§2
S. D. Föredrog öfverkirurgen en af honom upprättad redogörelse för sjukvården och den inre ekonomien vid Lasarettet under år 1886, i sammanhang hvarmed Kamreraren meddelade en sådan för Lasarettets inkomster och utgifter under samma tid jemte en öfversigt af dess finansiella ställning vid 1886 års början och slut. Nämnda meddelanden voro af följande innehåll.

*) Till följe af sjukdomens beskaffenhet, på egen begäran, eller af andra anledningar, såsom otillständigt uppförande. Närmare redogörelse härför lemnas i de speciella årsrapporterna, der äfven de vårdades kön, ålder m.m. finnas uppgifna.

Af de sjuka från utrikes orter hafva varit: från Norge 1, från Danmark 2, från Finland 13, från England 1 och från Amerika 1.

Antalet utan betalning å Lasarettet vårdade sjuka har under de senaste trettiosju åren (1850-1886) sammanlagt uppgått till 35 042, eller i medeltal 947 friplatser årligen. Från Stockholms stad hafva under samma tid 29 214 personer vårdats såsom fripatienter, sålunda i medeltal 790 fripatienter årligen. De i år vårdades antal öfverstiger fjolårets med 11.

13:o
Under hållsdagarnes antal för ofvan nämnda 726 fattiga sjuka från Stockholms stad,
hvilka år 1886 vårdades å frinummer, har För 715 af samma klass:
uppgått till 28 437 eller 1 086 flera än under förlidet år. 27 351

Dagliga medeltalet vårdade af denna klass utgjorde således nära 78, d. v. s. att omkring 78, Stockholms fattigvård, tillhörande, med vederbörligt fattigdomsbevis försedda, sjuka dagligen hela året om erhållit fri vård och underhåll på Lasarettet. Underhållsdagarnes antal för å frinummer intagna fattiga sjuka från Stockholms stad, har under hvartdera af de sistförflutna trettiosju åren (1850-1886) utgjort i medeltal 30, 691 – och har dagliga medeltalet vårdade af denna klass under samma tid uppgått till 84.

Härvid bör anmärkas, att den katolska församlingen, på grund af särskild stiftelse, har rätt att erhålla afgiftsfri vård för 4 fattiga sjuka. Skulle detta antal öfverskridas, erlägges betalning för de öfverskjutande såsom för andra betalande i allmänt rum.

sålunda kr 47,53 högre än under förlidet år.

*) Dessutom betalar staden 2 000 kr till bestridande af kostnaderna för Lasarettets poliklinik, mest besökt af stadens fattiga och mindre bemedlade personer, hvilka der erhålla ej allenast fri sjukvård, utan äfven nödiga förbandspersedlar.

27:o
Sammanläggas ofvanstående i 23o– 26o angifna utgiftsposter, så visar det sig, att den summa, hvarmed Lasarettet af egna medel bestridt för sjukvården erforderliga kostnader under år 1886 uppgår till:

Dagliga medelkostnaden för hvarje sjuk var sålunda 38 öre, nära lika stor å båda afdelningarna. Jemförelse mellan denna dagkostnad och den för år 1885 visar en skilnad af 4 öre beroende på billigare priser å mjölk och andra födoämnen. Under hela året har hela personalen å Lasarettet erhållit all sin mat från Lasarettets kök, dock mot något afdrag å den kontanta lönen.

samt åtskillig extra förplägning enligt särskilda reqvisitioner, utgörande kostnaden för denna:

*) inberäknade dem, som tillhöra hvarje hel- och halfportion. 2 franska bröd och 1 kaka för den förra. 1 franskt bröd och 1 kaka för den senare.

Ofvan nämnda understöd till fattiga har hufvudsakligen utgått för respenningar vid utskrifningar från Lasarettet, en del bråckband och andra bandager, kryckor, träben m. m. Större delen af dessa har dock blifvit uppförd på förbrukningspersedlars konto. Dit har äfven förts den massa af förbands- och andra artiklar, som åtgått vid Lasarettets poliklinik, äfvensom derstädes förbrukade medikament, kloroform m.m. dylikt, upptagits på medikamentsräkningen.

Kongl. Lasaretts-Direktionen beslöt, att utdrag af protokollet så vidt det omfattade redogörelse för sjukvården och ekonomien vid Lasarettet, skulle genom tryck offentliggöras, och exemplar deraf utdelas till Stockholms Herrar Stadsfullmäktige, Stockholms läns Styrelse, Direktionerna vid lasaretten och andra myndigheter, som ansågos böra deraf få del.
In fidem
J. L. Cöster

Rapport för år 1886 från Kongl. Serafimerlasarettet afgiven af prof. Carl Jakob Rossander.

STOCKHOLM

ISAAC MARCUS’ BOKTR.-AKTIEBOLAG 1887

Årsrapport för år 1886 från Kongl. Serafimerlasarettet och den kirurgiska afdelningen, afgiven af Prof. Carl Jakob Rossander.

Kongl. Lasarettsdirektionen.
Under år 1886 har i denna ingen förändring skett, utan utgöres densamma fortfarande af Generalmajoren m. m. Herr Oskar Björnstjerna och Presidenten m. m. Herr Grefve Arvid Posse.

Läkarepersonalen.
Under året hafva å den kirurgiska afdelningen turvis tjenstgjort öfverkirurgerna Carl Jakob Rossander och Johan Wilhelm Berg. Den ophthalmologiska afdelningen har under hela året skötts af prof. Carl Jakob Rossander utom under mars och April månader, då den
sköttes af Docenten i ophthalmologi D:r John Widmark. Den medicinska afdelningens öfverläkare äro fortfarande professorerna R. M. Bruzelius och Per Wising, hvilka likaledes i tur handledt kliniken. Endast under 3 veckor har, på tillfälligt förordnande, denna blifvit skött af medicine docenten D:r J. Edgren.
Underkirurger hafva under år 1886 varit: Med. Lic. Wilhelm Schmidt intill den 1:sta oktober, derefter Med. lic. M. O. Franzén.
Underläkare: Med. Lic. Tor Lamberg intill den 6/6; Med. Lic. Edv. Sederholm 7/6-15/12 och derefter Med. Lic. Hugo Ehnbom.
Amanuenser vid den kirurgiska kliniken M. O. Franzén intill den 1/10; Med. Lic. Carl Gustaf Lennander från den 1/10.
Amanuenser vid den medicinska kliniken Edv. Sederholm tillden 6/6; H. Ehnbom 7/6-15/12; derefter Med. Lic. Karl A. R. Lundberg.
Amanuenser vid den kirurgiska polikliniken: C. G. Lennander intill den 1/10; derefter Med. Lic. Gustav Dahlgren.

Lasarettsbyggnaderna, materielen m. m.
Frågan om Lasarettets ombyggnad har under året tagit ett vigtigt steg mot sin lösning. Kongl. Lasarettsdirektionen hade, såsom i föregående årsberättelse är omförmält, gifvit i uppdrag åt Arkitekten Kumlien att i samråd med två af Lasarettets öfverläkare, proff. Carl Jakob Rossander och Wising uppgöra nya ritningar och förslag till ombyggnaden, och har det lyckats att åstadkomma ett projekt, hvilket utgör en afgjord och väsendtlig förbättring af det förra förslaget, och dertill blifver, enligt noggrant uppgjordt kostnadsföslag, 260 000 kronor billigare än det äldre. I detta afseende bör dock bemärkas, att byggnadskostnaderna, i alla hänseenden, äro lägre nu, än vid den tidpunkt då det förra förslaget afgafs. De nu uppgjorda ritningarna hafva blifvit granskade och med några smärre förändringar accepterade af de öfriga läkarne vid Lasarettet och af åtskilliga andra sakkunniga män, samt slutligen fastställda af Kongl. Direktionen. Det lider intet tvifvel, att ett förslag, som har de båda högst beaktansvärda egenskaperna att vara både bättre och billigare än sina föregångare, äfven skall gillas af de myndigheter, som, jemte Lasarettsdirektionen, skola tillsläppa medel för planens realiserande, nemligen Riksdagen, Stockholms Kommunalstyrelse och Landstinget, allrahelst som besparingen i kostnaden kommer Riksdagen och Staden ensamne till godo, enär Landstinget utan alla vilkor redan beviljat den summa, som ansetts böra af Länet bestridas, och Lasarettsdirektionen beslutat att fortfarande, af Lasarettets egna medel, bidraga med oförändradt samma belopp, som den förut erbjudit. Äfven är det tillåtet att hoppas, det Herrar Fullmäktige, för anslagets beviljande, ej skola uppställa sådna villkor, att Direktionen må anse dem oantagliga. På så sätt kan möjligen förslaget, efter genomgången skärseld, så tidigt inkomma till Kongl. Maj:t, att en nådig proposition om anslag redan vid 1887 års riksdag må kunna afgivas *)

Äfven under det tilländagångna året har Kongl. Lasarettsdirektionen sökt att, inom möjliga gränser, afhjelpa brister, som förefunnos inom sjukhuset. Vid sjelfva den felaktiga konstruktionen kan intet åtgöras, men dock på några andra håll. Slaskledningar från operationssalen och polikliniken, som ej funnos förut, inleddes redan i början af året, likaledes öppnades vattenledningar till några af teköken, som saknade sådana, klosettafhemningen reglerades på ett lämpligare sätt. Sköterskornas antal har blifvit ej obetydligt förökadt, så att en sköterska eller biträde finnes för hvar 10:de patient. Genom öfverenskommelse med Hemmet för sjuksköterskor har detta i år öfvertagit hela sjukvården vid tre af Lasarettets stora sjukafdelnigar och å operationssalen. De antiseptiska förbandspersedlarne för hela kirurgiska afdelningen tillverkas numera på ett enda ställe och af personer från denna inrättning. Att denna förändring, direkt och indirekt åstadkommit en omsorgsfullare och mera kärleksrik vård af de

*) Den förra af dessa förutsättningar har gått i fullbordan, den senare beklagligen icke. sjuka, kan med största bestämdhet påstås. Äfven i materielen och utredningen äro förbättringar vidtagna. Det vigtigaste af allt är, att Lasarettet under året fått en husmoder, som har befäl öfver hela den qvinliga personalen (manliga sjukskötare finnas lika litet här, som å Sveriges öfriga civila sjukhus). Hon har dessutom att öfvervaka ordningen och snyggheten inom Lasarettet i de delar, dit läkarechefens blick, med bästa vilja i verlden, ej förmår att tränga. Att de förbättringar, som den nuvarande Lasarettsdirektionen under de senast gångna åren låtit vidtaga, ej äro obetydliga, framgår bland annat af de ganska väsendtligt ökade utgifterna. I stället för det, att Lasarettets budget under åtskilliga år visade ett öfverskott af 5 000-6 000 kronor årligen, öfversköto utgifterna inkomsterna år 1885 med 7 000 kronor och år 1886 med omkring 12 000. Sedan allt detta blifvit gjordt, kan det ej annat än väcka undran, att Stockholms stads revisorer, efter ett ganska flyktigt besök å Lasarettet, funnit sig befogade att just nu framkomma med ett skarpt klander öfver Direktionens uraktlåtenhet med afseende på ordning och skick inom inrättningen, och väcka det förslag, att staden må äga tillsätta en Styrelseledamot, som skulle hafva tillsynen öfver snyggheten och ordningen inom Lasarettet, enär Direktionen saknar en sakkunnig ledamot för ofvannämda ändamål. Det har undfallit dessa revisorer, hvad eljest åtminstone hvarje svensk läkare väl vet, att Direktionen alltid aflönat en af Öfverläkarne för detta särskilda uppdrags fullgörande.
Dessa män hafva under de senaste 50 åren varit Ekströmer, Huss och Santesson, män, som ej voro obekanta hvarken för läkarecorpsen eller för allmänheten, män på hvars pligttrohet man ej har rätt att tvifla, och till hvars råd föregående styrelser alltid och med skäl lyssnat. Och om äfven i forna dagar något underlåtits, till följe af oviljan att företaga kostsamma omändringar i ett utdömdt sjukhus, så drabbar en förebråelse härutinnan med mindre skäl än någonsin den nuvarande Direktionen och dess rådgifvare, hvilka, såsom nu och i föregå ende årsrapport är visadt, ej skytt att anvisa, högst betydliga summor för afhjelpande af förhandenvarande brister. Att en styrelseledamot, han må väljas ur en än så sakkunnig myndighet, som Stockholms Hälsovårdsnämd, skulle kunna eller vilja åtaga sig uppdraget att hafva daglig tillsyn öfver ordningen och hela mekanismen inom Lasarettet, om det vore behöfligt, må med skäl betviflas. Härmed är visst icke sagdt, att icke en förändring i Lasarettets styrelse, i denna och än längre gående riktning, af andra, hufuvdsakligen ekonomiska skäl, kan vara lämplig. Det skulle kunna medföra den fördel, att de myndigheter, som bidraga till lasarettets underhåll, finge mera direkt öfvertyga sig om, att de bidrag till omkostnaderna, som de ha att gifva, på rätt sätt användas

Den kirurgiska afdelningen.
Antalet af de på denna afdelning vårdade personer har, enligt hvad förut afgifven redogörelse, 1o. b) ger vid handen, uppgått till 941. Af dessa voro från år 1885 qvarliggande 104 och qvarlågo till 1887 af de under året intagna likaledes 104. Då några af de intagna vårdats för mera än en sjukdom, blir antalet vårdade sjukdomar något större än de vårdade individerna, eller 969. Äfven under år 1886 ha sjukvårdens resultat varit goda, i det att endast 34 personer aflidit och 31 utskrifvits såsom obotade. I detta senare antal ingå ej så få, som utgått från sjukhuset, emedan de ej velat undergå operationer, som ansetts nödvändiga för deras botande.Vid Lasarettets poliklinik för hvilken numera rätt noggranna anteckningar föras, har antalet hjelpsökande uppgått till omkring 11 500, på den medicinska och gynekologiska till 5 520 och på kirurgiska till 6 036 *). Då många af dessa besökt polikliniken flera gånger, och i lokalen oftast alla de tjenstgörande öro på en gång närvarande, samt en hel mängd smärre operationer dersammastädes komma till utförande, är lätt att inse, huru uppfylld lokalen äfven i sitt numera utvidgade skick skall vara, och hurudan luften kan vara, ej bäst under de heta sommardagarna. Också är en högst betydligt större och behofvet bättre motsvarande byggnad för poliklinikerna ett af de mest trängande behofven för Lasarettet. I det nya förslaget upptager denna ett ganska stort hus för sig och det i två våningar. Sårbehandlingen på vår afdelningen är i sina hufvuddrag densamma, som i föregående rapport skildrades. Dock har, ej minst för besparingens skuld, det typiska Listerska förbandet, i lämpliga fall, blifvit utbytt mot det med sublimat-trämassa. Detta har visat sig fullt motsvara sitt ändamål. Sårsjukdomar hafva lika litet förekommit, som under nästföregående år; de fall af
*) I detta antal öro icke upptagna de personer, som vändt sig till polikliniken endast för uttande af tänder, 8 till 10 personer och mera hvarje dag. septikemi och erysipelas, som finnas särskildt upptagna å tabellen, voro båda importerade. De under året utförda operationernas antal uppgår, enligt vidfogade redogörelse till 1 077, af hvilka de, som verkstälts på å Lasarettet intagna personer utgjort 585 och de på utpatienter till 492. Den vidfogade tabellen är uppgjord enligt det schema, som af medicinalstyrelsen blifvit faststäldt för dylika rapporter från sjukhusen. Det har några olägenheter, i det att öfversigten af de särskilda kroppsdelarnes sjukdomar derigenom omöjliggöres. Så föras alla vulnera, alla abscesser, alla tumörer m. m. för sig, oberoende af den region, hvari de uppträdt. Men då åter en uppställning, efter andra grunder ordnad, skulle medföra en snart sagdt oändlig sönderklyfning af materialet och oupphörliga omsägningar, torde den vara den i praktiskt afseende mest användbara, och kommer att följas äfven i den specialla redogörelse öfver fallen, hvilken jag nu går, att i möjligast sammanträngda form afgifva.

I. Vitia primae conformationis.
Uranoshisma.
Klufven gom har i flera fall förekommit såsom komplikation till de harläppar, som under året blifvit opererade, utan att det ansetts lämpligt, att vid samma tillfälle äfven företaga operation för uranoshismat. I två fall har dock denna blifvit verkstäld, i båda af Johan Wilhelm Berg

Man, 19 år, intogs d. 2/11 för dubbel harläpp och klufven gom. Den 8/11 gjordes uranoplasti; efter uppfriskning och sidoincisioner samt vanlig lösdissikering anlades 8 suturaer nodosae (silke) och en madrass-sutur. Läkning god utom på ett ställe, hvarå sedermera Paquelins termokauter 2 gånger applicerades.Harläppen opererades d. 16/11, efter Malgaignes metod. Resultat godt. Utskrefs d. 17/12.

Flicka, 3 år, int. d. 25/6. Ingen harläpp. Klyfningen går genom mjuka gommen och bakre delen af den hårda. Operationen skedde under kloroformnarkos i upprätt ställning. Endast 3 suturer voro behöfliga. Läkning p. pr. utom på ett litet ställe, motsvarande början af hårda gommen. Utskrefs d. 5/7.

Labium leporinum.
Gosse, 6 mån. Intogs d. 3/4. Dubbel harläpp och kluven gom. Endast den förra opererades d. 6/4. vid utskrifningen d. 19/4 var läkningen fullständig med undantag af ett litet granulerande ställe. Modren tillsades att dagligen återkomma för att få barnet skött, men instälde sig först efter mera än en vecka för att omtala att gossen 8 dagar efter utskrifningen aflidit af "tandslag". Läkare hade hon ej rådfrågat.

Gosse, 8 mån. Intogs d. 29/4. Dubbel harläpp och klufven gom. Endast harläppsoperation vidtogs den 2/5. Miraults metod, något modifierad. God läkning. Utskrefs d. 9/5.

Gosse, 2 år. Intogs d. 25/6. Enkel harläpp. Opererad med godt resultat d. 27/6. Utskrefs. 6/7.

Gosse 2 år. Intogs d. 25/6. Lika enkelt fall, opererades d. 27/6. Godt resultat.

Flicka, 10 månader. Enkel harläpp men med klufven gom. Den förra opererades ensamt d. 21/6. Godt resultat. Utskrefs d. 2/5.

Flicka, 1 år. Samma förhållande. Harläppen opererades d. 3/10, men måste till en del omgöras d. 23/10. Utskrefs läkt den 1/11.
Den 7:de harläppsoperationen är den förut vid uranoshisma omnämnda.

Spina bifida.
Flicka, 14 dagar. Inkom den 27/4. Hönsäggstor tumör. Säcken innehöll inga nerfelement. Öppningen till ryggmärgskanalen trång. Denna täcktes genom suturering af säckens inre lager. Derefter hopsyddes genom 2 öfver hvarandra liggande rader af suturer de yttre betäckningarna. Utskrefs nära läkt d. 10/5.

Flicka, 7 veckor. Intogs d. 15/9. Tumören något mindre än i föregå ende fall. Ett tydligt myelomeningocele. På ömse sidor om area medullovasculosa gjordes i zona epithelio-serosa ett ovalt utklipp. Sårkanterna förenades åter och deröfver ett par hudflikar, som på samma sätt som i förra fallet förenades i medellinien. Tillståndet efter operationen de första dagarne godt. Läkning utom på ett suturställe, hvarur fortfarande cerebrospinalvätska utspirade. Man försummade att lägga barnet i bukläge. Utan feber eller andra tecken på sepsis, afled barnet d. 14/10 efter att ha under sista två dygnen företett symptom af meningeal retning. Vid obduktionen fanns hyperämi i mjuka hinnorna men ej purulent meningit.

Flicka, 14 dagar, opererades d. 5/10. Tumören valnötstor, låg på tvären öfver de nedersta ländkotorna något mera åt venstra sidan. Diametrar 4 c. m., 2 c. m. Höjd 2 c. m. Blåsan befanns vid operationen vara afdelad af en mellanvägg. Öppningen till ryggmärgskanalen trång, inga nerfelement funnos i blåsan. Operationen tillgick såsom i det förut nämnda fallet. Genom två suturhål, som ej slutit sig fullt väl, utrann under ett par dagar cerebrospinalvätska, men efter barnets placerande i bukläge inträdde snar läkning. Den 26/11 utskrefs patienten, men med en liten flukturerande svulst å operationsstället, hvars innehåll kan tryckas in. Allämnna tillståndet utmärkt godt.
Alla dessa operationer ufördes af prof. Johan Wilhelm Berg

Ectopia vesicae.
Gosse, 4 år. Intogs d. 26/7. Opererades d. 21/8 af Johan Wilhelm Berg, Fullständig epispadi och ectopi med 5 c. m.:s diastas mellan rami horizontales ossium pubis. Operatören inledde behandlingen med en osteotomi på bakre delen af os ileum för att efter samma idé som Trendelenburg (genom snitt i symphysis sacro-iliaca) kunna häfva diastasen mellan bäckenbenen. Snitt lades i venstra glutealregionen vertikalt från en punkt strax utom spina os. ilei post. sup. till vertex af incisura, ischiadica, och benet genommejslades, hvarefter denna bäckenhalfva lätteligen kunde vikas inåt så att diastasen minskades med hälften. Operationen å den andra sidan ansågs ej böra företagas i samma séance. - Tillståndet under de två närmaste dagarne ej oroande. Förbandet måste dock ömsas, i följd af hotande uringenomdränkning. Ingen feber. Den 23/8 på aftonen 38 grader. Pat. på f. m. orolig och jemrar sig, på aftonen omtöcknad, på natten häftig yrsel. Den 24/8. Pat. fullkomligt sanslös med orörliga ögon. Opisthotonus. Då och då häftiga skrik. Svag icterus. Ringa ägghvitehalt i den uppsamalde urinen. Hastig hjertversamhet. Temp. 38,4 grader Kl. 5,30 e. m. afled patienten. – Jodoform hade vid operationen endast strötts utanpå det hopsydda såret och små qvantiteter hade äfven vid de två följande förbandombytena strötts på det fullkomligt retningsfria, hoplödda såret.
Obduktionen visade hjernan och dess hinnor hyperaemiska. Hjertat af något matt gråbrun färg. Mjelten något parenchymatöst degenerad. I njurarne parenkymatösa förändringar visande sig som höggradig fettdegeneration i de slingriga kanalernas epitel. Njurbäckenen friska. Lefvern af brandgul färg, acini starkt gula omgifna af rödgrå zoner; mikroskopiskt en synnerligt höggradig fettgeneration af lefvercellerna. Follikelapparaten i tarmarna starkt ansväld. Vid genomskärning af mjukdelarne i bäckenet visade sig periosteum internum motsvarande benets delningsställe friskt och fullkomligt helt, ingenstädes någon blödning. Inga förändringar i såret tydande på sepsis.

Fistula colli congenita.
Man, 17 år. Intogs d. 6/4. Har egentligen endast sedan 5 månader varseblifvet en växande tumör å halsen, några c. m. ofvanföre sternum. Der fanns nu en valnötsstor kall abscess. I midten en hårfin öppning. Tumören fortsatte sig som en fibrös sträng uppåt tungbenet. Alltsammans exstirperades, strängen ända bakom os hyoideum. Den befanns vara ihålig hela vägen. Läkning per primam.

Phimosis naturalis.
Gosse, 3 år gammal, kom d. 11/11 till operation, emedan han blifvit behäftad med balanitis. Enkel incision.

Gosse, 9 år. Inkom för att undergå radikaloperation för bråck. Hade dessutom en phimosis, som opererades på samma gång. Circumcision. 22/7.

Man, 27 år. Opererades d. 14/9 medels circumcision för phimosis, komplicerade chanker på glans och förhuden. Utskrefs den 27/9.

Syndaktylia.
Gosse, 11 månader, intogs den 26/1. Han hade en fibrös sammanväxning mellan pek- och långfingrarne på högre handen, men dessa voro derjemte betydligt förstorade, till alla delar. Förmodligen af detta skäl ansågs exartikulation af dessa kolossala tingestar vara att föredraga. Den verkställdes d. 28/1. Läkning normal.

Gosse, 16 år. Intogs d. 22/7. Hade tredje och fjerde fingrarna ungefär till hälften sammanvuxna på båda händerna. Falangernas ben fria. D. 27/7 opererades högra handen. Genomskärningen gjordes så nära 4:de fingrets ben, att hudfliken väl räckte att fullständigt omgifva långfingret. Till ringfingrets beklädnad togs en hudflik från undersidan. Det lyckades att direkt förena luckan äfven på handen. Läkning. (R). Den 17/8 opererades den venstra handen, i början på samma sätt, dock med den skillnad, att det 4:de fingret var det, som direkt betäcktes. För att täcka såret å långfingrets undersida utskars å högra öfverarmen en fastsittande lambå, som med sin fria del fastsyddes i såret å fingret. Härefter fixerades den venstra handen intill den högra öfverarmen (B). Vid bandagets omläggning den 1/9 visade det sig, att fixeringen ej varit tillräckligt fast. Den transplanterade fliken var stadd i gangren. Ringfingret läktes p. pr. Utskrefs läkt d. 6/12

III. Morbi contagiosi et miasmatici.
Septikaemia.
Qvinna, 23 år. Intogs d. 12/1. Partus d. 23/12. Några dagar derefter frossbrytningar och ansvällningar i mamma. Några otillräckliga incisioner gjordes på barnbördshuset Pro patria, der hon blifvit förlöst. Hon afsändes derifrån till lasarettet, dit hon ankom i det bedröfligaste skick, temp. 39,6 grader. trots stora incisioner och omsorgsfull dränering, följde ingen minskning i febern; icterus instälde sig samt till sista diarrhé Hon afled d. 23/1.

Erysipelas.
Man, 43 år. Intogs d. 9/12. Sjukdomen hade börjat med frossbrytningar och illamående d. 3/12. Derjemte ansvällning af lymfkörtlarna i ljumsken på högra sidan och röda strängar i låret. Tilltagande rodnad och svullnad. Vid ankomsten hit temp. 40 grader, omfångsrik erysipelas phlegmonodes. En mängd stora incisioner gjordes successivt på underben och lår. Gangren, temligen utbredd, inträdde likaväl. Febern lade sig dock efter 8 dygn. Han qvarlåg sedan och till år 1887 för defekternas läkning.

IV. Morbi cranii, cerebri, medullae spinalis et syst. nervosi.
Vulnera capitis cum cranio denudato.
Gosse, 9 år. Intogs d. 5/4. Hade blifvit träffad i hufvudet af en nedfallande planka. Fördes genast, ännu medvetslös, till lasarettet. Hade fyra, några centim. långa sår i hufvudet, i högra tinningstrakten kändes blottadt ben i ett par centim. utsträckning. Suturer. Läkning p. pr. Utskrefs den 16/4.

Gosse, 2 2/3 år. Hade ett par timmar före ankomsten till lasarettet fallit ut genom ett fönster i 3:dje våningen ned på gården. Tio små sår funnos å hufvudsvålen, i några af dem fastsutto glasbitar. på ett ställe hade en glasskärfva trängt så djupt in i kraniet, att hålet måste vidgas med mejsel för uttagandet. God läkning. 18/5 – 29/5.

Man, 25 år. Hade i onyktert tillstånd fallit utför en trappa. Sex c.m långt kross-sår i h. hjässbenstrakten med blottadt ben. Suturer, liksom i de flesta andra fallen, särskildt på periostium (catgut) och huden (silke). 24/3 – 8/4 läkt

Man, 33 år. Alldeles samma historia som föregående. Äfven såret i samma trakt och utsträckning. Stark blodförlust. Läkning p. pr. 27/3 – 5/4.

Man, 39 år. Intogs d. 7/5. Hade fallit från däcket af ett fartyg ned i bottnen. Hade ett 10 c. m. långt krossår i h. hjässtrakten med blottadt ben hela vägen. Dessutom en komplicerad fraktur på v. underarmen. Suturer, läkning. Utskrefs 22/5.

Man, 27 år. Intogs d. 11/6. Skadad i en hiss. Utom luxation af v. öfverarmen och bortslitning af ena tummen hade han ett 6 c. m. långt krossår i h. hjässtrakten med blottadt ben, och sist, men ej minst ett stort slitet sår å ena vaden. Såret i hufvudet läktes omedelbart

Man, 21 år. En murare, som fallit från femte våningen och dragit med sig en del af gesimsen hade kommit ned på pat. Han visade vid ankomsten till lasarettet två sår i hufvudet med blottadt ben i båda, sår i underkäkstrakten, fraktur på humerus sin. m. m. Var i sjelfa verket sämre deran än den fallne muraren, som samtidigt fördes hit, d. 10/12. Qvarlåg, utan fara till 1887.

Fractura cranii compl. et commin.
Man, 35 år. Intogs d. 16/6. Slagen i hufvudet med en tom flaska. Hade flera sår i hufvudet, hvaribland ett 3 c. m. långt i hjässtrakten, deri fraktur af kraniet kännes; dessutom 2 med blottadt ben. Läkt d. 1/7.

Man, 60 år. Intogs d. 11/10. Han hade blifvit träffad i hufvudet af ett jernspett, som nedföll från minst 15 fots höjd. Han miste sansen för ½ timma; kunde derefter endast säga ja och nej, och kunde ej röra v. sidans extremiteter. Öfver högra tuber parietale fanns ett 4 c. m. långt, krossadt sår, i hvars botten märkes en lika lång ½ c. m. bred öppning i kraniet med en mängd benbitar, dels inslagna i hjernan, dels skjutna under kanterna. Hjernmassa utträngd. Alla splittror bortplockades, sedan frakturan med mejsel vidgats. Blödning, som stillades med underbindning och med Paquelin. Han var känslolös ,i venstra armen och venstra sidan af bålen, v. armen, underbenet och foten paralytiska, pulsen intermitterande, hufvudvärk och smärtor mycket svåra. Han fick morfin och måste i 10 dagar katetriseras. Småningom återkom känseln, sedan rörelseförmågan, och han var läkt, samt kunde gå rätt bra, då han utskrefs d. 6/11.

Man, 56 år, intogs d. 26/4. Hade i rusigt tillstånd fallit omkull och ådragit sig ett 3 c. m. långt sår i venstra tinningen med fissur af kraniet. Den ena kanten kändes uppstående, men ingen depression fanns. Hade dessutom refbensfraktur. Såret i hufvudet dränerades och läktes utan vidare obehag. Utskrefs d. 22/5.

Man, 19 år. Inkom den 8/6. Träffad i hufvudet af ett lösgående block på ett fartyg. Ådrog sig dervid ett sår i pannan, som blödde starkt i början. Han fortsatte dock sitt arbete och gick dagen derpå utan hjelp och till fots till lasarettet. Här fanns, att han hade ett 5 c. m. långt, tvärgående sår i pannan, att kraniet i samma utsträckning var krossadt i en mängd fragmenter, af hvilka en del inträngt i hjernmassan. Trepanation med mejsel, alla benbitar aflägsnades, flera med stor svårighet. Stark blödning från och inunder duran, hvilken måste uppklippas. Flera kärl underbundos, blödningen från hjernan stillades med Paquelin, som måste införas 1 à 2 c. m. djupt. Såret hopsyddes och dränerades. För öfrigt uppträdde ej den minsta rubbning i funktionerna. Var läkt d. 1/7, men fick för säkerhets skull stanna qvar till till 14/7.

Fractura vertebrarum.
Man, 44 år. Intogs d. 2/2. Pat. fick under arbete ett svindelanfall, föll omkull och blef på något sätt klämd af ett svänghjul. Visade vid ankomsten till lasarettet ett obetydligt sår i hufvudet och några minre kontusioner. Vid palpation ömmade han öfver 6:te halskotans proc. spin., men ingen krepitation kändes då. Halsens rörlighet var normal, men sensibiliteten i alla extremiteter samt å bålen, ända upp till 3:dje refbenet var nedsatt. Pares i armar och ben, den senare öfvergående. Tarm och blåsa funktionerade normalt. Snart iakttogs krepitation, då man rörde på och försköt 6:te proc. spin. Vårdades på sjukhuset till d. 15/5. Då han utskrefs fanns ingen ömhet qvar, ingen krepitation kändes, sensibiliteten och rörelseförmågan voro normala.

