|
VÅRD- OCH OMSORGSHISTORISK DATABAS |
|||
|
Serierubrik: Årsberättelser från länslasarett m.m. 1878-1914 |
Filnamn: E88501BD |
||
|
År: 1885 |
Ort: Stockholm |
Författare: Carl Jacob Rossander |
Dokumentets namn Kongl Serafimerlasarettet Stockholm 1885 |
|
Arkivnummer: Ra/420177.04 |
Beståndsnamn: Medicinalstyrelsen |
Signum: E5E |
|
|
Rapport: 1(144) |
Diarienummer: 4578/1886 |
Ankomstdatum: 1886-09-06 |
Volym: 8 |
//
8/9 Cirk.//
| Årsrapport för år 1885 från Kongl Serafimerlasarettet och den kirurgiska afdelningen af Prof. Carl J. Rossander Vårdade sjukdomar. | ||||||||||||||||||||||||||||
| Sjukdomar | Qvarliggande från 1884 | Inkomne under år 1885 | Summa vårdade | Utgångne | Qvarligande till 1886 | |||||||||||||||||||||||
| I lefnadsåret | Årstid | Summa inkomne | Friska eller förbättrade | Obotade | Döda | |||||||||||||||||||||||
| 10 år och derunder | 11-20 | 21-40 | 41-60 | öfver 60 år | Jan-Mars | April-Juni | Juli-Sept | Okt-Dec. | ||||||||||||||||||||
| m. | q. | m. | q. | m. | q. | m. | q. | m. | q. | m. | q. | m. | q. | m. | q. | m. | q. | m. | q. | m. | q. | m. | q. | |||||
| I. Vitia primae conformationis. | ||||||||||||||||||||||||||||
| Uranoscisma | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Labium leporinum | 5 | 1 | 1 | 4 | 1 | 2 | 6 | 1 | 6 | 1 | 6 | 1 | ||||||||||||||||
| Myomeningocele sacralis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Ectopia vesicae | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||||
| Epispadiasis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Phimosis naturalis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| III Morbi contagiosi et miasmatici. | ||||||||||||||||||||||||||||
| Erysipelas | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Pyaemia | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Phthisis (pulmonum) | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||||
| VII. Morbi cranii, cerebri, medullae spinalis et syst. Nerv. | ||||||||||||||||||||||||||||
| Vulnera capitis c. cranio denudato | 1 | 1 | 3 | 1 | 3 | 2 | 1 | 4 | 2 | 4 | 2 | 4 | 2 | |||||||||||||||
| Fractura cranii | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | ||||||||||||||||||
| Fractura cranii complicata | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | ||||||||||||||||||
| Fractura cranii comminuta | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Fractura basis cranii | 1 | 1 | 1 | 3 | 1 | 1 | 2 | 3 | 4 | 2 | 5 | 2 | 4 | 2 | 1 | |||||||||||||
| Fractura vertebrarum | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 3 | 3 | ||||||||||||||||||||
| Commotio cerebri | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Contusio cerebri | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Hemiplegia traumatica | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Paralysia extrem. inferioris | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Paresis extrem. superioris | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||
| Neuralgia trigemini | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | ||||||||||||||||||
| Ischias | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Transport | 5 | 8 | 2 | 5 | 1 | 10 | 2 | 7 | 5 | 8 | 10 | 12 | 10 | 30 | 10 | 35 | 10 | 28 | 9 | 6 | 1 | 1 | ||||||
| Neuritis et neuralgia nerv. Mediani | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | ||||||||||||||||||||
| Neuralgia digitorum | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Hysteria | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| VIII. Morbi organorum sensus. | ||||||||||||||||||||||||||||
| a) morbi oculorum: | ||||||||||||||||||||||||||||
| Anchyloblepharon | 1 | 1 | 2 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||
| Symblepharon | 2 | 1 | 2 | 1 | 1 | 3 | 4 | 1 | 4 | 1 | 2 | 1 | 1 | 1 | ||||||||||||||
| Strictura canal. Lacrym. | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 1 | 2 | 1 | 2 | ||||||||||||||||
| Dacryocystitis | 1 | 2 | 2 | 1 | 1 | 2 | 1 | 1 | 4 | 4 | 2 | 6 | 4 | 6 | 5 | 6 | 5 | |||||||||||
| Blepharitis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | |||||||||||||||
| Ectropion | 1 | 1 | 1 | 2 | 1 | 3 | 3 | 3 | ||||||||||||||||||||
| Entropion | 1 | 1 | 1 | 1 | 3 | 1 | 2 | 1 | 3 | 1 | 3 | |||||||||||||||||
| Papilomata conjunctivae | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Granuloma conjunctivae | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Pterygium | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Conjunctivitis catarrhalis | 2 | 1 | 1 | 2 | 2 | 2 | ||||||||||||||||||||||
| Conjunctivitis blennorrhoica | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 2 | ||||||||||||||||||||||
| Conjunctivitis trachomatesa | 2 | 1 | 2 | 1 | 1 | 1 | 2 | 2 | 2 | 2 | 4 | 2 | 4 | |||||||||||||||
| Keratitis phlyktenulosa | 1 | 4 | 1 | 1 | 4 | 2 | 1 | 1 | 6 | 1 | 6 | 1 | 5 | 1 | ||||||||||||||
| Keratitis pannosa | 2 | 1 | 1 | 2 | 1 | 2 | 1 | 2 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||
| Keratitis parenchymatosa | 1 | 3 | 2 | 2 | 1 | 2 | 1 | 3 | 3 | 4 | 5 | 4 | 5 | 2 | 2 | 1 | 1 | 3 | ||||||||||
| Keratitis suppurativa | 1 | 2 | 2 | 3 | 2 | 1 | 2 | 2 | 2 | 4 | 8 | 2 | 9 | 2 | 9 | 2 | ||||||||||||
| Keratitis ulcerosa | 1 | 2 | 1 | 1 | 2 | 1 | 2 | 5 | 4 | 1 | 5 | 4 | 6 | 10 | 6 | 11 | 8 | 11 | 6 | 2 | ||||||||
| Keratitis e combustione | 1 | 1 | 2 | 6 | 3 | 6 | 9 | 10 | 10 | |||||||||||||||||||
| Leucoma corneae | 1 | 2 | 1 | 1 | 1 | 3 | 3 | 2 | 1 | 4 | 2 | 5 | 4 | 3 | 4 | 1 | 1 | |||||||||||
| Leucoma adhaerens | 1 | 1 | 1 | 3 | 2 | 3 | 1 | 4 | 1 | 4 | 3 | 1 | 1 | |||||||||||||||
| Vulnus perforans corneae | 1 | 1 | 1 | 2 | 2 | 3 | 2 | 1 | ||||||||||||||||||||
| Vulnus perforans sclerae | 1 | 2 | 2 | 1 | 2 | 3 | 1 | 4 | 2 | 4 | 2 | 4 | 2 | |||||||||||||||
| Staphyloma corneae | 3 | 1 | 1 | 1 | 3 | 2 | 1 | 4 | 2 | 4 | 2 | 4 | 2 | |||||||||||||||
| Staphyloma sclerae | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Keratoconus | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||||
| Scleritis | 3 | 1 | 2 | 1 | 1 | 4 | 4 | 4 | ||||||||||||||||||||
| Iritis | 1 | 2 | 2 | 1 | 3 | 3 | 3 | |||||||||||||||||||||
| Cyclitis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | ||||||||||||||||||
| Transport | 11 | 10 | 12 | 6 | 24 | 19 | 34 | 18 | 26 | 16 | 11 | 6 | 33 | 48 | 44 | 47 | 107 | 65 | 118 | 75 | 102 | 65 | 11 | 2 | 1 | 4 | 8 | |
| Iridocyclitis | 2 | 1 | 1 | 3 | 1 | 3 | 2 | 2 | 1 | 4 | 4 | 4 | 4 | 3 | 2 | 2 | 1 | |||||||||||
| Iridochoroiditis | 1 | 1 | 1 | 2 | 1 | 2 | 1 | 2 | 1 | 1 | 1 | 1 | ||||||||||||||||
| Synechiae | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | ||||||||||||||||||
| Atresia pupillae | 1 | 1 | 2 | 2 | 2 | 2 | ||||||||||||||||||||||
| Iridodialysis traumatica | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Haemorrhagia camer. Ant | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Haemorrhagia corpor. vitrei | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||||
| Glaucoma acutum et subacut | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 1 | 2 | |||||||||||||||||
| Glaucoma chronicum | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Choroiditis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Synchisis corporis vitrei | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Chorioretinitis | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 2 | 2 | |||||||||||||||||||||
| Retinitis haemorrhagia | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Retinitis albuminurica | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Neuritis optici | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||||
| Atrophia nerv. Optici | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 2 | 1 | 3 | 1 | 1 | 2 | 1 | |||||||||||||||
| Panophthalmitis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 1 | 2 | 1 | |||||||||||||||||
| Corpus alienum in oculo | 1 | 3 | 10 | 5 | 5 | 4 | 14 | 14 | 10 | 3 | 1 | |||||||||||||||||
| Atrophia bulbi dolorosa | 1 | 2 | 1 | 1 | 2 | 2 | 1 | 3 | 2 | 3 | 2 | 3 | 1 | 1 | ||||||||||||||
| Cataracta | 2 | 2 | 1 | 1 | 1 | 6 | 3 | 10 | 15 | 7 | 14 | 14 | 4 | 18 | 21 | 18 | 23 | 15 | 15 | 2 | 7 | 1 | 1 | |||||
| Cataracta traumatica | 1 | 2 | 1 | 1 | 1 | 3 | 3 | 2 | 1 | |||||||||||||||||||
| Cataracta secundaria | 2 | 1 | 1 | 2 | 1 | 2 | 1 | 2 | 1 | 2 | ||||||||||||||||||
| Luxatio lentis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Sarcoma oculi | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | ||||||||||||||||||
| Carcinoma oculi et orbitae | 3 | 1 | 1 | 3 | 4 | 4 | 3 | 1 | ||||||||||||||||||||
| Hyper metropia | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Astigmatismus | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Vulnus part. moll. orbitae | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Amblyopia | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| S:a ögonsjukdomar 232 | ||||||||||||||||||||||||||||
| b) nasi | ||||||||||||||||||||||||||||
| Epistaxis | 1 | 1 | 1 | 2 | 1 | 3 | 3 | 3 | ||||||||||||||||||||
| Adenomata nasi et pharyngis. | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| c) auris | ||||||||||||||||||||||||||||
| Otitis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Transport | 14 | 13 | 13 | 9 | 33 | 25 | 58 | 24 | 46 | 26 | 27 | 23 | 54 | 88 | 78 | 64 | 177 | 107 | 191 | 120 | 159 | 95 | 23 | 15 | 1 | 8 | 10 | |
| IX. Morbi organor. Circulationis. | ||||||||||||||||||||||||||||
| Varicocele | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Lympadenitis | 1 | 1 | 2 | 2 | 4 | 4 | 2 | 1 | 1 | 2 | 4 | 4 | 6 | 9 | 7 | 10 | 8 | 10 | 7 | 1 | ||||||||
| X. Morbi organ. Resperationis | ||||||||||||||||||||||||||||
| Hydrocele congenita colli | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Struma | 1 | 1 | 2 | 1 | 1 | 2 | 3 | 1 | 4 | 1 | 4 | |||||||||||||||||
| Empyema | 2 | 1 | 3 | 2 | 3 | 1 | 2 | 4 | 2 | 6 | 2 | 4 | 1 | 1 | 1 | 1 | ||||||||||||
| XI. Morbi orga. Digestiones | ||||||||||||||||||||||||||||
| Glossitis | 2 | 1 | 1 | 2 | 2 | 2 | ||||||||||||||||||||||
| Angina Ludovici | 1 | 2 | 3 | 2 | 1 | 2 | 1 | 2 | 1 | |||||||||||||||||||
| Carcinoma ventriculi | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Hernia ingunialis mobilis | 3 | 7 | 3 | 2 | 1 | 7 | 1 | 2 | 3 | 12 | 1 | 15 | 1 | 12 | 1 | 1 | 1 | 1 | ||||||||||
| Hernia inguinalis incarcerata | 1 | 1 | 2 | 2 | 2 | 2 | ||||||||||||||||||||||
| Hernia inguinalis properiton incarcerata | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Hernia inguinalis adiposa | 2 | 1 | 1 | 2 | 2 | 2 | ||||||||||||||||||||||
| Hernia cruralis mobilis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Hernia cruralis immobilis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Hernia cruralis incarcerata | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 2 | 2 | |||||||||||||||||||||
| Hernia umbilicalis mobilis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Hernia lineae albae incarcerata | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | ||||||||||||||||||||||
| Anus praeternaturalis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Fissura et contractura ani | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Abscessus et fistula in ano | 2 | 1 | 5 | 5 | 1 | 4 | 6 | 2 | 2 | 9 | 5 | 9 | 5 | 7 | 5 | 1 | 1 | |||||||||||
| Proctitis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Prolapsus recti | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Tumores haemorrhoides | 1 | 1 | 4 | 1 | 4 | 2 | 1 | 6 | 1 | 6 | 1 | 6 | 1 | |||||||||||||||
| Strictura recti | 2 | 1 | 1 | 2 | 2 | 2 | ||||||||||||||||||||||
| XII. Morbi organorum uropoeticorum et generationis. | ||||||||||||||||||||||||||||
| Mastitis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Nephritis chronica | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Abscessus perirenalis | 2 | 1 | 1 | 2 | 2 | 1 | 2 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||
| Transport | 21 | 15 | 17 | 10 | 41 | 31 | 83 | 42 | 61 | 33 | 30 | 25 | 78 | 114 | 93 | 88 | 232 | 141 | 253 | 156 | 211 | 127 | 27 | 16 | 3 | 1 | 12 | 12 |
| Cystitis | 1 | 2 | 1 | 1 | 5 | 2 | 1 | 4 | 2 | 8 | 1 | 9 | 1 | 7 | 1 | 2 | ||||||||||||
| Atonia vesicae urinariae | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 2 | 2 | |||||||||||||||||||||
| Retentio urinae | 1 | 2 | 1 | 1 | 1 | 3 | 3 | 3 | ||||||||||||||||||||
| Lithiasis vesicalis | 1 | 1 | 3 | 1 | 1 | 1 | 3 | 4 | 1 | 5 | 1 | 3 | 1 | 2 | ||||||||||||||
| Lithiasis urethralis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Prostatitis acuta | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Hypertrophia prostatae | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 2 | 1 | 1 | ||||||||||||||||||||
| Ruptura urethrae | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Strictura urethrae | 5 | 7 | 3 | 2 | 3 | 4 | 6 | 15 | 15 | 13 | 2 | |||||||||||||||||
| Periurethritis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Fistula urinaria | 1 | 1 | 1 | 2 | 1 | 3 | 3 | 2 | 1 | |||||||||||||||||||
| Parahimosis | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | |||||||||||||||||||||||
| Epididymitis et orchitis | 1 | 5 | 1 | 1 | 4 | 1 | 1 | 7 | 7 | 6 | 1 | |||||||||||||||||
| Tuberculosis testiculorum | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||
| Hydrocele testis | 2 | 4 | 1 | 1 | 2 | 1 | 3 | 7 | 7 | 5 | 2 | |||||||||||||||||
| Hydrocele funiculi | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 3 | 3 | 3 | |||||||||||||||||||
| Hydrocele sacci herniosi | 2 | 1 | 2 | 1 | 2 | 1 | 2 | 1 | 2 | 1 | ||||||||||||||||||
| XIII. Morb. Orgaorum locomotionis et ossium | ||||||||||||||||||||||||||||
| Rheumatismus muscul acutus | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Rheumatismus articularis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Tendovaginitis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | ||||||||||||||||||
| Tendovaginitis tuberculosa | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 1 | 2 | 1 | 2 | 1 | 2 | |||||||||||||||||
| Bursitis et hygroma dorsi | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Bursitis olecrani | 1 | 1 | 3 | 2 | 2 | 4 | 5 | 5 | ||||||||||||||||||||
| Bursitis part. ant. aup. femoris | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Bursitis trochanterica | 1 | 1 | 1 | 2 | 1 | 2 | 1 | 2 | 1 | 1 | 1 | 1 | ||||||||||||||||
| Bursitis subcruralis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Bursitis bicipitis femoris | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Bursitis praepatellaris | 2 | 1 | 2 | 10 | 1 | 4 | 1 | 6 | 5 | 6 | 2 | 4 | 15 | 4 | 17 | 4 | 17 | |||||||||||
| Bursitis dorsi pedis | 2 | 1 | 1 | 2 | 2 | 2 | ||||||||||||||||||||||
| Synovitis art. Humeri | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | |||||||||||||||||||||||
| Synovitis art. radio-carpalis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Sybovitis art. ileo-femoralis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Synovitis art. genus | 2 | 1 | 4 | 2 | 2 | 3 | 1 | 3 | 1 | 2 | 6 | 4 | 7 | 4 | 6 | 1 | ||||||||||||
| Transport | 27 | 18 | 19 | 10 | 48 | 38 | 112 | 62 | 84 | 39 | 51 | 27 | 111 | 144 | 122 | 113 | 314 | 176 | 341 | 194 | 286 | 163 | 29 | 16 | 4 | 1 | 22 | 14 |
| Synovitis art. Tibio-tarsalis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | ||||||||||||||||||
| Synovitis art. medio-tarsalis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||
| Haemarthros genus | ||||||||||||||||||||||||||||
| Arthroitis tuberculosa articul. | 1 | 1 | 2 | 4 | 4 | |||||||||||||||||||||||
| Arthroitis humero-scapularis | 2 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||
| Arthroitis cubiti | 1 | 1 | 2 | 2 | 1 | 2 | 1 | 1 | 1 | 1 | ||||||||||||||||||
| Arthroitis radio-carpalis | 1 | 1 | 1 | 4 | 4 | 2 | 2 | 8 | 4 | 11 | 5 | 6 | 3 | 1 | 3 | 2 | 1 | |||||||||||
| Arthroitis coxae | 3 | 1 | 1 | 1 | 3 | 3 | 4 | 1 | 4 | 2 | 4 | 10 | 1 | 12 | 2 | 9 | 1 | 1 | 2 | 1 | ||||||||
| Arthroitis genus | 2 | 1 | 2 | 2 | 5 | 1 | 1 | 2 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | ||||||||||||||
| Arthroitis tibio-tarsalis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | ||||||||||||||||||||||
| Arthritis deformans | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Pseudarthrosis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Contractura maxillae inferior | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||
| Contractura digitorum pedis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | ||||||||||||||||||
| Anchylosis | 1 | 1 | 1 | 1 | ||||||||||||||||||||||||
| Distorsio synchondr. Sacro-iliac | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Distorsio pedis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||
| Luxatio humeri | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | ||||||||||||||||||||||
| Luxatio antibrachii | 1 | 1 | 1 | 2 | 2 | 2 | ||||||||||||||||||||||
| Luxatio femoris | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | ||||||||||||||||||||||
| Luxatio femoris inveterata | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Luxatio digitorum pedis | 1 | 2 | 1 | 2 | 1 | 2 | 1 | 2 | 1 | |||||||||||||||||||
| Genu valgum | 2 | 1 | 3 | 2 | 2 | 3 | 3 | 3 | 3 | 3 | ||||||||||||||||||
| Tapiles varo-equinus | 1 | 2 | 2 | 1 | 1 | 2 | 3 | 3 | 1 | 2 | ||||||||||||||||||
| Tapiles varo valgus | 1 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | ||||||||||||||||||||||
| Hallux valgus | 2 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Fractura oss. Zygomatici | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Fractura maxillae inferioris | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Fractura scapulae | 1 | 1 | 2 | 3 | 3 | 3 | ||||||||||||||||||||||
| Fractura claviculae | 2 | 1 | 1 | 1 | 1 | 4 | 4 | 7 | 2 | 7 | 2 | 6 | 2 | 1 | ||||||||||||||
| Fractura costarum | 1 | 3 | 3 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||
| Fractura colli humeri | 1 | 2 | 1 | 1 | 3 | 1 | 3 | 1 | 2 | 1 | 1 | |||||||||||||||||
| Fractura corpor. humeri | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 2 | 2 | |||||||||||||||||||
| Fractura complicata | 2 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||||
| Fractura olecrani | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Fractura antibracchii complicata | 1 | |||||||||||||||||||||||||||
| Transport | 37 | 20 | 25 | 13 | 64 | 50 | 137 | 69 | 95 | 43 | 52 | 29 | 126 | 165 | 148 | 138 | 373 | 204 | 410 | 224 | 343 | 186 | 31 | 17 | 9 | 1 | 27 | 20 |
| Fractura ulnae complicata | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Fractura radii | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Fractura radii complicata | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Fractura oss metacarpi complicata | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Fractura digitorum | 1 | 1 | 2 | 2 | 2 | 2 | ||||||||||||||||||||||
| Fractura pelvis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Fractura colli femoris | 2 | 1 | 1 | 2 | 2 | 2 | ||||||||||||||||||||||
| Fractura corporis femoris | 3 | 1 | 3 | 2 | 1 | 1 | 2 | 3 | 5 | 1 | 8 | 2 | 7 | 2 | 1 | |||||||||||||
| Fractura corporis femoris complicata | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Fractura patellae | 1 | 3 | 1 | 1 | 3 | 1 | 1 | 1 | 5 | 1 | 5 | 1 | 4 | 1 | 1 | |||||||||||||
| Fractura patellae comminuta | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||||
| Fractura anticruris | 4 | 1 | 6 | 1 | 12 | 2 | 5 | 1 | 5 | 10 | 5 | 7 | 24 | 3 | 28 | 4 | 23 | 3 | 5 | 1 | ||||||||
| Fractura anticruris comminuta | 2 | 1 | 2 | 1 | 1 | 3 | 4 | 6 | 6 | |||||||||||||||||||
| Fractura anticruris et complicata | 2 | 1 | 2 | 4 | 1 | 1 | 2 | 5 | 2 | 7 | 2 | 9 | 2 | 7 | 2 | 2 | ||||||||||||
| Fractura tibiae | 2 | 1 | 1 | 1 | 3 | 3 | ||||||||||||||||||||||
| Fractura fibulae | 1 | 3 | 3 | 1 | 1 | 1 | 1 | 4 | 3 | 4 | 4 | 4 | 2 | 4 | 2 | |||||||||||||
| Fractura fibulae complicata | 2 | 1 | 1 | 2 | 2 | 2 | ||||||||||||||||||||||
| Fractura malleolurum | 2 | 1 | 1 | 1 | 1 | 3 | 3 | 2 | 1 | |||||||||||||||||||
| Fractura oss. metatarsi complicata | 1 | 2 | 2 | 1 | 2 | 1 | 2 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||
| Fractura digitor. pedis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Amputatio traumatica manus | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Amputatio traumatica digitorum | 3 | 1 | 4 | 1 | 4 | 2 | 1 | 8 | 8 | 8 | ||||||||||||||||||
| Amputatio traumatica anticruris | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||
| Anticrus recurvat. post fracturam | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Periostitis oss. temporum | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Periostitis maxillae superioris | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | ||||||||||||||||||
| Periostitis maxillae inferioris | 1 | 3 | 1 | 2 | 2 | 1 | 4 | 1 | 4 | 1 | 4 | 1 | ||||||||||||||||
| Periostitis humeri | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Periostitis oss. femoris | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Periostitis tibiae | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Empyema sinus frontalis | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 2 | 2 | |||||||||||||||||||||
| Empyema sinus maxillaris | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Osteitis et osteomyelitis oss. Temporum | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | ||||||||||||||||||
| Osteitis et osteomyelitis costarum | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Osteitis et osteomyelitis humeri | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | ||||||||||||||||||||
| Transport | 53 | 23 | 26 | 14 | 86 | 59 | 178 | 78 | 115 | 44 | 54 | 31 | 150 | 195 | 174 | 166 | 459 | 226 | 512 | 249 | 427 | 209 | 32 | 17 | 10 | 1 | 43 | 22 |
| Ost. et osteomyel.claviculae | 1 | 1 | 1 | 1 | ||||||||||||||||||||||||
| Ost. et osteomyel. olecrani | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||||
| Ost. et osteomyel. oss. ulnae | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Ost. et osteomyel. oss metacarpi | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Ost. et osteomyel. oss. digitorum manus | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||||
| Ost. et osteomyel. ilei | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Ost. et osteomyel femoris | 1 | 1 | 1 | 3 | 2 | 1 | 1 | 4 | 6 | 7 | 1 | 1 | 1 | 2 | 4 | |||||||||||||
| Ost. et osteomyel. tibiae | 2 | 1 | 1 | 1 | 2 | 1 | 1 | 2 | 1 | 1 | 4 | 3 | 4 | 2 | 2 | 1 | 1 | 1 | ||||||||||
| Ost. et osteomyel. fibulae | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 2 | ||||||||||||||||||||||
| Ost. et osteomyel. calcis | 2 | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 1 | 2 | ||||||||||||||||||||
| Ost. et osteomyel. tarsi | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Spondylitis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 3 | 2 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||
| Necrosis oss. parietalis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | ||||||||||||||||||
| Necrosis oss. temporum | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||||
| Necrosis oss. nasi | 1 | 1 | 2 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||
| Necrosis oss. humeri | 2 | 1 | 1 | 2 | 2 | 2 | ||||||||||||||||||||||
| Necrosis oss. radii | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Necrosis oss. phal. digitorum | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Necrosis oss. femoris | 1 | 1 | 4 | 1 | 1 | 1 | 2 | 4 | 6 | 1 | 7 | 1 | 5 | 1 | 2 | |||||||||||||
| Necrosis oss. tibiae | 1 | 2 | 1 | 1 | 1 | 3 | 3 | 3 | ||||||||||||||||||||
| Necrosis oss. metacarpi | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Kyphosis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| XIV. Morbi systematis cutanei et telae conjunctivae. | ||||||||||||||||||||||||||||
| Vulnera | 2 | 2 | 5 | 1 | 17 | 4 | 6 | 2 | 1 | 1 | 13 | 7 | 8 | 11 | 29 | 10 | 31 | 10 | 30 | 8 | 1 | 2 | ||||||
| Vulnera sclopetaria | 1 | 1 | 3 | 7 | 1 | 2 | 3 | 3 | 4 | 11 | 1 | 12 | 1 | 11 | 1 | 1 | ||||||||||||
| Contusio | 6 | 1 | 2 | 1 | 1 | 3 | 6 | 1 | 6 | 1 | 6 | 1 | ||||||||||||||||
| Combustio | 2 | 2 | 3 | 2 | 1 | 1 | 1 | 6 | 5 | 4 | 5 | 4 | 4 | 1 | 4 | |||||||||||||
| Congelatio | 2 | 2 | 2 | 2 | 1 | 1 | ||||||||||||||||||||||
| Ulcera | 2 | 3 | 2 | 1 | 2 | 2 | 4 | 4 | 4 | 4 | 4 | 3 | 3 | 1 | 1 | |||||||||||||
| Phlegmone, Abscessus | 2 | 2 | 4 | 1 | 8 | 4 | 6 | 3 | 4 | 6 | 6 | 10 | 18 | 8 | 20 | 10 | 15 | 9 | 5 | 1 | ||||||||
| Carbunculus | 1 | 1 | 1 | 2 | 1 | 1 | 2 | 1 | 2 | 1 | 1 | 1 | ||||||||||||||||
| Transport | 65 | 30 | 30 | 18 | 113 | 67 | 234 | 94 | 132 | 55 | 56 | 34 | 184 | 224 | 200 | 225 | 565 | 268 | 630 | 298 | 520 | 244 | 34 | 18 | 14 | 1 | 62 | 35 |
| Panaritium | 1 | 1 | 2 | 1 | 3 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | ||||||||||||||||||
| Gangraena senilis | 1 | 1 | 2 | 2 | ||||||||||||||||||||||||
| Corpora aliena | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 3 | 3 | 3 | ||||||||||||||||||||
| Incarnatio unguis | 1 | 2 | 1 | 1 | 2 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||
| Fistula | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 2 | 2 | |||||||||||||||||||||
| Cicatrix vitiosa post amputationem | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 1 | 2 | |||||||||||||||||
| Lupus | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | ||||||||||||||||||||||
| Elephantiasis | 1 | |||||||||||||||||||||||||||
| XV. Tumores | ||||||||||||||||||||||||||||
| Cystae | 1 | 3 | 1 | 1 | 1 | 3 | 1 | 2 | 1 | 4 | 3 | 4 | 3 | 4 | 3 | |||||||||||||
| Lymphoma | 1 | 2 | 2 | 10 | 5 | 10 | 10 | 12 | 3 | 5 | 8 | 22 | 8 | 22 | 6 | 20 | 1 | 1 | 2 | |||||||||
| Lymphangioma | 1 | 1 | 2 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||
| Angioma | 4 | 1 | 1 | 2 | 1 | 2 | 3 | 2 | 2 | 3 | 6 | 3 | 6 | 3 | 6 | |||||||||||||
| Adenoma | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 1 | 2 | 1 | 2 | 1 | 2 | |||||||||||||||||
| Lipoma | 3 | 1 | 1 | 3 | 1 | 1 | 1 | 4 | 1 | 4 | 4 | 1 | ||||||||||||||||
| Fibroma | 1 | 2 | 2 | 2 | 1 | 2 | 2 | 3 | 2 | 3 | 2 | 1 | 1 | 1 | ||||||||||||||
| Enchondroma | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Exostosis hallucis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Osteoma | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Sarcoma | 1 | 2 | 1 | 1 | 2 | 1 | 2 | 3 | 2 | 3 | 2 | 2 | 2 | 1 | ||||||||||||||
| Fibrosarcoma | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Lymphosarcoma | 2 | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 1 | 2 | 1 | 1 | 1 | 1 | ||||||||||||||||
| Cystosarcoma | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Myxosarcoma | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Osteosarcoma | 4 | 1 | 3 | 1 | 1 | 5 | 5 | 5 | ||||||||||||||||||||
| Papilloma | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | ||||||||||||||||||
| Gumma | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Cancer epithel. labiorum | 1 | 1 | 5 | 2 | 1 | 1 | 3 | 6 | 1 | 6 | 1 | 6 | 1 | |||||||||||||||
| Cancer epithel linguae | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 3 | 2 | 2 | 3 | 2 | 2 | 2 | 1 | ||||||||||||||
| Cancer epithel buccae | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Cancer epithel max. inferioris | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Cancer epithel laryngis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Cancer epithel oesophagi | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Transport | 68 | 31 | 33 | 25 | 125 | 82 | 255 | 117 | 144 | 66 | 66 | 37 | 223 | 255 | 220 | 252 | 623 | 327 | 691 | 358 | 568 | 299 | 40 | 19 | 17 | 2 | 66 | 38 |
| Cancer epithel. penis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Cancer epithel recti | 2 | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 1 | 2 | 1 | 2 | 1 | |||||||||||||||||
| Carcinoma faciei | 1 | 1 | 1 | 2 | 2 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||
| Cancer epithel linguae et oris | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Cancer epithel colli | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Cancer epithel mammae | 1 | 1 | 4 | 3 | 4 | 3 | 1 | 8 | 9 | 8 | 1 | |||||||||||||||||
| Cancer epithel testiculi | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 2 | 1 | 1 | ||||||||||||||||||||
| Morbus simulatis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Morbus nullus | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Summa | 68 | 32 | 33 | 25 | 127 | 82 | 256 | 118 | 149 | 73 | 67 | 40 | 229 | 260 | 226 | 255 | 632 | 338 | 700 | 370 | 575 | 308 | 41 | 21 | 18 | 3 | 66 | 38 |
| 100 | 970 | 1070 | 883 | 62 | 21 | 104 | ||||||||||||||||||||||
| Rapport öfver de på Kongl. Serafimerlasarettets medicinska afdelning vårdade sjuke och sjukdomar år 1885, afgifven af Underläkaren, Med. Lic. Tor Lamberg. B. Vårdade sjuke. | ||||||||||||||||||||||||||||
| Sjukdomar | Qvarliggande från 1884 | Inkomne under år 1885 | Summa vårdade | Utgångne | Qvarligande till 1886 | |||||||||||||||||||||||
| I lefnadsåret | Årstid | Summa inkomne | Friske eller förbättrade | Obotade | Döde | |||||||||||||||||||||||
| 10 år och derunder | 11-20 | 21-40 | 40-60 | Öfver 60 år | Jan-Mars | April-Juni | Juli-Sept | Okt-Dec. | ||||||||||||||||||||
| m. | q. | m. | q. | m. | q. | m. | q. | m. | q. | m. | q. | m. | q. | m. | q. | m. | q. | m. | q. | m. | q. | |||||||
| 65 | 44 | 10 | 6 | 72 | 49 | 261 | 184 | 160 | 68 | 27 | 25 | 199 | 206 | 226 | 231 | 530 | 332 | 595 | 376 | 390 | 244 | 64 | 36 | 76 | 49 | 65 | 47 | |
| B. Vårdade sjukdomar. | ||||||||||||||||||||||||||||
| III. Morbi contagiosi et miasmatici. | ||||||||||||||||||||||||||||
| Morbilli | 1 | 3 | 4 | 5 | 5 | 9 | 8 | 1 | 9 | 9 | 9 | 9 | 9 | 9 | ||||||||||||||
| Scarlatina | 1 | 1 | 2 | 1 | 2 | 1 | 2 | 2 | 2 | 2 | 1 | 1 | 11 | 1 | ||||||||||||||
| Febris typhoides | 7 | 7 | 2 | 21 | 10 | 1 | 10 | 6 | 11 | 14 | 28 | 13 | 35 | 13 | 29 | 10 | 2 | 1 | 3 | 3 | ||||||||
| Typhus exanthematicus | 1 | 1 | 1 | 1 | 13 | |||||||||||||||||||||||
| Febris intermittens | 1 | 1 | 4 | 1 | 1 | 1 | 3 | 3 | 2 | 6 | 2 | 7 | 2 | 7 | 2 | |||||||||||||
| Pyaemia et septichaemia | 1 | 1 | 4 | 1 | 1 | 6 | 5 | 1 | 6 | 2 | 24 | 1 | 4 | 1 | ||||||||||||||
| Diphteria | 1 | 1 | 1 | 1 | 15 | |||||||||||||||||||||||
| Syphillis | 4 | 4 | 7 | 1 | 4 | 3 | 6 | 6 | 1 | 5 | 11 | 5 | 15 | 5 | 13 | 26 | ||||||||||||
| Ulcus vener. simplex | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Gonorrhoea | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 2 | 2 | |||||||||||||||||||||
| IV. Cachexiae. | ||||||||||||||||||||||||||||
| Anaemia et chlorosis | 1 | 1 | 1 | 9 | 2 | 11 | 2 | 2 | 6 | 6 | 7 | 9 | 4 | 24 | 5 | 24 | 5 | 20 | 4 | |||||||||
| Anaemia perniciosa progressiva | 1 | 2 | 1 | 2 | 2 | 1 | 2 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||
| Leuchaemia | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Purpura haemorrhagica | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Peliosis rheumatica | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | ||||||||||||||||||||
| Scorbutus | 1 | 1 | 1 | 1 | 17 | |||||||||||||||||||||||
| Tuberculosis miliaris acuta | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 18 | 1 | ||||||||||||||||||
| V. veneficia et intoxicationes. | ||||||||||||||||||||||||||||
| Alcoholismus chronicus | 2 | 5 | 7 | 4 | 2 | 4 | 2 | 12 | 14 | 11 | 29 | 1 | ||||||||||||||||
| Delirium tremens | 2 | 1 | 1 | 2 | 3 | 3 | 3 | |||||||||||||||||||||
| Intoxicatio acuta ex acido borico | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Intoxicatio acuta ex solut. hydratis ammonici | 1 | 1 | 2 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||
| Intoxicatio acuta ex phosphoro | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Morphinismus chronicus | 1 | 1 | 1 | 1 | 110 | |||||||||||||||||||||||
| Transport | 12 | 6 | 2 | 19 | 18 | 48 | 40 | 18 | 8 | 2 | 36 | 36 | 47 | 36 | 87 | 68 | 99 | 74 | 76 | 58 | 11 | 4 | 6 | 7 | 6 | 5 | ||
| VI. Morbi psychici. | ||||||||||||||||||||||||||||
| Hypochondria | 1 | 1 | 4 | 1 | 4 | 1 | 6 | 6 | 1 | 5 | ||||||||||||||||||
| Mania | 1 | 1 | 2 | 2 | 2 | 2 | ||||||||||||||||||||||
| Dementia paralytica | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| VII. Morbi cerebri, med. spinal. et systemat. nervosi. | ||||||||||||||||||||||||||||
| Meningitis cerebralis acuta (traumat.) | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Pachymeningitis cerebri. chronica | 1 | 1 | 1 | 1 | 19 | |||||||||||||||||||||||
| Meningo-myclitis chron. | 1 | 1 | 2 | 3 | 2 | 1 | 3 | 1 | 1 | 211 | 1 | |||||||||||||||||
| Encephalitis | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||||
| Myelitis acuta | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Myelitis chron. (e compressione) | 2 | 1 | 1 | 1 | 1 | 4 | 3 | 2 | 3 | 2 | 1 | 220 | 2 | |||||||||||||||
| Emollitio cerebri | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | ||||||||||||||||||||
| Syphilis intracranialis | 2 | 1 | 3 | 1 | 2 | 1 | 4 | 1 | 5 | 1 | 7 | 2 | 4 | 1 | 212 | 1 | 1 | |||||||||||
| Vitium organicum cerebri | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 2 | 1 | 1 | ||||||||||||||||||||
| Tumor intracranialis | 1 | 1 | 3 | 4 | 1 | 3 | 3 | 1 | 3 | 5 | 3 | 6 | 1 | 2 | 2 | 3 | 1 | |||||||||||
| Abcsessus cerebri 48) | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Haemorrhagia cerebri | 2 | 2 | 2 | 3 | 1 | 1 | 2 | 2 | 2 | 1 | 3 | 4 | 5 | 6 | 1 | 5 | 214 | 113 | 2 | |||||||||
| Haemorrhagia spinalis | 1 | 1 | 1 | 1 | 110 | |||||||||||||||||||||||
| Embolus art. foss. Sylvii | 347 | 347 | 3 | 3 | 2 | 3 | 1 | |||||||||||||||||||||
| Thrombosis art. foss. Sylvii | 1 | 1 | 2 | 2 | 2 | 215 | ||||||||||||||||||||||
| Tabes dorsalis | 1 | 2 | 3 | 1 | 1 | 1 | 2 | 3 | 1 | 4 | 3 | 1 | 2 | 1 | 1 | 2 | ||||||||||||
| Sclerosis cerebro-spinalis disseminata | 447 | 3 | 2 | 2 | 1 | 2 | 1 | 3 | 5 | 2 | 9 | 2 | 2 | 1 | 1 | 1 | 1 | 5 | ||||||||||
| Sclerosis lateralis amyotrophica | 147 | 1 | 1 | 1 | 2 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||
| Paralysis spinalis spastica | 1 | 1 | 1 | 1 | 116 | |||||||||||||||||||||||
| Paralysis agitans | 147 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||||
| Poliomyclitis anterior acuta | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||
| Atrophia muscul. progressiva | 1 | 2 | 1 | 1 | 2 | 1 | 3 | 1 | 3 | 1 | 2 | 1 | 1 | |||||||||||||||
| Hemiplegia et hemiparesis | 1 | 1 | 2 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||
| Hemianaesthesia | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Athetosis (porencephalia) | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | ||||||||||||||||||
| Neuritis acuta multiplex | 2 | 1 | 1 | 2 | 2 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||
| Neuritis chronica | 1 | 1 | 1 | 2 | 1 | 2 | 1 | 3 | 1 | 4 | 1 | 2 | 1 | 2 | ||||||||||||||
| Transport | 29 | 17 | 4 | 20 | 19 | 70 | 52 | 47 | 17 | 3 | 48 | 54 | 73 | 57 | 141 | 91 | 170 | 108 | 97 | 73 | 39 | 17 | 11 | 8 | 23 | 10 | ||
| Neuralgia intercostalis | 2 | 1 | 3 | 2 | 1 | 2 | 1 | 1 | 110 | 1 | ||||||||||||||||||
| Neuralgia peronei | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Neuralgia lumbalis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Neuralgia trigemini | 1 | 1 | 1 | 1 | 117 | |||||||||||||||||||||||
| Neuralgia cruralis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | ||||||||||||||||||
| Neuralgia ischiadica | 1 | 3 | 2 | 2 | 1 | 2 | 2 | 3 | 2 | 6 | 3 | 6 | 3 | 6 | 2 | 1 | ||||||||||||
| Paralysis muscul. serrat. ant. maj. | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Paralysis nerv. abducent. oculi | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Paralysis facialis (peripherica) | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 2 | 2 | |||||||||||||||||||||
| Paresis part. extremitat. superior. | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 1 | 110 | 1 | ||||||||||||||||
| Paresis part. Extremitat. inf. | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Cephalalgia | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 2 | 2 | |||||||||||||||||||||
| Vertigo | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 2 | ||||||||||||||||||||||
| Epilepsia | 1 | 1 | 2 | 1 | 1 | 1 | 2 | 1 | 2 | 2 | 2 | 2 | ||||||||||||||||
| Chorea et hemichorea | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 1 | 2 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||
| Hysteria | 1 | 4 | 11 | 3 | 2 | 5 | 4 | 7 | 18 | 19 | 9 | 7 | 3 | |||||||||||||||
| Diabetes mellitus | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 3 | 1 | 218 | 1 | 1 | ||||||||||||||||
| Diabetes insipidus | 1 | 3 | 1 | 1 | 1 | 3 | 4 | 3 | 1 | |||||||||||||||||||
| Aphasia 19) | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | ||||||||||||||||||||
| Convulsiones epileptiformes | 2 | 1 | 1 | 2 | 2 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||
| VIII. Morbi organor. sensus. | ||||||||||||||||||||||||||||
| Blepharitis ciliaris | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Dacryocystitis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | ||||||||||||||||||
| Conjunctivitis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Keratitis ulcerosa et leucoma corneae | 1 | 1 | 2 | 1 | 1 | 1 | 3 | 4 | 3 | 1 | ||||||||||||||||||
| Cyclitis | ||||||||||||||||||||||||||||
| Iridocyclitis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Atrophia nerv. optici | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Otitis media | 1 | 2 | 1 | 1 | 2 | 1 | 2 | 1 | 2 | |||||||||||||||||||
| Otitis externa | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| IX. Morbi organ. circulation. | ||||||||||||||||||||||||||||
| Pericarditis acuta | 1 | 2 | 2 | 1 | 1 | 1 | 3 | 1 | 2 | 3 | 4 | 6 | 3 | 7 | 5 | 1 | 3 | 221 | 123 | 2 | 1 | 2 | ||||||
| Pericarditis chronica et synechia pericardii | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 1 | 2 | 1 | 222 | ||||||||||||||||
| Transport | 35 | 24 | 4 | 24 | 26 | 88 | 76 | 65 | 24 | 1 | 7 | 64 | 76 | 89 | 86 | 182 | 134 | 217 | 157 | 124 | 97 | 50 | 33 | 13 | 9 | 30 | 18 | |
| Endocarditis acuta | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 2 | 1 | 1 | 4 | 1 | 4 | 1 | 1 | 3 | |||||||||||||
| Vitium organicum cordis | 2 | 5 | 5 | 10 | 16 | 17 | 10 | 6 | 9 | 6 | 17 | 13 | 27 | 22 | 40 | 39 | 42 | 44 | 17 | 19 | 20 | 18 | 1 | 4 | 7 | |||
| Cor adiposum | 3 | 3 | 1 | 7 | 8 | 1 | 1 | 8 | 1 | 5 | 7 | 11 | 10 | 14 | 10 | 5 | 3 | 5 | 2 | 4 | 2 | 3 | ||||||
| Endarteriitis chronica | 1 | 5 | 1 | 3 | 1 | 1 | 1 | 6 | 5 | 4 | 6 | 4 | 4 | 1 | 2 | 3 | ||||||||||||
| Stenocardia | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Thrombosis cordis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Thrombosis venae cruralis | 2 | 1 | 1 | 2 | 1 | 2 | 1 | 2 | 2 | 124 | ||||||||||||||||||
| Aneurysma aortae | 1 | 1 | 3 | 6 | 1 | 1 | 5 | 4 | 9 | 1 | 10 | 2 | 6 | 4 | 2 | |||||||||||||
| X. Morbi organ. respirat. | ||||||||||||||||||||||||||||
| Rhinitis chronica | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Laryngitis acuta | 2 | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 1 | 2 | 126 | |||||||||||||||
| Laryngitis chronica | 2 | 2 | 1 | 2 | 2 | 1 | 1 | 1 | 5 | 3 | 6 | 4 | 6 | 4 | 1 | 427 | 227 | 2 | 1 | |||||||||
| Perichondritis laryngis | 2 | 1 | 1 | 2 | 2 | 2 | ||||||||||||||||||||||
| Pleuritis exsudativa | 2 | 3 | 1 | 7 | 3 | 15 | 8 | 9 | 3 | 14 | 14 | 10 | 8 | 32 | 14 | 34 | 17 | 26 | 15 | 728 | 229 | 1 | ||||||
| Pleuritis sicca | 1 | 2 | 1 | 5 | 1 | 4 | 2 | 2 | 1 | 7 | 2 | 7 | 3 | 4 | 2 | 121 | 110 | 2 | ||||||||||
| Pyothorax | 1 | 2 | 1 | 1 | 2 | 1 | 1 | 3 | 1 | 4 | 1 | 230 | 130 | 2 | ||||||||||||||
| Pneumothorax och pyopneumothorax | 3 | 3 | 2 | 1 | 3 | 1 | 3 | 5 | 3 | 5 | 3 | 1 | 232 | 331 | 1 | 1 | ||||||||||||
| Bronchitis acuta | 4 | 13 | 9 | 1 | 2 | 4 | 7 | 5 | 13 | 18 | 11 | 18 | 11 | 17 | 8 | 1 | 233 | 1 | ||||||||||
| Bronchitis chron. | 4 | 2 | 8 | 7 | 17 | 5 | 7 | 3 | 14 | 10 | 10 | 15 | 34 | 15 | 38 | 15 | 27 | 11 | 7 | 3 | 4 | 1 | ||||||
| Bronchiectasia | 2 | 1 | 2 | 1 | 1 | 1 | 2 | 2 | 3 | 1 | 3 | 2 | 3 | |||||||||||||||
| Gangraena pulmonum | 1 | 1 | 1 | 2 | 1 | 3 | 1 | 2 | 3 | 2 | 3 | 1 | 3 | 1 | ||||||||||||||
| Pneumonia et pleuropneumonia acuta | 5 | 2 | 1 | 7 | 2 | 41 | 7 | 19 | 5 | 5 | 3 | 21 | 40 | 12 | 17 | 73 | 17 | 78 | 19 | 57 | 13 | 334 | 15 | 3 | 3 | 3 | ||
| Tuberculosis pulmon. et pneumonia chron. 48) | 9 | 2 | 7 | 3 | 21 | 8 | 8 | 4 | 2 | 17 | 4 | 14 | 18 | 38 | 15 | 47 | 17 | 7 | 1 | 18 | 7 | 16 | 7 | 6 | 2 | |||
| Emphysema pulmonum | 3 | 3 | 2 | 16 | 8 | 12 | 4 | 8 | 14 | 9 | 14 | 31 | 14 | 34 | 14 | 14 | 4 | 14 | 7 | 6 | 3 | |||||||
| Thrombosis art. pulmonal. | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Haemoptysis | 1 | 2 | 1 | 3 | 2 | 1 | 3 | 1 | 2 | 150 | 1 | |||||||||||||||||
| XI. Morbi organ. digestiones. | ||||||||||||||||||||||||||||
| Angina tonsillaris | 1 | 1 | 1 | 2 | 1 | 3 | 3 | 3 | ||||||||||||||||||||
| Stomatitis mercurialis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Pharyngitis chron. | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Catarrhus ventriculi acutus | 1 | 3 | 4 | 4 | 4 | 4 | ||||||||||||||||||||||
| Catarrhus ventriculi chronicus | 2 | 5 | 11 | 20 | 12 | 5 | 1 | 3 | 10 | 13 | 20 | 14 | 24 | 33 | 26 | 33 | 25 | 26 | 1 | 1 | 6 | |||||||
| Transport | 69 | 38 | 6 | 64 | 52 | 242 | 172 | 187 | 80 | 39 | 32 | 196 | 209 | 226 | 243 | 538 | 336 | 607 | 374 | 338 | 212 | 146 | 81 | 52 | 29 | 71 | 52 | |
| Ulcus ventriculi | 1 | 1 | 1 | 2 | 1 | 1 | 2 | 4 | 1 | 5 | 1 | 6 | 3 | 110 | 3 | |||||||||||||
| Gastritis acuta phlegmonosa | 1 | 1 | 1 | 1 | 149 | |||||||||||||||||||||||
| Dyspepsia nervosa | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Dilatatio ventriculi | 1 | 3 | 1 | 1 | 3 | 1 | 4 | 1 | 4 | 1 | 3 | 135 | 1 | |||||||||||||||
| Tuberculosis intestinorum | 3 | 1 | 3 | 2 | 1 | 1 | 1 | 3 | 1 | 3 | 5 | 8 | 4 | 8 | 4 | 6 | 4 | 2 | ||||||||||
| Colitis acuta | 1 | 2 | 1 | 4 | 1 | 2 | 1 | 1 | 3 | 5 | 6 | 4 | 7 | 4 | 4 | 1 | 141 | 1 | 1 | 1 | 2 | |||||||
| Colitis chronica | 1 | 1 | 1 | 2 | 1 | 1 | 2 | 3 | 5 | 1 | 5 | 1 | 2 | 1 | 2 | 1 | ||||||||||||
| Coprostatis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Proctitis acuta | 3 | 1 | 1 | 1 | 3 | 3 | 2 | 136 | ||||||||||||||||||||
| Diarrhoea | 2 | 1 | 2 | 4 | 1 | 4 | 1 | 4 | 1 | 4 | 1 | |||||||||||||||||
| Gastralgia | 1 | 1 | 2 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||
| Heus | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Peritonitis acuta | 1 | 2 | 3 | 1 | 3 | 2 | 1 | 1 | 3 | 4 | 3 | 4 | 1 | 235),37) | 1 | 3 | ||||||||||||
| Peritonitis chronica | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Perityphlitis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Periproctitis | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 2 | 241),35) | |||||||||||||||||||||
| Cholelithiasis | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 1 | 3 | 1 | 3 | 1 | 110 | 2 | ||||||||||||||||
| Hepatitis syphilitica | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 1 | 138 | 1 | ||||||||||||||||
| Embolia lienis | 2 | 1 | 1 | 2 | 2 | 2 | ||||||||||||||||||||||
| Pylethrombosis acuta | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Icterus catarrhalis | 2 | 1 | 1 | 2 | 1 | 1 | 3 | 1 | 3 | 1 | 3 | 1 | ||||||||||||||||
| Hernia inguinalis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Fistula ani | 1 | 1 | 1 | 2 | 2 | 239 | ||||||||||||||||||||||
| Helminthiasis (taenia et bothriocephal.) | 1 | 3 | 6 | 1 | 1 | 5 | 2 | 2 | 3 | 4 | 8 | 4 | 8 | 4 | 7 | 140 | ||||||||||||
| Helminthiasis (oxyuris) | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Balantidium coli | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Haematoma retroperitoneale | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | ||||||||||||||||||||||
| XII. Morbi org. uropoëticor. et generationis. | ||||||||||||||||||||||||||||
| Nephritis acuta | 1 | 2 | 1 | 2 | 6 | 4 | 3 | 1 | 7 | 1 | 6 | 5 | 12 | 7 | 12 | 8 | 9 | 6 | 242 | 1 | 2 | |||||||
| Nephritis chronica | 6 | 2 | 5 | 5 | 25 | 15 | 18 | 18 | 1 | 6 | 19 | 20 | 27 | 27 | 49 | 44 | 55 | 46 | 22 | 19 | 2243 | 1343 | 5 | 6 | 6 | 8 | ||
| Pyelonephritis acuta | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 1 | 2 | 1 | 144 | 1 | |||||||||||||||
| Pyelonephritis chronica | 1 | 1 | 2 | 2 | 2 | 2 | ||||||||||||||||||||||
| Paranephritis | 1 | 1 | 1 | 1 | 3535 | |||||||||||||||||||||||
| Transport | 76 | 43 | 8 | 77 | 63 | 295 | 224 | 224 | 110 | 43 | 43 | 246 | 241 | 292 | 308 | 647 | 440 | 723 | 483 | 395 | 261 | 182 | 110 | 61 | 42 | 85 | 70 | |
| Lithiasis renalis | 1 | 1 | 1 | 1 | 110 | |||||||||||||||||||||||
| Embolus renis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | ||||||||||||||||||
| Haematuria renalis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 1 | 1 | 3 | 1 | 3 | 1 | 2 | 110 | ||||||||||||||
| Cystitis acuta | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | ||||||||||||||||||
| Cystitis chronica | 1 | 1 | 1 | 2 | 1 | 1 | 2 | 3 | 2 | 4 | 2 | 4 | 1 | 2 | 1 | 2 | ||||||||||||
| Tuberculosis urogenitalis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Ren mobilis | 2 | 3 | 1 | 2 | 1 | 1 | 5 | 5 | 4 | 1 | ||||||||||||||||||
| Endometritis chronica | 1 | 1 | 5 | 2 | 2 | 2 | 6 | 7 | 5 | 2 | ||||||||||||||||||
| Metritis chronica | 1 | 2 | 1 | 1 | 2 | 3 | 2 | 1 | ||||||||||||||||||||
| Menorrhagia | 1 | 2 | 1 | 1 | 1 | 1 | 3 | 4 | 4 | |||||||||||||||||||
| Peri- et parametritis | 5 | 14 | 2 | 4 | 4 | 5 | 3 | 16 | 21 | 20 | 1 | |||||||||||||||||
| Oophoritis et Perioophoritis | 4 | 5 | 1 | 2 | 4 | 6 | 10 | 9 | 1 | |||||||||||||||||||
| Haematocele retrouterina | 4 | 2 | 1 | 1 | 4 | 4 | 4 | |||||||||||||||||||||
| Pelveoperitonitis | 4 | 3 | 1 | 4 | 4 | 3 | 1 | |||||||||||||||||||||
| Dysmenorrhoea | 2 | 1 | 1 | 2 | 2 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||
| Epididymitis acuta | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | ||||||||||||||||||||||
| Mastitis | 1 | 1 | 1 | 1 | 145 | |||||||||||||||||||||||
| Fistula vesico-vaginalis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Vaginitis et vulvo-vaginitis | 3 | 2 | 1 | 2 | 3 | 1 | 6 | 6 | 5 | 1 | ||||||||||||||||||
| Prolapsus vaginae | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Abortus | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||||
| XIII. Morb. org. locomotionis et ossium. | ||||||||||||||||||||||||||||
| Rheumatismus art. acutus | 2 | 8 | 11 | 13 | 7 | 2 | 3 | 14 | 11 | 8 | 11 | 23 | 21 | 23 | 23 | 21 | 22 | 2 | 1 | |||||||||
| Rheumatismus chronicus | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 3 | 1 | 2 | 2 | 3 | 2 | 3 | 2 | |||||||||||||||
| Coxitis chronica | 1 | 1 | 1 | 1 | 135 | |||||||||||||||||||||||
| Synovitis acuta tarsi | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Synovitis chr. genus | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Synovitis art. manus | 1 | 1 | 1 | 1 | 145 | |||||||||||||||||||||||
| Synovitis chr. art. humero-scapul. | 2 | 2 | 2 | 2 | 1 | 1 | ||||||||||||||||||||||
| Polyarthritis gonorrhoica | 2 | 1 | 2 | 1 | 2 | 1 | ||||||||||||||||||||||
| Rheumat. muscul. chr. et myitis | 1 | 1 | 7 | 8 | 6 | 1 | 3 | 2 | 7 | 8 | 5 | 8 | 17 | 11 | 18 | 11 | 16 | 8 | 2 | 3 | ||||||||
| Rheumat. muscul. acut. | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Osteitis (suppur.) chronica | 1 | 1 | 1 | 2 | 1 | 2 | 1 | 2 | 1 | 246 | 1 | |||||||||||||||||
| Spondylitis | 2 | 2 | 1 | 1 | 1 | 3 | 4 | 1 | 4 | 1 | 2 | 1 | 135 | 1 | ||||||||||||||
| Transport | 80 | 59 | 8 | 88 | 79 | 325 | 288 | 240 | 128 | 48 | 48 | 294 | 286 | 326 | 346 | 709 | 543 | 789 | 602 | 447 | 356 | 191 | 119 | 61 | 44 | 90 | 83 | |
| Fractura claviculae | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Fractura costarum | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Fractura anticruris | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| XIV. Morbi systemat. cutan. et telae connexivae. | ||||||||||||||||||||||||||||
| Erysipelas | 2 | 1 | 2 | 1 | 1 | 1 | 2 | 4 | 2 | 1 | 4 | 3 | 6 | 4 | 5 | 4 | 1 | |||||||||||
| Abcsessus | 1 | 4 | 2 | 1 | 2 | 3 | 2 | 1 | 6 | 2 | 6 | 2 | 5 | 2 | 1 | |||||||||||||
| Eczema acutum | 1 | 2 | 2 | 1 | 2 | 2 | 2 | 4 | 2 | 4 | 2 | 4 | 1 | 1 | ||||||||||||||
| Eczema chronicum | 2 | 2 | 1 | 3 | 2 | 2 | 11 | 4 | 5 | 1 | 1 | 4 | 4 | 6 | 16 | 19 | 11 | 21 | 13 | 17 | 12 | 4 | 1 | |||||
| Herpes tonsurans | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 1 | 2 | 1 | 2 | 1 | ||||||||||||||||
| Herpes zoster | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Sycosis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Psoriasis | 1 | 5 | 3 | 4 | 3 | 1 | 2 | 1 | 6 | 8 | 13 | 4 | 13 | 4 | 10 | 3 | 3 | 1 | ||||||||||
| Lichen ruber | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Molluscum contagiosus | 1 | 1 | 2 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||
| Lupus vulgaris | 1 | 3 | 2 | 1 | 1 | 2 | 1 | 3 | 3 | 4 | 3 | 4 | 1 | 2 | 210 | 110 | 1 | |||||||||||
| Lupus erythematosus | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Prurigo | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 2 | ||||||||||||||||||||||
| Urticaria | 2 | 2 | 1 | 2 | 1 | 4 | 4 | 3 | 1 | |||||||||||||||||||
| Scabies | 5 | 4 | 8 | 2 | 11 | 2 | 4 | 13 | 4 | 5 | 9 | 27 | 4 | 32 | 4 | 29 | 4 | 3 | ||||||||||
| Erythema nodosum | 1 | 2 | 2 | 1 | 3 | 3 | 3 | |||||||||||||||||||||
| Erythema multiforme | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 2 | 1 | 3 | 2 | 3 | 2 | 3 | 2 | ||||||||||||||
| Acne varioliformis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Seborrhoea capitis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Oedema chron. anticrur. | 2 | 1 | 1 | 2 | 2 | 2 | ||||||||||||||||||||||
| Cellulitis | 1 | 4 | 1 | 2 | 2 | 2 | 6 | 6 | 5 | 1 | ||||||||||||||||||
| XV. Tumores | ||||||||||||||||||||||||||||
| Cancer oesophagi | 1 | 3 | 1 | 3 | 4 | 4 | 1 | 1 | 2 | |||||||||||||||||||
| Cancer ventriculi | 247 | 1 | 1 | 11 | 3 | 2 | 2 | 4 | 4 | 2 | 9 | 14 | 5 | 16 | 6 | 3 | 1 | 10 | 4 | 3 | 1 | |||||||
| Cancer peritonei | 1 | 1 | 2 | 1 | 1 | 3 | 3 | 1 | 3 | 2 | 2 | 2 | 1 | |||||||||||||||
| Cancer pancreatis et hepatis | 1 | 3 | 2 | 1 | 2 | 1 | 1 | 3 | 2 | 3 | 3 | 2 | 2 | 1 | 1 | |||||||||||||
| Cancer renis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | ||||||||||||||||||
| Transport | 92 | 65 | 14 | 5 | 104 | 91 | 368 | 312 | 280 | 138 | 58 | 57 | 341 | 319 | 360 | 407 | 824 | 603 | 916 | 668 | 534 | 403 | 201 | 126 | 75 | 49 | 106 | 90 |
| Cancer testis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Cancer uteri | 1 | 1 | 2 | 2 | 2 | 2 | ||||||||||||||||||||||
| Papillomata vulvae | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Melanosarcoma multiplex | 2 | 1 | 1 | 2 | 2 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||
| Lymphomata retroperitonealia | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Lymphadenitis tuberculosa | 3 | 1 | 3 | 1 | 3 | 1 | 3 | 1 | 2 | 1 | 1 | |||||||||||||||||
| Sarcoma sterni | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| XVI. Morbus simulatus | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | |||||||||||||||||||||||
| Summa | 92 | 65 | 14 | 5 | 107 | 93 | 373 | 313 | 282 | 138 | 58 | 58 | 345 | 325 | 362 | 409 | 834 | 608 | 926 | 672 | 538 | 404 | 204 | 129 | 76 | 49 | 108 | 90 |
| Anmärkningar. | ||||||||||||||||||||||||||||
| 1) Utskrifven till Katarina sjukhus. | ||||||||||||||||||||||||||||
| 2) En pat. affördes till epidemiska sjukhuset; en finns upptagen död i pyämi. | ||||||||||||||||||||||||||||
| 3) Affördes till epidemiska sjukhuset. | ||||||||||||||||||||||||||||
| 4) Båda affördes till kirurgiska afdelningen för operation. | ||||||||||||||||||||||||||||
| 5) Affördes till epidem. sjukhuset. | ||||||||||||||||||||||||||||
| 6) Båda återfinnas under nephritis chr. ss. döda. | ||||||||||||||||||||||||||||
| 7) Finns upptagen död i septikämi. | ||||||||||||||||||||||||||||
| 8) Lindrigt fall; dog af kronisk nefrit. | ||||||||||||||||||||||||||||
| 9) Dogo i akut pneumoni och äro upptagna under pneumoni et pleuropneumo- nia acuta. | ||||||||||||||||||||||||||||
| 10) Utskrefs p.e.b. | ||||||||||||||||||||||||||||
| 11) En utskrefs p.e.b. | ||||||||||||||||||||||||||||
| 12) En dog i akut pneumoni (upptagen såsom akut pn.); en utskrefs p.e.b. | ||||||||||||||||||||||||||||
| 13) Upptagen död i akut perikardit. | ||||||||||||||||||||||||||||
| 14) En upptagen död i perikardit. | ||||||||||||||||||||||||||||
| 15) En dog i akut pneumoni (upptagen såsom akut pn.); en upptages död i pro- gressiv perniciös anämi. | ||||||||||||||||||||||||||||
| 16) Utskrefs till kirurgiska afd. för operation (tenotomi). | ||||||||||||||||||||||||||||
| 17) Utskrefs till kirurgiska afd. | ||||||||||||||||||||||||||||
| 18) En död af lungtuberculos (upptagen som lungtuberkulos). | ||||||||||||||||||||||||||||
| 19) Afasien såsom symptom af särskildt bestämd sjukdom har ej i årsrapporten upptagits. | ||||||||||||||||||||||||||||
| 20) En pat. öfverflyttades till kirurgiska afd. | ||||||||||||||||||||||||||||
| 21) En öfverflyttades till kirurgiska afd. för operation af pyothorax; en död i akut pneumoni (upptagen ss. akut pn.). | ||||||||||||||||||||||||||||
| 22) En död af miliartuberkulos (upptagen ss. miliartuberkulos). | ||||||||||||||||||||||||||||
| 23) En död af endokardit (upptagen ss. sådan). | ||||||||||||||||||||||||||||
| 24) En död af cancer ventriculi (upptagen ss. sådan). | ||||||||||||||||||||||||||||
| 25) En qvinna dog af akut pyletrombos. | ||||||||||||||||||||||||||||
| 26) Öfverflyttad till kirurgiska afd. för trakeotomi. | ||||||||||||||||||||||||||||
| 27) Samtliga äro fall af tuberculosis laryngis. | ||||||||||||||||||||||||||||
| 28) Af dessa öfverflyttades 1 till kirurgiska afd. för operation, 1 dog af akut pneumoni, 4 dogo af lungtuberkulos, 1 dog af magkräfta (allaupptagna ss. döda under de nämnda sjukdomarne). | ||||||||||||||||||||||||||||
| 29) En utskrefs efter en dags sjukhusvård; en dog af förut befintlig lunggangrän och är upptagen under denna sjukdom. | ||||||||||||||||||||||||||||
| 30) Tre utskrefvos till kirurgiska afd. för operativ behandling. | ||||||||||||||||||||||||||||
| 31) En dog af lunggangrän (upptagen såsom sådan); två öfverflyttades till kirurgiska afdelningen | ||||||||||||||||||||||||||||
| 32) En upptages död af lungtuberkulos; en öfverflyttades till kirurgiska afd. att operativt behandlas. | ||||||||||||||||||||||||||||
| 33) En qvinna öfverflyttades till kirurgiska afd. för vård af paranefrit. | ||||||||||||||||||||||||||||
| 34) Samtliga sekundära pneumonier; finnas upptagna såsom döda i andra akuta sjukdomar. | ||||||||||||||||||||||||||||
| 35) Öfverflyttad till kirurgiska afd. För operativ behandling. | ||||||||||||||||||||||||||||
| 36) Upptagen död under intoxicatio acuta ex acido borico. | ||||||||||||||||||||||||||||
| 37) Upptagen död af akut nefrit. | ||||||||||||||||||||||||||||
| 38) Upptagen död af cor adiposum. | ||||||||||||||||||||||||||||
| 39) En öfverflyttades till kirurgiska afdelningen för operativ behandling; en dog af förutvarande kronisk nefrit och finns under densamma upptagen. | ||||||||||||||||||||||||||||
| 40) Kunde ej förmås att qvarstanna, tills verkan af maskkuren visat sig. | ||||||||||||||||||||||||||||
| 41) Upptagen död af akut peritonit. | ||||||||||||||||||||||||||||
| 42) Af dessa återfinnas 8 döda i lungtuberkulos, 3 i magkräfta, 2 af fetthjerta, 2 af hjertsäcksinflammation, 7 af lunginflammation; 1 af borsyreintoxikation, 1 af progressiv perniciös anämi, 1 är öfverflyttad till kirurgiska afd. för behandling af samtidig coxit; 2 ha utskrifvits p.e.b. | ||||||||||||||||||||||||||||
| 44) Upptagen död i endocarditis acuta. | ||||||||||||||||||||||||||||
| 45) Upptagen död i akut pneumoni. | ||||||||||||||||||||||||||||
| 46) En afförd till epidemiska sjukhuset för difteri. | ||||||||||||||||||||||||||||
| 47) Härmed rättas förra rapportens uppgift. | ||||||||||||||||||||||||||||
| 48) Utom de i rapporten upptagna ha på med. afd. under Jan. - Mars tvenne pat., 21-40 år, varit intagna men aflidit inom 1:sta dygnet: en man död i tuberculosis pulmonum och en af abscessens cerebri. | ||||||||||||||||||||||||||||
| 49) Dog af tuberkulös pneumoni. | ||||||||||||||||||||||||||||
| 50) Vid obduktionen fans i en af bronkerna en mer än centimeter stor enrisbit med vidsittande barr och efter denna uppkomna ulcerationer. | ||||||||||||||||||||||||||||
Årsrapport för år 1885 från Kongl. Serafimerlasarettet och Den Kirurgiska Afdelningen Af Prof. Carl J. Rossander. Kongl. Lasarettsdirektionen.
