Byggnadsstyrelsen (KBS) inrättades 1918 (instruktion SFS 1917:986). Den övertog då Överintendentsämbetets uppgifter men fick ett i förhållande till föregångaren vidgat verksamhetsområde. Byggnadsstyrelsen skulle ha ett övergripande ansvar för byggnadsväsen, stadsplanering och byggnadsminnesvård i landet. Den skulle följa den tekniska utvecklingen på området och fastställa normer för konstruktioner och material. Vidare skulle den ansvara för lokalförsörjningen för hela den civila statsförvaltningen och för central statistik över statens byggande. Från 1928 bedrevs en betydande del av statens byggnadsverksamhet i Byggnadsstyrelsens egen regi.
Vid starten var myndigheten indelad i fem enheter, byggnads-, intendents- och stadsplanebyråerna, kulturhistoriska byrån och administrativa byrån. 1925 bröts en utredningsbyrå ut ur byggnadsbyrån. 1962-1963 genomfördes en omorganisation. Antalet byråer ökades till elva och fem regionala byggnadsavdelningar inrättades.
Statsförvaltningens allmänna expansion och vidgningen av verksamhetsområdet avspeglas i Byggnadsstyrelsens organisation. 1918 hade myndigheten 31 anställda och förvaltade 118 byggnader. 1967 hade Byggnadsstyrelsen över 800 anställda och förvaltade 3.500 byggnader. Detta år genomfördes en ny omorganisation. Byggnadsstyrelsens verksamhet koncentrerades till lokalförsörjning, byggande och förvaltning av statens byggnader medan myndighetsfunktionerna fördes över till andra myndigheter. Kulturhistoriska byrån, med byggnadsvårds- och kyrkobyggnadsfrågorna flyttades över till Riksantikvarieämbetet. Planbyrån och tekniska byrån bildade stommen i en ny myndighet, Statens planverk, som hade hand om stadsplanefrågor och normgivningen om husbyggande.
Från 1920 inrättades tjänster som länsarkitekter, vilka tillhörde Byggnadsstyrelsen. 1967 överfördes de till Statens planverk.
Under 1980-talet genomfördes en omfattande decentralisering av verksamheten från huvudkontoret till regionala och lokala enheter. Processen blev inledningen till Byggnadsstyrelsens avveckling 1993. Ansvaret för de värdefullaste kulturbyggnaderna, regeringskansliets och utrikesförvaltningens hus fördes då till en ny myndighet, Statens fastighetsverk. En annan ny myndighet, Statens lokalförsörjningsverk, skulle svara för planeringen av statliga myndigheters försörjning med lokaler. Fastighetsförvaltningen överfördes till två bolag, Vasakronan AB och Akademiska hus AB.
Ordning & struktur
Kungl. Byggnadsstyrelsen, KBS 420508
Innehåll:
Inledning av Åsa Laestadius (år saknas) Bilageförteckning Bilaga 1, Register över förteckningspärmar Bilaga 2, Register över pärmar som överlämnas separat till RA Bilaga 3, Grafisk framställning över organisatoriska förändringar Bilaga 4, Regionernas utseende och omfattning Bilaga 5, Regionernas (Södra, Västra, Östra, Mellan, Norra) fastighetsdistrikts utveckling i samband med övergången till nya organisationer (inkl. översikter över fastighetsdistrikten och deras utveckling i samband med bolagiseringen) Bilaga 6, Lista över pensionsgrundande uppgifter i olika delarkiv Bilaga 7, Tablå över vissa anställda i KBS, KBS-AV och Statens Lokalförsörjningsverk och var deras personaldossiéer är arkiverade Bilaga 8, Lista över Statliga byggnadsminnen, SBM
Volymförteckning, se resp delarkiv
Ämnesord
Ämnesord, sak
KBS (Lokalt ämnesord)
Tillgänglighet
Sekretess
Delvis
Kontroll
Skapad
1996-02-14 00:00:00
Senast ändrad
2025-01-10 15:20:14
Byggnadsstyrelsen (KBS) inrättades 1918 (instruktion SFS 1917:986). Den övertog då Överintendentsämbetets uppgifter men fick ett i förhållande till föregångaren vidgat verksamhetsområde. Byggnadsstyrelsen skulle ha ett övergripande ansvar för byggnadsväsen, stadsplanering och byggnadsminnesvård i landet. Den skulle följa den tekniska utvecklingen på området och fastställa normer för konstruktioner och material. Vidare skulle den ansvara för lokalförsörjningen för hela den civila statsförvaltningen och för central statistik över statens byggande. Från 1928 bedrevs en betydande del av statens byggnadsverksamhet i Byggnadsstyrelsens egen regi.
Vid starten var myndigheten indelad i fem enheter, byggnads-, intendents- och stadsplanebyråerna, kulturhistoriska byrån och administrativa byrån. 1925 bröts en utredningsbyrå ut ur byggnadsbyrån. 1962-1963 genomfördes en omorganisation. Antalet byråer ökades till elva och fem regionala byggnadsavdelningar inrättades.
Statsförvaltningens allmänna expansion och vidgningen av verksamhetsområdet avspeglas i Byggnadsstyrelsens organisation. 1918 hade myndigheten 31 anställda och förvaltade 118 byggnader. 1967 hade Byggnadsstyrelsen över 800 anställda och förvaltade 3.500 byggnader. Detta år genomfördes en ny omorganisation. Byggnadsstyrelsens verksamhet koncentrerades till lokalförsörjning, byggande och förvaltning av statens byggnader medan myndighetsfunktionerna fördes över till andra myndigheter. Kulturhistoriska byrån, med byggnadsvårds- och kyrkobyggnadsfrågorna flyttades över till Riksantikvarieämbetet. Planbyrån och tekniska byrån bildade stommen i en ny myndighet, Statens planverk, som hade hand om stadsplanefrågor och normgivningen om husbyggande.
Från 1920 inrättades tjänster som länsarkitekter, vilka tillhörde Byggnadsstyrelsen. 1967 överfördes de till Statens planverk.
Under 1980-talet genomfördes en omfattande decentralisering av verksamheten från huvudkontoret till regionala och lokala enheter. Processen blev inledningen till Byggnadsstyrelsens avveckling 1993. Ansvaret för de värdefullaste kulturbyggnaderna, regeringskansliets och utrikesförvaltningens hus fördes då till en ny myndighet, Statens fastighetsverk. En annan ny myndighet, Statens lokalförsörjningsverk, skulle svara för planeringen av statliga myndigheters försörjning med lokaler. Fastighetsförvaltningen överfördes till två bolag, Vasakronan AB och Akademiska hus AB.