Man, 53 år, int. d. 23/11. Hade genom ett olycksfall ådragit sig en fraktur af 4:de halskotan med åtföljande förlamningssymptom. Intelligensen var i synnerhet i början fullt fri, sedan blef han alltmera orolig och kinkig, jemrade sig både natt och dag, och måste till sist förläggas i ett särskildt rum. Han höll dock förunderligt länge ut. Qvarlåg till 1887, men afled d. 4/1.

Man, 58 år, int. d. 1/11. Ungefär 9 veckor före inkomsten hade patienten gjort ett svårt fall och dervid skadat hufvudet. Allt sedan har han haft en dof smärta på en punkt i nacken, särdeles vid rörelser af hufvudet, utstrålande åt h. axeln och bålen. H. armen har också varit mera kraftlös. Vid palpation känner pat. liflig smärta öfver tredje halskotans proc. spin. Här kan abnorm rörlighet och krepitation påvisas. Vid undersökning i pharynxkännes tydligt i jemnhöjd med uvula en ungefär 3 c. m. lång, upphöjd kant. Hufvudets böjning framåt är omöjlig. Högra armen är något hyperestetisk. Hade dessutom ett svårt bensår. Qvarlåg blott till d. 22/11, då han tyckte sig vara nästan fullt återstäld. Fallet i tabellen oriktigt upptaget under commotio cerebri.

Cephalalgia post contusionem.
Man, 42 år. Int. d. 2/9. Skadades i hufvudet, genom ett nedfallande träd i juli d. å. Lär ej ha haft någon fraktur i cranium. Tre veckor efteråt besvärades han mycket af yrsel och hufvudvärk, måste ligga till sängs i 3 veckor; under 4 dagar var han medvetslös. Sedan har han emellanåt haft hufvudvärk och yrsel. Har också då och då haft svårighet att sköta den högre handen. Behandlades här först med is på hufvudet, sedan iodkalium och utskrefs förbättrad d. 20/10.

Commotio cerebri.
Man, 26 år, int. d. 16/10. Hade fallit ned från en ställning. Sår å läppen men ej i hufvudet. Utskr. redan d. 18/10 på egen begäran.

Man, 40 år, int. d. 7/11. Hade i rusigt tillstånd fallit ned från tredje våningen i ett hus. Infördes medvetslös till lasarettet; kräkningar. Visade blott en liten skråma i huden öfver v. parietalregionen. Han blef snart redig, men hade svår hufvudvärk flera dagar. Utgick d. 17/11.

Qvinna, 36 år, int. d. 12/1. Hade fallit genom en hisslucka ned i en källare – omkr. 14 fot. Blef derefter sanslös. Hade dessutom fått en kontusion af thorax. Denna plågade henne mera än hufuvdet, som snart blef klart. Utgick d. 23/1.

Qvinna, 21 år, int. d. 5/10. Fall på hufvudet från 7 à 8 alnars höjd. Blef genast sanslös och blod rann ur högra örat. Strax öfver detta kändes ömhet, men eljest intet som tydde på basisfraktur. Hon blef snart redig, men qvarlåg för ett samtidigt brått å högra nyckelbenet till d. 16/10.

Compressio cerebri.
Man, 39 år, int. d. 13/11. Han hade nedfallit från en våning, 1 tr. upp och på hufvudet. Blef ej fullt sanslös, men något soporös. Å h. sidan af bakhufvudet hade han ett skrubbsår, men intet symptom af fraktur. Deremot fanns 8 c. m. bakom v. örat och ofvan detsamma en intryckning af 3 c. m. diameter, der han ömmade starkt för tryck, hvilket äfven framkallade qväljning t.o.m. kräkning. Någon benkant kändes ej igenom de i öfrigt oskadda betäckningarna. Var slö och oredig, måste under natten bevakas, emedan han ville springa ur sängen. Kräktes flera gånger, det först uppkräkta var blodblandadt. Dagen derpå var han redigare, men visade stora sugillationer bakom båda öronen. Han hade i flera dagar svår hufvudvärk, men tvang sig till utgående redan den 28/11.

Hydrops sinus sphenoid. et ethmoid.
Qvinna, 25 år, int. 31/5. För 9 år sedan började synen aftaga först på högra, sedan ock på venstra ögat. Under sista sommaren hufudvärk men inga andra cerebrala symptom. Från slutet af förra året allt mer ökad, dubbelsidig exophthalmus. Vid jultiden uppstod flytning af en först blodig, sedan klarare vätska ur näsan, i synnerhet då hon efter att ha legat och hastigt uppstigit, ruskade på det framåtlutade hufvudet. Flytning har sedan instält sig några gånger på längre eller kortare mellantider och alltid medfört lindring i den svåra hufvudvärken. Vid inkomsten endast svag ljusförnimmelse på båda ögonen. Deras rörelser nästan fria och alldeles parallela. Ingen kännbar upp drifning af väggarne i orbita. Lukten ytterst nedsatt. Tydlig nedbugtning af taket i nasopharyngealrummet. Den 2/6 gjordes enucleation af högra ögat och derefter trepanerades inre väggen af orbita så långt bakåt som möjligt (d.v.s. i bakre delen af os ethmoides). Inga förändringar i orbita upptäckbara. Vid trepanationen utrann en slemmig, ljusgul vätska i sådan myckenhet att orbita deraf fyldes. Vätskan visade tydligt med pulsen synkronisk pulsation. Sonden kunde införas i en tydligt vidgad sinus sphenoidalis. Drain inlades. – Hufvudvärken försvann omedelbart efter operationen. Sömnen blef god. Rätt stark flytning fortfor ur drainröret. Lukten blef betydligt förbättrad. Ljusperceptionen på venstra ögat bättrades, så att hon tidtals kunde räkna fingrarne mot ljus bakgrund. Hon utskrefs d. 2/7 med drain. Johan Wilhelm Berg

Tumor cerebri.
Man, 45 år, int. på den kirurgiska afdelningen d. 3/10. Han öfverflyttades från den medicinska afdelningen för att undergå trepanation och eventuel exstirpation af en misstänkt tumör i hjernan. Förut frisk hade han i slutet af Maj fått ett anfall af ryckningar i högra tårna och högra foten, efterföljdt af domning i högra benet. Derefter nya anfall med alltmer utbredda ryckningar i högra sidan och brist af medvetandet. Småningom allt starkare pares ,svårighet att tala. Allt vidare hufvudvärk, förminskning af intelligens och minne, till dess han slutligen i komatöst tillstånd utan förmåga att svälja eller hosta upp, öfverflyttades till kirurgiska kliniken. operation företogs der genast. Öfver de två öfre tredjedelarna af fissura Rolandi öppnades benet i 3 c. m. bredd. Dura och pia, oförändrade, delades och hjernsubstansen fanns derunder tydligt förändrad till färg och konsistens.
Flera skifvor bortskuros men gränsen mot det friska var dock ej nog tydlig att medgifva en fullständig extirpation af det sjuka. Kanterna af dura förenades delvis, huden fullständigt utom i öfre ändan, der drain inlades. Läkning fullständigt aseptiskt, något fördröjd genom ett litet hjernbråck, afslutad d. 2/12. Patientens tillstånd bättrades i början stadigt och jemnt, så att han kunde tala rätt flytande, gå utan käpp, svälja obehindradt, vara utan hufvudvärk. Förlamningen i n. facialis försvann ej fullständigt och än mindre den i högra armen. Snart nog inställde sig åter epileptiforma anfall, ansigtsuttrycket blef mindre lifligt, talet blef mera sladdrigt. Efter afslutad läkning af såret öfverflyttades han åter till den medicinska afdelningen, der han dog den 26/12. – Fallet är beskrifvet i Hygiea 1887. N:o 2 och 3. Johan Wilhelm Berg

Spasmus musc. sternocleidomastoideus.
Man, 40 år, int. d. 5/3. Sjukdomen började 1881 med ryckningar i halsen och vridning af hufvudet åt venster. Dessa anfall tilltogo i häftighet och i freqvens, synnerligen ha de sedan midsommar 1885 blifvit allt svårare, påkomma flera gånger i timman, och göra patienten oduglig till arbete. Vid anfallen synes och kännes högra sternocleidon spännas hårdt; hufvudet böjes åt h. sida, ansigtet vrides åt venster. Svår smärta dervid. Den 9/3 gjordes operation: tänjning af nerv. accessorius Willis., hvars ramus st. cl. mast. uppsöktes och tänjdes. En timma derefter upphörde ryckningarna och återkommo ej under vistelsen på lasarettet. Endast någon stramning i halsen qvarstår. Utskr. 23/3. Johan Wilhelm Berg

Neuralgia trigemini.
Man, 67 år, int. d. 7/4. Pat. har mycket arbetat med qvicksilfver. Förut haft smärtor i ansigtet, hvilka sista tiden uppträdt såsom anfall af tic. douloureux. Smärtpunkter i början och slutet af n. mandibularis. Men dessutom har han karrierade tänder och rötter i mängd, samt en svår gingivitis. Sedan de förra blifvit borttagna och tandköttet genom sköljningar med borsyra och iodpensling blifvit friskt, upphörde anfallen. Utskr. d. 15/4.

Man, 77 år int. d. 8/12. Åkomman daterar sig från 1884, och har varit tilltagande. Symptomen de vanliga vid neuralgi i supraorbitalis, mycket våldsamma. Behandlades med massage. Var en temligen otålig patient och lät utskrifva sig redan efter 3 veckors behandling, under hvilken han dock förbättrats.

Neuralgia nervi spermatici.
Man, 36 år, int. d. 2/4. Han hade nyss förut blifvit opererad å annat sjukhus för hydrocele funiculi och blifvit derifrån utskrifven. Klagade öfver svåra smärtor i ärret och längs funikeln. Ärret ömt. Excision gjordes af ärret, hvilket medförde smärtornas upphörande.

Neuralgia nervi medicani.
QV., 18 år, int. d. 7/8. Denna patient vårdades här år 1885 för neuralgi i venstra pekfingret efter amputation af tredje phalangen. Hon undergick då amputation på första phalangen. Recidiv inträffade och här gjordes d. 10/8 tänjning af n. medianus. Då detta ej heller hjelpte, gjordes ny amputation på 2:dra metacarpalbenet den 2/9. Härefter blef hon qvitt värken och hade den ej återkommit i Februari 1887. Samma person återfinnes såsom qvarliggande från 1885 under rubrik neuralgia dig. manus.

Neuralgia n. ischiadici.
Man, 27 år, int. d. 20/12. Två veckor förut hade han plötsligt fått värk i högra klinkan, strålande ned ända till tårna. Värst var det, då han skulle försöka stödja på benet. Ryckningar och krampanfall inställde sig emellanåt. Betydlig ömhet öfver n. ischiadicus och klinkan. Bad, massage. Hade dessutom en teml. svår bronchitis. Qvarlåg till 1887.

Neuralagi n. cut. fem. ext.
Qvinna, 25 år, int. d. 24/3. Fullt karakteristisk, men teml. obetydlig åkomma, vek åtminstone för några dagars behandling med stillaliggande och bad.

VIII. Morbi organorum sensus.
Morbi oculorum.
Anchyloblepharon.
Gosse, 2 år, int. d. 8/4. Genom ärr-retraktion efter brännskada var ögonlocksspringan högst betydligt förminskad på längden, hvarjemte han ej kunde öppna ögonlocken till mera än några millim. bredd. Kanthoplasti med godt resultat. Utskr. d. 21/4.

Flicka, 10 år, int. d. 29/6. Hade sammanväxning af ögonlocken å båda ögonen och strabismus converg. å det ena. Opererades medelst kanthoplati på båda. Anteckningar ofullständiga.

I det tredje fallet liksom i flera andra, ej särskildt noterade, berodde sammandragningen på trakom. Ehuru det alltid framhålles, i föreläsningar som i handböcker, att vid trakom, i synnerhet vid det utlupna, ärrsammandragningen gör sig gällande ej allenast på bredden, så att tarsus blir hopdragen, krökt och föranleder trichiasis, utan äfven på längden, så att rima palpebralis blir förträngd, hvilket naturligtvis ökar insulten på cornea, så träffar man alltför ofta på patienter, der båda dessa omständigheter och i synnerhet den senare blifvit förbisedda, och patienterna få behålla sina pannösa keratiter, allt under ett ideligt och fruktöst brännande med blåsten o. s. v. En rätt utförd kanthoplasti kan med ens förändra hela sjukdomens gång, förbunden med entropionoperation, då en sådan är af nöden, men i många fall ensam. Men ej endast i fall af trakom visar sig den lilla operationen välgörande. Ögonlocksspringan kan finnas sammandragen af andra orsaker, gamla katarrer, mest hos ålderstigna personer, långvarig kramp till följd af skrofulösa keratiter hos unga m. m. I dessa svårare fall sparas ej hos oss på inskärningar i yttre ögonvinkeln, ofta häfves härigenom en blepharospasmus, som trotsat all behandling, och keratiterna antaga omedelbart ett gynsammare förlopp. I svårare fall kan det äfven här bli nödigt, att genom kanthoplasti på ett mera varaktigt sätt förlänga riman och afhjelpa ögonlockskanternas rifning på hornhinnan.

Symblepharon.
En 19-årig dräng, qvarliggande sedan 1885 och under detta år opererad på olika sätt. Utskr. i år oförbättrad.

Distichiasis. Entropion.
Qvinna, 39 år, int. d. 1/3. Gammal, svår conjuntivitis med distichiasis och anchyloblepharon, just en af nyss omförmälda slag. kanthoplasti äfven här d. 6/3. Utskr. frisk d. 22/4.

Qvinna, 53 år, int. d. 23/2. Gammalt trakom, pannus, pyocele lacrymalis, maculae corneae. Först gjordes Bowmans operation, sedan opererades entropiet. pat. utskrefs förbättrad d. 12/3.

Ectropion.
Qvinna, 25 år, int. d. 28/6. Pat. hade 4 månader förut fallit med ansigtet i en spiseld och fått hela högra ansigtshalfvan uppbränd. Hade derefter förfärliga ärr. Ögonlocken funnos ej, kanterna sutto, den öfre i den ärriga pannan, den nedre midt i ansigtsärret. Näsvingen var också uppdragen; munnen hopkrympt och dragen uppåt. Flera plastiska operationer gjordes succesivt, alla med hud lånad från öfverarmarna. Alla dessa, rätt stora, transplanterade hudstycken fästades med fina suturer, mycket tätt och togo i allmänhet väl ihop. det lyckades, att tillskapa ögonlock, att rätta munnen och äfven rätt försvarligt näsvingen, så att patientens utseende var ett helt annat än då hon kom in. Visserligen hade de inläkta hudpartierna ännu en annan, ljusare färg än den gamla ärriga ansigtshuden. Utskr. d. 20/9.

Carcinoma palpebrarum.
Qvinna, 58 år, int. d. 28/7. Åkomman ett år gammal. Nästan hela nedre venstra ögonlocket utgöres af en hasselnötstor kankroid. Oper. d. 29/7. Hela ögonlocket borttogs den triangulära defekten ersattes med en rhombisk lambå från huden i tinningen och reg. zygom. För hoppassningen måste äfven utskäras och aflägsnas en liten triangel uppåt – en sådan som af tyskarna kallas Burows, förmodligen af det skäl, att B. alls icke uppfunnit dem. De finnas nemligen långt förut afbildade i Serres stora verk: restaurations de la face. Pat. utskrefs läkt d. 9/8.

Ptosis palpebr. superioris.
Vanligt fall, opererad på vanligt sätt.

Herpes zoster ophthalmicus.
Man, 55 år, int. 2/1. Pat. hade 14 dagar förut fått svår värk i högra halfvan af hufvudet, hvars panna och huden längre upp blefvo röda och betäcktes med ett blåslikt utslag. Skarp gräns mot v. ansigtshalfvan. I cornea ett infiltrat, som snart byttes i en rätt djup ulceration. Denna behandlades på vanligt sätt och ingen perforation inträffade. Mot utslaget och värken användes hvarjehanda medel, men han var ej alldeles frisk ens då han efter 3 ½ månad utgick.

Dacryocystitis, strictura can. nas. lacrym.
Ha förekommit i många fall såsom komplikationer till allvarsammare sjukdomar, i conjunctiva, oftare i cornea, hypopyonkeratitis. Ej sällan har inflammation i tårsäcken komplicerat leukomer och katarakter, som intagits för operation. Endast ett fall kan förtjena omnämnande.

Qvinna, 36 år, int. d. 20/5. Länge rinnande ögon, för ett par månader sedan abscessus lacrymalis till höger, derefter en fistula lacrymalis. Bowmans operation gjordes på båda ögonen. och fisteln uppfriskades samt kauterirerades med termokauter. Den visade tendens till läkning, men patienten, dalkulla och följaktligen både hemsjuk och envis, kunde ej förmås att qvarstanna till fullt resultat vunnits. Utg. 17/6, förbättrad.

Conjunctivitis blennorrhoica.
Tre fall, alla benigna.

Conjunctitivitis trachomatosa.
Flicka, 10 år, int. d. 11/5, hade ett karakteristikt trakom med grumlingar i cornea, dock med beskedligt förlopp. Utskr. frisk d. 7/6.

Gosse, 15 år, Int. d. 19/10. Åkomman enligt uppgift ett år gammal, men ännu fullkomligt i det florida stadiet. Pannus, stark fotofobi. Behandlades med lapis mitigatus och atropin. De subjektiva symtomen förbättrades, men tillståndet i öfrigt ungefär detsamma. D. 24/11 gjordes derför excision af conjuncitiva, noggrant efter föreskrift, på det venstra ögat. Suturer af catgut, läkning p. pr. Högra ögat behandlades fortfarande som vanligt. Någon skilnad med afseende på fördunklingarna i cornea kunde just icke märkas emellan båda ögonen. Utg. förb. d. 24/12 för att behandlas polikliniskt.

Flicka, 15 år, int. d. 6/11. Temligen färskt trakom med stark svullnad, pannus jemnförelsevis ringa. Äfven här gjordes på försök excision å det ena ögat. Resultatet äfven i detta fall ganska tvifvelaktigt. Qvarlåg till 1887.

Corpus alienum cornear.
Man, 32 år, int. d. 16/5. Skadades genom ett sprängskott. Utom obetydligare sår i ansigtet och händerna hade han en stor mängd krutkorn fastsittande i båda corneae. Dessa plockades ut så mycket som möjligt, men lemnade efter sig talrika små ärr. Utgick d. 6/7 läkt.

Dylika krutstänk i corneae ha förekommit i många andra fall och af liknande orsaker, men ha ej blifvit särskildt upptagne i tabellen, emedan andra och svårare skador derjemte funnits, för hvilka de resp. patienterna haft att undergå behandling.

Keratitis phlyktenulosa.
Fyra fall, alla temligen häftiga; de enklare behandlas polikliniskt. Kantoplasti har utförts på båda ögonen hos en patient och kantotomi på en annan.

Keratitis pannosa.
Likaledes 4 fall, deribland ett qvarliggande sedan 1885. Af de under året inkomna berodde ett på trakom, ett annat på distichiasis. Alla utgingo friska eller förbättrade.

Keratitis parenchymatosa.
Ej mindre än 4 voro qvarliggande sedan 1885 och lika många inkommo under året. Dessa voro jemförelsevis äldre personer. En man, 19 år gammal, inkom d. 16/11 och qvarlåg ända till d. 19/3 1887, var ej ens då fullt återstäld.

Flicka, 14 år, ink. d. 11/11 och utskrefs d. 17/1 1887 fullt återstäld.

En ung qvinna, 18 år, int. d. 1/11. Hos denna funnos bakre synekier, efter en iritis, som tillstött. Iridektomi gjordes i både optiskt och terapeutiskt syftemål på båda ögonen d. 9/12. Qvarlåg till februari 1887.

En qvinna, 31 år, hade åkomman endast på det ena ögat och behöfde endast 6 veckors vård för sitt återställande. 11/8 – 27/9.

Keratitis suppurativa.
Det ena fallet var jemförelsevis lindrigt, men i det andra hos en 53-årig man, som intogs d. 31/12, fanns en stor abcess i cornea, för hvilken paracenthes gjordes redan dagen derpå. Han qvarlåg till d. 12/2. Ögat räddades från undergång, dock såg han, till följe af leukomet, ej stort mera, än att han med detta öga kunde vägleda sig. Två dagar efter paracenthesen gjordes äfven Bowmans operation för pyocele lacrymalis, hvilken sannolikt var orsaken till att det obetydliga traumat orsakat en så svår keratit.

Keratitis ulcerosa.
Gosse, 2 år, int. d. 11/8. Han hade flera gånger blifvit opererad för ettbeständigt recidiverande granulom å öfra h. ögonlocket. Till slut var ingenting qvar af ögonlocket och bulben utan skydd. Derför hade ock en abcess deri uppkommit; ögat måste anses förloradt och enukleerades derför d. 12/8. Utskrefs läkt d. 18/8.

I ett fall, hos en qvinna, 39 år gammal, fanns en tumor lacrymalis, som opererades.

I ett annat, hos en 65-årig qvinna, var den ulcerösa keratiten komplicerad med cyclitis.

Hos en 56 år gammal man var perforation redan inträdd. Läktes med syneki. Alla de öfriga fallen ha varit enkla. Samtliga ha gått lyckligt, utanatt perforation inträffat. I intet fall har paracenthes behöft företagas; iodoform och ljumma omslag, jemte atropin, ha varit tillräckliga.

Keratitis e combustione.
Qvinna, 22 år, int. d. 2/5. Hade af en kamrat blifvit trakterad med Hoffmans droppar i högra ögat. Derefter uppstod en ytlig förbränning, som dock kräfde 3 veckor för läkning. Man, 60 år, int. d. 4/12. Denna hade fått kalkvatten i det venstra ögat 2 ½ vecka före intagningen. Sclera hade det i sådana fall vanliga krithvita utseendet, cornea var mer än till hälften (nedre) eroderad, luddig, grumligt gråhvit, gränsen till den friska delen alldeles skarp. Någon nekros inträffade ej, pat. utskrefs frisk, men med leukom d. 24/12.

Hypopyon-keratitis.
Man, 39 år, int. d. 24/9. Hade fått ett slag af en sten på venstra cornea. Derpå följde ett tvärgående sår, som genast började ulcerera och medförde hypopyon. Läktes dock utan operatif behandling.

Man, 57 år, int. d. 27/5. Sjuk sedan 3 veckor Hela nedre delen af cornea grumlig, ojemn, stort hypopyon. Paracenthes. Det oaktadt skred corneas förstöring fram, genombrott och ett partielt stafylom, intagande halfva (den nedre) delen af cornea, följde. D. 13/7 gjordes iridektomi uppåt. utbugtningen qvarstod, hvarföre gjordes staphylomoperation d. 22/7. En liten oval utskars. Nu inträdde läkning med normalt hvälfd cornea. Utskrefs d. 4/8. Han såg rätt bra genom kolobomet, kunde dock ej läsa vanlig stil.

Man, 64 år, int. d. 18/5. sjuk sedan en månad, stort ulcus, betydligt hypopyon. Läkt med börjande stafylom d. 26/6. Ville ej låta operera sig.

Qvinna, 21 år, int. 18/12. Här berodde åkomman på ett akut trakom, som efter 3 veckor åstadkommit ulcus i cornea sin., iritis och hypopyon. Läktes utan paracenthes.

Qvinna, 80 år, int. d. 19/6. Enormt hypopyon, paracenthes. Utg. d. 17/8 med en kornealfläck.

Öfriga 6 fall utan särskildt intresse, i två gjordes Bowmans operation. Alla gingo till läkning utan annan operatif behandling.

Leucoma corneae.
Flicka, 15 år, int. d. 6/3 för ett nästan totalt leukom. Behandlades med jequirityinfustion, hvarefter cornea tycktes bli något klarare, dock ej så mycket att en iridektomi med hopp om framgång kunde företagas.

Qvinna, 20 år, int. d. 19/5. Smärre koncentrerade och större diffusa fläckar å båda corneae. Iridektomi på båda med någon förbättring af synen

Man, 33 år, int. d. 24/8. Parenchymatös keratit jemte ett ulcus och iritis till venster. Iridektomi på det högra ögat med god framgång.

Leucoma corneae adherens.
Tre fall intagna under året. I alla gjordes iridektomi med godt resultat.

Vulnus penetrans oculi.
Gosse, 11 år, int. d. 26/8. Hade 8 dagar före inkomsten, då han med hammare slog på en sten, fått en skärfva deraf i v. ögat. Dagen derpå svullnad och värk, förlust af synen efter 2 dagar. Stort sår i cornea-sclera och iris. Abscess i och utanför ögat, till sist enukleation. Ingen främmande kropp i ögat.

Man, 43 år, int. d. 23/1. Äfven han skadad genom en stenflisa. Såret betydligt, arg kyklit. Äfven här gick det till enukleation.

Man, 31 år, int. d. 2/3. Sprängskott. Stort sår i v. ögat. Stenflisa uttogs derur, men ögat atrofierade och uttogs på patientens egen begäran d. 20/3.

Man, 25 år, int. d. 13/3. Stötte sig med en mejsel i venstra ögat d. 12/3. Stort sår genom cornea och sclera, prolaps af iris. Läkning inträdde här och pat. såg vid utskr. d. 28/3 proportionsvis rätt bra.

Man, 27 år, int. d. 20/7. Slag på näsan och venstra ögat af en jernten. Ruptur af cornea och linsen. Såret i cornea läktes, ingen värk. Den traumatiska starren svällde obetydligt, och då han ej deraf hade någon olägenhet, lät han utskrifva sig d. 7/8.

Man, 23 år, int. d. 19/10. Perforerande sår utan qvarvarande främmande kropp. Traumatisk starr. Utg. läkt.

Man, 27 år, int. d. 8/12. Skadad genom en exploderande dynamitpatron. H. ögat klyfdes. Ett stycke af hylsan, 12 m. m. i diameter, uttogs här, men ögat började suppurera och enukleerades på patientens enträgna begäran d. 14/12. Utg. d. 23/12.

Man, 49 år, int. d. 5/6. Sex dagar förut hade han sårat sig i högra ögat. Värk inställde sig och purulent koroidit. Enukleation d. 13/7. Utg. d. 27/7.

Iritis.
Qvinna, 26 år, int. d. 11/6. Primär syphilis 2 år förut. Sjuk i högra ögat sedan 14 dagar. Iritis med starkt, gulaktigt exsudat, som fyllde pupillen. Inunktionskur. Den 24/7 var allt exsudat borta, all retning förbi. Iridektomi. Utg. d. 23/8 med god syn.

Atresia pupillae.
Flicka 10 år, int. d. 11/11. Hade i 7 månader lidit af en parenchymatös keratitis, dock inskränkt till den öfre yttre qvadranten af cornea, och som trotsat all behandling. Hade dessutom nästan totala synekier. Iridektomi gjordes d. 12/11. Derefter tog sjukdomen hastigt en annan vändning. Cornea klarade sig ganska fort och hon utgick redan d. 28/11 med S=0,3.

Man, 26 år, int. d. 18/8. Skadades d. 26/1 af en dynamitexplosion, så att det högra ögat alldeles förstördes, och synen å det venstra blef så godt som ingen. Hans beskrifningar äro ej fullt tillfredsställande. Han säger, att kopparbitar dels blifvit uttagna ur detta öga, dels efter någon tid utkommit af sig sjelfva. Persisterande värk. För 10 veckor sedan företogs en "starroperation", men som ej lärer utfallit efter önskan. Vid ankomsten hit var cornea klar emellan några mindre ärr. Men hela iris och pupillarområdet intogos af en fast grå hvit membran. Synen är knappt qvantitatif ljusperception. Iridotomi företogs d. 23/8. En lucka bildades i den omtalade hinnan och patienten utg. d. 10/9. Om synens beskaffenhet då nämnes ingenting i journalen, jag vill minnas, att den var förbättrad.

Cyclitis.
Qvinna, 23 år. Enkelt fall, 27/10 – 9/11.

Qvinna, 44 år, int. d. 20/3. Äfven i detta fall fanns ingen iritis, och ej heller något som tydde på ett allvarsammare deltagande af choroidea, dock drog behandlingen ut ända till d. 8/7. Endast det högra ögat var angripet.

Qvinna, 54 år, int. d. 30/12. Qvarlåg till 1887. Äfven någorlunda enkel kyklit.

Iridocyclitis.
Qvinna, 23 år, int. d. 30/10. Insjuknade år 1883 med värk i venstra ögat och nedsättning af synen. Flera recidiver. Flera leukomer, i det ena iris fastsittande, värk, ömhet och minskad tension. Iridektomi. Det oaktadt och trots energisk behandling – bland annat pilokarpininjektioner, försvårades tillståndet. Till sist enukleation, men år 1887.

Man, 27 år, int. d. 12/5, för abscess i h. cornea med inducerad iritis, värk, ömhet och något nedsatt tension. Behandlades med atr., ljumma omslag och iodkalium utan nytta. Jodetum hydrargyrosum kom till rätta med sjukdomen. Utg. d. 5/7.

Man, 49 år, se under rubriken Cataracta traumatica.

Qvinna, 60 år, int. d. 9/6. Sex år gammal åkomma med ofta återkommande värk och absolut amauros. Enukleation.

Qvinna, 62 år, int. d. 2/10. Sjuk sedan en vecka. Typiskt fall med häftig värk. Utskr. d. 27/10 med S=0,5.

Iridochoroiditis.
Gosse, 11 år, int. d. 12/5. Häftig iridokoroidit, som efter några dagar visade tecken till suppuration, hvarför ögat d. 26/5 enukleerades. Utg. d. 6/2. (Ofullständiga anteckningar.)
Ännu ofullständigare äro desamme om nästa fall, en 21-årig man.
Qvinna, 48 år, int. d. 9/2. Har i 1 1/3 år lidit af en smygande, malign iridokoroidit, samtidigt och utan känd orsak uppkommen på båda ögonen. Här försöktes iridektomi, men utan framgång. Hon qvarlåg ända till d. 10/8 och utskrefs då obotad.

Glaucoma acutum et subacutum.
Man, 43 år, int. d. 3/2. Han hade lidit ett år af sin åkomma på venstra ögat, i början endast i form af tillfälliga obskurationer. Fyra månader före intagningen påkom häftig värk i och omkring ögat och pupillen vidgade sig. Synen blef snart endast qvantitatif ljusperception. Denna värk återkom sedermera, och vid intagningen var glaukomet nästan absolut. Iridektomi gjordes men värken fortfor, amaurosen blef total och ögat enukleerades d. 6/3. Utgick d. 16/3.

Man, 55 år, int. d. 27/9. Akut glaukom på båda ögonen. Det hade med ens så nedsatt synen på v. ögat, att endast ljusperception derpå fanns qvar. Det högra ögat hade något mera syn. Iridektomi gjordes omedelbart. Värken försvann; men endast på det högra ögat förbättrades synförmågan.

Glaucoma chronicum.
Qvinna, 56 år, int. d. 18/5. Skotomer någon gång ända sedan 1872. År 1883 märkte hon defekt af synen på det venstra ögat. Hon såg föremålen endast delvis. Två år efteråt eller i fjol började samma fenomen inställa sig för det högra ögat. Vid intagningen hade hon knappt ljusperception å det venstra ögat, S=0,2 på det högra. Djup exkavation å båda. Ingen värk. Iridektomi gjordes på det högra ögat. Synen förbättrades härigenom icke.

Choroiditis.
Man, 59 år, int. d. 21/6. Sjukdomen uppkommen efter en svår kontusion å venstra ögat. Svår värk och ömhet instälde sig derefter. Vårdades på ett annat sjukhus i 9 veckor, och utgick utan syn. Ännu fanns qvar en rätt liflig perikornealinjektion, men intet spår till lesion i ögat; cornea och linsen voro klara. Fullständig fördunkling af glaskroppen och absolut amauros. Han kom hit för att få ögat enukleeradt, hvilket äfven gjordes.