Under år 1885 har den ene af Lasarettets direktörer Hans Excellens Grefve G.A. Sparre afsagt sig denna sin befattning, som han i 29 år bestridt med samma intresse och omtanka denne vördnadsvärde man egnat åt alla de vigtiga värf, som varit honom anförtrodda under hans långa och lysande lefnadsbana. Hans person liksom hans verksamhet skall alltid lefva i tacksamt minne hos alla dem, som stått under hans befäl, eller på annat sätt haft lyckan att med honom komma i beröring. Till hans efterträdare utsåg Serafimerordenskapitlet Presidenten Grefve, Arvid Posse. Direktionen består således numera af Generalmajoren m. m. Herr Oskar Björnstjerna och Grefve A. Posse. f.e. Generalen m.m. Johan Magnus Björnstjerna
Läkarpersonalen.
I April månad 1885 lemnade professor Carl Santesson sina befattningar såsom öfverkirurg och chef för Lasarettets ekonomiska förvaltning, hvilka han bestridt, den förra i mer än 35 år och den senare i 25 år. Hvad han under denna långa följd af år uträttat ej allenast för Lasarettets bästa, utan äfven för den medicinska bildningen i vår land, är allt för väl erkändt, för att här behöfva särskildt påpekas, man kan sammanfatta det i de få orden: han var hela den moderna svenska kirurgiens fader. Alla de inom vårt land, som utöfva kirurgien, ha honom att tacka för sin, åtminstone första, uppfostran såsom kirurger, hans f.d. underläkare och amanuenser fylla med heder de flesta befattningar inom Sverige, som kräfva operativ skicklighet, och berättelserna från de många sjukhusen i riket, visa med hvilka jättesteg den Svenska kirurgien gått framåt. Till hufvudsakligaste del är detta hans verk, hans berömmelse.
Till efterträdare i båda dessa hans befattningar har Kongl. Direktionen behagat utse mig, och den plats, som jag förut ock under 28 år innehaft såsom andre öfverkirurg, har gifvits åt e.o. Profesoren, D:r John Berg. Under år 1885 tjenstgjorde, såsom klinikchef, profesor Santesson endast under två veckor i April månad. Proffesor Berg har skött kliniken under något mera än tre månader, alternerande med mig, som under den öfriga delen af året förestått densamma. Den oftalmologiska afdelningen har jag skött under hela året, med undantag af närmare tre veckor, under hvilken kirurgie docenten d:r John Widmark för mig vikarierat.
Den medicinska afdelningens öfverläkare äro fortfarande professorerna Bruselius och Wising. Den förre har dock under en stor del af året genom sjukdom varit hindrad att fullgöra sin tjenst, och har i stället medicine docenten doktor J. Edgren alternerat med professor Wising såsom klinikchef. Underkirurger under året hafva varit Med. Lic. Torbjörn Hvass till dem 1:ste juni, Med. Lic. Wilhelm Hallin till dess 1:ste December och sedan Med. Lic. Wilhelm Schmidt,Underläkare ha varit Med. Lic. Olof Håkansson till 1:ste Juni, Lic. Hvass till den 1/12, derefter Med. Lic. Tor Lamberg.Amanuenser på den kirurgiska afdelningen: W. Hallin till den 1/6, W. Schmidt till den 1/12. Med. Lic. O. Fransén till årets slut. Amanuenser på den medicinska afdelningen Tor Lamberg till den 1/12, sedan Med. Lic. Edv. Cederholm. Från den 1:ste Oktober 1885 är tillskapad en ny amanuensbefattning för den kirurgiska polikliniken. Amanuens vid densamma var förste Licentiaten Fransén, sedermera Licentiaten C. Lennander från den 1/12.
Lasarettsbyggnaderna och materielen
Den redan altför gamla frågan om Lasarettets ombyggnad har under år 1885 ej skridit sin lösning synnerligen mycket närmare. Dock är ett steg framåt att omförmäla. Den vid 1881 års riksdag af enskild motionär (Profesoren, Friherren Adolf Nordenskiöld) väckta motionen om anslag af statsverket för ombyggnad af Lasarettet på dess nuvarande tomt, i enlighet med ritningar och kostnadsförslag, som redan voro af vederbörande auktoriteter och äfven af Kongl. Maj:t gillade blef af riksdagen, oaktadt behofvet af en sådan ombyggnad lifligt och med ganska stora sympatier för saken erkändes, dock afslagen, skälet härför var att riksdagen först ville erfara, i hvad mån Stockholms stad och län, som dock i första hand droge fördel af Lasarettet för sine fattiga eller mindre bemedlade sjuka, till ändamålet ville lemna bidrag. Stockholms läns landsting har med största beredvillighet, och på vilkor, som för Lasarettet äro gynnsamma, anslagit 50 000 kronor till ifrågavarande ombyggnad. Stockholms stads fullmäktige beviljade visserligen en summa uppgående till högst 3/13 af det till 1 300,000 kronor uppgående kostnadsförslaget, men fästade dervid villkor, som Kongl. Direktionen för sin del ej ansåg antagliga.
Häraf föranleddes Kongl. Maj:t att anbefalla Kongl. Direktionen dels att inkomma med nytt förslag, om huru många sjuksängar kunde anses för Lasarettet behöfliga såsom endast klinisk undervisningsanstalt, dels afgifva utlåtande angående ett förslag, som blifvit väckt (dock hvarken af Kongl. Direktionen eller det Karolinska institutets målsmän), att förlägga hela sjukhuset till en annan tomt, den, hvarå Stockholms stads och läns kurhus nu är beläget, jemte de s.k. Westinska tomterna. Alternativa ritningar och kostnadsförslag uppgjordes också i enlighet med denna nådiga befallning, men det befans, att äfven för sjukhuset, såsom ensamt klinisk anstalt, de ifrågasatta tomterna voro otillräckliga, och för att ett fullt tidsenligt sjukhus skulle kunna å denna plats uppföras, äfven Kongl. Myntverkets måste läggas till.
Oaktadt i utbyte skulle lemnas Lasarettets nuvarande tomt, fann Kongl. Maj:t denna förflyttning medföra altför stora kostnader, och ålade Lasarettsdirektionen att inkomma med ett nytt föslag till Lasarettets ombyggnad för det möjligast billigaste pris. Lasarettsdirektionen har med anledning deraf anbefallt Arkitekten Kumlien, att i samråd med Lasarettets öfverläkare uppgöra nya ritningar till lasarettets ombyggnad och bestämt, att den nya institutionen skall uppföras på den nuvarande tomten och med bibehållande af så stor del som möjligt af den gamla lasarettsbyggnaden. Oaktadt åtskilliga betänkligheter väl kunna uppstå, och äfvenväl blifvit framstälda mot bibehållande af sjukhuset å dess gamla plats, torde skälen för denna åtgärd vara vida öfvervägande. Lasarettet har numera en trefaldig uppgift: att vara ett sjukhus i egentlig mening: att vara en läroanstalt,derå hela vårt lands läkarekorps skall inhemta en den vigtigaste delen af sin praktiska utbildning: att bereda tillfälle till råd och skötsel för en alltjemt tilltagande skara af hjelpbehöfvande, som ej behöfva å lasarettet intagas. De båda förstnämnda uppgifterna äro ursprungliga: de ha båda funnits till allt sedan lasarettets stiftelse, båda äro lika vigtiga och sammanhänga för öfrigt med hvarandra på det innerligaste. Men äfven polikliniken har vuxit i betydelse och ej minst för undervisningen. Det material, som härå framställes för de studerande, är just det, som möter dem i det praktiska lifvet, oftare än de mera komplicerade sjukdomsfall, som å lasarettet utgöra hufvudsumman, och å andra sidan är polikliniken en verklig barmhertighetsinrättning, der 1000-tals personer erhålla hjelp för sjukdomar och åkommor, hvilka utan densamma säkerligen skulle mindre väl vårdas, kanske rent af vanvårdas. Om härtill lägges, å ena sidan, att lasarettet såsom undervisningsanstalt måste stå i det närmaste samband, den lifligaste beröring, med de institutioner som finnas i Karolinska institutet, hvilket, man kan utan öfverdrift säga det, vuxit upp omkring lasarettet, å den andra sidan att för de många svårt sjuka.och lemlästade, som oupphörligen, dag som natt, införas till lasarettet, det är en fördel, som ej kan högt nog uppskattas, att sjukhuset ej är altför långt aflägset, så inses lätt, att lasarettets nuvarande belägenhet är synnerligen lycklig. Detsamma gäller naturligtvis ock i lika hög grad för polikliniken.
En annalkningsvis så centralt belägen tomt, tillräcklig för lasarettets behof, är omöjlig att numera finna. På Kungsholmen t.ex., finnes intet enda qvarter, som kan komma ifråga att begagnas för sjukhusbyggnad, af tillräckliga dimensioner, förr än man kommit ut till Rålambshof eller upp på bergen i Stadshagen, och på fullt allvar lär väl ingen ifrågasätta att dit förlägga ett sjukhus, som skall uppfylla alla de vilkor, som gälla särskildt för lasarettet, och som nyss blifvit nämnda. Men ett noggrant studium, af Stockholms karta, sådan den är sedan stadens reglering nu blifvit afgjord, skall snart visa, att man möter samma svårigheter, hvad aflägsenheten beträffar, öfverallt, äfven om man vill uppoffra sambandet mellan Serafimerlasarettet och den öfriga medicinska högskolan. Återstår att tillse, om den nuvarande lasarettstomten är lämplig eller oduglig för ett i rätt betydlig mån utvidgadt sjukhus. Att den är tillräcklig, kan väl ej med skäl bestridas. Den inne-fattar dock 364 826 qvadratfot. Efter den byggnadsplan, som nu senast blifvit uppgjord, visserligen ännu endast i skiss, komma samtliga lasarettsbyggnaderna, med boställshuset, stal, skjul och allt att upptaga 74 450 qv.fot. Den återstående arealen, 290 376 qv.fot, bildar sannerligen en tillräklig promenadplats för konvalescenterna och ett tillräckligt spatium af fri luft. Härtill kommer , att platsen är jemförelsevis ganska fri och öppen, samt granskapet sådant, att knappt någon enda nybyggnad åt något håll kan komma i fråga att uppföras, säkert ingen, hvaraf lasarettet kan ha någon som helst olägenhet. Tomtlinierna äro jemna och räta, utom åt ett håll, i ett hörn åt vester, der det s.k. Westinska huset är beläget. Dettas förvärfande skulle visserligen vara af en mycket stor fördel för lasarettet, och, om det blefve nedrifvet, skulle anordningen af de erfoderliga nybyggnaderna otvifvelaktigt kunna bli en annan och mera fördelaktig, dock endast med det vilkor, att det nuvarande boställshuset för läkarechefen och kommissarien m.m. äfven skulle borttagas och uppföras på annat ställe inom inrättningen. Kostnaderna för allt detta skulle dock bilda en så stor tillökning till anslagssumman, säkert mer än en half million, att Kongl. Direktionen med skäl fruktat, att ettsådant förslag ej skulle vinna riksdagens bifall allra helst som anordningen af de nya byggnaderna låter sig verkställas på ett ganska tillfredsställande sätt utan denna uppoffring.
Den öfriga gränsen i vester utgöres af en gata, kapellansbacken, hvars andra sida till största delen upptages af kyrkogården och en tvärgata. Enligt det nyaste förslaget kommer endast en liten afdelning att förläggas åt detta håll, men på ett mycket stort afstånd från lasarettets gräns. Åt norr gränsar Lasarettet till den Bolinderska tomten. Efter gaturegleringen kommer den nya kajen att gå så, att ingen tilbyggnad å denna tomt i närheten af lasarettet kan ifrågakomma, annat än i norr, i alla händelser allsicke invid den föreslagna medicinska sjukhusafdelningen och tillräckligt skiljd från de andra. Hela den östra gränsen utgöres af den utstakade kajen, och utanför den af Klara sjö. Här kan ingen annan bygga än lasarettet. På andra sidan om sjön är visserligen gasverket beläget, men utom det, att afståndet från detsamma är tillräckligt stort, är det väl att förmoda, att detta ej synnerligen länge kommer att qvarblifva på denna plats. Åt söder utgöres gränsen af Handtverkaregatan. På andra sidan derom finnes att börja med, "eldqvarnen". Men åt detta håll kommer endast polikliniken att förläggas, sjukhusbyggnaderna äro vida derifrån aflägsna, och å detta qvarter kan ingen vidare nybyggnad ske af det enkla skäl, att det redan är alldeles fullbygdt. Vidare Mälaren, och sist Karolinska institutet, å hvars tomt endast möjligen den ena flygeln, med gafveln åt gatan i framtiden kan komma i fråga att tillbyggas. Någon besvärande eller skymmande nybyggnad i lasarettets granskap är således utesluten. Om hvilken tomt inom vår stad kan detsamma med lika mycket skäl sägas?
Men, har man sagt, tomten i sig sjelf är olämplig, den består till en del af utfyld , och att bygga ett sjukhus eller en del deraf å sådan mark är i hygieniskt afseende oriktigt. Äfven dermed är icke så illa bestäldt, som det kan tyckas. Genom dikning kan tomten förbättras, och otvifvelaktigt blifva förhållandena helt andra, då Klara sjö snart kommer att hjelpas ur det ruskiga tillstånd, hvari den nu befinner sig. Å den nedre delen af tomten är föreslaget att bygga först polikliniken. I denna kommer ingen att bo, annat än möjligen en vaktmästare och några amanuenser, men blott i andra våningen och på vinden. Vidare skulle å denna del af platsen förläggas den medicinska kliniken. Detta är en nödvändigthet, en af de större klinikerna måste der få sin plats, ty, om äfven den gamla lasarettsbyggningen refves ned till grunden, finnes icke på kullen plats för alla sjukhusbyggnaderna. En blick på lasarettets karta utvisar alldeles bestämdt, att de icke alla kunna få rum på den högt belägna delen af lasarettstomten. Äfven om boställsbyggningen uppoffrades, blefve platsen för trång. Men är nu byggandet af ett sjukhus på sådan mark så förkasteligt? Då har man sannerligen begått ett förfärligt fel, långt svårare en vi skulle göra, då man förlagt Londons förnämsta sjukhus, S:t Thomas hospital, invid Thames sumpiga stränder och till en väsendtlig del på utfylld mark, och der spelar ebb och flod en synnerligt stor roll med afseende på grundvattnets höjd, och der hade man valet fritt, att förlägga sjukhuset hvar som helst i den stora staden. Och i större delen af Holland skulle intet enda sjukhus kunna byggas. Stockholms stad har vidsträckta qvarter, som hvila på utfyld mark, och ingen har väl med fog kunnat påstå, att dessa stadsdelar äro osundare än de andra. Men det beror på, huru man bygger. Lyckligtvis äro förhållandena å lasarettet sådana, att berg icke är långt borta, just der vi skola bygga, och arkitekten har lofvat att öfverallt med grunden gå ner till berg, sedermera mura och hvälfva bottenvåningen så, att tillslutningen blir snart sagdt hermetisk, och redan den första våning, deri sjuka skola förläggas, blir belägen högt öfver marken. Så har man visst icke alltid, om än någonsin, gått tillväga vid uppförandet af hus i Stockholm å liknande och än mera vattensjuk mark, och, såsom sagdt, dessa bostäder äro icke sämre än andra. Bekymret för platsen i hygieniskt hänseende torde således vara ganska obefogadt.
Att Kongl. Direktionen beslutat sig för, att låta yttermurarne af den gamla lasarettsbyggnaden stå qvar, härleder sig naturligtvis af sparsamhetsskäl. Ett alldeles nytt hus å samma eller ungefär samma plats skulle kunna anordnas bättre, derom är intet tvifvel, men man kan ej hålla sjukhuset i verksamhet, om det gamla rifves till grunden för att de nya paviljongerna skola uppföras, ty hvar skull man under tiden herbergera de sjuka? Å andra sidan utvisa de ny ritningarna dock, att denna afdelning kan göras ganska beqväm och passande för sitt ändamål. En enda anmärkning kan med fog göras. Utan allt för stor kostnad kan ej sjukrummens höjd ändras. De måste förbli lägre än i de nya sjukhusafdelningarne. Detta gäller dock förnämligast om en ringa del deraf, bottenvåningen. Deri kommer dock endast att inrymmas en helt liten afdelning. I de öfriga är sjukrummens höjd dock 12 fot, golfytan för hvarje patient kommer att utgöra ej mindre än 90 qvadratfot och luftqvantiteten 1 100 kub.fot, hvilken är fullt tillräcklig, då den tillämnade artificiella ventilationen tillförer hvarje patient minst 60 kub.fot frisk luft i timman, dag och natt. På den nya medicinska afdelningen blir luftutrymmet ännu större.
Sjukrummen i den medicinska afdelningen komma till hufvudsaklig del att vetta åt söder, några åt öster och vester eller kanske endast åt öster. Detta är ingen ofördelaktig placering. Faran af att dessa senare sjukrum ej skulle få tillräckligt ljus och sol är således icke stor. Vid ombyggnaden af den kirurgiska afdelningen har man haft att välja på östligt eller vestligt ljus för sjukrummen. Det har befunnits beqvämare för konstruktionen,att förlägga dem åt vester. Patienterna komma således att sakna den vackra utsigten åt lasarettsparken och öfver staden – skulle man tro, men så är ej förhållandet. Till hvarje underafdelning hör ett s.k. dagrum, tillräckligt stort för att medgifva vistelse för alla patienter som kunna gå uppe. Dessa dagrum äro alla belägna åt öster. De patienter, som kunna draga fördel af utsigten, ha den således också, för dem, som ligga till sängs, torde det vara ganska likgiltigt, åt hvad håll fönstren äro belägna, allenast de insläppa tillräckligt med dager.
Jag har ansett mig böra någorlunda utförligt redogöra för planen för den stora frågan, lasarettets ombyggnad, för att visa, att det icke är utan mogen öfverläggning, som K. Direktionen fattat sitt beslut, för hvilket alla vänner af frågans både snara och tillfredsställande lösning böra vara densamma högeligen tacksamma. Härtill kommer, att det senast uppgjorda förslaget i alla afseenden är bättre än sina föregångare och det oaktadt kommer att bli billigare i rätt väsendtlig mån. Detta kan dock ej uppgifvas på siffran förr än detaljritningarna blifvit fullbordade, men de bästa utsigter finnas, att besparingen blir stor.
Äfven af detta skäl är att hoppas, det både stadsfullmäktige och riksdagen, till hvilkas förnyade pröfning ombyggnadsförslaget i en snar framtid torde komma att hänskjutas, ej skola vägra att hjelpa Serafimerlasarettet ur det otidsenliga skick, hvari det nu befinner sig, både som sjukvårds- och undervisningsanstalt. Man skulle vara frestad att klandra dem, som för 50 á 60 år sedan utförde lasarettets om- och påbyggnad, eller åtminstone förvånat sig öfver deras brist på förutseende, om man ej visste, att alla, under denna och föregående tider uppförda, sjukhus lida af alldeles samma fel. Sjukhushygienen var ännu ofödd, öfverallt byggde man sjuksalar på ömse sidor om trånga korridorer (på vårt lasarett visserligen dessutom ej ens rätliniga), sal vid sal, utan alla beqvämligheter, med klossetterna ini sjelfva sjukrummen, utan spår till snyggnings - eller badrum: med små, alldeles otillräckliga bostäder åt sköterskorna, hvilka ha att koka sin mat i kolmörka kyffen eller i kakelugnarna, först på senare tider i små spislar in i sofrummen, utan upplagsplats för rent linne eller undanskjutande af det orena, utan ett tecken till artificiel ventilation. Att konvelscenterna kunde behöfva, för någon stund af dagen, draga sig ifrån åsynen af de svårare sjuke och hemta frisk luft äfven under den kallare årstiden, tänkte ingen på. Dagrum finnas således icke och i trånga, halfdunkla eller mörka korridorerna äro på intet sätt uppvärmda.
För lasarettet såsom undervisningsanstalt gjordes alldeles ingenting, och ej var detta så klandervärdt, då de studerandes antal kanske utgjorde endast lika många enheter, som nu tiotal. Operationer förekommo endast sparsamt, upptogo ej synnerligt stor del af kliniktiden, det kunde vara nog med en liten sal, deri ingen enda sittplats fans. Särskild föreläsningssal var för det lilla antalet studerande obehöflig, om behofvet af kliniska laboratorier hade man ingen aning, särskilda samlings- eller arbetslokaler i öfrigt för de få klinikanterna kunde knappt anses nödiga. Att, då ingen poliklinik fans, man ej kunde tänka på någon särskild lokal för sådan, ligger i öppen dag.
I detta skick, på oväsendtliga skilnader när, befinner sig lasarettet den dag som i dag är. Resultaten af sjukvården äro visserligen ej egentligen ogynsamma, särdeles för den kirurgiska afdelningen, emedan, tack vare den moderna sårbehandlingen, de härjande epidemierna af sjukdomar, hvilka i forna tider descimerade de svårt sårade eller opererade, alldeles upphört, men sjuka menniskor ha nu helt andra anspråk på frisk luft, snygghet, utrymme och trefnad än för 60 år sedan, och detta med skäl. Och dessa anspråk finna de uppfylda på andra sjukhus både i Stockholm och allt för öfrigt inom landet. I de allra flesta större, ja till och med i de mindre städerna, finnas numera sjukhus, uppbyggda efter hygieniska grundsatser, Serafimerlasarettet är snart det sämsta i hela riket. Och patienterna veta detta endast för väl. Lasarettet lider derigenom en dubbel olägenhet. De sjuka, som möjligen kunna betala för sig, söka sig helt naturligt in på ett komfortabelt och godt sjukhem, hellre än på ett dåligt, och lasarettet får på sin lott företrädesvis de fattigaste, hvilka i regel också äro de uslaste i andra afseende. Det stora antalet fripatienter och de, åtminstone på den medicinska afdelningen, der dessa förhållande bjert framträda, temligen höga mortaliteten bevisa tillräckligt sanningen af det anförda.
Enär de fel, som vidlåda lasarettet, till den väsendtligaste delen härröra af den felaktiga konstruktionen, kunna de ej afhjelpas utan medelst än fullständig nyinredning af den gamla lasarettsbyggnaden. Äfven om ett bättre ordnande med något mindre kostnad vore möjlig, så har Direktionen med allt skäl tvekat att nedlägga en sådan, som till beloppet ändock skulle vara ganska betydlig, på ett sjukhus, som är utdömdt till sina hufvudsakligaste delar och hvars totala ombyggnad ej kan rätt länge vänta på sig. Men åtskilligt har dock under den senare delen af året blifvit gjordt, för att afhjelpa några olägenheter, där sådant varit möjligt utan allt för stora omkostnader. I operationssalen har blifvit uppförd en sorts amfiteater, å hvilken de studerande åtminstone kunna sitta och hafva en vida bättre öfversigt öfver de sjuke som examineras och opereras, än tillförene, då de till ett antal af 60 eller mera trängdes omkring operationsbordet. Hela servisen i denna sjukhusafdelning skall omordnas, kontrakt har blifvit uppgjordt med hemmet för sjuksköterskor att öfvertaga skötseln af hela afdelningen och derjemte att lemna biträden till poliklinikens skötande. För bostad åt det ökade antalet sköter-skor, äfvensom för att å lasarettet kunna tillverka de eljest mycket dyra antiseptiska förbandspersedlarna äro tvenne rum å vinden uppförda och inredda. Af det gamla direktionsrummet och underläkarens bostad är tillskapadt ett kliniskt laboratorium och arbetslokal åt de studerande, så goda förhållandena medgifvit. Äfven polikliniklokalen, redan under 1884 förbättrad genom värmelednings införande i vestibulen, hvilken derigenom förvandlats till väntsal, har blifvit tillökad med ännu ett rum. Reparationer och en mindre tillbyggnad å boställshuset, deri äfven några enskilda rum finnas, hafva blifvit verkstälda, hvilka voro nödvändiga, alldeles oberoende af om lasarettet i öfrigt ombygges eller ej. Mathållningen å lasarettet har blifvit förbättrad och Direktionen har medgifvit, att alla sköterskor, i stället för kostpenningar, skola erhålla hela sin föda från lasarettets kök och efter den norm, som är faststäld för första klassens patienter. Detta kommer att med föra större utgifter, men härigenom kommer en hel rad af missförhållanden inom lasarettet att afhjelpas, och en bättre ordning i detta afseende att komma till stånd. Vidare är beslutadt att småningom utbyta de äldre, förskräckliga matskålarna af tenn mot dylika af porslin, att, för besparings skull använda bomullstyg i stället för linne för de artiklar, der sådant utan olägenhet kan ske, m.m. De först nämnda anordningarna har dock kräft en rätt kännbar uppoffring, borttagandet af ett sjukrum invid operationssalen, det minsta visserligen, men äfven det bästa på den kirurgiska afdelningen. Åt underläkaren har annan bostad måst anordnas i boställshuset, men härigenom ha 2 enskilda rum försvunnit såsom sådana. Lasarettet har numera endast tre rum för enskilda patienter, ett alltför ringa antal för ett så stort sjukhus. Men härmed är äfven lasarettets förmåga, att med bibehållande af dess närvarnde inredning i stort kunna förbättras, sannolikt fullständigt uttömd. Klosetterna måste bli qvar i sjukrummen, badrum kunna ej inredas, dagrum ej heller, ingen af öfverläkarne disponerar öfver ett rum, der han kan aflägga sina ytterplagg, än mindre göra en undersökning eller utföra något arbete, de tjenstgörande ha det lika uselt som förr, föreläsningssal för den medicinska kliniken saknas, ingen verklig oftalmologisk eller gynekologisk klinik kan komma till stånd, ingen verksam ventilation införas, korridorerna kunna hvarken göras ljusare eller varmare, kort sagdt, lasarettet är fortfarande en så olämplig sjukinrättning, en så otidsenlig undervisningsanstalt som möjligt.
Den Kirurgiska afdelningen.
Antalet vårdade patienter har, enligt hvad den förut publicerade "Redogörelsen " utvisar uppgått till 1 036. Häraf voro qvarliggande från år 1884 92. Under året intogos således 944. Vid årets slut voro qvarliggande 104. Enär likväl åtskilliga af de in tagne haft mera än en sjukdom, utvisar närlagda rapport ett något större antal vårdade sjukdomar nemligen 1 070, 700 hos män, 370 hos qvinnor. Af dessa utskrefvos såsom friska eller förbättrade 883, 575 män och 308 qvinnor. Utskrifne såsom obotade eller obotliga äro antecknade 62 41 män och 21 qvinnor. Af dessa äro dock flere, som ej velat underkasta sig en såsom nödvändig ansedd operation eller i öfrigt undandragit sig behandling, en eller annan har också blifvit utskriven från Lasarettet för olydnad mot ordningsreglerna. Döde under året äro 21, 18 män och 3 qvinnor. Mortalitetsprocenten på kirurgiska afdelningen har således utgjort: af vårdade sjukdomar ej fullt 1,96, af vårdade personer 2,03. Detta resultat, som är fullt jemförligt med de bästa, som å något, äfven de nyaste och förnämsta sjukhus i hvilken del af verlden som helst, hittills är uppnått, ja öfverträffar de flesta, härrör visserligen till en del deraf, att å Lasarettet vårdas ett ej ringa antal ögonsjukdomar, hvilka ej lemna något bidrag till mortalitetsstatistiken, men i hufvudsaklig mån från den noggranna antiseptiska behandlingen, som å Lasarettet sedan många år, och först af alla sjukhus i vårt land, blifvit följd. Detta bevisas bäst genom det faktum, att å lasarettet detta år lika som under de närmast föregående, ja än mera sårsjukdomar varit okända. Hospitalsbrand, difteri och erysipelas ha icke förekommit, septikemi endast i 2 fall. Alla de på komminuta och komplicerade frakturerna ha öfvergått till helsa, äfven afslitningar af fingrar, hand och underben, med undantag af ett fall af den sistnämnda kategorien. Operationsstatistiken visar 12 dödsfall såsom följd efter 941 på lasarettet utförda operationer. Frånräknas de å polikliniken opererade 284 blifver mortaliteten i de öfrige dock ej större än 1, 70 procent.
Att i detalj beskrifva den form af antiseptisk sårbehandlning, som å lasarettet följes, torde vara temligen öfverflödigt. Att instrumenten kokas och desinfekteras, liksom svamparne efter hvarje operationsdag, att de före begagnandet än ytterligare desinfekteras, att ej allenast operatörernas händer och armar utan äfven alla de biträdandes, inberäknad sköterskornas, likaså på det omsorgsfullaste sätt göras aseptiska, att allt som kan komma i beröring med pa-tientens kropp under operationen, liksom hela den region, hvarå operationen bör företagas, med yttersta noggranhet rengöres och desinfekteras, allt detta hör ju till konstens a b c. Vi begagna, som de flesta nu för tiden, sublimatlösning 1/1000. Endast för de skärande instrumenten sker desinfektionen genom alkohol eller karbolsyra. Sårets irrigering då och då med sublimat 1/2000, hopfästning, dränering och bepudring med iodoform göres liksom öfverallt. Endast en omständighet vill jag närmare beröra, den om dräneringen med resorberbara rör, och i sammanhang dermed den om de sk. Dauerverbände. De dekalsinerade rören användas visserligen någon gång, såsom vid knäledsresektioner, men vi äro icke så intagne af dem, eller sätta deras fördelar så högt, som några andra. De kunna någon gång svika på ett rätt oangenämt sätt, genom att allt för snart tilltäppas, och vi försaka ej ogerna fördelarna af ett förbands orörlighet under veckor, ja längre tid. Olägenheten af att en gång, efter några dagar eller till och med än tidigare, behöfva omlägga det första förbandet, synes oss ej synnerligen stor, och uppväges mer än väl af fördelen, att man öfvertygat sig om, att allt är i fullgodt skick. Till betäckning af såret och hela operationsterrängen ha vi allt hittills mest användt det typiska Listerska förbandet med Volkmans modifikation, alltså karbolgas, ren och fettfri vadd och ofvanpå alltsammans den mångdubbla stora gaskompressen med guttaperkataft emellan de ytligaste lagren. Men vi torde ganska snart komma att öfvergå till en enklare och billigare förbandsmetod. Enligt min öfvertygelse åtminstone, är ett operationssårs öde afgjordt, sedan det blifvit hopsydt – naturligtvis i de fall, der en noggrann sådan kan göras, hvartill vi af alla krafter sträfva -. Äro inga smittoämnen införda under operationen, så komma de ej heller efteråt in, om endast ett tillräckligt slutande och i sig ej infekterande förband lägges derutanpå. Äro deremot bakterier under operationen inpressade i såret, hjelpa inga än så stora massor af karbolgas eller andra dyra förbandsartiklar. Det vigtiga vid operationen i antiseptiskt anseende är operationens aseptiska utförande, hvad man lägger utanpå är af jemförelsevis underordnad vigt. Torf, pappersmassa, sågspån, inlagda i sublimatgasomslag, utestänga eller filtrera luften lika bra, som de kostsamma gas- och bommullsförbanden, och de försök, som vi dermed hittills gjort ha gifvit oss fullgoda resultat, hvilket äfven är fallet på de många ställen t.ex. i Tyskland, der dylika förband fullständigt utträngt det typiska Lister-Volkmanska. Hos sjelfva Volkman användes numera torfförbanden, utan att ens torfven särskildt desinfekteras.
Alldeles samma grundsatser följes vid behandlingen af komplicerade frakturer, vid skador å cranium, vid alla de fall, der patienter med tillfälliga sår inkomma till lasarettet. Med iodoformen äro vi ganska försigtiga. Djupare sår, t.ex. efter nekrotomier, pudras dermed helt lätt, iodoformgastamponger införas någon gång, då man befarar efterblödningar och afstår från en absolut läkning per primam, ofvanpå de hopsydda såren strös väl äfven ett tunt lager iodoform, blandad med borsyra, men vi älska icke att införa några större qvantiteter deraf i kroppen. Karbolspray har kommit ur bruk. Oaktadt jag ej förnekar möjligheten deraf, att luften i operationsrummet, synnerligen då, såsom hos oss, en mängd åskådare nästan fylla operationssalen, kan innehålla, eller rättare, verkligen innehåller smittämnen, så ligger i operationens regelrätta och aseptiska utförande tillräckligt skydd äfven mot dem, utan sprayns användande, hvilket för operatören är rätt oangenämt. Endast vid operationer i bukkaviteten och möjligen vid stora empyemoperationer torde den vara på sin plats, men ej såsom egentligt antisepticum, utan fastmera såsom motverkande den häftiga afdunstningen från viscera, synnerligen peritoneum, och för att underhålla en jemn värme. Jag öfvergår nu till en, så vidt möjlig är kortfattad redogörelse öfver de sjukdomsfall, som under året förekommit och å tabellen finnes summariskt angifna, så vidt de erbjuda något speciellt intresse och börjas med,
I.Vitia primá conformationis.
Endast ett fall af klufven gom har under året kommit till operation. Det beträffade en 22-årig tjenstflicka. Klyfningen sträckte sig öfver hela mjuka gomen och större deledn af den hårda. Stafylorafi, hvarvid fissurens ränder å mjuka gommen uppfriskades och å hårda gommen lossades periost och slemhinna. Två längsgående snitt lades i närheten af alveolarränderna, ett å hvarje sida. Förening medelst silkessuturer. Patienten, som opererades d. 20/11 af Berg, utskrefs läkt efter 8 dagar.I åtskilliga fall som under året förevisats, har operationen antingen blifvit avstyrkt eller af patienternas förvägrats, då vi ej kunnat lofva dem, att talet efter genomgången operation skulle omedelbart eller i väsendtlig mån förbättras. De ha föredragit applicerandet af en obturator, hvilken också, det måste medgifvas, gör bättre nytta än operationen, hvad talet angår. För harläpp äro inalles opererade 11, deraf 7, som varit intagna på lasarettet, de öfriga polikliniskt. Endast ett barn var i den spädaste åldern, 16 dagar, de öfriga från 5 till 9 månader, en 1 år och 9 månader, 1 var 2 år, 1 var 13 år gammal, 1 till och med 15 år. Fyra patienter visade dubbel harläpp med klufven gom, deribland var just den spädaste. I tvenne fall gjordes kilformig excision å vomer. Alla fallen gingo till läkning. I ett par fall har det varit möjligt att stanna vid enkel, bågformig uppfriskning, i de flesta andra är Miraults operationsmetod följd, två hafva fordrat större dissektioner omkring näsvingarna.
Af denna redogörelse inses lätt, att vi ej äro synnerligen stora vänner af tidig operation för harläpp. Redan för många år sedan ha ett par olyckligt aflupna fall ingifvit åtminstone mig en afgjord vedervilja för operation af harläpp under de allra första lefnadsmånaderna. Det vill synas mig, som om man ej hade rätt att företaga en operation, som utan ringaste men för patienten kan uppskjutas, vid en tidpunkt, då faran för dödlig utgång är större än sedermera. De nyaste undersökningarna t.ex. af Wölffler, tyckas ge ett godt stöd åt denne åsigt, om det än ej å andra sidan kan förnekas, att denna författare sett sakerna allt för mycket i svart. Att göra harläppsoperationen ansvarig för dödsfall, som inträffar månader efteråt hos de med framgång i öfrigt opererade, är med all säkerhet att skjuta betydligt öfver målet, allrahelst då icke ett spår till statistisk uppgift finnes, huru länge barn med icke opererad harläpp i medeltal lefva. Att utsigterna för dem, i jemförelse med andra, friska barn äro sämre, torde vara otvifvelaktigt.
Myomeningosacralis (spina bifida):
Ett fall hos ett sex dagar gammalt barn, (gosse) opererades af Berg d. 11/12. I nedre delen af sakralregionen, börjande knappt 3 c.m. ofvanföre analöppningen och sträckande sig 5 c.m. uppåt fans en halfpäron-formig utbugtning af hud- och ryggmärgshinnor emellan de öppenstående kotbågarna. Svullsten utgjordes i sitt mellersta parti af de granulerande hinnorna, som öfvergingo i hudbetäckningarna åt sidorna. Fluktuation förefans vid palpation å tumören, som mätte i sitt bredaste parti 3 c.m. och höjde sig 1,5 c.m. öfver omkringliggande delar. Operationen utfördes på följande sätt. Ett snitt lades circa 1c. m. till höger om medellinien: på yttre lambån lösdissikerades hinnor och bindväf, samt bortskuros. Till venster om medellinien gjordes ett snitt närmare det granulerande midtelpartiet, en på h. sidan. På den laterala lambån lösdissekerades hinnor och bindväf och sänktes i kaviteten. Sedan förenades h. och v. sidornas hudlambåer med madrassuturer och derofvanpå fortlöpande sutur (catgut). Förband af iodoform och i iodoformkollodium. Läkning färdig d. 19/12. Barnet hade vid utskrifningen en ungefär lika stor tumör som förut, men öfverallt beklädd af den sammanväxta huden. Patienten var i öfrigt gan- ska kry, företedde dock såväl före, som efter operationen en lindrig kontraktur i de nedre extremiteterna. (Journal-anteckning af D:r Schmidt). Barnet afled hemma efter en kort tid, obduktion gjordes icke.
Ectopia vesicae:
11 års gosse, qvarliggande sedan och opererad under 1884. Det hade lyckats att tillsluta den öppenstående rännan i penis någorlunda, och dubbellambåer, tagna från bukbetäckningarna hade läkt tillsammans öfver defekten, men retraherat sig, så att en betydlig glugg qvarstod nedtill. Denna var ej möjlig att tillsluta.
Epispadiasis:
En 8 år gammal gosse. Opererades enligt Thierschs metod. Den första delen, bildning af glans, gjordes d. 16/7, och lyckades väl. Den andra verkstäldes d. 12/8. Kanterna af den öppna urethra uppfriskades, omstjelptes och hopfogades med djupa och ytliga silkessuturer, samt madrassuturer. En del skuro igenom och genom hålen framsipprade urin. Den 9/9 försöktes att på samma sätt tillsluta det qvarvarande hålet bakom glans, jemte de efter den förra operationen uppkomna, men med samma resultat, så att urin framsipprade ur suturhålen. Han var dock väsendtligen förbättrad då han utskrefs d. 14/10, efter att dessutom ha blifvit opererad för en dermocidcysta i regio supraspinata sinistra. Jag erkänner ett fel vid den andra akten af denna operation, och det var, att silkessuturer begagnades äfven för de djupliggande suturerna. Hade jag istället användt catgut, så är det möjligt, att de icke behöft uttagas och läkningen gått bättre.
Phimosis naturalis:
36-årig man, opererades medelst cirumcision. Han hade dessutom på insidan af praeputium ett ärtstort sår med indurerade kanter, ej olikt en epitelialcancer, hvarföre gjordes exstirpation. Den mikroskopiska undersökningen visade dock, att ingen cancer förelåg. I 2 andra fall gjordes incision af phimosis såsom förberedande operation, och i 3 polikliniska fall gjordes dels incision, dels circumcision. Det är måhända ej alldeles otillständigt att påpeka, att phimosis allt för ofta lemnas oopererad. Det är en obetydlig åkomma i och för sig sjelf, men kan dock ge anledning till stora obehag. För att nu ej tala om de fall, som orsaka absolut urinretention, då väl operationen alltid tvingar sig fram, så äro svårigheterna vid urinkastningen rätt ofta af den art, att följderna bli högst betydande. Om än ej phimosis direkt föder blåsesten eller hydrocele, hvarför den blifvit beskyld, så är det visst att trängningarna kunna hjelpa till att framkalla hernies och prolapsus ani. Masturbation är en alls icke sällsynt följd af phimosis och den retning, som det qvarhållna sekretet mellan glans och förhuden alstrar. Det är öfverraskande huru tidigt denna osed i dylika fall kan förekomma. Jag har med full säkerhet iakttagit den redan hos 4 till 5 års gamla barn, och min aflidne vän, prof. Kjellberg, försäkrade mig, att han sett den vid en spädare ålder. Att phimosis kan ge anledning till uppkomsten af otäcka sår, bevisar just den anförda sjukdomshistorien, att den kan vara en svår komplikation till chanker, vet hvarje erfaren syfililog.
III Morbi miasmatici et contagiosi.
Erysipelas:
45-årig qvinna, inkom med ansigtsros. Den uppträdde efter dennas för svinnande på högra underarmen och handen. Gick till hälsa.
Pyaemia.
16-års yngling. Företedde vid inkomsten symptom af ledgångs-inflammationer i venstra höft- och skulderlederna samt högra knäleden med temperatur af 39-40 grader. Därjemte förefanns en sparsam flytning från urinröret jämte ansvällning och ömhet i venstra bitestikeln, äfvensom en tydlig ömhet straxt nedanför och lateralt om venstra crista oss. ilei. Någon fluktution kändes ej der. Pat. behandlades här med salicylsyra utan nämnvärd effekt. Öfverflyttades till medicinska afdelningen, der han efter några dagar afled. Att sjukdomen berodde på infektion efter gonnorhé är högst antagligt.
Tuberculosis pulmonum.
En 41 år gammal man, qvarliggande sedan förlidet år, hade inkommit för en incarcererad kruralhernia och blifvit med framgång opererad. Han fick qvarstanna af ren barmhertighet, afled t.f. af sitt lunglidande, såret efter herniotomien var för länge sedan läkt.
VII. Morbi cranii, cerebri, medullae spinalis et syst. nervosi.
Vulnera capitis cum cranio denudato.
Då dessa sår hafva en helt annan betydelse än de i de vanliga mjukdelarna, har jag ansett dem böra föras under särskild rubrik, liksom frakturerna å hjernskålen. De hafva till antalet varit 6, män 4, qvinnor 2.
Ett fall beträffande en 8 års flicka, som blifvit träffad i hufvudet af en väderqvarnsvinge i full gång. Ett kontunderadt sår, 5 c.m. långt med svåra kommotions-symptom. Utskrefs efter 11 dagar, nästan fullständigt läkt.
Arbetare 15 år gammal, skadad genom en öfver honom nedrasande mur. Hade ett 5 c.m stort gapande sår å högra frontalregionen, benet blottadt i 4 qv -c.m. utsträckning. 16/3-4/4.
En murare, 17 år gammal, hade fallit på hufvudet 10 fot ned i en källare och på hvassa stenar. Två sår i regio temporalis med blottadt ben. Utskrefs läkt efter 8 dagar.
Dräng 22 år, skadad genom fall, i nacken var huden grenformigt söndersliten och en del af benet bart. 29/10-13/11.
En 24-årig arbetare hade fallit på hufvudet ned från 1:sta våningen af ett under byggnad varande hus, likaledes i en källare, full med sten. Stort slampsår från h. yttre ögonvinkeln gående öfver hjessan ända till os occipitis. Cranium blottadt i stor utsträckning. Läkt efter 3 veckor.
En arbetare, 40 år, infördes till lasarettet, rusig och huggen med knifvar af två andra personer. Tre sår i hufvudet med blottadt ben i regio occipitalis, dessutom tre andra sår i ansigtet. Läkt på 11:te dygnet.
En timmerman, 31 år gammal, hade fallit hufvudstupa från tredja våningen i ett nybygge ned i en tegelhög. Utom ett 7 c.m. långt kontuderadt sår i ena parietalregionen med blottadt cranium, fanns en deviation åt venster af första lumbalkotans processus spinosus, här var ömhet för tryck. Paralysi af urinblåsan under de första dagarna, ingen öppning utan lavemang. Han blef på tredje dagen oredig och förblef det i 5 dagar. Då han slutligen fick lemna sängen instälde sig kräkningar och svindel. Han utskrefs dock frisk efter 4 veckor.
En qvinna, 50 år gammal, hade fått en murareställning öfver sig, hvilken slagit henne omkull på stengatan. Hon framdrogs sanslös undan ställningen hvarvid hon lärer ha blödt ganska betydligt. Såret i hufvudet var dock endast 2 c.m. långt och helt smalt, men i dess botten kändes benet bart. Hade äfven skada å knät. Frisk efter tre veckor.
Att i alla dessa fall den omsorgsfullaste rengöring af såren och deras omgifning vida omkring samt en grundlig antiseptisk behandling vidtagits, behöfver knappt sägas. I flera af dessa fall ha såren blifvit dränerade efter föreningen.
Fractura cranii.
Arbetare, 43 år, inkom till lasarettet d. 10/4. Han hade samma dag blifvit träffad i hufvudet af en 6-8 fot lång plåt som fallit från taket af ett 20 fot högt hus. Ett circa 5 c.m. långt, sagittalt gående, sår i hårfästet med blottadt och fissureradt cranium. Jodoform, dränage, sutur, Listerförband. Utskrefs läkt d. 18/4.
Fractura cranii complicata.
Stenarbetare, 53 år, inkom d.7/10. Han hade kort förut blifvit skuffad från en temligen hög kaj ned i en skuta och dervid fallit baklänges mot en lucka med skarp kant. Ett 6 c.m. långt gapande sår i nacken. Under öfra sårfliken i hela sårets utsträckning blottadt ben och längst till höger en i sagittal riktning gående fissur, hvars utsträckning ej kunde närmare bestämmas. Såret hopsyddes. Lister. Pat., som inkom nästan medvetslös, hade under de närmaste dagarna epileptiforma anfall, led, äfven sedan såret efter 8 dagar blifvit läkt p.pr., af yrsel vid upprätt ställning och var ej fullt fri derifrån, när han utskrefs d. 4/11 har ej sedan afhörts.
Flicka, 6 år, hade blifvit träffad af en nedfallande bjelke rätt på hufvudet. Svålen öfver hjäss - och nackbenen halfcirkelformigt afsliten, hjässbenet blottadt på ett litet ställe och der äfven en fissur, 8 m.m. lång. 5/11-10/11.
En ogift qvinna, 47 år, inkom d. 18/8. Hon hade tre dagar förut gått under en murareställning och träffats af en tegelsten, som föll uppifrån. Hon hade behandlats af fältskär. Vid inkomsten fans ipars quamosa oss. tempor. en cirkelformig fractur, 1 c.m. i vidd, med depression. Hufvudvärk, men inga retningssymptom. Listerförband. Utskrefs frisk d. 10/9.
Fractura cranii comminuta.
En 50 år gammal timmerman hade kort före inkomsten d. 10/8 träffats af en tegelsten, som föll ned på honom från 3:dje våningen. Å venstra parietalbenet var en benflisa af 1,5 qvadrat c.m. storlek lösslagen och dura mater blottadt. Benstycket borttogs. Djupa catgut- och ytliga silkessuturer, dränage Lister. Utskrefs på egen begäran nära läkt d. 21/8.
Fractura basis cranii.
Under året hafva ej mindre än 7 hithörande fall, hvaraf ett qvarliggande från 1884, blifvit vårdade å lasarettet. Detta stora antal, med jemförelsevis lyckligt förlopp, kan väl vara egnadt att väcka tvifvel om diagnosens riktighet, men fullt talande skäl hafva dock i hvarje fall förefunnits för denna diagnos. Absolut visshet lemnar naturligen endast autopsien härvid lag.
Den qvarliggande var en 26 år gammal arbetare, som inkom d.15/12 1884. Han hade nedstörtat på hufvudet i ett lastrum på ett fartyg. Visade endast ett ringa hål i hufvudsvålen öfver os frontis, hvilket ej gick in till benet. Commotio cerebri , sanslöshet puls 45. Exophtalmos till venster . Blödning under samma ögas conjunctiva. Blödning från näsan. Temperaturen normal. Sår å armbågen med öppnad bursa olecrani. Föreskrefs etherinjectioner, is. Bursan dränerades.Den 20/12 varflytning ur näsan, temperaturen normal, ännu oredig, puls 66.Den 14/1 85. Ej fullt redig förr än i dag, således efter en hel månad.Varflytningen ur näsan hade upphört efter 8 dagar. Utskrefs d. 24/1.
Lokomotivputsare, 21 år, inkom d. 1/3, om skadans ursprung innehåller journalen ingen anteckning, han företedde paralysi af musc. rectus superior och internus samt obliquus inferior på venstra ögat. Ur venstra örat flöt blod. Var döf på detta öra, men facialis var ej förlamad. Lindrig feber, svarar redigt på tilltal. Han sof sedermera mycket och hade hufvudvärk. Vid utskrifningen d. 13/4 var han ännu döf, men eljest frisk.
Arbetare, 24 år, intogs på lasarettet redan d. 29/6, men var i så uselt tillstånd, att han ansågs döende och ej blef inskrifven i journalen förr en d. 4/7. Han hade fått sitt hufvud klämdt emellan ett par ölfat. Var medvetslös, visade ecchymoser under båda ögonens ögonlock och conjunctivae. Blödning ur venstra örat. Ett kontunderadt sår i hvardera regio mastoidea utan blottadt ben. Inga symtom af paralysi eller hjernretning uppträdde. Han hade dessutom fractur på underkäken något till venster. Hälsa.
En 31 år gammal arbetare inkom d. 3/8. Han hade fallit hufvudstupa utför en trappa och blifvit liggande ungefär en halftimma, innan han påträffades och fördes till lasarettet. Stark blödning ur venstra örat och näsan, sugillationer omkring båda ögonen samt å conjunctivae. Feberfri i fem dagar, slö, men svarade på tilltal, på slutet af 5 dygnet facialisförlamning på venstra sidan, häftig hufvudvärk, ryckningar i armarnes och benens muskler. Symptom af purulent meningitis, hvarför han, för kliniskt ändamål öfverflyttades till medicinska afdelningen, der han afled, dock så sent som den 20/8. Om obduktionen är endast antecknadt, att den besannade diagnosen. Denne patient är i tabellen uppförd såsom utskrifven obotad.
En 31 år gammal fröken med sjelfmordsmani infördes till lasarettet d. 29/9, sedan hon dagen förut hade kastat sig på hufvudet ut genom ett fönster i första våningen ned på en stenlagd gård. Intet yttre sår, men hela regio mastoidea sinistra var full med ecchymoser. Hon vårdades på enskildt rum, var försänkt i stupor. Blödning ur venstra örat och näsan, jemte ptosis af v. öfre ögonlocket. Var länge stupid, men men hade inga förlamningssymtom eller ryckningar. Tillfrisknade ytterst långsamt, men var så redig, som hon antagligen någonsin blir, då hon utskrefs d. 24/11.
En gosse, endast 4 år gammal inkom d. 1/12. Hade fallit från en 20 fots höjd. Var fullt medvetslös och paralytisk, respirationen 16 med hastig inspiration och ett längre uppehåll före expirationen , puls 108. Pupillerna utvidgade, orörliga, blödning ur högra örat. Ofvanföre och bakom detta kändes cranium något ojemnt, men intet yttre sår fanns. Efter 2 dygn under hvilka han eljest förbättrats, märktes att högra armen var förlamad. Medvetandet tycktes efter några dagar vara återkommet, men armen var fortfarande lam och patienten kunde ej tala, det ända ordet var mamma! Han uttogs mot vår önskan af modren redan den 10/12. Han förevisades åter den 10/12, och var då frisk. Att i detta fall, utom frakturen på basis, en blödning uppstått på venstra sidan, således den motsatta mot den som träffats vid fallet, är högst antagligt.
Flicka, 10 år, hade 4 dagar för inkomsten, d. 11/12, under promenad i en backe fallit omkull. Blef för en stund sanslös, men skall varit redig , då hon efter en half timma fördes hem. Hade ännu ett öfvergående anfall af sanslöshet. Dagen efteråt fördes hon till lasarettets poliklinik, för att få såret förbundet. Detta var beläget i occiput, gick ej in till benet. Emellertid börjadedet samma dag att rinna en blodig, vattentunn vätska ur örat, hvarför hon intogs å lasarettet. Här fortfor liquor cerebro-spinalis att utrinna under några dagar, hvarförutom pat. klagade öfver susningar i hufvudet, svår hufvudvärk och döfhet. Membrana tympani befanns vid undersökningen hel. Utskrefs frisk d. 22/12.
Fractura vertebrarum.
En statdräng, 37 år gammal, intogs d. 4/9 1884. Han hade af en fallande höhiss blifvit omkullslagen och fått ej allenast frakturer af 12:te bröst- och 1:sta ländkotan, utan äfven brått å venstra underbenet. Paralytisk och anesthetisk i nedre extremiteterna blåsan och sphincter ani. Vårdades på lasarettet i 6 månader. Vid utskrifningen den 8:de mars 1885 voro frakturerna läkta, paralysien något förbättrad.
En 39 år gammal arbetare föll d. 24/2 1885 från en 53 fot hög ställning, hvarvid den våldsamma stöten hufvudsakligen träffade ryggen och högra sidan. Fraktur med dislokation af 8:e och 9:de refbenen samt 11:te ryggkotans processus spinosus, respirationen smärtsam, ytterlig ömhet vid tryck på kotan, intensiva smärtor vid så väl aktiva som passiva rörelser. Ingen paralysi. Då patienten efter två månaders sängliggande fick gå uppe hade han en kyphos i samma trakt, symptomen af spondylitis voro ej fullt häfda. Erhöll en Sayres gipsjacka och utskrefs d. 25/5.
En f.d. soldat blef d.31/7 anfallen af en tjur, som stötte omkull honom och sedan hopböjde hela hans bål, så att han nästan blef dubbelviken. Frakturer å 3 refben, luxation af v.claviculas yttre ända samt fraktur af 8:de ryggkotans proc. spinosus. Ingen förlamning. Intogs d.3/8 och utskrefs efter ett par veckor. Måste då ännu röra sig med stor försigtighet.
Commotio cerebri.
En plåtslagare, 28 år gammal, intogs den 1/8. Hade strax förut fallit från ett 2 våningars hus ner på gatan. Var i flere dagar sanslös men qvicknade till och kunde ej qvarhållas längre än till d. 8/8.
Contusio cerebri.
En af de många skadade vid katastrofen utanför Grand hôtel d. 23/9. Denne hade blifvit omkullslagen och trampad liksom så många andra. Han hade ingen yttre skada, men visste ej till sig under de 2 första dygnen uppgaf höga skrik, och var ytterst orolig, urinen afgick ofrivilligt. Efter ett par dagar betydliga blödningar i conjunctiva. Kommen till medvetande, hade han förlorat allt minne af vad som passerat både under och näst före olyckshändelsen. Utskrefs frisk d. 5/10.
Hemiplegia traumatica.
Statdräng 57 år, int. d. 2/2. Åkte 5 veckor förut på en släda ned i ett dike, hvarvid han slogs sig hårdt, miste sansen under en timma och blef full ständigt lam i venstra armen och benet. Han vårdades på kirurgiska afdelningen till d. 13/3, behandlades med bad och elektricitet och öfverflyttades förbättrad till medicinska afdelningen.
Paralysia extr. infer. sin.
En 20- årig arbetare, lam till följd af polymyelit sedan 1 ½ års ålder, intogs på lasarettet endast för att få en passande stödjeapparat, hvilken också gjorde god tjenst.
Paresis manus et antibrachii.
Qvarliggande från 1884 22/12 en 19-årig man, skadad genom knifstygn i högra axillen. Ett 4 c.m. långt ärr synes derstädes. Hela armen något atrofisk, synnerligen thenar och antithenar. Paralysi i alla af nervi medianus och ulnaris försedda muskler, samt anesthesi efter musculo-cutanei utbredning. Faradisation m.m. utan nytta. Opererades medelst incision invid det gamla ärret. Ett tvärgående ärr fans i det omnämnda nervknippet, excision häraf gjordes och nervsutur. Operationen var ganska mödosam, i anseende till det djupa läget och de stora kärlens omedelbara granskap. Läkning p. pr. Sensibiliteten och rörligheten visade spår att återkomma efter en månad, men pat. som flera gånger gifvit anledning till klagomål öfver sitt uppförande, måste utskrifas från lasarettet innan resultatet vunnits till fullo.
En arbetare 50 år hade blifvit träffad af ett kullhugget träd på venstra axeln och derefter blifvit lam i hela venstra armen. Han blef småningom äfven känslolös. Inkom hit efter 8 månader. Profincision utvisade en så stor defekt af plexus bracchialis, att ingen nerfsutur kunde utföras.
Neuralgia trigemini.
Handelsresande, 58 år. Hade under 1884 blifvit härstädes opererad för neuralgi i nervus mandibularis, 12 år gammal och som motstått all annan behandling. Neurektomi gjordes, sedan nerven blifvit blottad genom osteotomi på maxilla inf. Han blef frisk endast för en kort tid. Den 30/7 1885 ny operation, enligt Krönlein. Efter det ett nedåt konvext bågsnitt blifvit gjordt uppsöktes nerven vid utträdet ur foramen ovale, hvarvid dock patientens känsel måste tagas till hjelp. Han utskrefs, fri från smärtor och dessa hade ej återkommit efter 3,½ månad. (Berg).
En 51 år gammal bondhustru vårdades både på medicinska och kirurgiska afdelningen för en redan 13 år gammal neuralgi. Åkomman var utbredd öfver hela ansigtet, tydligen af centralt ursprung, hvarför ingen operation ansågs böra företagas. Trots flitig elektricitetsbehandling förbättrades hon alls icke.
Flera fall hafva under detta år, liksom föregående, behandlats polikliniskt för neuralgier i supra- och infraorbitalis samt supratroklearis medelst massage. Efter några séancer har i regel fullständigt resultat vunnits.
Ischias.
Gammal åkomma hos en genom utsväfningar förstörd 40-årig man. Tänjning af nervus ischiadicus gjordes, men utan resultat.
Neuritis nervi mediani.
En 40-årig dräng inkom på lasarettet d. 27/11 1884. Han hade efter ett svårt panaritium och exartikulation af långfingret fått svår värk i stumpen och uppåt handen. Operationsärret extirperades, flexorsenorna och ramus medianus befunnos sammanvuxna till en tjock klump. I journalen nämnes ej huru mycket som togs bort, och jag känner ej fallet. Obotad.
En hysterica, 27 år gammal, hade i 4 år känt smärtor i högra underarmen, jemte domning, värken i synnerhet svår nära kanten af radii nedre epifys. Der lärer ha känts ett utsprång på benet, som förmodades kunna utöfva tryck på nerven. Operation gjordes, men allt befans normalt. Patienten fick tro, att något blifvit borttaget, och var fri från smärtor, så länge hon var qvar på sjukhuset. Ej heller detta fall är mitt.
Neuralgia digitorum.
Qvarstående värk i venstra pekfingret hos en 17-årig flicka, som för ett svårt panaritium undergått amputation af pekfingrets sista falang. Här gjordes amputation af första falangen, hvarvid nervändarna utdrogos 2 c.m. och afklipptes. Härefter upphörde både ömhet och värk.
Hysteria.
En ungmö, 21 år, intogs på lasarettet emedan hon ansågs lida af coxitis, för hvilken hon äfven blifvit vårdad på ett annat sjukhus. Här befanns, att höften var frisk, och värken, som hade sitt säte i glutaealregionen och patella kräfde jern, men i upplöst form. Hon förbättrades deraf ganska betydligt.
VIII. Morbi organorum sensus.
A) Ögonsjukdomar.
Anchyloblepharon.
I ett fall orsakad af en missvårdad acne cilairis hos en 10 års flicka, i det andra följd, bland åtskilligt annat, efter ett trakom hos en 64- årig bonde. I båda fallen gjordes med framgång canthoplasti. Flera dylika fall polikliniskt opererade, hvarom dock ingen anteckning skett.
Symblepharon.
Dräng, 21 år, bränd af glödande slagg, som inkommit i ögat. Partiell sammanväxning mellan nedre ögonlocket och conjunctiva bulbi samt nedre hälften af cornea. Opererades medelst inläggning i såret efter ärrets aflossning af konjunctival-lambå som togs från trakten öfver och utanför cornea. Denna lambå fästades med silkesuturer på sitt nya ställe. Godt resultat.
I det andra fallet, 12 års gosse, var sammanväxningen, som uppkommit efter brännskada genom smält tenn, mycket mera total. Han opererades på samma sätt som föregående men catgut användes till sömmen. Dessa absorberades allt för hastigt och operationen misslyckades. På ett nytt försök ville vederbörande ej ingå.
En flicka, 16 år gammal, opererades 1884 för ett sarkom i orbita, hvarvid, det lyckades mig att spara bulben. Derefter qvarstod dock ett ärr i inre ögonvrån, som neddragit öfvre ögonlocket, hvilket också i denna trakt var sammanväxt med conjunctiva. Ny operation 1885 7/10. Canthoplastik i inre ögonvrån och operation för ptosis medelst utskärande af en lambå ur ögonlocke, som vanligt. Ändamålet med operationen vanns.
Dräng, 19 år, bränd af slagg. Sammanväxningen här mycket utbredd, endast yttre delen conjunctiva fri. En lambå togs från näsan och inlades i det genom lösdissikeringen uppkomna såret å nedre ögonlocket med hudytan naturligtvis vänd åt bulben. Operationen lyckades endast ofullständigt, derigenom att lambån drogs sig allt för mycket tillsammans. Försök gjordes seder mera med transplantation af conjunctiva från en annan patient, hvarå enucleatio bulbi omedelbart förut måst företagas. Detta misslyckades helt och hållet.
Gjutare 36 år, bränd af kalk. Sammanväxningen mellan ögonlocket och bulben sträckte sig i detta fall upp till corneas öfre tredjedel, men intog endast midten af öga och ögonlock. Äfven här inlades en konjunktivallambå tagen uppifrån. Resultatet utmärkt.
Strictura canalis lacrymalis. Dacryocystitis.
I tre fall ha förträngningar af tårvägarna utan framstående symptom af dakryocystiter, blifvit behandlade inom lasarettet, men i alla fallen endast utgjort en komplikation till värre lidanden, för hvilka patienterna intagits: ektropion, katarakt, kyklitis. Detsamma är förhållandet med 5 af de verkliga suppurationerna i tårsäcken. I de 5 öfriga , de flesta akuta hafva patienterna vårdats endast för sitt tårsäckslidande. I de akuta fallen har tårsäcken vanligast öppnats utifrån, sedan har Bowmansoperation och sondering på denna väg blifvit verkstäld, liksom i alla de andra fallen. Dessutom har inflammationen i tårsäcken verkligen behandlats såsom sådan. Vid ett annat tillfälle skall jag återkomma till detta kapitel, och söka visa, att behandlingen af dessa åkommor i de flesta fall är alldeles otillräcklig. Att en massa sådana fall blifvit behandlade polikliniskt är naturligt, men derom finnas inga ordentliga anteckningar förda förr än under den senare delen af året.
Blepharitis.
I 2 fall var åkomman så häftig, att patienterna endast för dess skuld in togos å lasarettet, i de båda andra var den en tillfällig komplikation till andra sjukdomar. Köld i det akuta stadiet, ingnidning af den s.k. Molitorssalvan efter den noggrannaste rengöring omedelbart förut, för hvarje gång, ha alltid på kort tid fört till målet. Epilation har det aldrig fallit mig in att företaga. Antalet på polikliniken behandlade fall äro legio.
Ectropion.
Bonde, 36 år, hade för 2 1/2 år sedan fått smält zink i högra ögat, hvarefter vid intagning å lasarettet d. 26/9, qvarblifvit ett betydligt ectropion af nedra ögonlocket och en försvarlig pannus i nedre kornealhalfvan. Plastisk operation medelst inläkning af en från kinden transplanterad lambå lyckades fullständigt. Keratiten förbättrades småningom. Utskrefs den 30/11.
En arbetare 60 år gammal hade efter ett knifhugg för 15 år sedan fått ett partiellt ektropium å öfre ögonlocket med uppdragning i vinkel af ögonlocksranden. Cornea var till en del obetäckt när ögonlocken skulle tillslutas, och just på detta ställe fans nu en ulceration samt hypopyon. Ink. d.10/3. Hypo pyonkeratiten gick hastigt tillbaka under lämplig behandling, hvarom mera nedanföre, och ögonlockets felaktiga ställning korrigerades d. 19/3 genom excision af ärret, såsom vid en harläppsoperation. Läkning p. primam.
I det tredje fallet användes den metod, som jag beskref i en af Svenska läkaresällskapets sammankomster redan för 15 år sedan, och som sedan blifvit ytterligare upptäckt af andra. Det gälde en 64 år gammal jordbruksarbetare med ectropion senile å de nedre ögonlocken, isynnerhet å det venstra ögat komplett. Incision längst nedre tarsalranden ända in i konjunkterialfållan, införande af suturer (3), som fångade den nedre sårrandens insida, och fästades på kinden 1 c.m. nedanföre incisionssåret. Härefter förening af detta sår. Man kan med denna, egentligen ganska enkla operation omstjelpa och rättställa alla ektropier som ej bero på substansförlust och ärr-retraktion. På båda ögonen lyckades äfven i detta fall åtgärden.
