I Västmanlands bergslag och Gunnilbo socken, mitt på den väg som går mellan Köping och Fagersta med 30 km åt vardera hållet, ligger det lilla samhället Färnabruk.
Bruksdriften nedlades 1934, då staten genom Domänverket förvärvade bruket, dess gårdar och skogar. Idag ägnar sig den fåtaliga kvarvarande befolkningen åt skogsbruk i Domänverkets regi. Denna myndighet anhöll 1958 hos Kungliga Majestät om tillstånd att få behålla bruksarkivet i dess ursprungliga miljö, vilket beviljades 1959.
Den gula slottsliknande huvudbyggnaden från 1700-talet i reverterat trä i två våningar med frontespis belägen vid det vattendrag som förenar Norrsjön och Lillsjön hade då renoverats och inuti ombyggts, för att tjäna som Domänverkets kursgård och internatskola med elever i skogsvårdskurser från hela landet. Smedjorna och verkstäderna revs, av den gamla arbetsmiljön finns så gott som ingenting kvar. I den norra flygelns källare iordningställdes två arkivrum, att inrymma de bevarade arkivalierna.
Brukets ägare hade lämnat hade lämnat efter sig ett mycket välskött arkiv med ett värdefullt bestånd av handlingar. Huvuddelen utgöres av de bundna kontorsböckerna - -liggare och räkenskaper - som börjar på 1760-talet och i gott som obrutna serier går fram till nedläggningen.
Arkivet omfattar 140 hyllmeter, varav 110 hyllmeter bundna band och 30 hyllmeter lösa handlingar, som lagts i kartonger. Därtill kommer ett 100-tal kartor och ritningar.
Enligt osäkra källor fanns en liten hytta på platsen redan i mitten av 1500-talet, vilken vid ingången av 1600-talet ägdes av Lasse i Ferna. Under tidernas lopp har där funnits stångjärnshammare, lancashirehärdar, ånghammare och valsverk.
Vid mitten av 1600-talet innehades bruket av de från Holland inflyttade bröderna Willem, Abraham och Jacob Momma, senare adlade Reenstierna. Deras första 20 år innebar en stark expansion. Förutom Ferna köpte eller arrenderade bröderna de närliggande bruken: Bovallen, Bastmora, Gisslarbo, Sillbo, Flena, Kedjebo, Trummelsberg, Finnbo, Nälsta och Melling. Deras vidlyftiga affärer krävde dock stora krediter från kontinenten, vilka avbröts genom kriget mellan Frankrike och Holland 1674.
När Abraham Momma-Reenstierna, som den siste efterlevande av bröderna, dog på Ferna bruk var han totalt ruinerad och utblottad på allt utom arkivalier. Exekutionskommissionen i Stockholm rekvirerade 1697 från Ferna bruk och från Abrahams son Mårten från Gisslarbo bruk sex till sju hästlass arkivalier. Exekutionskommissionens arkiv uppgick senare i Kammararkivet. En mindre del av handlingarna härrörande från bröderna Momma-Reenstierna i Exekutionskommissionens arkiv övefördes under 1800-talet till Riksarkivet och ordnades där av Per Sondén till Momma Reestiernas arkiv (E 2469-2738B = 270 volymer). En liten rest har blivit kvar i Kammararkivet, Enskilda arkiv: Momma-Reenstiena 6 volymer. Se för övrigt bilaga 2. Vart den stora massan arkivalier tagit vägen har inte kunnat spåras.
Abraham Momma-Reenstierna hade förpantat bruket till Stockholmsborgaren hade förpantat bruket till Stockholmsborgaren Claes Wilkens, och dess nästa stora blomstringsperiod kom med Jacob Ramsell, bruksbokhållare på Ferna 1742 och ingift i familjen Wilkens 1752 genom brukspatronens syster Eva Margareta Wilkens. De instiftade ett fideikommiss bestående av Ferna och Bockhammar bruk, Trummelsbergs hytta, Bastmora och Finnbo masugnar samt en mängd jordbruksfastigheter i Gunnilbo, Hed, Skinnskatteberg, Munktorp, Ramnäs och Västanfors socknar. Björnhytte bruk ingick ej i fideikommisset liksom inte heller en del gruvdelar i Norbergs-, Risbergs- och Nybergs gruvor.
Fideikommisset gick i arv i familjerna Dahlson och von Hermansson fram till 1906. Under Carl Fredrik von Hermansson gick Ferna i vågrörelsernas tecken - ömsom upp och ömsom ned. 1870-talet efter fransk-tyska kriget var en lysande period. Virsbo bruk i Ramnäs socken inköptes, C F von Hermansson anlade också ett par sågverk, Stjernvik på 1870-talet och Svasbo på 1880-talet - men inget av dem gick mer än några år.
Mot slutet av 1880-talet koncentrerades järntillverkningen till Ferna och Bockhammar nedlades 1887. Under 1890-talets stora kris realiserades allt som inte var fideikommissatur, men det hjälpte inte. C F Hermansson måste göra konkurs 1892 och Ferna gick på sparlåga till hans död 1906.
Eva von Hermansson, gift med Samuel af Ugglas, utverkade på grund av de dåliga tiderna Kungliga majestäts tillstånd att få sälja bruken. Försäljningstillstånd erhölls 1907 och Ferna inköptes av Johan Nordenfalk, som bildade Ferna AB. De första 20 årens blomstringstid tog hastigt slut vid depressionen och Nordenfalk överlät Ferna AB till Ramnäs AB, vilket 1934 sålde Ferna bruk till staten och Domänverket.