Qvinna, 53 år, int. 2/2. Patienten har sedan barndomen varit ytterligt närsynt och redan i flera år varit af mig skött för en disseminerad koroidit. Småningom har synfältet blifvit förträngdt och synen försämrats. M= + 12.00. Det v. ögats synskärpa är knappt 0,2, det andras något bättre. Iridektomi för söktes d. 3/2, egentligen för att möjligen förhindra ett tilltagande af försämringen. Om ändamålet vinnes, kan ej bestämmas vid utskr. d. 14/2, någon försämring var åtminstone icke inträdd.

Chorioretinitis.
Qvinna, 15 år, int. d. 18/6. Har sedan tidigaste år lidit af hermeralopi. För 6 à 8 år sedan började hon se dåligt äfven på dagen. Har aldrig haft värk i eller omkring ögonen, hvilka se alldeles friska ut. I båda ögonen synas stora ljusa plaques med genomskimrande koroidalkärl. Dessutom talrika pigment fläckar mellan de ljusare. Vid fullt dagsljus kan hon läsa Jäger N:o 17, i half dunkel kan hon endast räkna fingrar i 20-30 c. m. Det periferiska seendet är inskränkt. Behandlades med pilokarpininjektioner och iodkalium. Efter någon tid kunde hon läsa fin stil. Behandlingen afbröts under 8 dagar, men då inträdde afgjord försämring, hvarföre den återtogs. Utgick d. 4/10 betydligt förbättrad, äfven objektift.

Man, 45 år, int. den 12/11. Primär syphilis i Okt. 1884. Angina dock utan plaques i svalget i Nov. Redan vid jultiden samma år försämring af synen på det venstra ögat. I februari 1885 psoriasis och antisyfilitisk behandling på kurhuset. De öfriga symptomen försvunno derunder, men ögat var i samma skick och i juni blef äfven det andra angripet. Vårdades här i Oktober och Nov. förlidet år och utgick, emot tillstyrkan, förbättrad. Återkom nu försämrad. Flockor, större och smärre i glaskropparna, papillitis i båda ögonen, oregelbundna balkar och gulhvita fläckar i ögonblottnen, starkast mot eqvatorn. Tensionen nedsatt. S=0,3, det periferiska seendet märkvärdigt väl bibehållet. Inunktionskur och pilokarpininjektioner. Förb. qvarlåg till 1887.

Neuritis optici.
Man, 34 år, int. d. 7/6. Förnekar syphilis, men medger sig vara supare. D. 20/5 började han märka skymmel för det v. ögat och snart hade han på detta blott qvant ljusperception. Ingen värk. Ren och karakteristisk papillit utan spår till förändringar i ögonbottnen för öfrigt. Heurteloup, iodkal. Vid utskrifningen qvarstod en obetydlig grumling af papillen; men pat. såg läsa fin stil. Man, 43 år, inte. d. 15/9. Medger sig ha haft syphilis för 19 år sedan, inga symptom derefter. Förra julen hastig värk i och omkring högra ögat, der efter sämre syn. Sedan har det vensta också försämrats. Nu hade han endast qvant. ljusperception på det högra, S=0,2 på det venstra. Likaledes ren papillit. Samma behandl. som föreg. Lät utskrifva sig d. 19/10 under pågående kur. Synen var densamma på h. ögat, S=0,3 venster, papillerna mycket mindre svullna.

Man, 50 år, int. d. 6/3. Hade för åtskilliga år sedan haft syphilis. Synen hade länge varit dålig och utslocknade alldeles för 6 veckor sedan. Svår hufvudvärk. Stauugspapille på båda. Iodkalium och hvarjehanda utan nytta. Utg. oförbättrad d. 4/3.

Amotio retinae.
Qvinna, 44 år, int. d. 10/11. Myopia, synchisis corp. vitrei på båda ögonen, retinalaflossning på det venstra. Pilokarpininjektioner, ryggläge, utan ringaste nytta. Qvarlåg till 1887.

Man, 64 år, int. d. 10/4. Hade ett år förut börjat lida af sclerochoroiditis anterior d. Värk tidtals. Vid intagningen försämring. Då konstaterades ett skleralstafylom, cyclitis och aflossning af h. retina. Efter 10 dagars vistelse här försvann värken, och han utgick, naturligtvis i öfrigt i samma skick. Vidare under opthalmia sympathica.

Atrophia nervi optici.
Hos en 41-årig man, stryknininjektioner utan ringaste nytta.

Panophthalmitis.
Man, 65 år, int. d. 23/12. Åkomman på högra ögat började utan veterlig orsak såsom en keratit. Han vårdades under 14 dagar på annan sjukinrättning och sändes derifrån till lasarettet. Kom hit med nekros i hela cornea och suppuratif koroidit samt svår värk. Enukleation samma dag. Ganska starka efterblödningar störde i början förloppet. utskr. d. 7/1 1887 läkt.
Under det senast året har åter från flera håll frågan diskuterats. om det är indiceradt eller ej att göra enukleation vid suppuration i bulben, och frågan har besvarats med nej. Ett temligen betydligt antal purulenta meningiter ha anförts såsom följder af denna operation. Jag kan naturligtvis allsicke betvifla uppgifternas riktighet, men jag tviflar på, att konklusionerna varit berättigade. För det första har man aldrig vidtagit någon räkning af sådana fall, der en meningit inträtt vid suppuration i bulben, utan att någon enukleation blifvit gjord. Att sådana fall äro tänkbara, framgår enligt min förmodan redan deraf, att i ett par af de anförda fallen den dödliga utgången inträffat helt kort tid efter enukleation, på mindre tid än 48 timmar. Det är högst antagligt, att den dödande meningiten börjat före operationstillfället i sådana fall. Ej heller har det blifvit omtaladt i huru många fall en meningitis uppträdt efter enukleation af icke suppurerande bulber. Jag misstänker starkt, att detta har inträffat i deras praktik, som ej kunna sköta antiseptiken. För det andra måste dock meningiten vara inducerad, ej af operationen, såsom sådan, ty aflägsnandet af en varhärd kan ej i och för sig medföra någon fara för meningit, tvärtom, utan, då den verkligen varit en direkt följd af operationen, måste den ha tillkommit på vanlig väg, genom infektion från operationssåret.
Men denna har man fullkomligt i sin makt att undvika, om man blott förstår att sköta antiseptiken rätt. Vid kataraktoperationer, iridektomier, ja, strabismoperationer är detta icke i samma grad möjligt, som vid enukleationer. I de förra fallen kan man nemligen icke af hänsyn till det ömtåliga organet använda så kraftiga antiseptiska medel, som i den vanliga kirurgien alldagligen brukas. (Att äfven vid starrextraktioner o. s. v. med de svagare antiseptica vanligen tillräckligt skydd åstadkommes, kan ingen vara angelägnare än jag att erkänna.) Men vid enukleationen af ett redan förstördt öga kan man i fullaste mån använda den kraftigaste antisepsis och då, om en suppuration än värre infektion inträffar, så är det i min tanke ett afgjordt bevis på, att man ej förfarit nog antiseptiskt. Detta veta alla moderna kirurger fullt väl, det är bara okultisterna, som derom tyckas sväfva i okunnighet. De säga väl, att de förfarit strängt antiseptiskt, men detta kan helt enkelt icke vara sannt, ty gör man det, så får man hvarken suppuration eller infektion efter någon operation, lika litet efter en enukleation af bulben som vid någon annan. Kirurgerna komma ibland i långt intimare kontakt med hjernan och dess lymfrum, än då man enukleerar en bulb, men ingen får deraf en meningit, då han skött sin antiseptik tillräckligt väl, och hvarje samvetsgrann kirurg vet mycket väl, att om en suppuration inträffar efter en operation, hvilken som helst, då den göres i frisk substans, så är det operatörens fel, ej operationens. ser man närmare efter, hvari den omförmälda antiseptiken bestått, så finner man, att den i många fall varit alldeles bestämdt otillräcklig.
Ljumt vatten t. ex., som en af mina käraste vänner uppger sig vid ett tillfälle ha användt, är dock ett förbålt svagt antisepticum, och i andra fall torde man ha användt de samma medel, som eljest äro i bruk inom ögonpraktiken. Men dessa äro eller kunna åtminstone vara otillräckliga vid denna operation. Alltså, antingen har infektionen, hvilket är möjligt, utgått från varhärden ini ögat, innan det blifvit borttaget, eller ock har otillräcklig antisepsis vållat den olyckliga utgången. Få torde de okulister ha varit, som gjort annalkningsvis så många enukleationer som jag, af orsaker som jag på andra ställer framhållit; aldrig har jag haft någon meningitis att beklaga efter någon af dem, och skulle någon gång sådant hända mig, så skulle jag ej tveka att erkänna, att felet vore mitt. Att exenterationen i ty fall skulle ge bättre skydd än enukleationen, måste jag, ifrån min ståndpunkt, afgjordt bestrida.

Corpus alienum in oculo.
Gosse, 13 år, int. d. 10/5. Hade fått en knallhattskärfva i ögat d. 30/4. Arg kyklit, börjande purulent koroidit. Enukleation d. 29/5. Utg. läkt redan d. 4/6.

Man, 21 år, int. d. 14/7. Stenskärfva, traumat. starr, äfven här purulent sönderfallning af glaskroppen och enukleation. Utg. d. 1/8.

Man, 36 år, int. d. 3/8. Dagen förut hade han fått en jernflisa i ögat, det var dock ej säkert, att den stannat qvar. Ett litet hypopyon bildade sig. Iridektomi gjordes, men ingen främmande kropp påträffades. Linsen var oskadd. Utg. d. 13/8. Såg då att läsa större stil.

Man, 50 år, int. d. 20/10. Han var stenhuggare och hade under arbete fått en liten skärfva in i v. ögat. Den hade fastnat i iris och uttogs med iridektomi. Utg. fullt frisk d. 29/10.

Ophthalmia sympathica.
Man, 55 år, int. d. 1/11. För 20 år sedan blef han blind på det högra ögat, efter en tids häftig inflammation. Redan för 4 år sedan fick han smärtor i det venstra, hvilka dock efter använd behandling veko. I midten af Sept. detta år återkommo de med förnyad och förökad styrka. Alltsedan ha de varit qvar, om än något minskade. Det högra ögat är nu stafylomatöst, injiceradt och absolut amaurotiskt. Det venstra är oroligt, ömt, men iris är frisk. Glaskroppen deremot diffust grumlig. S=0,7. Han var hitsänd för att får det odugliga ögat borttaget, och detta verkställdes äfven den 4/11. På det venstra ögat hade han en dakryocystit, för hvilken gjordes Bowmans operation. Sonderades en tid och utgick fri från all iritation d. 30/11.
Man, 64 år, densamma som förut är omtalad under amotio retinae. Han hade ej varit ifrån lasarettet mer än 6 veckor, då värken i det sjuka ögat återkom. Han blef då opererad af en ögonläkare i staden, men med den påföljd, att den lilla syn han hade alldeles gick bort, och värken blef värre än förut. D. 20/10 stegrade den sig än mera och samtidigt blef det venstra ögat så dåligt, att han knappt kunde vägleda sig till lasarettet. han intogs här d. 25/10. Cornea var nu totalt fördunklad, hela ögat irriteradt och ömt. Det andra var ömt, iris lät dilatera sig med atropin, men på linsen fanns spår af exsudat. Glaskroppen var klar. S=0,7. Enukleation af den högra bulben. Utg. d. 5/11, fri från alla obehag.

Atrophia bulbi dolorosa.
I 4 under året intagna fall var ett trauma orsaken till ögats förstöring, hos en 9 års gosse en pilspets, som af våda träffat ögat nära 2 år förut, i ett annat fall ett sprängskott, i ett tredje en knallhattsskärfva, i det fjerde ett häftigt slag af en trädgren. Hos en qvinna var det purulent keratit, som förstört ögat. I alla fallen var det blinda ögat säte för smärtor. Alla enukleerades.

Cataracta.
Två patienter voro qvarliggande sedan 1885, båda utskrefvos med god syn. Under året intogos och opererades 16 patienter, deraf två på båda ögonen, dock endast med discision. Samtliga operationerna ha lemnat fullt godt resultat. I ett fall inträffade en liten glaskroppsförlust, men denna störde ej hvarken förloppet eller resultat. I två fall har jag opererat medels Daviels metod, d. v. s. utan iridektomi och med större lambå. Som bekant har man, förnämligast i Frankrike, återgått till denna. Ehuru utan tvifvel en nationell fåfänga ligger till grund för dessa försök till återupprättelse af den "Franska metoden", så har den onekligen åtskilligt förföriskt. Operationen är mycket lättare att utföra och kan bra nog göras endast med tillhjelp af lokal anesthesi, ögonoperatörerna äro så glada att slippa sin bête noire, kloroformen; vidare är resultatet onekligen vackrare och mera tillfredsställande; i synnerhet hos jemförelsevis yngre personer är det en stor fördel att slippa kolobomet i iris, som i viss mån bländar och gör förlusten af accomodationen mera kännbar. Då man öfvergaf den gamla klassiska metoden skedde det, säga dennes nuvarande förfäktare, af det skäl, att den stora lambån mera exponerade för suppuration än den lineära eller svagt lambåformiga, och i alla händelser mindre, incisionen.
Då man nu, tack vare antiseptiken, ej behöfver frukta suppuration i cornea, så har man ju allt skäl att återtaga den mera ideala metoden. Detta är fullt riktigt och skulle vara alldeles afgörande, om farhågan för suppuration hade varit det enda skälet, som föranledde den äldre metodens utträngande af den modifierade extraktionen. Men så var dock ej förhållandet. Andra olägenheter vidlåda Daviels operation, utom den, som nu något ensidigt framhålles. Man behöfver utöfva ett starkare tryck på ögat för att få ut linsen, då iris förblir oklufven, än då man förutskickat en iridektomi. Faran för glaskroppsförlust är derför större. Vidare är det mycket lättare att få ut linsen, med hela corticalis, då man har kolobomet, än då irisfållan qvarhåller rester deraf. Man har visserligen i irrigation efteråt ett medel att skölja ut dessa qvarblifna rester, påstås det, men dels är denna akt af operationen just ej så alldeles lätt att utföra och kan förlänga operationen på ett betänkligt sätt, synnerligen då patienterna ej äro kloroformerade, dels torde det äfven på detta sätt ej alltid kunna lyckas att få ut starr-rester, som gömma sig bakom den oskadda iris. Mycken vigt fäster jag visserligen ej vid de små rester, som kunna stanna qvar; har operationen gått normalt och fullgod antisepsis blifvit iakttagen, då har man väl föga skäl att frukta en iritis eller något ännu värre af dessa rester, men nog är det bättre att få bort dem. Men den värsta skuggsidan vid Daviels operation är, att en prolaps af iris dock kan inträffa.
Under operationen kan man oftast föra den tillbaka, men ett framfall af iris kan mycket väl inträffa efteråt. Vid en sådan operation i år, då allt gått mycket väl, pupillen hade blifvit alldeles rund och sammandragen, innan förbandet pålades, eserin blifvit regelmässigt inbragdt och det i den verksammaste formen, den af gelatina, så befanns, då förbandet dagen derpå ombyttes, att iris gjort en försvarlig prolaps. Jag ansåg mig böra göra iridektomi och fallet gick fullt väl, men hvad hade inträffat, om ögat ej blifvit undersökt så snart? Det bör medgifvas, att denna patient hade varit mycket orolig efter operationen, men denna accident kan inträffa ändå. Det var just sådana iakttagelse, som föranledde åtminstone mig att öfvergifva salig Notta-Liebreichska metoden, och för att säga det i parenthes, jag såg hos Liebreich sjelf en mängd sådana fall, de hörde till regeln snarare än till undantagen. Att man, då iris stannar qvar på sin plats, är qvitt alla bekymmer för inläkning af kapselflikar i såret, är å andra sidan visst, och denna omständighet talar till fördel för den Davielska operationen. Saken är ingalunda ännu afgjord, tills vidare förhålla sig icke-franska operatörer ganska kyligt mot återupptagandet af den "klassiska" extraktionen. Att irritationen efter denna metods användande ingalunda är mindre än efter den modifierade s. k. lineärextraktionen, är icke allenast mitt intryck, utan äfven mina assistenters, som mera än jag följt fallen, De i år opererade fallen ha för öfrigt varit följande.
Gosse, 16 år, medfödd eller åtminstone juvenil starr. Discision förut gjord med otillfredsställande resultat. Här dubbel discision d. 21/7. Läste vid utskrifningen N:o 1 Jäger.

Flicka, 9 år, öfvermogen, kongenital starr. Discision på båda ögonen d. 18/6, ser figurer=Jäger N:o 2.

Cataracta traumatica.
Man, 36 år, qvarliggande från 1885, utgick obotad.

Gosse, 9 år, int. d. 24/4. Fått en knallhattsskärfva i högra ögat d. 19/4. Extr. d. 1/5. Skärfvan påträffades ej. Utgick utan retning d. 4/6, med tillsägelse att återkomma vid första tecken till oro i ögat.

Man, 23 år, int. d. 24/12. Sprängskada, traumat. starr. Iridektomi samma dag. Ingen främmande kropp anträffades. Starren absorberades småningom, men ej fullständigt. Ögat retningsfritt, då han d. 6/2 1887 utskrefs med qvantitatif ljusperception.

Man, 44 år, int. den 19/7. Den 11/6 träffade en stenbit pat. i högra ögat. Vårdades på sjukhuset i Östersund till d. 30/6. Här konstaterades ett adherent leukom och katarakt. Iridektomi d. 20/7. Utg. d. 2/8 läkt.

Man, 49 år, int. d. 11/6. Sprängskada d. 24/4. Derefter katarakt och irit. Ögat var ännu ganska retligt, med bakre synekier. Extraktion gjordes den 15/6. Utskrefs läkt och fri från irritation d. 5/7.

Qvinna 35 år, int. d. 19/6. Dagen före inkomsten under vedhuggning träffad af ett uppspringande vedstycke i venstra ögat. Cornea visade ett tvärgående sår och starrbildningen var redan i gång. Retningen var dock på det hela ringa och hon ville derföre ej qvarstanna längre än till d. 27/6, då den var alldeles förbi.

Luxatio lentis.
Man, 41 år, int. d. 4/8. Synförmågan började att aftaga utan någon värk eller ömhet i Juli 1885 och blef slut vid jultiden. Samtidigt uppträdde smärtor i ögat med karaktären af iridokyklitis, som äfven var utpräglad vid intagningen. Linsen var dessutom luxerad bakåt. Amauros på detta öga. Enukleation d. 6/8. Utg. 17/8 läkt.

Buphtalmos.
Man, 15 år, int. d. 3/8. Vid 3 års ålder erhöll han ett knifstyng i högra ögat, hvarefter synen gick förlorad. Nu hade han en så betydlig hydrops, att ögat icke kunde tillslutas. I öfrigt var det lugnt. Amaurosen komplett. Enukleation d. 4/8. Utg. läkt d. 12/8.

Carcinoma orbitae.
Qvinna, 23 år, int. d. 6/10. Hon hade för 3 år sedan märkt en liten tumör bredvid högra ögats inre vinkel. För 5 veckor sedan varsnade hon en liknande på motsvarande ställe å det venstra ögat. Ingen värk. Den högra tumören hade storleken af en böna, och var fullkomligt förskjutbar, den venstra, valnötstor, hade inträngt i orbita och dislocerat ögat något utåt. Synen å detsamma var god. Hon hade dessutom en nästan lika stor tumör i venstra regio submaxillaris. Denna togs först bort vid operationen d. 9/10. Sjelfva modertumören satt så hårdt fast vid inre orbitalväggen att den måste uttagas med mejsel. Detta sår lemnades till det mesta öppet och granulerade friskt, då patienten tvang sig till utskr. d. 27/10.

Abscessus orbitae.
Man, 27 år, int. 5/3. Åkomman, 3 dagar gammal, hade emellertid hunnit åstadkomma en försvarlig exophtalmos och synens förlust. Incision d. 6/3. Var i mängd och illaluktande uttömdes dervid. Sedan svullnaden minskats gjordes ögonspegelsundersökning, och talrika blödningar syntes i choroidea. Pat. kunde vid utskr. 1/4 räkna fingrar framför ögat.

Amblyopia.
Gosse, 14 år, int. d. 21/10. Sedan sommaren 1885 värk i hufvudet, särdeles i pannregionen och lindrig yrsel, intermitterande, påkommande mest under varma dagar. Den 11/10 1886 uppträdde skymmel för det venstra ögat och efter några dagar var han blind på detta. Dock påstår han sig efteråt ha sett mera. Vid intagningen hade han å detta öga S=0,1; synfältet är defekt i den yttre delen. Med det högra ser han dubbelt så väl och synfältet är der intakt. Med ögonspegeln ses intet abnormt. Han har svullna körtlar så väl å halsen, som i inguinalregionerna och venstra lungan är något misstänkt. Eljest inga tecken till tuberkulos eller annat allmänt lidande. patienten fick iodkalium och utskrefs med normal syn på venstra ögat, S=0,9 på det högra.

Strabismus convergens.
Endast 2 patienter ha å lasarettet varit intagna och opererade för strabism, den ena, en 10-årig flicka, hade dock derjemte ankyloblepharon. Den andra, en 21 år gammal flicka, intogs derföre, att hon ej var ifrån Stockholm och en framläggning af m. abducens ansågs nödig. Den utfördes också d. 12/11 med god framgång.

B. Morbi nasi.
Adenoma nasopharyngeale.
Man, 22 år, int. d. 15/5. Åkomman daterar sig från hösten 1884, enligt patientens förmenande. Utom susning för öronen, svårighet att andas genom näsan, och lomhördhet har han ingen olägenhet haft deraf. Hela cavum nasopharyng. utfyld af tumörer, som tyckas vara fästade upptill och åt sidorna. Oper. d. 18/5, med hängande hufvud och evidement med hvassa slefvar. Blödning jemförelsevis ringa. Utskrefs frisk d. 29/5.

C. Morbi auris.
Otitis media suppurativa.
Gosse, 14 år, int. d. 14/4. Ärta, inblåst af en annan i patientens venstra öra, och ytterligare instött af en fältskär. Trumhinnan var spänd, hörselgången full med var, symptom funnos på meningealaffektion. Genom aflossande af det yttre örat och den yttre hörselgången bereddes väg inåt, men det lyckades endast att får ut smärre delar af ärtan. Patienten tillfrisknade och visade sig en tid efteråt utan suppuration. Två andra enklare fall äro uppförda under denna rubrik, än flera ha förekommit i sammanhang med caries i sinus mastoideus, hvarom mera nedanföre.

D. Morbi oris.
Mikrostoma.
Man, 47 år. Int. d. 5/1. Sprängskottskada i Okt. 1885. Svåra ärr i ansigtet föranleddes deraf och en cicatriciell hopdragning af munnen. Plastiska operationer med läppbildning från buccans insida, som vanligt, gjordes d. 9/1 och 19/1. Läkning med tillfredsställande resultat. Utg. 30/1.

Varicocele.
Tre fall hos unga män, 23, 26, och 28 år gamla, i alla fallen exstirpation af det svällda venpaketet, förloppet i allo godt.

Varices.
Två fall, ett hos en 46 år gammal man och det andra hos en 52-årig qvinna. exstirpation af ganska försvarliga vener och en större tumör i hvardera fallet. Vid utförandet af dessa, numera ganska vanliga, operationer, kan jag icke nog tillstyrka användandet af Esmarcks inveckling före operationen. Skillnaden, i alla afseenden, mellan operationen utförd utan eller med dennas hjelp, är så påfallande som möjligt, och mest för den, som haft tillfälle att anställa jemförelser. I det ena fallet är operationen långvarig och besvärlig, oupphörligt måste man underbinda de från sidan eller djupet inmynnande blödande sidogrenarna, och har man att aflägsna fots- ja, alnslånga stycken, hvilket ej sällan är förhållandet, så blir blodförlusten rätt betydlig och exstripationen ganska mödosam. Har man åter gjort extremiteten blodtom, så underbinder man i största lugn alla sidogrenar, som synas lika bra, fast de äro tomma. Operationen går ojemnförligt fortare. Äfven läkningen går i dessa senare fall mycket säkrare och snabbare. För min del är jag öfvertygad om, både att exstirpationen, på detta sätt utförd, kommer att undantränga alla andra operationer för varicer, och att, då man lärt känna dess oskadlighet, den kommer att utföras mycket oftare än hittills. Åderbråcken utgöra dock en källa till stora obehag för deras egare, och de kunna medföra verkliga faror, genom blödningar och ulcerationer, synnerligen för de arbetande klasserna. Derför är det icke sagdt, att man skall ge sig på hvarje nätverk af utvidgade vener på den nedre extremiteten. De i oändlighet förgrenade, smala, multipla venplexus lämpa sig mindre väl för exstirpationen. Lyckligtvis äro dessa, om än obehagliga, dock mindre farliga, och för dessa fall är den palliativa behandlingen som oftast tillräcklig.

Thrombosis venae cruralis.
Man, 17 år, int. d. 8/12. Intagen för knäledsinflammation, som han dock ej hade. Åkomman för öfrigt obetydlig. Öfversändes till med. afdelningen d. 17/12 för hjärnaffektion.

Qvinna, 25 år, int. d. 7/6. Genomgått förlossning 6 veckor förut. Ömhet och svullnad öfver vena cruralis, som kändes hård och för öfrigt var hela benet svullet. Lindrig feber. Behandl. med stillhet och antiphlogos. Utg. nära frisk d. 18/6.

Lymphadenitis.
Man, 20 år, int.d. 30/8. Två månader förut gonorrhé, delvis suppurerande bubo, med svårliga förtjockningar. Exstirp. d. 1/9, l. d. 17/9.

Man, 22 år, int. d. 8/7. Smitta förnekas. 7 veckors svullnad i v. ljumsken; tumören, hönsägtor, bröt igenom på ett litet ställe d. 7/7. Exstirp. d. 8/7. Läkt d. 26/7.

Man, 22 år, int. d. 24/8. Knöl på v. sidan af halsen sedan flera år. Evidenta tecken till tuberkulos i v. lungan. Tumören, valnötsstor, fluktuerande, exstirp. d. 26/8 läkt d. 3/9.

Man, 29 år, int. d. 11/11. Chanker och gonorrhé d. 4/8. Snart buboner i båda ljumskarna, länge och ihärdigt behandlade med kompression. Blefvo allt större. Ganska besvärlig exstirpation på båda sidor d. 17/11. Läkning p. pr.

Man 30, år, int. d. 16/8. Gonorrhé 1880, lues 1883, mjuk chanker i Aug. 1885. Derefter buboner till venster, suppuration, många fistlar. Exstirp. d. 17/8. Utg. n. läkt d. 28/8.

Man, 39 år, int. 20/10. Chanker för 6 veckor sedan, bubo sedan en vecka, nu hönsäggsstor. Exstirp. d. 22/10 af denna och några mindre knölar. Läkt d. 3/11. Denne pat. hade derjemte retinitis pigmentosa, hvilken endast förevisades.

Man, 42 år, int. d. 27/3. Sedan ett år körtelsvullnad i inguen efter ett skafsår på foten. Efter någon tid öppnade sig en abscess, sedan flera. Nu en mängd körtlar, gående ända ned på låret, med talrika fistelhål. Mannen ville ej underkasta sig någon operation och urskrefs derför i oförändradt skick den 30/3.

Man, 42 år, int. d. 2/4. Syfilis för många år sedan, säkert utan sammanhang med bubonen som ej skall ha räckt längre än 6 veckor. Stort paket, delvis under fascia lata, oper. 4/4. Utskr. läkt d. 24/4.

Man, 46 år, int. d. 20/8. Gonorrhé sedan d. 1/7 och buboner i båda ljumskarna snart derefter. På venstra sidan, den sämsta, gjordes exstirpation, på den andra ett kraftigt evidement. Läkningen gick långsammare än i något annat fall, ej fullt färdig vid utskrifningen d. 3/9. Visade sig en tid efteråt läkt.

Man, 47 år, int. d. 30/8 för panaritium. hade derjemte sedan oviss tid en smältande bubon i venstra ljumsken. Enkel incision var här nog.

Flicka, 9 år, int. d. 28/2. Journalen upplyser endast om detta fall, som jag ej känner till, att exstirpation skedde för suppurerande körtlar i axillen och att en sidoligatur måste läggas på vena axillaris. Utskr. läkt d. 19/3.

Flicka, 11 år, int. d. 23/4. Tre månader förut hade körtlarna på h. sidan af halsen börjat svullna. Behandlad med jordpenslingar och oleum jecor. aselli utan nytta. Visade ett tuberkulöst sår på halsen och derunder ett körtelpaket i en ärrig väfnad. Lungorna fria, men litet albumen i urinen. Exstirp. d. 16/4. Utskr. läkt. d. 28/4.

Qvinna, 22 år, int. d. 26/2. För 3 veckor sedan allmänt illamående, feber, svullnad i högra ljumsken. akut process. Incision och utskrapning af flera små varhärdar s. d. Utg. läkt d. 28/3.

Qvinna, 26 år, int. d. 28/12. Vårdad på lasarettet 3 gånger förut, den första för osteomyelit, den andra för evident syphilis år 1877 och år 1883 för en stor bubo i högra ljumsken, hvilken exstriperades. I början af Dec. fick hon feber, blef sängliggande och fick körtelsvullnad i venstra ljumsken. Vid intagningen hönsäggstor, delvis smält bubon. Blef ej opererad förr än år 1887 (äfven här exst).

Qvinna, 26 år, int. d. 5/4. Venstersidig inguinalbubon, uppkommen efter ett skafsår på knät för ett par månader sedan. D. 7/4 Exstirpation, hvarvid ett större paket, delvis suppurerande, körtlar borttogos. Utskr. l. d. 7/5.

Qvinna, 29 år, int. d. 8/3. Subakut adenit i axillen, efter ansträngande arbete. Incision och utskrapning d. 10/3. Utgick nära läkt d. 16/3,

Qvinna, 31 år, int. d. 20/10. Förlidet år behandlad här för suppurerande lymfkörtlar å halsen. Sedan några månader åter svullnader på halsen, vid intagningen kolossala abscesser på båda sidorna. Incisioner, mycket var. Utskr. d. 27/10, nära läkt. Jag har med afsigt refererat alla dessa fall något utförligt, emedan jag velat visa huru aktiv vår behandling blifvit i detta hänseende. Att en akut lymfkörtelabscess läkes endast medelst en enkel incision eller till och med genom spontant genombrått, vet hvar och en. Sådana fall behandla vi alla dagar polikliniskt, och 2 af de nu refererade höra dit. Att en kronisk adenit kan post varios casus komma till läkning, hvem har ej sett det? Men huru långsamt går detta ej, huru förbittras ej en patients lif under hela denna tid, hvilket plåstrande med grötar och salvor, hvilket snask, och, till sist, för hvilken verklig fara utsättes ej patienterna genom denna suppuration och fistelbildning utan gräns? Exstirpationen gör med ens slut på detta elände, och botar snabbt, radikalt och utan smärta. Det är verkligen de gamlas cito, tuto et jucunde. Om någon fara vid denna operation kan numera knappt bli tal, och operationen, allrahelst vid buboner, är egentligen mycket lätt att utföra. Och för dem har man haft så mycken respekt! Intet skäl finnes härför. Hur stora de än äro, är intet tal om att komma in på peritoneum, och de stora kärlen komma ytterligt sällan till synes. Och dem vet man ju så väl hvar man har, att undvika dem är den enklaste sak. Endast vena saphena kan man möjligen komma något för nära, isynnerhet om man sliter ut körtlarne, hvilket är fördömligt i sig, i stället för att dissikera ut dem. Så vidt jag kan finna, har exstirpationen af kroniska buboner endast fördelar och inga olägenheter.

Tuberculosis laryngis.
Man, 70 år, qvarlåg från 1885 under diagnosen cancer laryngis. Någon operation ifrågakom icke och han afled d. 21/2. Obduktionen visade, att sjukdomen ej var cancer utan tuberkulos, hvilket man för öfrigt på senare tiden anat.