Entropion.
22-årig flicka med gammalt trakom (från Kalmar län: som nästan alla trakomer, som vi här får se), pannus och entropion af båda öfre ögonlocken, ganska betydliga. Jaesche-Arlts operation medförde dock rätställning. På det ena nedre ögonlocket fans på ett ställe, 7 á 8 m.m. bredt, distichiasis. Ett lineärt brännsår med Paquelin var här nog att stjelpa randen ut igen. Ink. d. 16/11 1884 och utskrefs så frisk hon kunde bli d. 3/8 1885.
Arbetare, 20 år, alldeles lik föregående patient i hvad angår både orsak till och form af entropiet. Samma operation succesift å båda ögonen, förde äfven här till målet, dock först efter en liten efteroperation å det ena.
En flicka, 23 år gammal, hade år 1883 blifvit opererad för ett höggradigt ectropion medelst inläggande af en lambå, tagen från tinningen. Ögat var förut förstördt. Denna lambå hade dock blifvit för voluminös, orsakade ett entropion som hindrade henne att bära det artificiella ögat. Enkel excision af en longitudinell fålla korrigerade ställningen.
I det fjerde fallet, liksom i några andra, i särskildt antecknade i tabellen, framkallades entropiet af starroperationer, entropion spasticum. Suturering af hudfållor ha alltid fört till målet.
Papillomata conjunctivae.
Patienten, en 34 år gammal murare, var intagen för en helt annan åkomma på lasarettet. Om sin ögonsjukdom berättade han, att han för längre tid sedan fått sand i ögonen och derefter försport, att tre små knölar uppstått på högra undre ögonlockets insida. För 5 år sedan lära de blifvit afknutna, men återkommit. Nu hade han derstädes 6 större och mindre tumörer, den största af en ärtas dimensioner. De liknade fullkomligt spetsiga kondylomer å penis. Exstirpation.
Granuloma conjunctivae.
Obetydlig åkomma hos en gosse, intagen för annan åkomma. Exstirpation.
Pterygium.
Enligt uppgift uppkommet efter phlyktener i cornealränderna. Pat. var en tjensteflicka, 30 år. Exstirpation på båda ögonen successivt.
Conjunctivitis catarrhalis.
Två patienter intagna på lasarettet, men en mängd behandlade polikliniskt. Den ena var en 27 år gammal arbetare, som efter en svår skada å ena ögat för 20 år sedan, hvarefter följt atrofi af bulben, plötsligt fått rodnad och smärtor i det andra. Han intogs, emedan en sympatisk irritation kunde misstänkas. Så var dock ej förhållandet. Sol. sulph. zinci 1/500, vårt vanliga medel, sköljde snart bort all irritation.
Den andra var en 24 år gammal betjent, som led af en svår akut ögon katarrh, som möjligen kunde stå i sammanhang med en gonorrhé, hvaraf han ännu hade spår. Åkomman tog dock aldrig riktigt utseende af blennorrhagi, utan vek för köld och sedan collyrium.
Conjunctivitis blennorrhoica.
Den ena patienten, 46 år gammal qvinna, intogs på lasarettet redan d. 30/10 1884. Hon hade lidit af en svår blennorrhagi i båda ögonen, som dragit med sig kornealulcerationer och kyklitis. Kunde ej utskrifvas förr än d. 29/3 1885, men ingen perforation af cornea hade inträffat.
Den andra, en 24 årig man, hade åkomman endast å det ena ögat. Abscess i cornea uppkom, men läktes med qvarlemnande af ett obetydligt leukom.
Conjunctivitis trachomatosa.
Två af fallen redan omnämnda under entropion. I det tredje en arg pannus, för hvilken indrypning af jequirity-infusion försöktes. Härefter instälde sig å båda ögonen en häftig, purulent dakryocystitis.
Den fjerde var en 10 år gammal gosse med ett redan temligen gammalt trakom, och som ej hade tålamod att stanna mer än en månad på lasarettet.
Den femte var en 12-årig gosse, som på polikliniken sökte hjelp för dålig syn. Orsaken härtill var hyperopi och astigmatismus, utan svårighet korrigerad med glas. Men vid undersökningen upptäcktes, att han led af ett trakom i kraftig utveckling och för detta vårdades han 5 veckor på lasarettet. Behandlades hufvudsakligast med lapistoucheringar och borsyressköljningar.
Den sista var en 23-årig enka från Småland, som haft åkomman i flera år. Alla dessa voro förbättrade vid utskrifningen, restitutio ad integrum är ju ej här att förvänta, allraminst i redan gamla fall, som alla voro.
Keratitis phlyktenulosa.
Härunder äro förda såväl den marginella som den qvastformiga keratiten. De flesta patienterna ha naturligtvis varit barn och yngre personer, lidande af scrophulos. Behandlingen har utgjorts af atropin, kalla eller ljumma omslag under det mera akuta stadiet, först sedan retningssymtomen minskats calomel eller praecipitalsalva. I de flesta fall har åkomman varit en recidiverande, ett fall af keratitis recrudescens in cicatrice (hvilken vi föröfrigt rätt ofta se) må med ett par ord omtalas.
En bonde, 28 år, har sedan många år fläckar på båda ögonen efter en svårare "inflammation". I hvardera corneas nedre hälft finnes ett litet skarpt begränsadt leukom med infästad irisflik, clavus. Ingen retning har sedan dessas uppkomst ägt rum på iris, men flera gånger ha dessa ställen utgjort utgångspunkter för keratiten. Så äfven nu. Qvastformiga keratiter emellan cornealranden och leukomet på båda ögonen. Förbättrades på ett par dagar. Någon iridektomi ansågs icke indicerad, emedan intet tecken till inre retning eller spänning fans.
Keratitis pannosa.
I två fall beroende på trakom. I det ena handlade det om en 20-årig piga, som sedan 6 års ålder emellanåt lidit af ögonsjukdom, för hvilken hon fått sina ögon brända. Den 17/10 fick hon svår hufvudvärk, venstra ögat svullnade igen och betydlig värk instälde sig deri, jemte ljusskygghet och synförsämring. Patienten kunde ej tydligt urskilja föremålen i rummet med detta öga. Ögonlocken svullnade, det öfras conjunctiva starkt rodnad, företedde å sin tarsaldel sparsamma knappnålshufvudstora, gråhvita ("grodromslika") korn. Liflig keratit med stark kärlinjektion å de öfre 2/3. I centrum en liten substansförlust. Vid utskrifningen d. 31/12 voro kornen alldeles försvunna och på cornea qvarstodo endast några obetydliga, punktformiga skuggningar. Behandlades med blåsten och ljumma ögonbad. Fallet är i det afseende rätt egendomligt, att det tyckes bevisa, att ett nytt utbrott af trakomatösa korn kan komma tillstånd i en conjunctiva, som förut länge lidit af trakom, men der processen lagt sig till ro, visserligen utan att ha anstält allt förstora härjningar. Keratiten var i detta fall det hufvudsakliga, hvarför fallet ock blifvit fördt under denna rubrik. Det andra fallet berodde äfven på trakom, men utlupet. Till följd af ärretraktionen var också rima palpebralis förträngd, purulent dacryocystitis förefans på båda ögonen. Här gjordes först operation för denna sistnämnda, sedan canthoplasti, hvarefter pannus med något hopp om framgång kunde bekämpas. Patienten, en 64 år gammal bonde, afvaktade icke resultatet af behandlingen, utan lemnade sjukhuset efter 2½ månader nöjd med den förbättring som åstadkommits.
I det tredje fallet var den ganska utbredda vaskulära keratiten beroende på serier af skrofulösa keratiter. Patienten var en 20 år gammal sömmerska, som inkom d. 3/12 1885 och ej kunde utskrifas förr än d. 9/3 1886.
Keratitis parenchymatosa.
Ehuru denna sjukdom i de flesta fall uppträder inom barnåldern, så tillhör den visst icke uteslutande denna period. Både i min enskilda praktik och på lasarettet har jag ej sällan iakttagit fullt typiska fall hos fullvuxna, ja hos relativt äldre personer. Så har också förhållandet äfven detta år varit på lasarettet. Af härstädes intagna patienter har endast en varit under 10 år, och detta var det allra lindrigaste fallet, samt, tills vidare åtminstone, inskränkt till det ena ögat. De andra ha varit resp. 11, 13, 18, 21, två 29, 34 och 55 år gamla. I 2 fall var syphilis congenita otvifvelaktigt förhanden, i ett, trots förnekandet syph. acquisita, i ett fall uppträdde sjukdomen efter herpes zoster opthalmicus. Behandlingen har utgjorts af ljumma omslag, atropin i små doser, senare irritantia. Dessutom pillul. iodet. ferrosi, iod kali, chinin, syrupus Giberti i det ena fallet.
1. Gosse, 9 år, lindrig åkomma och endast på ett öga, frisk efter 1½ månad.
2. Flicka 11 år. Sedan 3 veckor sjuk i båda ögonen. Hutchinsonska tänder och svullna tibiae. Svår och långvarig åkomma. Int. d. 20/11 1885, vårdad till den 11/3 1886, då hon utskrefs frisk.
3. Gosse, 13 år. Redan gammal åkomma, corneae frambuktade. Iris med färska adherencer fastlödd vid linsen. Dessa veko dock för atropin. Spänningen ökad. Iridektomi gjordes på båda ögonen successift, dels i terapeutiskt, dels i optiskt ändamål. Efter 2½ månad corneae ganska klara.
4. Qvinna, 18 år. Höggradig åkomma, klent subjekt, modren haft flera missfall. Keratoconus på ena sidan. Int. de. 20/7, qvarliggande till 1886.
5. Man, 21 år. Successivt angripen på båda ögonen. Corneae liknade röda filtar. Väsendtligt förbättrad efter 1½ månad.
6. Man, 29 år. Svår åkomma på båda ögonen, successivt uppträdande.
Hade vid inkomsten endast qvantitativ ljusperception. Int. d. 15/12. Utskr. Med rätt god syn d. 5/4 1886.
7. Qvinna, 29 år. Befans vara gravida i 9:e månaden, hvilket hon ej ville erkänna. Utskr. derför med det snaraste.
8. Qvinna 34 år. Tre månader före inkomsten hufvudvärk, som "spred sig" till ögonen. Corneae grumlade alltigenom med mera saturerade fläckar här och der. Lindrig utbuktning. Fick, utom vanlig behandling , syrupus Giberti. Kunde vid utskrifningen läsa fin stil. 12/9 1885-30/3 1886.
9. Man, 55 år. Herpes zoster ophtalmicus, läkt tre veckor före intagningen. Utom den djupliggande fördunklingen några små epithelafstötningar. Kunde knappt räkna finger på 1-2 fots afstånd. Tröttnade vid lasarettet efter en månad och tvang sig till utskrifning, innan någon väsendtlig förbättring inträdt.
Keratitis suppurativa.
Om man öfverhufvud anser det lämpligt att skilja emellan de suppurativa och ulcerösa keratiterna, så råkar man ej så sällan i förlägenhet, om hvilken rubrik, som bäst passar i ett gifvet fall. Abscesser i cornea öfvergå dock oftast till ulcera och kunna komma på detta sätt till genombrått. Vi räkna till abscesserna de fall, som börja med infiltrater, och ulcerationen alls icke eller relatift sent inställer sig, samt ej har afgjord tendens till att sprida sig vidt omkring. Detta vill dock ingalunda säga, att i hvarje fall af ulcerös keratit vi ha haft ett ulcus rodens eller serpens för oss. Bestämningen blir sålunda temligen godtycklig. Att de svårare fallen komma under rubriken ulcera är påtagligt. Vår behandling vid båda dessa sjukdomar är sig temligen lika. Varma omslag och iodoform äro hufvudmedlen. I synnerhet sedan iodoformens införande ha resultaten i högst väsendtligt mån förbättrats, och jag kan ej nog prisa detta medel. Utan minsta tvifvel ha vi derigenom räddat många ögon, som eljest skulle gått förlorade. Vi inpudra det två gånger om dagen. Det gör ingen smärta. Allt mera sällan behöfva vi taga vår tillflykt till paracenthes, och jag kan ej erinra mig ett enda fall, der jag under det sista året behöfde taga till Saemish´s operation, såväl inom som utom lasarettet.
Af de många fallen vill jag endast anföra följande:
Man, 59 år, qvarl. från 1884. Stor abcess, stort hypopyon. Paracenthes gjordes genast som han kom in, men det oaktadt inträffade genombrott. Läkning med leukom, täckande hela inre kornealhalfan och litet till. Iridektomi utåt. Skaplig syn. 29/12 1884-12/2 1885.
Gosse 13 år. Flera gånger sjuk. Iridektomiserad på båda ögonen för adherenta leukomer, på barnsjukhuset. Dacryocystitis acuta, hvilken sannolikt gifvit anledning till de n.v. abscesserna. 27/10 1885- 25/1 1886.
Man 49 år. Sårad af en järnflisa. Purulent dakryocystit fanns förut. Keratokyklit med stark värk. Hypopyon. Paracenthes, oaktadt öppningen vittjades under 4 dagar följde perforation och adherent leukom. Dubbel iridektomi, på hvardera sidan om adherensen. Efter tre månaders vistelse på lasarettet utgick han med god och försvarlig syn.
Qvinna 50 år, träffad af en kosvans i ena ögat. Äfven här en otäck dacryocystit. Spontan perforation. Derefter leucoma adherens. Iridektomi. Rätt bra efter 1½ månad.
Qvinna 46 år. Lues. Liten abscess i cornea + hypopyon + iritis med synekier. Äfven här gjordes till sist iridektomi.
Keratitis ulcerosa.
Vårdade inalles 19 patienter, hvaraf 3 qvarliggande från 1884. De allra flesta ha varit komplicerade med hypopyon. Endast i två fall har paracenthes blifvit verkstäld, de voro de svåraste. Resultatet blef i båda dåligt, ity att följden blef totala leukomer. I intet fall har ögat blifvit fullständigt förloradt. De äro sig i öfrigt temligen lika, några af de svåraste må såsom exempel anföras.
Qvinna 16 år. A båda ögonen inträffade spontan perforation. Derefter qvarstodo centrala leukomer, som föranledde iridektomier. Derefter tatuering af fläckarna. Synen rätt god.
En annan qvinna, likaledes 16 år inkom med ett djupt ulcus och keratocele. Behandlingen medförde läkning utan operation och utan perforation.
Man 33 år. Ulcus corneae serpens, stort hypopyon. Inom en månad läkt utan perforation och utan operation.
Två männer. den ene 66, den andre 67 år hade hypopyon-keratitis. I båda fallen paracenthes. Efteråt totala leukomer.
Ett par lika gamla qvinnor med nära lika svåra hypopyon-keratitis läktes utan perforation eller operation.
Keratitis e combustione.
En 36 år gammal arbetare brändes af kalk, ej fullt släckt, i det venstra ögat. Hela cornea vid inkomsten grumlig, conjunctiva chemotisk. Behandling, först köld, sedan den för abcsess vanliga. Cornea blef småningom klar, men ett symplepharon återstod. Föreslagen operation uppskjöts. 16/12 1884 - 17/2 1885.
Gosse 6 år, brände sig i ansigtet och ögonen genom krutexplosion, som han sjelf ställt till. Lindrig, snart läkt åkomma.
Gosse 15 år, brände sig i ögonen vid en dynamitexplosion, som han sjelf af okynne åstadkommit. Ögonen sluppo för godt köp undan, men andra värre skador orsakades, hvarom närmare på sin plats.
En 18 års gosse hade fått svafvelsyra i ena ögat, likaledes lindrig åkomma.
Ytterligare två personer brända af kalk, två personer brända af krut, alla lindrigt.
En 32-årig arbetare träffades i ögat af en glödande stålflisa, som borrade sig in i den ena cornea och ännu satt qvar, då han inkom till sjukhuset. Läktes med ett litet ärr.
Den mest skadade, oberäknade dem, som höra under andra rubriker, var en stensprängare, som under arbete råkade ut för en dynamitexplosion. Endast det ena ögat skadades. En mängd sand inträngde i cornea och några sandkorn sutto ännu qvar i hornhinans djupare lager, då han efter 2 månaders behandling utskrefs med god syn.
Leucoma corneae.
Utom de förut nämnda ha under året 9 personer behandlats för enkla leukomer, af hvilka 3 qvarlågo från 1884. I 5 fall blef synförmågan efter iridektomi relatift eller absolut god. I ett fall, hos en 17-årig flicka likaledes, men å det ena ögat måste operationen göras omigen, emedan den första pupillen slöt sig.
En 29 årig gammal qvinna intogs med totala leukomer å båda ögonen och endast qvantitativ ljusperseption. Efter behandling med jequirityinfusion klarade sig den ena cornea uppåt så pass mycket, att en iridektomi ansågs kunna försökas. Hon vann derigenom så mycket, att hon kunde läsa Jäger N:o 20 i 1´fot – med + 8.00, som hon behöfde för att korrigera sin hypermetropi. Dermed såg hon också på 2½ meters afstånd N:o 100 på Snellens tabell.
Å en 58 år gammal qvinna med nästan totala leukomer – endast en smal rand klar på hvardera ögat – försöktes att bilda artificiel pupill, men misslyckades.
En 32 år gammal bokbindare, opererad 1884, qvarlåg till 1885. Operationen hade gjorts som vanligt antiseptiskt, men han fick kort efteråt suppuration i ögat, förvillande lik en purulent konjunktivit, och ögat förstördes. Infektionskällan ej påvislig.
Leucoma corneae adherens.
I ett fall hos en 16 års flicka med utbredda främre synekier gjordes dubbel iridektomi i en seance, uppåt-inåt och nedåt-utåt. Godt resultat I ett annat hos en 56 års qvinna med nästan totalt leukom och inläkt iris åstadkommos tre särskilda jequirityoftalmier. Corneae klarerades något, men ej så mycket att en iridektomi med hopp om framgång kunde försökas. De öfriga fallen behöfva ej särskildt omnämnas.
Vulnus perforans corneae, sclerae.
I Lasarettsjournalerna uppföras, sedan gammalt, under dessa rubriker sådana penetrerande sår i ögat, dervid ingen främmande kropp lemnats qvar och ingen traumatisk starr uppkommit, åtminstone omedelbart. Dessa senare fall återfinnas nedanföre och äro naturligtvis i regel svårare. Men äfven de enkla såren, resp. rupturerna kunna vara tillräckligt allvarsamma och med ens eller småningom ruinera synen. Af de under året intagna 9 fallen sluppo blott tre undan för godt köp. De öfvriga figurera visserligen i tabellen som friska eller förbättrade, men detta betyder blott att de blifvit läkta, ej att synen blifvit återvunnen. Den noggrannaste antiseptiska behandling har alltid blifvit omedelbart inledd, irisprolapser aflägsnade o.s.v.
Den första pat. var ett bedröfligt arf från 1884, sprängskada, som förstört ögonen hos en 36-årig man, det ena fullständigt, det andra så, att ett totalt leukom återstod, visserligen med qvantitativ ljusperception. Genom peritomi uppklarerades cornea något, men den sedan företagna iridektomin medförde ingen förbättring, emedan hornhinnan ofvanför colobomet blef än mera ogenomskinlig såsom vanligt i dylika fall.
Gosse 7 år, hade blifvit stucken med en gaffel i ögat. Hade ett nästan centralt sår med irisprolaps. Sedan hypopyon, atresi af pupillen, dubbel iridektomi. Vid utskrifningen endast qvant. ljusperception.
En 18 år gammal gosse hade fått en spik instött i ögat, iris söndersliten, men linsen ej träffad, stark blödning i ögat, ganska häftiga retningssymptom. Efter en månads behandling var såret läkt, hyphaema absorberadt, ögat lugnt, linsen fortfarande klar, men bakom denna framträdde allt tydligare en gulaktig, starkt ljusreflekterande massa, hvilken ansågs vara var i glaskroppen. Ögat enukleerades och diagnosen besannades.
Qvinna, 19 år. Ögat spräckt genom att en ko slagit till henne med svansen. Atrofi.
Man 26 år. Stenskärfa slungad mot ögat. Iridodialysis traumatica. Närvaro af främmande kropp ej bestämbar. Hyphaema, främre syneki. Värken förbi efter iridektomi.
Man 27 år. Under arbete med mejsel träffad i ögat och och trakten af corpus ciliare af en lösslagen stenskärfa. Svår kyklitis, amauros, till sist enukleation.
Staphyloma corneae et sclerae.
Under året ha förekommit 7 fall, alla utom 2 mycket höggradiga. I dessa senare fall gjordes vanlig stafylomoperation utan sutur. De aflöpte utan reaktion, än mindre suppuration. Af de öfriga gjordes i 3 fall enukleation, i 2 exentratio bulbi. Deraf må ingalunda dragas den slutsats, att jag anser hvarken enukleation eller exentration vara indicerad för stafylomer i allmänhet. Dessa större operationer böra, i min tanke, sparas för de extrema fallen, hvilka undantagsvis under året utgjort majoriteten. I fall, der den vanliga stafylom-operationen kan föra till målet, bör den också göras. Om suturer anläggas eller ej kan vara ganska likgiltigt, den som kan sköta antiseptiken behöfver inga suturer. Ja, en ganska lång erfarenhet har visat mig, att fallen aflöpa snarare bättre än sämre utan suturer, de må anläggas före eller efter excisionen. Att såsom regel uppställa den, att i hvarje fall af stafylom exentration bör göras, öfverensstämmer icke med sunda kirurgiska principer. " Aldrig göra ett större kirurgiskt "ingrepp, då ett mindre lika säkert leder till målet," den satsen känner hvarje kirurg, att synda emot den må vara förklarligt och ursäktligt hos en uppfinnare af en ny metod, men knappt för någon annan.
Keratoconus.
Ett fall, qvarliggande från 1884. Iridektomi, sedan tatuering.
Scleritis.
I tre fall var sjukdomen temligen lindrig, ehuru i ett af dem patienten måste qvarblifva å lasarettet 3½ månad. Behandlingen ungefär den samma, som för keratitis parenchymotosa, med hvilken den äkta skleriten har en oneklig förvandtskap. Det fjerde var svårare:
Patienten var en 23 år gammal, ogift qvinna, som allt ifrån den tidigaste barndomen varit "skrofulös", äfven lidit af nekros i händerna. Efter scarlatina vid 2½ års ålder blef hon sjuk i båda ögonen och säger sig ha varit blind i 5 år. Sedan har hon sett dåligt på venstra ögat, som dock varit fritt från recidiv. I det högra har hon deremot nästan hvarje höst varit sjuk med häftig värk, och röda fläckar, som successivt gått rundtom hela cornea. De ha slutat med att antaga en en blågrå, halft genomskinlig färg. Denna gång sjuknade honi början af November (1885), på det högra ögat, men utan värk. Inåt-nedåt synes i slcera en temligen diffus rodnad af en ärtas storlek. Rundt omkring cornea föröfrigt synes sclera förtunnad, blågrå, fayence-artad, likaså, ehuru i mindre grad zonen omkring venstra cornea. Båda corneae säte för leukomer, den venstra mest. Hon har dessutom en cataracta zonularis på båda ögonen, men så tunn, att man tvärs igenom dem kan urskilja ögonbottnen. Inga spår till iritis. Synen trots allt detta rätt försvarlig på högra ögat S. = O.4, på det venstra visserligen endast S. = 0,05. Behandlades som de andra med ljumma omslag, iodkalium + chinin invärtes. Rodnaden lade sig denna gång ganska snart, så att patienten i början af December kunde lemna lasarettet.
Iritis.
Har förekommit rätt ofta som komplikation till andra sjuk domar, naturligtvis oftast keratiter. I de tre enkla fallen var syphilis för handen i ett, ett annat berodde på ett trauma, patienten hade fallit på en jernkrok, utan att dock något sår, än mindre något penetrerande fanns. Ganska energiskt användande af atropingelatinor behöfvdes för att dilatera pupillen.
Cyclitis.
Den rena kykliten, utan affektion af iris eller, så vidt utrönas kunnat, af choroidea har i år förekommit endast 2 gånger på lasarettet – den brukar eljest vara vanligare. Värken och ömheten voro fullt karakteristiska. I det ena fallet hade kykliten med de vanliga remissionerna räckt i 3 månader, innan pat. Intogs på sjukhuset. Utgick med S = 1.
Iridocyclitis.
Denna, den vanligaste formen och som vanligen går under namn af iritis, har deremot förekommit i 8 fall. De 4 svåraste förtjena omnämnas:
Man, 49 år. Trauma med misstanke om främmande kropp i ögat. Svåråkomma, till sist amauros med fortfarande iritation. Enukleation. Glaskroppen och choroidea utan makroskopiskt skönjbara förändringar. Ingen främmande kropp.
Qvinna 17 år. Åkomman, dubbelsidig, ett år gammal, inducerad af paren kymatös keratit. Den h. cornea säte för s.k. bandformig keratit med kalk aflagringar. Bakre synekier i båda, tensionen minskad. Enukleation af det amaurotiska ögat, iridektomi å det andra. Läste sedan dermed N:r 3 Jäger i 20 c.m.
Qvinna 36 år. Flera gånger recidiver på båda ögonen, det venstra hade endast qvantitatif ljusperception före det sista anfallet. Vid inkomsten synes å detta hela kammaren full med en hvitglänsande massa, (kolestearinmagma). Paracenthes uttömde den ofullständigt, men värken försvann.
Qvinna 41 år. Venstra ögat insjuknade första gången 1869 med värk, ömhet o.s.v. Sedermera 6 recidiv å detta öga. Äfven det högra har vid de senare anfallen varit oroadt. I Aug. 1865 arg kyklit äfven å detta. Vid inkomsten d. 20/8 cirkulära bakre synekier i båda ögonen, leukomer å båda corneae, kapselstarr å båda ögonen, men retningssymptom endast å det högra. Blott qvantitatif ljusperception å båda. En iridektomi å venstra ögat, två å det högra, hvarefter synen å detta blef någorlunda god. Å det venstra S = 0,05.
Iridochoroiditis.
Man 53 år. Det högra ögat atrofiskt efter ett trauma 1883. Det venstra ögat insjuknade i mars 1885 med det vanliga symptomen af s.k. malign cyclitis. Ovisst om det var en sympatisk oftalmi. Han undergick iridektomi på ett annat sjukhus, men hade derefter blott qvantitatif ljusperception och läst pupill. Äfven detta öga var vid intagningen å Serafimerlasarettet mjukare än normalt. Efter två iridektioner såg han så mycket, att han kunde vägleda sig sjelf. Man, 20 år. I detta fall hade åkomman karakteren af s.k. sclerochoroiditis anterior, men den var perakut, hade endast räckt i 10 dagar. Intet trauma. Ej utomordentligt starka retningssymptom, men v. cornea jemte en 4. m.m. bred zon af sclera frambuktad. Cornea i de djupare lagren grumlig. Sclera i ofvannämnda zon diffust violettfärgad. Främre kammaren flera gån ger djupare än motsvarande högra. Iris missfärgad, pupillen läst. Efter 1½ månads fruktlös behandling enukleerades ögat.
Qvinna, 61 år. Enklare fall, möjligen beroende på gammal syphilis. Efter mer än 3 månaders behandling voro alla retningssymptom borta – men äfven synen på det angripna ögat.
Synechiae posteriores.
Gosse, 12 år, med hereditär syfilis, parenkymatös keratit, dock utlupen, samt cirkulära synekier på båda ögonen. S = 0,2 på båda ögonen nästan lika. Efter iridektomi å båda ögonen S = 0.7.
Qvinna, 46 år. I detta fall hade iritis syphilitica föregått. Äfven här iridektomi på båda ögonen.
Atresia pupillae.
I båda fallen voro keratoiriter orsaken till pupillens tillspärrning. I det ena var denna 20 år gammal och hade gifvit upphof till många anfall af irido cyclitis. Iridektomier i båda fallen med absolut och relatift godt resultat.
Iridodialysis traumatica.
Sprängskada, många sår, det i ögat ej penetrerande. Hyphaema. Lösslitning af iris i öfre, yttre delen. Efter blodets absorption synen god.
Haemorrhagia camerae anterioris.
Ett fall, utan komplikationer, obetydligt.
Haemorrhagia corporis vitrei.
Man, 21 år, qvarliggande från 1884. Huggen med en sporre i det venstra ögat. Såret i yttre cornealgränsen. Hela glaskroppen full med blod. Kunde i början ej skilja mellan det klaraste ljus och mörker. Vid utskrifningen qvantitativ ljusperception. Ingen katarakt.
Glaucoma acutum et subacutum.
Qvinna 55 år, qvarl. fr. 1884. Hade en månad före inkomsten till lasa rettet fått ett häftigt slag på ögat af en vedpinne. Derefter värk och nedsätt ning af synen ända till blott qvant. ljusperception. Pupillen dilaterad, tensionen ökad, men grumling af glaskroppen hindrade en tillräckligt noggrann undersökning af ögonbottnen. Trots 2 successiva iridektomier fortfor värken, hvarför slutligen, och sedan synen alldeles gått under, gjordes enukleation. Diagnosen befans riktig.
Det andra fallet var ett glaucoma fulminans. En 64 år gammal tapetserare fick utan prodromer häftig värk i det venstra ögat d. 4 Nov. 1885. Redan da gen derpå var synen förbi. Han gick då till lasarettet, intogs och blef genast iridektomiserad på detta öga. Han ålades att genast, om på dagen eller natten, ge tillkänna, om värk äfven skulle inställa sig i det andra ögat. Jag blef sannspådd, värken försvann omedelbart från det opererade ögat, men re dan den 7:de på morgonen instälde den sig i och omkring det högra ögat, och innan jag från min bostad inom lasarettet hann ned till honom, hade synskärpan sjunkit till 1/30! Genast iridektomi. Vid utskrifningen den 3 December läste patienten (hypermetrop) – 2.25.) Monoyers öfversta rad på 5 meters afstånd. I vanligt synhåll N:o 7 Jäger, dock blott med det högra ögat och + 4.50. Med det venstra ögat och samma glas såg han med möda Jäger N:o 18.
Qvinna, 65 år, intogs för cyclitis och cataracta. Behandlades länge för inflammationen, som hade alla de vanliga symptomen af kyklit, speciellt var i början tonus nedsatt under normen. Den steg dock efterhand och diagnosen måste förändras till glaukom. Iridektomi med framgång. Starren hann ej opereras under år 1885.
Glaucoma chronicum.
Man, 68 år. Amaurotisk till följd af typiskt enkelt glaukom å högra ögat efter 1½ års förlopp. Det venstras åkomma är ett ½ år yngre. Betydlig exkavation af papillen i båda, men å det venstra reagerar pupillen svagt för ljus och han kan se ett föremål, om det är stort och hålles till venster om ögat. Sklerotomi d. 10/11, men iris prolaberade i det ena såret, kunde ej bringas tillbaka, utan måste afklippas. Vid utskrifningen, en månad efteråt, kunde han med det venstra ögat och + 10. D. se 4:de raden på Monoyers tabell i 15 c.m.
Choroiditis.
Man, 23 år. I juni 1885 skymmel för det högra ögat och i augusti äfven för det andra. Lindrig, ibland exacerberande värk. Synen på det högra ögat vid intagningen d. 8/9 var så nedsatt, att han kan räkna fingrar endast å 2 fots afstånd. Med det venstra ser han blott Jäger N:o 18. Pupillerna reagera ej för ljus, men fullständigt för atropin. Ögonbottnen på det högra ögat synes som genom en slöja. I det venstra synes tydligare att choroidea är spräcklig af ljusare och mörkare fläckar, hvilka ligga bakom retinalkärlen. Urinen nor mal, lues förnekas. Behandling: ljumma omslag i början, occlusionsförband, iodkalium, pilokarpininjektioner. Han ansåg sig ej ha råd att qvarstanna mera än en månad på sjukhuset, men var redan så pass förbättrad, att han med det venstra ögat kunde läsa näst den finaste raden å Monoyer på 5 meters afstånd, och med det högra den 4:de uppifrån. Förändringarna i ögonbottnen minskade, men ej alldeles försvunna.
Synchisis corporis vitrei.
Qvinna, 23 år. Åkomman tycktes vara härledd från en dubbelsidig irido cyclitis för 2 år sedan. Endast å det ena ögat en liten bakre syneki, men glaskroppen grumlig med större flockor simmande deri. Pilokarpininjektioner m.m. utan nytta. S. var för öfrigt ej nedsatt mera än till 0.7.
Chorio-retinitis.
Man, 29 år. Syphilis sedan 1½ år, ej behandlad. Patientens högra öga företer vid ögonspegels-undersökning en mängd härdar, synnerligast i trakten af macula lutea. Vid perimeterundersökning visar sig ett centralt skotom med förlängning åt sidorna. Venstra ögat företer äfven härdar, men i yttre hälften. Äfven der ett skotom, fastän beläget under fixationspunkten. Synen på det hela föga större än qvant. ljusperception. Jodetum Hydrargyrosum gafs med förvånande hastig förbättring, men patienten kunde ej förmås att stanna på sjukhuset mera än 3 veckor.
Man, 43 år. Äfven här syphilis, sedan ett år. Vårdad å kurhus i Febr. och Mars, inkom till lasarettet d. 7/10. Redan så tidigt som i Nov. 1884 skall synen ha börjat aftaga på det venstra ögat, med åtskilliga subjektiva ljusfenomen. För 2 månader sedan samma historia om det högra ögat. I båda glaskropparna syntes en mangd rörliga punkterade flockar och skvnken, hvilka i venstra ögat äro så talrika, att ögonbottnen ej kan tydligt ses. En diffus grumling öfver papillen i det högra ögat, gränserna otydliga. De beslöjade kärlen bli åt periferien mera tydliga. Centrala synskärpan å båda ögonen betydligt nedsatt, å h. ögat S = 0.3., å det venstra 0.1. Centrala skotomer med upphäfd färg - och minskad ljusperception. Smörjkur. Vid utskrifningen – på patientens egen begäran – efter 13 veckor S å högra ögat 0.4, å det andra 0.3. Ögonspegeln visade ögats medier ganska klara men ingen märkbar förändring i retina.
Retinitis haemorrhagica.
Patienten var en 60-årig fru, hitsänd för att undergå starroperation. Hon hade haft skymmel för det högra ögat i 15 månader, för det andra i 8. I båda ögonen, men mycket mera i det sist angripna venstra, synas en mängd hvita fläckar, talrikast i och omkring macula lutea, samt här och der blödningar. På det v. ögat endast qvant. ljusperception, å det högra S = 0.05. Urinen innehöll hvarken albumin eller socker. Patienten ville ej stanna, då ingen operation, kunde ifrågakomma, och var äfven blott intagen i kliniskt ändamål.
Retinitis albuminurica.
Potator, 49 år, för 4 år sedan vårdad på sjukhus för kronisk nefrit. Det högra ögat stafylomatöst sedan ett år efter trauma. Retiniten blott en må nad gammal. Läser med + 4.00 N:o VI Sn. Vanlig behandling med någon förbättring efter 7 veckors vistelse här. Stafylomet opererades under tiden, detta var för patienten hufvudsaken.
Neuritis optici.
Man, 35 år. Venstra ögat utstucket med en sax för 20 år sedan, indolent. Åkomman å högra ögat färsk, papillens gränser suddiga, anteckningarna, mycket ofullständiga, innehålla blott, att han efter 3 månader utskrefs frisk.
Atrophia nervi optici.
Endast i ett af de 4 fallen kunde orsaken men mycket osäkert spåras, (pachymeningitis). I ett fall vanns någon förbättring genom stryknininjektioner, i de andra icke. En var på annat sjukhus iridektomiserad för förmodadt glaukom.
Panophthalmitis.
I ett fall uppkommen efter ett obetydligt trauma, i de båda andra såsom akuta tillstötar till äldre lidanden. I alla fallen enukleation och hastig läkning med befrielse från svåra smärtor.
Corpus alienum in oculo.
Ej mindre än 14 fall af denna bedröfliga accidens ha under året blifvit intagna å Serafimerlasarettet, alla beträffande det manliga könet. De främmande kropparna ha varit af hvarjehanda slag, oftast stål eller jernflisor i 6 fall, stenbitar vid bergssprängning och knallhattsskärfvor i hvardera 3 fall, en gång en glasbit och en an nan gång krutkorn. I ett fall satt jernflisan i iris och kunde ut tagas, utan att ögat skadades. I ett annat fall uttogs jernbiten med elektromagnet, men traumatiskt katarakt fans också, hvars ut tagande medförde kyklit och till sist enukleation. Två patienter ha undandragit sig den föreslagna operationen. Hos en ansågs den ej nödvändig. I alla de öfriga fallen har iridokoroidit, sup puration i ögat och amamos ledt till ögats uttagande. Detta har 6 gånger blifvit verkstäldt genom exentration, i 4 fall medelst enukleation. Häraf kan synas, att jag ej är afvogt sinnad mot Graefes operation. Men några synnerligt stora fördelar kan jag ej heller tillerkänna densamma. Den går knappt fortare och är just ej heller lättare att väl verkställa än enukleationen. Blödningen är ej heller väsendtligt mindre. Läkningen går afgjort långsammare och reaktionen efter operationen kan vara lika svår, ja värre än efter enukletionen. Stumpen efteråt skiljer sig ej särdeles från den efter enukleationen.
Den största fördelen torde vara den psykiska. Många patienter hysa den afgjordaste vedervilja mot att få sitt öga borttaget, hur eländigt det än är, och kan man säga dem: "jag skall icke ta bort hela ögat,nej bevars, blott det som är dåligt, och lemna hvad jag kan", så kan det beveka en eller annan patient att undergå en operation,som under den andra formen skulle förvägrats. Att ett sådant fagert tal ej ens hjelper i hvarje fall bevisas af den omständigheten, att två patienter vägrat sitt samtycke till hvarje operation. Vid etablerad suppura tion i ögat eller der sympatisk oftalmi å det andra visat sig eller endast hotar, anser jag exentrationen mycket sämre än enuklea tionen, ja, kontraindicerad. Efter exentrationen lägger jag numera alltid in dränagerör och hopfäster resten av såret. Att abandonnera det eller " låta säcken falla tillsamman" anser jag stridande mot kirurgiska principer. Jag har försyndat mig i detta hänseende en gång. Det var vid en exentration i enskild praxis och omedelbart efter ett besök i Halle, der man försäkrade mig att denna "enkla" behandling lyckades så bra. Straffet uteblef icke – för patienten och för mig.
Atrophia bulbi dolorosa.
Man, 33 år. Det ena ögat förloradt genom skottskada, alltjemt oroligt under 8 månader. Sist värk i det andra. Enukleation. Värken i det andra upphörde omedelbarligen.
Man, 65 år. Koroidit med atrofi efter pneumoni och erysipelas faciaei. Äfven detta under 8 månader oroligt. Under 2 dagar sympatisk ciliarneuros å det andra. Enukleation med utmärkt resultat.
Qvinna, 31 år. Koroidit och atrofi efter barnsäng. Remitterande värk under 4 månader. Enukleation
Man, 21 år. Förut upptagen under rubrik haemorrhagia corporis vitrei. Han var efter utskrifningen från lasarettet frisk i 2 månader och hade qvant. ljusperception. Plötslig värk, amauros, minskad tension. Enukleation. Dagen derpå häftig ciliarneuros å det andra ögat, som dock vek för Heurleoups igel och vanlig behandling.
Flicka, 15 år. Iridokoroidit utan känd anledning och med ihållande svår värk. Tillråddes på lasarettets poliklinik att låta uttaga ögat, men vände sig till annan läkare, som verkstälde iridektomi. Den förbättring, som derefter på stås ha inträffat, höll sig ej länge, utan hon inkom till lasarettet 2 månader efteråt med atrofi och svår värk. En slöja hade lagt sig äfven öfver det friska ögat. Synfältet här defekt i nästan hela högra halfvan. Utom en stor conus visar ögonspegeln ingen förändring. Urinen innehöll rätt mycket albumin. Enukleation. Pat. afvaktade ej resultatet för det andra ögat.
Cataracta.
I en redogörelse, som denna, hvilken omfattar en stor del af hela kirurgiens område, och måste vara kortfattad, för att ej bli alldeles för voluminös, kan ej bli tal om, att utförligt redogöra för allt, som rörer starrarna, ej ens för detaljerna af starropera tionernas teknik. Jag kan så mycket hellre bespara mig detta, som jag vid flera föregående tillfällen redogjort för mina princi per härutinnan. Några punkter må det dock tillåtas mig att vid röra. Jag vill börja med antiseptiken. Vi torde nu väl för länge sedan vara ifrån den åsigt, som ännu på läkarekongressen i London förfäktades, äfven af några bland Tysklands och Frankrikes förnämsta oftalmologer, den att antiseptiken just intet värde har för oftalmologerna. Att en noggrann antiseptik för dem är minst lika nödvändig, som för kirurgerna, torde de nu väl alla erkänna. I sjelfa verket är felaktig antiseptik att anse såsom orsaken till suppuration efter starroperationer. Att man kan operera antiseptiskt på mer än ett sätt, måste också erkännas. Alla sätt härvid äro bra, endast de leda till målet. Vi gå tillväga precist som vid andra operationer, desinfektera händer, instrumenter och ögats omgifning med starkare, ögat sjelft med svag sublimatlösning 1/2000, än oftare 1/5000. Efter operationen införas vanligen små portioner iodoform. Men äfven den bästa antiseptiska behandling räcker ej till mot en fiende, som oupphörligt, under det täckande förbandet, för i striden nya hjelptrupper: gonokokkerna och pyogena kokker i allmänhet. Dessa stamma från tårsäcken. Alla oftalmologer veta detta, men icke alla varsna fa ran tillräckligt. Det är icke nog, att intet var framkommer vid tryck på tårsäcken, den kan gömma deletära ämnen ändock. Den mest skrupulösa undersökning är af nöden, och hvarje det ringaste tårflöde måste beaktas och afhjelpas, innan man skrider till en operation på bulben. Jag har upplefvat fall, der jag under månader, på det allra noggrannaste sätt, behandlat en dakryocystitis, ej sett ett spår till sekret mera från tårsäcken, opererat och fått suppuration i lambån. I sådana fall är en mikroskopisk under sökning af sekretet, ja flera repeterade sådana nödvändigt att an ställa. Sak samma med den till utseendet oskyldigaste acne ciliaris.
Starrextraktionens andra fiende är inläkningen i såret af iris och kapselflikar. De förra kan man någorlunda se, de andra icke. Weckers föreskrift är bekant, och jag har vid ett annat tillfälle redogjort för densamma. Man skall efter hvarje extraktion handla så, som om man såge kapselflikar i såret, föra dem tillbaka ge nom energiskt bruk af spateln. Intet sätt att incidera kapseln fri tager från denna skyldighet. I ett fall är detta likväl nästan omöjligt, det, då man fått glaskroppsprolaps. Denna drifver nästan med nödvändighet allt framför sig, både iris och kapselflikar, och redan af detta skäl är glaskropps-utträdet att betrakta såsom kataraktextraktionens tredje fiende. Att aflossning af både glaskropp och retina är en vanlig följd af samma prolaps, vet väl numera hvarje oftalmolog. Grunder nog att undvika den.
Så kommer jag till kloroformen. Kokainet ersätter icke den generella anestheseringen vid starrextraktioner. Endast de första greppen bli smärtfria, de senare och just de vigtigaste äro lika smärtsamma som utan kokainet. Och patienterna, som man kan ske lofvat en smärtfri operation, eller som hoppats på en sådan, blifva kanske just som mest oroliga , då lugnet bäst behöfves. Att under pågående operation immerfort drypa in kokain, är visserligen föreslaget, men hur går det då med antiseptiken, och hur med operationen sjelf, om den flera gånger måste afbrytas? Kloroformen är lika ofarlig vid ögonoperationer som eljest, om oftamologerna, som de borde, först vore en smula mera kirurger, innan de bli specialister, så skulle de ej så mycket frukta kloro formen. Hinc illae lacrymae. Jag har aldrig sett, att ett öga gått förloradt genom kloroformens inverkan, än mindre har jag förlorat någon patient vid en ögonoperation. Man har talat så mycket om kräkningarna. Men under sjelfa operationen komma de ej så hastigt på, att man ej kan hinna undan med sina instrument och lägga en våt svamp eller annan kompression på ögat och sedan må patienten kräkas. Efteråt kunna kräkningarna bli mycket be svärliga, jag medger att jag i ett fall, säger ett, förlorat ett extra-heradt öga till följd af prolongerade kräkningar, men huru många har jag ej räddat från undergång derigenom att jag, med kloroformens tillhjelp, skaffat mig normala operationsförlopp?
Jag glömmer aldrig en liten händelse, som försiggick för några år sedan på en berömd tysk ögonklinik. Operatören, en bland de förnämste, var ifrig motståndare till anesthesering vid starrextraktioner, och till mitt försvar för densamma svarade han, något förnämt, att oron hos patienterna aldrig vore värre, än att en skicklig operatör kunde fullt reda sig. En kort stund efteråt gjorde han i min närvaro en extraktion. Patienten, en yngre man, var oregerlig, glaskropp strömmade ut före kapselincisionen, och han måste ge kloroform för att kunna fullända operationen. Icke ett ord till reflexion yttrade jag – och icke han heller.
Deremot måste jag bekänna, att jag ej håller synnerligen mycket på, om lambån faller i kornealgränsen, litet innanföre eller litet utanföre, om en bit conjunctiva följer med eller ej, till och med ej om formen är så matematiskt noggrann. Räcker incisionen allenast till för att medge en någorlunda obehindrad passage för starren, så må lambån ha en något större eller mindre höjd. Likaledes anser jag det nästan ursinniga förföljandet af hvarje liten starr - rest för både onödigt och farligt. Har man opererat fullt antiseptiskt och är blott såret klart från iris och kapsel, göra några starr - rester ingen skada. Men äflandet att få pupillen fullt klar, kan till sist framkalla glaskroppsprolaps, och den är värre, värre än iritis, om den skulle härleda sig från de små qvarlem nade linsresterna, ifall dessa än åstadkomma en sådan verkan, hvar på jag numera knappt tror.
För grå starr äro under året å Serafimerlasarettet intagna 34 personer och en var qvarliggande från år 1884. Af dessa måste dock 2 frånräknas, båda qvinnor, hvilka visserligen, på grund af läkarebetyg intogos, men vid undersökning befunnos lida af full ständig amauros, den ena utan att grunden dertill kunde utforskas, den andra af utlupet glaukom. I tabellen förekomma båda såsom utskrifna obotade för katarakt hvilket är oriktigt. Likaledes figurera några andra dersammastädes såsom obotade, hvilka utskrifvits med pupillarmembraner, med löfte att återkomma för att undergå efteroperation. Tabellen visar derigenom ett sämre resultat, än hvad förhållandet i sjelfva verket varit.
Den qvarliggande var en qvinna 67 år gammal, opererad på det ena ögat i fjol med godt resultat och på det andra med dåligt till följe af iritis och atresia pupillae med bristfällig ljusperception.
|
De under året intagne och opererade ha varit: af manligt kön: |
||||
|
Gosse 13 år |
Discision |
Utskriven under pågående absorption |
||
|
Man 27 år |
Extraktion å högra ögat |
godt resultat |
||
|
Först discisioner, sedan extr. Å venstra ögat |
godt resultat |
|||
|
Man 51 år |
Extraktion å ett öga |
god resultat |
||
|
Man 45 år |
Raclage, efter 2 månader extraktion |
godt resultat |
||
|
Man 52 år |
Extraktion å ett öga |
godt resultat |
||
|
Man 56 år |
Extraktion å ett öga |
godt resultat |
||
|
Man 58 år |
Extraktion sedan discision |
godt resultat |
||
|
Man 59 år |
Iridcloesis, prepat. iridektomi, extraktion |
godt resultat |
||
|
Man 60 år |
Extraktion å ett öga |
godt resultat |
||
|
Man 63 år |
Extraktion |
Rätt godt, kunde dock behöfva discision, hvarför han skulle återkomma. |
||
|
Man 65 år |
Extraktion |
godt resultat |
||
|
Man 67 år |
Extraktion |
godt resultat |
||
|
Man 70 år |
Extraktion |
godt resultat |
||
|
Man 70 år |
Extraktion å ena ögat |
dåligt,purulentirit |
||
|
Man |
år |
Extraktion å det andra |
godt resultat |
|
|
Man 73 år |
Komplicerad starr. Extraktion |
relatift godt resultat. |
||
|
Man 80 år |
Extraktion |
godt resultat |
||
|
Flicka 8 år |
Först discision 2 ggr sedan extraktion höger |
godt resultat |
||
|
Flicka 8 år |
Först discision 2 ggr sedan extraktion venster |
klent, glaskroppsprolaps, irisinläkning. |
||
|
Qvinna 40 år |
Discision ambulatoriskt, purulent irit, extraktion pupillarmembran. |
|||
|
Qvinna 59 år |
Extraktion |
godt resultat |
||
|
Qvinna 60 år |
Omogen starr, raclage, ej återkommen. |
|||
|
Qvinna 66 år |
Extraktion |
godt resultat |
||
|
Qvinna 67 år |
Extraktion |
godt resultat |
||
|
Qvinna 67 år |
Extraktion |
dåligt resultat |
||
|
Qvinna 67 år |
Extraktion |
dåligt resultat |
||
|
Qvinna 67 år |
Extraktion derefter discision |
S = 1/10 |
||
|
Qvinna 69 år |
Extraktion |
S = 1/8 |
||
|
Qvinna 70 år |
Extraktion |
godt |
||
|
Qvinna 71 år |
Extraktion |
godt |
||
|
Qvinna 75 år |
Extraktion å det ena ögat |
godt resultat |
||
|
Qvinna |
år |
Extraktion sedan discision å det andra, irit |
pupillarmembran |
|
|
Qvinna 78 år |
Extraktion |
godt resultat |
||
|
Qvinna 79 år |
Extraktion å ena ögat suppuration, för bisedd affektion af tårsäcken. |
godt |
||
|
Extraktion å det andra efter tårsäckens behandling |
||||
|
Qvinna 80 år |
Extraktion |
godt resultat |
||
Med godt resultat mena vi ett sådant, der patienterna med glasögon kunna läsa åtminstone Jaeger N:o 6. I en stor del fall ha patienterna kunnat läsa N:r 1, i andra N:r 2, 3, 4. Efter 35 starrextraktioner har detta varit förhållandet vid 26. I två fall har S. ej hunnit högre än till 1/8, 1/10. I ett fall var S. = 1/18, men detta resultat måste räknas till de relatift goda, emedan patienten hade glaskroppsaffektion, troligen t.f. af i ögat inkommet kalkgrus. I 3 fall ha qvarstått pupillarmembraner med utsigt att en efter operation framdeles kan skaffa bättre syn. I 3 fall har resultatet blifvit dåligt. Detta är alldeles för mycket, erkännes. I ett fall var den purulenta iriten oförmodad och oförklarlig, de andra bero på fel vid operationerna, en gång en assistents, en annan var det uteslutande mitt, som, oaktadt undersökning af tårsäcken aldrig underlåtes, likväl ej märkte den för öfrigt minima affektionen deri.
Cataracta traumatica.
Då starren i dylika fall alltid är mera eller mindre svårt komplicerad, och prognosen i allmänhet mycket dålig, anser jag dessa fall böra skiljas från de andra. I den särskilda redogörelsen för operationerna äro de dock sammanförda, liksom några af dem, hvilka blifvit företagna vid främmande kroppar i ögat.
Man, 36 år. Hade den 13 Nov. fått ett slag af ett vedträd å högra ögat. Omedelbart blef han blind på detta öga. Svullnad, rodnad och under ett dygn häftig värk. Vid intagningen å lasarettet den 18 Nov. var retningen temligen lindrig, intet spår till sår å ögat, men linskapseln var brusten i stor utsträckning och delar af linsen utträngde i främre kammaren. Men han såg så godt som intet och detta lilla blott med yttre delen af synfältet. Linsen absorberades småningom under vistelsen här, men en god del var qvar vid utskrifningen d. 23/1 1886. Synen blef ej bättre, blödning i glaskroppen trolig.
Man, 25 år. Hade fått ett slag af en hammare på högra ögat. Äfven här linsrurptur och tydligare hyphaema corporis vitrei. Syn alldeles som i föregående fall. Ingen operation företogs, pat. utskrefs obotad.
Flicka, 11 år. Hade stuckit sig med en knif i venstra ögat, såret gick igenom cornea och selera i trakten af corpus ciliare. Symptomer af systitis dock ganska lindriga. Iris genomskuren, adherent, linskapseln öppnad. Iridektomi gjordes på 14 dagar, jemte utsufning af starren, men synen blef den samma som den varit förut, qvant. ljusperception.
Cataracta secundaria.
I ett fall iridotomi med godt resultat, i de båda andra dis cision, likaledes med förbättring.
Luxatio lentis.
Ett fall med komplikationer, som kontraindicerade hvarje operation.
Sarcoma oculi.
En blott 15 månader gammal flicka hade fallit omkull, ovisst om hon dervid stött ögat. Ryckningar i armar och ben inställde sig samt skelande. Efter 7 månader infördes hon till lasarettet med de vanliga företeelser vid amaurotiskt kattöga. Diagnosen blef sarkom och den bekräftades efter enukaleationen.
Alldeles detsamma utseende företedde en 44 - årig man, som varit blind på det ena ögat i 2 år. Symptom som vid cyclitis, men tensionen ökad. Efter enukleationen befans äfven detta vara ett koroidalsarkom.
Carcinoma oculi et orbitae.
Qvinna, 65 år, hade för 15 år sedan fått en vårta på högra nedre ögonlocksranden, som borttogs 7 år efteråt, emedan den blifvit så stor, att den skymde synen. Efter tre år återkom den ej allenast på samma ställe, utan äfven midt emot på det öfre. Tumörerna blefvo flera men ulcererades af sig sjelfva, utan behandling, och försvunno. Hösten 1884 uppväxte dylika svulster nedanför och på sjelfva bulben, vid jultiden uppstodo de äfven på näsroten. Vid inkomsten den 23 April 1885 hade hon på insidan af bulben en ärtstor cancerknöl, nedanom ögonlocket en mindre grupp dylika, liksom på näsryggen. Kapselstarr. Enukleationen, som företogs den 6 Maj måste förvandlas till exentration af orbita, emedan orbitalfettet befanns infiltreradt af pseudoplasmen. Härvid uppstod en liten kommunikation med näskaviteten. De yttre tumörerna aflägsnades sedermera, till en del genom Paquelin. Starka efter blödningar från orbita. Hon läktes snart, men fick länge qvarstanna för att vårdas för en arthiitis deformans i venstra höften.
Man, 55 år. Hastigt uppkommen tumör i inre delen af näsroten och orbita. Utsigterna för operationen ganska små. Utom bulben och det mesta af orbitas innehåll måste en stor del af näsbenet på den venstra sidan af lägsnas, så att en vid kommunikation uppstod mellan orbita och näskaviteten. Såret läktes till största delen per primam, men redan efter tre veckor sköt en ny tumör upp från sinus ethmoidalis. Han utskrefs obotad. Lär ha aflidit 3 månader efteråt.
Man, 54 år. Opererad för en tumör i högra ögonlocket af annan läkare i Okt. 1883. I Juli 1884 recidiv. Tumören i orbita mätte 5, resp. 3½ c.m., var adherent till ögonlocken och ögat. Extirpation af ögonlock och hela orbitas innehåll, periostet lösskrapades på de flesta ställena. En stor lambå från kinden täckte den enorma defekten. Utskrifen läkt efter 3 veckor. Denmikroskopiska diagnosen var melanosarkom. Patienten har ej sedan afhörts.
Man, 71 år. För 2 år sedan började en ulceration på nedre venstra ögonlocket, småningom utbredande sig, och i Maj 1885 visade sig samma sak på det öfre. Nu 1½ c.m. bred ulceration rundt omkring ögat, som är fastväxt vid locken, orörligt, men hvarå ännu någon syn finnes. Äfven i detta fall måste förfaras som i det föregående, plastik med tillhjelp af kindens hud. Utskrefs nära läkt, på egen begäran, en vecka efter operationen.
Hypermetropia. Astigmatismus.
I båda fallen glasögon.
Amblyopia.
Qvinna, 17 år. Värk omkring ögonen och aftagande syn sedan 5 månader. Båda synfälten concentriskt förträngda, det centrala seendet ännu 0.6. Ögonspegeln visar inga förändringar i ögonbottnen. Behandlades med iodkalium och elektricitet. Värken upphörde, S. steg till 0.9, och synfältet vidgades, om än ej fullständigt.
Vulnus part. moll. orbitae.
Enka, 45 år. Kontunderadt sår å ögat. Det öfre ögonlocket afslitet från fästet i ögonvrån, och fästet för m. rectus internus afrifvet från bulben. Denna oskadad. Stark blodinfiltration och chemosis. Suturer. Utskrifven efter en månad med oförmåga att lyfta det öfra ögonlocket och att rotera ögat inåt.
B. Sjukdomar i näskaviteten.
Epistaxis.
Repeterade blödningar hos en 20 – årig man. Tamponerad utom lasarettet och hitsänd för att opereras för polyp. Någon sådan fans ej, men väl en hy perplastisk rhinitis. Lapisinsprutningar. I två andra fall, utan komplikationer, stannades den profusa blödningen genom tamponering.
Adenomata nasi et pharyngis.
Flicka, 17 år. Venstra näsgången tilltäpt sedan 1½ år. Insänd för att opereras för polyp i näsan. I dess ställe funnos en mängd ärt- till bönstora, tätt sittande tumörer, hvilka fylde synnerligen den venstra choana och pharynx-hvalfvet till en del. Tonsillerna äfven stora. Utslefning, hvarvid äfven an vändes gouche – mejsel. Efter operationen fick patienten en otitis media, som perforerade trumhinnan.
C. Sjukdomar i örat.
Otitis.
Ett obetydligt fall.
IX. Morbi organorum circulationis.
Varicocele.
41 år gammal man, som haft sin åkomma minst 3 - 4 år och deraf haft så stora obehag, att han ifrigt begärde att få bli opererad. Jag isolerade och aflägsnade ganska stora venknippen, från testis tunica propria ända upp till annulus ingunalis externus. Såret läktes absolut p. priman och utan någon reaktion. Deremot uppkom och qvarstod en uppdrifning af epididymis och funikeln och snart äfven hydrocele testis, hvarför med framgång gjordes punk tion och iodinjektion, 14 dagar efter den föregående operationen.
Lymphadenitis.
I vissa fall kan det vara svårt nog att bestämma, om ett föreliggande fall bör räknas till lympadeniter eller lymfomer. I många fall, särskildt de mest akuta, är särskiljandet lätt, å andra sidan ges det en mängd lymfomer, som med nödvändighet måste räknas till de verkliga tumörerna. Men i vissa fall kunna adeniter, som på temligen akut sätt uppstått och brutit igenom, qvarstå såsom ändlösa suppurationer och verkliga lymfomer komma till, ja ha från början förefunnits. Lymfomerna åter kunna å sin sida smälta, ibland rätt hastigt, och utseendet blir detsamma, som i föregående fall. Om tuberkulos är med eller icke, gör äfven i kliniskt hänseende icke alltid bestämmandet lättare. Vid de äkta lymfomerna finnes vanligast lokal tuberkulos, ej sällan allmän, men detta träffar man också vid flera adeniter. Vi hänföra under rubriken adeniter de fall, der inflammatoriska symptom från början visat sig, till lymfomer de, som i det första stadiet eller under hela förloppet saknat sådana.
Vår behandling af adeniterna är radikal, och blir det allt mera. Äfven vid de mest akuta fallen göres sällan incision, utan att abscessernas väggar utskrapas, hvarefter hålan dräneras. I de kroniska fallen är evidementet hufvudsaken, hvarjemte all hud, som är underminerad eller missfärgad, skoningslöst borttages. Temligen stora sårytor uppkomma visserligen på detta sätt, men de äro friska, och läkningen går ofantligt mycket fortare, än om den dåliga huden qvarlemnas, och ärret blir hvarken större eller fulare. Men på sista tiden ha vi gått längre. Vi göra allt mera ofta total exstirpation af hela klimpen med hud och allt. I de allra flesta fallen kan man genom fridissikering af den friska huden få sårkanterna tillsammans och förena dem, samt erhålla läkning fullkomligt per primam. Både å halsen och i inguen ha vi radikalt borttagit sådana "buboner" med kallösa väggar, ibland mycket stora och framgången har blifvit snarare och fullstän digare, ju djerfvare vi blifvit.*) En summarisk redogörelse före 18 fallen saknar ej allt intresse. *) Detta gäller hufvudsakligast de fall, som under detta år. 1886, blifvit behandlade, och för hvilka i sinom tid redogörelse skall afgifvas.
M. 5, år, Förut caries i tartus. Adenit med fistlar i inguen, extirpation,
läkt på en månad.M., 10, år, Adenit på halsen. Evidement, läkt på 18 dagar.
M. 17, år, Adenit på halsen., rätt stor. Exstirpation, läkt på 20 dagar.
M. 18, år, Gonorrhé, bubo., Evidement, läkt på 17 dagar.
M. 23, år, Adenit i axillen., Incision, läkt efter 5 veckor.
M. 24, år, Qvarl. från 1884, skrofulösa sår å halsen. Evid., delvis exstirpation, läkt på 5 veckor.
M. 24, år, Adenit på halsen, ren exstirpation, läkt på 12 dagar.
M. 25, år, Adenit på halsen, ren, evidement, läkt efter 5 veckor.
M. 34, år, Adenit på låret, mycket stor. Exstirpation, läkt på 5 veckor.
M. 49, år, Adenit i inguen. Exstirpation, läkt på 16 dagar.
Qv. 18, år, Adenit å halsen. Exstirpation, läkt inom 4 veckor.
Qv. 18 år Hyperakut adenit i regio submentalis, qväfningsanfall Incision från munnen, frisk på 5 dagar.
Qv. 19 år Adenit i inguen, gonorrhé, lues, evidement, läkt på 20 dagar.
Qv. 19 år Bubo insons 12 c.m. 7 c.m. Evidement, behöfvde 6 veckor för läkning.
Qv. 21 år Urethrit, bubo. Incision, läkt efter 15 dagar.
Qv. 25 år Qvarl. från 1884. Skrofulösa sår å halsen. Evidement, läkt efter 2 månader.
Qv. 33 år Adenit i inguen, stark flytning från vagina, incision, läkt på 3 veckor.
Qv. 51 år Adenit å halsen. Incision, evidement, läkt efter 3 veckor.
X. Morbi organ. respirationis.
Hydrocele (congenita) colli.
Man, 36 år. Midt på högra sidan af halsen under n. Sternocleidomastoideus en mer än valnötsstor, tvåloberad, elastisk, oöm, ganska rörlig tumör, som på sista tiden tryckt på larynx. Exstirperades d. 10/2. Befanns utgöras af en cysta med papperstunna väggar och klart, vattentunnt innehåll. Från denna utgingo strängar af mindre cystor så väl uppåt, som nedåt ända in i mediastinum, omgifvande liksom lymfoner de stora kärlen. De voro från ärt till nötstora. Alla aflägsnades utom de nedersta, som ej kunde åtkommas. Utskrefs läkt på 13:e dygnet. Den mikroskopiska undersökningen visade närvaron af små lympkörtlar mellan cystorna, och att cystväggarna voro beklädda med endothel, hvarför patologerna ansågo cystorna vara de utvidgade lympkärlen mellan körtlarna.
Struma.
Qvinna, 28 år. Tre år gammal tumör. Hönsäggsstor vid inkomsten och ganska fast. Profpunktion utvisade att det var en struma cystica, hvarföre hon opererades medelst iodinjektion d. 30/12 1884. Lagom reaktion. Pat. Utskrefs d. 18/1, frisk.
Gosse, 10 år. Ink. d. 31/12 1884. Han hade en mycket stor struma med två hårda bollar till höger, tre till venster, den nedersta till en del belägen under clavicula. Han var hes och hade små qväfningsanfall. Enär midtelpartiet tycktes vara friskt, beslöt jag att spara detta och successift operera de båda sidoloberna. Den högra borttogs d. 8/1. Temligen lätt operation, hvarvid så vidt möjligt var, alla kärl dubbelt underbundos före afskärningen. Recurrenssyntes ej till. Suturer. Dränage. Läkning nästan p. pr., så att redan den 27/1 den andra sidan kunde opereras, hvilket var något svårare. Här syntes recurrens men skadades icke. Isthmus blef på detta sätt sparad. Läkning lika snabb. Undersökningen af tumören bekräftade diagnosen: adenomer.
Qvinna, 36 år. Har haft 5 barn. Den andra barnsängen, för 14 år sedan, lär ha varit ganska svår. Tre månader efter densamma märkte hon en liten svulst på venstra sidan om halsen, tätt under struphufvudet. Har under flera år behandlats med hvarjehanda in– och utvärtes medel, äfven iodinjektioner, utan framgång. Den har på det hela tillvuxit, synnerligen på den sista tiden besvärat respirationen, allrahelst i liggande ställning. Svulsten intager fram- sidan och en del af sidopartierna å halsen och är störst, såväl till pronimen som utsträckning uppifrån nedåt på venstra sidan. Struphufvudet förskjutet åt höger, kännes ofvanpå det högra mindre partiet af svulsten. Tumören är obetydligt rörlig. Den 1/11 gjordes exstirpation af Berg.*) Ett par dagar derefter visade sig tecken till en högersidig pleuropneumoni, som ej visade benägenhet att resorberas, hvarför patienten öfverflyttades till den medicinska afdelningen. Såret efter operationen var läkt.
Qvinna, 25 år. För 8 år sedan började ansvällning af halsen. Denna har småningom ökat sig, på sista året hastigare. Inga qväfnings – eller sväljningsrubbningar ha förekommit. På framsidan af halsen fanns d. 25/11 1885 en komplex af tumörer, af hvilka den nedersta var belägen nästan i medellinien något mera åt höger, åt ömse sidor och uppåt liknande, något större, svulster,samt åt venster under sternoeleido en mindre. Allmänna tillståndet godt.Pat. gravida i slutet af 5:te månaden. Exstirpation af den till höger belägna tumören. Den gick på djupet mycket mera än jag trott. Till sist kunde jag i bottnen känna art. Subclavia och vena anonyma, kunde gå under dem med fingret. Hela svulstmassan kom ock ut. Det befanns att den, såsom ock diagnosen förut blifvit stäld, var en koloidstruma med många och stora hålrum. Läkning hastig och vacker. Den andra tumören sparades till efter den förväntade barnsängen. Utskrefs efter 24 dagar.
Qvinna, 55 år. Åkomman 18 år gammal. Median gåsäggsstor tumör, fluktuerande, punktion utvisade också att den innehöll klart serum. Men derjemte fanns en mera utdragen förlängning uppåt högra sidan af halsen under sternocleido, för känseln fastare och mindre elastisk. Uttappning och iodinjektion d. 5/5. Men endast en ringa del vätska utkom.Ingen reaktion. Pat. utskrefs d. 9/5, för att behandlas polikliniskt med små iodinjektioner 2 gånger i veckan. Berg. På polikliniken äro flera parenkymptösa strumor behandlademed iodinjektioner. I en del fall har denna behandling medförtgodt resultat. I andra har det varit sämre, men en del af dessapatienter har ej haft tålamod eller tillfälle att hålla tillräckligt länge i med behandlingen. Öfver iodism har intet klagomål försports. Jag har intet skäl att frångå min förut meddelade opinion, *) I ingen af föregående rapporter från Serafimerlasarettet är någonsin omtaladt, af hvilken de särskilda operationerna blifvit utförda. Det kan ej heller intressera någon att veta, hvilken af sjukhusets operatörer, som verkställt de vanligare operationerna,såsom amputationer, resektioner, herniotomier, de flesta tumörexstirpationer o.s.v. Jag ämnar ej heller redogöra derför. Men mera ovanliga fall och operationer äro påsätt och vis den behandlande läkarens egendom, och i sådana anser jag mig böra frångå "anonymiteten". Suum cuique att i lämpliga fall iodinjektionerna kunna leda till fullgodt resultat, och att de på intet sätt förtjena den förkastelsedom, somaf åtskilliga kirurger öfver dem blifvit fäld.
Empyema.
Vi operera alltid varsamlingar i pleura, så snart diagnosen blifvit stäld utom tvifvel genom profpunktion. Resektion af ett refben göres alltid, oftast af 2 och flera, allt eftersom en spontan utvidgning af lungan , resp. insjunkning af bröstkorgen, anses osannolik.Rätt ofta inkomma dock patienterna ej förr, än lungan är ohjelpligt förtryckt, eller svårare komplikationer från densamma hunnitkomma till, och patienterna äro i det uslaste skick. Två dödsfallaf 7 opererade (oberäknadt det fall, der ingen operation hann utföras) är under sådan förhållanden intet dåligt resultat, utan operationen skulle alla sannolikt ha dukat under.
En gosse, 10 år gammal, sjuk sedan i början af Nov. 1884, intogs på lasarettet den 3:dje och opererades den 6:te Dec. medelst torakotomi, resektion å 7:de refbenet i axillarlinien. Han qvarlåg till d. 21/2 1885 och utskrefs då läkt och frisk, oaktadt han den 19/1 fick en akut pneumoni i lungan på den opererade, venstra sidan.
Man, 28 år, opererades för venstersidigt empyem d. 30/12 1884. Resektion å sjette refbenet. Utskrefs läkt den 26/2 1885.
Man, 18 år, intogs d. 30/1 1885 och opererades dagen derpå. Han hade i midten af December fått pleuropneumoni . På morgonen operationsdagen var temperaturen 38,8 grader, på qvällen redan 37 grader och sedan normal. Resektion af 7:de refbenet, öppningen gjordes fyra qu. c.m. vid, och en stor mängd var uttömdes. Läkt den 9/3.
Man, 23 år. Inkom i December på medicinska afdelningen och öfverflyttades den 11:e Januari 1885 på den kirurgiska, för att, under prof. Santessons ledning, opereras för högersidig pyothorax. Innan operationen hunnit börja dog han plötsligt under kloroformiseringen. Vid obduktionen fans utom empyemet en afkapslad varhärd i hvardera lungsäcken af ett hönsäggs storlek.
Man, 35 år. Insjuknade i pleurit sommaren 1882. Vårdades på sjukhusoch blef 2 gånger tappad. Vid jultiden 1882 spontant genombrått, derefter fistelgångar. I April 1883 gjordes torakotomi på Falu lasarett och han utskrefs såsom frisk efter 5 månader. Vintern 1883-1884 rätt klen, i Juni ånyo spontant genombrått, var utrann ymnigt, men såret läktes snart nog. Intogs på Serafimerlasarettet d. 20/2 1885, sedan en ny fistel öppnat sig, han hade då stark feber.Här gjordes samma dag torakotomi och dränage. Utskrefs läkt och frisk d. 18/3.
Man, 25 år. Pyopneumthorax, mycket stor. Torakotomi d. 14/11, hvarvid gjordes resektion å 6:te och 7:de refbenen. Qvarliggande till 1886, godt resultat att förvänta.
Qvinna, 23 år. Pyopneumthorax sin. Sjuk sedan Juni 1884. I Okt. 1884 tycks kommunikation ha inträdt mellan lungan och pleura. Stor varsamling, som skjutit hjertat öfver åt högra sidan. Tvenne torakocentheser ha blifvit gjorda och uttömt hvardera gången 2.400 kub.-c.m. exsudat. Efter den sista tydlig pneumothorax . Den 18/8 gjordes torakotomi med resektion af 4 – 8 refbenet. Två rondskålar tunnt var uttappades. Efteråt mådde patienten rätt bra, men försämrades efter hand. Qvarlåg till 1886. (Under detta år har hon aflidit d. 26/3 i allmän miliartuberkulos och kaverner i båda lungorna.)
Qvinna, 40 år. Gangren i lungan jemte pyothorax diagnosticerad redan på den medicinska afdelningen, dit patienten inkom d. 16/11 1885. Öfverflyttades till den kirurgiska d. 24/11 för att opereras. Profpunktionen utvisade närvaro af putridt var. Torakotomi med resektion af 7:de och 8:de refbenen utfördes, såsom ett ultimum refugium. Hon afled redan d. 9/12.
XI. Morbi organ. digestionis.
Glossitis.
Det ena fallet, beträffande en 23-årig qvinna, var enkelt. Ansvällningen började visserligen i ena sidan af tungan, men sträckte sig snart öfver hela. Snar återgång under bruk af iodkalium i stora doser.
I det andra fallet, hos en 35-årig qvinna, förblef svullnaden hela tiden inskränkt till, eller åtminstone var den ofantligt öfvervägande i den venstra sidan. Der funnos också ett par ärtstora, ytliga ulcera. Behandlades med ispiller, pensling med klorsyradt kali och framför allt iodkalium, 2 á 3 ggr dagl. Frisk efter 8 dagar. Man kan med fullt skäl anse detta såsom ett specimen på hemiglossitis.
Angina Ludovici.
Flicka, 15 år, ytterst häftig värk, brädhård svullnad i nästan hela sidan af halsen, absolut omöjligt att svälja och allvarsamma qväfningssymptom.Incision gjordes, samma dag hon kom in, 4:de dagen efter sjukdomens början, oaktadt fluktuation ej kändes. På djupet i och omkring glandula submaxillaris påträffades en stinkande, delvis gangrenerad massa. Derefter lade sig de hotande symptomen. Tungan var oberörd, fast upplyftad af den svullna munbottnen.
Samma dag, d 7/2, inkom en annan patient med liknande åkomma, men från en annan, dock närgränsande, ort. Det var en 52 år gammal landtman, men som haft sin åkomma i 14 dagar. Symptomen de samma. Abscessen öppnade sig här på första natten spontant inåt munnen.
Två dagar efteråt inkom en tredje patient från samma socken som den första, symptomen (på tredje dagen) lika svåra som i det första fallet. Afven här incision och var på alldeles samma ställe.
Carcinoma ventriculi.
Man, 54 år. Ytterlikt rörlig tumör, hvilken, mera per exclusionem, ansågs ha sitt säte i pylorus. Allmänbefinnandet temligen godt. Allt lofvande en fram gångsrik resektion. Men vid bukkavitetens öppnande funnos metastaser från den, ganska riktigt i ventrikelns pylorusdel belägna, svullsten, i nätet och i lefvern. Såret förenades och läktes i p. primam. Fallet är utförligt beskrifvet i Hygiea 1885. Rsr.
Hernia inguinalis mobilis.
Under år 1885 äro verkstälda 15 operationer för fritt eller åtminstone ej inkarcereradtbråck, deraf 12 för inguinalhernier, deribland ett hos en qvinna.*) Under de senare åren är antalet opererade också ganska betydligt. Då jag härtill lägger de fall, *) Man skulle kunna räkna ännu 3 dertill, upptagna under rubriken: hydrocele sacci herniosi som jag opererat på barnsjukhuset, uppgår antalet operationer för fria bråck på båda dessa sjukhus säkert till omkring 100. De på Serafimerlasarettet kommande fallen ha opererats dels af mig, dels af profesorne Santesson och Berg, eller af assistenter under vår ledning. Såsom af rapporterna från andra sjukhus i Sverige fram går, växer med hvarje år antalet radikaloperationer för fria bråck, det största antalet kommer på Sabbatsbergs sjukhus. Det är en väldig samling under endast 7 år, sedan den första radikalopera tionen för fritt bråck i vårt land verkstäldes af mig den 13 aug. 1878. En, man kan nästan säga underbar, framgång har följt dessa operationer, så mycket hellre, som man kan vara öfvertygad om, att intet olyckligt fall, opereradt på sjukhus, blifvit af våra lika samvetsgranna som skickliga lasarettsläkare fördoldt. Jag kan nemligen ej erinra mig att något utom Stockholm opererat fall följts af dödlig utgång, på sjukhuset å SABBATSBERG har före kommit ett, men som af operatören, dr. Svensson, ej anses ega något sammanhang med sjelfva operationen. På Serafimerlasarettet har aldrig förut men just i år ett dödsfall inträffat, så nära efter operationen, att det väl ej kan frånkännas ett visst beroende af densamma. Då detta fall ej är mitt – jag hade måhända ej haft mod att utan tvingande skäl företaga operationen på en så gammal man – skall jag anföra det in extenso, liksom ett af de andra, som erbjuder särskildt intresse. De öfriga äro hvarandra så lika, att de endast komma att summariskt angifvas.
Vår operationsmetod, gemensam för alla operatörer å lasarettet, afviker ej i någon väsendtlig mån från den vanliga. Vi operera, trots den konstanta framgången, inga andra bråck, än sådana, som förorsaka patienten obehag, och som icke fullständigt kunna hållas tillbaka medelst bandage. Vår antisepsis är den van liga. Vi exstirpera numera hela säcken, intet fall har på sista tiden förekommit, så vidt jag vet, der detta icke bort eller kunnat ske. Vid inguinalbråck med vidare port lägges, som jag tror af alla, suturer för att draga ihop bråckporten. Till dränagerör ha vi användt både sådana af gummi och resorberbara, dock har, om af en händelse eller ej, läkningen snarare gått långsammare med de senare. I några få fall ha vi ej dränerat alls, och de ha inga lunda förlupit sämre. Läkningen har i de kolocsalt öfvervägande fallen varit primär, men patienterna utskrifvas ej från lasarettet förr än de blifvit försedda med bråckband och under flera dagar gått uppe dermed. Derföre förefaller den tid, som förflutit mellan operationen och utskrifningen jemförelsevis lång.
Om det slutliga resultatet af de under året verkstälda opera tionerna kan jag naturligtvis icke yttra mig. Tiden är därtill för kort. Äfven om de förut utförda har jag ej kunnat samla några notiser, oaktadt flera försök. Patienterna, mestadels ur de fattigaste klasserna, komma till oss från alla trakter af vårt vidstäckta land, och äfven denna del af Stockholms befolkning är så rörlig, att deras återfinnande är svårt, ja omöjligt. Så mycket är visst, att ingen af våra opererade återkommit med recidiv. Jag är långt ifrån, att derför anse alla såsom radikalt botade men sjelva factum torde åtminstone bevisa, att, om och då recidiv inträffat, patienterna blifvit i regel så mycket förbättrade, att bråcken ej förorsakat dem några allvarsamma olägenheter och kunnat med bråckband hållas tillbaka.
Sedan förlidet år voro qvarliggande:
Man,, 49 år, Högersidigt inguinalbråck sedan 19 år. Opererad d. 27/12. Ut skr. d. 9/1.
Man, 51 år Det ventstra bråcket 46 år, det högra 18. Opererad på båda sidor d. 23/12. Utskr. den 5/2.
Man, 57 år Högersidigt 5 år gammalt, vid bråckport. Opererad d. 30/12. Långvarigt eczem. Utskr. 3/2.
Intagna under år 1885:
Man 21 år Venstersidigt sedan 3 år. Opererad d. 31/1 Utskr. 5/2.
Man 21 år Högersidigt 3 år. För 2 år sedan opererad i Göteborg, men ej begagnat bråckband. Recidiv. Opererad d. 18/2. Utskr. 17/3.
Man 24 år Högersidigt 5 år gammalt. Opererad d. 12/12, ingen drän. Utskr. 31/12.
Man 30 år Venstersidigt 8 år. Incarceration häfd genom taxis d. 8/2. Återkom och opererades 12/2. Utskr. 4/3.
Man 32 år Venstersidigt 4 år. Opererad d. 3/10. Utskr. d. 16/10.
Man 33 år Venstersidigt 2 år, stora obehag. Opererad 27/3. Utskr. d.10/4.
Man 39 år För flera år sedan här opererad på venstra sidan, läkt. Den högra opererad d. 16/7. Utskr. d. 10/8.
Man 44 år Högersidigt 3 år gammalt. Opererad d. 10/11. Utskr. d. 5/12.
Man 49 år, Dubbelsidigt, ej fullt reponibelt. Opererad på båda sidor d. 6/2. Det venstra befanns vara en hernia adiposa, hvarför särskildt redogöres. Utskr. efter 5 veckor.
Man 51 år, Hade dubbelsidigt bråck, opererades ej, emedan han befans lida af cancer (i colon?).
Man 63 år, Intagen den 30/12. Opererades ej förr än 1886.
Man, 70 år, Sitt venstersidiga bråck erhöll pat. 1880, då han bar en span-målssäck uppför en trappa, som brast under honom. Pat. svimmade och hade dagarne efteråt smärtor i buken. Han begagnade bråckband till sommaren 1884, hvarefter han gått utan sådant, hvarunder bråcket ökats. I höstas bör jade högra testis att svullna, och har sedan oupphörligt ökats. Om den venstra testis kan pat. ej lemna någon upplysning. St. praesens d. 1/5. Högra skrotalhalfvan upptages af en 25 c.m. lång, 12 c.m. bred äggformig svullst, som visar sig vara genomskinlig, ha fluktuation och matt perkussionston. Ingen knölig het eller lobering. Venstra skrothalfvan intages af en barnhufvudstor svullst, som för känseln är mjuk, elastisk, ger tympanitisk perkussionston och lätt låter reponera sig genom den förstorade annulus ing. extern. När detta skett, kännes venstra testis något förstorad, samt ofvan densamma en svullst af ett hönsäggs storlek, som visar fluktuation. D. 1/5. Tappning af hydrocele dextra. D. 5/5 Radikaloperation. Död d. 10/5. Vid obduktionen d. 11/5 visade sig såret efter bråckoperationen fullständigt läkt med dränageröret uttaget. Ingen retning på peritoneum. Pleuropneumonia crouposa bilateralis. Berg. Hallin.
Qvinna, 68 år. Ink. d. 19/1. Patienten kan ej uppge huru länge hon haft bråck, men uppskattar det till minst 30 år. Har kunnat reponera detsamma men aldrig fullständigt. Har ej användt bandage. Då det är framme fullständigt, visar sig venstra labium majus som en något mer än gåsäggstor tumör. Tympanitisk ton. En liten dufäggstor tumör kan ej reponeras. D. 21/1 radikaloperation. Tarm nu ej framme, deremot innehöll bråcksäcken ovarium med angränsande del af tuban, adherent till bråcksäcken. Löstes, omknöts med catgut, bortklipptes, hvarefter pedunkeln reponerades. Bråcksäcken lossades, och efter anläggande af ligatur om densamma i annulus inguinalis, bortklipptes den 1 c.m. nedanföre ligaturen.
Efter operationen var pat. ytterligt orolig, sparkade och kastade sig i sängen, kämpade med omgifningen för att stiga upp. Följden blef en efterblödning, som nödvändiggjorde sårets öppnande, då en rondskål blodcoagula, som samlats i labium majus, borttogs, hvarjemte den starkt blodimbiberade sub kutana bindväfven bortdissikerades i labium samt nedåt perineum och uppåt bukväggen ett stycke. Blödningen kom från en liten arter i stickkanalen för dränageröret. Läkning normal, per primam och utan temperaturstegring, oaktadt patientens galenskap fortfor 6 dygn, under hvilka utsatt vakt endast med svårighet kunde qvarhålla henne i sängen, samt oaktadt hon sjelf kastade urin, i det hon ej tillät tappning. Utskr. läkt d. 19/2. Santesson
Hernia inguinalis incarcerata.
Man, 31 år. Så länge han minnes har han haft högersidigt ljumskbråck, som ej medfört några större obehag. Men en svullst i buken ofvanför bråcket har flera gånger framkommit och orsakat inkarcerationssymptom. Dessa ha gått tillbaka af sig sjelfva. Fem dygn före inkomsten svårare smärtor, bråcket förstoradt, irreponibelt, men ej ömt. I buken innanför sp. ant. sup. en öm, värkande, hönsäggstor tumör. Operat. d. 7/6. Bråcket befans vara ett medfödt, fastväxt omentalbråck. Från ann. ing. internus kunde man komma åt buk tumören och efter debridering befria en i ett hål af omentet inklämd tarm slynga. Omentet ligerades och aflägsnades. Läkt d. 9/7. Hallin.
Man, 45 år. Venstersidigt bråck sedan 8 år. Anlagt bråckband, hvilket dock på sista tiden ej alltid kunnat hålla det ungefär äggstora bråcket inne. Dock har det alltid kunnat reponeras. Dagen före inkomsten d. 16/6 häftiga inkarcerationssymptom. Taxis försöktes förgäfves. Herniotomi omedelbart. Radikaloperation. Utskr. d. 5/7 läkt.
Hernia properitonealis incarcerata.
Man, 17 år. Int. d. 16/8. Har så länge han minnes haft en plommonstor knöl i öfre delen af högra inguinalkanalen. Tidtals har den blifvit mycket större, men kunnat genom stillaliggande och tryck med händerna förminskas till sin vanliga storlek, om än ibland med svårighet. För fem dagar sedan slog detta fel och inkarcerationssymptom instälde sig. Tumören blef större än någonsin, som en knuten hand. En läkare reducerade tumören något, men plågorna fortforo. På lasarettet behandlades han med is. Kräkningar ha under vistelsen här ej förkommit. Utom den tumör, som testis bildar, kännes en annan, hvilken med gurglande ljud kan fås in i buken, men snart åter fram träder. Så låg han nära 4 veckor, lindriga inklämningssymptom påkommo emellanåt och slutligen gjordes d. 12/9 radikaloperation. Att jag i detta fall på förhand misstänkte en h. properitonealis, anser jag ej som något synnerligt bevis på skarpsinnighet. Härvid befans testis, ett kylse oment och en tarmslynga sammanväxta med hvarandra, liggande i öfre delen af bråckkanalen och dessutom med gamla adherenser fästade vid bråcksäcken. Men derjemte hade en tarmslynga banat sig väg genom inre inguinalringen utåt mellan peritoneum och bukmusklerna, och det var denna som framkallat inklämningssymptomen, i det den endast med en viss svårighet kunde införas i buken genom det trånga hålet. Genom en ganska besvärlig dissektion lossades de olika viscera från hvarandra och från bråcksäcken, hvarefter alltsammans instoppades i buken, äfven den förminskade testis. Säcken extirperades och annulus inguinalis internus syddes ihop fullständigt. Patienten utskrefs läkt d.8/10.
Hernia adiposa.
Man, 49 år, redan omtalad bland de för fria bråck opererade. Det ena bråcket var en hernia adiposa, ingen bråcksäck fans. Läktes efter operationen ungefär samtidigt med den verkliga hernian.
Man, 50 år. Tre månader före inkomsten märkte pat. en tumör i venstra inguen, hvilken vid hosta framträdt tydligare. Förordnadt bråckband kunde ej hålla bråcket inne. Tumören liknade ett direkt bråck, och kunde nästan fullständigt reponeras. Radikaloperation beslöts och utfördes d. 5/11. Men bråck fans ej, utan ett lipom eller fettbråck, hvars fäste gick djupt ned i lilla bäckenet. Under försöken att nysta ut det och komma ända ned till dess rot, upp kom ett hål i urinblåsan, det var beläget temligen djupt ner och jag ansåg det ej rådligt att förena det. I stället inlades ett dränagerör i detsamma och dess utom en sonde à demeure i urethra intill blåsan. Efter 2 veckor uttogs dränage röret och efter ytterligare 2 veckor äfven sonden. Efter dennas uttagande besvärades patienten af täta trängningar att urinera, men cystiten var obetydlig. Behandlades med blåssköljningar och utskrefs frisk den 16/12.
Hernia cruralis mobilis.
Qv. 60 år, intogs å lasarettet d. 19/7 på qvällen. Hon hade sedan samma morgon lidit af inkarcerationssymptom. Dubbelsidig kruralhernia, det venstra rörligt, det högra inklämdt. Taxis lyckades ej, hvarföre genast gjordes hernio tomi å det inkarcererade bråcket och på samma gång radikaloperation för det venstra. (Schmidt och Hallin under Bergs inseende.) Hon utskrefs läkt d. 11/8.
Hernia cruralis immobilis.
Qv. 52 år. Hönsäggstor kruralherni, 8 år gammal, till venster. Tror sig ha kunnat införa bråcket, utom under den sista tiden. Nu var den för visso irreponibel, något öm, men icke inkarcererad. Radikaloperation d.26/10. Endast nät fans i säcken, dessa genom gamla adherenser fästade vid hvarandra. Nätet aflöstes, större delen afklipptes under ligatur, stumpen infördes i buken och säcken borttogs sedan på vanligt vis. Utskr. d. 11/11.
Hernia cruralis incarcerata.
Qv. 60 år, se ofvan under H. cr. mob.
Qv. 67 år. Högersidigt kruralbråck sedan 12 år. Enligt uppgift gick det senast begagnade bråckbandet sönder, 11 dagar före ankomsten till lasarettet. Snart instälde sig inkarcerationssymptom och dessa ha hela tiden fortfarit, fast ej mycket häftiga. Opererades d. 21/4. Blåröd, fibrinbelagd, men ej gan grenerad tunntarmslinga påträffades och infördes. Derefter radikaloperation. Utskr. d. 23/5.
Hernia umbilicalis mobilis.
Flicka, 13 mån. Bråcket kongenitalt, men har betydligt ökat sig. Operera des d. 21/10. Snittet lades rakt i medellinien. Djupa catgut och ytliga silkes (madrass) suturer, sedan en flik af omentet, som var svår att reponera, blifvit underbunden och afklippt. Utskr. den 31/10.
Hernia lineae albae incarcerata.
Man, 24 år. Patienten har sedan en längre tid tillbaka märkt en liten knöl i maggropen, hittills indolent. För 2 dagar sedan smärtor och lindriga inkarcerationssymptom. Tumören, belägen 3½ c.m. under proc. xiphoideus var stor som en spansk nöt hård, öm, förskjutbar från huden, men ej från de djupa lagren, ej heller kunde den reponeras. Is. Efter tre dagar var tumören ej mera kännbar. Tillråddes att låta operera sig, men derpå ville han ej inlåta sig. En laparotomi för incarceratio interna är under året utförd, af Berg. Det var på ett 14 månader gammalt barn. Stark invagination, som det ej lyckades att häfva. Pat. afled efter ett par timmar. Fördes direkt hit från staden och blef aldrig i lasarettsjournalen upptagen.
Anus praeternaturalis.
Qv. 58 år. Opererad å Sabbatsbergs sjukhus med colotomi i högra si dan. Hade dessutom fistelgångar rundt omkring anus. Intogs å lasarettet ute slutande för kliniskt ändamål och utskrefs efter 9 dagar, naturligtvis i samma skick, som hon kommit in.
Contractura ani.
Denna i enskild praxis så vanliga åkomma var år 1885 på lasarettet representerad af endast ett fall, hos en 22-årig fröken. I detta fall fans en fissur. Som vanligt gjordes intet annat än dilatation forcée. Jag begagnar till fället att tvärt emot stora auktorers påstående, vidhålla mina för flera år se dan uttalade åsigter: att contractura ani kan förekomma utan fissur, och att den bästa behandlingsmetoden är Maisonneuves operation.
Abscessus et fistula in ano.
Större abscesser och fistlar in ano ha förekommit i 14 fall, deribland ett hos en 2 års gosse och ett hos en 10-årig gosse. Den senare blef ej opererad, emedan han fick messling och måste utskrifas. I ett annat fall läktes ab scessen utan operation. Alla de andra ha blifvit på vanligt sätt opererade, antingen fistlarne varit kompletta eller inkompletta.
Proctitis.
Qv. 23 år. Efter barnsäng den 17 Okt. 1884 fick pat. en långvarig parametrit, för hvilken hon sedan Jan. 1885 vårdats å den medicinska afdelningen. Omkring d. 1:sta April hade en abscess tömt sig genom rectum och 3 spets glas var, blandadt med blod och gangrenösa slamsor afgått. Hon öfverfördes till oss d. 20/4. Hade då ingen parametritisk ansvällning, men ett större, mycket djupgående sår i rectum och flera mindre ulcera ofvanför sphinctern. Inga tecken på lues. Behandlades dock med oidkalium, iodtamponger och dilatation forcée. Utskrefs förbättrad d. 23/5.
Prolapsus recti.
Man, 18 år. Har så länge han minnes lidit af ändtarmsframfall, som på senare tider ökat sig. Opererades d. 10/4 och utskrefs d. 1/5. Operationen bestod i dragandet af längsgående fåror i den tumslånga prolapsens slemhinna medelst Paquelin.
Tumores haemorrhoidales.
I 6 fall har gjorts kauterisering med Paquelin, deraf i tre efter förut skickad dilatation forcée för att bättre åtkomma knölarna. Endast i ett exstirpation efter afknytning. Alla fallen ha hastigt gått till hälsa.
Strictura recti.
Två fall, båda hos qvinnor och af syfilitiskt ursprung. Behandlades med iodkalium och graduel dilatation. Utskrefvos förbättrade den ena efter 1½, den andra efter 2½ månads vistelse på lasarettet.
XII. Morbi organ. uropoet. et generationis.
Mastitis.
Kronisk induration hos en 19-årig flicka. Fördelades under bruk af iodkalium.
Nephritis chronica.
Har naturligtvis förekommit i talrika fall såsom komplikation till hvarjehanda sjukdomar i urogenitalsystemet, ett fall är an tecknadt såsom sjelfständigt, det var följande:
En 20 år gammal dräng inkom d. 3/10. Han insjuknade i augusti, som det ansågs, i typhoidfeber och vårdades på annat sjukhus till 5 veckor före in trädet på Serafimerlasarettet. Han låg dock hemma de senare veckorna för värk i ländregionen. Den fortfor vid intagningen och han var äfven betydligt öm i högra njurtrakten. Der kännes också en viss resistens. Urinen, af 1,026 sp. v. innehåller mycket ägghvita, sedimentet finkorniga cylindrar i riklig mängd. En perinefritisk abscess misstänktes. Temperaturen var flera dagar 38 grader – 39 grader. Behandlades med bad, neptunigördel, morfin m.m. Han fick en lindrig utgjutning i venstra lungsäcken d. 13/10, men som snart gick tillbaka. Ömheten och värken försvunno också småningom, men urinen var lika rik på ägghvita, då han utskrefs d. 30/11, såsom icke vidare föremål för kirurgisk behandling.
Abscessus perirenalis.
Tre fall af s.k. perinefretisk abscess ha under året förekommit. Utförlig redogörelse för dessa är lemnad i Hygiea 1885, Sv. Läk. – sällsk. förh. s. 292. En kort rekapitulation torde endast här behöfvas, jemte förnyad erinran derom, att i intet af våra fall det af Fischer beskrifna akuta förloppet förekommit.
Man, 22 år. Sedan februari en knöl på insidan af högra låret. Intet spår till ömhet, värk eller feber, endast i början några frysningar. En äplestor indolent tumör i lårets öfversta och främre del. Vid tryck på densamma kännes fluktuation i h. regioiliaca, ända upp mot njurtrakten. Incisioner å låret och invid spinail. ant. sup., kontraöppning i ryggen. Rikligt var uttömdes på alla tre ställena, skrapning, dränering, antisept. förband. Ingen städes blottadt ben. Han lät, mot våra föreställningar, utskrifva sig efter 7 veckor, mådde väl och suppurationen var ringa.
Man, 39 år. Insjuknade för tre år sedan med rysningar och feber samt smärtor i högra njurtrakten vid starkare rörelser. I Juni månad i år blefvo smärtorna starkare, men han gick fortfarande uppe till Augusti, då han måste lägga sig, emedan äfven respirationen blef smärtsam. Den 1 Okt. hostade han upp ett qvarter var, hvilken upphostning allt emellanåt sedan påkommit. Hit ankom han d. 19/11. Hade då tecken till en lindrig pleuropneumoni. Efter en vecka kändes fluktuation nedanom 12:te refbenet. Incision d. 29/11. Derefter en tätt vid sp. ant. super. och slutligen en större i lumbaltrakten. Stor abscesshåla, i hvilken njuren kändes. Spår af ägghvita men ej af var i urinen. Qvar låg till 1886. Utskr. n. läkt d. 15/2.
Qv., 24 år. I Juni 1884 barnsäng. Derefter först lindrig, sedan svårare värk i lumbaltrakten till venster. Urinen var grumlig. Int. d. 13/10 1885. På venstra sidan kännes en tydlig tumör under refbensranden, äfven på ryggen kan denna tumör uppfattas. Urinen innehåller mycket både var och albumin. Incision d. 14/10 genom dissektion, en fibrös kapsel påträffades som innehöll var – och njuren. Abcsessen sträckte sig på ett ställe in uti densamma. Evidement, dränage. Redan dagen efter operationen var urinen klar! Hon utskrefs läkt d. 10/12.
Cystitis.
Man, 38 år, qvarliggande fr. d. 23/12 1884. Den 5/8 1883 skadades han vid ett grufras af ett klippstycke på venstra höften och låret. Sängliggande der efter en månad. Blodig urin i 14 dagar, under 3 urinretention. En tid efteråt åter urinretention och sedan ischuria paradoxa. Äfven på lasarettet åtgingo flera dagar, innan sond kunde införas. Han hade ingen striktur ej heller prostatahypertrofi. Urinen innehöll var men inga detritus från njuren. Sköljdes med sublimat 1/10000 och utskrefs betydligt förbättrad d. 23/1 1885.
Man, 28 år. Haft gonorrhé 4 gånger, den 2:dra och 4:de åtföljda af cystitis. Den sista i April 1884, sedan dess en ny cystit, dock utan nefrit. Urinen stinkande, alkalisk, innehåller mycket var, kastas i hvarje halftimma, men blåsan står halfvägs upp till nafeln. Int. d. 27/2 1885, behandlades med bad, sköljningar och hvarjehanda invärtes medel. Hade dessutom utgjutning i båda knälederna och i ena bursa praepatellaris, hvarom mera på vederbörligt ställe. Utskr. d. 31/5 förbättrad, för att genomgå badkur.
Man, 21 år, hypokonder, lidande af cystit utan känd orsak sedan mars månad. Urinen var sur vid intagningen d. 19/8, men retningarna till att låta den påkomma minst en gång i timman, ibland ännu oftare. Mycket envis åkomma. Qv. till 1886.
Man, 50 år. Akut cystit, tillkommen 2 veckor före intagningen. Hade också en temligen trång striktur. Intogs d. 14/11 och qv. till 1886. Cystiten för bättrades temligen snart.
Man, 64 år. Gammal åkomma, beroende på hypertrofi af lobus interm.prostatae. Har också laborerat med syfilis. Ökade svårigheter 14 dagar före inkomsten d. 23/9. Nära retention, otäck urin, sonden gick lätt in. Utskrifven efter en månad, sedan han lärt att sjelf tappa sig.
Man, 67 år. I det närmaste samma historia som föregående, dock ingen lues. Förb. efter 3 veckors behandling.
Man, 68 år. Cystit sedan ett år. Prostatahypertrofi. Hade lärt att tappa sig på Sabbatsberg sjukhus för flera månader sedan. Intogs här 27/5, emedan sonden ej af honom kunde föras in och cystiten förvärrats. I medio af juni fick han här en suppurerande orchitis, som ledde till testikelns exstirpation. Ut skrefs d. 10/8.
Man, 69 år. Akut cystit, tre månader före intagningen å las. d. 28/9. Urinen var mycket blodig, hvarjemte pat. hade lindrig feber. Innehöll dessutom var och var alkalisk, stinkande. Han tålde ej att behandlas med sköljningar, utan fick bad, Vichy, T:ra Afzelii. Förbättrades för öfrigt ganska hastigt. Ingen sten. Utskr. d. 16/11.
Man, 69 år. Akut cystit med blodig urin sedan endast några dagar. Hypertroph.prostatae. Int. d. 7/12. Hastig förbättring. Utgick redan d. 22/12.
Qvinna, 30 år. Akut cystit utan upptänkbar orsak sedan 3 veckor. Int. 26/9. Utskrefs frisk redan d. 10/10
Det kan förtjena påpekas, att i intet af de under detta år på Serafimerlasarettet vårdade fall cystiten varit så svår, att dränering af blåsan ifrån perineum eller ofvanifrån behöft företagas. Så har icke alltid varit förhållandet och vi ha, både förut och senare, nödgats företaga denna åtgärd. Att den verkligen kan göra nytta ja medföra en hjelp, som ingen annan behandling kan åstad komma, är jag den förste att erkänna. Men på samma gång måste jag bekänna, att jag tror, det man på många håll, på den sista tiden, alldeles för lättvindigt tager till denna åtgärd, som dock har betänkliga sidor. Må vara, att man ej precist dräper patienterna dermed – hvilket dock äfven torde ha hänt, om det än ej erkännes – men man kan få en fistel, som man sedan aldrig kan tillsluta. I vissa fall är detta ett afsedt mål, men långt ifrån i alla, der resultatet blifvit ett sådant. Genom tålmodig behand ling kommer man äfven i rätt svåra fall till målet utan en oper tion att skryta med. Men till denna tålmodiga behandling räknar jag, såsom ett oeftergifligt vilkor, att patienterna skola ligga stilla. Och just deremot syndas så ofta. En annan exeptionell omständighet vid dessa fall är, att trots den i flera fall rätt långvariga durationen, ingen nämnvärd nefrit tillkommit. Vanligen plägar den eljes ej länge låta vänta på sig, och häri ligger det kraftigaste skäl att alltid behandla en cystit, under hvilka förhållanden den än uppträder, att behandla den tålmodigt, om det behöfs energiskt, och framför allt fullt antiseptiskt.
Atonia vesicae urinariae.
Två fall, det ena hos en 60, det andra hos en 73 års man. I intetdera fallet fans en nämnvärd prostatahypertrofi, ej heller någon annan palpabel orsak till atonien, som var sådan, att 200 resp. 300 gram urin qvarstannade efter det patienterna trott sig ha tömt sin blåsa. I båda fallen återstäldes normal urinering genom tappningar, elektrisk behandling och sköljningar med svag sublimatlösning, småningom nedstigande i temperatur till i ena fallet 35 grader, men i det andra till 25 grader.
Retentio urinae.
Under denna rubrik äro uppförda tre fall, deri retention inträffat, utan att något mekaniskt hinder för urinens afgång funnits, alltså en kramp i slut musklerna måst antagas. I det ena fallet berodde den tydligen på gonorrhé, utan striktur, i det andra fallet var diabetes insipidus för handen, i det tredje kunde alls ingen orsak upptäckas. Den förste var en 39 årig gammal man, båda de andre 61 år. I alla fallen sonderingen lätt. De vårdades endast en kort tid på sjukhuset. I flera andra fall har urinretention förekommit, men såsom komplikation till andra sjukdomar, under hvilka de återfinnas.
Lithiasis vesicalis.
Under året ha vårdats 6 fall af blåsesten, deraf ett hos en qvinna.
En patient, 43 år gammal man, inkom redan i November månad 1884. Operationen, i detta fall sectio mediana, verkstäldes dock först d. 2/2 1885 af Santesson. Han låg på enskilt rum, journalen upplyser intet annat, än att han utskrefs läkt d. 20/3.
Af de under året intagne var den förste, efter åldern, hvilken jag, såsom synes, vanligen lagt till grund vid uppställningen, en 22 år gammal, som intogs d. 25/4. Han hade så långt han minnes tillbaka lidit af smärta i blåsan och tenesmer. Sedan Nov. 1883 hade de tilltagit och sedan Maj 1884 har urinen varit blodig. Urinen innehöll var i ringa mängd, ingen ägghvita. Den 28/4 gjordes sectio alta af Berg. Om stenens utseende innehåller journalen ingen uppgift. Han utskrefs läkt d. 27/5.
Den andre var 68 år gammal, under Maj vårdad för cystit. Då lär ingen sten ha känts. Då han återkom d. 23/11 kändes sådan, och han hade hela tiden haft "rationella" symptom af blåsesten. Den 10/12 gjordes sectio alta af Berg. Stenen var endast hasselnöt-stor. Läkningen var ej fullt färdig för än. d. 5/1 1886.
Den tredje var äfven 68 år gammal. Stenplågor sedan 3 år tilltagande. En gång hade en ärtstor sten frivilligt afgått. Urinen innehöll temligen mycket var och albumen. Hjerttonerna voro suddiga (han hade öfverstått ett lindrigt slaganfall för tre år sedan). Opererades d. 7/12 af Berg medelst sectio alta. Två valnötsstora stenar uttogos. Äfven denna patient qvarlåg till 1886, utskrefs d. 16/1 läkt.
Man, 69 år. Det första anfallet af njurstenskolik redan 1878, ett annat 1880. Ingen sten har afgått, så vidt patienten iakttagit. Under år 1884 började de vanliga stensymptomerna att inställa sig och i December upptäcktes vid undersökning af läkare blåsesten. Opererades d. 23/2 af Santesson. Sectio alta. Två uratstenar uttogos, tillsammans i torrt tillstånd vägande 28,20 gram. Läkning mycket långsam af buksåret. Utskr. d. 1/7.
Qvinna, 66 år. Redan för 20 år sedan hade sten afgått per urethram, irritationssymptom ej förr än för 6 år sedan. Krossning försökt på annat sjuk hus, hade misslyckats.Intagen här d. 5/8.Krossning försöktes af mig, men stenen var så hård och äfven så stor, att lithotritören ej rådde på den. Sectio alta gjordes derföre af mig d. 15/8. Enligt Thompsons råd skedde dissektionen med 2 pincetter i stället för knif, men detta slog så till vida illa ut, att en liten lucka uppstod i peritoneum. Den syddes genast ihop, hvarefter operationen fortsattes. En hönsäggstor mullbärssten uttogs. Blåsan dräneras medelst ett långt rör, som leddes ut i en skål med sublimatvatten. Läkt d. 5/10.
Såsom af ofvanstående synes, är intet fall af blåsesten under detta år behandladt med lithotriti, fastän i ett fall försökt. Det första stensnittet gjordes med sectio mediana, alla de andra medelst sectio alta. Om sectio lateralis har aldrig varit tal – och blir säkerligen ej någonsin mera. Att i ett och annat af dessa fall en litholapaxi kunnat med framgång företagas, vill jag ej förneka, men vi ha fått förkärlek för stensnitt och just för sectio alta, hvilken också i alla våra fall under året lyckats väl. Äfven på sjukhuset å Sabbatsberg gör den mycket erfarne operatören derstädes, D:r Svensson, med samma förkärlek sectio alta, och densamma vinner terrain på andra sjukhus i Sverige. Att detta ej kan annat än synnerligen glädja den, som så vidt kändt blifvit, verkställt den första sectio alta i vårt land, Okt. 1878, och som kämpat derför så godt han kunnat, är ganska naturligt.
Vi operera efter Pedersens metod, med kolpeurynter i rectum och fyllnas af blåsan, der sådant låter sig göra. Såret behandlas sålunda, att incisionen i blåsan förenas med sublimat-silkes-suturer så tätt, att ett dränagerör helt och hållet utfyller återstoden. Detta tages i regel så långt, att det räcker ned i en bredvid patienten stående skål, innehållande något antiseptiskt fluidum, sublimatlösning 1/1000. Härefter förenas buksåret, lika tätt. Jag har försvarat sårets i blåsan fullständiga förenande, men jag reserverar nu denna metod endast för sectio alta hos barn. Hos äldre personer kan en sådan åtgärd utan tvifvel lyckas, men den är dock vanskligare, och den andra lyckas så väl och med mindre risk. Under sådana förhållanden måste jag betrakta Trendelenburgs metod såsom obehöflig – och det är ändå det bästa, som man kan säga om den. I urethra inlägges en sonde á demeure, men vi hålla ej mycket derpå, och icke alla patienter tåla den. I ett fall uppstod deraf en försvarlig urethrit. Det långa dränröret har i några fall kunnat uttagas ganska snart, efter 12 till 14 dagar, i andra fall har det måst qvarligga vida längre, emedan patien terna ej så snart lärt att sjelfva låta urinen. Intet enda fall af urininfiltration har förekommit. Blödningen har alltid varit obe tydlig, stenarnes uppsökande och radikala bortskaffande lätt, smär torna inga, faran ingen, eller så godt som ingen, hvad vill man mera begära af en stenoperation, hvad mera af hvilken operation som helst?
Lithiasis urethralis.
En gosse, 13 år, intogs för urinretention, orsakad af en i fossa navicularis fastsittande sten. Efter debridering uttogs den, och befans vara en urinsyre sten, lik en brun böna. I blåsan fans ej sten.
Prostatitis acuta.
I sammanhang med gonorrhé hos en 23 år gammal person. Intogs emedan han led af urinretention och hade våldsamma smärtor samt hög feber. Detta oaktadt gick svullnaden tillbaka under lämplig behandling och utan suppuration.
Hypertropia prostatae.
Landtbrukare, 58 år. Inkom med ischuria paradoxa och cystit till följe af en betydlig prostataförstoring. Tappades så småningom. Vårdades här i 5 veckor. Urinen, i början mycket ful, blef klar, men patienten måste allt fram gent "lefva på katetern".
Man, 70 år, hitsänd från Finland för att undergå stenoperation. Ingen sådan lär dock ha funnits, endast en försvarlig prostatahypertrofi och atoni af blåsan. Utskrefs med lämpliga förhållningordres.
Ruptura urethrae.
Gosse, 10 år gammal, hade två dagar före inkomsten, d. 14/8, fått en staket spjela instött i perineum, då han fallit ned grensle derpå. Hade ett tvärgående sår 1½ tum framför analöppningen, urin utgick genom såret, men hade dock redan hunnit infiltrera trakten ofvanföre scrotum. Såret vidgades, en Nélatons kateter infördes ej utan svårighet i blåsan och den andra ändan ut genom urethralmynningen medelst en från densamma till såret införd böjd tång. Det uppfriskade såret förenades, lager för lager, men ett dränrör inlades dock för säkerhets skull i den bakre delen. Utskr. läkt d. 17/9. Skulle dock återkomma, för att fortfarande sonderas.
Strictura urethrae.
Af 15 under året behandlade fall har den graduella dilatationen ensam fört till målet i 12. De erbjuda, äfven dessa, åtskilligt af intresse, flera ha varit svåra och mångåriga, hos gamla syndare – ända till 73 år, i åtskilliga har endast en ledare kunnat, och det med svårighet, i början införas, men sedan ha de låtit sig dilateras. I tre fall har urethrotomi måst verkställas.
Man, 34 år. Gammal striktur, som vid intagningen d. 4/3 genomsläppte N:o 2 Charriére. Längre än till N:o 6 var det ej möjligt att komma. Derför gjorde jag urethrotomia interna d. 12/3. Strikturen, i bulbus, visade sig synnerligen seg och svår att genomskära. Den 13:de infördes med lätthet solid sond N:o 7 Engelska skalan, urineringen gick lätt och pat. utskrefs med löfte att sjelf sondera sig – hvilket han förmodligen, som andra, underlåter.
Man, 41 år. 26 år gammal striktur, ibland behandlad, för det mesta ytterligt försummad. Har dessutom haft syphilis, med bland annat, nekros i käkarna, ur hvilka 12 större och mindre benstycken utkommit. Svår cystit. Strikturen i bulbus, genomsläpper ej någon sond. Urethrotomia externa utan ledare d. 19/10. Förloppet alldeles reaktionsfritt. Utskrefs på egen begäran, nära läkt d. 8/11. Berg.
Man, 51 år. Också gammal striktur med arga tenesmer och cystitis. Genomsläpper endast en ledare, och ej ens alltid den. Opererad d. 19/12. Då ingen ledare ville gå in, gjordes yttre urethrotomi. Strikturen i bulbus och början af pars membranacea var 4 cm. lång och genomskars i hela sin längd. Blåsdrän, som uttogs efter en vecka, hvarefter pat. tappades och sköljdes framifrån. Långsam läkning. Utskr. 2/4 1886. Berg.
Periurethretitis.
Man, 46 år. Gonorrhé för 6 år sedan, men som endast skall ha räckt en månad. Efter någon tid lindriga symptom af cystit, men ej af striktur. Den 10/4 kände han ömhet och värk i perineum. Den 16/4 kom han in med en hönsäggstor abscess derstädes. Denna öppnades och befans innehålla var, men icke urin. En i blåsan med lätthet införd sond kändes i abscesshålan, men skiljd derifrån genom urethralväggen. Ingen kommunikation med urethra eller blåsan visade sig sedan. Utskrefs efter ett par dagar.
Fistula urinaria.
Man, 22 år, infördes till lasarettet d. 7/12 i ett ytterst eländigt tillstånd. En stor defekt i främre rektalväggen, resp. 4 c.m. och 2½ c.m. Från denna kommer det palperande fingret in i en grop i prostata, derifrån en fistel leder in i blåsan. Dessutom fans i perineum en urinfistel. För uppkomstsättet kan han ej redogöra. På venstra ögats öfre ögonlock ett ulcus af tuberkulöst utseende. Dessutom tuberculosis pulmonum. Han afled efter 3 dagar. Ingen annan behandling än renhållning ifrågakom.
Paraphimosis.
17-årig fältskärselev med paraphimosis sedan 6 dagar, redan börjande gangren i ringen. Under kloroformnarkos dorsalincision, hvarefter reposition. Phimosisoperation gjordes 14 dagar efteråt.
Arbetare, 19 år. Inklämning sedan 3 dagar, också börjande gangren och incision för reposition.
Paraphimosis förekommer ej sällan på polikliniken, men kan oftast reponeras utan incision. Jag brukar ej ge patienterna kloro form dervid, just för att afskräcka dem från den vanliga orsaken till åkomman.
Epididymitis och orchitis.
Fem fall utan synnerligt intresse. I det sjette, redan omnämnt, exstirpera des den i suppuration stadde testikeln.
Tuberculosis testiculorum.
Arbetare, 49 år. Intagen redan i Dec. 1884. Båda stenarna visade den klassiska formen af tuberkulos. Behandlades länge med incisioner och evide ment, men till sist, och då de i alla fall för sitt ändamål blifvit odugliga, bort togos båda d. 2/4 Utskrefs läkt d. 12/5.
Arbetare, 26 år. Otvetydig tuberkulos i epididymis, dessutom en abcsess från testis. Sedan denna strax efter inkomsten spontant öppnat sig, och patien ten kände sig betydligt lättad, ville han ej ingå på någon operation.
Hydrocele testis.
För hydrocele testis ha under året 7 personer intagits, af hvilka dock en ej opererats förr än 1886. Dessutom ha i några fall förekommit acquirerade vattenbråck (efter verkstälda operationer o.s.v.). Af de sex förstnämnda äro 4 opererade medelst punktion och iodinjektion, en med incision, en med ex cision af en deraf säcken.
Hydrocele funiculi.
I 2 fall har Volkmans operation blifvit verkstäld: incision, förening af äcken med huden. I det tredje, hos en 10 års gosse, var säcken så löst för bunden med funikeln att den kunde frigöras och efter omknytning borttagas.
Hydrocele sacci herniosi.
Man, 55 år, intogs d. 26/3. Han hade under några dagar haft smärtor i buken och äfven kräkningar. Dessutom en knöl i högra ljumsken af ett hönsäggs storlek, något ömmande. Radikal – operation, hvarvid endast fans en bråcksäck, fyld af serum och flockor samt på insidan belagd med en lätt aflossbar membran. Endast en knappnålshufvudstor kommunikation med peritoneum. Läkt. d. 10/4.
Man, 47 år. Skall endast sedan 14 dagar ha märkt en liten tumör i venstra inguinalregionen. Den ökades till ett hönsäggs storlek och blef öm. Ink. d. 23/9. Behandlades med antiphlogos, hvaraf smärtorna försvunno, men tumören förblef lika stor. Operation d. 5/10. Tumören befans vara en gammal bråcksäck med 1½ c.m. tjock vägg och innehåll som i föregående fall. Ingången till bukhålan mycket trång. Operationen fortsattes som en vanlig radikaloperation för fritt bråck. Utskr. d. 23/10.
Qv., 50 år. För 11 år sedan venstersidigt inguinalbråck, för hvilket hon aldrig begagnat bråckband, men som ej heller besvärat henne och alltid kunnat införas. Under sista månaden har detta ej lyckats och sedan 14 dagar ha värk och ömhet instält sig. Inga inkarcerationssymptom. Operation d. 14/1. Den ansenligt tjocka bråcksäcken innehöll endast klar vätska. Ingången till bukhålan stängd af fastvuxet oment. Detta oaktadt gjordes vanlig radikal operation, sedan omentklumpen blifvit frigjord och införd i buken. Läkt d. 7/2.
XIII. Morbi organ. locomotionis et ossium.
Rheumatismus muscularis acutus.
Rheumatismus articularis acutus.
Ett fall af hvardera, utan kirurgiskt intresse.
Tendovaginitis.
Suppuration i senskidor efter panaritier, 2 fall, likaledes att öfvergå.
Tendovaginitis fungosa.
I alla tre fallen rätt stora tumörer, innehållna iflexorssenor och sträckande sig på båda sidor om ligam. carpi volare. I alla fallen incision, omsorgsfull utskrapning, sutur med dränage. Läkning efter 3 – 4 veckor.
Hygroma dorsi.
Satt öfver de mest prominerande kotorna vid en kyfos till följe af spondylitis dorsalis hos en 38 år gammal qvinna. Huden derå var rodnad, svullsten öm, fluktuerande, om än otydligt. Profincision, exstirpation d. 30/10. Läkt d. 11/11.
Bursitis et hygroma olecrani.
I två fall, deribland att qvarliggande från 1884, var bursiten orsakad af trauma. I ett tredje, hos en 42 år gammal man, hade efter ett obetydligt, men vanvårdadt, skrubbsår å huden uppkommit erysipelas med suppuratif bursitis olecrani. Incision och evidement. d. 28/4. Utskr. d. 22/5.
Hos två män, 51 och 52 år gamla, fans i det ena fallet ett knytnäfsstort, i det andra ett hönsäggstort hygrom på olecranon. Båda exstirperades, väg garna voro mycket tjocka, det ena innehöll riskroppar. Den ena var läkt efter 5, den andre på 4 dagar!
Bursitis part. ant. super. femoris.
29-årig man med en tumör å högra lårets framsida sedan ett år. Stor fluktuerande tumör, som antogs vara en bursit, utgående från bursan under lårets flexorer. Vid incisionen uttömdes 2 liter ljus, gulgrå, något seg vätska. Den innehöll mucin, kolestearin och sparsamma lymfoida celler. Hålan secernerade alltjemt samma sorts vätska. Iodinsprutning gjordes deri ett par gånger, men den var fortfarande öppen, om än förminskad, då patienten efter 2 månaders förlopp lät utskrifva sig.
Bursitis trochanterica.
Ett fall var ett arf från 1884. En 27-årig qvinna inkom till lasarettet d. 13/10 1884 med abscsess och fistlar i regio trochanterica. Det var för tredje gången hon led af samma åkomma. Hade legat till sängs i 1 år och var ytterligt nedsatt, kontraktur i höft – och knälederna på denna, den högra sidan. Stora incisioner gjordes d. 21/10 å trochantern, på baksidan, fram – och utsidan af femur, samt i sakralregionen. Öfverallt utskrapades abscessmembranen grundligt. Hon utskrefs fullt läkt d. 8/3 1885.
Gosse, 15 år, hade haft sin åkomma i ett år. Äfven här utbredda fistelgångar. Excision af säcken, så fullständigt som möjligt, gjordes d. 28/7 och pat. utskrefs läkt redan d. 17/8.
Man, 57 år. Akut bursitis i högra bursa trochanterica, d. 17/12 incision och evidement. Långsam läkning, qvarlåg till 1886 (utskrefs. n. läkt d. 19/2).
Qvinna, 19 år. Hade från d. 15/8 till d. 18/10 1884 varit vårdad på lasarettet för en tuberkulös bursitis trochanterica. Efter evidement utskrifven läkt. Men hon kom åter d. 23/7 1885 med recidiv. Nytt evidement. Utskr. läkt d. 20/8.
Bursitis subcruralis.
Enka, 68 år. Under extensorsenans fäste på tuberositas tibiae sedan 4 veckor en fluktuerande, tillplattad tumör af 2 c.m. diameter. Den var öm, huden deröfver rodnad. Gick tillbaka genom antiflogistisk behandling utan suppuration.
Bursitis bicipitis femoris.
Qv., 23 år. Åkomman 5 månader gammal. Phlegmone i omgifningen och särskildt i poples. Incision, evidement, dränage. Läkt på 26 dagar.
Bursitis et hygroma praepetellaris.
Qvarliggande från 1884 voro två qvinnor. Den ena hade blifvit opererad 3 gånger medelst incisioner och utkrafsning för ett 3½ år gammalt suppurerande hygrom med många fistelgångar. Utskr. d. ¾ efter 8½ månaders behandling, läkt. Den andras historia var i det närmaste densamma. Under året intogos 19 patienter, 4 män, 15 qvinnor. Af dessa voro att anse såsom akuta inflammationer 4 fall. I 3 af dessa gjordes incision och dränage, i det 4:e gick åkomman till fördelning genom isbehandling o.s.v.
I alla de andra fallen är exstirpation af hela säcken verkstäld. Läkningstiden har i 12 fall varierat emellan 8 och 17 dagar. I 3 fall har den räckt omkring 4 veckor.
Jag anser mig så mycket hellre böra framhålla detta förhållande, som jag för några år sedan under en diskussion i Svenska läkaresällskapet, framkallad af D:r Sondén, yttrade betänkligheter mot exstirpationen af hygroma patellae, betraktad såsom regel. Detta är numera en öfvervunnen ståndpunkt. Exstirpationen lemnar otvifvelaktigt ett långt bättre och äfven snarare resultat. Faran vid antiseptisk behandling är ej att räkna med. Om sjelfva operationssättet vill jag bemärka, att vi pläga öppna säcken, innan exstirpationen företages. I motsats mot hvad förhållandet är vid exstirpationen af andra säcksvulster, underlättas hygromexstirpationen genom att man med fingret inuti hålan kan under hela excisionen kontollera säckens utbredning och förhållandet till delarna om kring och inunder. Skulle man det oaktadt råka att lemna en bit af väggen qvar, så kan man taga bort den sedermera. Vi förena alltid hela såret och inlägga vanligen ett dränagerör i hvardera sidan. Möjligen kan detta utan fara underlåtas.
Bursitis dorsi pedis.
I båda fallen exstirpation med läkning p. pr.
Synovitis art. humeri.
Äfven med afseende på ledgångssjukdomarna måste det med gifvas, att vår nomenklatur är mera konventionell. Vi räkna till synoviterna de med serösa eller serofibrinösa utgjutningar och de hyperplastiska, der utgjutningen spelar en större roll. De andra hyperplastiska och de tuberkulösa föra vi in under rubriken arthroitis, hvilken sålunda omfattar äfven de gamla arthrokacerne. De "torra" synoviterna komma dock äfven in i den första gruppen, så framt ej benen ej äro angripna.
Just i det ena fallet af synovitis art. humeroscapularis hade vi med en sådan synovitis att göra. Pat., en 21-årig qvinna, ömmade vid tryck på leden (sedan 3 veckor), jemrade sig högljudt vid såväl aktiva som passiva rörelser. Först våta, värmande omslag, sedan massage återstälde i det närmaste ledens funktion efter 1½ månads behandling. Medges att detta fall med kanske större skäl kunnat hänföras till arthroiterna.
Det andra fallet rörde ock en qvinna, 31 år, som under årens lopp flera gånger haft utgjutning i högra hum. scap. leden. Nu betydlig svullnad och akuta symptom. Behandlades med antiflogos och mest med massage. Ut skrefs efter 10 dagar, men behöfde fortsätta massagebehandlingen.
Synovitis art. radiocarpalis.
Ett lindrigt fall, behandladt som föreg.
Synovitis art. ileofemoralis.
Förekom hos en 33-årig dräng, lidande af gammal syfilis, för hvilken han just vårdades på kurhuset, då han utan vidare anledning fick symptom af en häftig inflammation i den venstra höftleden och sändes hit. Smärtorna voro mycket betydliga, hvilket de, så vidt jag erfarit, alltid äro vid de rena syno viterna i denna led hos fullvuxna personer. De upphörde för öfrigt i detta fall ganska snart efter antiflogos och extension. Han vårdades sedermera hufvudsakligen för bensår och annat syfilitiskt otyg.
Synovitis genus.
Qvarliggande från 1884 voro en 11-års flicka, konvalescent efter en rätt svår synovit, som indicerat incision och dränage af knät, vidare en 33-årig man med fibrinös synovit efter gonorrhé, hvarvid också incision blifvit gjord, samt en 59-års man med en enkel synovit. Alla utskrefvos friska i början af år 1885.
Under året intogos 8 patienter för åkomman ifråga, 2 män och 6 qvinnor.
Man, 24 år. 8 år gammal synovit, ursprungligen uppkommen efter ett trauma. Behandlades med kompression och massage, utskrefs mycket för bättrad. 29/8 – 2/10.
Man, 26 år. Sjuk sedan 14 dagar utan känd anledning. Suppuration i både leden och omgifningen. Flera incisioner, dränage. 16/8 – 1/10.
Qvinna, endast 16 år. Hade dock redan hunnit genomgå en barnsäng, en månad före intagningen. Behandlades med is, sedan massage. 19/9 – 29/9.
Qvinna, 17 år. Kronisk synovit. Leden sköljdes med karbolsyrelösning. Derefter fick hon massage. 11/3 – 4/4.
Qvinna, 18 år. Traumatisk synovit. Antiflogos, gipsförband. 26/3 – 20/4.
Qvinna, 20 år. Traumatisk synovit. Behandlades som föreg. 26/3 – 1/4.
Qvinna, 27 år. Synovitis gonorrhoica serofibrinosa. Antiflogos några dagar utan nytta, derefter incision och dränage. Efter läkningen massage. 4/12
Qvinna, 29 år. Synovitis gonorrhoica. Sköljning af leden med karbol Vår behandling redan för den enkla synoviten är, såsom synes, ganska aktiv. Vi spara icke punktion och sköljningar af leden, ej ens på arthrotomi, der sådan anses indicerad. Massage står, som bekant, äfvenledes hos oss i stort anseende. Det är att märka, att äfven i de fall, der patienterna efter mycket kort vistelse på sjukhuset låtit utskrifva sig, ledens funktion antingen var fullt återstäld eller med säkerhet kunde förväntas så skola blifva.
Synovitis tibio – tarsalis.
Två fall. Närmare redogörelse öfverflödig.
Synovitis mediotarsalis.
Två fall, kunna likaledes förbigås.
Haemarthrus genus.
Utan känd anledning uppkommen hos en 63 år gammal qvinna. Punktion och aspiration af omkring 150 kub. c.m. mörkröd blod. Sköljning med sublimatlösning. Kompression. 20/7 - 14/8.
Arthroitis tuberculosa art. humero – scapularis.
Två pat. qvarlågo sedan 1884. Å den ena var resektion af caput humeri verkstäld redan d. 19/8. 40 års man med tuberkulös omarthroit efter trauma. Utskr. 17/1 1885.
Den andra var en qvinna, 18 år gammal (tabellen oriktig). Hon hade kronisk pneumoni, och två hennes systrar voro döda i lungsot. Åkomman utan känd anledning börjat i April 1884. Resektion gjordes d. 29/11. Hastig läkning. Qvarlåg icke för denna åkomma, utan för en samtidig kronisk synovit i knäleden, som ej var fullt borta, då hon utskrefs d. 13/1 1885.
Intagna under året voro: en 17 års gosse med gammal omarthrocace. Han hade undergått resektion af caput humeri (förmodligen partiell) för 2 år sedan. Fistel har qvarstått och emellanåt blifvit eviderad. Fullkomlig ankylos. Resektion d. 30/11.
Man, 42 år gammal. Osteomyelitis i venstra caput humeri och purulent arthroit i leden. Åkomman börjat för ett år sedan. Resektion d. 14/7. Utskr. d. 21/8 läkt.
Arthroitis tub. art. cubiti.
Man, 36 år. Sjuk i venstra armbågsleden sedan 3 år. Tuberkulös arthroit, dock leden ej öppen. Tuberkulos i lungorna. Resektion den 27/11, Olliers metod. Utskrifven läkt men med "Schlottergolenk" d. 21/12 på egen begäran.
Arthroitis art. radio-carpalis.
Sjöman, 20 år. Åkomman 18 månader gammal, utan resultat behandlad af amerikanske läkare. Många fistelgångar. Caries i både radius och karpal benen, alla fingrar stela. Pat. ville ej underkasta sig någon operation och lät utskrifva sig efter 4 dagars vistelse på lasarettet. Han återkom emellertid efter 3 månader, den 24/9, sämre. Nu gjordes amputation å underarmen. Utskr. läkt d. 8/10.
Qvinna, 22 år. Ganska allvarsam hyperplastisk synovit i högra karpal leden, 6 veckor gammal vid intagningen, d. 17/9. Antiflogos, fixering i början, sedan massage. Utskr. läkt d. 7/11.
Arthroitis ileo-femoralis (Coxitis).
Fyra patienter qvarlågo sedan 1884, deraf två sedan 1883. Den som legat längst, eller från Juli 1883, var, så godt som från början, ett resektionsfall, men föräldrarne nekade att låta operera den 14-årige gossen. Vi hade fördrag med honom och dem i nära två år, men måste dock slutligen skilja honom från lasarettet.
Den andra var en 12 års gosse, intagen i Nov. 1883. Efter mera än ett års förlopp gjordes, den 4/12 1884, resektion. Han utskrefs läkt d. 25/1 1885.
Den tredje, 17-årig gosse, tillfrisknade under permanent extension efter 4 månaders behandling.
Den fjerde, 16-årig flicka, hade inkommit d. 30/12 1884. Vårdades och för bättrades med distraktionsförband till d. 20/2, då hon fick halsdifteri och blef afförd till epidemisjukhuset. På lasarettet fans ingen diphtheri, hvarför hon torde ha blifvit smittad af någon besökande. Lyckligtvis stannade det vid detta enda fall.
Under året ha intagits 12 fall, 8 af manligt och 4 af qvinligt kön. Den yngste och troligen en bland de spädaste som någonsin undergått höftledsresektion var en gosse, endast 19 månader gammal, som, nyss förut resekerad af Berg i staden, fördes till lasarettet för att efterbehandlas. Sköttes härstädes tills han nästan fullständigt läkt utskrefs efter 5 veckor. 28/3–4/5.
12 års gosse, behandlades endast med distraktion och utskrefs frisk. 29/6 – 17/9.
14 års gosse, intogs 9/11 behandlades med distraktionsförband, qvarlåg till 1886.
15 års gosse, akut koxit efter förlyftning d. 1/1. Intogs d. 27/1. Behandlades under 2 månader med is, sedan med extension. Utskrefs d. 22/6. Leden endast obetydlig stel, då han utgick.
Man, 21 år. Intogs d. 19/5. Mycket klen och med en misstänkt ansvällning i den ena bitestikeln. Resektion d. 28/5. Bättrades i början ganska betydligt men blef sedermera sämre. Qvarlåg till 1886 (död af meningitis tuberculosa och allmän tuberkulos).
Man, 23 år. Sedan 9 år fistel å lårets utsida. Ink. d. 21/4. Resektion gjordes d. 23/4. Han var mycket nedsatt. Vid operationen befans märgkanalen i femur förstörd ända till nedre tredjedelen, genombrott i acetabulum. Dog omedelbart efter operationen, som räckte i 2 timmar. Obduktionen utvisade amyloiddegeneration i lefver, mjelte, njurarna och tarmslemhinnan.
Man, 24 år. Kom från ett landsortlasarett i eländigt skick. Många fistlar rundt omkring leden. Resektion d. 25/8. Qvarlåg till 1886. (I år har gjorts ny resektion och patienten afled).
Man, 30 år. Intogs d. 4/3. Hans sjukdom hade börjat i januari 1883. I början af februari 1884 försämrades hans tillstånd. Han fick feber och kongestionsabscess. Resektion d. 7/3. Genombrått af acetabulum stor glutealabscess. Dog. d. 22/4 af tuberkulos i lungorna, lefvern och njurarna.
Flicka, 6 år. Hade insjuknat i Juli månad 1884. Inkom hit den 19/2. Co Flicka, 11 år. Operation förvägrades af modern, som tog barnet från lasarettet efter några dagar.
Flicka, 12 år. Intogs d. 5/11. Coxitis sedan 2 år. Mycket klen, fistlar å låret, stor abscess i perineum. Resektion d. 7/11. Först någon förbättring, sedan tilltagande suppuration. Qvarlåg till 1886. (Dog d. 7/4.)