Oedema glottidis.
Qvinna, 35 år, int. d. 31/8. Pat., som var hafvande i 9:de månaden, öfverfölls af heshet d. 23/8. Andnöden blef så svår, att hon genast efter ankomsten till lasarettet, måste undergå tracheotomi. Larynx var efteråt fullständigt täppt, plicae ary-epiglott. och de falska stämbanden syntes oedematöst ansvällda. Slemhinnan var injicerad, men utan sår. Kanylen kunde ej uttagas och hon måste afsändas till barnbördshuset d. 14/10, emedan förlossningsarbetet börjat. Hon återkom, efter öfverstånden förlossning d. 5/11 i alldeles samma skick. Försök att uttaga kanylen misslyckades äfven nu. Täpper man till öppningen deri, så kan hon väl andas ut genom larynx, men icke in. Utskrefs till medicinska afdelningen d. 17/11.

Qvinna, 57 år, int. d. 15/7. Hon hade samma dag blifvit omkullslagen och sparkad på halsen af mannens gesäller. Starka sugillationer och svullnad utanpå halsen samt betydlig svårighet att andas. Tillfrisknade snart och utskrefs d. 19/7. Stämbanden voro då ännu något tjocka.

Granuloma tracheae post. tracheotomiam.
Flicka, 2 år, int. d. 27/11. Hon hade blifvit trakeotomiserad för croup d. 24/9. Kunde sedan ej undvara kanylen t. f. af granulationsmassor både från den öfre delen af trachea och pedunkulerade sådana från det nedre såret. Granulationerna bortskrapades, efteråt applicerades termokautern d. 22/11. Kanylen uttogs, men qväfningsanfall påkommo, hvarför hon fördes till lasarettet. Fick täta inhalationer af 2% alunlösning och touchering af sårkanalen ett par gånger. Utskrefs som det tycktes återstäld d. 7/12. Hon dog dock helt hastigt i sitt hem, en vecka efteråt. Obduktionen utvisade bronchopneumoni, men äfven närvaro af granulationer i trachea.

Gosse, 4 år, int. d. 27/11. Trakeotomiserad för croup d. 14/10. Samma historia som föregående. Samma behandling. Utskr. d. 10/12. Mådde fullt bra flera månader efteråt, trakeasåret var läkt.

Gosse, 4 2/3 år, int. d. 8/12. Trakeotomiserad d. 3/10. Såret var nästan igengrodt vid inkomsten. Det öppnades ånyo och behandlades som föregående. Kanylen fick ligga inne i 3 dagar, men uttogs sedan definitift. Var länge utsatt för dyspné, men utskrefts frisk d. 24/1. Har också sedan varit frisk.

Alla dessa operationer äro utförda på Diakoniss-sjukhuset af D:r Lennander med termokauter. De ha äfven behandlats af honom på lasarettet, och en närmare redogörelse för dem är att emotse.

Struma.
Man, 30 år, int. d. 1/11. Patienten, som är döfstum, kan mycket ofullständigt ge besked om sig. Det tyckes som om ansvällningen skulle börjat i mellersta delen vid 10 års ålder, vid 17 år skulle den högra och för 3 år sedan den venstra loben börjat ansvälla. Den tydligt tredelade svulstmassan är kolossal; den högra sidoloben är af ett barnhufvuds storlek, mäter i höjd 15 c.m., i bredd 12 c.m. Mellersta loben är gåsäggstor, den venstra 10 c.m., 6 c.m. Vid sväljningsrörelser kan man fullkomligt skjuta handen under tumörerna. Tumören är skäligen jemn, dock kännes deri åtskilliga hårdare partier. Exstirpation d. 4/11 af högra och mellersta loben. Läkning p. primam, utom der dränagerören legat. Dessförinnan inställde sig dock en venstersidig pneumoni, som han lyckligt öfverstod. Utskr. d. 15/12. Den venstra tumören hade då, som vanligt flyttat sig öfver åt medelinien och åt höger, så att den låg midt på halsen och besvärade honom icke. Det hade för öfrigt ej heller den stora tumören gjort. Johan Wilhelm Berg

Qvinna, 35 år, int. d. 10/3. Tumören var 16 år gammal, intog nästan hela venstra sidan af halsen, den hade förgäfves blifvit behandlad med iodinjektioner. Hon var icke hes. Exstirpation d. 11/3. Rask läkning. Efter operationen blef hon hes och en förlamning af venstra stämbandet konstaterades. Hon utskrefs d. 27/3 från lasarettet, men behandlades polikliniskt med elektricitet under en månad, utan att hesheten blef bättre. Derefter syntes hon ej mera åter.

Qvinna, 46 år, int. d. 21/1. Behandlad på polikliniken med iodinjektioner för en högersidig struma. Efter sista injektionen svullnade tumören starkt, svårighet att svälja och andnöd inställde sig. Behandlades med is, hvarefter strumiten gick tillbaka. Utskr. d. 4/2.

Empyema.
Man, 25 år, qvarliggande från 1885. Utskr. förbättrad d. 21/6.

Qvinna, 23 år, qvarliggande från 1885. Dog d. 26/3.

Gosse, 7 år, int. d. 2/7 på kirurgiska afdeln. Hade vårdats på den medicinska sedan d. 28/5 för högersidig pleuritis et pericarditis, efter scarlatina. Tappades 2 gånger derstädes. Under tiden tillstötte ascites och anasarca. Vid öfverflyttningen var patienten mycket klen, hade dessutom en orkit till venster. Incision och dränage s. d. Fick derefter diarrhé, men repade sig temligen hastigt och utskrefs läkt och frisk d. 28/8.

Man, 22 år, int. d. 3/5. Intogs på med. afdeln. d. 29/4 för venstersidig pyothorax med hög feber. Här gjordes thorakotomi med resektion af ett mer än tumslångt stycke af 8:de refbenet. Två fulla rondskålar illaluktande var uttömdes. Febern lade sig nästan omedelbarligen och pat. utskrefs frisk d. 31/6.

Man, 26 år, int. på den med. afeln. d. 19/6 för pleuropneumonia sinistra. Öfverflyttades till den kirurgiska d. 10/7. Omedelbart gjordes operation, hvarvid stycken af 6:te och 7:de refbenen resekerades. Fallet artade sig under de första månaderna väl, men han afled slutligen d. 20/10. dödsorsaken ej i journalen närmare angifven.

Man, 37 år, int. d. 28/1 för högersidigt empyem, redan gammalt. Thorakotomi d. 30/1, hvarvid stycken af 4:de, 5:te och 6:te refbenen borttogos. Hålan fyllde sig dåligt, hvarföre ytterligare resektion gjordes å samma refben, samt d. 30/8 af ännu ett stycke af 6:te refbenet. Qvarlåg ända till d. 28/9 och var vid utsrifningen ännu ej fullständigt läkt.

Qvinna, 15 år, int. d. 14/10. Venstersidigt empyem, som hon släpat sig fram med ända sedan Juni månad; var också ytterligt nedsatt. Thorakotomi gjordes genast. Ett 3 c. m. långt stycke af 7:de refbenet borttogs, hvarvid 2 000 kub c.m. var uttömdes. Blef omedelbarligen mycket bättre, men den stora hålan drog sig endast långsamt ihop. Qvarlåg till 1887 d. 29/4. Utskrefs då läkt.

Angina Ludovici.
En man af 20 och en annan af 35 års ålder. I båda fallen gjordes stor incision, och patienterna tillfrisknade hastigt.

Ranula.
Qvinna, 32 år, int. d. 21/12. Säger sig ha märkt svulsten endast sedan 6 veckor. Den var ganska stor, sträckte sig ända till gombågen på venstra sidan och sköt öfver åt den högra. Jag beslöt mig för att exstirpera svulsten utifrån. Detta verkställdes också d. 21/12. Utskalandet var emellertid ganska besvärligt, och till sist gick säcken sönder. Den uttogs dock fullständigt och patienten läktes temligen hastigt. Hade dessutom en cysta i nacken som ej hann opereras förr än 1887. Det var första gången, som jag försökte mig på en dylik operation, och det blir sannolikt också den sista. Den rekommendation, som metoden fått från vissa håll, förtjenar den ej. Operationen är alltför stor för ett lidande, som på mycket enklare sätt kan botas, och den qvarlemnar i bästa fall ett ärr, som visserligen ligger under hakan, men ändå är vanställande i någon mån.

Obstructio canal. intestinalis.
Qvinna, 57 år, int. d. 12/4. Hon hade blifvit opererad d. 30/9 1885 å Sabbatsbergs sjukhus för inkarcereradt venstersidigt kruralbråck och utskrefs frisk d. 29/10. Allt sedan har hon dock varit plågad af tidtals påkommande kräkningar, smärtor i buken och envis förstoppning. Anfallen påkommo med några dagars mellantid, hvarvid buken blef partiellt uppdrifven, än här, än der. Efter kräkningar, som ofta voro fekala, instälde sig lindring. Lavemangen medförde ibland öppning af små, hårda bollar, och hon hade vant sig vid att taga stora sådana hvarje qväll. Allmänna tillståndet har alltjemt försämrats. Oedem i benen har tillkommit. På sista tiden har hon endast kunnat förtära flytande saker och anfallen ha blifvit mycket svåra. Vid yttre undersökning kännes ingen tumör i den mycket måttlligt utspända buken, som låter de gasfyllda tunntarmarnas konturer afteckna sig. Laparotomi gjordes d. 18/4. Tjocktarmarna voro hopfallna, tunntarmarna fasfylda, men trots energiskt sökande kunde intet abnormt upptäckas, inga brider, ingen volvulus, intet tecken till strangulation. Buksåret hopsyddes som vanligt och läktes väl. Derefter gick det lättare att framkalla öppning med lavemang och efter 10 dagar samt allt sedan inträdde de spontant. Pat. hemtade sig väl och utskrefs d. 16/5. Johan Wilhelm Berg

Hernia inguinalis mobilis.
Man, 63 år, qvarlåg från 1885. Opererades d. 4/11. Utskr. d. 3/2 läkt. Venstersidigt bråck

Gosse, 9 år, int. d. 20/7. Radikaloperation d. 22/7. Utskrefs läkt d. 5/3. Venstersidigt bråck.

Man, 23 år, int. d. 10/3. Högersidigt bråck. Oper. d. 15/3. Intet dränage. Utskrefs 18/4. En tillstött orchitis förlängde vistelsen på Lasarettet.

Man, 25 år. Int. och oper. d. 12/3. Trerummig säck, innehållande oment. Utskrefs d. 25/3.

Man, 28 år, int. d. 15/3. Interstitiellt bråck. Oper. 16/3. Ingen bråcksäck fanns i scrotum hvarför endast ann. inguin. externus hopsyddes. Utskrefs d. 9/4.

Man, 30 år, intogs d. 6/4. Ett svårt eczem förhindrade operationens företagande intill d. 24/4. Samma eczem, som tog upp sig efter operationen, fördröjde utskr. 21/5.

Man, 34 år, intogs d. 22/12. Oper. d. 23/12. Kongenitalt skrotalbråck, läkning p. pr.; men qvarlåg till 1887 för bensår.

Man, 46 år, int. d. 26/2 för inkarcereradt bråck. Efter isbehandling lyckades taxis, men han opererades dock dagen derpå. Utskrefs d. 21/3.

Alla dessa 5 sistnämnda voro högersidiga, intet dränagerör inlades i något af dessa fall.

Hernia inguinalis incarcerata.
Man, 27 år, intogs d. 13/1. Bråcket 10 år gammalt, till höger. Inklämning ett dygn; is och taxis förgäfves. Operation. Testis qvar i inguinalkanalen, liksom äfven på venstra sidan. Läkt inom tredje veckan.

Man, 27 år, int. d. 11/6. Venstersidigt inklämdt, färskt bråck, också med testis i kanalen. Oper. d. 17/6. Den atrofiska testis togs bort. Utskrefs läkt d. 23/6.

Man, 42 år, intogs d. 25/1. Bråcket 14 år gammalt, till höger. Burit bråckband till för 3 år sedan. Lindriga inkarcerationssymptom sedan ett dygn. Oper. d. 26/1. Bråcket innehöll endast oment. Utskrefs d. 22/2.

Man, 58 år, int. d. 1/5. Högersidigt bråck, inkarcereradt sedan 6 dagar. Oper. genast. Inklämningen i inre ringen, tarmen gangrenerad. Denna del borttogs, och den relatift friska fastsyddes i buksåret, bildande sålunda en anus praeternaturalis. Patienten förut ytterligt klen, repade sig i början något, men blef sedan allt sämre. Såsom ett sista försök gjordes d. 26/5 laparotomi och resektion af tarmen samt förening af de båda ändarna på vanligt sätt. Patienten öfverlefde operationen endast 8 timmar. Vid obduktionen visade sig ingen peritonit. Högersidig kronisk pneumoni.

Hernia cruralis mobilis.
Qv., 35 år, int. d. 10/10. Högersidigt kruralbråck sedan 10 år, besvärligt. Oper. d. 12/10. Utskr. läkt d. 6/11.

Hernia cruralis incarcerata.
Qvinna, 45 år, int. d. 8/10. Högersidigt kruralbråck sedan 14 år. Inkarcerationssymptom i 3 dagar. Oper. omedelbart. I detta fall inträdde suppuration i såret, fastän dränagerör blifvit inlagdt. Dessutom fick patienten efter 13 dagar en högersidig pneumoni. Utg. läkt och frisk d. 18/11.

Hernia umbilicalis mobilis.
Gosse, 2 år, int. d. 2/10. Oper. d. 5/10. Utskr. läkt d. 15/10.
Flicka, 1 år, int. d. 3/2. Oper. d. 7/2. Utg. läkt d. 20/2.

Fissura et contractura ani.
Qvinna, 19 år, int. d. 30/5. Hade dagen förut blifvit stångad af en tjur och dervid bekommit ett sår som ifrån venstra klinkan gick in i rectum, ett par c. m. ofvan sphinctern. Dilatation forcée gjordes först, hvarefter såret hopfästes såsom vid perineoraphi. Utskr. läkt d. 19/6.

I de tre andra fallen funnos fissurer. Dilatation forcée med bästa framgång i alla.

Abscessus et fistula ani.
Två patienter, qvarliggande sedan 1885, utskrefvos friska i början af året. Under året intagna 9 män och 1 qvinna. Hos en 68 år gammal, förut opererad, voro fistlarne multipla och långa. Hos en 25-årig man fanns en stor abscess i 3 afdelningar långt upp till sidan af rectum. Denne intgos d. 16/12 och qvarlåg till 1887. Öfriga fall mera enkla.

Proctitis.
Qvinna, 23 år, int. d. 25/5. Sjuk sedan 6 månader. Hela rectum var uppfylldt med mindre och större knölar, slemhinnan småknottrig, granulerande. Hade äfven en fistula recto-vaginalis. Denna genomskars. Patienten behandlades under 4 månader med smörjkur och derefter iodkalium. Hade dock inga andra tecken till syphilis. Ej heller fanns tuberkulos. Den starka flytningen förhindrade en operation för att tillsluta kloaken. Hon lemnade lasarettet d. 31/10 i ej mycket bättre skick, än hon inkommit.

Qvinna, 44 år, int. d. 10/4. Om denna patient saknas alla anteckningar, annat än den ,att hon blef utskrifven förbättrad d. 4/5.

Tumores haemorrhoidales.
Nio män och 2 qvinnor opererades under året, alla med incision genom slemhinnan och ligatur af knölarna, inre eller yttre. Alla operationerna gingo väl, dock måste i ett fall operationen göras om med termokauter.

Strictura recti.
Uppkommen efter en resektion af rectum; omtalas i sammanhang med denna under rubriken adenoma.

Mastitis.
Tre fall, i det ena hos en digifverska, voro båda mammae angripna och abscessen i den ena hade redan ledt till gangren i huden. I det andra, hos en 44-årig qvinna, hade småningom, och utan föregången barnsäng, uppkommit en induration i venstra mamma, hvilken ledde till extirpation.

Abscessus perirenalis.
En man qvarlåg från 1885 och utskrefs ej fullt frisk d. 15/2.

Man, 46 år, int. d. 4/2. Han hade insjuknat sjelfva nyårsdagen med häftiga rysningar och derefter feber. Höll sig uppe till d. 14/1, men måste då gå till sängs. Den 16/1 fick han ånyo en häftig frossbrytning. Vid intagningen fanns en äppelstor svullst i högra lumbalregionen och en liknande i h. fossa iliaca. Den 11/2 gjordes incision i den nedre tumören, men intet var påträffades. Den 13/2 inträdde kollaps och patienten dog den 16/2. Obduktionen visade, att snittet förfelat abscessen, som på ett ställe brutit igenom peritoneum och åstadkommit den hastigt dödande peritoniten. Njuren var förstörd. Så långt journalen, jag känner intet om detta fall.

Qvinna, 25 år, int. d. 30/4. Hon vårdades här 1885 och utskrefs läkt d. 10/12. Kort derefter lär dock abscessen ha brutit upp igen och ville sedan läkas. Här gjordes debridement af fisteln och man kom återigen in på njuren och kände deri samma urhålkning. Tendensen till läkning af det yttre såret var mycket stark och måste alltjemt motarbetas. Hon utskrefs ånyo d. 21/7. Hon visade sig åter d. 20/10. Såret hade då varit läkt i tre månader och patienten var frisk.

Cystitis.
Man, qvarliggande sedan 1885 19/8, utskrefs d. 16/1 förbättrad.

Man, 22 år, int. d. 17/9. Åkomman uppkom för 1 ½ år sedan utan föregående gonorrhé. Behandling hittills utan bestämd nytta. Trängningarna voro mycket täta, svedan efter urinering stark; ömhet vid tryck öfver blåsan, men ingen flytning ur urethra. Urinen ren, innehöll icke albumen. Sten fanns icke. Prostata var ej förstorad, men sädessträngarna kändes svullna och mycket ömma. Diagnosen blef tuberkulös cystit. Blodkroppar funnos vid mikroskopisk undersökning i urinen. Utskrefs för att intagas å lasarett i sin hemort d. 28/10.

Man, 35 år, int. d. 11/5. Sjuk sedan Oktober 1885. Gonorrhé lär ha föregått. Trängningarna ha hittills varit svåra, och blödningar, ibland högst betydliga, ha följt dem. Vid intagningen kunde han ej hålla urinen i mer än 20 minuter, natt och dag. Prostata var öm för tryck, men ej blåsan. Urinen blodig. Äfven med tillhjelp af kloroformen kunde ej mera än 100 kubikcent. vatten få rum i blåsan. Derför gjordes i och för dränering af blåsan sectio mediana d. 15/6. Dränerades först genom såret, sedan genom penis. Sedimentet i urinen undersöktes flera gånger och det lyckades till sist att få exemplar af tuberkelbacill. Han utskrefs d. 18/10, ej mycket bättre än då han kom in med afseende på trängningarne. Fick en urinrecipient.

Man, 52 år, upptagen bland qvarliggande från 1885 men under rubriken Strictura urethrae. Han utskrefs efter genomgången urethrotomia interna d. 2/4, men återkom d. 27/8, emedan cystiten tagit upp sig. Strikturen är nu utplånad, men cystiten var ganska svår. Han utskrefs ånyo d. 24/9, betydligt bättre.

Man, 75 år, int. d. 26/1. Hade i många år lidit af sin kroniska cystit och hade en mycket stor prostata. Intogs derföre att han ej kunde kasta vatten sjelf och ej heller tappa sig på sista tiden. Sköljdes här och utgick mot vår önskan, redan d. 16/2. Han återkom redan d. 29/4, sämre än förut. Då det var att förutse, att han aldrig skulle kunna lära sig att sondera sig, uslig och darrhändt som han var, beslöt jag mig för att anlägga blåsfistel och gjorde sectio alta d. 6/5. Läkningen gick normalt, urinen blef klar och han utskrefs med en rätt bra tillslutande apparat med kran.

Man, 76 år, int. d. 16/10. Gammal cystit, 1883 vårdad på lasarettet. Var jemförelsevis frisk till slutet af August, då symptomen förvärrades. Vid intagningen var han mycket klen, varmängden i urinen mycket stor, urinens qvantitet förminskad, prostata stor, båda testiklarna ansvälda. Vårdades här till d. 21/11, då han dog. Obduktionen utvisade 2 stora abscesser både ofvan och bakom blåsan. Intill dem ledde små hål i blåsan.

Qvinna, 22 år, int. d. 28/9. Cystiten var här jemförelsevis obetydlig, men krampen i urethra mycket våldsam, dilatation forcée gjordes derför af urethra medels Simons specula 1-4. Detta medförde hastigt förbättring. Utg. d. 23/10.

Qvinna, 20 år, int. d. 28/11 och qvarlåg till 1887.

Haemorrhagia vesicae urinariae.
Man, 51 år, int. d. 3/12. Han har förut varit vårdad på lasarettet för striktur och lärt att sondera sig sjelf. Efter en sådan sondering, med mjuk sond, fick han en svår blödning. Kunde nu ej införa sond utan kom hit på natten och tappades. Urinen innehöll mycket blod. Sedan var urinen starkt blodig. Här inlades en sonde à demeure och infördes en isfylld kolpeurynter i rectum. Försigtiga borsyresköljningar gjordes. Efter några dagar blef urinen åter klar. Utskr. d. 15/12. Har sedan visat sig och kan åter sondera sig sjelf. Urinen fri från blod.

Lithiasis renalis.
Man, 28 år, int. d. 10/10. Har under sista året emellanåt varit besvärad af trängningar till urinkastning, på sista tiden har han känt smärtor före urinens afgång. Under de sista tre dagarna har hans lidande tilltagit. Ingen striktur fanns och ej heller blåsesten, men urinen innehöll litet blod och spår till ägghvita. Han har någongång haft grus med urinen. Efter stillaliggande och svaga borsyresköljningar blef han bättre. Utg. d. 12/10. Till diagnosen är satt ett ?. Ej utan skäl.

Lithiasis vesicalis.
Två män, båda 68 år gamla, båda opererade medelst sectio alta, qvarlågo från 1885 och utskrefvos friska i början af 1886.

Man, 55 år, int. på enskildt rum d. 13/9. Han har i flera år lidit af svårighet att kasta vatten, till följd af en betydlig prostatahypertrofi och under de sista ej blifvit af med urinen utan ständigt måst sondera sig. Egentliga tecken till sten ha ej förefunnits förr än på sista året. Opererades medelst sectio alta d. 15/9. Två krakmandelstora stenar (urinsyra med obetydligt skal af fosfater) uttogos. Utskr. läkt d. 5/11. Carl Jakob Rossander

Man, 59 år, int. d. 11/8. Började först märka svårigheter vid urinkastningen år 1881. Redan 1883 konstaterades närvaro af sten. Undergick 1883 stenkrossning, verkstäld af Santesson. I början af 1886 återkommo de gamla symptomen. Stenkrossning gjordes af Berg d. 13/8. Två stenar fattades och krossades, 4 och 3 c. m. Stark blödning efteråt. De följande dagarna var äfven urinen blodig, och d. 16 instälde sig retention. Genom sugning lyckades det Dr Schmidt att befria pat. från blodcoagula och urin. Detsamma repeterades dagen derpå, men sedan blef urinen temligen blodfri. En liten pleuritis tillstötte, sedan epididymitis till venster. Den 9 Sept. var pat. så pass återstäld att han kunde opereras medelst sectio alta. Läkningen stördes af att urin trängde sig ut ur såret och åstadkom en lindrig suppuration. Läkt d. 29/10.

Man, 65 år, int. d. 19/1 på enskildt rum. Första symptomen datera sig från Febr. 1884. Pat, var vid intagningen rätt klen. Sectio alta d. 22/1. Drän. Uratsten, 4 c. m. 2 c. m. Läkt d. 18/2. Utskr. d. 1/3. Johan Wilhelm Berg

Retentio urinae.

Man, 63 år, int. d. 10/2. Retentionen var orsakad af prostatahypertrofi. Urinstämma hade instält sig dagen förut. En praktikus i staden hade tappat honom med silfverkateter och dervid gjort en falsk väg i prostata. Blödning. Här användes endast mjuka instrument och efter några dagar upphörde blödningen. Kunde kasta vatten sjelf då han utgick d. 12/3.

Man, 78 år, int. d. 10/4. Retention sedan 2 dagar t. f. af stor prostata. Vid utskr. d. 12/5 kunde han både kasta vatten sjelf och fullständigt tömma blåsan.

Man, 79 år, int. d. 29/11. Urinstämma d. 15/11. Samma orsak s. föreg. Behandlades först på Sigtuna sjukhus och blef bättre. Här låg han endast 5 dagar. Kunde kasta vatten sjelf, men lemnade qvar nära en rondskål. Utg. med mjuk kateter.

Strictura urethrae.
Tre män qvarlågo sedan 1885; utgingo alla förbättrade. I ett af dessa fall var urethrotomia interna verkstäld. Under året intogos 11 patienter. I 5 af dem behöfde endast graduell dilatation användas. De andra voro svårare.

Man, 40 år, int. d. 24/11. Strikturen var här jemförelsevis lindrig, men cystiten så mycket svårare, i synnerhet voro trängningarna oupphörliga. Qvarlåg till 1887; blåsdränering företogs då medelst sectio alta. Carl Jakob Rossander

Man, 46 år, int. d. 13/7 i så eländigt skick, att han troddes skola dö omedelbart. Han blef dock inskrifven d. 2/8. Vid inkomsten hade han retention, utbredd urininfiltration, gangren i perineum, gammal nefrit. Han afled d. 18/8. Utom de omnämnda förändringarna funnos miliära abscesser i prostata och högra lungan bronchopneumoni.

Man, 50 år, int. d. 30/8. Förut lindrigare anfall af retention, men nu fullständig. Strikturen så trång, att endast ledare kan genomföras; men ingen sond på den. Punktion af blåsan ofvan symphysen uttömde klar urin. Samma operation gjordes om d. 1/9. Den 2:dra gjordes yttre urethrotomi. En abscess i bulben påträffades, men den bakre delen af urinröret ej. Först efteråt, sedan pat. fått vakna och trängningarna påkommit, visade några frampressade droppar hvar den rätta vägen var. Blåsdrän anlades nu från såret. Efter några smärre missöden med dräneringen gick allt sin gilla gång och pat. utskr. d. 6/10 läkt. Solid kateter, N:o 10 Engelska skalan, går då in. Johan Wilhelm Berg

Man, 54 år,int. d. 13/12. Urgammal striktur, vårdad på åtskilliga sjukhus. Urethrotomia interna en gång verkstäld för 6 år sedan. Svårigheterna på sista tiden tilltagande. Vid intag nära fullständig retention. D. 16/12 gjordes urethrotomis interna. Förloppet efteråt reguliert. Qvarlåg till 1887. Carl Jakob Rossander

Man, 55 år, int. d. 8/6. Strikturen bortåt 20 år gammal, komplicerad med en fistel i scrotum, hvarur pat. påstår sig ha känt urin utkomma. Detta kunde emellertid här ej konstateras. Efter åtskilliga försök lyckades det att få igenom en ledare och med dess tillhjelp den finaste af Béniquets sonder. Han utskrefs läkt d. 15/7.

Man, 56 år, int. d. 7/5. Supare af värsta slag. Vårdad här redan för 11 år sedan för striktur. Inkom nu med fullständig retention. Han hade 3 strikturer, en tätt innanför orif. ext. urethrae, en i pars pendula, den sista och trångaste ungf. vid pars membranacea. Endast en ledare gick in och det med största svårighet. På den infördes Maisonneuves instrument och urethrotomia interna gjordes. I början blef han bra nog, men försämrades efter 8 à 10 dagar och dog plötsligt d. 21/5. Obd. visade en subakut endokardit och den närmaste dödsorsaken var hjertförlamning. Carl Jakob Rossander

Abscessus urinarius.
Man, 19 år, int. d. 25/12. Våldsam stöt i perineum i April 1885. Derefter svårighet att kasta vatten. Tappades, och en abscess öppnades i skrefvet. Sedan var allt bra till i vinter, då en tumör åter uppstod på samma ställe. Incision gjordes och en abscess påträffades, som kommunicerade med urethra. Äfven nu läkning efter någon tid. Vid intagningen inkontinens. En tumör i perineum öppnades och befanns vara en håla med varblandad vätska, men väggarna voro öfverklädda med ett epithelliknande lager. Defekten i urethras nedre vägg var 2 c. m. Iodoform, blåsdränage. Denna pat. qvarlåg till 1887 och gaf mig mycket att göra äfven under detta år.

Fistula urinaria.
Gosse, 10 år, int. d. 24/8. Två små fistlar qvarstodo efter en operation för epispadiasis, verkstäld här på Lasarettet. Genom uppfriskning och suturering i 2 rader lyckades det att någorlunda tillstoppa hålen.

Man, 50 år, int. d. 18/10. Gammal striktur, behandlad af mig för flere år sedan. han blef då bra, men försummade naturligtvis sondering. Återkom med retention, derjemte abscess i perineum. Inlades på enskildt rum endast för 9 à 10 dagar. Läktes sedermera endast genom sondering.

Epididymitis et orchitis.
Ett fall qvarliggande sedan 1885, fyra tillkomna under året. Man, 40 år, int. d. 12/8. Suppurerande epididymit, som ansågs indicera extirpation. Den borttagna epididymis befanns också ostigt omvandlad. Läkt d. 23/8.

Man, 45 år, int. d. 25/1. Alldeles analogt fall med föregående och samma behandling, exstirpation af testis. Läkt d. 9/2. Dessa båda fall skulle med lika eller större skäl ha kunnat blifvit förda under nästa grupp. De båda andra voro enklare.

Tuberculosis testiculorum.
Man, 24 år, int. d. 17/2. Genom en spark på scrotum 1882 fick han en högersidig orkit, som gick till suppuration. Utan anledning fick han 1885 samma åkomma i den v. testikeln. I Oktober uppstodo fistelgångar från båda testiklarna. Båda voro svullna, då han kom hit, och secernerade var. Castration d. 20/2. Derefter stark feber, envis hicka. Den 9/5 exstirperades lynfomer i båda parotisregionerna. Vid utskrifningen d. 4/6 kändes en valnötstor ansvällning i v. inguen.

Man, 32 år, int. 15/4. Orchitis sedan ett år, fistel sedan några dagar. Dessutom en mycket snäf striktur. Pat. var mycket nedsatt och hade förtätning i venstra lungspetsen. Exstirpation af h. testis d. 21/4. En fistel fanns i scrotum, som under läkningen genomsläppte urin, hvarigenom läkning per primam förhindrades. Utg. d. 2/6.

Man, 28 år, int. d. 6/9. I Februari ansvällning af högra testis, kanske efter ett trauma. Gick tillbaka, men i Juni ansvällde också den andra och gick till suppuration. Denna har nu en fistel, men dessutom kännes både prostata och vesiculae seminales hårda. Exstirp. af venstra testis d. 12/9. Epididymis var alldeles ostvandlad. Utg. d. 27/9.

Man, 29 år, int. d. 5/5. År 1885 borttogs den venstra testikeln för tuberkulos, i år d. 2/6 måste den andra för samma orsak skull aflägsnas. Vas deferens innehöll var och exstirperades derför så högt upp som möjligt. Utg. den 18/6.

Man, 21 år, int. d. 18/2. Spontant uppkommen svullnad i högra testis, evident tuberkulos, så mycket mer, som han har en börjande tuberculosis pulmonum och äfven den venstra epididymis innehåller en varhärd. Exstirpation af h. testikeln och evidement af abscessen i den venstra gjordes d. 19/12. Qvarlåg till 1887.

Syphiloma testis.
Man, 28 år, int. d. 19/11. Syphilis för 4 ½ år sedan. Ansvälling af högra testikeln, hvilken trotsat både smörjkur och iodkalium. Exstirp. d. 20/11. Utg. läkt d. 3/12.

Hydrocele testis.
Under året intogos 4 fall. Det ena opererades medels incision (Volkman), derpå följde orchitis. De tre andra opererades med tappning och iodinjektion, en på båda sidorna samtidigt. En qvarlåg till 1887, de andra utgingo friska liksom de två, från 1885 qvarliggande.

Hydrocele funiculi.
En 10 års gosse, orsaken till åkomman en spark. Oper. medelst incision och dränage. 5/4 – 17/4.