Flicka, 15 år. Inkom d. 9/4. Sjuk sedan Sept. 1879. Under sommaren 1880 öppnade sig en kongestionsabscess. Pannvandring. Resektion d. 14/4. Utskrefs läkt med ganska god rörlighet i leden och endast 4 c.m. förkortning. Som man finner är resultatet af höftledsresektionerna under år 1885 icke synnerligen lysande. Af 8 patienter (oberäknad en qvarliggande från 1884) ha endast 3 blifvit läkta, de öfriga af lidit under året eller under detta år. Bredvid brillianta fall stå än flera misslyckade. Men flera af dessa senare ha inkommit i det allra bedröfligaste skick. Om man bör göra en operation, ådan som höftledsresektionen, äfven i de fall, som lemna en ytterligt ringa utsigt till framgång – derför finnes ingen regel, bedömandet beror af operatörens åsigt, skaplynne och kanske äfven – hans ålder.
Arthroitis genus.
Från 1884 voro qvarliggande tre fall.
Gosse, 9 år. Vårdades på lasarettet första gången ifrån den 17/7 – 1/10 1884. Han undergick d. 22/7 partiell resektion af venstra knäleden för tumor albus, uppkommen efter trauma. Kapseln var 1½ c.m. tjock, tuberkulösa aflagringar synliga för blotta ögat. Den aflägsnades så noga som möjligt. En härd i condyl. ext. fem. utskrapades. Tibia rördes ej. Han låg ända till 1/10. Utskrefs nära läkt, men aftontemperaturen närmade sig nästan alltjemt 38 grader. Han återkom d. 3/12 1884. Han hade ankylos med valgusställning men leden var tydligen ej frisk. Vårdades ända till d. 20/5 1885, då ny och total knäledsresektion, gjordes. Utskrefs läkt och frisk d. 2/8 1885.
Flicka, 11 år. Synovitis hyperplastica genus med tjocka perisynoviala svullster. Incision och dränage. (Arthrotomi) d. 18/11. Läkt d. 29/1 1885.
Man, 33 år. Hade haft obehag af sitt venstra knä ända sedan 1876. Trodde sig ha en främmande kropp deri. I Dec. 1884 urethrit och våldsamma smärtor i det sjuka knät. Arthrotomi d. 31/12 1884. I leden fans ingen råtta, men fibrinflockor, dels simmande i exsudatet, dels aflagrade på kapseln. Fick ett pustulöst eczem på benet (karboleczem?) och sedan dränageröret uttagits en extra kapsulär abscess, hvarvid hudsåret, men ej det i kapseln gick upp. Läkningen deraf fördröjd. Utgick d. 9/2 1886.
Under året ha intagits 11 fall, hvaraf endast ett hos en qvinna.
Gosse, 5 år. Vårdades första gången på lasarettet i Aug. 1884. Han hade efter ett trauma fått utgjutning i det högra knät. Iodpenslingar och hvarje handa försök, utan resultat. I synnerhet condylus internus tibiae öm, derinvid fluktuation. Här gjordes d. 7/8 evidement å kondylen, hvarvid också ledbrosket i omfånget af 1 ¼ c.m. bortskrapades. Utskrefs läkt men med gipsförband. Han återkom i Maj 1885. Hade då en fistelgång, som bar in i leden, hvilken var svullen. Allmänna tillståndet klent. Partiell resektion gjordes d. 6/6, hvar vid hela tibias ledyta togs bort, mest naturligtvis på insidan. Krafterna höjde sig, oaktadt qvällstemperaturen mestadels var hög, och han utskrefs läkt d. 15/7. Återkom för tredje gången d. 20/8. Ny suppuration, femur också sjukt, allmänna tillståndet dåligt. Amputation verkstäldes d. 3/9 på nedre delen af låret. I femur fans en 3 – 4 c.m. lång håla med caries i omgifningen. Hastig och vacker läkning. Utskrefs frisk d. 26/9 1885.
Gosse, 5 år. Stötte sig på högra knät i Aug. 1885. Måste snart ligga till sängs. Inkom hit d. 23/9. Knät var förtjockadt, vinkelböjdt men fluktuation fans icke. Patienten lades i sträck och benet uträtades småningom. Allmänna tillståndet godt ända till d. 15/11, då han började hosta, fick feber, matlusten började gå bort och knät svullnade om igen. Nu instälde sig också fluktuation, ömhet. Febern ökades och d. 21/11 gjordes resektion. I leden fans var, i femur en hasselnötstor härd. Tuberkulos i kapseln. Febern blef borta under några dagar, men återkom och han afled d. 8/12. Allmän miliartuberkulos.
Gosse, 15 år. Åkomman började för 3 år sedan utan känd anledning med styfhet och uppdrifning af venstra knät. Våren 1885 tillkom kontraktur. Vid intagningen d. 2/7 var knät flekteradt i rät vinkel, nästan orörligt. Betydlig upp drifning men ingen fluktuation. Patella rörlig. Resektion d. 4/7. Betydlig svålig förtjockning af kapseln, som in toto exstirperades, ledbrosken ytligt usurerade. Ledytorna borttogos, men den friske patella behölls. Utskr. Läkt d. 28/8.
Gosse, 16 år. Stötte högra knät för 2 år sedan, derefter svullnad och värk. Intogs på Nyköpings lasarett i Juni 1884. Stötte knät om igen i Juli, utskr. derifrån i Nov. Intogs här d. 16/2 1885. Kontraktur, stark svullnad, ömhet, passiva rörelser smärtande, aktiva omöjliga. Fluktuation, men allmänna tillståndet godt. Resektion d. 17/2. Kapseln mycket tjock, i båda benändarna tuberkulösa härdar, patella skroflig. Allt togs bort. Dauerförband, som först aftogs efter 4 veckor. Läkt. Utskrefs med gipsförband d. 24/4.
Man, 23 år. Sjukdomen började för 1½ år sedan med stelhet i det venstra knät. Efter ett par månader uppdrifning på dess insida, derefter alljemt stigande. Inkom d. 16/8. Hela knät var nu svullet och ömt. Behandlades i 2 månader med extension och elastisk binda. Då tillståndet förvärrades gjordes resektion d. 17/10. Esmarchs binda användes icke här, just för att underbinda artererna efter hand. Detta råd, meddeladt i en tysk tidskrift, visade sig i detta fall vara dåligt, ty blödningen var afgjordt större än eljest. Operationen utfördes af Hallin. Jag var närvarande under större delen deraf, men aflägsnade mig, då ej mycket återstod. Efter en god stund kallades jag tillbaka. Mannen var död, utan tvifvel af kloroformförgiftning. Detta kan här, lika litet som i de flesta andra fall, skrifvas på operatörens räkning. Sysselsatt med operation å en extremitet, kan han ej oupphörligt kontrollera narkosen, och likväl får han esomoftast skulden för, hvad den assistent, som administrerar kloroformen, förvållat.
Man, 25 år. Han hade vrickat sitt högra knä för tre år sedan och under tre veckor efteråt haft smärta vid gående. Frisk till Aug. 1884, då han utan veterlig anledning, fick värk i samma knä. I Jan. 1885 tillkommo smärtsamma ryckningar och knät försämrades. Intogs d. 6/4. Sedan extension m.m. ej förbättrat tillståndet gjordes total resektion d. 9/5. Kapseln 2 – 3 c.m. tjock, var i bursa poplitaea, ostigt var i leden, broskytorna å femur och tibia nekrotiserade. Resorberbar drän. Dauerförband. Utskr. läkt d. 9/7.
Man, 26 år. Vrickning för 12 år sedan. Derefter det högra knät alltid större än det venstra, och vid minsta anledning ömmande. Under de sista 3 á 4 åren tilltagande styfhet. Vårdad under någon tid på ett sjukhus i Norr land, hvarunder leden öppnade sig på 2 ställen och mycket var utkom. Intogs d. 6/3 med många sår och fistlar omkring leden. Partiell resektion, i det endast tibias ledyta och nedre delen af patella togos bort d. 10/3. Femur var omgifvet af bindväf. Liten cariös härd i fossa intercondyloidea utskrapades. Läkt d. 22/6.
Man, 28 år. Åtskilliga gonorrhéer, efter den andra och fjerde cystit samt arthroit i båda knälederna. Vårdad på annat sjukhus i Stockholm utan resultat. Den 24/4 gjordes arthrotomi å båda knälederna. Hastig och blifvande läkning.
Man, 30 år. Våren 1882 första gången värk i högra knät. Flera recidiv. Inkom hit d. 4/3. Diagnos hyperplastisk synovit, hvilken också bekräftade sig vid den arthrotomi, som d. 11/3 verkstäldes. Utskrefs läkt d. 31/3.
Man, 42 år. Höftsjuka vid 4 – 5 års ålder. Sedan Juli 1883 kronisk synovit i högra knäleden, tidtals bättre och sämre. Massage, iodpensling, extension, äfven sköljning med karbolsyra ha medfört ingen eller endast temporär förbättring. Intogs här d. 18/9. Arthrotomi gjordes omedelbarligen. Leden innehöll serofibrinösa flockar och corpora oryzoidea. Dränage som vanligt. Utskr. läkt d. 17/10, ännu något styf.
Qvinna, 51 år. Intogs d. 9/11. Åkomman 10 år gammal. Vid intagnin gen huden hel, men eljest de vanliga symptomen af gonarthrocare. Resektion d. 13/11. Måste äfven här göras total. Dauerförband. Fast läkning utan fistelbildning. Utskrefs ej under året.
Arthrotomierna ha, om alla fallen medräknas, således utfallit fullt väl i 4 fall, deribland ett dubbelt. Det är möjligt, att i intet af dessa fall goniten varit tuberkulös. I ett fall gjordes arthrektomi, men utan att leda till målet. De partiella resektionerna ha lemnat godt resultat i 2 fall, misslyckats i 2 andra. På de totala resektionernas lista kommer ett dödsfall till följd af miliartuberkulos. Ett fall af kloroformdöd kan ej läggas operationen såsom sådan till last. I alla de öfriga fallen, till antalet 5, har läkning inträffat och det i regel ganska snart. I ett fall har amputation med lysande framgång blifvit verkstäld, sedan både arthrektomi och partiell resektion visat sig vanmäktiga. Det är icke otroligt, att om man i detta fall genast tagit till total resektion, amputationen kunnat undvikas. Likaså kan man påstå, att om äfven partiell resektion vidtagits i det olyckligt förlupna fallet, dem miliartuberkulos, som otvifvelaktigt redan fans, lika säkert skulle tagit patienten af daga.
Vi äro således inga principiella motståndare till den partiella resektionen, men någon brinnande kärlek hysa vi visst icke för densamma, och det sista årets erfarenhet har ingalunda ökat grad talet. Vi följa med vår tid – Gudbevars – vi veta allt för väl, att arthrektomien och den partiella resektionen kommit högst på modet just på de håll, der vi, som hela verden, läst och lära så mycket, och vi erkänna sparsamheten som en dygd, i detta fall synnerligast, när det gäller patienter inom barnaåldern, men för fullvuxna blir dock den totala resektionen regeln, de andra undantagen. Hos dessa har sjukdomen, då det kommer så långt som till resektion, vanligast hunnit så vida, att en total resektion nästan af sig sjelf tvingar sig fram. Och i tvifvelaktiga fall är det härvid bättre att taga för mycket än för litet. Jag såg för helt kort tid sedan en uppgift, att man, sedan man öppnat leden, ofelbart skall kunna se, om någon härd finnes uti någon af benändarna. Detta är helt enkelt icke sannt. Vid en af de nu anförda operationerna var det verkligen meningen att göra partiell resektion – jag minnes nu ej vid hvilken. Femur var sjukt, men hela tibias broskyta fullt intakt. Ingenstädes syntes spår, såvidt jag och de andra kunde upptäcka, af någon härd i tibia. Men min brist på tillit till den partiella resektionen gjorde att jag lät taga bort äfven tibias ledyta, och se, derunder träffades spår till en härd, som vid utskrapningen visade sig gå rätt djupt in i benet. Fallet var lärorikt för mig liksom för en hel del yngre kamrater och lärjungar. Att man icke skall gå öfver epifyslinien hos barn, det hör till konstens abc, men fall finnas, då man kan bli nödsakad att göra det, såvida man ej föredrager att amputera, hvilket i dylika fall ej torde vara den vådligare utvägen.
Arthroitis tibio–tarsalis.
Man, 34 år. Åkomman en månad gammal. Vårdades här endast en månad, hvarefter han, som led af eczema och impetigo, öfverflyttades till den medicinska afdelningen, förbättrad. Ingen operation var behöflig.
Det andra fallet hos en 20-årig qvinna, erbjuder ej heller något intresse.
Arthritis deformans.
Qvinna, 28 år. För 10 år sedan började sjukdomen i högra foten, spred sig derefter till högra knät, handleden och fingerlederna, armbågsleden och skuldran. Sedan angreps venstra sidan, först armen och så benet. Efter tre år hade sjukdomen så tilltagit, att hon var oförmögen att gå. Brunns– och badkurer ha endast medfört temporär förbättring. Knäna, som stå i rät vinkel, besvära henne mest, men alla lederna äro deformerade. Vid rörelser uppkomma skrapande ljud. Å nedre delen af sternum och å ryggraden finnas äfven deformiteter. Patienten behandlades här med bad, brisements forcés af knä – och kubitallederna, tenotomi på båda biceps femoris, gipsbandager och massage, hvilken senare med outtröttligt tålamod gafs henne af Kand. Humbla. Vårdades här från d. 12/1 till d. 9/6. Var vid utskrifningen i allo förbättrad, kunde gå upprätt utan kryckor, endast försedd med en läderhylsa för det ena knät. De öfre extrimiteternas både stora och små ledgångar funktionerade ganska försvarligt.
Pseudarthrosis.
Man, 49 år, intogs d. 2/7 1885. D. 2/4 1883 hade han ådragit sig en fruktur å högra os humeri, strax nedom midten. Härefter pseudarthros och vinkelankylos i art. cubiti. Vårdad af enskilda läkare och på sjukhus utan nytta. Inkom för att undergå amputation. Först försöktes likväl en bentransplantation. Resektion af frakturändarne och inläggning af det exartikulerade femte metakarpalbenet. Detta misslyckades. Såret läktes visserligen under Dauerförband, men psudarthrosen var qvar. Till sist gjordes amputation. (Berg.) Utskr. läkt d. 22/10.
Contractura maxillae inferioris.
Man, 37 år. Efter en oskickligt gjord tanduttagning fick pat. år 1876 suppuratif periostit i käken, nekros och utbredda abscesser ända ned på halsen och inåt pharynx, läkning först efter ett halft år. Härefter ärr, dock är kontrakturens egentliga orsak svår att genom dem förklara, han kan öppna munnen endast 2 m.m. och tuggmusklerna kännas ej hårdt spända. Under kloroformnarkos dilaterades medelst Heisters speculum 2 gånger. Härigenom vanns å mycket, att han kunde skilja tandraderna 1½ c.m. från hvarandra, hvarföre han åtminstone för det närvarande ej ville underkasta sig osteotomi.
Contractura digitorum pedis.
I ett fall hos en 26-årig man, kloställning med oläklig decubitus af andra tån, exartikulation. I det andra samma ställning på båda stortårna hos en 15-årig flicka. Afhjelptes genom tenotomi på stortåextensorerna.
Anchylosis.
Man, 18 år. Intogs d. 17/3. Ankylos i 40 grader vinkel af högra knät efter ett i början vanskött penetrerande sår i knäleden för 8 år sedan. Leden orörlig, inga inflammationssymptom. Kilformig osteotomi å knät d. 21/3. Läkt d. 14/5.
Qvinna, 16 år. Vid 6 års ålder coxitis. Vid inkomsten d. 10/11 1885 förefans lordosställning å ryggen, så att patienten måste gå framåtlutad. Dessutom haltade hon obetydligt. D. 11/11 resectio coxae, hvarvid det fastvuxna lårbenshufvudet utmejslades och trochantern afhöggs. Sträckförband. Efter 14 dagar uttogs dränageröret och en vecka efteråt var såret läkt. (Berg.) Om tillståndet vid utskrifningen d. 20/1 är i journalen antecknadt: hon kan stödja något litet på benet, som mätt från sp. ilei ant. sup. till mall. ext. är 5 c.m. kortare än det andra, och kan flekteras till ungf. 45 grader vinkel och något adduceras. Rotationsrörelsen obetydlig.
Distorsio synchondrosis sacro–iliacae.
Man, 20 år, qvarliggande från 1884. Hade vid ett svårt fall ådragit sig åtskilliga skador, deribland den omförmälta. Utskrefs läkt efter knappt 5 veckors vistelse på lasarettet.
Distorsio pedis.
Ett obetydligt fall.
Luxatio humeri.
Man, 44 år, färsk luxation, intagen på lasarettet, derföre att han derjemte hade en lårbensfraktur. Reposition lätt.
Qvinna, 59 år. Luxationen, subcoracoidea men med hufvudet skjutet längre in än vanligt, var 3 veckor gammal och skött af qvacksalvare med koppningar på flera ställen. Patienten hade ej heller någon aning om åkommans beskaffenhet. Repositionen lyckades, men med ganska stor svårighet. Vid utskrifningen, nära 3 veckor efteråt, lemnade rörelseförmågan ännu något att önska.
Luxatio antibracchii.
Qvinna, 57 år. Hade fallit omkull på gatan 5 dagar före intagningen. Både radius och ulna luxerade utåt. Reposition, gipsbandage under en vecka. Utskr. frisk. 20/8 – 16/9.
Luxatio femoris.
Man, 25 år. Hade skadat sig vid ett fall från 20 fot. Luxatio ischiadica. Reposition.
Man, 52 år. Likaledes, enligt journalen, luxatio ischiadica, som tillkommit å, att han fått bakre ändan af en med jord lastad vagn öfver sig, hvarvid han föll framåt och blef liggande med öfre delen af femur på en frusen jordhög, under det att lassets tyngd verkade på benets baksida. Reposition.
Luxatio femoris inveterata.
Man, 55 år, intagen d. 2/8. Den 7/4 fastnade patientens venstra ben i en ketting till ett sågverksvindspel. Sjelf kastades han baklänges omkull, medan hans högra ben fastnade i en bredvid stående påle, från hvilken han ej kunde lösgöra detsamma. Venstra benet drogs småningom af kettingen framåt och han var nära att blifva "fläkt midt itu" då han hastigt lyckades afkoppla vindspelet. Dagen derpå fördes han till ett lasarett, der repositionsförsök gjordes 3 gånger, utan framgång. Det antogs derför att han också hade fraktur. Här visade det sig, att han hade en luxatio suprapubica. Resektion gjordes af mig d. 6/8. Hufvudet, som red på os pubis, borttogs och benet fördes inåt acetabulum. Läkning fullständig efter 16 dagar. Utskr. d. 18/10. Han gick då temligen bra med kryckor, efter senare underrättelser har han kunnat bortlägga dessa och är nu arbetsför.
Luxatio digit. pedis.
Gammal luxation af 2:dra tåns andra falang. Exartikulation.
Genu valgum.
Man, 18 år. Har redan i flera år arbetat i stående ställning och derunder har högra benet småningom kroknat. Vid inkomsten var vinkelställningen 10 grader större å högra benet än å det venstra, som ej heller var fullt normalt. Den 30/4 osteotomi. Femur afmejslades något ofvan inre kondylen och vinkelställningen upphäfdes. Antiseptiskt och spjelförband. Vid utskrifningen d. 2/7 stödde pat. ganska bra på benet, som ännu hade någon tendens till den förra abnorma ställningen, hvarföre spjela om nätterna under flera månader tillstyrktes. Berg.
Man, likaledes 18 år. Pat. har, enligt sin uppgift, ej haft "Engelska sjukan". Observerade för 3 år sedan börjande valgusställning hos högra knät, hvilken tilltagit i synnerhet under de sista 2 åren, då han till följd af sitt yrke såsom kopparslagarelärling nödgats stå mycket. Den 28/7 Mac Ewens operation. Utskr. läkt d. 23/9. Vidare upplyser ej journalen. Berg.
Talipes varo–eqvinus.
Qvarliggande från 1884, en 23-årig man, som för högersidig klumpfot länge begagnat ortopedisk känga, den han ville bli qvitt. Den 20/11 var gjord resektion af processus anterior calcanei och caput tali. Läkning p. pr. "Vid utskrifningen d. 25/1 var fotens ställning i den Chopartska leden god, men i tibiotarsalleden fortfarande benägenhet till supination, hvarför bandage fortfarande ansågs nödigt". Berg.
Gosse, 3 år. Dubbelsidig, medfödd åkomma, ej af värsta slag. Tenotomi på tendines Achillis, gipsförband. Sedermera ortopediska kängor.
Gosse, 6 år. Åkomman började vid 2 års ålder, 2 bröder ha samma sjukdom. Den 4/6 gjordes tenotomi på båda Achillissenorna. Utsk. d. 17/7, med bandage. Kunde ej gå ordentligt utan stupade på nästan liksom andra patienter med spast. spinalparalysi.
Flicka, 6 år. Medfödd klumpfot till höger, för 3 år sedan opererad medelst tenotomi på tendo Achillis och muscul. tib. post., utan framgång. Höggradig skefställning. Exstirpation af astragalus d. 9/7. Vid utskrifningen var klumpfotställningen fullständigt korrigerad. Ortopedisk känga. Berg.
Yngling, 15 år. Vid 3 års ålder blef pat. plötsligt lam i högra benet. Lamheten gick bort, men foten förblef missbildad. Vid intagningen d. 28/7 visade sig det högra benet kortare än det andra, musklerna atrofiska. Foten står adducerad i nästan rät vinkel med benets sagitalplan. Den för palpation tillgängliga delen af astragali öfre yta är dubbelt så lång som på den venstra foten. Tali utsida är baktill knölformigt utbugtad öfver omgifningen och i bakre, öfre delen, försedd med en glatt ledyta, som kan palperas i fotens vanliga ställning. Den 31/7 gjordes exstirpation af astragalus. Den 15/8 gipsförband. Utskr. d. 20/9 med ortopedisk känga, varusställningen korrigerad, en ringa eqvinusställning qvarstod. Berg.
Qvinna, 18 år. Talipes varo–equinus bilateralis till följe af polymyelitis anterior acuta i späd ålder. Hon hade aldrig kunnat gå annat än på kryckor, kunde alls icke stödja på venstra benet och obetydligt på det högra. Tenotomi på båda Achillissenorna, gipsförband. Utskrefs efter 3 månaders behandling, fick bandage för venstra foten och benet, så att hon med en käpp kunde gå jemförelsevis ganska bra.
Hallux valgus.
Två flickor, båda 17 år, hos båda åkomman dubbelsidig, hos båda resektion af caput oss. metatarsi hallucis på båda fötterna med godt resultat.
Fractura oss. zygomatici.
48 år gammal arbetare som fått ett våldsamt slag i ansigtet med slitet sår, blottadt och frakturaradt okben. Sutur etc. Läkt på 2 veckor.
Fractura maxillae inferioris.
Förekom jemte hufvudskador, redan omtalade, hos en 24-årig man.
Fractura claviculae.
Tre fall, intet erbjudande något anmärkningsvärdt.
Fractura scapulae.
Lösbrytning af glena genom direkt fall på skuldran hos en 49 år gammal man. Läkningen tog mer än 5 veckor i anspråk.
Fractura costarum.
Refbensbrott ha förekommit i 9 fall, hvaribland 4 varit komplicerade med andra skador, vertebralfrakturer, hjärnskakning, nyckelbensbrått. Alla förlöpte lyckligt, utan lungblödningar eller egentliga pleuriter. En pat. var en 67-årig qvinna, som ådragit sig sitt brått genom att falla omkull i rusigt tillstånd. På lasarettet lät hon insmuggla till sig bränvin, söp sig full, och utskrefs derefter, ännu ej läkt, men utan fara.
Fractura colli humeri.
Åstadkommet genom fall på skuldran hos en 14 års gosse. Bråttet på collum anatomicum. Redan efter 24 dagar fast läkning.
Fractura corporis humeri.
Intet af de 4 fallen företedde något af särskildt intresse.
Fractura humeri complicata.
Arbetare, 18 år gammal, hade genom ett fall från en hiss, 20 fot, ådragit sig en mycket sned fraktur å öfversta delen af venstra humerus. En del af tuberculum majus hörde till det nedre bråttstycket. Dess skarpa spets stack ut både genom huden och kläderna. För repositionen måste detta afknipas. Såret behandlades omsorgsfullt antiseptiskt, förenades, dränage, Lister. Fullt aseptiskt förlopp. Utskrefs läkt mot slutet af fjerde veckan. Det andra fallet, hos en 14-årig gosse, var mindre betydande.
Fractura olecrani.
Qvarliggande från 1884, en 20-årig sjöman. Hade andra och svårare skador. Läkt.
Fractura antibrchii complicata.
Plåtslagare, 20 år gammal, hade fallit från taket af ett 4 våningars hus ned i en tegelstenshög. Utom andra skador hade han brått å båda underarmarnas ben, det ena kompliceradt med öppen kommunikation af bråttet med det yttre såret. Aseptisk läkning.
Fractura ulnae complicata.
Patienten, en 16 år gammal, arbetare hade fastnat med armen i ett valsverk och, utom bråttet å ulna, fått så svåra skador å underarmens mjuka delar – sönderslitning af kärlen m.m. – att amputation å humerus måste företagas. Läkning. 21/10 – 1/12.
Fractura radii.
Endast en af de under året förekomna radialfrakturerna blef på lasarettet intagen, de andre ha behandlats polikliniskt.
Fractura radii complicata.
Äfven andra skador hos den 20-årige mannen. God läkning.
Fractura oss. metacarpi commin. et compl.
Torpare, 51 år, hade fått hela handen krossad i ett tröskverk. Omedelbar amputation på underarmen. Läkning per primam under Dauerförband. 12/11 – 1/12.
Fractura digitorum comm. och complicata.
Gosse, 13 år. Tröskverksskada å högra handen. Utom flera sår i mjukdelarne var pekfingret så skadadt, att det måste amputeras. Läkning per primam kunde ej ens eftersträfvas. 31/12 – 18/1.
Man, 23 år. Maskinskada. Exartikulation af venstra handens 4:de finger. 2/12 – 22/12.
Fractura pelvis.
Man, 50 år. Skadad genom ett tungt lass, som fallit öfver honom. Båda benen voro flekterade och adducerade, alla försök att röra i synnerhet det venstra låret framkallade liflig smärta, hvilka kan förläggas till symfysen, ramus descendens oss. pubis och adscendens ischii. Smärtor framkallas vid tryck på samma ställen och sammanpressning af ossa ilei, äfvensom vid abduktionsförsök av venstra låret. Läkt på 4 veckor med tydlig callusbildning på ofvannämnde ställe.
Fractura colli femoris.
Två fall, det ena hos en 21-årig man, som fallit från en 35 fots höjd. Extrakapsulär fraktur, läkt på 7 veckor.
Den andra var en 36 år gammal man, som inkom med en redan 10 veckor gammal fraktur, som misstagits för luxation och på hvilken åtskilliga repositionsförsök blifvit gjorda. Bråttet var i läkning, här fick han öfva sig i att gå. 16/5 – 12/6.
Fractura corporis femoris.
Från 1884 voro qvarliggande 3 män och en qvinna. En af de förstnämnde var 73 år gammal och låg här mer än 3½ månad innan han var fullt läkt. Den andre hade egentligen blott fått trocharter major anslagen. Den tredje mannen var 63 år, intogs d. 22/9 1884. Han var paretisk i benet efter ett slaganfall för kort tid sedan. Frakturen på nedre tredjedelen. Intet spår till reaktion, bråttet absolut lika rörligt efter mera än 3 månader. Den 3/1 1885 gjordes resektion af benändarna och anlades bensutur. Ingen interposition fans, bråktändarna visade endast ej ett tecken till callusbildning. Också misslyckades operationen fullständigt. Till slut måste göras amputation femoris d. 18/4. Läkning genom suppuration, dålig stump, hvarföre en liten reaamputation gjordes d. 7/8. Suturer och nu äntligen hastig och vacker läkning. Rskr. De 6 under året intagne patienterna erbjuda intet anmärkningsvärdt.
Fractura femoris complicata.
Arbetare, 23 år, hade fallit ned, omkring 8 fot, i en källare och fått ett tungt stenblock öfver sig. Mjukdelarna betydligt skadade. Stark blödning från den sönderrinna Verna saphen magna. Sned fraktur å femur med en utskjutande, hvass spets, som afsågades. Utskrefs på egen begäran nära läkt, utan suppuration, efter ej fullt sex veckor.
Fractura patellae.
Man, 30 år, skadad genom fall på venstra knät. Diastasen 1½ c.m. Utgjutning obetydlig. Intogs d. 7/5. Redan d. 9/5 anlades Volkmans suturer. Berg. Utgick d. 26/6, temligen styf i leden och med ligamentös förening af bråttändarna.
Man, 41 år. Intogs på Serafimerlasarettet d. 28/2. Redan d. 7/1 hade han genom ett fall ådragit sig ett tvärgående brått å venstra patella. Hade blifvit behandlad först med stillaliggande under 3 veckor, sedan med gymnastik och massage, men på ett så rått sätt, att frakturen bröts upp omigen. Kunde ej gå. Här gafs honom, oaktadt de klena utsigterna, massage. Han utskrefs d. 2/4. Kunde då gå med försigtighet, diastasen var fingerbred. Inkom åter försämrad d. 1/5, var då full, stupade omkull vid gåendet ner i badet och bröt upp frakturen. Uppfriskning af bråttändarna och bensutur gjordes nu (af Berg). Utskr. d. 26/6. Kunde då stödja på benet bättre än förut, men benet kändes något styft och han behöfde fortfarande spjela till stöd. Det är icke antecknadt om ossös läkning inträdt.
Man, 42 år. Temligen stark diastas (3 c.m.). Behandlades efter ett par dagar med massage och kunde efter 10 dagar gå uppe. Elastisk binda. Vid utskrifningen efter 7 veckor var diastasen minskad och han kunde gå någorlunda.
Man, 43 år. Diastas 2 c.m. Temligen stark blödning i leden. Behandlades med massage och binda. Läkt med ligamentös förening. 21/9 – 12/11. Man, 61 år. Diastas fingerbred. Massage. Lät utskrifva sig redan efter 20 dagar.
Qvinna, 77 år. Massage. Läkt efter 6 veckor.
Redan för flera år sedan uttalade jag den öfvertygelse, att det vid behandlingen af knäskålsbrått mindre kommer an på, att få en fullt ossös förening, än derpå, att ledens funktion hålles vid makt. En ligamentös förening kan, om detta vilkor uppfylles, göra lika så god nytta, som en ossös, eller i det närmaste så. Men äflandet att erhålla absolut benläkning kan göra skada. Den förutsätter antingen en operation eller ett långvarigt immobiliserande af leden, eller båda delarna. Hvilka olägenheter en långvarig, tvungen orörlighet af en led medför är allt för väl bekant, och vid ett brått, som intresserar någon del af leden, ökas dessa olägenheter. Det öfre bråttstycket kan bli fästadt vid femur och äfven utan denna olycka kan en styfhet ja ankylos uppkomma. Och det mål hvartill man sträfvat, vinnes ej alltid ändå. Det är derföre, som jag i regel afstår från anspråket på en absolut förening och i stället, genom massage och elastiska bindor, söker att i första rummet, behålla knäts rörlighet och visserligen, men i det andra rummet att minska afståndet så vidt som möjligt.
Det är visst icke otroligt, att man kan komma till en bättre behandling, en, som uppfyller alla vilkor, utan att immobiliseringen behöfver vara allt för långvarig och komprometterande, men, trots alla förslag, synes det mig, som om detta medel ännu återstode att finna. Blodig operation med bensutur är, enligt mitt förmenande vid färska patellarfrakturer, ett alltför betänkligt ingrepp. De allra skickligaste antiseptiker ha dermed tagit lifvet af patienter, mortaliteten efter dylika operationer är ganska betydlig, redan i de fall, som blifvit publicerade. Och om den än vore mycket mindre än den verkligen är, så anser jag, att man icke äger rätt att sätta en enda patients lif på spel, då man med fullkomligt ofarliga medel kan nå samma mål. En helt annan sak är, då de milda medlen blifvit försökta och slagit fel, eller då en förvänd behandling, som i ett af de ofvan anförda fallen, gjort ohjelplig skada. Är en extremitet absolut obrukbar, så har man rätt att företaga operationer, som kunna medföra fara, naturligtvis sedan patienten blifvit derom upplyst, då må man göra osteotomier, ja amputationer, men att i oträngdt mål leka med deras lif, som anförtrott sig åt min vård, dertill har åtminstone icke jag samvete.
Fractura patellae comminuta.
En 48 års man, qvarliggande fr. 1884. han intogs d. 26/12. Hade venstra patella söndersprängd i 4 bitar. Var en inbiten alkoholist, men läktes ändock genom vanlig behandling på 1½ månad.
Fractura anticruris.
Har under året, som alltid förut, varit den vanligast förekommande frakturen. Från 1884 voro qvarliggande under behandling 4 män och 1 qvinna. Om dem intet att förmäla. Ej stort mera är att säga om de under året intagna 27 patienterna. En af dem, en 19-årig yngling hade fallit från 4 våningars höjd och ådragit sig ett brått på nedre delen af anticrus. Huden öfver frakturen på insidan var genast hotad och gick sedan öfver i gangren. Han utskrefs läkt på 8 veckor.
En 21-årig man hade genom direkt våld fått en fraktur på mellersta delen af h. anticrus, inkom d. 22/6 och utskrefs d. 6/8. Återkom den 3/9 med en ny fraktur på alldeles samma ställe, utskrefs ånyo läkt 22/10.
En annan patient, 35 års man, hade brutit sitt högra ben 1875. Nytt brått å samma ben i Febr. 1885 men icke på samma ställe, utan längst ned.
De öfriga ha varit enkla fall, en mycket stor del s.k. Potts frakturer. Vi pålägga vanligen gipsförband omedelbarligen, men aftaga det emellanåt för att gymnasticera fotleden. Derför äro äfven stela fotleder sällsynta hos våra patienter, då de lemna sjukhuset.
Fractura anticruris comminuta.
De båda från 1884 qvarliggande männen med brått på 2 ställen å anticrus läktes utan svårighet (i ett fall delirium tremens). Äfven de 4 under året intagna fallen hafva gått till läkning lika som de enkla frakturerna, om än något långsammare.
Fractura anticruris complicata.
Två patienter qvarlågo från 1884. Den ene var en 40 år gammal arbetare, som fått en telegrafstolpe öfver sig och derigenom en sned, perforerande fraktur å anticrus. Läkning aseptisk och normal på 2 månader.
Den andre var ej lika lycklig. Han var en 49-årig arbetare, som blifvit skadad genom explosion vid stensprängning d. 5/8 1884. Utom en rätt allvarsam hufvudskada och fraktur å flera refben, hade han fått en komminut fraktur å venstra underbenets nedre tredjedel med ett stort gapande sår, som blödde starkt. Allt gick dock väl till d. 15/9, då en svår arteriell blödning uppträdde i såret, hvilket fortfarande gick öppet. Amputation ansågs indicerad och verkstäldes på öfre delen af anticrus af Santesson. Bråttytorna lära ha varit förenade med en temligen fast callus, men såväl nedåt, som uppåt fans osteomyelit i tibia, som nödvändiggjorde en grundlig utslefning af stumpen, nästan ända upp till tibias broskbeklädning mot knäleden. Läkning inträdde, men långsamt. Utskr. d. 5/1 1885.
De under året intagna voro 9. Af dessa gingo 7 till läkning, oaktadt i flera fall skadorna voro rätt betydande, och icke alla omedelbart efter skadan anländt till sjukhuset. Afsågande af framspringande och hinderliga bråttstycken, omsorgsfull rengöring, antiseptisk behandling förde till målet, om än i flera fall ganska långsamt, 4 månader i 3 fall. Detta berodde mindre på suppuration än på fördröjd konsolidering af sjelfa frakturerna.
En man, 26 år gammal, skadades genom ett sprängskott, d. 22/1. Båda underbenen voro krossade, likaså större delen af venstra handen, derjemte claviculas akromialända luxerad. Omedelbart gjordes amputation af högra låret och venstra underbenet, af 1:sta, 4:de och 5:te ossa metacarpi. Mjukdelarne rundtom voro kontunderade, hvarför i detta fall ingen läkning per primam uppträdde, och benändarna småningom afstöttes. Men han blef dock utskrifen, fullt läkt den 31/5.
Man, 59 år, int. 21/4. Hade en svår komminut och komplicerad fraktur å venstra underbenet. Konservatif behandling försöktes, men suppuration och feber nödgade till amputation å låret d. 5/12. Äfven här uteblef läkning p. pr. Utskr. läkt d. 4/5 1886.
Fractura tibiae.
Tre fall, deraf under året intaget ett. Direkt våld (hästsparkar och dylikt) voro här, som eljest vid den ensamma tibiafrakturen orsakerna. Läkning obehindrad.
Fractura fibulae.
Under året vårdade 7 fall, deribland 4 hos qvinnor. De ha i regel beträffat den nedersta delen af benet och varit komplicerade med utgjutning i fotleden. Härför har ej sparats på massage, om vi än ej, såsom massörerna ex professo, tvungit våra patienter att genast promenera omkring.
Fractura fibulae complicata.
Två mycket svåra fall ha under året förekommit, båda hos qvinnor, den värsta komplikationen i båda fallen öppen luxation i fotleden.
Prostituta, 39 år. Hade i drucket tillstånd blifvit kastad utför en trappa, d. 17/1, inkom hit ännu medvetslös af ruset och nedsmord med exkrementer. Brått å fibula 3 tum ofvanför malleolen, foten subluxerad utåt, ligg. lat. intern. afslitna och ett tvärgående 3 c.m. sår vid mall. internus leder direkt in i leden. Reposition, antisepsis. D. 28/1 aftogs det första bandaget, hvarvid foten ännu befans luxerad, leden i suppuration och gangren i betäckningarna. Nu gjordes resektion af Santesson. Nedre spetsen af det öfre bråttstycket befans ha skjutit sig in i mjukdelarna å dorsum pedis (derföre en reposition omöjlig). Detta borttogs alldeles, likaså ytorna af tibia och talus. Läkning per primam men med en ful valgusställning. Härför gjordes kilformig osteotomi på tibia d. 4/6. Läkning äfven nu per primam. Rsr.
Murerihandtlangerska, 40 år. Skadad genom ett fall d. 15/7.Vid inkomsten var fibula fraktuerad 3 c.m. ofvanom malleolen, tibias nedre ända stack hel ut genom huden på den mediala sidan, foten naturligtvis luxerad. Konservatif behandling försöktes: reposition, sköljning, antiseptiskt förband. Gangren tillstötte emellertid och nödgade till amputation, dock först efter ihärdigt nekande af patienten och sedan suppurationen spridt sig till hela underbenet. Amputation d. 17/8. Bell – Sedillots metod. Betäckningar dock infiltrerade. Läkning per secundam d. 10/11.
Fractura malleolorum.
I 2 fall å båda, i ett fall å endast yttre. Utan betydelse.
Fractura oss. metatarsi complicata.
Man, 35 år. Tröskverkskada. Komplicerade och komminuta frakturer å samtliga fotlagsbenen, omedelbar amputatio anticruris d. 9/3. Utskr. läkt d. 19/4.
Man, 36 år. Direkt våld af en maskin. Vid inkomsten d. 8/12 var foten vid öfre delarna af 4:de och 5:te metatarsalbenen afsliten, så att den nedre, yttre delen af densamma hängde alldeles lös, senor och kärl afslitna, de omnämnda benen frakturerade. På försök hopsyddes med djupa catgut – och ytliga silkes–suturer. Dränage, antisept. förband. Såret läktes delvis per primam, delvis genom granulationsbildning. Utskr. d. 29/1. Har visat sig sedan läkt – och nöjd!
Qv., 20 år. Skadad genom en på foten fallande tryckpress. Två stora kontunderade sår, kommunicerande med bråttet å 2:dra metatarsalbenet. Läkning på 7 veckor.
Fractura digit. pedis compl. et comminuta.
Arbetare, 25 år, inkom med högra stortån krossad af en qvarnsten, som fallit derpå. Kommunicerande krossår. Exartikulation af stortån Läkning.
Amputationes traumaticae.
I ett fall var hela den högra handen afskjuten (i leden) genom en dynamitexplosion. 26-årig man. Amputation å antibrachium. Läkning p. pr.
I ett fall voro alla fem fingrarna amputerade af en cirkelsåg, i 7 fall ett till 4 fingrar afslitna eller afsågade. Dynamit–explosion var orsaken till afslitning af en tumme hos en 12-års gosse, i 3 andra fall hade cirkelsågar orsakat olycksfallen, i 2 andra maskiner, i ett fall var 5:te tån afsliten genom klämning. I alla fallen jemnades såren genom amputationer eller exartikulationer. Alla gingo till läkning inom kortare tid. I ett mycket större antal fall hafva patienterna blifvit opererade och behandlade polikliniskt.
I två fall var anticrus afslitet. Den ena patienten qvarlåg sedan 1884. Benet var hos honom afslitet derigenom att ett bogsertåg slagit sig om hans ben och småningom afskiljt detsamma. Han amputerades på låret den 28 Nov., men läkningen fördröjdes genom tillstött gangren. Utskr. läkt. d. 23/3 1885.
Det andra, olyckligt förlöpande fallet var följande:
Sjöman, 30 år. Fick sitt venstra underben afslitet derigenom att det fastnat i fånglinan från en i full gång varande ångbåt. Hög amputation gjordes omedelbarligen d. 6/6. Efter operationen var pat. hela tiden feberfri, men plågad af oupphörliga kräkningar, icke blodiga förr än på sista dygnet. Ej diarrhè. Urinen var albuminfri, hade mörk färg liksom vid karbolförgiftning. Någon sådan lärer dock ej ha varit begagnad, men väl sublimatsköljningar 1/000. Afled på 7:de dagen. Obduktionen visade fettdegeneration i hjertat, lefvern och njurarna, mjelten sväld, ej lös.
Anticrus recurvatumpost fracturam.
Qvinna, 34 år. I April 1885 ådrog sig pat. genom ett fall ett kompliceradt brått å högra underbenet. Detta läktes i hennes hemort, men skeft, så att foten stod i valgusställning och hon ej kunde gå. Ett tvärgående ärr 4 c.m. ofvanför fotleden på benets insida, deri kändes en hvass kant. Bråttet var konsolideradt, leden fri. Osteotomia cuneiformis gjordes d. 6/8 å tibia och benet rätades. Läkning under Dauerförband.
Periostitis oss. tempor.
Yngling, 20 år, hade tre veckor före intagningen fått ett knytnäfsslag framför venstra örat. Incision uttömde var, benhinnan aflossad, benet något anfrätt, skrapning, dränage. Läkt efter 12 dagar.
Periostitis maxillarum.
I två fall gälde det öfverkäken. En 24 år gammal man hade 2 veckor före intagningen känt ömhet omkring framtänderna, småningom oaktadt en tands uttagande spridande sig till hela öfverkäken och näsan. Betydlig svullnad i hela regionen ända in i septum narium. Alla tänderna med undantag af de sista molarerna lösa. Incisioner i det uppluckrade tandköttet uttömde var, hårda gommen befans blottad på periostium, i septum äfven en abscess. Flera smärre benbitar utplockade sedan. Tänderna blefvo till sist alla åter fasta. D. 21/11 – 16/1 1886.
En för sent framträngande framtand i öfverkäken hade framkallat suppuratif periostitis hos en 33-årig qvinna. Tanden uttogs och läkning följde utan benafstötning.
I underkäken förekommo 4 fall. Ett hos en 16-årig flicka, utgående från en skadad moraltand. Den borttogs, men ett stort sår ledde in i käken och nödvändiggjorde användande af den hvassa slefven flera gånger. Nekros 0.
Hos en 32-år gammal arbetare utgick från en skadad molartand en stor abscess, som öppnades i submaxillartrakten och uttömde starkt stinkande var. Käken blottad i stor utsträckning. Hög feber, ännu 4 dagar efter incisionen. De öfriga tre fallen liknade i allo detta.
Periostitis humeri.
Man, 19 år insjuknade häftigt d. 26/12 1885 med stark feber, svullnad i högra armen och armbågen. Intogs d. 29/12 med de vanliga tecknen till akut infektiös osteomyelit. Den egentliga behandlingen tillhör 1886. (Trots enorm varsamling och blottadt ben ingen nekros.)
Periostitis oss. femoris.
En 9 år gammal gosse hade i 3 veckor haft svullnad och värk i högra låret, varit illamående med hög feber. Vid intagningen d. 19/10 var låret ungefär dubbelt så tjockt som det venstra. Incision hvarvid en massa var uttömdes och blottadt ben kändes i utsträckning af 8 – 9 c.m. Ett litet benstycke uttogs vid skrapningen, men sedan läktes såret småningom, utan att någon nekros vidare uppstod. Utskr. d. 9/1 1886.
Periostitis tibiae.
Man, 43 år. Kontunderadt sår, uppkommet genom klämning, midt på tibia. Men dessutom djupliggande fluktuation. Incision, blottadt ben, men läkning utan nekros.
Empyema sinus frontalis.
Fru, 35 år gammal, intogs första gången på Lasarettet, enskildt rum, d. 19/10 1884. Hon hade i 10 – 12 år haft värk öfver venstra ögat, och näsroten. Tidtals stark puriform flytning ur näsan, derunder värken lindrigare. Subjektiv uppfattning af elak lukt. Trakten öfver venstra ögat prominerande. Trepanation af sinus gjordes d. 20/10. Var påträffades i sinus, kommunikation med näskaviteten, intet nekrotiskt ben. Utskrefs på egen begäran för att skötas i hemmet. Hon återkom d. 10/7 1885 och ny operation gjordes, fistelgång efter den gamla ännu öppen. Hålan mycket stor. Ej heller nu någon seqvester. Värken minskades efter operationen, men flytningen fortfor ur näsan. Qvarstannade endast 18 dagar, hvarför resultatet blef ovisst.
Flicka, 13 år, genomgick scarlatina i Nov. 1884 utan komplikationer. D. 6/1 uppträdde värk i pannan, öfver venstra ögat. Ett par veckor derefter gjordes incision och var uttömdes, men redan då lär en kommunikation med näsan blifvit bemärkt. Intogs här den 13/2. Den 15/2 bortmejslades hela framväggen af sinus frontalis. Hålan granulerande. Evidement, tamponering med jodoformgas, suturer, dränage. Utskr. redan d. 19/2 för att skötas polikliniskt.
Empyema sinus maxillaris.
Flicka, 17 år. År 1882 borttogs den 1:sta, venstra, karierade molartanden i öfverkäken. Året derefter började kinden svullna. År 1884 borttogos flera tandrötter och incisioner gjordes af läkare utanför lasarettet. Vid inkomsten hit. d. 22/4 fans en hönsäggstor uppdrifning af sinus med det vanliga "pergamentknittrandet". Excision af en del af framväggen gjordes, hålan utskrapades. Utskr. läkt d. 12/5.
Osteitis et Osteomyelitis oss. temporum.
Gosse 11 år. Intogs d. 16/6 med otitis interna och fistel ifrån sinus mastoideus. Nekrotomi, hvarvid 1,5 c.m. lång seqvester uttogs. Skrapning, dränage. Utskr. läkt d. 22/7.
Flicka, 19 år. Alldeles samma historia, utom att i detta fall hålan var fyld af granulationer och ingen sammanhängande seqvester fans. Utskr. Efter 5 veckor.
Osteitis costarum.
Flicka, 12 år. Fall på ryggen i Mars 1884. Sedan dess ömhet, någon svullnad, hvilken i Augusti 1885 vuxit till en stor abcess, som öppnades i höjden af scapulas nedersta spets. Såret har ej läkt, behandlats polikliniskt och flera gånger eviderats. Intogs här d. 9/12. vid undersökning under kloroform märktes att en fistel ledde 10 c.m. i höjden. Vid dess slut fans en stor håla, fyld med lösa benbitar och granulationer. Ett stort stycke af tredje refbenet fattades, ändarne skrofliga, karierade. En kommunikation med pleura kunde ej upptäckas. Grundlig evidering. Under läkningen funnos tecken till kommunikation med pleura, men ingen pleurit. Utskr. läkt d. 27/1. Börjande tuberculosis pulmonum mer än misstänkt.
Osteomyelitis humeri.
Ett fall, qvarliggande från 1884, med redan verkstäld nekrotomi.
Man, 23 år. Sex veckor före ankomsten till lasarettet hade högra armen börjat svullna och värka. Derjemte hade han feber och allmänt illamående. Har för flera år sedan haft nekros i både underbenet och armen, samma sida. Den 13/12 gjordes nekrotomi. En större håla påträffades ini humerus, fyld med var och granulationer, men ingen seqvester. Evidement. Läkning mycket långsam. Utskr. d. 5/2 1886.
Osteomyelitis claviculae.
Gosse, 14 år. Subakut process i clavicula och äfven andra ben. Hufvudsaklig behandling under år 1886.
Osteitis olecrani.
Qvarliggande sedan 1884, en man, 73 år gammal. Hade fått sin affektion i sammanhang med en suppurativ bursitis. Opererades i Dec. 1884, men läktes först d. 12/2 1885 efter afgången af en ytterligare, liten seqvester.
Osteitis ulnae.
Flicka, 13 år, redan år 1884 vårdad för kongenitalsyfilitisk caries i högra ulna. Återkom med recidiv d. 29/3 1885. Nu fans i ulna en seqvester, ej alldeles lös, men som bortmejslades, fick ånyo iodkalium och utskrefs fullt läkt den 23/4.
Osteomyelitis metacarpi.
Pat., en 40 års man, hade huggit sig i venstra handryggen 2 veckor före ankomsten till lasarettet. Fult sår, skött af fältskär. Int. d. 4/10. Under vistelsen härstädes var i början svullnaden i hela handen betydlig, äfven stark suppuration. Flera små benstycken afgingo. D. 15/12 enukleerades hela pekfingret och dess metacarpalben, hvars nedre del var förvandlad till en granulerande håla. Utskr. d. 23/1. Fingrarna ännu ganska styfva.
Osteomyelitis digiti II:i.
Man, 32 år, under nära ett år behandlad polikliniskt med skrapningar o.d. Inkom i Dec. 1884. Äfven här måste pekfingret borttagas och en del af os. metacarpi. Läkt d. 4/1 1885.
Osteitis oss. ilei.
Man, 19 år. Hade redan för 4 år sedan lidit af en abcsess i venstra glutaealregionen, efter en tid inträdde läkning, men sedan har han aldrig känt sig fullt bra. För 4 månader sedan recidiv. Intogs d. 4/3. Fistlar i glutaealverket och högre upp, stark varafsöndring. Revision, af abscessen d. 6/3. Berg. En vertikal incesion gjordes genom hud och muskeln, granulationer och svålar aflägsnades och nu märktes en fortsättning af abscessen genom incisura ischiadia major in i bäckenet. Benet här bart och skrofligt. Iodoform inströddes, muskellagret och huden förenades hvar för sig. Sublimatlösning användes till sköljning. Karbolgasförband. Afled under förgiftningssymptom d. 9/3. Urinen innehöll både karbolsyra och iodoform i ringa mängd. Obduktionen utvisade börjande akut fettdegeneration i lefvern, hjertat och njurarna.
Osteomyelitis oss. femoris.
Qvarliggande från 1884: en 19-årig yngling, på hvilken redan i Augusti en benhåla, intagande nära 2/3 af diafysen blef utskrapad. Läkt d. 5/2 1885, men hade derjemte tuberkulos i retroperitonealkörtlarna, hvarför han öfvertogs af den medicinska afdelningen. Vidare en qvinna, 29 år, som i 7 år lidit af en svulnad i regionen öfver högra trochanter major. Höftleden fri. Den 2/11 gjordes incision, hvarvid fans en stor håla i trochantern, som utslefvades. Utskr. läkt d. 1/7 1885.
Under året intagna fall:
Gosse 10 år, intogos d. 20/1 med akut infektiös osteomyelit i högra låret jemte epifysaflossning upptill. Nekrotomier gjordes d. 30/6 och 19/9. Qvarlåg till 1886.
Gosse, 13 år. Åkomman började redan för 3 år sedan såsom akut osteomyelit. Tid efter annan ha benbitar utkommit. Vid intagningen hade han en fistel i nedersta delen af femur. Den 14/8 gjordes revision af fisteln, hvarvid man kom in i benhåla, som sträckte sig ned i epifysen, mest i inre kondylen. Ingen seqvester. Utskr. läkt d. 28/9.
Gosse, 15 år. Intogs den 17/10 med en ytterst häftig osteomyelit i venstra femur. Incision, var i mängd, blottadt ben i stor utsträckning. Någon nekrotomi kunde ej under året utföras, qvarlåg till 1886.
Man, 20 år. Intogs d. 28/12. Symptomen af akut osteomyelit de vanliga. Incision d. 31/12, varhåla stor, blottadt ben i nedre, bakre delen af femur. Vidare behandling under år 1886.
Man, 45 år. Intogs d. 8/10, men rymde från lasarettet samma dag utan att någon sorts behandling hunnit vidtagas.
Man, 55 år. Int. d. 24/11. Vårdades på lasarettet för flera år sedan och undergick då nekrotomi. Frisk till hösten 1885, då samma symptom, i samma, det venstra låret, åter instälde sig. Osteotomi d. 5/12. En stor abcsess påträffades i nedre delen af diafysen, en verklig benabcsess utan seqvester. Läkt under år 1886.
Osteomyelitis tibiae.
Qvarliggande från 1884: en 5 års gosse, intagen för tuberkulös osteitis i öfre epifysen af tibia. Evidement gjordes d. 7/8, hvarvid hela epifysen utskrapades och äfven leden öppnades. Qvarlåg till 1885 d. 6/4. Inkom åter och är omtalad under rubriken arthroitis genus. Vidare en 11 års gosse, som d. 4/11 1884 intogs för en ytterligt svår osteomyelitits, intagande nästan hela tibia, och med en multipel varinfiltration i de enormt ansvälda mjuka delarna. Ej mindre än 11 incisioner behöfdes för att dränera underbenet. Den 13/12 var genom nekrotomi en seqvester aflägsnad. Den 7/1 uttogos genom tre särskilda nekrotomier lika många, stora, seqvestrar. Ännu behöfdes ett evidement, innan pat. kunde utskrifvas läkt d. 1/6 1885.
Intagne under året:
En gosse, 14 år, med subakut osteomyelitis i tibia och fibula samt clavicula, allt på högra sidan. Var ej färdig till nekrotomi vid årets slut.
Flicka, 10 år. Intogs d. 12/11. Feber sedan 2 veckor och svullnad i högra underbenet och den venstra foten. Incisioner på båda ställena, tibia blottad i flera qvadratcentimeters utsträckning. I foten en stor håla som utskrapades, hvarvid flera lösa benbitar uttogos. Qvarlåg till 1886.
Qvinna, 25 år. Flera gånger förut opererad för nekros i högra tibia. Inkom med värk och svullnad öfver midten af tibia. Stark rodnad. Men denna gång vägrade hon envist att låta "skära på sig" och lemnade hellre sjukhuset efter några dagars vistelse.
Qvinna, 44 år. Insjuknade med symptom af infekt. osteomyelit i februari 1885. Intogs här med nekros i tibia och suppurativ arthroitis i fotleden. Fallet ansågs indicera amputation, som äfven verkstäldes 3 dagar efter intagningen d. 18/4. Utskrefs läkt d. 18/6.
Qvinna, 54 år. Redan vid 3 års ålder osteomyelit och nekros i venstra tibia. Ny process 1862. Sedan 1883 har såret ej varit läkt, oaktadt hon flera gånger vårdats på länets sjukhus. Slutligen har suppurativ arthroitis i fotleden tillstött och amputation gjordes äfven i detta fall d. 25/4. Läkt d. 13/6.
Osteomyelitis fibulae.
En 38 år gammal qvinna hade stuckit sig men en nål i högra tummen. Derefter en septisk flegmone i hela underarmen. Intogs d. 7/12 1884. Hela underarmen och handen oerhördt svullen, badande i var, nekros i tummen och osteomyelit i venstra fibula. Incisioner i mängd och dränage. 2:dra falangen af tummen exartikulerades omedelbart. Nekrotomi på fibula d. 1/3 1885. Utskrefs läkt d. 8/4 1885.
Qvinna, 29 år, intogs d. 5/4 1885. I slutet af Januari hade svullnad börjat i nedre delen af högra benets utsida samt i foten. Lindrig värk, de sista dagarna af Mars häftigare. Uppdrifning af benet, rodnad och fluktuation. Efter gjord incision kommer man in i en håla i fibula, fyld af granulationer, men efter uppmejsling fanns ingen seqvester. Utskr. läkt d. 7/5.
Osteitis calcis.
Qvarliggande sedan 1884, 2 qvinnor. Den ena 19 år. Evidement af den karierade hälen gjordes d. 19/2 1885. Utskrefs läkt d. 1/7.
Den andra var 16 år. Flera utskrapningar verkstäldes under år 1884, men hon blef ej läkt förr än d. 2/2 1885.
Man, 30 år, intogs för caries i högra hälbenet d. 26/1. Evidement gjordes d. 29/1. Utskr. läkt d. 6/3.
Osteitis oss. tarsi.
Man, 35 år, sedan flera år lidande af syfilis. Intogs d. 16/10. Alla tarsalbenen på högra foten med undantag af calcaneus voro uppdrifna, utgjutning i ledgångarna. Foten i valgusställning. Smörjkur ledde till målet utan att någon operation behöfde företags. Utskr. d. 9/12.
Spondylitis.
Qvarliggande från 1885: en 24-årig qvinna, som sedan 4 års ålder varit puckelryggig till följe af spondylit i nedre dorsal– och öfre lumbalkotorna. Förut intet tecken till kongestionsabscess. I Juni 1884 började en sådan uppkomma. Den tillväxte utan att genombryta till Nov. 1884, då hon intogs på lasarettet. Den då mycket stora kongestionsabscessen öppnades både på fram och baksidan af låret. Ur det främre såret utkommo små benbitar. Temperaturen steg aldrig öfver den normala under hela vistelsen här. Utskr. Förbättrad men ej läkt d. 15/6.
Man, 28 år. Insjuknad i Maj med symptom af rheumatism i flera kroppsdelar, snart dock lokaliserande sig i ländregionen. Intogs först på medicinska afdelningen men öfverflyttades efter ett par dagar på den kirurgiska d. 5/11. Han var då mycket usel, hade sedan 6 veckor diarrhé, albumen i urinen och en kongestionsabscess i högra ljumsken. Denna inciderades samma dag. Diarrhéer fortfor och ökades, och patienten afled d. 13/11. Obduktionen utvisade caries i 4:de ländkotan, psoitis på båda sidor, follikulära sår i groftarmen, uppsvälda folliklar äfven i tunntarmarna, akut nefrit i den ena njuren.
Man, 61 år. Ink. d. 8/12. Omkring 2½ månad förut hade han börjat lida af värk i venstra ljumsken, sedan i ländtrakten. Vid inkomsten fortforo plågorna, mycket svåra. Ömhet öfver lumbalkotorna, synnerligen de 3 nedersta, kontraktur af låret, men ingen kongestionsabscess. Temp. 39 grader om qvällarna. Behandlades med extension. (Utskr. d. 6/2 1886 betydligt förbättrad.)
Flicka, 4 år gammal, int. d. 7/5. Anamnesen mycket ofullständig. Hade kyfos med ömhet å 7 – 9 dorsalkotorna. Stor kongestionsabscess, invid lig. Poupartii. Incision, dränage. Utskrefs med gipsjacka d. 7/6. Ingen feber.
Flicka, 15 år, int. d. 7/5. Cervikalspondylit sedan 2½ månad, den 5:te halskotan mest ömmande. Ingen kongestionsabscess, men alla halsens rörelser besvärade, skolios till venster och lindrig kyfos. Behandlades med extensionsbandage och utskrefs dermed d. 18/8, sedan all ömhet och alla smärtor upphört.
Kyphosis.
Man, 19 år, int. d. 20/6. Från barndomen något kutryggig. År 1884 tilltog kyfosen och intog nu nästan hele ryggen. Dessutom lindrig skolios till höger. Mådde för öfrigt fullt väl, och utan tvifvel var rachitis här orsaken till krökningen. Fick gipsjacka och utskrefs dermed efter tre veckor.
Necrosis oss. parietalis.
Man, 19 år. Intogs d. 15/5. Hade 6 veckor förut fått ett våldsamt slag af en butelj i hufvudet. Fick ett svårt sår, som sköttes af en fältskär. Visade nu ett sår gående ungefär utmed sutura sagittalis, men i dess bakre ända en fistelgång. Incision. Rätt stor abscesshåla, som innehöll illaluktande var och ett aflångt löst benstycke, 1 c.m. bredt, 2 c.m. långt. Under detta en långsgående klyfta i benkalotten, utfyld af granulationer. Evidement, dränage, suturer. Nästan fullständigt läkt redan d. 28/5.
Necrosis oss. temporis.
Gosse, 8 år, qvarl. från 1884 6/11. Scarlatina i slutet af år 1883, derefter otitis och nekros i os temporis. Ett stort nekrotiseradt benstycke borttogs d. 11/11. Läkt d. 10/2 1885.
Necrosis oss. nasi.
Man, 36 år. Lues sedan 8 år. Incision gjordes i Köpenhamn i början af 1884 i gommen för abscsess derstädes. Derefter en 2 c.m. lång defekt. Intogs här d. 7/10. Med mejsel förstorades öppningen i gommen och från vomer utdrogs en seqvester 3 c.m. lång och 1,5 c.m. bred. Härefter gjordes uranoplasti. Han utskrefs nära läkt d. 14/10. Berg.
Necrosis oss. humeri.
Man, 21 år. Insjuknade för 8 år sedan med värk i venstra armen och allmänt illamående. Genombrått, fistlar, afgång af smärre ben. Nekrotomi här d. 23/7. Stor håla i öfre delen af humerus och i den en 15 c.m. lång seqvester. Läkt d. 8/9. Ingen albuminuri.
Man, 37 år. Osteomyeliter och nekroser i flera ben sedan ej mindre än 27 år. Vid intagningen d. 18/4 hade han 7 fistelgångar i öfre delen af låret. Nekrotomi d. 22/4. Utskr. nära läkt d. 6/5. Ej heller i detta fall albuminuri.
Necrosis radii.
Gosse, 16 år. Osteomyelit i högra radius för 9 månader sedan. Flera fistlar i närheten af armbågsleden, som är ankyloserad i rätvinklig ställning. Nekrotomi d. 10/11. Seqvestern 7 c.m. För ankylosen gjordes först under 1886 operationsförsök.
Necrosis phalang. digit.
Man, 38 år. Panaritium efter trauma i 3:dje fingrets 2:dra falang. Exartikulation d. ¼. Utskr. d. 27/4 läkt. Polikliniskt äro opererade en mängd fall af liknande härkomst.
Necrosis oss. femoris.
Man, 31 år, intagen d. 14/5 1884. Vårdades dock här redan 1882 för en skottskada i öfversta delen af venstra låret och lät utskrifva sig oläkt. Visade nu 2 fistelgångar, en framtill, en i trochantertrakten, ledande in i en stor håla, hvari kändes blottadt, ruggigt ben. Ingen rörlighet i höftleden. Nekrotomi d. 17/5, hvarvid det lossnade caput femoris borttogs. Läkningen uteblef dock, patienten blef allt sämre, urinen mera ägghvitehaltig. Ny operation d. 25/10, hvarvid hagel påträffades ini femur. Ett stort stycke af benet aflägsnades, men först efter en ytterligare nekrotomi d. 22/12 inträdde definitiv läkning d. 12/1 1885.
Intagne under året 7 fall,
Gosse, 10 år. Sjuk sedan mera än ett år. Orsaken ett trauma, klämning. Incisioner gjorda utanföre lasarettet, men intet ben uttaget. Det högra, sjuka låret är betydligt längre än det venstra, om jag minnes rätt, nära 3 c.m. Fistlar i nedre tredjedelen. Nekrotomi d. 15/10. Utskr. läkt d. 8/12.
Gosse, 12 år. Sjuk sedan ett år. Ett par mindre benskärfvor förut utkomna. Nekrotomi på nedre tredjedelen d. 29/10. Tre seqvestrar, hvardera 4 tum långa, uttogos. Qvarlåg till 1886 (men utskrefs läkt d. 11/3).
Gosse, 15 år. Osteomyelit i både femur och tibia på högra sidan, i metarsalbenen å den venstra foten, sedan ett par år. Mycket klent subjekt. Aflösning af öfre epifysen på låret. Den 29/10 gjordes nekrotomi på femur, hvarvid hela caput borttogs. Qvarligger ännu i Juli 1886 på lasarettet, ganska klen.
Man, 20 år. Svulst på nedre delen af högra låret sedan ett par månader. Abscess, vid hvars öppnande påträffades och aflägsnades en bönstor seqvester, liggande fri i mjukdelarna. Abscessens dimensioner för öfrigt ganska stora. 30/7 – 13/8.
Man, 20 år, insjuknad för 2 år sedan med svåra, allmänna symptom. Låg till sängs i 5 månader, men har sedan kunnat gå uppe. För ett år sedan bröt en abscess upp och flera fistlar ha efteråt bildat sig. Nekrotomi d. 3/11. Först hittades i hålan en hopsnodd segelgarnsända, begagnad till vel – beklagligen på läkares tillstyrkande – sedermera 4 seqvestrar, den största 4 c.m. – 2 c.m. Läkt d. 18/12.
Man, 27 år. Opererades här första gången i Sept. 1884. Då påträffades och uttogs en ytlig seqvester och pat. utskrefs läkt i December s.å. Var läkt och frisk till i Juli 1885, då samma lår, det högra, ånyo svullnade och en abscess bildade sig ungefär på samma ställe, något högre upp. Ink. d. 27/8. Nekrotomi d. 1/9, hvarvid uttogs en central seqvester, dock ej mer än 5 c.m. lång. Läkt d. 31/10.