Myitis.
Fyra fall, behandlade med massage o. s. v. Ett af dem, hos en hysterisk qvinna, med säte i cucullaris, rönte under de få dagar, som det behagade henne att vistas å lasarettet, ingen förbättring.

Tendovaginitis.
Qvarliggande från år 1885 en qvinna med suppuratif tendovaginit, åtföljd af multipla abscesser i högra handen och armen. Utg. läkt d. 8/4.

Under året intogos 6 patienter, alla qvinnor. Samtliga fallen voro ganska allvarsamma, förbundna med svåra suppurationer i händer och underarmarna. Hos två, båda 56 år gamla, fanns gangren i thenar och i fingrar redan vid inkomsten. Multipla incisioner gjordes i hvarje fall. Två patienter qvarlågo under behandling vid årets slut.

Tendovaginitis tuberculosa. Tre fall, likaledes alla qvinnor. Den yngsta var 16 år gammal, intogs d. 26/1. Åkomman hade börjat i lillfingrets flexorssena och derifrån sträckt sig till alla de andra. Incisioner och evidement. Utskr. d. 12/4 med god rörlighet utom i lillfingret.

Qvinna, 22 år, int. d. 31/5. åkomman ungefär ett år gammal, alldeles som i de andra båda fallen. Beträffande långfingrets sena å fingret och i vola manus. Incision, skrapning och dränage. Läkt d. 29/6.

Qvinna, 25 år, int. d. 9/2. Likaledes sjuk i långfingrets flexorssena och i ungefär samma utsträckning. I dennas skida funnos dels fastsittande, dels fria corpora oryzoidea. Här förenades såret efter operationen och läkning p. pr. inträdde i största delen.

Ganglion.
Man, 39 år, int. d. 12/5. Sedan 6 månader en alltjemt tillväxande tumör på venstra fotryggen. Exstirperades d. 15/5. Tumören, med vanligt innehåll, sträckte sig med en pedunkel längst senan för extensor hallucis. Dess egentliga utgångspunkt kunde ej afgöras. Utg. läkt d. 23/6.

Bursitis et hygroma olecrani.
I tre fall akuta suppurativa bursiter, men i ett verkligt hygrom. Det var hos en 62 år gammal man, som intogs d. 25/6. Hygromet, som tillvuxit under 4 år, mätte 8 c. m. i längd och 5 c. m. i bredd. Det exstirperades in toto d. 28/6. Väggen var ganska tjock, prolifererande på flera ställen. Utg. läkt d. 6/7.

B. et H. trochanterica.
En man, 57 år, med en suppurerande bursitis troch. qvarlåg sedan 1885 Utg. läkt. d. 19/2.

Man, 19 år, int. d. 7/7. Åkomman daterar sig 8 år tillbaka. Nu fanns en stor fluktuerande tumör, gående från trakten öfver trokantern nedåt venstra lårets utsida. Den exstirperades d. 8/7. Den tjockväggiga kapseln var omgifven med späckliknande granulationsmassor, hvilka alla omsorgsfullt aflägsnades. Såret läktes p. pr., men en abscess på djupet måste sedermera öppnas. Utg. läkt d. 17/8.

Man, 35 år, int. d. 10/11. Fick för 3 år sedan en svullnad i venstra ljumsken, oöm. För 1 1/2 år sedan uppträdde plötsligt (?) å venstra lårets utsida en knytnäfstor tumör, och som sedan tilltagit. Den är nu 15 c. m. i diameter, och sträcker sig från öfre randen af trochantern längst ned på låret. Tumörerna tyckas ej kommunicera med hvarandra. Exstirpation af den yttre d. 11/11. Stor yttre incision, fridissikering af den fasta väggen från dess intima sammanhang såväl med huden som fascia lata och underliggande delar. En förlängning af cystan, uppåt och inåt, kunde ej uttagas, utan eviderades grundligt. Tre grofva dränagerör inlades. Suturer. Den sistnämnda pochen gaf sedan upphof åt en stor abscess. Det omnämda hygromet i ljumsken påverkades allsicke af operationen. Pat. hemreste d. 22/12 och skulle sedan återkomma för operation af den lemnade tumören.

Qvinna, 24 år, int. d. 29/9. Akut bursit, enligt uppgift endast 14 dagar gammal, hade dock redan nått en sådan utsträckning att vid incisionen nära en rondskål purulent vätska uttömdes. Två divertiklar funnos, det ena ledde hän mot incisura ischiadica, det andra under glutaeus maximus. Läkt den 23/11.

B. et H. praepatellaris.
Af de 8 under året behandlade fallen voro 4 akuta suppurativa bursiter, för hvilka gjordes incision. I två af dem sekundär suturering efter uppfriskning af sårränderna. Fyra fall voro äkta hygromer. I tre gjordes vanlig extirpation med god läkning utom i ett, qvarliggande till 1887. I ett fall försöktes att endast göra excision af en del af väggen och sutur. Detta fall gick långsammare till läkning, än hvad förhållandet plägar vara efter totala exstirpationer.

Hygroma poplitis
Man, 25 år, int. d. 12/1. Pat. som förut blifvit opererad för en svullst på insidan och öfver v. knät (diagnos: hygroma semimembranosi) märkte den n. v. svulsten för 5 veckor sedan, dock hade han förut känt vissa obehag i samma trakt. Tumören har i poples stroleken af ett äpple och sträckte sig under senorna för semimembranosus och gastronemius. Ingen utgjutning i knät. Incision gaf utlopp åt en betydlig mängd synovialliknande vätska. Utskr. 1 d. 27/1.

Mures in articulo genus.
Två fall hos män, den ena 21, den andra 25 år gammal. Symptomen de vanliga, hos båda betydlig utgjutning i leden. I båda fallen incision. I det ena fallet inlades ett dränagerör i leden, i den andra syddes den ihop utan sådant. Detta senare läktes fortare.

Synovitis art. cubiti.
Qvinna, 45 år, int. d. 13/11. Synovitis gonorrhoica, särdeles envis. Behandlades med salicylsyradt natron, iodkalium, massage senare. Qvarlåg till 1887.

Synovitis radiocarpalis.
Flicka, 12 år, int. d. 4/10. Åkomman mer än ett år gammal. Huden var hel, men diagnosen stäldes på tuberkulos och resektion gjordes d. 7/10; hvarvid karpalbenen i andra raden borttogos och hela den infiltrade kapseln. Utskr. läkt d. 8/11. Fallet hör således till de tuberkulösa arthroiterna.
Det andra fallet var en katarrhal synovit; behandlades med massage.

Synovitis art. digit.
I leden mellan tummens första och andra phalang. Obetydligt fall.

Synovitis art. ileofemoralis.
Man, 22 år, int. d. 6/2. Föll från en flera alnars höjd. och på venstra trochantern. Katarrhal synovit; behandlades med sträckförband och utgick nästan alldeles frisk d. 6/4.

Synovitis art. genus.
Qvarligg. från 1885 en qvinna, 27 år, med serofibrinös gonit. Ut. frisk d. 16/1.

Under året intogos 10 fall, dels katarrhala, dels hyperplastiska synoviter. De flesta behandlades med massage, bad o. s. v. I ett par fall anlades sträckförband. I ett fall hos en qvinna, 28 år, int. d. 7/5, gjordes punktion och aspiration. Hon måste dock några dagar efteråt öfverflyttas till medicinska afdelningen för tyfoidfeber.

Man, 33 år, int. d. 8/2. Lues 1879. Akut ledgångsrheumatism 1883. Sedan hvarjehanda rheumatiska känningar. I Nov. 1885 svullnade det venstra knät, hvarför han intogs på medicinska afdelningen, der han genomgått smörjkur och fått iodkalium, utan att knät deraf påverkats. Här gjordes d. 11/2 arthrotomi och dränage. Utg. i det närmaste frisk d. 22/3.

Synovitis art. tibio-tarsalis.
Man, 24 år, den sist intagna patienten under år 1886. Tillhör således 1887.
Det andra fallet utan intresse.

Synovitis medio-tarsalis.
Ett fall qvarliggande från 1885. Utg. frisk 25/1.

Haemarthrus.
Man, 35 år, int. d. 6/3. Genom ett fall distorsion af venstra knät, ruptur af ligam. interna genus sin. och blödning i leden. Äfven en större subkutan blödning tyckes enl. journalen, ha varit med. Behandl. med massage och spjelförband. Utg. frisk d. 13/4.

Man, 57 år, int. d. 22/2. Omkullslagen af en skenande häst d. 19/2. Då blodet i leden ej visade tendens att absorberas gjordes arthrotomi d. 27/2. Sköljning, dränage. Utg. läkt d. 14/3.

Arthroitis tuberculosa art. humero-scapularis.
Man, 19 år, int. d. 13/2. Caries i h. armleden, sedan 3 år, kongestionsabscess öppnad 9 månader före inkomsten. Resektion d. 15/2. Lungorna mer än misstänkta. Läkt med en grund fistel d. 15/4.

Arth. tuberc. cubiti.
Gosse, 10 år, int. d. 14/10. Åkomman enl. uppgift endast ett par veckor gammal. Feber. Sedan profpunktion utvisat närvaron af var gjordes d. 21/10 Arthrotomi med skrapning af misstänkta ställen å benen, särdeles olecranon. Utg. med god rörlighet d. 26/11.

Man, 64 år, int. d. 28/11. Sjuk sedan sommaren 1884. Långt gående förstöring. Resektion gjordes d. 28/11, amputation på humerus d. 4/12. Qvarlåg till 1887, men utgick läkt.

Arthr. tuberc. art. radiocarpalis.
Qvinna, 30 år, int. d. 24/8. Utbredd caries i handleden och abscesser både i handen och uppåt armen. Incisioner och dränage. Patienten led ett par veckor af ett hårdnackadt diarrhé. Amputation ansågs nödvändig, men den ville hon ej underkasta sig, utan föredrog att lemna lasarettet d. 23/9.

Arthr. tub. coxae.
Ej mindre än 4 patienter qvarlågo sedan 1885. Af dessa afledo 3; en 12-årig flicka, en man på 21 år och en på 24. Alla hade under år 1885 undergått resektion, den sistnämnda till och med ännu en i år. Under året intagna 13.
Gosse, 17 månader, int. d. 12/4. Kyphos i lumbalregionen sedan 8 à 9 månader. En abscess har öppnat sig i h. glutealregionen, efter hvilken en grund fistel ännu finns qvar. Evident coxit i suppurationsstadiet sedan 5 veckor. Resektion 13/4. Lårbenshufvudet togs bort och pannan renskrapades. Utgick läkt d. 14/5. Kyphosen och fisteln behandlades här icke. Johan Wilhelm Berg

Gosse, 8 år, int. d. 31/8. Extension forcée gjordes d. 19/9. Sedan distraktion. Utg. med gipsbandage d. 6/10 n. frisk.

Gosse, 11 år, int. d. 9/7. Coxiten uppkommen efter ett fall för 6 månader sedan. Ännu smärtor vid tryck på trochantern och öfver leden, värk endast i knät. Stark adduktions- och flexionskontraktur. Gipsbandage och derefter extenstion på sätt, som nedanföre skall angifvas. Utgick d. 11/11, fri från alla smärtor, men med benet orörligt i extenderad och lätt abducerad ställning.

Gosse, 14 år, int. d. 7/8. Åkomman började pingstaftonen 1885 med värk och feber. Kongestionsabscess öppnade sig i v. inguen. I April blef han opererad (huru säges ej), derefter qvarstår en fistel i trochanterregionen. Patienten är klen och urinen innehåller mycken albumen, men inga cylindrar. Resektion d. 12/8 af Johan Wilhelm Berg Afled d. 7/10 i uremi. Operationssåret var då läkt.

Man, 18 år, int. d. 8/6. Åkomman 5 år gammal, uppkommen efter trauma. Låg under första tiden till sängs ett år, sedan då och då. Tid efter annan ha abscesser brutit upp, somliga ha läkts andra qvarlemnat fistlar. En stor ingcision och evidement gjordes d. 14/6, men då kapseln kändes hel, fortsattes ej den tillämnade resektionen. Den måste dock verkställas d. 14/8, varets källa var bäckenbenen och acetabulum, collum femoris nära friskt. Qvarlåg ännu i Aug. 1887.

Man, 18 år, int. d. 23/11. Kom ej till resektion förr än 1887, emedan extensionsförband först länge försöktes.

Man, 22 år, int. d. 6/2. Hade gjort ett svårt fall 2 månader förut. Hade vid inkomsten en evident höftledsinflammation, men blef efter 2 månaders behandling så mycket bättre, att han lät utskrifva sig. Återkom försämrad d. 27/10. Han behandlades ånyo med distraktionsförband och salisylsyra, då feber påkom. Qvarlåg till 1887, men utskrefs, sedan han äfven haft en gonitits på samma, den venstra, sidan, lidligt frisk.

Man, 23 år, int. d. 19/5. Journalen innehåller intet om sjukhistorien. Jag minnes att han hade en betydlig adduktions- och flexionskontraktur, hvilken behandlades med sträckning, liksom i fallet N:o 3. Fick sedan länge massage och elektricitet. Utgick d. 14/1 1887, coxiten för länge sedan förbi.

Man, 27 år, int. d. 14/6. Resektion d. 17/6. En fistel qvarstod, som ej ville läkas, från femur. Patienten vägrade likväl att undergå ny operation, utan föredrog att låta utskrifva sig d. 28/11. Hans allmänna tillstånd, som var mycket dåligt vid inkomsten, har under tiden väsentligt förbättrats.

Flicka, 6 år, int. 19/10. Egentliga symptom af coxitis sedan jultiden 1885. Smärtor emellanåt mycket svåra, ibland har hon dock kunnat gå uppe, den senare tiden dock endast på krycka. Vid intagningen tydlig spontan luxation af venstra femur. Resektion d. 26/10. Caput humeri, som aflägsnades jemte trochanter major, var jemförelsevis friskt, deremot acctabulum och när gränsande delar af såväl os ilei som os ischii sönderfallna. Var fanns knappt någonstädes. En grundlig evidering af hela såret måste göras d. 28/12 och omigen, för en sänkningsabscess d. 19/1. Utskr. läkt d. 3/4 1887.

Flicka, 9 år, int. d. 19/6. Resektion d. 23/6. Under afsågningsytan befanns märgen sjuk ända till 6 c. m. djup. acetabulum också kariöst. Utg. läkt den 9/10.

Flicka, 13 år, int. d. 6/3. Resektion d. 18/3. Evidement af såret och borttagning af en lös seqvester i trochantern d. 6/9. Utskr. läkt d. 19/12.

Flicka, 13 år, int. d. 8/10. Tuberkulos i familjen. Patientens åkomma 6 månader gammal. Behandlades länge med extensionsförband m. m. Qvarlåg till 1887. (Resektion slutligen gjord i år, hvilken pat. öfverlefde endast 15 dagar.) Höftledsresektionerna hafva således lemnat ett vida lyckligare resultat under år 1886 än under föregående år. Utan tvifvel beror detta på fallens beskaffenhet, ty indikationerna för operationen och sättet för dess verkställande hafva varit desamma.
Hvad behandlingen med permanent extraktion eller distraktion angår, så anser jag mig böra anmärka, att det sätt, hvarpå den vanligen utföres, ej är tillräckligt annat än i sjukdomens början och innan någon väsendtlig kontrakturställning uppkommit. Att den är förträfflig i det första stadiet, visar ju den dagliga erfarenheten; om det är distraktionen i och för sig, eller endast den immobilitet, hvilken den åstadkommer, som man bör tillskrifva den helande inverkan, vill jag nu ej diskutera. Äfven då patienterna få gå uppe, men Taylors eller andra apparater, inträda alldeles samma förhållanden. Jag erkänner mig icke vara någon stor vän af denna behandlingsmetod under det florida stadiet af coxitis, ja, så länge ännu någon ömhet finns qvar. Det behöfs en utmärkt tillsyn af barnen under det de få gå uppe på detta sätt; bandaget kommet endast allt för lätt ur sitt läge, förlorar i verksamhet, och då verkar det skadligt, mest visserligen derför att man litar för mycket derpå. Vida lättare är, att hålla patienten i stillhet under sängliggande. Om än "distraktionen"i otaligt många fall eluderas, och detta är snarare regel än undantag, så stödja dock icke patinterna då på den sjuka extremiteten. Gipsförbandet, då det kan användas, medför denna så nödvändiga "Entlastung" föröfrigt nästan säkrare än extensionsförbandet.

Men om den permanenta extensionen än må anses lämpligast och tillräcklig i dessa enklare fall, så vågar jag påstå, och det har jag gjort många gånger förr, att den på vanligt sätt applicerad, är alldeles otillräcklig, då det gäller att på samma gång afhjelpa en redan inträdd kontraktur i höftleden (om ingen annan än nu fråga). Hvarje läkare vet, huru en sådan kontraktur kan dissimuleras genom förskjutning af bäckenet. Det hör ju till konstens a b c att veta, huru som den sjuka extremiteten kan se precist lika rät ut som den friska; hurusom de kunna ligga alldeles paralella, och likväl finnes en försvarlig kontraktur, ända till rät vinkel. Ser man på ryggen, der lordosen sqvallrar om förhållandet, så blir man också snart på det klara med flexionskontrakturen, och studerar man noga bäckenförskjutningen, så kan man väl äfven få hum om adduktionskontrakturen; till full visshet kommer man ej annnat än genom den manöver, som jag tror först blifvit angifven af Rydygier, nemligen att genom den friska extremitetens böjning i höft och knälederna, samt lårets uppförande mot patientens buk och bröst, nedtvinga bäckenet mot undersökningsbordets plan, och på samma gång låta det verkliga förhållandet emellan bäckenet och det sjuka låret framträda i all sin nakenhet. Man försöke nu att räta ur låret. Gör man det utan att anesthesera patienten, så skall han, i de flesta fall, så ljudligen ge sitt missnöje med denna manöver tillkänna, att doktorn skall vara mera än en half barbar, för att gå särdeles långt i sitt bemödande; och äfven om patienten sofver aldrig så, såm skall man, i många fall, finna motsåndet särdeles segt. (Är fullständig ankylos förhanden, då inträffa andra förhållanden, om hvilka jag ej nu ämnar tala).
Och så inbillar man sig, att när patienten blifvit förd tillbaka till sin säng, den felaktiga ställnigen åter blifvit cacherad genom bäckenförskjutningen, man skall lyckas att motverka denna senare genom att hänga några skålpunds tyngd på extremiteten. Nej, den ligger ju rät, den blir så också, den kan icke bli annat, äfven om man ökar tyngden till lispund, ty bäckenställningen påverkas alldeles icke af denna dragning rätt nedåt. Vill man uträtta något mot kontrakturen, så måste man gå till väga på annat sätt, och då har man två utvägar att välja på, med godo eller med ondo, arte aut marte. Den sistnämnda utvägen är kanske den, som mest begagnas, och som i lämpliga fall äfven leder fortast till målet: våldsam uträtning under kloroformnarkos med ty åtföljande immobilisering i den vunna ställningen medelst gipsförband. Jag klandrar visst icke denna åtgärd, som jag sjelf otaliga gånger utfört, och jag anser ej heller något fel i metoden ligga deri, att man kan få göra om saken åtskilliga gånger, innan man hinner målet. Men den passar icke alltid. Dels kan motståndet vara så segt, att man äfven genom ett ofta repeterande af den forcerade extensionen kommer sämre till målet än genom att sätta segt mot segt, d. v. s. åstadkomma uträtningen genom en graduel, men oupphörligt verkande dragning i den rätta riktninge, dels är metoden ej alldeles ofarlig. Jag har tillförene påvisat, och hvarje kirurg torde kunna anföra liknande fall, att en sådan våldsam åtgärd kan väcka till lif en inflammationsprocess, som till och med tycktes vara alldeles afslutad, ja, att dödlig utgång inträffat, såsom direkt följd af ingreppet. Och har man någon gång på så sätt opererat ihjel en patient, så är man skyldig att vara försigtig, allrahelst som man på en annan väg kan komma till det åsyftade målet och detta på ett sätt som ingen fara medör: med godo. Den graduella, permanenta extensionen är nog tillräckligt verksam, blott man går rätt tillväga med den, d. v. s., ställer så till, att dragningen verkar på skefställningen.

För detta ändamål är det absolut nödvändigt att ficera bäckenet i normal ställning. På det vanliga sättet nås detta icke, såsom jag förut visat. Men det gifves ett sätt, som jag icke påfunnit, ehuru jag nu ej minnes, från hvilket håll jag fick min kännedom derom. Det består deri, att man lyfter upp det sjuka låret, naturligtvis böjdt i knävecket, till dess bäckenet ligger platt mot underlaget och den befintliga lordosen alldeles utplånats. Nu framträder den verkliga kontrakturen i all sin glans. Det friska benet förblifver uträtadt. Patineten placeras så, på den vanliga ställning eller helt enkelt mellan tvenne skilda bord, att bäckenet och bålen äro fullt åtkomliga liksom det friska låret. Ett gipsbandage, och ett fast sådant, med tillräckligt underlag för att förekomma decubitus, lägges om det friska låret ända till knät, om så anses nödigt öfver detta, om bäckenet och bålen, så att allt detta blir oryggligt fixeradt. Det sjuka låret får ha sin kontraherade ställning oqvald. Först sedan detta gipsbandage efter ett par dagar vunnit nödig fasthet, börjar man att inverka på den sjuka extremiteten. Man lägger densamma i det vanliga extensions- eller distraktionsförbandet, dock måste, i början åtmistone, så mycken böjning i knät tilllåtas, att icke benet, pekar rätt i vädret, hvilket ju vore nästan outhärdligt eller åtminstone skulle fordra en särskildt suspensionsapparat (hvilket nog vore bäst och icke är omöjligt att med enkla medel åstadkomma). Den dragning, som de pålagda tyngderna åstadkomma, verkar nu positift extenderande och emot kontrakturen. Allt mera rätar benet ut sig, ty bäckenet förblir orörligt och kan ej eludera verkningarna af extensionen, och det dröjer ej länge, i rimliga fall, förr än benet blir effektift paralellt med det andra. Ett vanligt gipsbandage öfver bäckenet och det sjuka låret kan derefter träda i sin rätt, för att bibehålla hvad man vunnit, och så komma gymnastik och massage i sin tur för att återställa ledens funktion. Det förstås af sig sjelf, att man härvid har att beakta adduktionskontrakturen, hvilken ofta är svårbotligare än flexionen. Ingenting är lättare, än att förena extensionen med abduktion – blott man tänker derpå.

Arthroitis tuberculosa genus.
En qvinna, 51 år gammal, qvarlåg från 1885, utskrefs frisk i Januari 1886. Under året intogos till behandling fem patienter, alla af qvinligt kön.

Flicka, 6 år, int. d. 16/8. Gonit sedan 3 år. Ömhet för tryck ännu qvar. Leden tjock, men musklerna atrofiska. Supplementär kontraktur äfven i motsvarande , venstra höfleden. Knät nästan orörligt i 130 grader kontraktur. Behandlades länge med permanent extension, äfven med Phelps förband, då hon fick gå uppe, men ej länge kunde fördraga, emedan det framkallde eczem. Qvarlåg till 1887.

Flicka, 8 år, int. d. 1/7. Gonit i 3 år, äfven i andra afseenden fallet likt föregående. Tenotomi gjordes d. 3/7 på m. m. biceps, semitendinosus, semimembranosus, gracilis och tensor fasciae latae upptill. Sedan gipsbandage. Utskrefs med Phelps bandage d. 28/8.

Qvinna, 23 år, int. d. 7/8. Döfstum. Gonit till höger sedan 6 år, dock först under de senare månaderna svårare smärtor. Resektion d. 10/8, total. Läkning, hastig af såret, men benändarna voro ej absolut fast förenade, då hon d. 8/10 utgick.

Qvinna, 23 år, int. d. 14/10. De första sjukdomssymptomen redan för 12 år tillbaka. Då och då har hon varit sämre och för en tid fått intaga sängen. Nu en betydlig ansvällning och ömhet. Total resektion d. 16/10. Qvarlåg till 1887, men utskrefs frisk d. 31/1.

Qvinna, 25 år, int. d. 26/9. Skadat sig genom vrickning för 3 år sedan. Utom de vanliga tecknen till fungös arthroit hade hon en liten, ganglionliknande tumör på yttre sidan af knät, öfver cond. ext. femoris. Denna exstirperades d. 28/3 och befanns ha en förtjockad kapsel, i hvilken funnos corpora oryzoidea. Leden öppnades dervid ej. Behandlades sedan med konpression och massage. Utg. betydligt förbättrad d. 16/10.

Arthr. tuberc. art tibiotarsalis.
Gosse, 9 år, int. d. 28/10. Åkomman var 8 månader gammal, uppkomkommen efter en vrickning. Flera abscesser hade öppnat sig och qvarlemnat fistlar omkring venstra fotleden. Resektion d. 2/11 af Johan Wilhelm Berg, enligt Kochers metod. Förstöringen var så betydlig att hela talus, kärnan af calcaneus samt ledytorna af tibia och fibula borttogos. Utskrefs läkt d. 24/1 1887.

Yngling, 16 år, int. d. 28/9. Äfven här resektion enligt samma metod af Johan Wilhelm Berg D. 3/12 måste förnyad operation företagas, hvarvid caput tali och maleolus internus eviderades samt ledkapseln emellan talus och os naviculare så vidt möjligt var aflägsnades. Qvarlåg till 1887. Utskrefs frisk d. 5/6.

Man, 39 år, int. d. 2/1. Åkomman började för 4 år sedan. Han har varit vårdad på Diakonissjukhuset och 2 ggr på Sabbatsbergs sjukhus. Resektion gjord på det senare, derefter en fullständig slankled. Ny resektion d. 9/1 af Berg; en spik inslogs genom inre malleolen i talus för att åstadkomma fast sammanläkning. Detta lyckades likväl ej, och då mjukdelarna voro så miserabla, att ej ens Pirogoffs operation med utsigt till framgång kunde företagas, föreslogs amputation. Derpå ville pat. ej gå in, utan lät utskrifva sig d. 2/4.

Flicka, 5 år, int. d. 19/1. Sjukdomen daterar sig från Aug. 1885. Äfven här måste göras resektion. Utskrefs läkt d. 30/3, inskränkt rörlighet fanns i leden; pat. fick en ortopedisk känga till stöd.

Qvinna 37 år, int. d. 3/9. För fem år sedan fick hon smärtor i foten, behandlades af en charlatan, fältskär i Stockholm, sig till föga fromma. När det började arta sig alltför illa, öfvergafs hon af denna sedermera, utan att få hänvisning till läkare eller sjukhus. Hon vände sig en tid derefter till Lasarettet, vårdades här en tid under diagnosen pes planus supinatus post arthr. tub. tib. tars. Utkommen härigrån blef hon åter sämre och det så betydligt, att det ansågs nödvändigt att göra amputation å underbenet. Utskr. läkt d. 27/10.

Arthroitis art. talo-calcanei.
Man, 27 år, int. d. 20/11. Efter ett misslyckadt hopp för 3 år sedan började sjukdomen, men blef ej allvarsam förr än sommaren 1885. Insicion; först öfver talonavicularleden som dock befans frisk, sedan inåt leden mellan talus och calcaneus, som befanns full med granulationer, hvilka bortskrapades, så vidt möjligt var. Journalen upplyser, att sjelfva benen ej voro förändrade. Läkningen gick temligen bra, men foten var länge efteråt svullen, öm och behöfde behandlas med inamovibla förband. Qvarlåg till 1887. (Utskrefs läkt och förbättrad d. 1/3.)

Pseudarthrosis.
Man, 20 år, int. d. 21/9. Skadad d. 10/7 af ett jordras, hvarvid han fick båda låren afslagna. Vårdades på annat sjukhus. Det högra låret läktes, dock med vinkelställning, frakturen å det venstra, som var än mera förskjuten, var oläkt. Insicion gjordes och ett benstycke af 2 tums längd afmejslades af den öfre brottändan. Reunio per pr. lyckades ej. Varbildning inträdde och äfven d. 8/12 erysipelas. Qvarlåg till 1887. (Utskrefs läkt och med stadigt ben den 8/2.)

Man, 31 år, int. d. 12/10. Brott å högra humerus d. 17/2. Fullständig pseudarthros, 15 c. m. ofvanföre epicondylus. Operation d. 15/10, afsågning af båda brottändarna, silfversuturer. Mycket obetydlig suppuration. Qvarlåg till 1887.

Man, 45 år, int. d. 28/10. Öfverkörd af en jernvägsvagn d. 26/7. Svår fraktur, komplicerad, å nedersta delen af venstra tibia. Pseudarthros. Operation d. 2/11. Brottändarna å tibia bortmejslades, hvarvid en alldeles lös bit borttogs; fibula genommejslades äfven, för hoppassningens skull. Qvarlåg till 1887.

Man, 61 år, int. d. 29/7. Pseudarthros midtpå högra radius. Oper. d. 1/7. Afmejsling af benändarna, osteotomi på ulna. Silfversuturer. Vid utskrifningen d. 14/9 fanns ännu rörlighet, dock gjorde armen någorlunda tjenst, försedd med läderkapsel.

Qvinna, 42 år, int. d. 12/10. Brott på högra underarmen d. 4/7. Behandlad med gipsbandage, ganska slarfvigt. Oper. d. 14/10. Interkalation af muskelsubstans emellan brottändarna både å radius och ulna. Afmejsling och silfversuturer på båda ställena. Utskr. d. 2/1 1887. Konsolideringen lemnade ännu något att önska.

Qvinna, 61 år, int. d. 24/11. Brott på högra underarmen i Nov. 1885. Äfven hon misshandlad med gipsbandage. Pseudarthros. Behandlades här med massage. Pat. ville ej låta operera sig, och hennes allmänna tillstånd uppmuntrade ej heller dertill. Qvarlåg till 1887.

Contractura.
Gosse, 14 år, int. d. 9/4. Har aldrig kunnat gå. Orsaken skall ha varit något ryggmärgslidande i tidigaste lefnadsperioden. Båda benen äro atrofiska, knäna orörligt kontraherade i spetsvinklig ställning. Kilsresektion gjordes å båda knäna d. 13/2; Johan Wilhelm Berg; 2 spikar inslogos i hvardera benet. Läktes efter 6 veckor. Fast benläkning uppstod ej. Han kunde gå, men endast på två kryckor och med tillhjelp af en person, som stödde ryggen bakifrån. Utskrefs förbättrad d. 19/6.

Gosse, 16 år, int. d. 28/7. Kontraktur af båda låren efter en utlupen katarrhal höftledsinflammation på båda sidor. Han hade ej egentligen någon flexionskontraktur, utan endast adduktions. Då han gick, skedde det med benen korsade som en sax. De voro dessutom utåtrullade. Tenotomi på båda m.m. adductores longi gjordes d. 31/7. Det föll mig härvid in att försöka att för jemförelsens skull göra det ena såret öppet och det andra subkutant. De läktes lika bra båda. Utskrefs d. 27/8 med full rörlighet.

Flicka, 6 år, int. d. 31/5. Höggradig vinkelkontraktur af högra låret efter en utlupen, antagligen katarrhal koxit. D. 8/6 gjordes tenotomi på m.m. tensor fasciae latae och gracilis samt forcerad extension. Då benet ständigt ville återvända i den falska ställningen, anlades efter en månad gipsförband på sätt ofvanföre är beskrifvet. Förbättringen var påfallande. Utskr. d. 26/9.

Flicka, 11 år, int. d. 7/8. Lam i benen och bålen vid 2 ½ års ålder efter "hjärnfeber". Känseln återkom fullständigt och rörligheten till en del, kunde dock ej gå till följe af ett svårt dubbelsidigt genu valgum samt en stark pes varo eqvinus till höger. Opererades d. 12/8. af Johan Wilhelm Berg Tenotomi på biceps femoris, tendo achilis och plantaraponeurosen, allt på högra sidan. Derefter resektion af båda knälederna. Decubitus visade sig d. 20/8 på fotryggen och planta pedis, gangren äfven i såren efter tenotomierna på achilles och plantaris. Smärtor i högra benet hade uppträdt redan omedelbart efter operationen, liksom tårna visat sig kalla och känslolösa. Såren efter resektionerna läktes småningom, men branden och känslolösheten i högra foten och underbenet tilltogo. Albumen visade sig i urinen. D. 26/10 amputerades högra underbenet. Afled d. 23/10 tidigt under symptom af uraemi.