Qvinna, 17 år. Början till sjukdomen för 1½ år sedan. Först för 3 månader sedan öppnade sig en fistel i poples. Nedre delen af högra låret betydligt förtjockadt. Nekrotomi d. 15/1. Läkningen drog långt om, ibland var såret tillödt, men öppnade sig åter. Revision d. 8/6, hvarvid visserligen ingen seqvester påträffades, men hålan grundligt utskrapades. Nu läktes hon på 9 dagar.
Necrosis tibiae.
Gosse, 11 år. Opererades första gången i Sept. 1884 och utskrefs läkt. Återkom den 27/6 1885 med två nya fistlar. Ny nekrotomi, hvarvid en helt obetydlig seqvester uttogs och hålan eviderades. Läkt d. 15/7.
Qvinna, 24 år. Insjuknade för 4 år sedan i svår "nervfeber". Derunder svullnade venstra underbenet och en abscess öppnade sig efter tre veckor, samt har sedan dess aldrig tillhelnat. Under följande sommar afgingo 18 mindre benskärfvor. Intogs här d. 7/10 1885. Nekrotomi, en seqvester 6 c.m. lång, 2½ c.m. bred uttogs. Utskr. läkt d. 18/12.
Qvinna, 25 år. Opererad fem gånger förut. Nu en fistel ofvanföre inre malleolen. Nekrotomi, liten seqvester, 1½ c.m., uttogs. D. 6/6 – 2/8.
Necrosis oss. metacarpi.
Qvinna, 54 år. Intogs d. ¼. Hon hade 8 dagar förut fått en synål i högra handen, vid tummens metacarpaldel, och derefter svårt panaritium och svullnad i hela handen. Vid ankomsten hit redan gangren i betäckningarna, hela handen blåröd. Oaktadt multipla incisioner spred sig den septiska flegmonen uppåt. Till sist måste amputation göras å I–IV metakarpalbenen d. 11/5. Utskr. d. 20/6.
Det är kanske ej alldeles öfverflödigt, att, oaktadt kapitlet om osteomyelitis och nekros är ett mycket omskrifvet, yttra några ord om vår behandlingsmetod. Den åsigt, att man vid akuta osteomyeliter, icke bör göra några operativa ingrepp alls, af fruktan att lägga en ny infektionskälla till den förutvarande, kan väl numera anses fullt antiqverad. Vi ha anspråk på att aldrig, vid någon operation, skapa en infektionshärd, tvärtom, genom operationen sträfva vi och lyckas i de flesta fall att aflägsna den ursprungliga infektionshärden. Således, under alla förhållanden, då till de allmänna "nervfebers" – symptomen en lokal affektion visar sig: incisioner, äfven om fluktuation knappt kännes. Varet kan ligga och måste i början ligga emellan periostium och benet, och då kan ingen fluktuation kännas. Febern och svullnaden äro indikation nog. Men det kan hända, att man ej ens här påträffar var. Detta är, så vidt jag sett, mera en teoretisk invändning än ett verkligt faktum. Men var kan finnas och finnes i regel djupare in i märgkanalen.
Redan vid första incisionen brukar dock detta kommunicera med den yttre abscessen. Om så ej är, så gifves 2 möjligheter. Antingen finnes intet var djupare in, man har att göra med en verklig suppuratif peristit, hvilken äfven kan ge anledning till feber och värk i hög grad, vi skilja också alltid på dessa båda sjukdomar och så har äfven skett i denna redogörelse. Men i sådant fall upphör febern, så fort varit sluppit ut. Denna verkan af incisionen är härvid lika så fullständig, lika så påfallande, som i alla andra fall, då man öppnar djupliggande abscesser – antiseptiskt. Eller ock finnes en instängd varsamling i benet, lokaliserad eller diffus. Och detta diagnosticerar man just derpå, att febern vidvarar. Då så är förhållandet måste man gå vidare, mejsla upp benet och uppsöka varhärden. Man kan få söka, det är visst, men man har den dock ej alltför långt borta från den yttra abscessen. Detta anser jag vara en ovilkorlig pligt, dukar patienten under genom infektion från den inre oöppnade härden, så drabbar ett svårt ansvar den dröjande eller fege operatören. Att man skall grundligt desinfektera och dränera efteråt förstås af sig sjelft, men jag har under min långa verksamhet endast i ett enda fall funnit mig föranlåten, att för en sådan orsaks skull göra resektion å en diafys.
Hvad vidare angår nekrotomien, så är det först att säga, att ett dödt ben bör borttagas under alla omständigheter, för så vidt ej kontraindikationer finnas, som förbjuda hvarje kirurgiskt ingrepp. Man skall vänta tills seqvestern hinner bli lös, heter det, ja visst, men detta går mycket fortare, än de tro, som ej vilja befatta sig med en operation, som någon gång kan vara besvärlig nog. När en seqvester är mogen att uttagas, beror naturligtvis på, hur stor den är, hur den ligger, huru akut åkomman varit o.s.v. (Att afvakta den tidpunkt, då den kännes lös, är något, hvarpå jag ej vill spilla ett enda ord.) Jag har sökt hos författare efter någon uppgift i ty fall, men äfven specialverk tala derom försigtigt. Jag har just för att få något besked, ty saken har länge intresserat mig, genomletat muséer, för att möjligen af berättelserna få någon ledning, lika förgäfves. Så vidt jag sett, tror jag, att man utan fara kan till 3, allra högst 4 månader bestämma den termin, då hvarje seqvester kan tagas ut. I de allra flesta fall torde det gå mycket fortare, men på ett ställe går det afgjordt långsammare: på cranium, kanske ock på andra platta ben. Det kan väl tyckas, som man ej behöfde ha synnerligen brådtom med att utskaffa de döda benbitarna. Vi ha sett fall, äfven i år, då de legat i 20 år, och patienterna ändå haft god hälsa. Men derpå är ej att med säkerhet räkna. Njurarna äro ibland mycket känsliga för dessa främmande kroppars närvaro inuti de långa rörbenen, de må vara aldrig så väl isolerade i sin slutna låda. Nefriter och amyloiddegeneration kunna komma till fortare än man väntat. Dessutom är ett öppet sår eller en fistel, som afsöndrar dåligt var, ej allenast ett obehag för en patient, utan en verklig fara. Både tuberkulösa och septiska infektioner kunna allt för väl begagna sig af en sådan ingångsport. Alltså: ut med de döda benstyckena så fort som möjligt.
Hvad sjelfva nekrotomien angår, så är Esmarchs apparat numera oumbärlig, äfven vid de mindre. Detta icke så mycket derför, att den är blodbesparande, ty blödningen vid nekrotomierna är sällan af någon betydenhet. Men man ser så väl, hvad man har för sig, om man opererar torrt. Det är nemligen icke nog att taliter qvaliter få tag uti och bringa ut seqvestern, med eller utan uppmejsling. Man måste alltid tänka på, att det kan finnas flera, och det uti flera våningar, under hvarandra. Endast genom användande af Esmarchs apparat kan man undersöka så väl, att full, eller åtminstone någorlunda full visshet vinnes. (Vid operation för den akuta osteomyeliten kan invecklingen ha sina betänkligheter och utelemnas väl hälst.) För incisionen i de yttre delarne har man ingenting att göra med fistelgångarna. Passa de in i såret, så är det väl, men man måste ej sällan läga de yttre incisionerna oberoende af fistelöppningarna i muskelinterstitierna, och der man är säker,att huru stor operationen än må bli, man ej må komma i färd med de stora kärlen. På låret t.ex. är rännan mellan biceps och vastus externus af gammalt älsklingsstället. Af lådan får man taga bort hvad som behöfs för att lossa seqvestern, men man bör ej skrapa af periostet längre, än hvad nödigt är, och man kan dock slå sönder seqvestern inuti lådan och tag ut hvar bit för sig. Undersökningen efteråt blir dock härigenom försvårad. Vanligen, och sedan grundlig evidement af hålan blifvit gjord, införa vi iodoform (försigtigt) eller iodoformgas, dränera och hopsy det yttre såret samt pålägga Dauerförband, innan konstriktionsbindan aftages. Blott sällan ha blödningar nödgat till ett snart aftagande af förbandet. Vid andra benoperationer, men icke vid denna, har jag försökt Listers metod att eftersträfva läkning genom blodkoagulet. Då är naturligtvis ej tal om iodoform eller dränage. Jag tror, att denna metod kan lyckas lika bra här som vid osteotomier.
Recidiv förekomma efter nekrotomier, vi ha ej undgått dem. Det kan, trots all försigtighet, ju hända, att en seqvester undgår uppmärksamheten. Det kan vidare hända, att kanterna af kapseln, som ingen näring har inifrån, och från hvilken man kanske aflossat periostet i något för stor utsträckning, hemfalla åt undergång. Men det kan ock hända, och detta är väl vanligare, att sjukdomsfrön, bakterier, qvarstanna i granskapet, en tid ligga overksamma, men af en anledning, som ofta undgår oss, med ens börja qvickna till och drifva sitt spel. Sådana hvilande mikroorganismer får man till sin stora ledsnad någon gång eljest göra bekantskap med, t.ex. vid forcerade redresseringar af ankyloser efter coxitis, ja efter än enklare ledgångsinflammationer. Med allt detta har jag sagt föga eller intet nytt, jag vet, att kanske allt är sagdt många gånger förr, men jag vet också, att det tål vid att påminnas om.
XIV. Morbi systematis cutanei et telae conjunctivae.
Vulnera.
En mycket brokig samling, dessa 41 fall, kommande på alla kroppens mjuka delar och på alla åldrar. Två voro qvarliggande från 1884. Ett mera obetydligt kontunderadt sår ofvanför högra örat till följd af ett fall från en vånings höjd. Pat. hade dock de första dagarna kommotionssymptom. 28/12 1884 – 17/1 1885. Det andra var en maskinskada å venstra underarmen hos en 49-årig man. 2/12 1884 – 4/2 1885.
De under året intagna 39 fallen ha i allmänhet beträffat ganska betydande skador. De mindre såren skötas polikliniskt. Af dessa komma på hufvudet 11, på ansigtet 7, på halsen 2, på bålen 2, på extremiteterna 17.
Af såren å hufvudet äro redan omnämnda 3 under rubrikerna vulnera capitis cum cranio denudato och fractura cranii. Äfven i ett fjerde fall fans blottadt ben, dock ej såsom direkt följd af skadan. Det var hos en 69 år gammal man, som blifvit öfverkörd, 8 dagar före intagningen å lasarettet. Han hade ett kontunderadt sår i pannan, derunder en subperiostal abscess, efter hvilkens öppnande kraniet kändes bart. Dessutom en kontusion å den ena armbågen. Utskrefs läkt efter 14 dagar.
De öfriga ha varit okomplicerade sår i hufvudet, till en del rätt stora slampsår. Genom lämplig, noggrant antiseptisk, behandling ha alla på kort tid gått till läkning. Af vulnera i ansigtet hade i två fall öfverläppen blifvit tudelad, ett fall var ett penetrerande sår i buccan. I ett fall var en stark blödning ur en afskuren temporalgren förhanden o.s.v. Alla läkta.
I ett fall hade pat., en 24-årig gesäll, blifvit biten i tungan af en kamrat, och det så grundligt, att den främre delen var nästan afskild, fasthängde endast med en liten flik på högra sidan. Suturae nodosae. Läkning per primam. Pat. vistades endast 6 dagar på lasarettet. De båda såren å halsen härledde sig från sjelfmordsförsök, hvilket sätt att taga sig afdaga dock förekommer jemförelsevis mindre ofta nu som förr. Rakkniven har för detta ändamål blifvit utträngd af revolvern och dynamitpatronerna.
Eldare, 21 år, hade på morgonen d. 27/11 försökt att döda sig genom att först afskära pulsådrorna på högra armen, men lyckats endast med ulnaris, samt sedan skurit sig i halsen på tre ställen. Stort gapande sår från den ena sternocleido till den andra. Hela högra halfvan af cart. thyreoidea var på 2 ställen genomskuren jemte slemhinnan. Der ofvan en mindre skåra. En liten del af sköldbrosket var alldeles lös och borttogs. Suturer. Ligaturer på arteren. Utskr. läkt d. 14/12.
Den andra var en 42 år gammal hustru, melancholica. Hade några dagar före inkomsten skurit sig i membrana thyr. cirsoidea och sålunda öppnat larynx. Såret var så djupt, att venstra carotis var blottad, dock ej lederad. Suturer på membranen. Läkning per primam, oaktadt patienten var så våldsam, att tvångströja måste anläggas. Vid utskrifningen fortfarande sinnesrubbad. Ett af såren å bålen var af större betydenhet.
En bagaregesäll, 31 år gammal, infördes till Lasarettet d. 24/5 på natten. Han hade på qvällen blifvit öfverfallen och knifskuren i buken och venstra underarmen, förbunden af fältskär. Peritonealkaviteten var öppnad i coekaltrakten medelst ett 5 c.m. långt sår. Detta sköljdes med sublimatlösning 1/5000, hopsyddes och dränerades. Dränageröret uttogs dock redan på andra dagen. Läkning utan några vidare obehag. Utskr. d. 1/6.
Af såren på extremiteterna voro de allvarsammaste följande:
En arbetare, 19 år, hade genom olyckshändelse kört en bleckplåt genom huden öfver högra olecranon d. 9/2. Vid undersökning befans leden öppnad. Sköljning, dränage, suturer, Lister. Dränen uttogs på tredje dagen. Läkt d. 5/3.
Qvinna, 21 år. Hade råkat att sticka sig med en knif genom venstra tummen. Tvärgående sår öfver 1:sta falangen. Senan af m . flexor poll. Longus afskuren. Den öfre delen retraherad, måste uppsökas förmedelst en longitudinell incision. Sensutur d. 17/4. Utskrefs på egen begäran d. 3/3 nära läkt.
Arbetare, 24 år. Dagen före inkomsten, d. 9/7, hade han af våda blifvit huggen med en lie öfver venstra låret, strax ofvan knät. Såret intog 1/3 af lårets periferi, musklerna på framsidan afskurna. Suturer lades särskildt på muskler och hud. Läkning p. pr. d. 18/7. Man, 18 år. Likaledes skadad genom hugg med lie d. 22/8. Ink. d. 24/8. Bursa praepatellaris öppnad. Sutur. Dränage. Utskr. d. 7/9.
Man, 25 år, hade af våda huggit sig med en yxa i högra knät. Leden öppnad på utsidan af patella, menisken ihuggen djupt. Suturer, drän utanför kapseln. 2/3 – 23/3.
Qvinna, 20 år, hade enligt uppgift genom fall ådragit sig ett stort, gapande sår på stortån, leden mellan falangerna var öppnad. Sutur. 1/7 – 11/7.
Man, 26 år. Af våda huggit sig sjelf med en yxa, och fått ett 4 c.m. långt sår öfver venstra fotens första metatarsalben. Senan af m. extensor hall. longus och ändgrenen af art. tibialis antica voro afskurna. Ligatur anlades på arteren och sutur å senändarna d. 20/10. Vid utskr. d. 10/11 var senan hopläkt och än förr huden.
I intet af dessa fall har beträffande led lidit till sin funktion. Vidare kan sägas att med afseende på orsakerna voro såren.
Huggna sår i 6 fall
Skurna sår i 13 fall
Sågadt sår i 1 fall
Bitet sår i 1 fall
Stötta Genom fall 6 fall
Slitna sår 8 fall
Genom öfverkörning 2 fall
Maskinskada 1 fall
Ras Af en mur 1 fall
Vulnera sclopetaria.
Utom de under andra rubriker redan upptagna 13. Af dessa var en man, 22 år, qvarliggande sedan d. 28/12 1884. Han hade mot sig aflossat en revolver, men kulan hade glidit upp i främre delen af orbita och der genast vid hitkomsten uttagits. Utskr. läkt d. 8/1. De öfriga skottskadorna fördela sig sålunda:
Genom salongsgevär eller revolver 3 alla vådaskott.
Genom bössor 4,2 vådaskott
Genom dynamitexplosion 1
Genom bergsprängning 4
Gosse, 10 år. Int. d. 17/9. Vådaskott af salongsgevär. Kulan hade ingått strax ofvan manubrium sterni. Ingen utgångsöppning. Kände håll öfver högra lungans basis, men hade inga tecken till pneumoni eller pleurit. Såret undersöktes icke utan tillslöts med antisept. förband. Läkt d. 20/9.
Gosse, 12 år. Int. d. 2/7. Hade af våda skjutit sig med en bössa dagen förut. Han hade 2 blödande sår, ett framtill på låret 2 c.m. nedanför lig. Poupartii, ett annat baktill, midtför trochartern. Tydlig krepitation. Antisepsis. Sträckförband. Snart inträdde dock gangren i såret. Då denna upphörde och krepitation fortfarande kändes, gjordes d. 15/9 revision. Ett par benbitar, den ena valnötsstor, uttogos. Ingen projektil fans. Kulan hade helt visst gått in framtill och ut baktill. Utskr. läkt och med konsolideradt ben d. 23/12.
Gosse, 12 år. Hade skadat venstra handen genom en dynamitexplosion. Tummen, 2:dra och 3:dje fingret voro krossade och de andra skadade. De tre första måste aflägsnas. Läkning p. pr.
Gosse, 13 år Han hade den 4/9 träffats af en revolverkula, hvilken inträngt i vinkeln mellan näsan och nedre ögonlocket. Inkom d. 15/9. Såret var då läkt, kulan ej uttagen. Inga hjernsymptom. Total synförlust. Paralysi af alla muskler, som förses af oculomotorius, med undantag af internus, som hade ett spår till rörelseförmåga. Dessutom voro paralytiska: nervus abducens och n. trochlearis. Ögonspegeln visade intet annat, än en börjande atrofi af papillen. Ptosis afhjelptes något, för utseendets skull, genom excision af ett veck i öfre ögonlocket, eljest blef han obotad. Utskr. d. 8/10.
Man, 25 år. Ink. d. 16/6. Dagen förut träffad af ett skott vid högra örat. Ovisst om af annan person eller honom sjelf. Skottet i alla händelser aflossadt på mycket nära håll. Yttre örat massakreradt, ett gapande sår der bakom. Skottkanalen gick in åt pars squamosa. Ytterst obetydliga symptom af pares i facialis. Krampanfall i larynx, svårighet att svälja. Lindrig suppuration, i någon mån qvarvarande, då pat. lät utskrifva sig d. 6/7.
Man, 30 år. Int. d. 2/3. Skadad genom bergsprängning. Sår i temporalregionen, dynamitsand i cornea, till höger. Utskrefs med god syn d. 22/4.
Man, 30 år. Int. d. 18/3. Skjuten af en annan med bössa. Skott i framsidan af låret. Förut behandlad och säkerligen sonderad af fältskär. Såret suppurerade, men ej mycket. Utskr. d. 14/4. Kulan eftersöktes icke.
Man, 30 år. Int. d. 24/10. Skadad vid bergsprängning i händerna och pannan. Inga främmande kroppar. Lindrig åkomma. Utgick redan d. 30/10.
Man, 31 år. Int. d. 22/12. Skadad i venstra handen vid bergsprängning. Aflägsnade blefvo tredje falangen på 3:dje, samt första på 4:de och 5:te fingret. Krutkorn insprängda i hela handen, thenar illa medfaren. Qvarlåg till 1886.
Man, 38 år. Int. d. 18/6. Träffad af vådaskott ur en bössa d. 17/6, int. dagen derpå. Skottet hade gått in vid cond. int. femoris, der en större eschara finnes, och haglen stannat i poples. Symptomen i början lindriga, både lokalt och allmänt, men snart instälde sig frossbrytningar, feber och suppuration i och utanför leden. Stora incisioner gjordes i denna, samt i poples, derifrån 30 hagel uttogos. Condylus internus var splittrad, lösa bitar deraf borttogos. Mycket långsam läkning. Utskr. med ankylos d. 14/10.
Man, 38 år. Int. d. 17/6. Skadad vid bergsprängning. Mjukdelarna å venstra underbent illa sönderrifna, men benen och de större kärlen oskadda. Ville ej qvarstanna längre än till d. 3/7.
Qvinna, 27 år. Int. d. 27/11. Vådaskott ur revolver , i korsryggen. Temligen riklig blödning. Kulan förstucken. Utskr. läkt d. 18/12.
Contusio.
Sex män och en qvinna, de flesta skadade genom fall, 2 män från fjerde våningen i olika hus. En hade fått öfver sig ett rasande stenblock. Ingen af dessa skador kräfver särskild redogörelse.
Combustio.
Sju personer, alla med jemförelsevis ytliga, om än utbredda, brännsår. Tre hade blifvit skadade derigenom, att eld fattat i deras kläder, en genom en brinnande oljelampa, som hvälfdes omkull på henne, en genom kokande soppa. Den svårast skadade var en man, som fått smältande jern öfver sitt ena underben och foten. Denne qvarlåg till 1886.
Congelatio.
Många äro bevisen, för att vårt lands befolkning under de senare decennierna gått framåt i afseende på nykterhet, och ett, ganska slående, kan hämtas derifrån, att de svårare kylskadorna alltjemt aftagit. Under min studiitid och under de första åren af min verksamhet som kirurg vid lasarettet voro frostskador, tillkomna under rusets inflytelse, mycket vanliga. Amputationer af en eller båda fötterna eller å underbenen af sådana orsaker hörde snart sagdt till ordningen för dagen. I mån som i synnerhet landtbefolkningen fått nyktrare vanor, orsakerna må vara hvilka som helst – det tillkommer mig nu ej att redogöra för dem – ha dessa skador och amputationer derför blifvit allt mer och mer sällsynta, under de senare åren ha endast enstaka fall förekommit, under år 1885 två.
Det första var en gesäll från Roslagen, 36 år gammal, som i drucket tillstånd lagt sig att sofva på en höskulle och der stannat qvar i 4 dagar under sträng kyla. Han infördes till lasarettet d. 23/2. Fötterna och underbenen upptill midten voro blåsvarta, för känseln liknade dem af ett fruset lik. Han fick snart feber och afled af pneumoni i båda lungorna d. 2/3. Ingen operativ behandling för frostskadan hann företagas.
Det andra fallet var hos en dragon, 24 år, som i rusigt tillstånd kört en släde i 20 graders köld. Int. d. 19/3. Skadan redan så gammal, att branden i fötterna hunnit begränsa sig. S.d. gjordes på högra foten Heys operation, på den venstra Lisfrancs. Läkning till största delen p primam. han gick redan den 22/4 ganska bra utan käpp.
Ulcera.
Jemförelsevis smärre sår, intagna antingen för att stilla blödning, eller för att genom evidement eller andra smärre operationer påskynda läkningen. I ett fall, stor ulcererande clavus på en stortå, gjordes excision af hela det degenerade partiet, såret förenades och läktes. p. pr.
Phlegmone, abscessus.
En stor samling fall af mycket olika beskaffenhet och från alla kroppens delar. Från 1884 voro qvarliggande 4 patienter, alla med rätt betydande åkommor.
Man, 36 år. Int. d. 31/10 1884. Hade utan känd anledning fått en flegmone i venstra armen, börjande vid insidan af armbågen och spridande sig allt mera. Allmänna tillståndet försämrades, mannen började yra, kastade sig ut genom fönstret. Vid intagningen hela armen uppsväld, epidermis delvis aflossad, huden underminerad af vidsträckta abscesser. Stora , fotslånga fistegångar uppskuros efter hand, flera gånger evidement. Genomgick 22/1–30/1 en akut pneumoni men utskrefs dock läkt d. 23/2 1885.
Man, 37 år. Inkom d. 8/11 med en enorm abscsess i axillen och clavicularregionen. Utskrefs läkt den 27/1.
Qv., 26 år. Från ett panaritium phlegmone öfver hela armen. Många succesiva incisioner. 11/12–30/5.
Qv., 54 år. Stor intermuskulär abscess på venstra låret. 21/12 – 19/1.
Under året äro intagne 26 fall. Deraf komma på hufvudet 1, på nacken och halsen 3, bröstet och buken 4, bäckenet 4, öfre extremiteterna 6, de nedre 8.
Man 11 år Stor intermuskulär abscess i låret 5/3-4/4
Man 15 år Stor interglutealabscsess efter kontusion. 15/1-11/2
Man 20 år Abscess i nafvelregionen, djup och utbredd. 7/9-17/9
Man 20 år Gangrenös flegmone i underbenet efter en riven finne 2/5-26/5
Man 20 år Gangrenös flegmone i hela benet efter vanskött kylsår. 20/4-30/5
Man 23 år Intermuskulär abscsess i bukbetäckningarna. 25/10-16/12
Man 24 år Stor djup subperiostal abscess bakom örat, fr. otitis. 14/4-15/5
Man 25 år Int. 4/8. För 6 veckor sedan gonorrhé. För 10 dagar sedan värk i perineum med svårighet att kasta vatten. Vid inkomsten mycket svår värk, patientens utseende eländigt. Till venster om anus abscsess, som öppnades. Stor varhåla, sträckande sig in i bäckenet. Sphincter ani genomskars. Utskr. läkt d. 13/8. Säkerligen utgick abscsessen från prostata.
Man 26 år Intermuskulär abscsess i låret, hög feber. 27/9-28/10
Man 27 år D:o i handen och underarmen efter fingerskada. 11/12-25/1
Man 30 år Stor djup abscsess i bäckenet, intet sjukt ben kunde kännas, men läkningen gick ytterligt långsamt. 12/12-4/6
Man 35 år Lymfangitis och abscess i öfverarmen efter sår i tummen. 21/2-13/3
Man 46 år Gangrenös flegmone i underbenet efter obetydligt trauma. 3/7-18/8
Man 49 år Abscess i poples efter lymfangit. Orsaken skoskaf. 19/5-28/6
Man 55 år Abscess i handen och antibracchium. 18/11-30/1
Man 56 år Caries i os sacrum, praerektal abscsess, sedan fistelgångar. Os coccygis borttogs 1886.
Qvinna 12 år Ofantlig abscess i underbenet. 28/1-11/3
Qvinna 21 år Stor abscsess i axillen och under scapula. Kär och nerver lösdissikerade. 18/5-21/6
Qvinna 25 år Efter panaritium gangrenös flegmone i underarmen. Nästan amputationsfall. 21/10-27/1
Qvinna 27 år I handen efter skuret sår i finger. 9/10-18/10
Qvinna 36 år I axillen och djupt under scapula. 27/11-20/12
Qvinna 50 år I nacken och skuldran 30/8. Utskrefs på egen begäran oläkt d. 29/9. Återkom d. 11/11. Spina scapulae nu bar och skroflig. Evidement. Lät ånyo utskrifva sig, oläkt, d. 28/11.
Qvinna 51 år i bäckenet, öppnad i inguen. 15/6-14/7
Qvinna 55 år Stor abscess i scapularregionen. 4/8-20/8
Carbunculus.
Man, 43 år. Stor karbunkel i ryggen, förut behandlad polikliniskt. Int. 16/5 med hög feber. Grundlig utskrapning d. 18/5. Febern sjönk omedelbart. Utskr. d. 31/5.
Qvinna, 50 år. Int. d. 25/12. Karbunkel i nacken, 15 c.m. i diameter. Hade småningom utvecklat sig under nära en månad. Stora incisioner, utskrapning, iodoform. Utskr. ej fullt läkt d. 14/3 1886.
I intetdera af dessa fallen fans socker i urinen. Enligt vår åsigt är det ej nog att vid karbunklarnes behandling göra stora incisioner, utan den brandiga bindväfven bör, så fullständigt som möjligt, aflägsnas med hvass slef, och såret derefter desinfekteras, bäst med iodoform. Det först anförda fallet visar bäst nyttan häraf. Polikliniskt äro en mängd fall på detta sätt behandlade och alltid med mycket hastigare resultat än då det öfverlåtits åt naturen, d.v.s. suppurationen, att afstöta de gangrenösa slamsorna.
Panaritium.
I ett fall, hos en 8 års gosse, uppstod efter panaritium i en tå en abscess i foten, hvarifrån starka blödningar uppkommo. Dessa voro orsaken till intagningen. Kauterisation med Paqvelin måste tillgripas. Utskr. efter 6 veckor.
De öfriga fallen voro antingen sådana, der mera betydliga varsänkningar uppåt handen eller armen uppkommit, eller der exartikulationer och amputationer blifvit nödvändiga och patienterna ej i hemmen kunde undfå tillräckligt god vård.
Gangraena senilis.
Man, 76 år gammal, med gangraen i ett urgammalt ärr på stortån och blottadt ben. Höggradig arterioskleros. Excision af det sjuka partiet försöktes, men processen fortskred och gubben längtade hem. 4/1–7/2.
Corpora aliena.
Under denna rubrik är endast upptaget ett fall, under året inkommet. Det var en 52 år gammal man, som sex veckor förut störtat ned genom en lucka och kommit gränsle öfver något hårt och hvasst föremål. Hade i början ingen olägenhet af tilldragelsen, men fick sedan svårigheter vid urinkastningen. Vid incision i perineum påträffades en främmande kropp, inkilad i prostata. Den utdrogs med någon svårighet och befanns vara en horntagg, tillhörande en hästkam d. 5/1. Stark frossbrytning och hög feber på qvällen, sedan afebril. Såret suppurerade. Läkt d. 2/2.
Incarnatio unguis.
I 2 fall gjordes operation på vanligt sätt. I det tredje hade åkomman, icke som vanligt i stortån, utan i den tredje tån hos en 33-årig man, blifvit så vårdslösad, att nekros uppkommit, hvarföre exartikulation af falangen måste verkställas.
Fistula.
Qvarliggande sedan 1884, en 23-årig man med en flerårig ansigtsfistel, sannolikt från parotis. Upprepade försök att tillsluta den voro fruktlösa.
Den under året intagne var en 27-år gammal man, som hade haft en fistel på venstra lårets insida i ej mindre än 15 år. Flera operationer hade visat sig resultatlösa. Opererades här d. 16/4. Fisteln ledde in till benet, som var friskt, men omgifvet af kallös bindväf, emellan periostium och benet en abscesshåla. Qvadriceps femoris måste klyfvas, för att hela den sjukliga massan skulle kunna utskäras. Suturer på muskeln och betäckningarna särskildt. Utskrefs läkt den 9/6.
Cicatrix vitiosa post amputationem.
Qvinna, 23 år. Amputerades här, då hon blott var 4 år gammal, för en komminut och komplicerad fraktur på anticrus. Stumpen har blifvit i hög grad konisk och smärtande. Begagnat ett dåligt träben, som gnagit hål på en bursa å knäts utsida. Reamputation på underbenet och excision af tuberkeln d. 13/2. Utskr. läkt d. 6/3.
Qvinna, 44 år. Amputerad på venstra underbenet d. 18/4 1885. Återkom d. 28/7, emedan stumpen börjat svullna och värka. Fistel hade öppnat sig. Vid revision kändes intet blottadt ben, men en granulationsfyld håla, som utskrapades. Utskr. läkt d. 14/8.
Lupus.
Qvinna, 23 år, intagen 1884 26/9. Näsvingarna, spetsen och till en del skiljeväggen voro bortfrätta. Sedan såren läkts, gjordes d. 28/2 1885 Rhinoplasti. Till täckning af defekten togos lambåer från båda kinderna. Nässpetsen blef icke så lång som önskligt, men utseendet var dock förbättradt, då hon utgick d. 2/5. Hade dessutom en svår pannus, som dock klarade sig så mycket , att iridektomi med god fördel kunde utföras.
Man, 62 år. För 14 år sedan sår på h. näshalfvan, som här opererades för 4 år sedan. Efter 2 år recidiv. Nu större delen af näsan förstörd. Rhinoplasti från pannan d. 21/4. Berg.
Flicka, 18 år. Färskt fall, behandlades dels med termokauter, dels med utskrapning. Utskr. förbättrad efter 4 veckor.
Elephantiasis.
Man, 58 år. Int. d. 28/9. Erysipelas och flegmonös gangren i venstra underbenet första gången för 23 år sedan. Rosanfall sedan flera gånger, sedan tre år persisterande ulcera. Benet har på senare åren alljemt tilltagit i volym och är nu kollosalt, sårigt nästan öfverallt. Allmänna tillståndet ytterligt klent, urinen innehåller mycket albumin. Diarrhé. Låg amputation på låret d. 1/10. Noggrann förening, absorberbart dränagerör. Läktes under ett enda förband.
XV. Tumores.
Cystae.
Gosse, 8 år. Dermoidcysta på skuldran, sannolikt medfödd. Valnötsstor, extirpation d. 7/10. Läkn. p. pr.
Man, 22 år. Flera år atheromcysta bakom venstra örat, valnötsstor. Exst. Man, 35 år. Hade för 8 år sedan lidit af tandvärk och låtit uttaga 2:dra venstra molartanden i underkäken. Någon tid persisterade svullnad, men lade sig efter hand. För 2½ år sedan började ansvällning ungefär på samma ställe. Lindriga smärtor. Tumören, nu stor som en mindre valnöt, inuti benet. Mejselresektion af underkäken d. 7/1. Hålan klädd med granulationer, men hvarken ben eller tand funnos deri, nerven passerade fritt genom densamma, som innehöll en klar, tunnflytande vätska. Utskr. läkt d. 22/1.
Man, 37 år. Atheromcysta sedan 5 år i palma manus, nu stor som en spansk nöt. Exst. 12/3. Utskr. 16/3.
Qvinna, 24 år. Sedan ej fullt ett år märkt en tumör å halsen. Ingen värk. Den är nu stor som en citron, är belägen under m. sternocleido. Exstirp. 21/2. Väggen ½ c.m. tjock, innehållet tunnflytande, gult. Utskr. 6/3.
Qvinna, 43 år. Sedan 4 år svullst i lumbalregionen. Hunnen till ett hönsäggs storlek. Exst. 26/4. Innehöll atheromgröt. Utskr. d. 5/5.
Qvinna, 67 år. Vårta i pannan, så länge hon minnes. För 5 år sedan skall den ha blifvit ersatt af den nuvarande tumören, stor som en valnöt. Exst. 29/10. Vanligt atherom. Läkt d. 6/11.
Lymphoma.
Äfven under år 1885 har antalet opererade lymfomer varit ganska stort eller 30. Patienterna 8 af manligt och 22 af qvinligt kön. Af tabellen synes, att på åldersperioden 1 – 10 år komma endast tre fall. Men så unga personer hänvisas i regel till barnsjukhuset, der äfven ett rätt stort antal årligen opereras. Mellan 11 och 20 år ha varit 12 patienter, mellan 20 och 30 år 9, samt mellan 30 och 40 år 6.
Vi spara således ingalunda på lymfomexstirpationer. Nyttan, ja nödvändigheten af ett operatift aflägsnande af dessa tumörer – i otaliga fall – är väl numera allmänt erkänt i Norden liksom i Tyskland, och det kunde ej undgå att väcka förvåning hos oss, att vid den diskussion, som för ett år sedan fördes i Société de chirurgie i Paris, det vida öfvervägande antalet af dess medlemmar yttrade sig emot exstirpationen. Endast ett fåtal försvarade den, jag tror just desamma, som ha visat sig fullt förtrogna med den antiseptiska sårbehandlingen, i hvilket afseende mycket eljest återstår att önska bland "le peuple, le plus intelligent du monde". Att lokal tuberkulos ligger till grund för lymfomer i allmänhet – naturligtvis med frånskiljande af de rent inflammatoriska processerna – är en åsigt, som alltmer tränger sig fram, om än bevisen derför ännu ej kunna sägas vara fullständiga. Att en sådan lokal tuberkulos ej är en likgiltig sak, visar ock den dagliga erfarenheten.
Utan att gilla Heuters säkerligen öfverdrifna påstående, att lymfomerna nästan med nödvändighet medföra allmän infektion, så måste erkännas, att de kunna göra det, och att det redan af detta skäl är önskligt att bli dem qvitt. Men dessutom kunna de inverka skadligt på annat sätt, synnerligen då den ostiga degenerationen inträdt, hvilket man långt ifrån alltid kan på förhand diagnosticera. Ett visst allmänt illamående och ej så sällan feber, visserligen mer eller mindre intermitterande, följa lymfomerna åt i många fall, och bästa beviset på detta kausalsammanhang är, att t.ex. febern nästan som genom ett trollslag är försvunnen, så snart tumörerna kommit bort. Jag har opererat barn, som lång tid, ja år igenom, haft feber, utan upptänkbar annan orsak allt emellanåt återkommande, och som återvunnit full hälsa genom exstirpationen, och samma erfarenhet ha säkert alla andra operatörer gjort.
Vill nu detta säga, att man genast, så snart man får ett lymfom att göra med, skall tillgripa knifven? Visst icke. En lokal tuberkulos kan helna, försvinna utan operation, antingen den sitter i halskörtlar, eller ledgångar eller hvar som helst. Många menniskor ha haft skrofler i unga dagar och blifvit friska utan operation. En förståndigt ledd invärtes behandling, Kreuznacher – och andra badkurer ha otaliga gånger gjort nytta, och det är ju blott på den sista tiden, som man opererat i stor skala. Men å andra sidan, huru många ha ej blifvit sjuklingar i alla sina dagar eller dukat under för allmän tuberkulos, hvilka kanske eller säkert kunnat bli räddade, om en operation i tid aflägsnat det första fröet till den allmänna sjukdomen? Att exstirpationen ej heller alltid ger full garanti, är ju påtagligt, lymfomerna kunna ju mer än väl vara endast ett uttryck af en redan befintlig sjukdom eller sjuklig disposition. Men äfven i sådana fall gör operationen, på modernt sätt utförd, i regel ingen skada.
Sålunda, vid färska fall är en medikal behandling fullt indicerad. Har denna slagit fel, eller äro tumörerna sådana (talrika och i synnerhet om de påtagligt äro i smältning), att af en invärtes behandling, inberäknade badkurerna, ej mycket kan vara att vänta, men endast en dyrbar tid förspilles, då må man med godt samvete taga till jernet – i slipad form.
Det har varit mycket tal om benigna och maligna tumörer. Jag har, så godt jag kunnat, försökt att få visshet om, hvilka kännetecken patologerna ha på de maligna lymfomerna – naturligtvis är nu icke alls tal om de verkliga lymfosarkomerna o.d., och hvad klinici härmed förstå, om några yttre tecken i detta fall äro pålitliga, men detta har ej velat lyckas mig. Jag har interpellerat de allra mest kompetenta anatomicopatologer, men ej fått tillfredsställande besked, och man behöfver blott vid kirurgiska verk taga ut och jemföra hvad som i detta afseende anföres, för att inse, att det icke gifves något säkert symptom, hvarpå man kan igenkänna ett malignt lymfom från ett annat. För operatörerna betyder nu ordet maligna sådana lymfomer, som recidivera lokalt, efter väl utförda operationer, de andra äro benigna, men hvilket som kommer att visa sig bli förhållandet, derom kunna vi ej med bestämdhet på förhand yttra oss. Det har synts mig, men detta är något, som kanske är en tillfällig, personell erfarenhet, som om de tumörer, för hvilka ingen eller åtminstone ingen betydlig irritation i grannskapet ligger till grund, som derjemte växa jemförelsevis hastigt, och, framför allt der man vid exstirpation finner ostigt förfall ända in i de allra minsta, färskaste knölarne, lemnade en jemförelsevis sämre prognos. Då jag vid operationen finner dessa knappt mer än hampfrö – eller linsstora unga tumörer, så små men "redan så förderfvade", blir jag alltid illa till mods. Men ej så sällan har denna fruktan visat sig vara ogrundad. Att märka är, att tumörerna ej alltid återkomma på samma plats, utan gå öfver på en annan sida, eller till andra regioner – axillerna o.s.v.
Man får ibland att operera temligen små, enkla tumörer, knippen af endast några stycken. Operationen är då synnerligen lätt och tacksam. Men vanligare och i synnerhet på halsen, kommer man ej till exstirpationen, förr än tumörerna äro multipla och till en del mycket djupliggande. Alltid måste man vara beredd på att finna långt flera, än man utanpå kan känna. Under halsfascian ligga vanligtvis fördolda en mängd tumörer, som ej förråda sin närvaro för en man kommer in på dem, och man måste alltid söka efter dem der. Hvad angår utförandet af operationer på halsen, så bli vanligen 2 incisioner behöfliga, en konvex nedåt på framsidan, först, sedan man der gjort någorlunda rent hus, följer incisionen längst utkanten af sternocleido. Vid någorlunda framskridna fall måste den ofta få från proc. mastoideus till clavicula. Sterneocleido måste fullt frigöras, så att det främre såret kommunicerar med det bakre, blott då är det möjligt att rensa bort alla knölar. Att man dervid får fridissekera vena jugularis i flera tums utsträckning hör till de alldagligaste företeelserna. Obehaget ökas, om man derjemte, hvilket ju så ofta är förhållandet, finner tumörerna inbäddade i periadenitiska svålar, men de måste också bort. Hvem har icke erfarit, att man sålunda kan få hålla på ett par timmar och plocka ut tjogtals tumörer, att man får börja om igen, när man trott sig vara vid slutet och vid noggrannare undersökning finner att cacherade svulster än finnes qvar? Och då man får ut dem, måste man förvåna sig öfver deras storlek, öfver att de kunnat få plats, der de legat. Det är så, som om de varit sammantryckta, och svullna till, då de försättas i frihet. Endast vid en eller två af mina allra första operationer skar jag igenom sternocleido, sedan har jag aldrig behöft detta. Carotis och vagus komma vid exstirpation af verkliga enkla lymfomer sällan fram, men nog kommer man emellanåt i pleuras omedelbara grannskap. Vill det sig illa, så kan man få plocka tumörer längst hela clavicula.
Och allt detta låter ändock mycket värre än det är. Vid sarkomer å halsen äro operationerna vida svårare, just derför, att de stora kärlen ibland gå midt igenom och ej kunna sparas. Ja man har nöd med vagus och sympaticus. Vid lymfomexstirpationerna är det blott vena jugularis man möter men detta temligen konstant. Och för hela operationen behöfs det endast en sak: tålamod, och ett förhållande skall man skapa sig, det att väl se, hvad man har att göra med. Man skall taga ut den allra sista knölen med samma lugn och omsorg, som man attakerar den första, ja med större. För min del illfänas jag icke med att taga ut stora samlingar på en gång. Jag tager rätt gerna en eller ett par tumörer i sender – för att se väl de nästkommande. Och man skall dissekera, icke rifva ut tumörerna. I synnerhet i grannskapet af venen är det sistnämnda farligt, sällan lederas hon med knifven, oftare har deri gått hål, då man sökt att slita bort en i dess vägg fastsittande knöl.
Att man bör försöka att underbinda kärl, innan de genomskäras, är ju en enkel regel, den bör aldrig försummas. Patienterna ha vanligen ej mycket blod att undvara. Får man allt för många pincetter i såret, så gör man klokt uti att emellanåt pausera, underbinda och aflägsna de besvärande jernsakerna, och så börja på om igen.
Med irrigationen under operationen bör man ej vara för frikostig, faran för intoxikation är större, ju längre en operation räcker och ju mera sublimat eller karbolsyra man bringar i kontakt med sårytan, och just vid dessa operationer torde absorptionen snarare gå lättare än eljest. Hela såret bör förenas och dränrören föras ut genom säskilda hål.
Dessa stora operationer förlöpa i regel utomordentligt lyckligt. De, som jag eller mina medhjelpare utfört, uppgå säkert till ett godt stycke in på tredje hundratalet och jag minnes knappt mera än ett par dödsfall. Ett har i år inträffat. Men i till utseendet förtviflade fall, hos patienter ytterligt nedkomna genom feber o.d. har jag sett de mest glänsande resultat. Recidiver ha förekommit. Jag har opererat åtskilliga patienter flera gånger och i några fall till sist måst gifva upp vidare opererande, men allt detta väger litet i vågskålen mot den nytta, man med sådana operationer gör. Lika så beslutsamt gå mina medbröder på lasarettet till dessa operationer, jag anser mig med hvad jag här anfört, ha uttalat våra gemensamma tankar om detta kapitel. De äro hvarken nya eller för oss egendomliga, men jag har ansett den stora erfarenhet vi äga i detta fall, böra uttalas, till nytta, ej för dem som ha en ändå större än vi, utan för dem, som ha mindre eller ingen.
Af de under året behandlade fallen har endast ett beträffat lymfom i inguinalregionen. Två ha förekommit i axillen, i det ena fans derjemte halslymfomer. All de andra ha varit lymfomer på halsen. I åtskilliga fall äro successiva operationer verkstälda på båda sidorna.
Det olyckligt aflupna fallet var följande:
Gosse, 4 år, intogs d. 11/6. För 2 år sedan genomgick han scarlatina, hvarefter båda benen svullnade och han låg länge till sängs. Sedermera har han fått körtelsvullnader på högra sidan af halsen, hvilka under det sista året tillväxt hastigare. Hela högra sidan af halsen upptages af kolossala körtelsvullnader, som äro nästan lika utstående som axeln. Hjertverksamheten är mycket våldsam och hastig. Vid undersökning af urinen, upprepade gånger, kan intet sjukligt deri upptäckas. – Jag fördolde ingalunda för mig och klinikanterna, att fallet stod på gränsen af det tillåtna, men utgången af operationen lofvade något mera än om man lemnat honom åt sitt öde. Exstirpationen verkstäldes d. 12/6. Den var ej mera långvarig än i andra svåra fall, snarare mindre. Ej mindre än 76 tumörer uttogos, i allmänhet dock många på en gång. Sköljning under operationen med sublimatlösning, men ej mera än 1/5000. Tillståndet efteråt godt till den 13: de på qvällen, då pat. blef något orolig, temperaturen steg till 38 grader och urinafsöndringen betydligt minskades. Pat. uppgaf då och då höga skrik, senare på qvällen blef han soporös, fick ryckningar i armar och ben och fortfor med sina skrik. Under den 14:de fullständig anuri. Han afled den 14:de kl. 7 på aftonen. Obduktionen visade akut nefrit i båda njurarna, i blåsan ingen urin.
De andra fallen ha vexlat med afseende på storleken, i de flesta ha dock en mängd tumörer blifvit aflägsnade, i ett fall afstods från hvarje operation, emedan pat., 18 år gammal, led af långt framskriden tuberculosis pulmonum. I ett annat fall gjordes endast evidement. I intet enda fall har operationen framkallat någon allvarlig temperaturstegring, men deremot har feber i flera funnits före operationen och omedelbart efter densamma försvunnit. Det är ändamålslöst att ingå i någon närmare redogörelse, synnerligen efter hvad ofvanföre blifvit sagdt om exstirpationerna i allmänhet. De likna hvarandra så temligen, den ena gången något mindre, den andra gången större operationer. Läkning per primam har varit regel i det ofantligt öfvervägande resultatet. En gång, hos en 18-årig qvinna, visade sig erysipelas, men icke utgående från operations–såret, utan från ett litet sår på näsan. Den spred sig endast till ansigtet och nådde alls icke halsen, än mindre såret, hvilket läktes som de andra.
Lymphangioma.
Man, 20 år. För 4 år sedan våldsam stöt på högra knät, efter hvilken han länge låg till sängs, och aldrig blifvit fullt återstäld. Svullnad och smärtor under de sista 14 dagarna ökade. Int. d. 14/12. På utsidan af lårets nedre del, fortsättande sig i knävecket, en tumör af ungefär 15 c.m. längd och 9 c.m. bredd. Huden deröfver spänd, men normal. Fluktuation kännes öfverallt. Tumören är nästan tudelad vid förstärkningsligamentet i fascia lata, och det tyckes som om innehållet kunde tryckas öfver emellan båda portionerna. Emellertid gaf profpunktion endast blod. Den 15/12 operation. Tumören hade en kavernös byggnad och infiltrerade nedre delen af vastus externus och biceps. Riklig (venös) blödning i trots af Esmarchs binda. Termokautern måste användas. Exstirpationen kunde ej helt utföras. När patienten utskrefs hade den icke exstirperade delen af tumören märkbart aftagit. Utgick d. 15/1 1886. Endast genom amputation hade det sjuka kunnat fullständigt afskiljas, men pat. hade alltför liten olägenhet af sin åkomma, för att en sådan åtgärd kunde ifrågasättas. Berg.
Qvinna, 18 år. Lymfangiom å halsen, intogs d. 20/12 och kom ej till operation förr än år 1886.
Angioma
Man, 19 år. Sedan 5 år ristningar i h. öfverkäken, någon tid efteråt märktes en ärtstor knöl på kindens insida. Andningen genom den högra näshalfvan har ej de sista åren försiggått så väl som genom den andra. Allmänna tillståndet vid intagningen. d. 24/1 godt. Uppdrifning i h. ansigtshalfvan, utbugtning af arcus zygomat. Svullsten går ifrån nasolabialverket till parotis och nedåt till kanten af underkäken. På insidan af buccan en ojemn, knölig, svulstmassa som bakåt sträcker sig till den uppstigande grenen af underkäken och börjar 4 c.m. utanför munvinkeln. Tumören är mjuk och kan genom tryck sammanpressas. Den högra näsöppningen något förträngd, en uppdrifning å platsen för concha inferior. Alkoholinjektioner försöktes en tid utan resultat, hvarför jag d. 19/2 skred till exstirpation. Dervid borttogs hela tumören med huden. Lambå från halsen togs att täcka den stora luckan och genom hvarjehanda jemkningar lyckades det att förena äfven detta sår. Han utskrefs läkt efter 16 dagar. Efter ett år intet recidiv.
Man, 25 år, int. d. 28/2. Haft en kongenital svulst i öfverläppen till höger om näsan. Den växte oafbrutet. Vid 9 års ålder stäfjades den genom insprutningar å sjukhuset i Varberg. Men efter några år återkom den och ökades. Opererades i Göteborg för ett år sedan, dervid huden sparades. Recidiv instälde sig snart. Tumören liknade mycket den föregående. Exstirpation gjort des också på alldeles samma sätt d. 5/3. Utskrefs d. 20/3. Äfven här interecidiv efter ett år.
Man, 35 år. Medfödd tumör på venstra sidan af öfverläppen. Förgäfves behandlad med injektioner. Tumören intager hela sidan af läppen och kinden 5 c.m. utåt och uppåt. Exstirp. d. 22/10. Plastisk operation som i föregående fall. Utskr. läkt d. 1/11.
Flicka, 6 mån. Medfödd teleangiektasi, nu en tumör, som intager trakten under venstra ögat, en qvadrattum i diameter. Exstirp. d. 27/6. Täckning med lambå från kinden, allt blef förenadt. Utskr. läkt d. 8/7.
Flicka, 10 månader. Medfödd liten teleangiektasi i h. tinningstrakten, som redan ökat sig till en hönsäggstor tumör. Extirpation d. 22/10. Huden omkring fridissikerades sedermera och det lyckades att förena sårränderna. Läkning per pr. Utskr. d. 31/10.
Flicka, 14 månader. Medfödd liten fläck å nässpetsen, som alltjemt tillvuxit på ytan och i tjocklek. Int. d. 10/8. Största delen af näsan utom den öfversta delen af dorsum intogs af en stor, blåstrimmig, komprimerbar tumör, som börjat utbreda sig i h. näsborren. Exstirpation af hela svulsten d. 13/8 åtföljd af kauterisation med Paqvelin. Utskr. läkt d. 17/9.
Flicka, 15 månader. Int. d. 30/6. Medfödd svulst, nu intagande båda labia majora. Exstirp. d. 4/7. Utskr. läkt d. 23/7.
Flicka, 17 år. Int. d. 15/9. Hade under ett halft år läspat, men ej märkt någon tumör, förr än hon derpå gjordes uppmärksam af läkare för 6 veckor sedan. Svulsten sedan ej ökad, intager större delen af tungans fria del. Endast spetsen och högra tungranden äro ej deri intresserade. Den är väl begränsad, jemn, icke loberad, ej heller pulserande. Färgen något blåröd. Slemhinnan förskjutbar, icke sårig. Profpunktion uttömde en ringa mängd blod. Exstirpation d. 17/9. Svulsten utskalades hel. Suturer. På aftonen en liten efterblödning. Tungan tillsvullnade temligen starkt. Vid incisionen af den uttagna, något mera än valnötstora, svulsten märktes en håla i dess midt. Den patol.anatomiska undersökningen utvisade ett fibröst bindväfsstroma: Angioma fibrosum. Utskr. d. 25/9. Berg.
Qvinna, 22 år. Medfödd tumör i pannan öfver v. orbitalranden. Misslyckad operation vid 2 års ålder. Tumören, nu skarpt begränsad, kompressibel, valnötstor. Den 23/5, exstirpation, förening af hudsåret, sedan sårränderna aflossats. Utskr. läkt d. 31/5.
Adenoma.
Man, 21 år. Tumören är 8 år gammal. Den började som en hasselnötstor knöl strax under v. bröstvårtan. Något ömmande för tryck, något besvärande vid armens upplyftning. Nu är den stor som ett medelstort äple, loberad, sträcker sig uppåt till randen af pect. major. Exstirp. d. 2679. Utskr. d. 16/10.
Qvinna, 21 år, ogift. Tumören, endast iakttagen sedan 4 månader, är belägen i yttre delen af h. mamma. Hönsäggstor. Exstirp. d. 2/10. Läkt d. 12/10.
Qvinna, 45 år. Tumör i v. mamma, åtminstone i 10 år, endast de sista veckorna säte för smärtor. Den är ännu knappt valnötstor. I anseende till patientens ålder ansågs det här rådligast att ta bort hela mamma, oaktadt diagnosen var riktigt stäld före operationen. Amput. mammae d. 8/2. Läkt d. 23/2.
Det är måhända ej öfverflödigt att anmärka att i de föregående och alla de följande fallen af tumörer, det är den patol. anatomiska undersökningen, som legat till grund för det slutliga rubricerandet, än öfverensstämmande med, än, någon gång, korrigerande den kliniska diagnosen.
Lipoma.
En man, 44 år, landtbrukare som låtit intaga sig för att undergå operation för ett lipom i baksidan af låret, ångrade sig och rymde från lasarettet samma dag.
Qvinna, 30 år. Gåsäggstor svulst strax ofvan crista ilei sin. 15 år gammal. Exstirp. d. 16/1. Läkt d. 29/1.
Qvinna, 31 år. Sätet på ryggen nedanför h. scapula, storleken den af en knuten hand. Exstirp. d. 4/7. Läkt d. 15/7.
Qvinna, 32 år. Fyra år gammal tumör i venstra skuldran, 8 c.m. i diameter. Exstirp. d. 13/2. Utskr. d. 17/2.
Qvinna, 54 år. Likaledes i regio deltoidea, 20 år gammal tumör. Stor som en knuten hand. Exstirp. den 26/2. Läkt d. 12/3.
Fibroma.
Gosse, 14 år. Hade en så enorm tumör i cavum nasopharyngeale med exophthalmos, att operationen ej af mig ansågs utförbar.
Man, 19 år. För 8 år månader sedan började pat. lida af näsblödningar, flytning ur h. näsöppningen och täppthet. Sedermera svårighet att svälja, nedsättning af hörseln, till sist qväfningsanfall och dåsighet. Int. d. 1/5. Högra näshalfvan till största delen utfyld af en polypliknande, gråröd, lätt blödande, temligen fast tumör, som tycktes sammanhänga med en från munhålan synlig, bakom mjuka gommen nedhängande, valnötstor, gråröd, åt sidorna loberad men fri tumör. Fortsättningen i näsan fingertjock, vidfästningen i farynxtaket. Den 7/5 gjordes förberedande tracheotomi. Den 9/5 exstirpation. Snitt genom både mjuka och hårda gommen, aflossning af periostet åt båda sidor, afmejsling af en 2 c.m. lång, nära fingerbred bit af hårda gommen, afklippning af tumören tätt intill fästet, termokauterisering, tamponering med iodoformgas. Dagen derpå förenades gomsåret. Pat. blef allt mera soporös och afled d. 24/5. Obduktionen visade, att tumören hade utbredt sig i sinus sphenoidalis, utfylde denna fullständigt och inträngde i hjernkaviteten. Dura mater var ej genombruten, men i venstra parietalloben fanns en hönsäggstor ascsess, tydligen af äldre datum, samt var i båda ventriklarna och å basen af hjernan. Berg.
Flicka, 8 år. Brännskada ganska utbredd å halsen, på hösten 1884. I ärren ha bildat sig två tumörer, en valnötstor längre ned på halsen, en mindre invid venstra underkäksvinkeln. Exstirp. d. 25/9. Utskr. d. 2/10. Just för den betydliga prominensen ansågs diagnosen af keloid här ej tillträffande.
Qvinna, 21 år. Tumören ett år gammal, började som en ärtstor knöl ofvanför handleden på radialsidan af flexor carpi radialis. Har småningom utbredt sig och inskränkt fingrarnes rörelser. Sista tiden har den smärtat betydligt. Int. d. 19/2. Tumören intager nu hela karpalregionen och sträcker sig 4 c.m. uppåt armen. Huden fri, men senorna sammangyttrade med den fasta svullsten. Ett ärr finnes efter ett föregående exstirpationsförsök. Exstirp. d. 24/2. Tumören befans utgå från senskidorna, helt uppgångna i densamma, men sjelfva tendines voro fria. Deremot sträckte sig infiltrationen upp i musklerna. Nervus medianus var på 2½ c.m. längd inbäddad i tumören och plattryckt, upprispad, n. ulnaris mindre delaktig. Både art. radialis och ulnaris måste resekeras, likaså n. medianus, på hvilken lades nerfsutur. Alla senor fridissikerades, de infiltrerade muskelpartierna borttogos ( infiltr. sträckte sig endast till deras ytliga delar), senan för flexor profundus dig. III borttogs på ett långt stycke, dess periferiska ända förenades med senan för flexor sublimis, sedan en incision gjorts deri. Dauerförband. Såret läktes p. primam, patologerna sade sig aldrig ha sett en sådan tumör förr och gjorde ingen diagnos. Det funktionella resultatet af operationen rätt klent. Rsr. Pat. visade sig åter i oktober, ett börjande recidiv då att misstänka.
Qvinna, 24 år. Tumör i venstra inguen sedan 2 år. Nu hade den stor leken af ett gåsägg – fullt ut. Låg parallelt med lig. Poup., dess förhållande till de stora kärlen ej klart, likaså var det ovisst, om den ej sammanhängde med bäckenbenen. Exstirpation den 3/2, oväntadt lätt. Läkt d. 16/3.
Enchondroma.
Man, 28 år. Tumören, 15 år gammal, satt på fjerde fingrets första falang, exstirperades d. 8/12. Den gick in i märgkanalen, hvilken utskrapades. Läkt d. 12/12.
Exostosis hallucis.
Flicka, 12 år. Dupuytrens exostos på venstra stortån. Afmejsling d. 28/4. Läkt d. 7/5.
Osteoma.
Flicka, 15 år. Tumören, 5 år gammal, satt på underkäken i och till venster om medellinien. Den var hasselnötstor. Exstirp. d. 11/2, med mejsel, hvarvid kringliggande benparti också togs bort. Läkt d. 27/2.
Sarcoma.
Gosse, 12 år. Sedan 2 år tillbaka ett sarkom, som vid intagningen d. 31/8 ej allenast utfylde hela cavum nasopharyngeale, utan har upplöst maxilla superior och utträngt venstra bulben. Smärre isolerade knutar i omgifningen. Oper. d. 5/9. Såsom en förakt och för att studera knölens utbredning inåt, gjordes enukleation af bulben. Orbita var fyld af svulstmassa, som befans Man, 24 år. För 4 år sedan märkte pat. en nötstor hård knöl å högra vristen, sedan han en tid förut tappat ett vedträ på densamma. Den 12:te Jan. föll han och märkte då, att han hade en knytnäfsstor tumör i knävecket. Knölen på foten har sedermera tillväxt och smärtat betydligt, den var vid intagningen orörlig mot 2:dra och 3:dje metatarsalbenen, äpplestor. Tumören i poples 14 c.m. i diameter, också orörlig. Inguinalkörtlarna ej ansvälda. För att fastställa diagnosen, exstirperades d. 26/3 tumören å foten Den mikroskopiska undersökningen utvisade ett malignt sarkom, hvarföre amputation å låret gjordes d. 18/4. Utskr. läkt d. 26/6.
Man, 27 år. Hade redan undergått två exstirpationer för en tumör å högra handen, större för hvarje gång den återkommit. Nu kunde ej bli tal om annat än amputation å underarmen, hvilken verkstäldes d. 23/5. Hade dessutom en ganska försvarlig tumör i axillen, hvilken togs med vid samma tillfälle. Den senare innehöll inga sarkomelement. Läkt d. 13/6.
Qvinna, 52 år. Tumör i bukväggen i nafveltrakten iakttagen först i Okt. 1884, då endast ärtstor. Huden blef snart fästad deri och tumören växte hastigt. Den hade vid intagningen 16 c.m. i diameter, höjd öfver den omgifvande huden 2 c.m. Huden fäst deri, på ett litet ställe ulcererad. Konsistensen fast och likformig. Tumören med bukbetäckningarna förskjutbar. Ett spår till ascites i buken. Inguinalkörtlarna något ansvälda. Exstirp d. 13/1. Fastläsningen vid peritoneum sådan, att ett stycke deraf måste följa med. Särskilda suturer på peritoneum, fascian, musklerna och huden, alltså 4 lager suturer, alla catgut – utom hudens. Läkt d. 5/2.
Med anledning af detta fall vill jag göra en anmärkning. Redan innan operationen började, hade jag angifvit min afsigt vara, att om tumören, som antagligt var, skulle vara intimt förenad med peritoneum, jag icke ämnade försöka att dissikera den lös derifrån, utan hellre taga detta parti af bukhinnan med ut. Jag anser det nemligen vid sarkomer, som sammanhänga med peritoneum, vara mycket bättre för att förekomma recidiv, att handla på detta sätt. Jag har förut i flera fall med mycken möda dissekerat lös tumören från bukhinnan, och varit helt stolt öfver, att en sådan, rätt svår, dissektion lyckats utan att jag fått hål på peritoneum, men sedan jag ett par gånger fått recidiv efter sådana, väl lyckade operationer, har jag tagit för regel att exstirpera det vidhängande stycket af peritoneum och haft bättre resultat. I ett fall hade jag haft två recidiver efter en operation, utförd på det första sättet, men den tredje operationen, på samma patient, då jag tog ett 2 qvadrattum stort stycke af bukhinnan med, gjorde radikal–kur, som nu stått sig i 18 år. Och detta var under den förantiseptiska tiden. Numera, då man förlorat all respekt för blesserande af peritoneum, och det med fullt skäl, är det ändå mindre anledning att riskera en ofullständig operation. Hvem svarar för, att ej sjukdomsfrön finnas i bukhinnan, då den sitter fast i tumören?
Qvinna, 77 år. Förut opererad år 1882. Recidiv redan 3 á 4 månader i form af en tumör, stor som ett ankägg i yttre högra munvinkeln. Huden ulcererad, afsöndrande illaluktande var. I h. regio submaxillaris flera körtlar. D. 24/8 exstirpation, hvarvid i regio submaxill. borttogos 7 á 8 degenerade körtlar, den största af nära ett hönsäggs storlek. Såret å kinden, der musculus masseter delvis måste borttagas, kunde ej förenas med suturer, utan lemnades att granulera. Vid utskrifningen kändes å halsens mellersta parti ett par mer än hasselnötstora knölar. Patienten visade sig åter efter 11 månader. Ärret var jemnt, intet spår till recidiv någonstädes. Körtlarne å halsen något, men ej mycket större. Enär patientens tillstånd före operationen var det allra bedröfligaste, stanken från henne sådan, att hon utgjorde en afsky för andra, och åkommans utbredning så stor, att ingen annat velat operera den gamla, så måste resultatet anses högeligen glädjande. Rsr.
Fibrosarcoma.
Qvinna, 35 år. Tumören, 10 år gammal, aldrig säte för smärtor, sitter på insidan af v. öfverkäkens proc. alveolaris från premolar – till sista molartanden , stor som ett dufägg. Utgår från periostet och är således en epulis. Opererad d. 26/11 med excision, skrapning af benet och kaut. med Paqvelin. Läkt d. 12/12.
Lymphosarcoma.
Man, 20 år. Opererades för en liknande tumör å halsen 1884. Recidiv sedan 3 månader. Tumören är nu knytnäfstor, sträcker sig från yttre örat till larynx och underkäkens rand, bakåt till nackmusklerna. Venstra sternocleido saknas. Tumören är fast och orörlig från bottnen. Allmänna tillståndet godt, inga misstänkta körtlar i grannskapet. Exstirpation d. 24/3, en bland de besvärligaste. Operationen räckte i 3½ timmar, tumören sträckte sig djupt in mellan proc. mastoideus och underkäken, uppåt gående till basis cranii, bakåt infiltrerande nackmusklerna. A. Carotis externa gick tvärs igenom och måste underbindas samt borttagas jemte svullsten. Vena jugul. externa syntes ej till, den var säkerligen borttagen vid den förra exstirpationen. Ansa hypoglossi och facialis kunde ej heller sparas, men n. hypoglossus sjelf kom ej i dagen. Afven vagus, som låg alldeles inpå tumören, visade en spolformig ansvällning, den lemnades orörd. Dagarna efter operationen klagade patienten öfver svårighet att svälja, men mådde eljest bra. Tungans rörlighet oskadd, men venstra ansigtshalfvan lam. Utskr. läkt. d. 8/4. Rsr.
Patienten återkom d. 5/5 med recidiv och akut pneumoni i venstra lungan. D. 16/5 gjordes nytt exstirpationsförsök, men det befans snart omöjligt att aflägsna den numera alldeles diffusa tumören. D. 13/6 måste trakeotomi göras, emedan den kolossalt växande tumören hotade att qväfva pat. Död d. 30/7.
Qvinna, 32 år. Tumören, som daterar sig sedan 9 månader, har vuxit till storleken af en apelsin, och utfyller hela den högra axillen, går upp till clavicula och djupt under pectoralis major. Patientens allmänna tillstånd mycket klent, men inga metastaser kännas. Exstirpation d. 28/11. Rsr. Utom den stora tumören fans ett paket smärre sådana, sträckande sig både framåt och uppåt under pectoralis, bakåt mellan scapula och latissimus dorsi, nedåt under m. serratus. Allt som tycktes vara sjukt aflägsnades. Pat. läktes hastigt, utskr. d. 22/12, men en tumör kändes sedan öfver clavicula, hvilken det ansågs ändamålslöst att operera.