Qvinna, 43 år, int. d. 31/3. Akut rheumatism i Juni 1885 med lokalisationer flerstädes. Kontraktur i h. knäleden fanns qvar. Brisement forcé, massage och bad. Utg. d. 5/6 med i det närmaste fullständig rörlighet.

Anchylosis ileofemoralis.
Qvarliggande från 1885 en flicka, som utskrefs i Januari 1886.

Arthroitis genus.
26-årig man, int. d. 9/4. Efter ett penetrerande sår i h. knäleden fast ankylos i ½ rät vinkel. Osteotomi 13/4 på femur af Johan Wilhelm Berg Utskr. läkt d. 30/6.

Qvinna 20 år, int. d. 8/7. Rätvinklig ankylos, resektion d. 10/7. Utg. läkt d. 20/9.

Qvinna, 27 år, int. d. 1/7. Har varit sjuk i det högra knät ända sedan sitt tredje år och vårdats på flera sjukhus. Ankylos nu med åtskilliga fistel gångar. Resektion d. 2/7. Tvenne spikar inslogos genom huden, för att försäkra läkningen. Operationssåret läktes bra, men de gamla fistelgångarna måste åtskilliga gånger evideras. Qvarlåg till 1887. Utskrefs läkt d. 29/3.

Arthroitis digitorum.
Två obetydliga fall. Exartikulation i båda.

Luxatio pollicis complicata.
Man, 51 år, int. den 10/9. Luxationen var redan reponerad på polikliniken, men han inkom sedan med suppuration, hvilken nödvändiggjorde 2 successiva incisioner. Utg. läkt d. 9/10.

Luxatio humeri.
Man, 27 år, int. d. 11/6. Intogs för andra och svårare skador. Luxationen reponerades med lätthet.

Luxatio pedis.
I 2 fall var en fot luxerad utåt och utåt-bakåt, båda komplicerade med enkel fraktur af motsvarande underben, men leden var icke öppnad. Reposition Det tredje var svårare. Det beträffade en man, som d. 18/7 fick en häftig spark på utsidan af högra benet, så att fotsulan vette rakt utåt. Sedan han afdragit stöfveln, gick han ett stycke, trampande direkt på den blottade ledytan af tibia. Intogs här d. 19/7. Här reponerades foten, såret sköljdes noggrant, dränerades, hopsyddes. Ant. förband pålades och deröfver gipsbandage. Läktes utan suppuration. Utg d. 7/9.

Talipes varo-eqvinus.
Af spädare barn behandlades under året 5. I alla utom ett gjordes tenotomi på tendo achilleis med åtföljande redressering samt gipsbandage. Hos de 4 äldre gjordes likaledes tenotomi på Achilles och i ett fall dessutom tenotomi på aponeurosis plantaris. Alla utgingo friska eller förbättrade.

Talipes valgus.
Fyra patienter, alla qvinnor. I tre var det tillräckligt att under kloroformnarkos redressera foten och anlägga gipsbandage. I det 4:de och svåraste hos en 33 år gammal qvinna tog jag mig för, att försöka Phelps operation för mpes varus, men naturligtvis i omvänd riktning; med ett snitt på utsidan blottades och genomskuros båda peroneisenorna och alla mjukdelarna på yttre sidan af foten intill benet. En sutur hopdrog såret teml. löst. Meningen var att åstadkomma läkning under blodcoagulum, hvilket äfven lyckades. Operationen hade så godt resultat, att densamma omgjordes på den andra foten i Februari 1887.

Pes planus supinatus.
Fallet redan omtaladt under rubrik arthr. tub. tibio-tarsalis.

Hallux valgus.
Sedan 1885 qvarliggande 2. Under året intagna 5. I 4 af dessa gjordes resektion af caput metatarsi. I ett afmejslades endast en osteofyt på utsidan af samma bendel. Ehuru resultatet af resektionerna varit godt, åtminstone omedelbarligen, tror jag denna operation vara för stor för denna skefställning. Jag fruktar, att gången efteråt blir komprometterad genom förlusten af en af fotens stödjepunkter, och att en kilformig excision eller kanske endast en enkel osteotomi på sjelfva falangen bör kunna vara tillräcklig. Min farhåga i detta afseende synes delas äfven af andra.

Fractura oss. nasi.
Man, 41 år, int. d. 7/4. Sparkad af en häst, komplicerad fraktur. Läktes och utskrefs d. 20/4, men näsroten förblef något intryckt och venstervriden.

Fractura maxillae inferioris.
Två fall, det ena enkelt. I det andra lades silfversuturer på käken. Pat. utg. med stadig läkning efter en månad.

Fractura max. infer. complicata et comminuta.

Flicka, 3 år, int. d. 12/4. Splitterfraktur å underkäken och klyfning af underläppen efter ett fall d. 9/4. Lösa benbitar borttagna före inkomsten. Trots noggrann antiseptisk behandling härstädes och sårets uppfriskning och hopsättning, var infektion redan inträdd och en temligen långvarig suppuration inträdde, hvarunder några smärre benbitar afgingo. Utgick läkt d. 10/5.

Fractura scapulae.
Man, 52 år, int. d. 25/2. Han hade fallit 3 veckor förut och vrickat sin arm. Armen var nästan orörlig och hade en ställnig, som vid luxation. Men vid repositionsförsök under kloroform upptäcktes det, att fraktur fanns å collum scapulae med dislokation. Mannen qvarstannade endast 3 dagar.

Fractura claviculae.
Man, 31 år, int. d. 2/3. Skadad genom ett sprängskott, som äfven förstört venstra ögat. Skottfrakturen mycket svår att hålla in situ. Utg. d. 15/5.

Qvinna, 21 år, int. d. 5/10. Skadad genom ett fall. Hade äfven starka kommotionssymptom, och tecken till basalfraktur. Utg. dock redan d. 19/10, frakturen var då på god väg att konsolideras, hjärnsymptomen förbi.

Fractura costarum.
En patient qvarlåg från 1885 och 7 intogos under året. I ett par fall funnos samtidigt andra skador. Refbensfrakturerna voro hos alla utan betydenhet.

Fractura colli humeri.
Ett fall qvarliggande från 1885 och 2 intagna under året. Utan särskildt intresse.

Fractura corporis humeri.
Man, 18 år, int. d. 16/11. Svår maskinskada dagen före ankomsten hit. Nedersta delen af humerus, beröfvad ledytorna, stack ut ur såret, alla muskler som fäste sig vid densamma afslitna, leden öppnad. Sköljning etc. suturer. Qvarlåg till 1887, men utgick d. 24/2 fullt läkt och med rätt god rörlighet. Fyra vidare fall voro enkla.

Fractura corporis humeris comminuta et complicata.
Gosse, 7 år, int. d. 19/9. Fall flera fot högt dagen före intagningen. Längsgående sår på utsidan af högra armbågsleden. Fraktur å humerus, öfre brottändan utstickande en tum; den nedre utgöres af endast ledytan. Reposition efter utvidgning af såret. Nervus radialis låg bar och spänd i såret. Suturer. Såret artade sig i början bra och patienten blef på föräldrarnes begäran utskrifven för att behandlas polikliniskt. Redan d. 22/10 måste han åter intagas, emedan feber och suppuration instält sig. Flera incisioner gjordes och såren efter dem läktes utom ett, som förde till blottadt ben. N. radialis paretisk. Slutligen gjordes resektion af epitrochlean på humerus och olecranon d. 30/11. Qvarlåg till 1887. Utg. läkt d. 23/4.

Man, 19 år, int. d. 20/5. Fått armen i en maskin, emellan ett par hjul. Flera sår omkring armbågsleden hopsydda innan intagningen. Leden var öppen i stor utsträckning, humerus sönderslagen i små bitar, likaså radiushufvudet. Sedan alla splittror blifvit aflägsnade, lades suturer och dränage. Läkningen gick utomordentligt väl, han utskrefs d. 25/7 och behandlades sedan polikliniskt. Återfick nästan normal rörlighet i kubitalleden.

Man, 21 år, int. d. 10/12. Redan omtalad vid fractura cranii. Armbrottet, komminut på humeri midtelparti, behandlades med poroplastikförband och läktes utan vidare obehag.

Qvinna, 54 år, int. d. 14/1. Hade genom ett fall ådragit sig splitterbrott på nedersta delen af humerus med öppnad kubitalled. Underarmens ben hela. Läkningen var efter 6 veckor färdig.

Fractura olecrani.
En 71-årig gumma, skadad genom fall. Hade åtskilliga kontusioner utom brottet på olecranon, hvilket så föga besvärade henne, att hon gick ut från sjukhuset redan d. 18/9, mot vår önskan.

Fractura antibracchii.
Två fall. I det ena, en maskinskada, voro båda underarmarna afbrutna och den ena tummen afsliten. Läktes som vanligt.

Fractura antibracchii comm. et complicata.
Flicka, 6 år, int. d. 14/5. Hon hade 4 timmar förut fallit genom ett fönster i tredje våningen och ådragit sig en enkel fraktur på humerus och en komplicerad på antibracchium; ur ett hål på insidan stack spetsen af ulna ut. En fältskär hade förut sonderat såret. Här behandlades hon som vanligt antiseptiskt, dränerades, fick ett Listerförband, gipsförband på öfverarmen och spjela på underarmen. Hon var ganska klen redan från början, på tredje dagen inträdde feber, konvulsioner och medvetslöshet. Hon afled den 18/5. Obduktionen visade varinfiltration längst kärlen ända upp mot bröstkorgen, men inga verkliga abscesser. Inre organ utan anmärkning. Alltså en akut septikemi.
Detta fall har i tabellen inkommit under den oriktiga rubriken fractura anticruris comm. et compl.

Man, 27 år, skadad i en qvarn. Vid ankomsten till lasarettet flera dagar efteråt d. 27/8, var redan gangren, inträdd, så att amputation blef nödvändig på öfverarmen. Han hade äfven ett kontunderadt sår på skuldran å samma, den högra, sidan. Äfven häri uppstod brand. Det läktes långt senare än amputationssåret. Utg. d. 8/10.

Fractura ulnae comm. et complic.
Man, 34 år, int. d. 15/8. Genom en cirkelsåg hade samtliga extensorerna på högra underarmen afsågats och ulna splittrats å dess mellersta tredjedel. Större och mindre benbitar bortplockades, senor, muskler och hud hopsyddes. Såret i mjukdelarna var läkt d. 27/8. Benet läktes småningom fullständigt.

Fractura radii.
Ett fall, att förbigå.

Fractura oss. metacarpi.
Ej heller att uppehålla sig vid.

Fractura digitorum.
Det ofantligt öfvervägande antalet fingerskador ha, som vanligt, behandlats polikliniskt. Under året intogos dock 6 patienter, hvilka antingen saknade all vård, eller icke kunde försörja sig, då de ej voro arbetsföra. I några fall gjordes amputation eller exartikulation af en eller flere phalanger; i ett par, rätt svåra fall, lyckades det att konservera de skadade fingrarne.

Fractura oss. pelvis.
Hos en 68-årig qvinna, ofärdig genom en luxation och fraktur å högra femur, behandlad härstädes för flera år sedan. Nu hade hon fallit på samma höft. Frakturer på os pubis. Hon intogs den 1/10 och utskrefs den 1/11, läkt.

Fractura colli femoris.
Sex patienter, 2 män, resp 57 och 64 år, samt 4 qvinnor, 57, 60, 62 och 63 år gamla, vårdades under året. I 2 fall var frakturen extrakapsulär och dessa läktes fullständigt. I de andra 4 var brottet antagligen intrakapsulärt. Ett par patienter stannade endast en helt kort tid, innan de på egen önskan utskrefvos, för att vårdas i sina hem, de andra båda qvarlågo till 1887.

Fractura femoris.
Två gossar, 3 och 5 år gamla, intogos under året. Den första fick ett gipsbandage, uttogs redan dagen derpå och sköttes sedan polikliniskt, samt läktes utan förkortning. Den andra utskrefs likaledes väl läkt efter 6 veckor.

Tre män, 35, 38 och 40 år gamla, vårdades härstädes 11,7 och 8 veckor. Det första af dessa fall var en sned fraktur, som läktes med en förkortning af 3 cm., de andra voro mera tvära brott, läktes utan förkortning eller med alldeles obetydlig sådan.

Fractura femoris comminuta.
Man, 28 år, int. den 1/4. Hade i rusigt tillstånd företagit sig att klättra öfver ett högt plank och fallit ned derifrån och ådragit sig en dubbelfraktur å högra os femoris, tätt under trokantern och på nedre tredjedelen. Utskrefs läkt och utan förkortning den 2/6.

Fractura femoris comminuta et complicata.
Man, 39 år, int. d. 7/8. Skadad genom ett nedfallande stenblock. Patienten ådrog sig dervid följande skador. Högra testis var utklämd ur scrotum, hängde bar på sädessträngen, men var i öfrigt oskadd. På penis fanns ett tvärgående hudsår. Högra lårbenet var på 2 ställen afbrutet, något under midten och strax nedanföre trokantern. Detta senare brott var kompliceradt med sönderslitning af de mjuka delarna och huden. På venstra benet, nära knät, ett större sår, men som ej gick in i leden eller till benet. Dessutom några skrubbstår. Testis instoppades på sin plats och scrotum hopsyddes. Såren på låren debrideras och ursköljdes samt hopsyddes. Extensionsförband. Samtliga såren läktes utan suppuration och patienten utskrefs d. 9/11, dock med en förkortning af nära 5 cm.

Fractura patellae.
En patient qvarlåg från 1885, utgick frisk i januari 1886. En annan, 30 år gammal, inkom d. 1/12 och qvarlåg till 1887. Han hade blifvit behandlad med massage, men fördrog den illa, emedan han lätt fick eczem. Diastasen var så betydlig, att benets brukbarhet var inskränkt. Operation föreslogs honom, men derpå ville han ej gå in.

Man, 42 år gammal, int. d. 19/1. Han hade vårdats härstädes under år 1885 och blifvit utskrifven med 3 cm. diastas. Inkom åter nu, emedan benet endast gjorde ofullkomlig tjenst. Operation den 24/2 af Johan Wilhelm Berg Silfversuturer. Läkningen fortgick fullt aseptiskt. Utgick den 29/4 och behandlades sedan polikliniskt med massage. Han kunde böja underbenet i 40 graders vinkel.

Man, 47 år, int. den 8/3. Behandlades med massage och elastisk binda. Diastasen var från början 2 cm. och blef ej mycket minskad, men fibrös förening inträdde och benet var ungefär lika brukbart som den föregåendes.

Man, 61 år, int. den 30/6. Vårdades här till den 28/7. Behandlades också med massage och kompressiv binda. Diastas vid utskr. endast 1 cm.

Man, 56 år, int. den 27/11. Hade samma dag brutit högra patella på tvären, hvarjemte en liten bit var lösslagen. Svullnad betydlig. "Från inre organ intet att anmärka." Operationen gjordes samma dag af Johan Wilhelm Berg Alla bitarna förenades med silfversuturer. Redan den 29/11 började han bli slö, fick svår hufvudvärk och visade tecken till icterus. Såret läktes, men pat. afled den 8/12. Den path. anatomiska diagnosen var cirrhosis hepatis, catarrhus duodeni, icterus gravis.

Fractura anticruris.
Som alltid, har denna fraktur varit den talrikaste. Från 1885 qvarlågo 8 patienter, 6 män och 2 qvinnor. Under året intogos 28, deraf 23 män och 5 qvinnor. Tre män funnos qvar vid årets slut. Den yngste patienten var en 4 års gosse, den äldsta en 72-årig qvinna. I 14 fall beträffade brottet det högra underbenet, i 13 det venstra, i 1 båda. Behandlingen har alltid varit densamma, gipsbandage, pålagd så snart som möjligt. Alla fallen gingo till läkning. Huru mycket än är skrifvet och sagdt om gipsförbandets rätta handhafvande – och jag har icke i detta hänseende någon underlåtenhetssynd att förebrå mig, - så visar dock den, snart sagdt dagliga, erfarenheten, att mycket oförstånd alltjemt härutinnan gör sig gällande. Ej sällan läggas gipsförband på frakturer, som alldeles icke lämpa sig för det inamovibla förbandet, såsom, frakturer på nedre delen af radius; ibland läggas de på för hårdt, så att decubitus och gangren deraf orsakas, ibland så löst att de glappa, upphöra att hålla brottet in situ, och vill det sig riktigt illa, så kunna brottändarna komma att genomtränga huden , en fraktur bli komplicerad, som alls icke var det förut, tack vare gipsbandaget.
Men det vanligaste felet, och jag fritager icke ens herrar lasarettsläkare derifrån, är, att gipsförbandet får ligga på alldeles för länge. Man inbillar sig, att har man bara väl och vackert lagt på ett gipsförband, t. ex. vid en underbensfraktur, och delarna passats väl ihop, så har man sedan alls ingenting vidare att göra med patienten. Han får ligga 4-5-6 veckor, till dess brottet antages vara läkt, och så tages det utaf. I nödfall får han ett till. Denna metod, eller rättare brist på metod, har emellertid två stora olägenheter. För det första kan mycket väl ett gipsföband, som de första dagarne pålägges, sluta förträffligt till i början, men sedan tillåta en ej obetydlig förskjutning. Vid de s. k. Pottska frakturerna är detta snarare regel än undantag. Och huru många patienter hafva ej utgått från sjukhusen läkta, ja visst, men läkta så, att fötterna äro skefva och de arma arbetarna få halta och urståndsatta att försörja sig för hela sitt lif, om deras arbete är sådant, att de måste stå och gå alltjemt. Men till detta kommer och det kommer utan den nu anförda olägenheten, att musklerna atrofiera under denna oupphörliga overksamhet i förening med ett kontinuerligt tryck, och, det värsta, att ledgångarnas funktion blir förintad eller åtminstone i hög grad komprometterad. Har man trakterat en fractura radii med ett permanent gipsförband, så kan patienten i de flesta fall taga farväl af sina fingrars bruk för alltid. Och vid frakturer på anticrus, om den sorglöst behandlas, blir foten stel för lång tid eller för alltid.
Då man oupphörligt blir vittne till all den förargelse, som gipsförbandet kan åstadkomma, så saknar man nästan den tid, då det icke fanns. Och likväl är detta förband så godt, så beqvämt, både för patienter och läkare, om det rätt skötes. Dertill hör ju intet annat, än dels någon öfning att applicera det hvarken för trångt eller för vidt, dels och hufvudsakligast, att ofta ombyta det. Ett gipsbandage på den nedre extremiteten borde aldrig få ligga längre än 8 `a 10 dagar, på den öfre 5 à 6 dagar. Vid hvarje ombyte skall man rigta sin uppmärksamsamhet på de närmste ledgångarna, röra på dem, varsamt men fullt tillräckligt, för hvarje omläggning af förbandet ge dem en annan ställning, i en annan vinkel, för att förekomma stelheten. Det skadar alls icke, att man på samma gång lindrigt masserar musklerna. Vid frakturer på underbenet kan man med stor fördel använda gipsförband med rörlig led, motsvarande fotleden. Farhågan, att man genom ett sådant tillvägagående skall försena läkningen eller rent af framkalla en pseudarthros, är alldeles obefogad. Denna tillkomst beror på helt andra orsaker, och frakturer läktes lika väl om ej bättre i min tidigaste ungdom, då man hvarenda dag applicerade Scultets binda eller andra mycket "movibla" förband, än nu, då man gipsar in en extremitet en gång och sedan låter den vara i fred. Icke längtar jag tillbaka till spjelorna och bindorna m. m. dylikt, och patienterna säkert än mindre, men ett sådant återgående är ej heller nödvändigt. Gipsförbandet är utmärkt, om man tillgodogör sig dess fördelar, men på samma gång känner och undviker dess olägenheter.

Fractura anticruris comminuta.
En dubbelfraktur hos en 31-årig man läktes som en enkel. Likaledes en hos en 63-årig italienare. Båda voro på högra anticrus.

Fractura anticruris complicata.
Två patienter qvarlågo sedan 1885. Utskrefvos friska under år 1886. Under året intogos 7 patienter. Hos 6 af dem funnos större eller mindre sår i de yttre betäckningarna, kommunicerande med brottet. I ett fall af dessa måste en framskjutande brottända afsågas för att åstadkomma koaptation. I två fall tillkom delirium tremens. Alla läktes dock väl, en patient qvarlåg till 1887 i läkning. Det sjundes förlopp var olyckligt.

Man, 68 år, int. den 12/5. Hade fallit ned i lastrummet på ett fartyg. Fördes hit och då diagnosticerades frakturer nedanför midten på tibia och fibula, samt en andra fraktur på fibula nedanföre capitulum. Huden var svartblå och dålig, men sår fanns icke. Han behandlades med antisept. tvättning, Listers bandage och lades i klossförband. Efter 12 dagar utbyttes detta mot gipsförband. Lister användes fortfarande. Efter några dagar gick temperaturen upp öfver 38 grader. Vid förbandets borttagande befans huden öfver frakturen stadd i börjande gangren, oaktadt frakturändarna ej tryckt på densamma. Denna brand gick vidare. Amputation föreslogs pat., men han ville ej höra talas derom. Slutligen gaf han med sig och amputatio femoris gjordes d. 9/6, men då var det för sent. Han afled den 11/6. Huruvida gipsförbandet bör skyllas för den olyckliga utgången, tillåter jag mig icke att afgöra, helst som jag icke såg patienten dö.

Fractura tibiae.
Tre af dessa brott voro orsakade af direkt våld, ett, hos en 8 års gosse, genom distorsion. Alla läktes utan vidare.

Fractura tibiae complicata.
Två fall, endast i det ena, hos en 28 års man, int. den 14/10, var blessuren, som åstadkommits genom en hästspark, af allvarsam art. Trots omsorgsfull behandling läktes det för öfrigt mycket kontunderade såret ej p. pr., utan en en del af benet låg länge bart. Det kom dock ej till nekros. Qvarlåg till 1887.

Fractura fibulae.
Två qvarliggande och 5 inkomna under året. Utgingo alla läkta.

Fractura fibulae complicata.
Man, 43 år, inbiten supare, ej nykter vid ankomsten hit, hade fallit utför ett berg och fått högra fibula afbruten samt foten luxerad utåt. Leden vidöppen. Detta var den 8/4. Reposition under kloroformnarkos, suturer. Pat. började genast efter uppvaknandet att kräkas och höll i dermed, så länge han lefde. Såret läktes, men han afled af akut nefrit redan den 15/4. Obduktionen visade gamla och höggradiga förändringar i njurarna.

Fractura malleolorum.
Två obetydliga fall, det ena qvarlåg till 1887.

Fractura oss. tarsi et metatarsi complicata.
En man med komplicerad fraktur af ett par metatarsalben qvarlåg från 1885 och utskrefs läkt i januari 1886.

Man, 31 år, int. den 23/2. Hade blifvit öfverkörd af ett jernvägståg den 20/2. Hela foten var söndersliten. Amputatio anticruris supramalleolaris verkställdes genast. Fick omedelbart en högersidig pneumoni, som dock gick till resolution. Ringa suppuration. Utskrefs läkt den 2/6.

Samma dag inkom en annan man, 26 år gammal, som huggit sig i foten med en yxa och afhuggit en bit af stortåns första phalang och af os metatarsi primi. En lös bit borttogs, en annan resekerades, hvarefter brottet hopfogades. Läkt den 13/9.

Amputatio traumatica humeri.
Man, 28 år, int. den 17/10. Hade fått armen in i vexel i en qvarn. Hela högra armen så godt som afsliten. Den öfre delen var någorlunda oskadad, hvarföre amputation gjordes på den, så högt upp som möjligt. Gangren instälde sig i såret och betäckningarna blefvo derigenom otillräckliga, hvarför exartikulation af humerus gjordes den 16/11. Utskrefs nära läkt den 1/12.

Amputatio traumatica manus.
Man, 26 år, int. den 4/11. Hade fått venstra handen krossad och delvis afsliten i ett tröskverk. Endast böjsenorna höllo den qvar. Amputatio antibracchii, låg, gjordes genast. Utskrefs läkt den 3/12.

Man, 46 år, int. den 24/12. Han hade fått venstra handen afsliten af ett dynamit-sprängskott. Amputation samma dag. Qvarlåg till 1887. Utskr. läkt den 25/1.

Amputatio traumatica digitorum.
På lasarettet intogos för sådan skada under året 7 patienter, alla af manligt kön. I tre fall var tummen afsliten, i de andra flere eller färre fingrar massakrerade. En gosse, 14 år, skadades derigenom, att han försökte att med en knappnål undersöka innehållet i en dynamit-knallhatt; en 10 års gosse skadades i ett tröskverk; en i ett hjul i en fabrik; en i ångvinsch; en i en cirkelsåg; 2 i hissar. Alla läktes, sedan såren blifvit jemnade och nödiga smärre amputationer eller exartikulationer blifvit verkstälda.

Antibracchium recurvatum post fracturam.
Qvinna, 54 år, int. den 8/4. Hade af annan läkare blifvit skött för en fraktur på venstra underarmens ben. Brottet var nyss läkt, men armen var krokig och värkte. Brottet bröts upp med handkraft och spjela pålades. Värken upphörde, men långsamt. Utgick den 15/5.

Anticrus recurvatum post fracturam.
Man, 37 år, int. den 19/6. Brott på tibia och fibula 8 månader före intagningen. Vårdad af qvacksalvare. Strax nedanföre protuberantia tibiae en vinkel af 130 grader, dessutom var benet inåtvridet. Osteotomi den 22/6 på både tibia och fibula. Utg. läkt den 20/8.

Man, 41 år, int. den 15/6. Fraktur för 5 månader sedan, så illa läkt, att hela underbenet hade formen af en båge, med konvexiteten bakåt. Stark svullnad, kontraktur i både knä- och fotleden. Ingenting annat än amputation kunde ifrågakomma, men han ville ej gå in härpå och utskrefs derför obotad.

Man, 41 år, int. den 28/8. Bröt venstra benet den 22 april. Vårdades 3 månader på ett landsortslasarett, dels med gipsbandage, dels med "träränna". Hade ett sår, som ej ens nu var fullt läkt, dessutom vinkelställning af nedre brottstycket, samt stark kontraktur i fotleden. Kilformig osteotomi på tibia och enkel genommejsling af fibula den 7/9. Utg läkt den 27/11.

Periostitis max. superioris.
Man, 46 år, int. den 20/11. Hade lidit af abscesser i tandköttet och på utsidan af öfverkäken ända sedan maj månad. Hade fått tre tänder uttagna, två onödigtvis. Hela venstra käken omgifven af fistlar och innehåller varhålor. Det behöfdes ej annat än tillräckliga incisioner och utskrapning af abscesshålorna för att åstadkomma läkning, och det utan afstötning af ben, oaktadt bart sådant kändes på flera ställen. Utg. läkt den 30/11.

Periostitis maxillae infer.
Man, 26 år, int. d. 11/9. Åkomman började i januari med stark svullnad och värk i venstra underkäken och uppåt ansigtet. Dessa symptom ha gått tillbaka och återkommit flera gånger; var har aldrig kommit ut. Den hårda svullnaden sträckte sig nu från proc. zygomaticus ända ned på halsen, starkast öfver den uppstigande grenen af maxillen. Operation den 14/9, hvarvid den ytterligt förtjockade benhinnan genomskars, till en del aflossades och obetydligt var på 2 ställen utsläpptes. Ingenstädes nekros. Äfven några svälda körtlar aflägsnades. Utg. frisk den 24/9.

Periostitis scapulae.
Akut periostit å acromion hos en 19-årig qvinna, int. den 19/1. Incision uttömde var, benet kändes blottadt. Läkningen gick ytterst långsamt, flera gånger försöktes att uttaga dränageröret, men det måste åter införas. Intet nekrotiskt ben afgick. Utgick ändtligen läkt den 13/4.

Periostitis humeri.
19-årig man, int. den 29/12. Qvarlåg ända till 23/3. Nästan samma förhållande som hos föregående.

Periostitis radii.
Abscess i nedre delen af venstra underarmen och handen hos en 31 år gammal qvinna. Den öppnades och innehöll var samt granulationer. Benet var ingenstädes blottadt. Hvarför detta fall rubricerats såsom periostitis är mig icke rätt klart. Utgick läkt den 14/12.

Periostitis oss. pelvis.
Man, 25 år, int. den 10/11. Abscess i bukväggen för 5 år sedan, derefter 2 öppna fistelgångar, utmynnande 3 cm. ofvanom symphysis pubis. Sonden går ned i båda bakför symfysen. Incision, utrymning af en varhåla bakom os pubis, hvaraf en del kännes bar. Excision af fistelgångarna och indurerade ställen. Pat. utskrefs den 1/12 på egen begäran. Det blottade benet kändes då ej mera.

Periostitis oss. femoris.
Man, 19 år, int. den 14/7. Hade varit allmänt illamående ett par veckor, och sedan en vecka märkt en öm tumör ofvanpå basen af venstra trochantern. Fluktuation kändes ej. Höftleden säkert fri. Efter ett par dagars stillaliggande försvann febern och efter ytterligare några dagar knölen. Utg den 30/7.

Osteitis et osteomyelitis oss. temporum.
Ej mindre än 9 patienter intogos under året för caries i processus mastoideus; 6 af qvinligt och 3 af manligt kön. Endast en var ett barn, gosse, 9 år gammal. Två voro 17 och 19 år, en 22, en 26, en 35 år gammal; 3 voro öfver 40 år. I alla fallen var orsaken en suppurativ otitis media. I ett par fall fanns endast en subperiostal abscess och benet var till utseendet oskadt, i ett fall var endast regionen öm. I alla dessa fall gjordes trepanation på sinus mastoideus. Var och granulationer funnos alltid, i ett par fall temligen stora lösa benstycken. I tre fall funnos kongestionsabscesser eller sänkningar, i ett hade varit trängt sig in längst basis cranii. I ett fall, hos en 17 års flicka, hände mig den olyckan, att mejseln sårade sinus transversus. En stark blödning uppstod, som stillades medelst tamponad. Hon läktes lika väl som alla de andra.

Osteitis costarum.
En flicka, 12 år gammal, qvarlåg från 1885 och utskrefs läkt.

Osteitis humeri.
En qvarliggande man från 1885 utgick frisk i februari.

Yngling, 17 år, int. den 2/2 för en osteitisk härd i condylus internus humeri dextri med sänkningsabscesser nedåt underarmen. Åkomman 6 veckor gammal. Osteotomi gjordes den 4/2. Härden eviderades, abscesserna klyfdes och dränerades. Leden var oskadd. Utskrefs läkt den 6/4.

Osteitis et osteomyelitis oss. pelvis.
Man, 24 år, int. den 5/12. Hade fått ett knifstygn i hufvudet den 25/10. Sista dagarna i Nov. började han känna ömhet i högra glutaealregionen, hvilken jemte svullnad så tilltog, att han reste hit. Var ganska klen redan då, alldeles oförmågen att stödja på benet. Mesta smärtan förlägger han i glutaealtrakten. I högra hjässtrakten ett sår med blottadt cranium 1 c. m. Hög feber. Profpunktion gjordes i klinkan, men intet var påträffades. D. 19:de uppträdde öhet äfven i ljumsken och trakten af incisura ischiadica major. Vid palpation från rectum kändes der äfven svullnad. Den 22/12 gjordes inscision längs lig. poupartii och sedan en profpunktion utvisat var i fossa iliaca, arbetade jag mig ned i djupet och först sedan musculus iliacus internus blifvit klufven, påträffades varhålan, som var rätt stor. På djupet i os ileum påträffades en nekrotisk härd, som eviderades. Febern sjönk, men det allmänna tillståndet blef allt sämre och pat. afled d. 25/12.

Man, 31 år, int. 6/12. Gammal sänkningsabscess, utgången från os ischii.. Qvarlåg till 1887.

Osteomyelitis femoris.
Fem patienter qvarlågo fr. 1886, alla unga män; 2 af dem afledo under året. Under året intogos också 5.
Gosse, 8 år, int. d. 14/10. Blott 5 dagar förut hade han insjuknat med feber och värk i h. höften. Öfver högra glutaealregionen en stor, mycket öm uppdrifning. Profpunktion visade var. Incision vid bakre kanten af trochantern, tvärtigenom muskulaturen. Dåligt var uttömdes. Blottadt ben på yttre och bakre sidan af trochantern. Denna uppmejslades d. 17/10 och öfver 6 c.m. af os femoris. Var fanns också här. Dränage. Den 22/10 svullnade venstra armbågsleden, och utgjutning blef så stark, att arthrotomi gjordes d. 5/11. D. 21/11 gjordes denna omigen och nu påträffades nekros i condylus externus humeri, hvilken bortmejslades, och innehöll en större seqvester. Han qvarlåg till 1887 men utskrefs läkt d. 3/2. Johan Wilhelm Berg

Gosse, 10 år, int. d. 11/9. Föll för 3 veckor sedan på det högra låret. På fjerde dagen efteråt inställde sig värk på yttersidan af knät, samt svullnad, spridande sig uppåt. Vid intagningen stark feber och svullnad. Incision den 12/9, först på lårets utsida, sedan i poples, der det fanns var och skrofligt, blottadt ben. Fick sist äfven en incision på lårets framsida, der det också fanns var. En stor håla i benet fanns. Öfvergående pares och anesthesi i foten och underbenet efter operationen, som var verkstäld med hjelp af Esmarchs inveckling. Qvarlåg till 1887 (utskrefs läkt d. 1/4). Johan Wilhelm Berg.

Man, 26 år, int. d. 21/8. Kronisk osteit i trochantern. Flera gånger hade fistlar brutit upp och åter läkts sedan 16 år! Trepanation af trochantern gjordes d. 24/8, men ingen varhärd påträffades ini benet. Sedan fistlarne utskrapats, läktes patienten. Utg. d. 21/9. Johan Wilhelm Berg

Man, 68 år, int. d. 31/3. Akut inflammation och stark ömhet öfver trochanten. Gick tillbaka efter yttre behandling och sträckförband. dock var trochanten ännu förstorad, då han utskrefs d. 8/6 på egen begäran. Johan Wilhelm Berg

Qvinna, 23 år, int. d. 22/11. Kronisk osteomyelit i nedre delen af venstra låret, flera gånger behandlad, äfven på sjukhus. Nu en betydlig uppdrifning samt 2 fistelgångar. En akut bronchit hindrade företagande af operation. Den gjordes dock d. 14/12. Osteotomi med utskrapning af en härd ini låret, nära epifysen. Ingen seqvester. Qvarlåg till 1887, men utskrefs läkt d. 19/1.

Man, 26 år, int. d. 17/3. Venstra tibia sjuk i 6 år, svullnad, flera fistlar, som brutit upp och delvis läkts. Afgång af små benbitar. Vid osteotomi d. 18/3 upphackades en 5 c. m. lång benabscess, inga seqvestrar. Utg 1. d. 13/5.

Man, 26 år, int. d. 10/12. Af och till sjuk i 10 år, bulnader och fistelgångar rundt om h. tibias nedre del. För 14 dagar sedan frysningar och feber, för hvilket han insändes till den med. afdelningen. Vid operation d. 15/12 fanns äfven här en stor granulationsfylld håla, utan seqvestrar, hvilken utskrapades. Intet dränrör. Försöktes läkning under blodkoagulum, hvilken också fullständigt lyckades. Utg. d. 12/1 1887.

Man, 28 år, int. d. 13/11. åren 1875 och 1880 vårdad här för samma åkomma. Seqvestrotomier gjordes på venstra tibia. Nu recidiv sedan 4 veckor. Nedersta delen af tibia är högst betydligt förstorad, men hela benet är tjockt, knöligt, ärrigt. Äfven i detta fall fanns vid operationen endast benhålor, granulationsfyllda, men inga seqvestrar. Utg. läkt d. 18/1 1887.

Man, 30 år, int. d. 26/8. Sedan tre veckor värk i venstra knät, utgjutning i leden, stark ömhet öfver tibias inre kondyl. Evidement af en osteitisk härd derstädes d. 28/8. Härefter minskades den häftiga värken och utgjutningen i knäleden. Utg. läkt d. 15/9.

Flicka, 11 år, int. d. 9/2. Både lungsot och lues i familjen. Sjuk sedan December 1885. För öfrigt samma historia som föregående. Evidement af nedre epifysen, ingen seqvester, utan endast granulationer. Utg. läkt d. 1/4.

Qvinna, 26 år, int. d. 23/7. Allt emellanåt haft värk och bulnader med ibland afgång af små seqvestrar sedan 14 år i h. underbenet. Ej heller i detta fall fanns vid operationen några seqvestrar utan benhålor omgifna af förtjockad bensubstans.

Osteomyelitis calcanei.
Gosse, 13 år, int. d. 26/3. Värk i venstra foten sedan tre veckor. Abscess på insidan af os calcanei. Incision; i benet utskrapades en härd, som innehöll ett par lösa seqvestrar. Förening af såret utan drän. Utg. d. 7/4.

Osteitis oss. metatarsi.
Gosse, 16 år, int. d. 16/1. Lungsot i familjen, han sjelf klen, missvårdad. Sedan en månad illamående. Först en svår, suppuratif otitis, sedan abscesser å foten och i skuldran. Den förre medförde en osteit i tredje metatarsalbenet, hvilken ledde till amputation af tån och största delen af metatarsalbenet d. 25/2. Samtidigt eviderades en större håla i tuberculum majus humeri, hvarifrån var inträngt i leden. God läkning, utg. d. 18/4.

Man, 24 år, int. d. 7/10. Redan i Juni vårdad på annat sjukhus för akut osteomyelit i v. foten, hvarvid 4:de tån exartikulerats och "två ben i foten borttagits". Recidiv af svullnaden och värk förde honom hit. Vid operation d. 4/10 måste aflägsnas: 2:dra och 3:dje tån, 2:dra metatarsalbenet (det 3:dje och 4:de förut uttagna), 2:dra os cuneiforme och delar af 1:sta och 3:dje. En stor håla i planta pedis eviderades och dränerades. Utg. läkt d. 11/1 1887.

Spondylitis.
Två patienter qvarlågo sedan 1885, den ene utskrefs förbättrad, den andre ohulpen. Under året intogos 6. Af dessa voro tre gossar, alla 14 år gamla, samt en qvinna, 32 år, här endast intagna en kort tid, och utskrefvos med Sayres jacka, hvilken, efter behof, sedan på polikliniken blifvit förnyad. Hos en man, 23 år gam., gjordes incision i lumbalregionen för att uttömma en konjestionsabscess, och några dagar efteråt resektion af 12:te refbenet för att lätta varutflödet. Denne qvarligger på lasarettet. En annan, 23 år gammal man, vårdades här i nära 7 månader och utskrefs på egen begäran, obotad.

Necrosis oss. parietalis.
Qvinna, qvarliggande från 1885, utskr. läkt i Januari 1886.

Necrosis oss. temporum.
Qvinna, 40 år, analogt fall med dem under osteomyelitis nämnda.

Necrosis oss. nasi.
Flicka, 17 år, int. d. 17/9. Sår i näsan och blödningar sedan 5 år, intet spår till lues. Perforation af skiljeväggen. För att åtkomma de sjuka partierna öppnades näsan med en lateralincision, Paquelin och kromsyra fingo inverka. Utskrefs läkt d. 28/9.

Necrosis oss. maxillae superioris.
Man, 27 år, int. d. 26/10. Genommejsling af främre väggen på maxillen för att åtkomma härden ini benet. Ingen syfilis. 26/10-2/11.
Qvinna, 27 år, int. d. 1/3. Förnekade lues, men antagligen berodde åkomman derpå. Den hade varat i 7 månader. En lös del af käken borttogs strax, sedan d. 30/3 en del af proc. alveolaris och palatinus. Utg. d. 9/4.

Necrosis humeri.
Man, 20 år, nekros i öfre tredjedelen af humerus sedan 7 år; nekrotomi d. 15/10. Utg. d. 9/11.

Qvinna, 21 år, alldeles samma historia som föregående men sedan 13 år. Nekrotomi d. 30712. Qvarlåg till 1887. Utg. läkt d. 28/1. I detta senare fall försöktes att åstadkomma läkning under blodskorpa, hvilket dock misslyckades.

Necrosis radii.
En qvarliggande patient från 1885. Utg. läkt.

Necrosis phalang. digitorum.
Fyra fall, i alla hade panaritier föregått. Alla utgingo läkta efter vederbörliga extraktioner och smärre amputationer.

Necrosis oss. ilei.
Man, 20 år, int. d. 12/1. Anteckningarna i journalen innehålla blott, att han opererades d. 16/1 samt d. 28/4. Qvarlåg ända till 4/11, och var ej fullt läkt vid utskrifningen.

Necrosis femoris.
Man, 55 år, qvarligg. från 24/11 1885, utg. läkt d. 2/3 1886. Man, 21 år, int. d. 20/8. Osteomyelit för 8 år sedan. Derefter fistlar. Nekrotomi d. 26/8. Stor seqvester i nedre delen af låret, talrika abscesser och varbildningar deromkring. Temligen envis suppuration. Utg. med endast ytliga sår d. 10/12.

Man, 21 år, int. d. 25/5. Åkomman 10 år gammal. Vid operationen d. 31/5 funnos flera större, men endast ytliga seqvestrar, den ene låg fri i poples. Utg. läkt d. 24/8.

Man, 36 år, int. d. 10/5. Osteomyclitis i öfre delen af h. femur vid 19 års ålder. Denna höll honom till sängs i ett halft år. Derefter abscesser och fistlar. Under tiden har höftleden blifvit ankyloserad och knät nära så. Vid nekrotomi d. 20/5 fanns endast en proportionsvis liten seqvester. Utg. nästan läkt d. 30/7.

Qvinna, 20 år, int. d. 19/8. Sjuk sedan 6 år. Inkom med feber, som visade sig beroende af en högersidig pneumoni. Hade betydlig albuminuri. Sedan hon hemtat sig, gjordes nekrotomi d. 27/9, hvarvid en stor seqvester aflägsnades ur nedre delen af högra femur. Operationssåret läktes väl småningom, men nefriten fortgick och förvärrades. Hon qvarlåg för denna till 1887, men dog i uraemi d. 2/2

Necrosis tibiae.
Gosse, 11 år, int. d. 26/8. Sjuk sedan 2 år. Nekrotomi d. 27/8. Två seqvesterlådor funnos, i den djupare var seqvestern 12 c. m. lång. Kapseln ovanligt tjock. Utg. läkt d. 15/11.

Gosse, 11 år, int. d. 16/10. Osteomyelit efter ett trauma 4 månader förut. Nekrotomi d. 19/10. Hela nedre hälften af tibia ända mot ledbrosket uppfyld af seqvestrar. Qvarlåg till 1887. (Utg. läkt d. 14/1.)

Flicka, 13 år, int. och oper. d. 7/11. Sjuk sedan 8 månader. Stor seqvester, på ett ställe tydligen hela tibias tjocklek. Qvarlåg till 1887 d. 4/1.

Necrosis fibulae.
Gosse, 11 år, int. d. 17/11. Åkomman 1 ½ år gammal. Nekrotomi d. 19/11. Liten seqvester. Här lyckades läkning under blodkoagulum väl. Utg. d. 29/12.

Vulnera.
Enär i regel mindre sår behandlas polikliniskt, så hafva de under året intagna 39 patienterna haft temligen betydande skador. De vigtigaste af dem voro å hufvud och ansigte 13.

Gosse, 4 år, vid ett fall nära afbitit tungan, suturer. 1/12-8/12.

Gosse, 12 år, öfverkörd, stort slampsår i hufvudet med blottadt ben, läkning p. pr. 13/8-17/8.

Man, 27 år. Fallit omkull i rusigt tillstånd. Ögonlocken nästan afslitna på h. sidan och slitna sår i ansigtet. Snabb läkning 29/9-6/10.

Man, 33 år. Slagen af en vinsch i tinningen. Underbindning af temporalis. 23/4-10/5.

Man, 41 år. Fått 5 slag i hufvudet af en jernhammare (vid försök att uppträda såsom fredsmäklare). Två af såren visade blottadt cranium. 8/12-17/12.

Man, 43 år. Kontunderadt sår i ögonbrynet genom ett fall. Delirium tremens. 1/1-18/1.

Qvinna, 44 år. Slagen med en jernskopa i ansigtet. Näsbenen skadade, flera stora sår i ansigtet. 9/2-8/3.

Man, 47 år. Kullkörd. Hela högra örat afslitet, sår i pannan, luxation af claviculas acromialända. 20/10-19/11. å halsen 2;

Man, 25 år huggen med knif, derefter hoppat ut genom ett fönster. I det stora såret låg digastricus afsliten, underläppen klufven, sår å ena handlofven. 7/8-18/8. å scrotum 2;
Ett skuret och ett kontunderadt sår. Den ena pat. qvarlåg till 1887. å de öfre extremiteterna 10;
Gosse, 15 år, int. d. 27/10. Maskinskada. Alla böjsenorna på underarmarna afslitna, kärl och nerver. Art. radialis och ulnaris underbundos; på nerv medianus och ulnaris nerfsuturer. Suturer också på senor och muskler. Utg, d. 18/11; känseln ej ännu återkommen.

Man, 21 år, intogos d. 18/1. Skuret sår i handlofven, senan för flexor poll. longus delad. Sutur. Utg. läkt d. 28/1.

Man, 27 år, intogs d. 18/1. Skurit sig på en butelj, öppen karpalled, suppuration vid inkomsten, feber, läkt med inskränkt rörlighet. 16/2-29/3.

Man, 37 år. Slitna sår i handen af maskin. Fyra fingrar måste exartikuleras eller amputeras. 26/11-10/12.

Qvinna, 40 år. Skurit sig på en butelj. Art. radialis och nerv. medianus delade, senorna för flexor carpi radialis och flexor pollicis longus likaså. Underbindning, nerf- och sensuturer. 16/2-7/1 1887. å de nedre extremiteterna 12.

Gosse, 6 år, int. d. 27/7. Skuret sår, penetrerande i venstra knät, redan infekteradt. Suppuration i leden, stor abscess utanför. Utg. d. 31/12 med något för mycket rörlig led.

Man, 28 år, int. d. 26/7. Huggit sig med en lie. Knäleden vidöppen. Utg. läkt d. 21/8.

Gosse, 14 år, int. de. 16/8. Huggen med en lie i v. knävecket. Böjsenorna på insidan afskurna, kärlen bara, men oskadda. Suturer. Utg. d. 5/9.

Man, 28 år. Förut vårdad för ett hugget sår i knät och längesedan läkt. En stock föll på detsamma stället. Sår, penetrerande i leden, det gamla såret gick också upp. Suppuration. Qvarlåg till 1887.

Man, 29 år, int. d. 1/4. Huggit sig med en yxa i foten. Senan för ext. pollicis longus afhuggen, men såret för öfrigt enkelt. Fick först delirium tremens sedan pneumoni och dog d. 10/4.
Tvenne andra patienter hade med hugg öppnat bursa praepatellaris. Med afseende på uppkomstsättet ha såren för öfrigt varit: Skurna 6; stuckna 3; huggna 5; kontunderade, fall 10; maskinskador 4; sågadt 1; bitna 3, genom öfverkörning 3; genom hästspark 3; stångad af tjur 1.

Vulnera sclopetaria.
Gosse, 11 år, int. d. 22/7. Skadad under lek med krut. Obetydlig åkomma. Utg. redan d. 5/8.

Man, 18 år, intogs d. 11/3. Sjelf af våda skjutit sig i högra foten. Hela skottet var qvar i foten, hagel, krut och förladdning, men hål fanns tvärs igenom. Sedan metatarsalben och brandiga delar aflägsnats jemte skottet, blef en öppning, som genomsläppte 2 fingrar väl. Suppuration. Läkt d. 2/6.

Man, 21 år, int. d. 20/2. Skadad genom dynamitexplosion i h. lumbalregionen. Djupt hål, men ingen främmande kropp. Utg. läkt d. 8/3.

Man, 22 år, intogs d. 22/4. En pistol hade sprungit och slitit sönder tummens mjukdelar på första falangen; bart men ej krossadt ben. Läkt utan amputation d. 13/5.

Man, 23 år, intogs d. 12/7. Vådaskott genom venstra handen d. 5/7. Gangren och hög feber vid inkomsten. Låg amputation på underarmen omedelbart. Men suppurationen fortgick och hög amputation måste verkställas d. 6/8. Läkt d. 18/10.

Man, 25 år, int. d. 18/9. Vådaskott af revolver; hade inträngt i högra brösthalfvan emellan 2:dra och 3:dje refbenet. Ingen utgångsöppning. Hostade blod och hade blod äfven i urinen. Genomgick en högersidig pneumoni, men utskrefs nära läkt d. 8/10. Visade sig sedan fullt frisk med kulan qvar i bröstet.

Man, 27 år, int. d. 3/10. Vådaskott (bössa) genom högra handen; 3:dje och 4:de metakarpalbenen splittrade. Flera smärre benstycken afgingo efteråt. Läkt utan feber d. 17/11.

Man, 27 år, int. d. 6/8. Hade skjutit sig i munnen med en revolver, som han utom kula hade fyllt med vatten. Föll i sjön, men bergades. Just vid öfvergången mellan hårda och mjuka gommen fanns ett hål, men bakre pharynxväggen var oskadd. Kulan ingenstädes att finna. Utgick redan d. 12/8 nästan läkt.

Man, 32 år, skadad genom sprängskott. Krutstänkt i ansigtet, på händerna, på corneae. 16/5-6/7.

Man, 32 år, alldeles samma historia. 9/7-2/8.

Man, 42 år, äfven sprängskott. Flera fingrar krossade och hela handen svärtad. Intogs d. 16/9 och utskrefs efter amputation af 4:de fingret d. 25/9.

Contusio.
Elfva patienter intogos under året för hvarjehanda kontusioner. Endast tre fall voro af någon betydenhet.

Man, 49 år, int. d. 8/3. Hade vid ett fall stött perineum. Blödde starkt ur urinröret. Blåsan öfverfylld. Vid tappning utkom också blod bredvid sonden. Läktes emellertid på 8 dagar.

Man, 45 år, int. d. 8/12. Hade fallit från 5 alnars höjd på venstra höften. Lår och trochanter voro hela, men han markerade så stark ömhet både vid sammantryckning af bäckenet och direkt tryck på os ischii, att bäckenfissur ansågs sannolik. Han kunde på länge ej gå utan kryckor. Qvarlåg till Januari 1887; utgick då frisk.

Qvinna, 66 år, int. d. 6/11. Hade fallit ned i en källare och stött hufvudet, samt fått ett skrubbsår på näsan. Ett haematom öfver hjessbenet öppnades och uttömdes. Utg. läkt d. 16/11.

Combustio.
Från 1885 qvarlågo 5 patienter, som alla utskrefvos friska. Intagna under 1886 fyra, alla män. Den första, 19 år gammal, hade fått en brinnande gaslampa öfver högra benet. Byxorna antändes och han brände hela underbenet. Han behöfde 2 månaders vård för läkningen. 26/10-27/12.

Man, 19 år, int. d. 28/10. Han snafvade med en kittel harts i smältning och brände sig i ansigtet och på båda händerna. Hartset satt fast i hela ansigtet och på händerna. Då det lossnade, befanns skadan obetydlig. Utskr. d. 10/11.

Man, 26 år, int. d. 7/7. Skadad genom en exploderande gaslampa. Det tog eld i kläderna och lågorna stego upp från bröstet mot ansigtet, under det mannen sprang omkring. Elden qväfdes med påkastade säckar och han fördes hit. Epidermis var aflossad i stora stycken från ansigtet, halsen och bålen ända ned till nafveln. Venstra armen också bränd, allt dock endast ytligt. Utg. d. 27/7 läkt.

Man, 26 år, int. d. 31/8. Bränd vid aflossning af ett sprängskott. Båda armarna, ansigtet och pannan brända och insprängda med krutkorn. I pannan ett sår, deri benet ligger bart. Utg. d. 12/9 med såren i full läkning.

Congelatio.
Tre obetydliga fall.

Ulcera.
Två patienter qvarliggande sedan 1885, utgingo friska. Af de under året intagna 11 fallen, voro de flesta någorlunda enkla. I ett fall, hos en 26-årig qvinna var syphilis den tydliga orsaken, och iodkalium gjorde hastig verkan. Hos en annan qvinna, 20 år, var tuberkulos orsaken. Hon hade ett 5 c.m. långt och 3 c.m. bredt sår i ansigtet. Ärrväf omkring. Excision af såret och dess närmaste omgifning gjordes och läkning p. pr. inträffade; 19/3-5/4.

En man, 34 år, som blifvit opererad för hernia scrotalis mobilis, qvarlåg till 1887 för ett stort bensår, hvilket för sitt botande kräfde transplantationer af hud.

Man, 48 år, int. d. 22/1. Redan år 1875 bensår på venstra anticrus, hvilket senast bröt upp 1885 och hastigt tilltog, så¨att det nu intog en stor del af underbenet; hade callösa ränder och stinkande afsöndring. Han begärde att bli amputerad. Men som han 1868 lidit af syphilis gjordes först ett försök med iodkalium. Detta hade ingen inverkan och den yttre behandlingen ej heller, hvarföre d. 4/2 gjordes hög amputation medelst cirkelsnitt på underbenet. En del af lambån, i ej alldeles frisk väfnad, tog ej ihop p. pr. Utskrefs läkt d. 13/4.

Phlegmone; abscessus.
Från 1885 qvarlågo 6 patienter, hvilka alla utgingo läkta under år 1886. Under året intogos 28 patienter, 19 män och 9 qvinnor. Af abscesserna komma på hufvudet och ansigtet 3.

Man, 38 år, int. d. 8/11. Hade en redan öppnad abscess, som underminerat hela frontal- samt större delen af parietal- och temporalhuden på venstra sidan och till dels äfven på den högra. Multipla incisioner och sekundära suturer. Utg. läkt d. 29/11. De båda andra voro obetydligare fall, furunklar i yttre örat och öfverläppen. På halsen kommo 3 fall. Två stora abscesser under hakan, den ena med en fin öppning kommunicerande med munhålan.

Qvinna, 50 år, int. d. 12/4. Feber och illamående sedan 5 veckor; snart uppkom en tumör på högra sidan af halsen, hvilken öppnade sig efter grötbehandling. Vid intagningen var hela h. sidan bredhård och svullen, från tungbenet till clavicula, från trachea till cucullaris. På utsidan af sternocleido ett hål, hvarifrån man kommer vida in i den gangrenerade bindväfven. Stora incisioner, den nedre delen af sternocleido, infiltrerad äfven den, genomskars. Ytterligare incisioner bakåt. Temperaturen länge hög, synnerligen om qvällarna. De röda blodkropparnas antal endast 2 000 000, de hvitas förhållande till de röda som 1 till 90. Arsenik gafs. Pat. utskrefs för att vårdas hemma, ej fullt återstäld d. 31/5.
På bröstet kommer likaledes 3 fall. En kronisk abscess, underminerande skapularregionen hos en 25-årig man, massor af granulationer utslefvades. 11/12-28/12.

Man, 36 år, inkom med hög feber d. 24/5. Abscessen sträckte sig från midten af bröstet till h. crista ilei. Tre stora insnitt. Utg. läkt d. 9/7.

Man, 24 år, int. d. 25/10. Likaledes stark feber och en abscess, som intog den öfre hälften af bröstkorgen på v. sidan. Utg. läkt d. 4/12.

Två abscesser förekommo i axillarregionen. På de öfre extremiteterna 7 fall.

Qvinna, 32 år, utbredd phlegmone i venstra underarmen efter erysipelas. 28/8-22/9.

Qvinna, 29 år, likaså, efter att ha fått en sticka i handen. 21/6-7/7.

Man, 42 år, hade d. 30/9 fått ett knifhugg i första metakarpalinterstitiet å dorsalsidan af venstra handen. Sköttes först af en fältskär, men visade sig på lasarettets poliklinik d. 3/10. Handen var då mycket svullen, såret i brand. Remitterades i anseende till bristande utrymme till ett af stadens sjukhus, men mottogs der ej, hvarföre han återkom d. 5/10 till lasarettet i sämsta skick; intogs då, men afled redan dagen derpå i akut septikemi.

Man, 43 år, int. d. 11/11 för en gangrenös phlegmone, som sträckte sig från fingrarna ända upp till öfre delen af öfverarmen. Snart sagdt otaliga incisioner gjordes successift. Stora sår uppstodo. Qvarlåg till 1887. Transplantationer. Utg. läkt.

Man, 64 år, int. d. 6/5. Efter ett litet krossår å v. lillfingret, i början af April, uppstod bulnad i handen och nekros i fingret, som exartikulerades på polikliniken. Abscessen spred sig det oaktadt uppåt, karpalbenen nekrotiserade, temperaturen blef allt högre, det allmänna tillståndet allt sämre, så att d. 9/6 skreds till låg amputation af underarmen. Härefter förbättrades han snart. Utg. d. 8/7.

Öfriga fall af jemförelsevis mindre betydenhet. På de nedre extremiteterna 10 fall.

Man, 24 år, int. d. 20/4 med en stor och djup abscess i inguen. Utg.den 10/5.

Man, 23 år, int. d. 29/5 med en intermuskulär abscess i h. låret efter ett knifstygn. Den sträckte sig på fram- och utsidan från trochantern till knät. Incisioner upp- och nedtill. Utg. d. 13/7.

Man, 43 år, hade stora multipla abscesser i hela underbenet och låret efter lymphangitis. Många incisioner. 10/11-18/12.

Qvinna, 28 år, abscesser i venstra anticrus post partum.

Qvinna, 74 år, int. d. 8/11. Abscess i hela yttre delen af låret. Vid incision uttömdes 1 1/2 rondskål var. Qvarlåg för kronisk pneumoni till 1887. Död deraf, men abscessen var läkt.

Carbunculus.
En qvarliggande och 2 patienter intagna under året, båda svåra fall.
Man, 38 år, int. d. 22/3. Tre dagar förut hade han insjuknat med frossbrytningar och feber, samtidigt bildade sig en böld på h. sidan af underläppen. Vid intagningen 40 grader temp., karakteristisk karbunkel, som klöfs kors och tvärs. Redan dagen derpå pleuropneumoni till höger, akut septikemi, exitus den 25/3.

Man, 52 år, int. på enskildt rum d. 6/12. Hade förut lidit af karbunklar. För 3 veckor sedan en "finne" på h. sidan af ansigtet. Deraf blef en karbunkel, som visserligen af en läkare i staden inciderades, men det oaktadt hastigt utbredde sig. Inkom med hela ansigtshalfvan svullen, huden i gangren på ett 3 c. m. stort ställe. Ett kolossalt korssnitt gjordes här under kloroformnarkos, evidement af gangrenösa partier och utkramning af den varimbiberade huden. Andra incisioner gjordes successift. Spontana blödningar, ganska oroande påkommo flera gånger. Art. maxillaris interna fattades med Péans pincetter, hvilka fingo qvarsitta ett par dagar, emedan underbindning på djupet i den smörjiga massan var omöjlig. Nervus facialis genomfrättes. Det enorma hålet läktes emellertid småningom. Pat. qvarlåg till d. 29/1 1887 och sköttes polikliniskt, till dess han blef fullt läkt.

Panaritium.
57 års man, int. d. 17/1. Högra tummen var angripen och så svårt, att amputation måste företagas på 1:a falangen. Läkt d. 3/2.

Hos en 60 år gammal qvinna var sjukdomen, ursprungligen i högra tummen, så utbredd, att exartikulation måste göras i karpo-metakarpalleden och ett par sänkningsabscesser på underarmen öppnas och dräneras. 14/11-24/12.

Gangraena.
Gosse, 10 år, int. d. 29/10. Hade blifvit öfverkörd af en spårvagn och huden från tårna kaflad lös från benen. Försök gjordes att draga den öfver igen och fästa den på sin rätta plats med suturer; men oaktadt vederbörlig dränage och antisepsis misslyckades detta. Gangren inställde sig och tårna måste amputeras. Utg. d. 5/1 1887.

Man, 54 år, int. d. 18/11. Orsaken till branden var här en krusbärstagg, som han fått in i högra pekfingret. Vid inkomsten, 12 dagar efteråt, var fingret i gangren och hela handen i suppuration. Exartikulation af fingret gjordes genast, men suppurationen i handen gick endast långsamt och efter åtskilliga incisioner tillbaka. Utg. d. 3/2 1887.

Man, 48 år, int. d. 24/2. Torr brand i hela högra långfingret, som amputerades, jemte lymfangit uppåt handen och armen. Ingen orsak kunde uppges Utg. d. 15/3.

Fistula.
Man, 21 år, int. d. 17/6. Flera gånger uppbrutet sår i v. clavicularregionen. Fisteln gick under nyckelbenet fram till bröstet. Den var utfyld med granulationer, men intet ben kändes. Evidement, ytterligt långsam läkning, ej ens fullt färdig, då pat. efter 2 månader utgick för att behandlas polikliniskt.

Man, 27 år, int. d. 6/8. Förut vårdad här för nekros i låret och i sjunde refbenet. Nu fanns ej sjukt ben, men en lång fistel, som efter uppskärning befanns leda in i en håla, fylld med granulationer och begränsad af en tjock membran, (tuberkulos?). Grundligt aflägsnande af väggarna. Utg. läkt d. 19/8.

Man, 25 år, fistel efter en tre gånger opererad bursitis subhyoidea. Exstirpation. Läkning 17/11-26/11 Det 4:de fallet var obetydligare.

Incarnatio unguis.
Fyra fall, alla på vanligt sätt opererade.

Cysta.
Man, 25 år. Hönsäggsstor dermoidcysta i fossa submaxillaris sinistra sedan 6 månader (?). Exstirpation. Läkning. 30/11-20/12.

Qvinna, 31 år. Äppelstor atheromcysta på öfverarmen. Exstirpation. 20/11-14/12.

Man, 21 år. Dermoidcysta, medfödd, under h. bröstvårtan. Nu stor som en knytnäfve. Den tunna väggen var intimt förenad med underliggande muskulatur. Besvärligt borttagande. 28/12-9/1 1887.

Qvinna, 32 år. Atheromcysta i nacken, obetydlig. Exstirpation.

Man, 57 år, int. d. 23/1. Abscess invid anus för 6 år sedan. Alltjemt uppkommo fistlar och 5 funnos nu qvar. Vid excision af dessa påträffades och aflägsnades en hasselnötstor cysta, som innehöll en sudd svart hår, och förförlängde sig i en gång mot infundibulum cocygeum. Läkt d. 26/2. Vidare 2 fall af vanliga cystor i hufvudet.

Lymphoma.
Två qvarliggande sedan 1885, utgingo läkta under år 1886. Under detta år intogos och opererades 11 män (en intogs 2 gånger) och 8 qvinnor.

Gosse, 9 år, int. d. 27/1. Enorma körtlar utfyllde hela h. sidan af halsen, en del stadd i suppuration. D. 10/2 borttogos de främre, hvarvid ett 2 c.m. långt stycke af vena jugularis interna, som låg inbäddad i en ostig massa, måste resekeras. D. 2/3 aflägsnades de bakre. Läkningen normal. Utg. d. 19/3.

Man, 16 år, int. d. 12/2. Lymfomer endast på h. sidan af halsen. Utg. 2/3.

Man, 16 år, int. d. 21/4. Hade tumörer i båda parotisregionerna. Opererades på begge sidorna i en séance. Utg. d. 4/5.

Man, 20 år, int. d. 7/9, opererade på en gång å båda sidorna af halsen d. 16/9. Utg d. 11/10.

Man, 21 år, int. 4/8. Tumörer endast på den ena sidan af halsen. Oper. d. 11/8. Utg. 10/9.

Man, 23 år, int. d. 5/10, oper. d. 10/10 och d. 5/11, utbredda tumörer på v. sidan af halsen. Utg. d. 23/11.

Man, 24 år, int. d. 17/2. Undergick först castration. Hade lymfomer i båda parotistrakterna, hvilka exstirperades d. 9/5. Utg. d. 4/6.