Cystosarcoma.
Qvinna, 56 år. Tumör i venstra mamma sedan 4 år, vid intagningen stor som en knytnäfve. Finnes i nedre delen af mamma, är rörlig från m. pectoralis, men knappt från huden. Fasta och fluktuerande ställen omvexla derå. Axillarkörtlar ej ansvälda. Patienten kolossalt fet. Exstirp. d. 22/1. Läkt d. 15/3. Mikroskopisterna funno spolceller, men inga cancerelement.
Myxosarcoma.
Man, 18 år. År 1879 påkom utan känd anledning en svullnad i högra tibias midt en benhård, ej ömmande uppdrifning af ett gåsäggs storlek. Men dessutom hade han å det andra, det venstra låret en långsträckt, mjukare svullst, om hvars uppkomst han ej kunde ge besked. Denna sträckte sig på ut– och framsidan från trochanter major ned till nedre fjerdedelen af låret, ganska diffus. Tumören på tibia rördes ej, men den på låret exstirperades d. 18/3. Ytterst besvärlig operation, tumören satt fast vid periostet, men hade infiltrerat musklerna så, att dess afskiljande var mycket svårt och stycken af vastus externus fingo följa med. Utskr. läkt d. 18/6 efter långvarig suppuration, men recidiv redan misstänkt. Rsr. Hallin. (Den mikroskopiska diagnosen blef fibro – myxoma sarcomatodes.) Han återkom d. 2/10. Tumören å tibia hade nu mjuknat och öppnade sig spontant. Nedanför lig. Poupartii en valnötstor ansvällning, tumörer äfven i fossa iliaca, dessutom under ärret efter den förra operationen. Nu ansågs ingen ny operation böra ifrågakomma och pat. lät derföre utskrifva sig d. 18/10 oförbättrad.
Osteosarcoma.
Man, 49 år. Var redan i Okt. 1884 intagen på lasarettet för en tumör, som på ett års tid från en liten upphöjning till höger om sternum utvecklat sig till en 13 c.m. lång, 8½ c.m. bred svullst, loberad, elastisk, intagande sternum och högra sidan af bröstet närmast der intill. Santesson ansåg honom inoperabel. Han återkom d. 2/1 1885 och begärde enträget att bli opererad, emedan han hade svår värk. Efter noggrann undersökning och efter samråd med prof. Berg. måste jag dock afstå derifrån. Tumören hade ökat sig till resp. 16 och 10 c.m. Vid profpunktion märktes, att sternum i stor utsträckning var borta, och det skulle dessutom behöfts en resektion af åtskilliga refben på högra sidan, för att utfå tumören. han utskrefs ånyo d. 9/1. Visade sig i Maj, då tumören ökat sig till 19 och 16 c.m. Allmänna tillståndet så dåligt, som möjligt.
Man, 51 år. Efter någon tids ömhet och värk märkte pat. för 9 månader sedan en tumör vid venstra knäts insida, hvilken sedan hastigt ökats, synnerligen efter ett fall i Febr. Venstra knät och nedre delen af femur är likformigt uppdrifvet i en utsträckning af 17 c.m. Gränserna otydliga. Största omkretsen af tumören är 51 c.m. Inguinalkörtlarna något ansvälda, men i buken kändes inga tumörer. Svår värk. Den 29/9 gjordes exartikulation af låret. Främre yttre lambå dissikerades lag för lag upp, de stora kärlen underbundos före genomskärningen. Glandlerna i inguen togos sedan bort, hvilket tog temligen lång tid. Derefter fortsattes operationen med genomgående af leden och bildande i ett tag af inre bakre lambå. Läkningen gick normalt, med undantag af att en liten del af huden gangrenerade bort. Temperaturen aldrig öfver 37,5 grader. Utskrefs läkt d. 12/11. Rsr.
Man, 56 år, hemmansegere från Jemtland. Våren 1884 började han känna lancinerane smärtor i högra fotleden. På sommaren samma förhållande i den venstra. Snart bildade sig formliga knölar (diagnosticerade såsom arthritiska). På efterhösten måste han intaga sängen och har sedan knappt lemnat den. Int. d. 20/2. Båda underbenen ödematösa. Vid högra malleolus internus 2 blåröda sammanhängande svullster, pseudofluktuerande, höjande sig 1 c.m. ofvan omgifningen, runda tills. 9 c.m. Vid yttre malleolen en liknande svullst. Kring det andra benet alldeles liknande, men något mindre tumörer. Det allmänna tillståndet mycket dåligt, förtätning i högra lungspetsen. Fallet var ej synnerligen lockande, men att skicka hem, ohulpen, den långa vägen, patienten, som satt sitt sista hopp till lasarettet, var mig alltför påkostande. Både patienten och hans anförvandter voro fullt medvetna om amputation å båda underbenen å lieu d´élection. Till min synnerliga glädje lyckades företaget väl. Läkning inträffade per primam och mannen utskrefs d. 26/6, med allmänna tillståndet ojemförligt bättre, än då han kom in.
Man, 59 år. Pat. sjuknade plötsligt d. 10/12 1884 med alla symptom af en akut infektionssjukdom, häftig värk, delirier, svåra smärtor i venstra öfverkäken, som starkt ansvälde. Han drog sjelf ut alla tänderna der, hvarefter smärtorna lindrades, svullnaden något minskades. Intogs på lasarettet d. 10/1, emedan en tydlig svullst bildats. Denna intog hela öfverkäken och sträckte sig vid alveolarprocessen öfver på andra sidan till sista framtanden. Operation d. 17/1. Dervid borttogos hela venstra öfverkäks– och gombenet till en del äfven på högra sidan. Ett stycke misstänkt hud, mellan venstra ögats yttre vinkel och näsvingen togs äfven bort. Detta sår täcktes medelst plastisk operation. Utskr. läkt d. 16/2. Rsr.
Man, 74 år. I slutet af Mars 1885 bortskrapades å venstra kinden en liten vårta. Såret läktes ej. För 14 dagar sedan lindrig värk i kinden, småningom ökad, äfven värk inuti ögonhålan. Samtidigt har en gulaktig, mörjig massa flutit ur såret och ögat har svullnat igen. Int. d. 26/6. I venstra reg. supramaxillaris en väl begränsad, hönsäggstor tumör, öfvergående på nedre orbitalranden och ögonlocket, bredden 5 c.m. höjden 4 c.m. På dess höjd ett sår 2 c.m. – 1 c.m., med oren botten och vallformiga ränder. Bulben trängd bakåt och uppåt. Pat. ser bra på ögat. Exstirpation d. 2/7, resektion af orbitalranden. Bulben kunde ej sparas. Utskr. n. läkt d. 26/7. Berg.
Upprepas att här, som eljest, den mikroskopiska undersökningen bestämt diagnosen.
Papilloma.
Man, 47 år, (riksdagsman). Har varit vårdad här för samma sjukdom förut. Nu en nära gåsäggstor, blomkålsliknande tumör i rectum, pedunkulerad, men derjemte var en så stor del af slemhinnan besatt med vårtlika exkrescenser, att aflägsnande af allt det sjuka medelst amputatio recti ej kunde gå för sig, hvarför så mycket som möjligt exstirperades och resten utskrapades med hvass slef d. 3/7. Santesson, Berg.
Utskrifningen fördröjdes genom en uppkommen tyflit, som började d. 1/8, sedan pat. lemnat sängen och börjat göra promenader i det fria.
Gumma.
Qvinna, 43 år. En tumör å venstra lårets insida, stor som en spansk nöt, och en annan, mindre, å venstra fotens mediala rand. Behandlades med syrup. Giberti, bättrades och skulle fortsätta med samma medicin hemma. 21/10–2/11.
Cancer epithelialis labiorum.
Man, 38 år. Sår sedan 4 á 5 månader på högra sidan af underläppen. Hasselnötstor, ulcererande tumör. Exstirp. d. 31/10. Inga halskörtlar. Utskr. d. 13/11.
Man, 59 år. Åkomman 2½ år i venstra sidan af underläppen. Intager nu hela venstra sidan. Excision d. 8/12. Ersättning från öfverläppen enligt Esthlanders metod. Utskr. d. 21/12. Berg. Man, 61 år. Åkomman 8 år gammal. Nötstor tumör. Exstirp. d. 18/7. Utskr. 24/7.
Man, 66 år. Sår sedan ett år. Intager hela underläppen, inga metastaser. Oper. 25/6. Äfven i detta fall bildades ersättning från öfverläppen. Läkt d. 15/7. Berg.
Man, 68 år. Spricka i läppen sedan ett år. Tumören intog vid intagningen hela underläppen jemte en del af hakan och venstra kinden. Nedanför käken flera hårda, nötstora lymfkörtlar. Oper. d. 17/3. Plastisk operation. Under käken måste en temligen stor defekt lemnas öppen. Mannens allmänna tillstånd mycket klent, han hade anfall af svindel o.s.v. Fick jern och china samt utskrefs frisk d. 29/5.
Man, 76 år. Ett år sjuk. Af underläppen ¾ intagen af svullsten. Exstirp. och cheiloplastik d. 1/10. Utskr. d. 12/10.
Cancer epithelialis linguae.
Qvarliggande från 1884 en 58 års man, som opererats d. 13/12 medelst exstirpation af hela tungan ända ned till epiglottis, enligt Langenbecks metod. Föregången underbindning af venstra lingualis, genomsågning af maxillen, exstirpation af degenerarade lymkörtlar, glandula submaxillaris och gl. sublingualis. Underbindning af högra lingualis i såret. Utskr. läkt d. 9/1 1885.
Man, 34 år. Int. d. 19/12 1885. Åkomman började för ett halft år sedan med ett litet sår på venstra tungranden, ett par centim. bakom spetsen. Nu stort som en 10-öring med obetydligt hård botten och kanter. Kilformig excision d. 22/12. Utskr. läkt. d. 30/12.
Man, 54 år. Inkom för en abscess i låret. Såret på tungan visade sig först under vistelsen på lasarettet. Iodbehandling utan resultat. Hann ej under året opereras.
Qvinna, 36 år. I Aug. 1884 fick pat. ett sår i venstra kanten på tungan, hvilket trots lapispenslingar fortskred. Vid intagningen var venstra tunghalfvan ända bak till gombågen infiltrerad, hård och ulcererande, men tungspetsen fri. Värk i tungan, venstra örat och tinningarna sedan jultiden. Den 25/2 exstirpation af venstra tunghalfvan efter underbindning af art. lingualis. Hudsnittet från käkvinkeln cirka 8 c.m. nedåt–inåt, samt från midten af detta ett snitt framåt mot hakan. Utskr. läkt d. 16/3.Pat. återkom d. 7/10 med recidiv. Tungans venstra rand var något adherent vid munbottnen och kändes fastare än normalt. Ny extirpation 11/10, hvarför ett snitt lades utmed venstra underkäksranden. Utskr. läkt d. 29/10.
Qvinna, 68 år. Förut vårdad här 1880, då en cancerknöl i tungan borttogs, samt 1882, då den degenerade glandula submaxillaris aflägsnades. Först i Aug. i år började i det gamla tungärret en knöl bilda sig. Int. d. 1/12. Tungans högra hälft fastvuxen med munbottnen. På högra sidan af tungan ett långsträckt sår med hårda upphöjda kanter och knottrig botten, sträckande sig från tungspetsen till närheten af gomseglet, samt något utbredande sig på tandköttet och munbottnen. Inga svälda lymfkörtlar. Exstirpation d. 3/12, resektion af ett 2–3 c.m. långt stycke af underkäken. Det sparade periostet hopsyddes. Venstra tunghalfvan rördes ej. Läkningen normal. Utskr. d. 21/12. Hålet i benet ännu ej utfyldt. Alla dessa operationer för cancer i tungan äro utförda af Berg.
Cancer epith. buccae.
Man, 67 år. Svullst på venstra kindens insida sedan 7 månader. Nu upptagande hela mungipan och en stor del af kinden. Exstirp. d. 18/6. Hela buccan borttogs och förlusten täcktes med en lambå från halsen. Såret efter denna senare drogs också ihop. Utskr. nästan läkt d. 5/7. Rsr.
Cancer epith. maxillae inferioris.
Qvinna, 46 år. Nervfeber jultiden 1884. Derunder märktes ett sår omkring sista molartanden i högra underkäken. Hastig tillväxt. Int. den 13/4. Svulsten oval, 5 c.m., ligger på öfvergången mellan ram adscendens och horizontalis, nästan öfvergående på tungrotens och kindens slemhinnor, ulcererad. Indurerad submaxillarkörtel. Resektion af högra underkäkshalfvan, exstirpation af det sjuka samt af glandeln d. 16/4. Utskr. nära läkt d. 29/5.
Cancer epithel. laryngis.
Man, 70 år. Hade under en längre tid haft respirationssvårigheter, till sist qväfningsanfall. D. 11/12. Cricotracheotomi. D. 22/12. Tracheotomia inferior. Berg. Qvarlåg till 1886. (Död. d. 21/1.)
Ingen operation för sjelfa larynxtumören ansågs med hopp om framgång kunna företagas. Diagnosen post mortem lär ha blifvit tuberkulos, den ofvanstående, och som i början gjordes, således ej tillträffande.
Cancer epithelialis oesophagi.
Fru, 55 år. Har sedan 4 år lidit af striktur i oesophagus, hvilken under de första åren hölls tillbaka genom sonderingar, så att hon kunnat förtära ganska fasta födoämnen, och allmänna tillståndet varit godt. Först på sista halfåret har trängseln blifvit svårare och starka smärtor kommit till. Efter sonderingarna, som nästan hela tiden blifvit af mig verkstälda, har på sista tiden blod visat sig. Slutligen har knappt en finare bougie kunnat passera, och patienten har blifvit mycket försvagad. Intogs d 14/5 och samma dag gjordes gastrostomi. Operationen gick reguliert och pat. mådde väl de första 2 dagarna. Sedan tillstötte en perakut pneumoni och hon afled d. 20/5. Såret efter operationen var retningsfritt, intet spår till peritonitis fans. Den cancerösa strikturen, ulcererad, sträckte sig från en punkt, motsvarande cartilago cricoidea till jemnhöjd med 6:te trachealringen. Rsr.
Cancer epith. penis.
Man, 52 år. År 1881 exstirperades en ärtstor knöl på praepartium, diagnosticerad till epithelioma. Läkning först efter 10 veckor. För ett år sedan recidiv på corona glandis, utbredande sig. Storleken den af en 2-öring. Han hade dessutom en gammal analfistel. Den 23/1 amputatio penis. På qvällen en efterblödning, så att suturerna måste tagas upp och en liten arter underbindas. Nya suturer. Analfisteln opererades d. 4/2. Utskr. läkt d. 18/3. Berg. Santesson.
Cancer epith. recti.
Man, 53 år. Sedan 2 år smärtor i rectum och försvårad defekation. Snart blefvo exkrementerna tillplattade, blandade med blod och var. I Sept. 1884 prolaberade knölar vid öppningarna, småningom utbildande sig till en sammanhängande tumör, som ej kunnat reponeras. Den är nu stor som ett äple, genomsläpper nätt och jemnt ett finger, samt fortsätter sig 10 c.m. upp i tarmen, mest på framväggen. Vid öfre gränsen är ett trängre ställe och här är bakre väggen mera sjuk. Den 11/7 exstirpation af rectum, hvarvid pars membranacea. urethrae lederades, så att pat. i 6 veckor fick ha inne en sond á demeure. Läkning genom suppuration, sedan suturerna skurit igenom. Utskr. så vidt utrönas kunde, frisk d. 6/10. Berg.
Man, 60 år. Sjuk med de vanliga symptomen sedan 8 månader. I rectum en ulcererande ringformig striktur, som genomsläpper fingerblomman och hvars öfre gräns nätt och jemnt kan nås. D. 15/2 exstirperades recti, hvarvid peritoneum öppnades, men genast åter hopsyddes. Det öfre tarmstycket neddrogs som vanligt och fästades med suturer i det yttre såret. Två draenagerör. Läkning hastig och vacker. Utskr. d. 11/3. Berg.
Qvinna, 53 år. Int. d. 27/10. Stor tumör i främre rektalväggen sedan 1½ år. Den kändes alldeles begränsad och tycktes synnerligen lämplig för operation. Under kloroformnarkos gjordes först dilatation forcé. För säkerhets skull införde jag hela handen i rectum (Simon) och kände dervid tumörer i buken, förut alldeles omöjliga att diagnostisera. Operation uppgafs.
Carcinoma faciei.
Man, 52 år. Opererad härstädes i Juli 1884 för en kolossal cancer i parotis och å halsen. Recidiv redan i December. Intogs här d. 31/1 för blödningar från den ulcererande tumören. Sedan dess stillats, återsändes patienten såsom inoperabel till Grubbens gärde, derifrån han senast kommit.
Man, 61 år. Opererades för läppkräfta i Mars å sjukhuset i Kisa. Redan efter en månad märkte patienten en knöl vid venstra käkranden. Har redan nått 11 c.m. i bredd och 7 c.m. i höjd. Den är adherent både till huden och benet. Exstirpation d. 11/8 med resektion af ett stycke af underkäken. Läkt d. 31/8. Rsr. Hallin.
Carcinoma linguae et oris.
Qvinna, 50 år. Åkomman började för 4 år sedan med en bönstor förhårdnad på högra sidan af tungan. Först på sista tiden smärtor, strålande ut mot öronen, värst om nätterna. Aldrig ulcerationer. Afmagring, svårighet att svälja. Hela tungan nästan brädhård ända till epiglottis, likaså närmaste delen af gombågen. Tungan är orörlig, fästad i munbottnen, har en tjock, gulgrå beläggning, slemhinnan adherent till underlaget. I h. regio submaxillaris en ärtstor lymfkörtel. Båda glandulae submaxillares temligen stora, loberade. Den 25/7 exstirpatio linguae (Tracheotomi) enligt Kocher och genomsågning af underkäken enligt Langenbeck. Äfven en del af högra tungbenshornet måste borttagas. Vid utskrifningen den 27/8 var patienten läkt men kunde ej tala tydligt och måste fortfarande intaga födan genom sond. Berg.
Carcinoma colli.
Qvinna, 47 år. Pat. hade en stor svulst, som intog nästan hela venstra halsregionen, var förskjutbar och af fast konsistens samt loberad. Den var endast ett år gammal och hade förorsakat jemförelsevis ringa obehag. Symptom af magkatarrh, men obetydliga. Diagnosen stäldes på lymfosarkom och exstirpation gjordes af mig den 29/8. Dervid var Sir Thomas Spencer Wells närvarande. Operationen kräfde mycket tålamod, men det lyckades att få ut de enorma tumörmassorna som fylde hela halsen från tungbottnen till nackmusklerna och clavicula, utan delning af sternocleido. På andra dygnet fick patienten feber och profus svettning. Stark afsöndring. De sista dagarna blef temperaturen visserligen normal, såret hade tagit ihop, men hon afled af septikemi den 7/9. En liten cancer i pyloris fanns, och den mikr. Undersökningen visade ock, att tumören var ett veritabelt carcinom.
Carcinoma mammae.
Qvarliggande från 1884, en 54 år gammal qvinna. opererad den 24/12. Läkt den 17/1.
Under året intagna 8, alla qvinnor.
Ålder, 37 år. Efter alla sina 9 barnsängar svåra "mjölkstockningar" i venstra bröstet, 2 gånger abscesser. För 3 år sedan märkte hon en redan strax temligen stor tumör, långsamt tillväxande. För 2 månader sedan märktes svulster i axillen. Tumören nu 8 c.m. i diameter, huden infiltrerad men ej ulcererad. Den 9/4 amputatio mammae med utrymning af axillen. En del af såret måste lemnas öppet. Nära läkt den 4/5.
Ålder, 44 år. Sedan knappt ett år en först hasselnötstor knöl i venstra bröstet. Int. den 7/7 med en tumör, som är 19 c.m. lång och på bredaste stället 9 c.m. Går långt upp i axillen. Amputatio mammae med utrymning af axillen den 9/7. Utskr. läkt den 3/8. Visade sig i slutet af Oktober med ett inoperabelt recidiv.
Ålder, 51 år. Tumören började för 17 månader sedan i venstra mamma. Nu en hönsäggstor knöl, huden hel men stora körtlar i axillen. Opererades på vanligt sätt den 23/6. Läkt utskr. den 7/7.
Ålder, 57 år. Förra vintern förhårdnad i högra mamma. Flera barnsängar. I yttre nedre qvadranten af högra bröstet en hönsäggstor skirr, huden i börjande ulceration. I axillen flera ärt– till valnötstora tumörer. Den 25/8 operation. En större del af operationssåret måste lemnas öppet. Utskr. Läkt den 27/10.
Ålder, 59 år. Knölen i mamma 2 år gammal. För kort tid sedan brutit clavicula, bråttstället ännu ömt. Tumören är nu större än ett barnhufvud, ulcererande. I axillen inga märkbara körtlar. Operation den 11/6, hvarvid axillen öppnades och några små körtlar borttogos. Ej heller här kunde hela defekten täckas. Ett obetydligt sår qvarstod då hon utskrefs d. 2/9, men recidiv började redan visa sig å det gamla stället och dessutom en nära hönsäggstor tumör i bråttstället å clavicula.
Ålder, 64 år. Hönsäggstor skirr i öfre inre qvadranten af högra mamma
Ålder, 64 år, från Finland. Patienten som är mycket fet, har för 1 år sedan märkt en liten knöl i yttre delen af venstra mamma. Nu hönsäggstor, adherent, men knölen eljest ganska rörlig. Fettman hindrar undersökning af axillen. Operat. d. 2/9, hvarvid axillen befanns innehålla några ärt– till valnötstora knölar. Utskr. läkt den 23/9.
Ålder, 65 år, ogift. I sept. Nu tumören 1884 började hon känna en liten knöl bredvid högra bröstvårtan. Nu tumören hönsäggstor, hård, ojemn, temligen rörlig. På ett ställe intimt förenad med betäckningarna. Inga axillarkörtlar. Operation den 23/5. Utskr. läkt den 6/7.
Det är kanske öfverflödigt att anmärka, att vi alltid vid cancer i mammae amputera hela bröstet med huden, samt äfven öppna axillen. Äfven der inga svälda körtlar förut varit kännbara, finnas vanligen sådana. Visserligen utgå ytterst sällan recidiven derifrån, men de äro med skäl misstänkta för att kunna bidraga till generalisering af sjukdomen. Vi sträfva till det yttersta att genom fridissekering af huden rundt om bringa sårränderna tillsammans och hopfästa dem. Dränrören föras ut genom särskilda hål i sårens botten. Som ofvan synes, ha i ett par fall recidiven inträffat snart, och det är alltför sannolikt, att de nog inställa sig i flera andra fall. Men det är dock redan mycket vunnet, vid sådana och andra cancer–operationer, om man skänker patienten månader, kanske år af hälsa och hopp. Jag brukar säga, att den med skäl anses ha gjort en god gerning, som bereder en menniska en dag, en stund af ren glädje, huru mycket mera då den, som bereder dem ett gladt, flera glada år? Och att en canceroperation kan lyckas, lider intet tvifvel. Jag har patienter, som jag följt i många, ända till 20 år, som förblifvit friska, till och med sådana, der den mikroskopiska undersökningen utvisat en ganska bestämd malign cancerform. Härtill kommer ytterligare, att dödsfallen efter en canceroperation dock äro ytterligt sällsynta numera. I år har alla fallen förlupit afebrilt och så har förhållandet nästan alltid under den antiseptiska behandlingen varit.
Cancer testiculi.
Man, 35 år gammal. Pat. har i Stockholm blifvit behandlad, dock ej på lasarettet, med alkoholinjektioner för bråck under en längre tid, men det oaktadt sedermera flera gånger besvärats af incarcerations– och inflammationssymptom. Begärt att få undergå radikaloperation, men blifvit vägrad det af samme operatör, i anseende till hans dåliga tillstånd i allmänhet. Hans v. testis var nu knytnäfstor och derifrån sträcker sig genom inguinalkanalen en omkring fingertjock, hård, ömmande sträng. Matt ton. Ofvanför testis ett fluktuerande ställe. Sedan flera år symptom af lungtuberkulos. Inguinalbråck äfven på högra sidan. Operation d. 6/1. V. testis befans bilda en enda stor, mörjigt, degenerad cancermassa, och med densamma sammanhängde omentet, som delvis bildade ett hopbakadt kylse längst ned, dels den ofvannämnda strängen. Svårt att aflösa. Funikeln också tjock, aflägsnades med omentet så högt upp som möjligt. Derefter radikaloperation på vanligt sätt. Lindrig temperaturstegring de första dagarna, smärtor vid hostanfallen. Utskr. läkt d. 20/1. Santesson. Berg.
Den under morbus simulatus upptagne var en 18-årig arbetare, som påstod sig ha höftsjuka. Det befans snart, att han det ej hade, och intet annat heller. Den med morbus nullus inkom såsom misstänkt för höftsjuka, men befans oskyldig härtill.
| Årsrapport för år 1885 från Kongl. Serafimerlasarettet och den kirurgiska afdelningen af Prof. Carl J. Rossander Vårdade sjukdomar. | ||||||||||||||||||||||||||||
| Sjukdomar | Qvarliggande från 1884 | Inkomne under år 1885 | Summa vårdade | Utgångne | Qvarligande till 1886 | |||||||||||||||||||||||
| I lefnadsåret | Årstid | Summa inkomne | Friske eller förbättrade | Obotade | Döde | |||||||||||||||||||||||
| 10 år och der- under | 11-20 | 21-40 | 41-60 | öfver 60 år | Jan-Mars | April-Juni | Juli-Sept | Okt-Dec. | ||||||||||||||||||||
| m. | q. | m. | q. | m. | q. | m. | q. | m. | q. | m. | q. | m. | q. | m. | q. | m. | q. | m. | q. | m. | q. | m. | q. | |||||
| I. Vitia primae conformationis. | ||||||||||||||||||||||||||||
| Uranoscisma | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Labium leporinum | 5 | 1 | 1 | 4 | 1 | 2 | 6 | 1 | 6 | 1 | 6 | 1 | ||||||||||||||||
| Myomeningocele sacralis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Ectopia vesicae | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||||
| Epispadiasis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Phimosis naturalis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| III Morbi contagiosi et miasmatici. | ||||||||||||||||||||||||||||
| Erysipelas | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Pyaemia | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Phthisis (pulmonum) | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||||
| VII. Morbi cranii, cerebri, medullae spinalis et syst. Nerv. | ||||||||||||||||||||||||||||
| Vulnera capitis c. cranio denudato | 1 | 1 | 3 | 1 | 3 | 2 | 1 | 4 | 2 | 4 | 2 | 4 | 2 | |||||||||||||||
| Fractura cranii | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | ||||||||||||||||||
| Fractura cranii complicata | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | ||||||||||||||||||
| Fractura cranii comminuta | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Fractura basis cranii | 1 | 1 | 1 | 3 | 1 | 1 | 2 | 3 | 4 | 2 | 5 | 2 | 4 | 2 | 1 | |||||||||||||
| Fractura vertebrarum | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 3 | 3 | ||||||||||||||||||||
| Commotio cerebri | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Contusio cerebri | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Hemiplegia traumatica | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Paralysia extrem. Inferioris | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Paresis extrem. superioris | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||
| Neuralgia trigemini | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | ||||||||||||||||||
| Ischias | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Transport | 5 | 8 | 2 | 5 | 1 | 10 | 2 | 7 | 5 | 8 | 10 | 12 | 10 | 30 | 10 | 35 | 10 | 28 | 9 | 6 | 1 | 1 | ||||||
| Neuritis et neuralgia nerv. mediani | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | ||||||||||||||||||||
| Neuralgia digitorum | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Hysteria | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| VIII. Morbi organorum sensus. | ||||||||||||||||||||||||||||
| a) morbi oculorum: | ||||||||||||||||||||||||||||
| Anchyloblepharon | 1 | 1 | 2 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||
| Symblepharon | 2 | 1 | 2 | 1 | 1 | 3 | 4 | 1 | 4 | 1 | 2 | 1 | 1 | 1 | ||||||||||||||
| Strictura canal. Lacrym. | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 1 | 2 | 1 | 2 | ||||||||||||||||
| Dacrayocystitis | 1 | 2 | 2 | 1 | 1 | 2 | 1 | 1 | 4 | 4 | 2 | 6 | 4 | 6 | 5 | 6 | 5 | |||||||||||
| Blepharitis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | |||||||||||||||
| Ectropion | 1 | 1 | 1 | 2 | 1 | 3 | 3 | 3 | ||||||||||||||||||||
| Entropion | 1 | 1 | 1 | 1 | 3 | 1 | 2 | 1 | 3 | 1 | 3 | |||||||||||||||||
| Papilomata conjunctivae | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Granuloma conjunctivae | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Pterygium | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Conjunctivitis catarrhalis | 2 | 1 | 1 | 2 | 2 | 2 | ||||||||||||||||||||||
| Conjunctivitis blennorrhoica | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 2 | ||||||||||||||||||||||
| Conjunctivitis trachomatosa | 2 | 1 | 2 | 1 | 1 | 1 | 2 | 1 | 2 | 2 | 2 | 4 | 2 | 4 | ||||||||||||||
| Keratitis phlyktenulosa | 1 | 4 | 1 | 1 | 4 | 2 | 1 | 1 | 6 | 1 | 6 | 1 | 5 | 1 | ||||||||||||||
| Keratitis pannosa | 2 | 1 | 1 | 2 | 1 | 2 | 1 | 2 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||
| Keratitis parenschymatosa | 1 | 3 | 2 | 2 | 1 | 2 | 1 | 3 | 3 | 4 | 5 | 4 | 5 | 2 | 2 | 1 | 1 | 3 | ||||||||||
| Keratitis suppurativa | 1 | 2 | 2 | 3 | 2 | 1 | 2 | 2 | 2 | 4 | 8 | 2 | 9 | 2 | 9 | 2 | ||||||||||||
| Keratitis ulcerosa | 1 | 2 | 1 | 1 | 2 | 1 | 2 | 5 | 4 | 1 | 5 | 4 | 6 | 10 | 6 | 11 | 8 | 11 | 6 | 2 | ||||||||
| Keratitis e combustione | 1 | 1 | 2 | 6 | 3 | 6 | 9 | 10 | 10 | |||||||||||||||||||
| Leucoma corneae | 1 | 2 | 1 | 1 | 1 | 3 | 3 | 2 | 1 | 4 | 2 | 5 | 4 | 3 | 4 | 1 | 1 | |||||||||||
| Leucoma corneae adhaerens | 1 | 1 | 3 | 2 | 3 | 1 | 4 | 1 | 4 | 3 | 1 | 1 | ||||||||||||||||
| Vulnus perforans corneae | 1 | 1 | 1 | 2 | 2 | 3 | 2 | 1 | ||||||||||||||||||||
| Vulnus perforans sclerae | 1 | 2 | 2 | 1 | 2 | 3 | 1 | 4 | 2 | 4 | 2 | 4 | 2 | |||||||||||||||
| Staphyloma corneae | 3 | 1 | 1 | 1 | 3 | 2 | 1 | 4 | 2 | 4 | 2 | 4 | 2 | |||||||||||||||
| Staphyloma sclerae | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Keratoconns | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||||
| Scleritis | 3 | 1 | 2 | 1 | 1 | 4 | 4 | 4 | ||||||||||||||||||||
| Iritis | 1 | 2 | 2 | 1 | 3 | 3 | 3 | |||||||||||||||||||||
| Cyclitis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | ||||||||||||||||||
| Transport | 11 | 10 | 12 | 6 | 24 | 19 | 34 | 18 | 26 | 16 | 11 | 6 | 33 | 48 | 44 | 47 | 107 | 65 | 118 | 75 | 102 | 65 | 11 | 2 | 1 | 4 | 8 | |
| Iridocyclitis | 2 | 1 | 1 | 3 | 1 | 3 | 2 | 2 | 1 | 4 | 4 | 4 | 4 | 3 | 2 | 2 | 1 | |||||||||||
| Iridochoroiditis | 1 | 1 | 1 | 2 | 1 | 2 | 1 | 2 | 1 | 1 | 1 | 1 | ||||||||||||||||
| Synechiae posteriores | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | ||||||||||||||||||
| Atresia pupillae | 1 | 1 | 2 | 2 | 2 | 2 | ||||||||||||||||||||||
| Iridodialysis traumatica | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Haemorrhagia camer. ant | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Haemorrhagis corpor. vitrei | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||||
| Glaucoma acutum et subacut | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 1 | 2 | |||||||||||||||||
| Glaucoma chronicum | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Choroiditis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Synchisis corporis vitrei | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Chorioretinitis | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 2 | 2 | |||||||||||||||||||||
| Retinitis haemorrhagia | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Retinitis albuminurica | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Neuritis optici | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||||
| Atrophia nerv. Optici | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 2 | 1 | 3 | 1 | 1 | 2 | 1 | |||||||||||||||
| Panophthalmitis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 1 | 2 | 1 | |||||||||||||||||
| Corpus alienum in oculo | 1 | 3 | 10 | 5 | 5 | 4 | 14 | 14 | 10 | 3 | 1 | |||||||||||||||||
| Atrophia bulbi dolorosa | 1 | 2 | 1 | 1 | 2 | 2 | 1 | 3 | 2 | 3 | 2 | 3 | 1 | 1 | ||||||||||||||
| Cataracta | 2 | 2 | 1 | 1 | 1 | 6 | 3 | 10 | 15 | 7 | 14 | 14 | 4 | 18 | 21 | 18 | 23 | 15 | 15 | 2 | 7 | 1 | 1 | |||||
| Cataracta traumatica | 1 | 2 | 1 | 1 | 1 | 3 | 3 | 2 | 1 | |||||||||||||||||||
| Cataracta secundaria | 2 | 1 | 1 | 2 | 1 | 2 | 1 | 2 | 1 | 2 | ||||||||||||||||||
| Luxatio lentis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Sarcoma oculi | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | ||||||||||||||||||
| Carcinoma oculi et orbitae | 3 | 1 | 1 | 3 | 4 | 4 | 3 | 1 | ||||||||||||||||||||
| Hypermetropia | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Astigmatismus | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Vulnus part. moll. orbitae | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Amblyopia | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| S:a ögonsjukdomar 232 | ||||||||||||||||||||||||||||
| nasib | ||||||||||||||||||||||||||||
| Epistaxis | 1 | 1 | 1 | 2 | 1 | 3 | 3 | 3 | ||||||||||||||||||||
| Adenomata nasi et pharyngis. | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| aurisc | ||||||||||||||||||||||||||||
| Otitis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Transport | 14 | 13 | 13 | 9 | 33 | 25 | 58 | 24 | 46 | 26 | 27 | 23 | 54 | 88 | 78 | 64 | 177 | 107 | 191 | 120 | 159 | 95 | 23 | 15 | 1 | 8 | 10 | |
| IX. Morbi organor. circulationis. | ||||||||||||||||||||||||||||
| Varicocele | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Lympadenitis | 1 | 1 | 2 | 2 | 4 | 4 | 2 | 1 | 1 | 2 | 4 | 4 | 6 | 9 | 7 | 10 | 8 | 10 | 7 | 1 | ||||||||
| X. Morbi organ. Respirationis | ||||||||||||||||||||||||||||
| Hydrocele congenita colli | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Struma | 1 | 1 | 2 | 1 | 1 | 2 | 3 | 1 | 4 | 1 | 4 | |||||||||||||||||
| Empyema | 2 | 1 | 3 | 2 | 3 | 1 | 2 | 4 | 2 | 6 | 2 | 4 | 1 | 1 | 1 | 1 | ||||||||||||
| XI. Morbi orga. digestiones | ||||||||||||||||||||||||||||
| Glossitis | 2 | 1 | 1 | 2 | 2 | 2 | ||||||||||||||||||||||
| Angina Ludovici | 1 | 2 | 3 | 2 | 1 | 2 | 1 | 2 | 1 | |||||||||||||||||||
| Carcinoma ventriculi | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Hernia inguinalis mobilis | 3 | 7 | 3 | 2 | 1 | 7 | 1 | 2 | 3 | 12 | 1 | 15 | 1 | 12 | 1 | 1 | 1 | 1 | ||||||||||
| Hernia inguinalis incarcerata | 1 | 1 | 2 | 2 | 2 | 2 | ||||||||||||||||||||||
| Hernia inguinalis properiton incarcerata | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Hernia inguinalis adiposa | 2 | 1 | 1 | 2 | 2 | 2 | ||||||||||||||||||||||
| Hernia cruralis mobilis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Hernia cruralis immobilis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Hernia cruralis incarcerata | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 2 | 2 | |||||||||||||||||||||
| Hernia umbilicalis mobilis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Hernia lineae albae incarcerata | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Anus praeternaturalis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Fissura et contractura ani | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Abscessus et fistula in ano | 2 | 1 | 5 | 5 | 1 | 4 | 6 | 2 | 2 | 9 | 5 | 9 | 5 | 7 | 5 | 1 | 1 | |||||||||||
| Proctitis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Prolapsus recti | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Tumores haemorrhoidales | 1 | 1 | 4 | 1 | 4 | 2 | 1 | 6 | 1 | 6 | 1 | 6 | 1 | |||||||||||||||
| Strictura recti | 2 | 1 | 1 | 2 | 2 | 2 | ||||||||||||||||||||||
| XII. Morbi organorum uropoëticorum et generationis. | ||||||||||||||||||||||||||||
| Mastitis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Nephritis chronica | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Abscessus perirenalis | 2 | 1 | 1 | 2 | 2 | 1 | 2 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||
| Transport | 21 | 15 | 17 | 10 | 41 | 31 | 83 | 42 | 61 | 33 | 30 | 25 | 78 | 114 | 93 | 88 | 232 | 141 | 253 | 156 | 211 | 127 | 27 | 16 | 3 | 1 | 12 | 12 |
| Cystitis | 1 | 2 | 1 | 1 | 5 | 2 | 1 | 4 | 2 | 8 | 1 | 9 | 1 | 7 | 1 | 2 | ||||||||||||
| Atonia vesieae urinariae | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 2 | 2 | |||||||||||||||||||||
| Retentio urinae | 1 | 2 | 1 | 1 | 1 | 3 | 3 | 3 | ||||||||||||||||||||
| Lithiasis vesicalis | 1 | 1 | 3 | 1 | 1 | 1 | 3 | 4 | 1 | 5 | 1 | 3 | 1 | 2 | ||||||||||||||
| Lithiasis urethralis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Prostatitis acuta | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Hypertrophia prostatae | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 2 | 1 | 1 | ||||||||||||||||||||
| Ruptura urethrae | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Strictura urethrae | 5 | 7 | 3 | 2 | 3 | 4 | 6 | 15 | 15 | 13 | 2 | |||||||||||||||||
| Periurethritis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Fistula urinaria | 1 | 1 | 1 | 2 | 1 | 3 | 3 | 2 | 1 | |||||||||||||||||||
| Paraphimosis | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | |||||||||||||||||||||||
| Epididymitis et orchitis | 1 | 5 | 1 | 1 | 4 | 1 | 1 | 7 | 7 | 6 | 1 | |||||||||||||||||
| Tuberculosis testiculorum | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||
| Hydrocele testis | 2 | 4 | 1 | 1 | 2 | 1 | 3 | 7 | 7 | 5 | 2 | |||||||||||||||||
| Hydrocele funiculi | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 3 | 3 | 3 | |||||||||||||||||||
| Hydrocele sacci herniosi | 2 | 1 | 2 | 1 | 2 | 1 | 2 | 1 | 2 | 1 | ||||||||||||||||||
| XIII. Morb. Organorum locomotionis et ossium | ||||||||||||||||||||||||||||
| Rheumatismus muscul acutus | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Rheumatismus articularis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Tendovaginitis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | ||||||||||||||||||
| Tendovaginitis tuberculosa | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 1 | 2 | 1 | 2 | 1 | 2 | |||||||||||||||||
| Bursitis et hygroma dorsi | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Bursitis et hygroma olecrani | 1 | 1 | 3 | 2 | 2 | 4 | 5 | 5 | ||||||||||||||||||||
| Bursitis part. ant. aup. femoris | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Bursitis trochanterica | 1 | 1 | 1 | 2 | 1 | 2 | 1 | 2 | 1 | 1 | 1 | 1 | ||||||||||||||||
| Bursitis subcruralis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Bursitis bicipitis femoris | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Bursitis praepatellaris | 2 | 1 | 2 | 10 | 1 | 4 | 1 | 6 | 5 | 6 | 2 | 4 | 15 | 4 | 17 | 4 | 17 | |||||||||||
| Bursitis dorsi pedis | 2 | 1 | 1 | 2 | 2 | 2 | ||||||||||||||||||||||
| Synovitis art. humeri | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | |||||||||||||||||||||||
| Synovitis art. radio-carpalis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Synovitis art. ileo-femoralis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Synovitis art. genus | 2 | 1 | 4 | 2 | 2 | 3 | 1 | 3 | 1 | 2 | 6 | 4 | 7 | 4 | 6 | 1 | ||||||||||||
| Transport | 27 | 18 | 19 | 10 | 48 | 38 | 112 | 62 | 84 | 39 | 51 | 27 | 111 | 144 | 122 | 113 | 314 | 176 | 341 | 194 | 286 | 163 | 29 | 16 | 4 | 1 | 22 | 14 |
| Synovitis art. tibio-tarsalis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||
| Synovitis art. medio-tarsalis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | ||||||||||||||||||
| Haemarthrus genus | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Arthroitis tuberculosa articul. | 1 | 1 | 2 | 4 | 4 | |||||||||||||||||||||||
| Arthroitis humero-scapularis | 2 | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 4 | 4 | ||||||||||||||||||||
| Arthroitis cubiti | 1 | 1 | 2 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||
| Arthroitis radio-carpalis | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 2 | 1 | 2 | 1 | 1 | 1 | 1 | 3 | 2 | 1 | |||||||||||||
| Arthroitis coxae | 3 | 1 | 1 | 1 | 3 | 3 | 4 | 4 | 4 | 2 | 2 | 8 | 4 | 11 | 5 | 6 | 3 | 1 | 3 | 2 | 1 | |||||||
| Arthroitis genus | 2 | 1 | 2 | 2 | 5 | 1 | 1 | 1 | 4 | 2 | 4 | 10 | 1 | 12 | 2 | 9 | 1 | 1 | 2 | 1 | ||||||||
| Arthroitis tibio-tarsalis | 1 | 1 | 2 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||
| Arthritis deformans | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Pseudarthrosis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Contractura maxillae inferior | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | ||||||||||||||||||||||
| Contactura digitorum pedis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | ||||||||||||||||||
| Anchylosis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | ||||||||||||||||||
| Distorsio synchondr. sacro-iliac | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||||
| Distorsio pedis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Luxatio humeri | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | ||||||||||||||||||
| Luxatio antibrachii | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Luxatio femoris | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 2 | 2 | |||||||||||||||||||||
| Luxatio femoris inveterata | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Luxatio digitorum pedis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Genu valgum | 2 | 1 | 2 | 1 | 2 | 1 | 2 | 1 | 2 | 1 | ||||||||||||||||||
| Talipes varo-equinus | 1 | 2 | 2 | 1 | 3 | 2 | 2 | 3 | 3 | 3 | 3 | 3 | ||||||||||||||||
| Talipes valgus | 1 | 2 | 1 | 2 | 3 | 3 | 1 | 2 | ||||||||||||||||||||
| Hallux valgus | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | |||||||||||||||||||||||
| Fractura oss. Zygomatici | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Fractura maxillae inferioris | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Fractura scapulae | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Fractura claviculae | 2 | 1 | 1 | 2 | 3 | 2 | 3 | 3 | ||||||||||||||||||||
| Fractura costarum | 1 | 3 | 3 | 1 | 1 | 1 | 4 | 4 | 7 | 2 | 7 | 2 | 6 | 2 | 1 | |||||||||||||
| Fractura colli humeri | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Fractura corpor. humeri | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 1 | 1 | 3 | 1 | 3 | 1 | 2 | 1 | 1 | ||||||||||||||
| Fractura corpor. humeri complicata | 2 | 1 | 1 | 2 | 2 | 2 | ||||||||||||||||||||||
| Fractura olecrani | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||||
| Fractura antibracchii complicata | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Transport | 37 | 20 | 25 | 13 | 64 | 50 | 137 | 69 | 95 | 43 | 52 | 29 | 126 | 165 | 148 | 138 | 373 | 204 | 410 | 224 | 343 | 186 | 31 | 17 | 9 | 1 | 27 | 20 |
| Fractura ulnae complicata | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Fractura radii | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Fractura radii complicata | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Fractura oss metacarpi complicata | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Fractura digitorum | 1 | 1 | 2 | 2 | 2 | 2 | ||||||||||||||||||||||
| Fractura pelvis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Fractura colli femoris | 2 | 1 | 1 | 2 | 2 | 2 | ||||||||||||||||||||||
| Fractura corporis femoris | 3 | 1 | 3 | 2 | 1 | 1 | 2 | 3 | 5 | 1 | 8 | 2 | 7 | 2 | 1 | |||||||||||||
| Fractura corporis femoris complicata | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Fractura patellae | 1 | 3 | 1 | 1 | 3 | 1 | 1 | 1 | 5 | 1 | 5 | 1 | 4 | 1 | 1 | |||||||||||||
| Fractura patellae comminuta | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||||
| Fractura anticruris | 4 | 1 | 6 | 1 | 12 | 2 | 5 | 1 | 5 | 10 | 5 | 7 | 24 | 3 | 28 | 4 | 23 | 3 | 5 | 1 | ||||||||
| Fractura anticruris comminuta | 2 | 1 | 2 | 1 | 1 | 3 | 4 | 6 | 6 | |||||||||||||||||||
| Fractura anticruris et complicata | 2 | 1 | 2 | 4 | 1 | 1 | 2 | 5 | 2 | 7 | 2 | 9 | 2 | 7 | 2 | 2 | ||||||||||||
| Fractura tibiae | 2 | 1 | 1 | 1 | 3 | 3 | ||||||||||||||||||||||
| Fractura fibulae | 1 | 3 | 3 | 1 | 1 | 1 | 1 | 4 | 3 | 4 | 4 | 4 | 2 | 4 | 2 | |||||||||||||
| Fractura fibulae complicata | 2 | 1 | 1 | 2 | 2 | 2 | ||||||||||||||||||||||
| Fractura malleolurum | 2 | 1 | 1 | 1 | 1 | 3 | 3 | 2 | 1 | |||||||||||||||||||
| Fractura oss. metatarsi complicata | 1 | 2 | 2 | 1 | 2 | 1 | 2 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||
| Fractura digitor. pedis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Amputatio traumatica manus | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Amputatio traumatica digitorum | 3 | 1 | 4 | 1 | 4 | 2 | 1 | 8 | 8 | 8 | ||||||||||||||||||
| Amputatio traumatica anticruris | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||
| Anticrus recurvat. post fracturam | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Periostitis oss. temporum | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Periostitis maxillae superioris | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | ||||||||||||||||||
| Periostitis maxillae inferioris | 1 | 3 | 1 | 2 | 2 | 1 | 4 | 1 | 4 | 1 | 4 | 1 | ||||||||||||||||
| Periostitis humeri | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Periostitis oss. femoris | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Periostitis tibiae | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Empyema sinus frontalis | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 2 | 2 | |||||||||||||||||||||
| Empyema sinus maxillaris | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Osteitis et osteomyelitis oss. temporum | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | ||||||||||||||||||
| Osteitis et osteomyelitis costarum | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Osteitis et osteomyelitis humeri | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | ||||||||||||||||||||
| Transport | 53 | 23 | 26 | 14 | 86 | 59 | 178 | 78 | 115 | 44 | 54 | 31 | 150 | 195 | 174 | 166 | 459 | 226 | 512 | 249 | 427 | 209 | 32 | 17 | 10 | 1 | 43 | 22 |
| Ost. et osteomycl.claviculae | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Ost. et osteomyelitis olecrani | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||||
| Ost. et osteomyelitis oss. ulnae | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Ost. et osteomyelitis oss. metacarpi | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Ost. et osteomyelitis oss. digitorum | ||||||||||||||||||||||||||||
| Ost. et osteomyelitis oss. manus | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||||
| Ost. et osteomyelitis ilei | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Ost. et osteomyelitis femoris | 1 | 1 | 1 | 3 | 2 | 1 | 1 | 4 | 6 | 7 | 1 | 1 | 1 | 2 | 4 | |||||||||||||
| Ost. et osteomyelitis tibiae | 2 | 1 | 1 | 1 | 2 | 1 | 1 | 2 | 1 | 1 | 4 | 3 | 4 | 2 | 2 | 1 | 1 | 1 | ||||||||||
| Ost. et osteomyelitis fibulae | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 2 | ||||||||||||||||||||||
| Ost. et osteomyelitis calcis | 2 | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 1 | 2 | ||||||||||||||||||||
| Ost. et osteomyelitis tarsi | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Spondylitis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 3 | 2 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||
| Necrosis oss. parietalis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | ||||||||||||||||||
| Necrosis oss. temporum | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||||
| Necrosis oss. nasi | 1 | 1 | 2 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||
| Necrosis oss. humeri | 2 | 1 | 1 | 2 | 2 | 2 | ||||||||||||||||||||||
| Necrosis oss. radii | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Necrosis oss. phal. digitorum | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Necrosis oss. femoris | 1 | 1 | 4 | 1 | 1 | 1 | 2 | 4 | 6 | 1 | 7 | 1 | 5 | 1 | 2 | |||||||||||||
| Necrosis oss. tibiae | 1 | 2 | 1 | 1 | 1 | 3 | 3 | 3 | ||||||||||||||||||||
| Necrosis oss. metacarpi | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Kyphosis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| XIV. Morbi systematis cutanei et telae conjunctivae. | ||||||||||||||||||||||||||||
| Vulnera | 2 | 2 | 5 | 1 | 17 | 4 | 6 | 2 | 1 | 1 | 13 | 7 | 8 | 11 | 29 | 10 | 31 | 10 | 30 | 8 | 1 | 2 | ||||||
| Vulner sclopetaria | 1 | 1 | 3 | 7 | 1 | 2 | 3 | 3 | 4 | 11 | 1 | 12 | 1 | 11 | 1 | 1 | ||||||||||||
| Contusio | 6 | 1 | 2 | 1 | 1 | 3 | 6 | 1 | 6 | 1 | 6 | 1 | ||||||||||||||||
| Combustio | 2 | 2 | 3 | 2 | 1 | 1 | 1 | 6 | 6 | 4 | 5 | 4 | 4 | 1 | 4 | |||||||||||||
| Congelatio | 2 | 2 | 2 | 2 | 1 | 1 | ||||||||||||||||||||||
| Ulcera | 2 | 3 | 2 | 1 | 2 | 2 | 4 | 4 | 4 | 4 | 4 | 3 | 3 | 1 | 1 | |||||||||||||
| Phlegmone, Abscessus | 2 | 2 | 4 | 1 | 8 | 4 | 6 | 3 | 4 | 6 | 6 | 10 | 18 | 8 | 20 | 10 | 15 | 9 | 5 | 1 | ||||||||
| Carbunculus | 1 | 1 | 1 | 2 | 1 | 1 | 2 | 1 | 2 | 1 | 1 | 1 | ||||||||||||||||
| Transport | 65 | 30 | 30 | 18 | 113 | 67 | 234 | 94 | 132 | 55 | 56 | 34 | 184 | 224 | 200 | 225 | 565 | 268 | 630 | 298 | 520 | 244 | 34 | 18 | 14 | 1 | 62 | 35 |
| Panaritium | 1 | 1 | 2 | 1 | 3 | 2 | 1 | 5 | 7 | 1 | 7 | 1 | 6 | 1 | 1 | |||||||||||||
| Gangraena senilis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Corpora aliena | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 2 | ||||||||||||||||||||||
| Incarnatio unguis | 1 | 2 | 1 | 1 | 1 | 3 | 3 | 3 | ||||||||||||||||||||
| Fistula | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||
| Cicatrix vitiosa post amputationem | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 2 | 2 | |||||||||||||||||||||
| Lupus | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 1 | 2 | |||||||||||||||||
| Elephantiasis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| XV. Tumores | ||||||||||||||||||||||||||||
| Cystae | 1 | 3 | 1 | 1 | 1 | 3 | 1 | 2 | 1 | 4 | 3 | 4 | 3 | 4 | 3 | |||||||||||||
| Lymphoma | 1 | 2 | 2 | 10 | 5 | 10 | 10 | 12 | 3 | 5 | 8 | 22 | 8 | 22 | 6 | 20 | 1 | 1 | 2 | |||||||||
| Lymphangioma | 1 | 1 | 2 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||
| Angioma | 4 | 1 | 1 | 2 | 1 | 2 | 3 | 2 | 2 | 3 | 6 | 3 | 6 | 3 | 6 | |||||||||||||
| Adenoma | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 1 | 2 | 1 | 2 | 1 | 2 | |||||||||||||||||
| Lipoma | 3 | 1 | 1 | 3 | 1 | 1 | 1 | 4 | 1 | 4 | 4 | 1 | ||||||||||||||||
| Fibroma | 1 | 2 | 2 | 2 | 1 | 2 | 2 | 3 | 2 | 3 | 2 | 1 | 1 | 1 | ||||||||||||||
| Enchondroma | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Exostosis hallucis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Osteoma | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Sarcoma | 1 | 2 | 1 | 1 | 2 | 1 | 2 | 3 | 2 | 3 | 2 | 2 | 2 | 1 | ||||||||||||||
| Fibrosarcoma | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Lymphosarcoma | 2 | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 1 | 2 | 1 | 1 | 1 | 1 | ||||||||||||||||
| Cystosarcoma | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Myxosarcoma | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Osteosarcoma | 4 | 1 | 3 | 1 | 1 | 5 | 5 | 5 | ||||||||||||||||||||
| Papilloma | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | ||||||||||||||||||
| Gumma | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Cancer epithel. labiorum | 1 | 1 | 5 | 2 | 1 | 1 | 3 | 6 | 1 | 6 | 1 | 6 | 1 | |||||||||||||||
| Cancer epithel. linguae | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 3 | 2 | 2 | 3 | 2 | 2 | 2 | 1 | ||||||||||||||
| Cancer epithel. buccae | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Cancer epithel. max. inferioris | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Cancer epithel. laryngis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Cancer epithel. oesophagi | 1 | 1 | 1 | 1 | ||||||||||||||||||||||||
| Transport | 68 | 31 | 33 | 25 | 125 | 82 | 255 | 117 | 144 | 66 | 66 | 37 | 223 | 255 | 220 | 252 | 623 | 327 | 691 | 358 | 568 | 299 | 40 | 19 | 17 | 2 | 66 | 38 |
| Cancer epithel. penis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Cancer epithel. recti | 2 | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 1 | 2 | 1 | 2 | 1 | |||||||||||||||||
| Carcinoma faciei | 1 | 1 | 2 | 2 | 2 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||
| Carcinoma linguae et oris | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Carcinoma colli | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Carcinoma mammae | 1 | 1 | 4 | 3 | 4 | 3 | 1 | 8 | 9 | 8 | 1 | |||||||||||||||||
| Carcinoma testiculi | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 2 | 1 | 1 | ||||||||||||||||||||
| Morbus simulatus | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Morbus nullus | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Summa | 68 | 32 | 33 | 25 | 127 | 82 | 256 | 118 | 149 | 73 | 67 | 40 | 229 | 260 | 226 | 255 | 632 | 338 | 700 | 370 | 575 | 308 | 41 | 21 | 18 | 3 | 66 | 38 |
| 100 | 970 | 1070 | 883 | 62 | 21 | 104 | ||||||||||||||||||||||
| Rapport öfver de på Kongl. Serafimerlasarettets medicinska afdelning vårdade sjuke och sjukdomar år 1885, afgifven af Underläkare, Med.Lic. Tor Lamberg. A. Vårdade sjuke. | ||||||||||||||||||||||||||||
| Sjukdomar | Qvarliggande från 1884 | Inkomne under år 1885 | Summa vårdade | Utgångne | Qvarligande till 1886 | |||||||||||||||||||||||
| I lefnadsåret | Årstid | Summa inkomne | Friske eller förbättrade | Obotade | Döde | |||||||||||||||||||||||
| 10 år och derunder | 11-20 | 21-40 | 41-60 | Öfver 60 år | Jan-Mars | April-Juni | Juli-Sept | Okt-Dec. | ||||||||||||||||||||
| m. | q. | m. | q. | m. | q. | m. | q. | m. | q. | m. | q. | m. | q. | m. | q. | m. | q. | m. | q. | m. | q. | m. | q. | |||||
| 65 | 44 | 10 | 6 | 72 | 49 | 261 | 184 | 160 | 68 | 27 | 25 | 199 | 206 | 226 | 231 | 530 | 332 | 595 | 376 | 390 | 244 | 64 | 36 | 76 | 49 | 65 | 47 | |
| B. Vårdade sjukdomar. | ||||||||||||||||||||||||||||
| III. Morbi contagiosi et miasmatici. | ||||||||||||||||||||||||||||
| Morbilli | 1 | 3 | 4 | 5 | 5 | 9 | 8 | 1 | 9 | 9 | 9 | 9 | 9 | 9 | ||||||||||||||
| Scarlatina | 1 | 1 | 2 | 1 | 2 | 1 | 2 | 2 | 2 | 2 | 1 | 1 | 11 | 1 | ||||||||||||||
| Febris typhoides | 7 | 7 | 2 | 21 | 10 | 1 | 10 | 6 | 11 | 14 | 28 | 13 | 35 | 13 | 29 | 10 | 22 | 1 | 3 | 3 | ||||||||
| Typhus exanthematicus | 1 | 1 | 1 | 1 | 13 | |||||||||||||||||||||||
| Febris intermittens | 1 | 1 | 4 | 1 | 1 | 1 | 3 | 3 | 2 | 6 | 2 | 7 | 2 | 7 | 2 | |||||||||||||
| Pyaemia et septichaemia | 1 | 1 | 4 | 1 | 1 | 6 | 5 | 1 | 6 | 2 | 24 | 1 | 4 | 1 | ||||||||||||||
| Diphteria | 1 | 1 | 1 | 1 | 15 | |||||||||||||||||||||||
| Syphilis | 4 | 4 | 7 | 1 | 4 | 3 | 6 | 6 | 1 | 5 | 11 | 5 | 15 | 5 | 13 | 26 | ||||||||||||
| Ulcus vener. simplex | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Gonorrhoea | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 2 | 2 | |||||||||||||||||||||
| IV. Cachexiae. | ||||||||||||||||||||||||||||
| Anaemia et chlorosis | 1 | 1 | 1 | 9 | 2 | 11 | 2 | 2 | 6 | 6 | 7 | 9 | 4 | 24 | 5 | 24 | 5 | 20 | 4 | |||||||||
| Anaemia perniciosa progressiva | 1 | 2 | 1 | 2 | 2 | 1 | 2 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||
| Leuchaemia | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Purpura haemorrhagica | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Peliosis rheumatica | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | ||||||||||||||||||||
| Scorbutus | 1 | 1 | 1 | 1 | 18 | 17 | ||||||||||||||||||||||
| Tuberculosis miliaris acuta | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 18 | 1 | ||||||||||||||||||
| V. Veneficia et intoxicationes. | ||||||||||||||||||||||||||||
| Alcoholismus chronicus | 2 | 5 | 7 | 4 | 2 | 4 | 2 | 12 | 14 | 11 | 29 | 1 | ||||||||||||||||
| Delirium tremens | 2 | 1 | 1 | 2 | 3 | 3 | 3 | |||||||||||||||||||||
| Intoxicatio acuta ex acido borico | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Intoxicatio acuta ex solut. hydratis ammonici | 1 | 1 | 2 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||
| Intoxicatio acuta ex phosporo | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Morphinismus chronicus | 1 | 1 | 1 | 1 | 110 | |||||||||||||||||||||||
| Transport | 12 | 6 | 2 | 19 | 18 | 48 | 40 | 18 | 8 | 2 | 36 | 36 | 47 | 36 | 87 | 68 | 99 | 74 | 76 | 58 | 11 | 4 | 6 | 7 | 6 | 5 | ||
| VI. Morbi psychici. | ||||||||||||||||||||||||||||
| Hypochondria | 1 | 1 | 4 | 1 | 4 | 1 | 6 | 6 | 1 | 5 | ||||||||||||||||||
| Mania | 1 | 1 | 2 | 2 | 2 | 2 | ||||||||||||||||||||||
| Dementia paralytica | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| VII. Morbi cerebri, med. spinal. et systemat.nervosi. | ||||||||||||||||||||||||||||
| Meningitis cerebralis acuta (traumat.) | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Pachymeningitis cerebr.chronica | 1 | 1 | 1 | 1 | 19 | |||||||||||||||||||||||
| Meningo-myelitis chron. | 1 | 1 | 2 | 3 | 2 | 1 | 3 | 1 | 1 | 211 | 1 | |||||||||||||||||
| Encephalitis | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||||
| Myelitis acuta | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Myelitis chron. (e compressione) | 2 | 1 | 1 | 1 | 1 | 4 | 3 | 2 | 3 | 2 | 1 | 220 | 2 | |||||||||||||||
| Emollitio cerebri | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | ||||||||||||||||||||
| Syphilis intracranialis | 2 | 1 | 3 | 1 | 2 | 1 | 4 | 1 | 5 | 1 | 7 | 2 | 4 | 1 | 212 | 1 | 1 | |||||||||||
| Vitium organicum cerebri | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 2 | 1 | 1 | ||||||||||||||||||||
| Tumor intracranialis | 1 | 1 | 3 | 4 | 1 | 3 | 3 | 1 | 3 | 5 | 3 | 6 | 1 | 2 | 2 | 325 | 1 | |||||||||||
| Abscessus cerebri 48) | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Haemorrhagia cerebri | 2 | 2 | 2 | 3 | 1 | 1 | 2 | 2 | 2 | 1 | 3 | 4 | 5 | 6 | 1 | 5 | 214 | 113 | 2 | |||||||||
| Haemorrhagia spinalis | 1 | 1 | 1 | 1 | 110 | |||||||||||||||||||||||
| Embolus art. foss. Sylvii | 347 | 347 | 3 | 3 | 2 | 3 | 1 | |||||||||||||||||||||
| Thrombosis art. foss. Sylvii | 1 | 1 | 2 | 2 | 2 | 215 | ||||||||||||||||||||||
| Tabes dorsalis | 3 | 1 | 1 | 2 | 3 | 1 | 4 | 3 | 1 | 2 | 1 | 1 | 2 | |||||||||||||||
| Sclerosis cerebro-spinalis disseminata | 447 | 3 | 2 | 2 | 1 | 2 | 1 | 3 | 5 | 2 | 9 | 2 | 2 | 1 | 1 | 1 | 1 | 5 | ||||||||||
| Sclerosis lateralis amyotrophica | 147 | 1 | 1 | 1 | 2 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||
| Paralysis spinalis spastica | 1 | 1 | 1 | 1 | 116 | |||||||||||||||||||||||
| Paralysis agitans | 147 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||||
| Poliomyelitis anterior acuta | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||
| Atrophia muscul. progressiva | 1 | 2 | 1 | 1 | 2 | 1 | 3 | 1 | 3 | 1 | 2 | 1 | 1 | |||||||||||||||
| Hemiplegia et hemiparesis | 1 | 1 | 2 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||
| Hemianaesthesia | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Athetosis (porencephalia) | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | ||||||||||||||||||
| Neuritis acuta multiplex | 2 | 1 | 1 | 2 | 2 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||
| Neuritis chronica | 1 | 1 | 1 | 2 | 1 | 2 | 1 | 3 | 1 | 4 | 1 | 2 | 1 | 2 | ||||||||||||||
| Transport | 29 | 17 | 4 | 20 | 19 | 70 | 52 | 47 | 17 | 3 | 48 | 54 | 73 | 57 | 141 | 91 | 170 | 108 | 97 | 73 | 39 | 17 | 11 | 8 | 23 | 10 | ||
| Neuralgia intercostalis | 2 | 1 | 3 | 2 | 1 | 2 | 1 | 1 | 110 | 1 | ||||||||||||||||||
| Neuralgia peronei | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Neuralgia lumbalis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Neuralgia trigemini | 1 | 1 | 1 | 1 | 117 | |||||||||||||||||||||||
| Neuralgia cruralis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | ||||||||||||||||||
| Neuralgia isciadica | 1 | 3 | 2 | 2 | 1 | 2 | 2 | 3 | 2 | 6 | 3 | 6 | 3 | 6 | 2 | 1 | ||||||||||||
| Paralysis muscul. serrat. ant. maj. | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Paralysis nerv. abducent. oculi | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Paralysis facialis (peripherica) | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 2 | 2 | |||||||||||||||||||||
| Paresis part. extremitat. superior | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 1 | 110 | 1 | ||||||||||||||||
| Paresis part. Extremitat. inf. | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Cephalalgia | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 2 | 2 | |||||||||||||||||||||
| Vertigo | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 2 | ||||||||||||||||||||||
| Epilepsia | 1 | 1 | 2 | 1 | 1 | 1 | 2 | 1 | 2 | 2 | 2 | 2 | ||||||||||||||||
| Chorea et hemichorea | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 1 | 2 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||
| Hysteria | 1 | 4 | 11 | 3 | 2 | 5 | 4 | 7 | 18 | 19 | 9 | 7 | 3 | |||||||||||||||
| Diabetes mellitus | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 3 | 1 | 218 | 1 | 1 | ||||||||||||||||
| Diabetes insipidus | 1 | 3 | 1 | 1 | 1 | 3 | 4 | 3 | 1 | |||||||||||||||||||
| Aphasia 19) | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | ||||||||||||||||||||
| Convulsiones epileptiformes | 2 | 1 | 1 | 2 | 2 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||
| VIII. Morbi organor. sensus. | ||||||||||||||||||||||||||||
| Blepharitis ciliaris | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Dacryocystitis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | ||||||||||||||||||
| Conjunctivitis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Keratitis ulcerosa et leucoma corneae | 1 | 1 | 2 | 1 | 1 | 1 | 3 | 4 | 3 | 1 | ||||||||||||||||||
| Cyclitis | ||||||||||||||||||||||||||||
| Iridocyclitis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Atrophia nerv. optici | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Otitis media | 1 | 2 | 1 | 1 | 2 | 1 | 2 | 1 | 2 | |||||||||||||||||||
| Otitis externa | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| IX. Morbi organ. circulation. | ||||||||||||||||||||||||||||
| Pericarditis acuta | 1 | 2 | 2 | 1 | 1 | 1 | 3 | 1 | 2 | 3 | 4 | 6 | 3 | 7 | 5 | 1 | 3 | 221 | 123 | 2 | 1 | 2 | ||||||
| Pericarditis chronica et synechia pericardii | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 1 | 2 | 1 | 222 | ||||||||||||||||
| Transport | 35 | 24 | 4 | 24 | 26 | 88 | 76 | 65 | 24 | 1 | 7 | 64 | 76 | 89 | 86 | 182 | 134 | 217 | 157 | 124 | 97 | 50 | 33 | 13 | 9 | 30 | 18 | |
| Endocarditis acuta | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 2 | 1 | 1 | 4 | 1 | 4 | 1 | 1 | 3 | |||||||||||||
| Vitium organicum cordis | 2 | 5 | 5 | 10 | 16 | 17 | 10 | 6 | 9 | 6 | 17 | 13 | 27 | 22 | 40 | 39 | 42 | 44 | 17 | 19 | 20 | 18 | 1 | 4 | 7 | |||
| Cor adiposum | 3 | 3 | 1 | 7 | 8 | 1 | 1 | 8 | 1 | 5 | 7 | 11 | 10 | 14 | 10 | 5 | 3 | 5 | 2 | 4 | 2 | 3 | ||||||
| Endarteriitis chronica | 1 | 5 | 1 | 3 | 1 | 1 | 1 | 6 | 5 | 4 | 6 | 4 | 4 | 1 | 2 | 3 | ||||||||||||
| Stenocardia | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Thrombosis cordis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Thrombosis venae cruralis | 2 | 1 | 1 | 2 | 1 | 2 | 1 | 2 | 2 | 124 | ||||||||||||||||||
| Aneurysma aortae | 1 | 1 | 3 | 6 | 1 | 1 | 5 | 4 | 9 | 1 | 10 | 2 | 6 | 4 | 2 | |||||||||||||
| X. Morbi organ. respirat. | ||||||||||||||||||||||||||||
| Rhinitis chronica | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Laryngitis acuta | 2 | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 1 | 2 | 126 | |||||||||||||||
| Laryngitis chronica | 2 | 2 | 1 | 2 | 2 | 1 | 1 | 1 | 5 | 3 | 6 | 4 | 6 | 4 | 1 | 427 | 227 | 2 | 1 | |||||||||
| Perichondritis laryngis | 2 | 1 | 1 | 2 | 2 | 2 | ||||||||||||||||||||||
| Pleuritis exudativa | 2 | 3 | 1 | 7 | 3 | 15 | 8 | 9 | 3 | 14 | 14 | 10 | 8 | 32 | 14 | 34 | 17 | 26 | 15 | 728 | 229 | 1 | ||||||
| Pleuritis sicca | 1 | 2 | 1 | 5 | 1 | 4 | 2 | 2 | 1 | 7 | 2 | 7 | 3 | 4 | 2 | 121 | 110 | 2 | ||||||||||
| Pyothorax | 1 | 2 | 1 | 1 | 2 | 1 | 1 | 3 | 1 | 4 | 1 | 230 | 130 | 2 | ||||||||||||||
| Pneumothorax och pyopneumothorax | 3 | 3 | 2 | 1 | 3 | 1 | 3 | 5 | 3 | 5 | 3 | 1 | 232 | 331 | 1 | 1 | ||||||||||||
| Bronchitis acuta | 4 | 13 | 9 | 1 | 2 | 4 | 7 | 5 | 13 | 18 | 11 | 18 | 11 | 17 | 8 | 1 | 233 | 1 | ||||||||||
| Bronchitis chron. | 4 | 2 | 8 | 7 | 17 | 5 | 7 | 3 | 14 | 10 | 10 | 15 | 34 | 15 | 38 | 15 | 27 | 11 | 7 | 3 | 4 | 1 | ||||||
| Bronchiectasia | 2 | 1 | 2 | 1 | 1 | 1 | 2 | 2 | 3 | 2 | 3 | 2 | 3 | |||||||||||||||
| Gangraena pulmonum | 1 | 1 | 1 | 2 | 1 | 3 | 1 | 2 | 3 | 2 | 3 | 1 | 3 | 1 | ||||||||||||||
| Pneumonia et pleuropneumonia acuta | 5 | 2 | 1 | 7 | 2 | 41 | 7 | 19 | 5 | 5 | 3 | 21 | 40 | 12 | 17 | 73 | 17 | 78 | 19 | 57 | 13 | 334 | 15 | 3 | 3 | 3 | ||
| Tuberculosis pulmon. et pneumonia chron. 48) | 9 | 2 | 7 | 3 | 21 | 8 | 8 | 4 | 2 | 17 | 4 | 14 | 18 | 38 | 15 | 47 | 17 | 7 | 1 | 18 | 7 | 16 | 7 | 6 | 2 | |||
| Emphysema pulmonum | 3 | 3 | 2 | 16 | 8 | 12 | 4 | 8 | 14 | 9 | 14 | 31 | 14 | 34 | 14 | 14 | 4 | 14 | 7 | 6 | 3 | |||||||
| Thrombosis art. pulmonal. | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Haemoptysis | 1 | 2 | 1 | 3 | 2 | 1 | 3 | 1 | 2 | 150 | 1 | |||||||||||||||||
| XI. Morbi organ. digestionis. | ||||||||||||||||||||||||||||
| Angina tonsillaris | 1 | 1 | 1 | 2 | 1 | 3 | 3 | 3 | ||||||||||||||||||||
| Stomatitis mercurialis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Pharyngitis chron. | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Catarrhus ventriculi acutus | 1 | 3 | 4 | 4 | 4 | 4 | ||||||||||||||||||||||
| Catarrhus ventriculi chronicus | 2 | 5 | 11 | 20 | 12 | 5 | 1 | 3 | 10 | 13 | 20 | 14 | 24 | 33 | 26 | 33 | 25 | 26 | 1 | 1 | 6 | |||||||
| Transport | 69 | 38 | 6 | 64 | 52 | 242 | 172 | 187 | 80 | 39 | 32 | 196 | 209 | 226 | 243 | 538 | 336 | 607 | 374 | 338 | 212 | 146 | 81 | 52 | 29 | 71 | 52 | |
| Ulcus ventriculi | 1 | 1 | 1 | 2 | 1 | 1 | 2 | 4 | 1 | 5 | 1 | 6 | 3 | 110 | 3 | |||||||||||||
| Gastritis acuta phlegmonosa | 1 | 1 | 1 | 1 | 149 | |||||||||||||||||||||||
| Dyspepsia nervosa | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Dilatatio ventriculi | 1 | 3 | 1 | 1 | 3 | 1 | 4 | 1 | 4 | 1 | 3 | 135 | 1 | |||||||||||||||
| Tuberculosis intestinorum | 3 | 1 | 3 | 2 | 1 | 1 | 1 | 3 | 1 | 3 | 5 | 8 | 4 | 8 | 4 | 6 | 4 | 2 | ||||||||||
| Colitis acuta | 1 | 2 | 1 | 4 | 1 | 2 | 1 | 1 | 3 | 5 | 6 | 4 | 7 | 4 | 4 | 1 | 141 | 1 | 1 | 1 | 2 | |||||||
| Colitis chronica | 1 | 1 | 1 | 2 | 1 | 1 | 2 | 3 | 5 | 1 | 5 | 1 | 2 | 1 | 2 | 1 | ||||||||||||
| Coprostatis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Proctitis acuta | 3 | 1 | 1 | 1 | 3 | 3 | 2 | 136 | ||||||||||||||||||||
| Diarrhoea | 2 | 1 | 2 | 4 | 1 | 4 | 1 | 4 | 1 | 4 | 1 | |||||||||||||||||
| Gastralgia | 1 | 1 | 2 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||
| Ileus | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Peritonitis acuta | 1 | 2 | 3 | 1 | 3 | 2 | 1 | 1 | 3 | 4 | 3 | 4 | 1 | 235),37) | 1 | 3 | ||||||||||||
| Peritonitis chronica | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Perithyplitis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Periproctitis | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 2 | 241),35) | |||||||||||||||||||||
| Cholelithiasis | 1 | 2 | 1 | 1 | 1 | 2 | 1 | 3 | 1 | 3 | 1 | 110 | 2 | |||||||||||||||
| Hepatitis syphilitica | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 1 | 138 | 1 | ||||||||||||||||
| Embolia lienis | 2 | 1 | 1 | 2 | 2 | 2 | ||||||||||||||||||||||
| Pylethrombosis acuta | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Icterus catarrhalis | 2 | 1 | 1 | 2 | 1 | 1 | 3 | 1 | 3 | 1 | 3 | 1 | ||||||||||||||||
| Hernia inguinalis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Fistula ani | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 2 | 239 | |||||||||||||||||||||
| Helminthiasis (taenia et bothriocephal.) | 1 | 3 | 6 | 1 | 1 | 5 | 2 | 2 | 3 | 4 | 8 | 4 | 8 | 4 | 7 | 140 | ||||||||||||
| Helminthiasis (oxyuris) | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Balantidium coli | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Haematoma retroperitoneale | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| XII. Morbi org. uropoëticor. et generationis. | ||||||||||||||||||||||||||||
| Nephritis acuta | 1 | 2 | 1 | 2 | 6 | 4 | 3 | 1 | 7 | 1 | 6 | 5 | 12 | 7 | 12 | 8 | 9 | 6 | 242 | 1 | 2 | |||||||
| Nephritis chronica | 6 | 2 | 5 | 5 | 25 | 15 | 18 | 18 | 1 | 6 | 19 | 20 | 27 | 27 | 49 | 44 | 55 | 46 | 22 | 19 | 2243 | 1343 | 5 | 6 | 6 | 8 | ||
| Pyelonephritis acuta | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 1 | 2 | 1 | 144 | 1 | |||||||||||||||
| Pyelonephritis chronica | 1 | 1 | 2 | 2 | 2 | 2 | ||||||||||||||||||||||
| Paranephritis | 1 | 1 | 1 | 1 | 135 | |||||||||||||||||||||||
| Transport | 76 | 43 | 8 | 77 | 63 | 295 | 224 | 224 | 110 | 43 | 43 | 246 | 241 | 292 | 308 | 647 | 440 | 723 | 483 | 395 | 261 | 182 | 110 | 61 | 42 | 85 | 70 | |
| Lithiasis renalis | ||||||||||||||||||||||||||||
| Embolus renis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 110 | |||||||||||||||||||||
| Haematuria renalis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | ||||||||||||||||||
| Cystitis acuta | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 1 | 1 | 3 | 1 | 3 | 1 | 2 | 110 | ||||||||||||||
| Cystitis chronica | 1 | 1 | 1 | 2 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | ||||||||||||||||
| Tuberculosis urogenitalis | 1 | 1 | 1 | 2 | 3 | 2 | 4 | 2 | 4 | 1 | 2 | 1 | 2 | |||||||||||||||
| Ren mobilis | 2 | 3 | 1 | 1 | 1 | 1 | ||||||||||||||||||||||
| Endometritis chronica | 1 | 1 | 5 | 1 | 2 | 1 | 1 | 5 | 5 | 4 | 1 | |||||||||||||||||
| Metritis chronica | 1 | 2 | 2 | 2 | 2 | 6 | 7 | 5 | 2 | |||||||||||||||||||
| Menorrhagia | 1 | 2 | 1 | 1 | 1 | 2 | 3 | 2 | 1 | |||||||||||||||||||
| Peri- et parametritis | 5 | 14 | 2 | 1 | 1 | 1 | 3 | 4 | 4 | |||||||||||||||||||
| Oophoritis et Perioophoritis | 4 | 5 | 1 | 4 | 4 | 5 | 3 | 16 | 21 | 20 | 1 | |||||||||||||||||
| Haematocele retrouterina | 4 | 2 | 4 | 6 | 10 | 9 | 1 | |||||||||||||||||||||
| Pelveoperitonitis | 4 | 2 | 1 | 1 | 4 | 4 | 4 | |||||||||||||||||||||
| Dysmenorrhoea | 2 | 3 | 1 | 4 | 4 | 3 | 1 | |||||||||||||||||||||
| Epididymitis acuta | 1 | 1 | 1 | 2 | 2 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||
| Mastitis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Fistula vesico-vaginalis | 1 | 1 | 1 | 1 | 145 | |||||||||||||||||||||||
| Vaginitis et vulvo-vaginitis | 3 | 2 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||
| Prolapsus vaginae | 2 | 3 | 1 | 6 | 6 | 5 | 1 | |||||||||||||||||||||
| Abortus | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | ||||||||||||||||||||||
| XIII. Morb. org. locomotionis et ossium. | 1 | 1 | ||||||||||||||||||||||||||
| Rheumatismus art. acutus | 2 | 8 | 11 | 13 | 7 | 2 | 3 | 14 | 11 | 8 | 11 | 23 | 21 | 23 | 23 | 21 | 22 | 2 | 1 | |||||||||
| Rheumatismus chronicus | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 3 | 1 | 2 | 2 | 3 | 2 | 3 | 2 | |||||||||||||||
| Coxitis chronica | 1 | 1 | 1 | 1 | 135 | |||||||||||||||||||||||
| Synovitis acuta tarsi | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Synovitis chr. genus | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Synovitis art. manus | 1 | 1 | 1 | 1 | 145 | |||||||||||||||||||||||
| Synovitis chr. art. humero-scapul. | 2 | 2 | 2 | 2 | 1 | 1 | ||||||||||||||||||||||
| Polyarthritis gonorrhoica | 2 | 1 | 2 | 1 | 2 | 1 | ||||||||||||||||||||||
| Rheumat. muscul. chr. et myitis | 1 | 1 | 7 | 8 | 6 | 1 | 3 | 2 | 7 | 8 | 5 | 8 | 17 | 11 | 18 | 11 | 16 | 8 | 2 | 3 | ||||||||
| Rheumat. muscul. acut. | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Osteitis (suppur.) chronica | 1 | 1 | 1 | 2 | 1 | 2 | 1 | 2 | 1 | 246 | 1 | |||||||||||||||||
| Spondylitits | 2 | 2 | 1 | 1 | 1 | 3 | 4 | 1 | 4 | 1 | 2 | 1 | 135 | 1 | ||||||||||||||
| Transport | 80 | 59 | 8 | 88 | 79 | 325 | 288 | 240 | 128 | 48 | 48 | 294 | 286 | 326 | 346 | 709 | 543 | 789 | 602 | 447 | 356 | 191 | 119 | 61 | 44 | 90 | 83 | |
| Fractura claviculae | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Fractura costarum | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Fractura anticruris | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| XIV. Morbi systemat. cutan. et telae connexiviae. | ||||||||||||||||||||||||||||
| Erysipelas | 2 | 1 | 2 | 1 | 1 | 1 | 2 | 4 | 2 | 1 | 4 | 3 | 6 | 4 | 5 | 4 | 1 | |||||||||||
| Abscessus | 1 | 4 | 2 | 1 | 2 | 3 | 2 | 1 | 6 | 2 | 6 | 2 | 5 | 2 | 1 | |||||||||||||
| Eczema acutum | 1 | 2 | 2 | 1 | 2 | 2 | 2 | 4 | 2 | 4 | 2 | 4 | 1 | 1 | ||||||||||||||
| Eczema chronicum | 2 | 2 | 1 | 3 | 2 | 2 | 11 | 4 | 5 | 1 | 1 | 4 | 4 | 6 | 16 | 19 | 11 | 21 | 13 | 17 | 12 | 4 | 1 | |||||
| Herpes tonsurans | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 1 | 2 | 1 | 2 | 1 | ||||||||||||||||
| Herpes zoster | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Sycosis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Psoriasis | 1 | 5 | 3 | 4 | 3 | 1 | 2 | 1 | 6 | 8 | 13 | 4 | 13 | 4 | 10 | 3 | 3 | 1 | ||||||||||
| Lichen ruber | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Molluscum contagiosus | 1 | 1 | 2 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||
| Lupus vulgaris | 1 | 3 | 2 | 1 | 1 | 2 | 1 | 3 | 3 | 4 | 3 | 4 | 1 | 2 | 210 | 110 | 1 | |||||||||||
| Lupus erythematosus | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Prurigo | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 2 | ||||||||||||||||||||||
| Urticaria | 2 | 2 | 1 | 2 | 1 | 4 | 4 | 3 | 1 | |||||||||||||||||||
| Scabies | 5 | 4 | 8 | 2 | 11 | 2 | 4 | 13 | 4 | 5 | 9 | 27 | 4 | 32 | 4 | 29 | 4 | 3 | ||||||||||
| Erythema nodosum | 1 | 2 | 2 | 1 | 3 | 3 | 3 | |||||||||||||||||||||
| Erythema multiforme | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 2 | 1 | 3 | 2 | 3 | 2 | 3 | 2 | ||||||||||||||
| Acne varioliformis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Seborrhoea capitis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Oedema chron. anticrur. | 2 | 1 | 1 | 2 | 2 | 2 | ||||||||||||||||||||||
| Cellulitis | 1 | 4 | 1 | 2 | 2 | 2 | 6 | 6 | 5 | 1 | ||||||||||||||||||
| XV. Tumores. | ||||||||||||||||||||||||||||
| Cancer oesophagi | 1 | 3 | 1 | 3 | 4 | 4 | 1 | 1 | 2 | |||||||||||||||||||
| Cancer ventriculi | 247 | 1 | 1 | 11 | 3 | 2 | 2 | 4 | 4 | 2 | 9 | 14 | 5 | 16 | 6 | 3 | 1 | 10 | 4 | 3 | 1 | |||||||
| Cancer peritonei | 1 | 1 | 2 | 1 | 1 | 3 | 3 | 1 | 3 | 2 | 2 | 2 | 1 | |||||||||||||||
| Cancer pancreatis et hepatis | 1 | 3 | 2 | 1 | 2 | 1 | 1 | 3 | 2 | 3 | 3 | 2 | 2 | 1 | 1 | |||||||||||||
| Cancer renis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | ||||||||||||||||||
| Transport | 92 | 65 | 14 | 5 | 104 | 91 | 368 | 312 | 280 | 138 | 58 | 57 | 341 | 319 | 360 | 407 | 824 | 603 | 916 | 668 | 534 | 403 | 201 | 126 | 75 | 49 | 106 | 90 |
| Cancer testis | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Cancer uteri | 1 | 1 | 2 | 2 | 2 | 2 | ||||||||||||||||||||||
| Papillomata vulvae | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Melanosarcoma multiplex | 2 | 1 | 1 | 2 | 2 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||
| Lymphomata retroperitonealia | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| Lymphadenitis tuberculosa | 3 | 1 | 3 | 1 | 3 | 1 | 3 | 1 | 2 | 1 | 1 | |||||||||||||||||
| Sarcoma sterni | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | |||||||||||||||||||||||
| XVI. Morbus simulatus | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | |||||||||||||||||||||||
| Summa | 92 | 65 | 14 | 5 | 107 | 93 | 373 | 313 | 282 | 138 | 58 | 58 | 345 | 325 | 362 | 409 | 834 | 608 | 926 | 672 | 538 | 404 | 204 | 129 | 76 | 49 | 108 | 90 |
| Anmärkningar. | ||||||||||||||||||||||||||||
| 31) En dog af lunggangrän (upptagen såsom sådan); två öfverflyttades till kirurgiska afdelningen. | ||||||||||||||||||||||||||||
| 32) En upptages död af lungtuberkulos; en öfverflyttades till kirurgiska afd. att operativt behandlas. | ||||||||||||||||||||||||||||
| 33) En qvinna öfverflyttades till kirurgiska afd. för vård af paranefrit. | ||||||||||||||||||||||||||||
| 34) Samtliga sekundära pneumonier; finnas upptagna såsom döda i andra akuta sjukdomar. | ||||||||||||||||||||||||||||
| 35) Öfverflyttad till kirurgiska afd. för operativ behandling. | ||||||||||||||||||||||||||||
| 36) Upptagen död under intoxicatio acuta ex acido borico. | ||||||||||||||||||||||||||||
| 37) Upptagen död af akut nefrit. | ||||||||||||||||||||||||||||
| 38) Upptagen död af cor adiposum. | ||||||||||||||||||||||||||||
| 39) En öfverflyttades till kirurgiska afdelningen för operativ behandling; en dog af förutvarande kronisk nefrit och finns under densamma upptagen. | ||||||||||||||||||||||||||||
| 40) Kunde ej förmås att qvarstanna, tills verkan af maskkuren visat sig. | ||||||||||||||||||||||||||||
| 41) Upptagen död af akut peritonit. | ||||||||||||||||||||||||||||
| 42) Båda döda i febris typhoides (och under densamma upptagna). | ||||||||||||||||||||||||||||
| 43) Af dessa återfinnas 8 döda i lungtuberkulos, 3 i magkräfta, 2 af fetthjerta, 2 af hjertsäcksinflammation; 1 af borsyreintoxikation, 1 af progressiv perniciös anämi, 1 är öfverflyttad till kirurgiska afd. för behandling af samtidig coxit; 2 ha utskrifvits p.e.b. | ||||||||||||||||||||||||||||
| 44) Upptagen död i endocarditis acuta. | ||||||||||||||||||||||||||||
| 45) Upptagen död i akut pneumoni. | ||||||||||||||||||||||||||||
| 46) En afförd till epidemiska sjukhuset för difteri. | ||||||||||||||||||||||||||||
| 47) Härmed rättas förra rapportens uppgift. | ||||||||||||||||||||||||||||
| 48) Utom de i rapporten upptagna ha på med. afd. under Jan. - Mars tvenne pat, 21 - 40 år, varit intagna men aflidit inom 1:sta dygnet: en man död i tuberculosis pulmonum och en af abcsessus cerebri. | ||||||||||||||||||||||||||||
| 49) Dog af tuberkulös pneumoni. | ||||||||||||||||||||||||||||
| 50) Vid obduktionen fans i en af bronkerna en mer än centimeter stor enrisbit med vidsittande barr och efter denna uppkomna ulcerationer. | ||||||||||||||||||||||||||||
| Redogörelse för Operationer, utförda på Serafimerlasarettet år 1885, af underkirurgen D:r G. K.W. Schmidt. | ||
| På kliniken. | På polikliniken. | |
| Extractio cataractae | 39 | |
| Discisio | 11 | |
| Iridektomi i optiskt syfte | 30 | |
| Iridektomi i terapeutiskt syfte | 14 | |
| Iridektomi såsom förberedande till kataraktextraktion | 1 | |
| Iridotomi | 2 | |
| Raclage | 4 | |
| Paracentesis corneae | 5 | |
| Peritomi | 1 | |
| Tatuering för keratoconus | 1 | |
| Exstirpation af pterygium | 2 | |
| Tenolysis för strabism | 20 | |
| Framläggning af senan för musculus internus | 1 | |
| Exstirpation af pailloma conjunctiva | 1 | 1 |
| Operation för ptosis | 1 | 1 |
| Operation för entropion | 6 | |
| Operation för ektropion | 4 | |
| Operation för trichiasis | 1 | |
| Operation för chalazion | 6 | |
| Operation för staphyloma | 2 | |
| Operation för stenosis canal. lacrym. | ||
| STILLINGS | 1 | 2 |
| BOWMANS | 22 | 58 |
| Operation för symblepharon | 2 | |
| Canthoplastik | 6 | |
| Exentratio bulbi | 7 | |
| Enucleatio bulbi | 20 | 1 |
| Exentratio orbitae (för sarcom, deraf ett melanosarcom) | 2 | |
| 185 | 90; | |
| Summa 275 ögonoperationer. | ||
| Exstirpation af tumor fibrosus reg. carpi vol. | 1 | |
| Exstirpation af fibroma retromaxill. (Langenbeck) | 1 | |
| Exstirpation af fibroma keloidescolli | 1 | |
| Exstirpation af fibroma region. inguin. | 1 | |
| Transport | 189 | 90 |
| Exstirpation af fibroma cutaneum | 3 | |
| Exstirpation af neurofibroma (antibrachii) | 1 | |
| Exstirpation af papilloma linguae | 2 | |
| Exstirpation af papilloma glandis penis | 2 | 2 |
| Exstirpation af papilloma urethrae (orefic. ext. femin.) | 1 | |
| Exstirpation af papilloma recti | 1 | |
| Exstirpation af papilloma cutaneum | 5 | |
| Exstirpation af anginoma (deraf 1 ang. linguae) | 9 | 3 |
| Exstirpation af lymphangioma ( region. genus) | 1 | |
| Exstirpation af lipoma | 4 | 4 |
| Exstirpation af enchondroma | 1 | 1 |
| Exstirpation af osteoma | 1 | |
| Exstirpation af exostosis | 1 | |
| Exstirpation af sarcoma vel sarc. mixt. | ||
| Exstirpation af sarcoma vel palati duri | 1 | |
| Exstirpation af sarcoma vel parotidis | 1 | |
| Exstirpation af sarcoma vel genae | 1 | |
| Exstirpation af sarcoma vel colli | 1 | |
| Exstirpation af sarcoma vel mammae | 1 | |
| Exstirpation af sarcoma vel axillae | 1 | |
| Exstirpation af sarcoma vel reg. umbil | 1 | |
| Exstirpation af sarcoma vel femoris | 1 | |
| Exstirpation af sarcoma vel poplitis | 1 | |
| Exstirpation af sarcoma vel pedis | 1 | |
| Exstirpation af carcinoma epitheliale palpebrar | 1 | |
| Exstirpation af carcinoma epitheliale nasi et orbitae | 1 | |
| Exstirpation af carcinoma epitheliale buccae | 1 | |
| Exstirpation af carcinoma epitheliale labii super. | 1 | |
| Exstirpation af carcinoma epitheliale infer. | 6 | |
| Exstirpation af carcinoma epitheliale linguae | ||
| (deraf 1 totalexstirp. af tungan.) | ||
| (efter underbindn. af art. lingu.) | 1 | |
| (utan d:o d;o) | 3 | |
| Exstirpation af carcinoma epitheliale penis (amputatio) | 1 | |
| Exstirpation af carcinoma epitheliale recti (amputatio) | 2 | |
| Exstirpation af carcinoma colli | 2 | |
| Exstirpation af carcinoma mammae | 8 | |
| Exstirpation af adenofibroma mammae | 3 | 2 |
| Exstirpation af adenoma pharyngis | 1 | |
| Transport | 251 | 113 |
| Exstirpation af adenoma glandulae thyreoideae | 1 | |
| Exstirpation af lymphoma vel glandul. lymphat. degenerat | 54 | 6 |
| Exstirpation af tumor cysticus | 6 | 26 |
| Exstirpation af lupus (faciei) | 1 | 1 |
| Exstirpation af hydrocele colli congen. | 1 | |
| Rhinoplasti | 2 | |
| Evulsion af polypi nasales | 8 | |
| Exstirp. af polyp. naso-pharyngeal. | 1 | |
| Operation för labium leporinum | 7 | 3 |
| Operation för ranula | 2 | |
| Operation för epulis | 1 | |
| Cheiloplastik | 3 | |
| Staphyloraphia | 2 | |
| Kiotomia | 8 | |
| Tracheotomia | 4 | |
| Operation för trachealfistel | 1 | |
| Operation för struma (jodinjektion) | 5 | |
| Operation för struma (jodinj. efter föregående tappn.) | 5 | |
| Operation för struma exstirpation | 2 | |
| Thoracotomia (med refbensresektion) | 5 | |
| Thoracotomia (utan refbensresektion) | 1 | |
| Laparotomia | 2 | |
| Gastrostomia | 1 | |
| Herniotomia inguinal. (för inklämdt bråck) | 5 | |
| Herniotomia inguinal. (för fritt bråck) | 12 | |
| Herniotomia inguinal. adiposa | 2 | |
| Herniotomia crural. (för inklämdt bråck) | 3 | |
| Herniotomia crural. (för fritt bråck) | 2 | |
| Herniotomia umbilical. (fritt) | 1 | |
| Operation för epispadiasis och ectopia vesicae | 1 | |
| Operation för phimosis (incision) | 1 | 2 |
| Operation för phimosis (circumcision) | 1 | 1 |
| Operation för paraphimosis | 2 | 2 |
| Operation för hydrocele testis vel funiculi punktion | 2 | 2 |
| Operation för hydrocele punktion med jodinjektion | 4 | |
| Operation för hydrocele punktion med karbolsyreinj. | 1 | |
| Operation för hydrocele incision et drainage | 1 | |
| Operation för hydrocele excision af säcken (Volkmans) | 4 | |
| Operation för variococele funiculi | 1 | |
| Exstirpatio testis | 5 | |
| Urethrotomia interna | 1 | |
| Transport | 393 | 186 |
| Urethrotomia externa | 4 | |
| Lithotomia (sectio alta) | 5 | |
| Lithotomia (sectio mediana) | 1 | |
| Operation för tumores haemorrhoid. (thermocautère) | 7 | |
| Operation för fistula ani | 12 | 1 |
| Operation för prolapsus intestini recti (thermocautère) | 1 | |
| Operation för fissura vel contractura ani | 4 | 2 |
| Operation för synovitis granulosa genus (incision, evidement et drainage) | 3 | |
| Operation för serosa (punktion och karbolsyresköljning) | 2 | |
| Operation för serosa (incision och drainage) | 4 | |
| Operation för haemartrosis genus (punktion, aspiration och sköljning) | 1 | |
| Operation för fractura patellae (bensutur) | 2 | |
| Operation för genu valgum (osteotomia Mac Ewen) | 2 | |
| Operation för anchylosis spuria genus (brisem. forcé) | 1 | |
| Operation för pes varo. equin. (exstirpatio tali) | 2 | |
| Operation för hallux valgus (resectio capituli metatarsi I) | 3 | |
| Operation för pes valgus post fractur. complicat.anticrur. (osteotomia cuneiformis) | 1 | |
| Operation för anticrus recurvat. post. fract. complicat. (osteotomia cuneiformis) | 1 | |
| Operation för pseudartrosis post fracturam simpl.(resektion, det ena fallet med transplantation af 5:te metacarpalbenet.) | 2 | |
| Operation för hygroma vel bursitis olecrani | 4 | |
| Operation för hygroma vel bursitis praepatellar | 18 | 2 |
| Operation för hygroma vel bursitis trochanter | 2 | |
| Operation för hygroma vel bursitis intermuscular | ||
| Operation för hygroma vel bursitis femoris (incisio) | 1 | |
| Operation för hygroma vel bursitis dorsi pedis | 2 | 1 |
| Operation för hygroma vel bursitis genus | 1 | |
| Operation för hygroma vel bursitis spinae dorsi | 1 | |
| Operation för ganglion | 6 | |
| Operation för tendovaginitis tuberculosa (antibrachii) | 3 | |
| Operation för tendovaginitis chron. hyperplastica | 1 | |
| Operation för spina bifida | 1 | |
| Operation för incarnatio unguis | 2 | 10 |
| Amputatio humeri | 2 | |
| Amputatio antibrachii | 5 | |
| Transport | 494 | 208 |
| Amputatio ossium metacarpi | 13 | 4 |
| Amputatio femoris | 8 | |
| Amputatio anticrur. (deraf 1 reamputation) | 10 | |
| Amputatio oss. metatarsi | 7 | |
| Amputatio digitorum manus vel pedis | 12 | 29 |
| Exarticulatio manus | 1 | |
| Exarticulatio ossium metacarpi | 5 | |
| Exarticulatio digitorum manus vel pedis | 23 | 22 |
| Exarticulatio femoris | 1 | |
| Lisfrancs operation | 1 | |
| Resectio maxillae sup. total. | 1 | |
| Resectio maxillae sup. part. | 2 | |
| Resectio maxillae infer. | 2 | |
| Resectio articulat. scapulo-humeral. | 2 | |
| Resectio cubital. | 1 | |
| Resectio radio-carpal. | 1 | |
| Resectio coxae | 10 | |
| Resectio femor | 1 | |
| Resectio genus | 10 | |
| Resectio tibio-tarsal. | 1 | |
| Resectio malleoli externi | 1 | |
| Tenotomia musculi bicipit. femor. | 2 | |
| Tenotomia tendinis Achillis | 6 | |
| Tenotomia musculi extens. halluc. | 2 | |
| Neurectomia | 1 | |
| Nervsutur | 1 | |
| Nervsträckning | 1 | |
| Sensutur | 2 | 1 |
| Osteotomia | 12 | |
| Sequestrotomia | 22 | 1 |
| Evidement af ben | 4 | |
| Extraktion af främmande kroppar | 1 | 20 |
| Summa | 661 | 285 |
| 946 | ||
| Rättelse Sid. 15 rad. 16 och 17 står: Wölffler läs: Gotthelf. | ||
Redogörelse för sjukvården och Ekonomien inom Kongl. SerafimerLasarettet under år 1885.
Utdrag af protokollet, hållet vid Kongl. Serafimer-Lasaretts-Direktionens sammanträde den 26 Maj 1886. § 2. S.D. Föredrog öfverkirurgen en af honom upprättad redogörelse för sjukvården och den inre ekonomien vid Lasarettet under år 1885, i sammanhang hvarmed Kamereraren meddelade en sådan för Lasarettets inkomster och utgifter under samma tid, jemte en öfversigt af dess finansiella ställning vid 1883 års början och slut. Nämnda meddelanden voro af följande innehåll.
|
Mom. 1. |
År 1884. |
|||
|
qvarliggande från 1884 |
201 |
2 077 |
Vårdade |
1 846 |
|
intagne under 1885 |
1 876 |
|||
|
På medicinska afdelningen: |
||||
|
från förra året qvarliggande |
109 |
1 005 |
925 |
|
|
intagne under 1885 |
896 |
|||
|
På kirurgiska afdelningen: |
||||
|
från förra året qvarliggande |
92 |
1 072 |
921 |
|
|
intagne under 1885 |
980 |
|||
|
Qvarliggande till 1886. |
||||
|
på medicinska afdelningen |
112 |
216 |
Qvarliggande till år 1885: 201 |
|
|
på kirurgiska afdelningen |
104 |
|||
|
b) Efter afdrag af öfverflyttningar till olika betalningsvilkor, eller till frinummer – 34 på medicinska och 36 på kirurgiska afdelningen, summa 70 – blir verkliga antalet individer, som 1885 vårdats å Kongl. |
år 1884. |
||
|
Lasarett |
2 007 |
2 007 |
1 799 |
|
nemligen på medicinska afdelningen |
971 |
899 |
|
|
på kirurgiska afdelningen |
1 036 |
900 |
|
Efter sistnämnda summa är beräkningen i följande mom. 2, 5 och 18 uppgjord.
|
Mom.2. |
||||
|
Under året utskrefvos från Lasarettet friske eller förbättrade: |
||||
|
på medicinska afdelningen |
634 |
1 481 |
634 |
1 388 |
|
på kirurgiska afdelningen |
847 |
754 |
||
|
på obotade:*) afdelningen |
||||
|
på medicinska afdelningen |
100 |
164 |
89 |
139 |
|
på kirurgiska afdelningen |
64 |
50 |
||
|
på döde: afdelningen |
||||
|
på medicinska afdelningen |
125 |
146 |
93 |
118 |
|
på kirurgiska afdelningen |
21 |
25 |
||
|
Dödsprocenten har sålunda varit: |
||
|
å den förra |
12,87 |
10,33 |
|
å den senare |
2,03 |
2,78 |
|
Medelmortaliteten för samtliga in-skrifne vårdade har utgjort |
7,22 |
6,55 |
*) Till följe af sjukdomens beskaffenhet, på egen begäran, eller af andra anledningar, såsom otillständigt uppförande. Närmare redogörelse härför lemnas i de speciella årsrapporterna, deri äfven de vårdades kön, ålder m.m. finnas uppgifvna.
|
Antalet af döde oinskrifne, eller sådana personer, som införts till sjukhuset i döende eller nära döende tillstånd, och sålunda ej kunnat bli föremål för någon egentlig be-handling, och derför ej heller upptagits i diariet, utgör under år 1885 på den medicinska afdelningen 2, på den kirurgiska afdelningen 10. |
år 1884. |
|
|
Mom. 3. |
||
|
Underhållsdagarnes antal: |
||
|
på medicinska afdelningen |
40 218 |
37 622 |
|
på kirurgiska afdelningen |
34 844 |
33 762 |
|
Summa |
75 062 |
71 384 |
Sålunda 3 778 flera än under år 1884, på den medicinska afdelningen 2 596 och på den kirurgiska 1 082 flera än under föregående år. Tilloppet af hjelpsökande på Lasarettets poliklinik har alltjemt varit i stigande, och äfven med den i fjol vidtagna åtgärden att utvidga lokalen har utrymmet visat sig vara för knappt. Derföre har ytterligare ett rum blifvit tillagdt mottagningssalen.
|
Mom. 4. |
1884 |
|
|
195 |
||
|
på medicinska afdelningen |
110 |
103 |
|
på kirurgiska |
96 |
92 |
|
Mom. 5 |
1884 |
|
|
utgjort |
37,40 |
39,68 |
|
På medicinska afdelningen |
41,42 |
41,84 |
|
På kirurgiska afdelningen |
32,66 |
37,51 |
|
Mom.6. |
år 1884 |
||
|
Antalet vårdade inom de olika klasserna har varit följande: |
|||
|
betalande i enskilt rum |
45 |
Summa |
61 |
|
betalande i allmänt rum |
885 |
821 |
|
|
utan betalning eller å frinummer |
839 |
686 |
|
|
från Stockholms län, enligt ackord |
308 |
278 |
|
|
Summa |
2 077 |
1 846 |
|
|
Mellan de särskilda afdelningarna hafva dessa varit sålunda fördelade: |
||||
|
i enskilt rum: |
||||
|
på medicinska afdelningen |
2 |
45 |
4 |
61 |
|
på kirurgiska afdelningen |
43 |
57 |
||
|
betalande i allmänt rum: |
||||
|
på medicinska afdelningen |
381 |
885 |
363 |
821 |
|
på kirurgiska afdelningen |
504 |
458 |
||
|
å frinummer: |
||||
|
på medicinska afdelningen |
460 |
839 |
395 |
686 |
|
på kirurgiska afdelningen |
379 |
291 |
||
|
från Stockholms län enligt ackord: |
||||
|
på medicinska afdelningen |
162 |
308 |
163 |
278 |
|
på kirurgiska afdelnigen |
146 |
115 |
||
|
Summa |
2 077 |
Summa |
1 846 |
|
|
Qvarliggande till 1886: |
år 1884. |
|||
|
i enskilt rum: |
||||
|
på medicinska afdelningen |
0 |
2 |
0 |
2 |
|
på kirurgiska afdelningen |
2 |
2 |
||
|
betalande i allmänt rum: |
||||
|
på medicinska afdelningen |
30 |
67 |
24 |
67 |
|
på kirurgiska afdelningen |
37 |
43 |
||
|
å frinummer: |
||||
|
på medicinska afdelningen |
60 |
105 |
59 |
87 |
|
på kirurgiska afdelningen |
45 |
28 |
||
|
från Stockholms län (ackord): |
||||
|
på medicinska afdelningen |
22 |
42 |
26 |
45 |
|
på kirurgiska afdelningen |
20 |
19 |
||
|
Summa |
216 |
Summa |
201 |
|
|
Mom.7. |
||
|
Antalet underhållsdagar inom dessa olika klasser har utgjort: |
||
|
för betalande i enskilt rum |
1 232 |
1 242 |
|
för betalande i allmänt rum |
27 485 |
26 513 |
|
för å frinummer vårdade |
32 193 |
30 462 |
|
för sjuke från Stockh. län (ackord) |
14 152 |
13 167 |
|
Summa |
75 062 |
Summa 71 384 |
|
//14.152// |
//13,167// |
|
|
//60,910// |
//58,217// |
|
|
Mom. 8. |
1884 |
|||
|
Antalet underhållsdagar för hvarje vårdad har varit: |
||||
|
för hela Lasarettet |
36,14 |
38,66 |
||
|
för hvarje sjuk i enskilt rum |
29,38 |
dagar |
20 |
dagar |
|
för hvarje betalande i allm. rum |
31,05 |
dagar |
32 |
dagar |
|
för hvarje å frinummer vårdad |
38,25 |
dagar |
43 |
dagar |
|
för hvarje å länsackord vårdad |
45,95 |
dagar |
46 |
dagar |
|
Mom. 9. |
|||||||
|
af 45 sjuka i enskilt rum |
|||||||
|
hafva aflidit |
2 |
= |
4,44 % |
Af 61 aflidit |
4 |
= |
6,55 % |
|
af 885 betalande i allm. rum |
41 |
= |
4,63 % |
Af 821 aflidit |
43 |
= |
5,23 % |
|
af 839 å frinummer vårdade |
60 |
= |
7,15 % |
Af 686 aflidit |
37 |
= |
5,39 % |
|
af 308 å länsackord |
43 |
= |
13,96 % |
Af 278 aflidit |
34 |
= |
12,23 % |
|
Mom. 10. |
år 1884. |
|
|
Medeltalet dagligen vårdade inom de olika klasserna har utgjort: |
||
|
i enskilt rum |
3 |
4 |
|
i allmänt rum mot betalning |
75 |
74 |
|
i frinummer vårdade |
88 |
81 |
|
i länsackord vårdade |
39 |
38 |
|
Mom. 11. |
||||
|
Af de 2 077 sjuka, som enligt diariet under året vårdats å Lasarettet, voro: |
||||
|
tillhörande Stockholms stad |
1 063 |
983 |
||
|
sålunda fördelade: |
||||
|
i enskilt rum |
15 |
23 |
||
|
i allmänt rum mot betalning |
333 |
320 |
||
|
i allmänt rum å frinummer |
715 |
590 |
||
|
tillhörande Stockholms län |
506 |
472 |
||
|
af hvilka vårdats: |
||||
|
i enskilt rum |
4 |
3 |
||
|
i allmänt rum mot betalning |
174 |
172 |
||
|
i allmänt rum enligt ackord |
308 |
278 |
||
|
i allmänt rum å frinummer |
20 |
19 |
||
|
från öfriga län inom riket |
482 |
427 |
||
|
i enskilt rum |
21 |
32 |
||
|
i allmänt rum mot betalning |
361 |
318 |
||
|
å frinummer |
100 |
77 |
||
|
från utrikes orter |
26 |
24 |
||
|
i enskilt rum |
5 |
2 |
||
|
i allmänt rum mot betalning |
17 |
19 |
||
|
å frinummer |
4 |
3 |
||
Af de sjuka från utrikes orter hafva varit: från Norge 1, från Finland 18, från Tyskland 2, från England 3 och från Amerika 2.
|
Mom. 12. |
år 1884. |
|
|
Af 839 å frinummer vårdade sjuka - |
686 |
|
|
mom. b.- hafva sålunda tillhört: |
||
|
Stockholms stad |
715 |
590 |
|
Stockholms län |
20 |
19 |
|
Öfriga län inom riket |
100 |
77 |
|
Utrikes orter |
4 |
0 |
Antalet utan betalning å Lasarettet vårdade sjuka har under de senaste trettiosex åren (1850–1885) sammanlagdt uppgått till 34 253, eller i medeltal 951 friplatser årligen. Från Stockholms stad hafva under samma tid 28 488 personer vårdats såsom fripatienter, sålunda i medeltal 791 fripatienter årligen. De i år vårdades antal öfverstiger fjolårets med ej mindre än 125.
|
Mom. 13 .Underhållsdagarnes antal för ofvan nämnda 715 fattiga sjuka från Stockholms stad, |
|
|
hvilka år 1885 vårdades å frinummer, har uppgått till 27 351, eller 1 616 flera än under förlidet år. |
För 590 af samma klass: 25 735 |
Dagliga medeltalet vårdade af denna klass utgjorde således nära 75, d.v.s. att omkring 75 Stockholms fattigvård tillhörande, med vederbörligt fattigdomsbevis försedda, sjuke dagligen hela året om erhållit fri vård och underhåll på Lasarettet. Underhållsdagarnes antal för å frinummer intagna fattiga sjuka från Stockholms stad har under hvartdera af de sistförflutna trettiosex åren (1850–1885) utgjort i medeltal 30 754 – och har dagliga medeltalet vårdade af denna klass under samma tid uppgått till 84 – 85 år.
|
Mom. 14. |
år 1884 |
||
|
Med afseende på de särskilda församlingar inom hufvudstaden, hvilka dessa fattiga sjuka tillhört, har förhållandet varit följande: |
|||
|
från |
Hofförsamlingen |
1 |
2 |
|
Nikolai |
39 |
29 |
|
|
Klara |
36 |
53 |
|
|
Jakobs och Johannis |
67 |
44 |
|
|
Maria |
84 |
72 |
|
|
Katarina |
94 |
68 |
|
|
Östermalms |
124 |
98 |
|
|
Kungsholms |
182 |
159 |
|
|
Adolf Fredriks |
47 |
41 |
|
|
Skeppsholms |
1 |
2 |
|
|
Danviks |
0 |
1 |
|
|
Finska |
3 |
4 |
|
|
Tyska |
0 |
1 |
|
|
Katolska |
37 |
16 |
|
|
Mosaiska |
0 |
0 |
|
|
Summa 715 |
Summa 590 |
||
Härvid bör anmärkas, att den katolska församlingen, på grund af särskilt stiftelse, har rätt att erhålla afgiftsfri vård för 4 fattiga sjuka. Skulle detta antal öfverskridas, erlägges betalning för de öfverskjutande såsom för andra betalande i allmänt rum.
|
Mom. 15 . |
1884 |
|
|
De 20 utan betalning vårdade från Stockholms, län, upptogo 765 underhållsdagar, sålunda 2 á 3 sängar dagligen upptagna af fripatienter från nämnda län. |
19 |
|
|
845,00 |
2 á 3 |
|
|
De från landsorterna (utom Stockholms län) å frinummer intagna 100 sjuka hafva åtnjutit vård under sammanräknadt 3 825 dagar, så att i medeltal 10 – 11 sängar dagligen af dem varit begagnade. |
år 1884. |
|
|
77,00 |
||
|
3 419,00 |
9 á 10 |
|
|
Mom. 16. |
1884 |
|
|
utskrifning, hafva uppgått till kr. 115 435.91. |
kr. |
106 465,75 |
|
Häraf utgjorde aflöning till tjenstemän, |
||
|
presterskap och vaktmästare kr. 13 950. – |
kr. |
13 750,00 |
|
öfrige utgifter för sjukvården " 101 485.91. |
92 715,75 |
|
|
Mom. 17. |
1884 |
|
Fördelas nämnda summa för sjukvården på antalet underhållsdagar för året (75 062), blir |
71 384,00 |
|
dagkostnaden i medeltal för hvarje sjuk kr. 1 kr 53 ¾ öre. |
1 kr 49 och 1/7 öre. |
|
Dagkostnaden under år 1885 sålunda nära 4 kronor och 2/3 öre högre än under föregående år. |
|
|
Mom. 18. |
1884 |
|
Utgifterna för sjukvården, fördelade på antalet vårdade individer (2 007 mom. 1) angifva en kostnad i medeltal för hvarje patient af kr. 57,54 |
59,18 |
|
således kr. 1,64 lägre än under föregående år. |
|
|
Mom. 19. |
1884 |
|
Då i medeltal 206 sängar dagligen varit begagnade, blir kostnaden för hvarje under året upptagen säng kr. 560,12 |
kr. 545,98 |
|
sålunda kr. 14,36 högre än under förledet år. |
|
|
Mom. 20. |
år 1884. |
||||||
|
för |
45 |
betalande i enskilt rum |
kr. |
1 894 |
För |
61 |
1 853 |
|
för |
885 |
betalande i allmänt rum |
kr |
42 268 |
För |
821 |
39 542 |
|
för |
839 |
å frinummer vårdade |
kr |
49 509 |
För |
686 |
45 432 |
|
för |
308 |
å länsackord vårdade |
kr |
21 764 |
För |
278 |
19 638 |
|
för |
2 077 |
115 435 |
För |
1 846 |
106 465 |
||
|
Mom. 21. |
1884 |
|||
|
hvarje betalande i enskilt rum |
kr. |
42,09 |
kr. |
30,38 |
|
hvarje betalande i allmänt rum |
kr. |
47,76 |
kr. |
48,16 |
|
hvarje å frinummer vårdad |
kr |
59,00 |
kr. |
66,22 |
|
hvarje från Stockholms län (ackord) |
kr |
70,66 |
kr. |
70,64 |
|
Mom.22. |
1884 |
|||||||
|
för |
715 |
fripatienter fr. Stockh:s stad |
Kr. |
42 192 |
För |
590 |
kr. |
39 074 |
|
för |
20 |
fripatienter fr. Stockh:s län |
Kr. |
1 180 |
För |
19 |
kr. |
1 259 |
|
för |
100 |
fripatiente fr.andra inrikes orter |
Kr. |
5 901 |
För |
77 |
kr. |
5 099 |
|
för |
4 |
fripatienter från utrikes orter |
Kr. |
236 |
||||
|
för |
839 |
fripatienter |
49 509 |
För |
686 |
kr. |
45 432 |
|
|
Mom. 23. |
år 1884. |
|
|
För hufvudstadens fattigsjukvård har Lasarettet således under året utbetalt i jemnt tal kr. 42 192 |
39 074 |
|
|
Såsom ersättning härför har Lasarettet af staden uppburit*) kr. 20 000 |
20 000 |
|
|
Skilnaden kr. 22 192 |
Skilnad |
19 074 |
|
utvisar följaktligen den summa, som Lasarettet under 1885 af egna medel utgifvit för vården af der intagna fattiga sjuka från Stockholms stad.Lägges härtill skilnaden emellan den afgift, som 333 Stockholms kommun tillhöriga, betalande sjuka i allmänt rum erlagt och den verkliga kostnaden kr. 1 krona och 53 och ¾ öre per dag, så visar det sig att äfven för denna klass af sjuka Lasarettet af egna medel tillskjutit kr.9 615 |
kr.8 792 |
|
|
Tillsammans med ofvannämnda tillskott för Stockholms stads fattig-sjukvård kr.22 192 |
19 074 |
*) Dessutom betalar staden 2 000,00 kr. till bestridande af kostnaderna för Lasarettets poliklinik, mest besökt af stadens fattiga och mindre bemedlade personer, hvilka der erhålla ej allenast fri sjukvård, utan äfven nödiga förbandspersedlar.
|
Mom. 24. |
1884 |
||||
|
för 20 å frinummer vårdade |
kr. |
1 180 |
För 19 |
1 259,00 |
kr. |
|
för 308 enligt ackord |
kr. |
21 763 |
För 278 |
19 487,00 |
|
|
för 174 betalande i allmänt rum,utföres skilnaden mellanden erlagda afgiften ochden verkliga kostnaden ijemt tal med |
kr. |
5 000 |
För 172 |
7 048,86 |
|
|
för 502 |
kr. |
27 943 |
För 469 |
27 794,86 |
|
|
För dessa utgifter har Lasarettet blifvit godtgjordt med |
kr |
13 668 |
13 066,20 |
||
|
Skilnaden |
kr |
14 275 |
Skilnaden 14 728,66 |
||
|
utvisar sålunda det belopp, hvarmed lasarettet under år 1885 af egna medel bidragit till sjukvården för Stockholms län. |
|||||
|
Mom. 25. |
1884 |
|||
|
De 100 å frinummer intagna sjuka från landsorterna (utom Stockholms län) hafva för Lasarettet medfört en kostnad av 5 950 |
kr. |
5 099,00 |
||
|
För 361 sjuka från landsorterna mot betalning vårdade i allmänt rum har Lasarettet af egna medel betalat skilnaden emel- |
||||
|
lan den verkliga kostnaden |
kr. |
17 241,36 |
Kr. |
15 176,78 |
|
och den erlagda afgiften |
kr |
6 913,40 |
Kr. |
6 321,60 |
|
med |
10 327,94 |
Kr. |
8 855,18 |
|
|
Lasarettets hela utgift för sjuka från landsorterna utom Stockholms län utgjorde således |
kr. |
16 277,94 |
13 954,18 |
|
|
Mom. 26. |
år 1884. |
|
|
De 4 i allmänt rum å frinummer vårdade sjuka från utlandet hafva för Lasarettet medfört en kostnad af |
kr. 236 |
|
|
För de 17 sjuka af samma klass, som vårdats i allmänt rum mot betalning har lasarettet utöfver af dem erlagd afgift utgifvit |
kr. 274 |
|
|
Summa |
kr. 510 |
172,98 |
|
Mom. 27. Sammanläggas ofvanstående i mom 23 – 26 angifvna utgiftsposter, så visar det sig, att den summa, hvarmed Lasarettet af egna medel bestridt för sjukvården erfoderliga kostnader under år 1885 uppgår till: |
1884 |
|||
|
för sjuka från Stockholms stad |
kr. |
30 007,00 |
kr. |
27 866,00 |
|
för sjuka från Stockholms län |
kr. |
14 275,00 |
kr. |
14 728,66 |
|
för sjuka från det öfriga riket |
kr. |
16 277,94 |
kr. |
13 954,18 |
|
för sjuka från utlandet |
kr. |
510,00 |
kr. |
172,98 |
|
Summa |
61 069,94 |
Summa |
56 721,82 |
|
|
Mom. 28. |
1884 |
|||||||||
|
Mathållningen har kostat: |
||||||||||
|
för medicinska afdelningen |
kr. |
17 053,53 |
kr. |
16 171,14 |
||||||
|
för kirurgiska afdelningen |
kr. |
14 498,60 |
kr. |
14 385,96 |
||||||
|
kr. |
31 552,13 |
kr. |
30 557,10 |
|||||||
|
Dagliga medelkostnaden för hvarje sjuk var 42,05 öre sålunda 0,76 öre lägre än föregående år. |
0,4281 öre. |
|||||||||
|
på medicinska afdelningen |
0,4240 |
öre |
kr. |
0,4298 |
||||||
|
på kirurgiska afdelningen |
0,4161 |
öre |
kr. |
0,4261 |
||||||
|
Denna de sjukas utspisning har bestått af: |
||||||||||
|
hela portioner |
47 657 |
47 295 |
||||||||
|
halfva portioner |
345 |
956 |
||||||||
|
buljong |
á |
10 kub.-tum |
9 462 |
8 582 |
||||||
|
mjölk |
" |
74 890 |
65 558 |
|||||||
|
franska bröd*) |
st. |
160 493 |
153 326 |
|||||||
|
brödkakor*) |
st. |
56 855 |
55 195 |
|||||||
|
samt åtskillig extra förplägning enligt särskilda reqvisitioner, utgörande kostnaden för denna: |
||||||||||
|
på medicinska afdelningen |
kr. |
4 928,89 |
kr. |
4 562,33 |
||||||
|
på kirurgiska afdelningen |
kr. |
4 372,60 |
kr. |
3 327,50 |
||||||
|
kr. |
9 301,49 |
kr. |
7 889,83 |
|||||||
*)Inberäknade dem, som tillhöra hvarje hel och halfportion. 2 franska bröd och 1 kaka för den förra, 1 franskt bröd och 1 kaka för den senare.
|
Mom. 29. |
1884 |
|||
|
Medikamentskostnaden har varit: |
||||
|
på medicinska afdelningen |
kr. |
6 348,07 |
kr. |
5 110,73 |
|
på kirurgiska afdelningen |
kr. |
5 068,91 |
kr. |
3 848,27 |
|
kr. |
11 416,98 |
kr. |
8 959,00 |
|
|
Daglig medikamentskostnad för hvarje sjuk på Lasarettet i dess helhet |
0,1521 öre |
0,1255 |
||
|
På medicinska afdelningen |
0,1578 öre |
0,1358 |
||
|
På kirurgiska afdelningen |
0,1455 öre |
0,1139 |
||
|
Mom. 30. |
1884 |
|
|
Utgifterna för beklädnadspersedlar, linne och sängkläder hafva uppgått till kr. 7 184,81 |
kr. |
8 592,37 |
|
Mom. 31. |
1884 |
|
|
För inköp och underhåll af inventarie-persedlar hafva utgifvits kr. 2 766,24 |
kr. |
2 189,45 |
|
Mom. 32. |
1884 |
|
|
Kostnaden för eldnings - och lysningsämnen har utgjort kr. 8 740,19 |
kr. |
9 207,59 |
|
Denna summa har till största delen åtgått för inköp af 311½ famnar ved, 12½ centner stearinljus. 144 kannor lampolja, 76 kannor fotogén, 6 529,00 kubikmeter lysgas och 6 000,00 kubikfot stenkolsstybb till ångmaskinen. |
||
|
Mom. 33. |
1884 |
|
|
Kostnaden för förbrukningspersedlar, bestående af material till antiseptiska förband, tvål och såpa till sjukrummen och tvätten, svamp, plåsterduk, kryddor, vin och andra drycker, mineralvatten, glas och porslins-artiklar m.m. dylikt har utgjort kr.15 614,48 |
kr. |
10 969,48 |
|
Mom. 34. |
1884 |
|
|
Löner och arvoden till fyra öfverläkare, två underläkare, kamererare, ombudsman (tilllika sekreterare), lasarettspredikant, kommissarie med skrifvarebiträde samt två vaktmästare har uppgått till kr.13 950,00 |
kr. |
13 750,00 |
|
Mom. 35. Aflöningar och arvoden jemte kostpenningar, gratifikationer samt kontributioner för hela betjeningspersonalen har uppgått till kr.16 693,42 |
kr. |
16 491,43 |
|
|
Mom. 36. |
1884 |
|
|
Kostnaden för utfodring m.m. af Lasarettets hästar har utgjort kr. 677,75 |
kr. |
714,05 |
|
Mom. 37. |
1884 |
|
|
Beloppet af alla öfriga, under rubriken diverse utgifter upptagna poster har utgjort kr. 6 839,91 |
kr. |
5 035,28 |
|
Dessa hafva utgått för mat till vakthafvande läkaren, instrument och bandage, trycknings – och bokbindarekostnader, vakning öfver sjuka, aska till tvätten, skurning, sotning, underhåll af parken, renhållningen, åtskilligt extra arbetsbiträde m.m. dyl |
||
|
Mom. 38. Samtliga utgifter för sjukvården under året, specificerade under sina särskilda titlar, hafva sålunda varit följande: |
1884 |
||||
|
Mathållning |
kr. |
31 552,13 |
kr. |
30 557,10 |
|
|
Medikament |
kr. |
11 416,98 |
kr. |
8 959,00 |
|
|
Beklädnadspersedlar, linne och sängkläder |
kr. |
7 184,81 |
kr. |
8 592,37 |
|
|
Inventarier |
kr. |
2 766,24 |
kr. |
2 189,45 |
|
|
Eldnings– och lysningsämnen |
kr. |
8 740,19 |
kr. |
9 207,59 |
|
|
Förbrukningspersedlar |
kr. |
15 614,48 |
kr. |
10 969,48 |
|
|
Löner och arvoden åt tjenstemännen |
kr. |
13 950,00 |
kr. |
13 750,00 |
|
|
d:o till betjeningen |
kr. |
16 693,42 |
kr. |
16 491,43 |
|
|
Hästarnas utfodring |
kr. |
677,75 |
kr. |
714,05 |
|
|
Diverse utgifter |
kr. |
6 839,91 |
kr. |
5 035,28 |
|
|
kr. |
115 435,91 |
kr. |
106 465,75 |
||
|
Mom. 39. Utom dessa utgifter för sjukvården har Lasarettet haft att bestrida följande omkostnader: |
1884 |
|||
|
för fastigheternas underhåll och onera |
kr. |
12 707,28 |
kr. |
6 922,07 |
|
begrafningar |
kr. |
625,50 |
kr. |
454,50 |
|
understöd till fattiga |
kr. |
732,95 |
kr. |
267,55 |
|
kr. |
14 065,73 |
kr. |
7 641,12 |
|
Ofvan nämnda understöd till fattiga har utgått i hufvudsakligast följande poster: respenningar vid utskrifvningar från Lasarettet, bråckband, ortopediska och andra bandage, kryckor, träben, glasögon m.m. Härtill borde och rätteligen läggas kostnaden för läkemedel och förbandspersedlar, som dels blifvit lemnade till fattiga vid deras utskrifning från Lasarättet, dels användts på polikliniken, men utgiften härför har inberäknats uti motsvarande, ofvan angifna poster och ej blifvit särskildt bokförd. illgångar vid 1885 års början, enligt bokslut. Skulder vid 1885 års början, enligt bokslut.
|
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
||
|
Utlånade kapital med upplupna räntor |
1 311,153,65 |
Oliqviderade räkningar för Lasarettet |
8 674,68 |
||
|
På räkning i riksbanken |
23 715,83 |
Lifräntor, upplupna vid årets slut |
196,31 |
8 870,99 |
|
|
Obetalda Lasaretts – och inskrifnings-afgifter |
1 847,70 |
Kongl. Lasarettets kapitalbehållning iolika fonder |
1 327,948,19 |
||
|
Obetalda begrafningskostnader m.m. |
102,00 |
Hvartill kommer värdet af motstående inom linien upptagna tillgångar |
331 334,45 |
||
|
Inom linien uppförda tillgångar: |
|||||
|
Lasarettets för sjukvården begagnadfastigheter enligt brandförsäkringsvärde |
210 000,00 |
||||
|
Lasarettets lösegendom, enligt brand-försäkringsvärde |
109 900,00 |
||||
|
L. E. Baumgardt: resterande ogulden ränta |
373,25 |
||||
|
F. J. Nordgrens konkursmassa: kapital-fordran |
11 061,20 |
||||
|
Kr. |
331 334,45 |
1 336,819,18 |
Kr. |
331 334,45 |
1 336,819,18 |
|
Inkomster och utgifter år 1885. |
|||||
|
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
||
|
Inkomster: |
Utgifter: |
||||
|
Ränteöfverskott |
46 922,24 |
För sjukvården |
101 485,91 |
||
|
Statsmedel |
29 100,00 |
Aflöningar till läkare, tjenstemän, presterskap och vaktbetjente |
13 950,00 |
||
|
Från Kongl. Vetenskapsakademien: räntaå Letterstedtska donationen |
930,60 |
Begrafningskostnader |
625,50 |
||
|
Af enskilde samt hufvudstaden och korpo-rationer: betalning för å Lasarettet vårdade sjuke |
53 297,65 |
Understöd åt fattiga |
732,95 |
||
|
Behållning å egendomen N:is 5 och 6 i varteret Pilträdet |
469,65 |
Lasarettsegendomens underhåll |
11 977,02 |
||
|
Ersättning för ombesörjda begrafningar |
625,50 |
730,26 |
|||
|
Ersättning för likvagnens begagnande |
255,00 |
Lifräntor |
11 822,50 |
||
|
Befodringsafgifter |
107,97 |
Diverse utgifter |
1 610,81 |
142 934,95 |
|
|
Bötesmedel |
3 412,16 |
||||
|
Kollektmedel |
141,05 |
||||
|
Biljardafgifter |
250,00 |
||||
|
Burskapsafgifter |
11,21 |
||||
|
Slututdelning i F.J. Nordgrens konkurs massa |
81,73 |
||||
|
Diverse inkomster |
43,81 |
135 648,57 |
|||
|
Förlust under räkenskapsåret |
|||||
|
hvilken fylles från "Reserverade öfver-skottsmedel" |
7 286,38 |
||||
|
Kr. |
142 934,95 |
Kr. |
142 934,95 |
||
|
Lasarettets ekonomiska ställning vid 1885 års slut. |
|||||||
|
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
||||
|
Tillgångar: |
Skulder: |
||||||
|
Utlånade kapital med upplupna räntor |
1 321 312,54 |
Oliqviderade räkningar för Lasarettet |
11 326,32 |
||||
|
På räkning i Riksbanken |
23 848,51 |
Lifräntor upplupna vid årets slut |
196,31 |
11 522,63 |
|||
|
Obetalda lasaretts – och inskrifnings-afgifter |
2 193,01 |
Lasarettets kapitalbehållning: |
|||||
|
Obetalda begrafningskostnader m.m. |
63,00 |
Allmänna lasarettsfonden, deraf afkastningen är att för Lasarettets behof påräkna |
673 310,68 |
||||
|
Inom linien uppförda tillgångar: |
Sederholmska donationsfonden: |
||||||
|
Lasarettets för sjukvården begagnade fastigheter, enligt brandförsäkrings-värde |
210 000,00 |
|
Doneradt kapital |
Kr. |
56 402,75 |
290 564,93 |
|
|
Kapitaliserade räntor |
Kr. |
234 162,18 |
|||||
|
Lasarettets lösegendom, enligt brand försäkringsvärde |
109 900,00 |
Doktor A.F. Regnells stipendiefond: |
|||||
|
L.E. Baumgardt: resterande oguldenränta |
373,25 |
Doneradt kapital |
Kr. |
10 000,00 |
|||
|
F.J. Nordgrens konkursmassa: kapital-fordran |
10 979,47 |
Upplupna räntor |
Kr. |
650,00 |
10 650,00 |
||
|
Kr. |
331 252,72 |
1 347,417,06 |
Lifräntefonden |
280 569,05 |
|||
|
Fattigmedel eller understödsfonden |
28 379,03 |
||||||
|
Reserverade öfverskottsmedel |
52 420,74 |
1 335,894,43 |
|||||
|
hvartill kommer värdet af motstående inom linien förda tillgångar |
331 252,72 |
||||||
|
Kr. |
331 252,72 |
1 347,417,06 |
|||||
Kongl. Lasaretts–Direktionen beslöt, att utdrag af protokollet, så vidt det omfattade redogörelse för sjukvården och ekonomien vid Lasarettet, skulle genom tryck offentliggöras, och exemplar deraf utdelas till Stockholms Herrar Stadsfullmäktige, Stockholms läns Styrelse, Direktionerna vid länslasaretten och andra myndigheter, som ansågos böra deraf få del.
In fidem
J. L. Cöster.