Man, 24 år, int. d. 22/7. Endast v. sidan af halsen. Utg. d. 14/10.

Man, 24 år, int. första gången d. 22/7. Han hade nyligen genomgått operation på Garnisonssjukhuset för lymfoner å v. sidan af halsen och i högra axillen. Nu hade han på halsen en knytnäfsstor tumör till venster, en mindre i v. fossa supraclavicularis, några än mindre i axillerna och ljumskarna. Hans lungor voro ej bestämdt sjuka, men hans far var död i "bröstsjukdom". Han opererades d. 26/7 för den större, knöliga tumörmassan. Den 19/8 togos bort körtlar längre bort åt nacken och under hakan. Ytterligare exstirpation af körtlar från nedersta delen af venstra sidan af halsen, nya, och i h. axillen d. 19/9. Den 5/10 exstirperades en liten körtel i parotistrakten och d. 14/10 utskrefs han läkt. Återkom d. 6/12. Nya körtlar funnos i granskapet af de förut borttagna, framåt, uppåt samt bakåt. Dessutom hade ett par fistelgångar öppnat sig i de gamla ärren. Nu gjordes omgien rent hus d. 13/12. Qvarlåg till 1887, men utskrefs frisk d. 18/1.

Man, 26 år, int. d. 19/3. Opererades d. 21/3 för lymfomer i högra ljumsken. Utg. d. 13/4.

Man, 34 år, int. d. 10/5. Körtlar i submaxillar- och supraclavicularregionerna på v. sidan. Oper. 14/5 och 3/6. Utg. läkt d. 10/6.

Man, 42 år, int. d. 7/6. Lymfomer å båda sidorna. Oper. d. 10/6 och 21/6. Utg. läkt d. 7/7.

Flicka, 9 år. Endast h. sidan af halsen sjuk. Int. d. 14/9, oper. d. 16/9, utg. läkt d. 30/9.

Qvinna, 20 år, int. d. 12/1, oper. d. 14/1 för lymfomer i parotisregionen. Utg. d. 27/1.

Flicka 16 år, int. d. 27/1, oper. d. 5/2. Högra sidan af halsen. Utg. d. 1/3.

Flicka 13 år, int. d. 8/3, oper. d. 14/3. Likaledes h. sidan. Utg. d. 21/3.

Filcka 11 år, int. d. 10/7, oper. på venstra sidan d. 13/7, h. sidan d. 29/7. Utg. d. 14/8.

Qvinna, 22 år, int. d. 21/9. Stor exstirpation på h. sidan d. 24/9. Utg. d. 2/10.

Flicka 16 år, int. d. 6/12, oper. h. sidan 7/12, v. sidan d. 28/12. Utgick. d. 12/1 1887.

Qvinna, 24 år, int. d. 30/9, oper. d. 5/10 v. sidan, 22/10 h. sidan. Utg. d. 3/11.

Det vill synas, som om någon gång, då man exstirperar lymfomer, recidiver inträffa nästan hastigare, ju ofta man opererar. Det är sådana lymfomer, som man, hufvudsakligast af detta skäl, kallar maligna. Jag har redan förut, i min förra rapport, sökt visa, huru svårt det är att på förhand bestämma om ett föreliggande fall skall komma att te sig såsom ett godartadt eller malignt. Äfven tumörernas beskaffenhet, om de äro ostigt omvandlande in till de allra minsta, är ingalunda ett afgörande tecken. Det kan hända, att operationen sjelf kan ge anledning till recidiverna. Man har påvisat samma förhållande efter operationer för andra tuberkulösa processer, såsom resektioner. Man har tänkt sig en infektion af de friska väfnaderna, en sorts inpressning af tuberkulöst virus d. v. s. bacillerna genom det myckna handterandet. Helt och hållet låter ej en sådan misstanke afvisa sig. Men att derifrån hemta en contraindikation mot sådana operationer vore absurdt. För det första äro dock sådana fall ytterligt sällsynta, om man handhafver antiseptiken med noggrannhet, och om, pro secundo, en sådan olycka i några fall ej skulle kunna undvikas, så att nyttan af borttagandet af de sjukliga härdarna så påtaglig, att man får taga det exceptionella obehaget "mit ins Kauf".

Lymphangioma.
Sedan 1885 qvarliggande 2 patienter, utgingo friska 1886.

Angioma.
Gosse, 10 veckor, int. d. 4/1. Tumören, som intog hela v. kinden, hade redan uppnått storleken af ett gåsägg. Huden deröfver blåröd och spänd, delvis ulcererad. Tumören exstirperades d. 5/1. Såret fick granulera, men täcktes slutligen med en lambå från pannan. Utg. d. 20/2. JOHAN WILHELM BERG

Gosse, 9 mån., int. d. 22/6. Den tumörliknande förändringen intog hela venstra, öfre ögonlocket, venstra hälften af pannan, hela tinning- och en del af hjässtrakten och yttre örat. På exstirpation af detta kolossala angiom var knappt att tänka. Jag beslöt derföre att behandla den med periferisk kauterisation, Paquelin. Den första strimman lades vid tumörens inre gränser på ögonlocket och i pannan. Sedan omskrefvos småningom, med 3 à 4 veckors mellantid, de andra gränserna, så att tumören till sist blef omgifven af en öfverallt limiterande ärrstrimma. Dessa gränser öfverskred tumören aldrig, tvärtom skrumpnade den alltmera och var nära försvunnen, då den lille patienten utskrefs d. 16/10. Ögonlocket var fullt rörligt. Han har i år förevisats, resultatet var fortvarande godt.
Gosse, 14 mån., int. d. 15/7. Föddes, som de andra, med en bönstor fläck. Denna satt i pannan, men snart märktes också en strimma på halsen. Blifvit malträterad med bränningar. Angiomet i pannan, strax ofvan h. ögonbrynet är nu plommonstort, det på halsen, bakom och nedom parotis är mindre. Exstirp. af det förra gjordes d. 15/7 och af det senare d. 17/7. Suturer, förening p. pr. Utg. d. 30/7.

Flicka, 1 1/2 mån., int. d. 12/5. Tumören intog hela tummen på volarsidan, pekfingret och minst halfva vola manus. Fingrarna uppstocko derur med endast den yttersta tredjedeln. V. handen var från denna sida sedd en oformlig klump. Led dessutom af en envis intestinalkatarr, som under de första månaderna höll henne vid grafvens rand. Hon hade blifvit intagen för att få handen amputerad. Jag vägrade detta och försökte att även här komma till målet med kauterisationer, dock på annat sätt. Med en spetsig Paquelin borrades, i otaliga séancer, 3 à 4 djupgående hål i tumörmassan. Den reducerades alltmer, fingrarna framträdde allt tydligare och vid utskrifningen d. 4/10 kunde angiomväfnad på intet ställe konstateras. Och, det bästa af allt, båda fingrarna hade rörelseförmåga, om än något inskränkt. Diarrhét var borta långt förut.

Qvinna, 27 år, int. d. 17/11. Stort, färskt angiom, sträckande sig bakom venstra örat, och öfverskridande detta både ofvanom och nedanföre. Exstirp. d. 18/11, hvarvid både art. temporalis och auricul. post. underbundos. Utg. d. 2/11. Läkt d. 28/11. JOHAN WILHELM BERG

Adenoma.
Man, 34 år, int. d. 17/6. Sedan ett år svårigheter vid defekationen. Tenesmer, periodvis tilltagande, afgång af blod och slem. Vid undersökning befanns nedre delen af rectum frisk. Tumören börjar 4 c. m. upp, omgifver ringformigt hela väggen, hög 1 c. m., bredden så att fingret med möda når öfra gränser. Beskaffenheten i öfrigt sådan, att diagnosen förut blifvit stäld på cancer och så antogs äfven af oss, D. 21/6 gjordes resektion af det sjuka af rectum. Sphinctern och den nedre delen lemnades qvar, det sjuka partiet framdrogs bakom den lemnade portionen och aflägsnades. Suturer förenade sedan de båda portionerna. Läkning p. pr. utom baktill, der suppuration inträdde. Utg. läkt d. 16/7. Den anatomicopatologiska diagnosen blef adenom. Intet tecken till cancer fanns vid den noggrannaste undersökning. Pat. återintogs den 21/12. Han hade svårighet både att hålla och bli af med faeces. Orsaken befanns bestå deri, att en striktur bildat sig i det gamla operationssåret, och nedanför denna en utvidgning af tarmen, samt att sphinctern var för slapp. Operation gjordes d. 22/12. Den stramande ringen genomskars ända till mjuk väfnad påträffades, ur den nedre säcken och sphinctern utskars en kil, såret förenades, så att ett normalt lumen uppstod och sphinctern trängdes ihop. Qvarlåg till 1887, utgick förbättra,d måste dock fortfarande införa sonder i rectum,

Qvinna, 20 år, int. d. 1/11. Valnötstor tumör i venstra mamma. Exstirp. d. 3/11. Utg. läkt. d. 11/11.

Adenofibroma.
Qvinna, 23 år, int. d. 2/1. Liten tumör i v. mamma. Exstirperades d. 5/1. Utg. d. 6/1.

Lipoma.
Man 54 år, int. d. 24/9. Oper. d. 28/9. Barnhufvudstort limpom i nacken. Läkning p. pr. Utg. d. 5/10.

Man, 60 år, valnötstort limpom på v. skuldra, exstirp. d. 1/7. Låg här för annan åkomma.

Qvinna, 63 år, int. d. 5/5, oper. d. 6/5 för ett äppelstort lipom öfver h. deltoideus. Utg. d. 14/5 läkt.

Fibroma.
Man, 26 år, int. d. 6/12. Återfinnes under rubriken Fibrosarcoma nedanföre.

Qvinna, 20 år, int. d. 7/9. Tumören, stor som ett mindre äpple, satt i v. mamma. Den var 2 år gammal. Exstirp. d. 9/9. Utg. d. 18/9 läkt.

Qvinna, 28 år, int. d. 30/8. Tumör i bukbetäckningarna strax ofvan symphysis pubis sedan ett år. Stor som en knytnäfve, förskjutbar på sidorna. Exstirp. d. 2/9. Tumören var inväfd i muskulaturen ofvanpå peritoneum. Ett litet hål skars deri, men hopsyddes. Temperaturen andra dagen 39,2 grader. Efter omläggningen normal. Afled d. 5/9. De sista timmarna fullständig anuri. Obduktionen utvisade akut septikemi. JOHAN WILHELM BERG

Enchondroma.
Man, 49 år, int. d. 10/10. En äppelstor tumör i v. parotisregionen, småningom vuxen sedan 12 år. Exstirp. d. 12/10. Utskr. 21/10 läkt. Tumören, undersökt af prof. Key, befanns vara en ganska blandad. Innehöll cancerelementer, adonomatösa och myxomatösa beståndsdelar utom enchondromväfnaden.

Osteoma (Exostosis).
Yngling, 17 år, int. d. 15/10. Hyperostos på v. os metatarsi primi i närheten af capitulum. Borttogs med mejsel jemte en del af det friska benet. Utg. läkt d. 21/10.

Man, 22 år, int. d. 5/5. Exostos på första os cuneiforme dextr. Orsaken ett hugg af en lie på detta ställe för 10 år sedan. Exstirp. d. 11/5 med mejsel. Utg. läkt d. 3/6.

Qvinna, 20 år, int. d. 21/6. Hade en tumör, alldeles benhård på insidan af osilei, men ville ej undergå operation, hvarför hon lemnade lasarettet redan samma dag.

Osteosarcoma.
Gosse, 12 år, int. d. 1/9. Åkomman började jultiden 1885 med en liten knöl midt öfver h. underkäken, sedan tillkom en dylik på andra sidan. Flera incisioner ha blifvit gjorda och tänder uttagna. På den h. sidan utkom var, och tumören försvann, men på den venstra har den ökat sig och blifvit stor som ett äpple. Exartikulation af hela v. underkäkshalfvan gjordes d. 7/9. Pat. utg. läkt d. 26/9. JOHAN WILHELM BERG

Man, 53 år, int. d. 22/5. I början af Febr. uppträdde en svulst på högra kinden, som såg ut som en karbunkel och behandlades med incision, hvarvid var också utkom. Men såret läktes ej, en bucklig tumör vällde fram. Vid undersökning befannos orbita, svalget, näsan och munnen utan förändring. En liten tumör uppträdde också i submaxillarregionen. Total resektion af hela öfverkäken med sparande af munnens slemhinna gjordes d. 28/5. Den lilla knölen på halsen tillväxte hastigt, recidiv visade sig snart i botten af såret, och pat. afled i marasm d. 31/8. Metastas i lefvern. Carl Jakob Rossander

Sarcoma.
Gosse, 16 månader, int. d. 22/7. Tumören började i Januari som en hasselnötstor förhårdnad i v. scrotalhalfvan. Under tiden har den blifvit gåsäggstor. Exstirpation af den sjuka testikeln gjordes d. 24/7. Läkt d. 7/8. Patologerna funno myxomatös inblandning i sarkomet.

Yngling, 17 år, int. d. 20/9. Tumören, 4 månader gammal, uppträdde som en hasselnötstor svulst i v. knävecket, men har ökat sig så, att den nu utfyller hela poples och trängt sig upp åt nedersta tredjedelen på låret. Han ville ej underkasta sig operation, då det sades honom, att det antagligen skulle gå till amputation af låret. Utg. derför d. 24/9.

Man, 22 år, int. d. 11/5. För många år sedan märkte han en ärtstor svulst på caput oss. metacarpi primi. 1876 gick det hål på den. Behandlades här 1882 med evidement och läktes. Såret bröt dock snart upp igen och en tumör uppstod deri och tillväxte. Den upptog nu nästan hela handen, hvars ring- och lillfinger fallit bort. Amputatio antibr. gjordes d. 13/5. Utgick med artificiel hand, läkt p. pr. d. 8/6.

Man, 23 år, int. d. 31/7. Tumör på insidan af v. låret strax nedom ljumsken började i Januari 1885. Opererades i Febr. 1885 af läkare i Småland. Oper. repeterades af densamma i December s. år, men återkom längre ned. Den satt nu i midten af låret, var fördelad i 2 portioner, bakom lig. intermusculare och adduktorerna. Den var dock rörlig. Exstirp. d. 3/8. Utg. d. 19/8. läkt. JOHAN WILHELM BERG

Man, 24 år, int. d. 27/4. Åkomman började med en hönsäggstor knöl tätt vid fästet för musc. pect. major. Har sedan ökat sig och flera tillkommit, som utfylla hela venstra axillen. Exstirp. d. 29/4. Utg. läkt d. 19/5. JOHAN WILHELM BERG

Man, 62 år, int. d. 25/5. Tumören uppkom år 1884 i en fistel, som stod qvar efter en längesedan genomgången osteomyelit i v. tibia. Denna var nu i sin helhet förtjockad och tumören satt fast på den, samt hade så stora dimensioner, att en amputation af låret ansågs nödig och äfven utfördes d. 27/5. Utg. d. 17/7. Tumören visade sig vara ett småcell-sarkom, utgånget från periostium.

Qvinna, 22 år, int. d. 9/3. Hon hade varit vårdad härstädes 1885. Opererades då af mig för ett fibrom, som intog karpalregionen. (Se redogörelsen för 1885 s. 99.) I Oktober uppträdde recidiv och det har så utbredt sig, att amputation på underarmen måste göras d. 13/3. Läktes p. pr. Fick vänta på den artificiella armen, utgick dermed d. 12/4.

Qvinna, 35 år, int. d. 21/3. Journalen innehåller om denna pat. intet annat, än att hon opererades d. 23/3 för sarkom i öfverkäken och utgick d. 6/4.

Fibrosarcoma.
Man, 25 år, int. d. 13/2. Opererad för nasopharyngealpolyp på lasarettet år 1883. Våren 1884 visade sig recidiv. Tumören utfyller hela högra näsgången, är fast till konsistensen, men kan skjutas bakåt. I pharynx sammanhänger den med en derstädes fästad större tumör, som är så voluminös, att den nedtryckte mjuka gommen. Oper. d. 18/2 af Johan Wilhelm Berg Näsan aflossades på högra sidan och den mjuka gommen klöfs för att skaffa åtgång till tumören. Den nasala portionen äfvensom större delen af den i phanynx borttogs med sax. En ej obetydlig del blef dock qvar och tillväxte. Patienten utskrefs i Maj, men lofvade att snart återkomma för att få det återstående af tumören borttaget med galvanokaustik. En sådan var nemligen af mig bestäld i Novara. Han visade sig dock ej förr än d. 6/12. Dels under år 1886, dels i år har tumören i flera omgångar blifvit bränd och slutligen helt och hållet, som det synts, blifvit aflägsnad, hvarefter luckan i den mjuka gommen blifvit hopsydd.

Man, 28 år, int. d. 1/7 för en tumör i abdomen, som var mycket fast och satt mycket djup. Då pat. fick höra, att en operation var mycket vansklig, föredrog han att behålla in tumör, och utgick d. 7/7. Diagnosen är sålunda satt med ett ?. och antagligen derför saknas näramre beskrifning i journalen.

Lymphosarcoma.
Man, 43 år, int. d. 30/9. Tumören började i Mars 1884 som en liten nöt tätt ofvanför midten af h. öfverarmens insida. Ett fall på denna arm hade han gjort 8 år förut och hade länge efteråt känt ömhet deri. I Oktober 1884 gjordes en incision, hvarvid en högst illaluktande grynig massa skall ha utkommit. Såret läktes sedan ej. Efter någon tid uppkommo knölar i axillen. Dessa ha tillvuxit och utfylla nu hela axillen, sträcka sig långt under pect. major upp mot clavicula och bakåt under latissimus dorsi. Ytterligt besvärlig exstirpation af tumören d. 21/9. Utskrefs läkt d. 30/10. Patologernas diagnos lydde: medullarsarkom.

Cystosarcoma.
Qvinna, 47 år, int. d. 3/2. Tumören satt i v. mamma och uppgafs ha funnits, fastän helt liten, i 22 år. Amputatio mammae d. 4/2. Utg. läkt d. 15/2.

Cancer epithel. labiorum.
Man, 49 år, int. d. 27/4. Liten tumör på h. sidan af underläppen. Exstirp. d. 1/5. Såret täcktes med en obetydlig plastisk operation. Utg. läkt d. 8/5.

Man, 52 år, int. d. 14/12. Åkomman endast 5 veckor gammal enligt patientens föga sannolika uppgift. Tumören 2 1/2 c. m. bred, intager h. hälften af underläppen. Redan en ej obetydlig körtel i regio inframaxillaris. Exstirpaf kankroiden och den svullna körteln d. 16/12. Täckning äfven här lätt. Fick efter 2 dagar pneumoni i venstra lungans bas, hvilken han tror att han ådragit sig under resan hit. Qvarlåg till 1887, genomgick i Januari en erysipelas, utgången från det ej fullt läkta såret på halsen. Utg. d. 18/1.

Man, 62 år, int. d. 31/5. Säger sig ha märkt sjukdomen först för 2 månader sedan. Hela underläppen, men undantag af munvinklarna, upptagen af tumören, som går ända ned till slemhinnans omvikningsställe. Exstirp. d. 5/6. Ett nästan qvadratlikt stycke af hakan borttogs. Luckan fylldes med 2 fyrkantiga lambåer, tagna från kinderna och förskjutna öfver defekten. Läpp bildadas från dessas slemhinna. Utg. läkt d. 21/6.

Man, 74 år, int. d. 8/4. Kankroid sedan December 1885. Valnötstor tumör, intagande midten af underläppen. Aflägsnades d 3/4, medelst en rektangulär omskrifning. Ersättning togs från hakan, medelst direkt uppskjutande af en lambå, bildad genom fortsättning af de vertikala incisionerna. Utg. läkt d. 6/5. JOHAN WILHELM BERG

Cancer epithel. et carcinoma linguae.
En pat. qvarliggande från 1885, utgick läkt.
Man, 55 år, int. d. 1/10. Åkomman började i midten af Juli månad d. å. och i tungans bakre del, på högra sidan. Såret ett par gånger brändt af läkare i hemorten. Såret, något mer än bönstort, intog nu högra tungranden bakåt, hade gripit öfver på främre gombågen och på munbottnen, som kännes ganska hård, äfven utifrån. Operation d. 2/10. Art. lingualis d. underbands och h. submaxillarfacket utrymdes. Vertikalsnitt från mungipan till såret på halsen, genomsågning af maxillen. Härefter borttogos främre gombågen, tonsillen och hela högra tunghalfvan. Silfversuturer på maxillen, silkessuturer på tungan. Erysipelas tillstötte äfven här, men var af lindrig art. Utg. d. 30/10.

Man, 51 år, int. d. 9/3. I början af Febr. uppkom en snart ulcererande knöl på v. sidan af tungan. Dagarna förut hade pat. haft häftiga blödningar och intogs derför på lasarettet. Den 11:te uppstod en sådan, ganska stark. Underbindning af carotis externa verkställdes, hvarefter den stannade. Hela tungan är hård och infiltrerad samt fastläst vid munbotten, utom vid ett ställe på h. sidan. V. gombågen äfvenledes hård och infliltrerad. Oper. d. 25/3. Först tracheotomi och tamponering. Resektion af proc. alv. maxill. inferioris på venstra sidan. Total exstirpation af tungan, v. gombågen och tonsillen. Art. lingualis underbands i såret. Temligen svår bronchit följde. Kanylen uttogs på 4:de dagen och pat. förbättrades hastigt. Utgick läkt med ett litet granulerande sår d. 1/5

Qvinna, 36 år, int. d. 4/8. I början af Maj sår å h. tungranden, hvilket tillskrefs en karierad tand. Dess uttagande medförde ej läkning, utan såret tilltog och tungan i omgifningen hårdnade. Inga smärtor förr än på de senaste båda veckorna. Åkomman är inskränkt till högra tunghalfvan, utgöres af en valnötstor, ulcererande tumör. På munhålans botten kännes en induration, men den är ej sammanvuxen med tungan. Intet sjukt i arcus eller i gommen, inga körtlar. Preliminär underbindning af art. lingualis. Derefter exeiderades hela tunghalfvan från munnen. Såret, som blödt mycket, förenades. Den 18 fick pat. frosskakning och hosta. Såret efter underbindningen antog ett dåligt utseende och venerna visade sig svullna på bröstet. Pneumoni uppträdde i båda lungorna och pat. afled d. 27/8. Obduktionen utvisade thromb i vena subclavia dextra, basalpneumoni i båda lungorna, infektionsmjelte.

Qvinna, 42 år, int, d. 3/2. Hösten 1884 sår på h. tungranden, förorsakad af en hvass tand. Detta läktes efter tandens uttagande, men snart visade sig på samma ställe en tumör, som på senare tider förorsakat smärtor. Tumören intager större delen af högra tunghalfvan, men inga komplikationer finnas. Exstirpation d. 6/2. Föregående underbindning af art. lingualis. Högra tunghalfvan samt gombågen aflägsnades från munnen utan hjelpsnitt. Stark blödning indicerade underbindning af art. carotis externa d. Läkning normal, utg. den 26/2. Hon återkom d. 23/8 med recidiv. På h. sidan af halsen märkes en hård, knölig uppdrifning längs de stora kärlen från underkäksvinkeln nästan ned till clavicula. På den indurerade tungbasen finns ett gulaktigt ulcus, som fortsätter sig upp i pharynx och på resterna af gombågen. Ny operation d. 24/8. Tracheotomi. Resektion af ett stycke af maxillen. Tungan till epiglottis, högra gombågen och h. phanynxväggen borttogos. Ett hål lemnades för att lemna passage åt oesophagussond. D. 8/9 uttogs trachealkanylen och d. 11/9 oesophagussonden. Vid utskrifningen d. 9/10 qvarstod ett litet hål efter denna senare, ännu qvar d. 1/11.

Qvinna, 41 år, int. d. 7/9. Fadren död i kräfta, likaså 2 morbröder. Hennes åkomma började i April d. å. med en liten tumör i v. delen af tungan. Starka smärtor. Svulsten intager nästan hela v. tunghalfvan, men ingen annan komplikation finnes än en något större utfyllnad i v. fossa submaxillaris än i den högra. Operation d. 14/9. Glandula submaxillaris jemte några små svullna lymfkörtlar derinvid borttogos. Art. lingualis underbands, underkäken genomsågades (Langenbeck), v. tunghalfvan exstirperades till större delen. Suturer, af silfver, på tungan och benet. Utg. d. 2/10. Käken fast förenad.

Qvinna, 57 år, int. d. 2/9. Sjuk sedan Maj. Orsaken en skadad tand. Svullsten intager en del af h. tungranden. Oper. d. 4/9. Underbindning af art. lingualis. utg. läkt d. 28/9.
Alla dessa tungexstirpationer äro utförda af prof. Johan Wilhelm Berg

Cancer epith. maxillar. et buccae.
Man, 56 år, int. d. 18/7. I början af detta år instälde sig smärtor i v. kinden vid tuggning. Sedan ett sår på randen af underkäken i munen jemte svullnad. Nu en tumör, som intager större delen af underkäken på v. sidan, sträcker sig halfvägs på halsen, i munnen ett sår som intager munbottnen och insidan af buccan upp mot underkäken; huden hel, sjelfva tungan frisk. Oper. d. 20/7, några svullna körtlar i submaxillarregionen jemte glandula submaxillaris, degenerad, borttogos först, sedan af buccan så mycket att hela det inre såret jemte hud rikligt kom bort, sist exartikulation af underkäkshalfvan. Hud och slemhinna förenades, så att ingen yttre och knappt någon inre defekt uppkom. Fullständigt läkt d. 6/8. Carl Jakob Rossander

Man, 58 år, int. d. 20/3. Åkomman, 7 månader gammal, intager större delen af buccan och går på ett ställe öfver på proc. alveolaris af öfverkäken. Exstirpation af sår jemte huden, resektion af en del af proc. alv. Såret täcktes med en lambå nedifrån. Utg. läkt d. 11/4, men kunde ej öppna munnen fullständigt. Han återkom med recidiv d. 6/7. Journalen upplyser endast, att nu måste partiell resektion göras å både öfver- och underkäken, samt att pat. afled andra dagen efter operation. JOHAN WILHELM BERG

Cancer epith. alae nasi.
Man, 47 år, int. d. 25/1. Litet sår på venstra näsvingen. Excision och läkning med förskjutande af omgifvande hud. Utg. läkt d. 15/2.

Cancer epithel. recti.
Qvinna, 34 år, int. d. 6/11. I början af detta år smärtor vid defekationen. Sedan äfven emellan dessa. I Juni födde hon barn. Nu hönsäggstor cancer på framväggen af rectum. Exstirpation d. 9/11. Sphincter externus bibehölls. Vid lösgörandet af rectum uppkom en 2 tum bred lucka i peritoneum, som genast hopsyddes. Äfven ett litet hål i vagina uppkom, som äfven hopsyddes. Det öfre stycket af rectum neddrogs och fästades vid analöppningen. Utg. d. 15/12. Fasta, men ej lösa öppningar kunde qvarhållas. JOHAN WILHELM BERG

Qvinna, 47 år, int. d. 8/10. Sjuk sedan något mera än ett år. Afföringen på sista tiden mycket trög. I rectum fanns en äplestor tumör, fästad med en stjelk vid tarmväggen. Den kunde lätt utbringas. Afklipptes s. d., suturer. Den kliniska diagnosen var adenom, men patologerna funno cancerelementer i tumören. Utg. läkt d. 17/11. JOHAN WILHELM BERG

Qvinna, 73 år, int. d. 2/2. Oper. d. 9/2. Ej märkt något obehag förr än på våren 1885. Nedre delen af rectum öfverallt besatt med fasta knölar. I båda ljumskarna förstorade lymfkörtlar. Vid exstirpationen utskars ett triangulärt stycke af vagina, såret förenades och rectum drogs ned samt förenades med ytterhuden. Pneumoni ändade patientens lif på femte dagen efter operationen. JOHAN WILHELM BERG

Man, 60 år, int. d. 2/3. Åkomman antagligen mer än 2 år gammal. Cancern så högt belägen, att exstirpation ej ansågs kunna företagas. Derföre gjordes colotomi i 2 seancer d. 8:de och 12:te Mars, i venstra sidan. God läkning. Utskr. med passande bandage d. 26/3. JOHAN WILHELM BERG

Man, 67 år, int. d. 20/7. Gammal haemorrhoidarius. På sista tiden täta trängningar. Främre och högra rektalväggen intages af talrika ulcererande tumörer, gående så långt upp att deras öfre gräns knappt nås med fingret. Vid operationen d. 24/7 öppnades peritonealkaviteten, men hopsyddes fullständigt. Afled efter 2 dagar i akut unaemi. Vid obduktionen befanns lefvern stor, i nästan hela sin massa cancerinfiltrerad. Ingen peritorit. JOHAN WILHELM BERG

Man, 74 år, int. 16/2. Cancer sedan minst ett år. Satt hufvudsakligen på framsidan af rectum och sträckte sig ej högre upp, än att den från detta håll var operabel. Men omgifningen af prostata var infiltrerad och misstanka fanns på att åkomman äfven inträngt i urethralväggen. Pat. anhöll enträget att bli opererad, oaktadt de klena utsigterna förehöllos honom. Oper. gjordes d. 17/2, men det visade sig snart, att urethra var intagen af cancern och dess utbredning i öfrigt var så diffus, att operationen måste afbrytas. Pat. lefde ända till d. 27/3, då en kapilär bronkit ändade hans sorgliga tillvaro. Carl Jakob Rossander

Cancer epit. penis.
Man, 55 år, int. d. 16/6. Sedan 6 mån. Penis utgöres af en enda svulstmassa, 10,5 c. m. lång, i omkrets 16,5 c . m. Prostata och sädessträngarna normala. Amputatio penis d. 19/6, rikligt bakom svulsten, d. v. s. hela pars pendula och litet till. Utg. läkt d. 6/7. Carl Jakob Rossander

Återkom med recidiv d. 28/8. Det hade börjat i v. ljumsken, ej mera än 2 veckor efter utskrifningen, såsom ärtstora knölar, snart kändes sådana äfven i den högra. Dessa förenade sig öfver symphysen och bildade en enda fast, sammanhängande massa. Han hade vid intagningen 4 stora knölar, sammanhängande. Vid palpation genom rectum kändes nedanför prostata en ökad resistens. Äfven testes stora och ömma. Oper. d. 31/8 af Johan Wilhelm Berg Tumörmassan och testiklarna exstirperades jemte pars membranacea urethrae. Såret tog ej ihop p. pr. utan suppuration instälde sig efter feber; d. 9/9 tillkom gangren i hudflikarne. Den 23/9 nya knölar i högra fossa ovalis och åtskilliga i perineallambån. Dessa borttogos d. 30/9. Den 14/10 ytterligare tumörer. Den 5/11 exitus. Vid obduktionen funnos inga metastaser, men hela operationsfältet var genomväxt af en sammanhängande cancermassa, som äfven gick in i prostata. Lindrig parenkymatös nefrit.

Carcinoma maxillae superioris.
Man, 47 år, int. d. 28/4. Symptom sedan 3 månader. Cancern intog hela öfverkäken, trängde in i näs- och munkaviteterna, de mjuka delarna äfven infiltrerade. Total resektion af öfverkäken jemte septum nasi och concha inferior på v. sidan. Utskrefs d. 25/5. Recidiv redan synligt. JOHAN WILHELM BERG

Qvinna, 38 år, int. d. 6/4, Åkomman 2 år gammal. Processus alveolaris sin. och buccan indragna, ulcererade. Total resektion af öfverkäken d. 6/4. Utskrefs nästan läkt d. 16/5. JOHAN WILHELM Berg

Carcinoma palati mollis.
Man, 52 år, int. d. 26/8. Åtrade sig och ville ej bli opererad. Utskrefs efter 2 dagar.

Carcinoma region. parotideae.
Man, 56 år, int. d. 12/4. Orsaken till åkomman tror pat. har varit upprepade Spanska flugor, dem han pålagt bakom v. örat för örsprång. Åtminstone började åkomman der med en liten svulst, för 8 månader sedan. Nu en knytnäfstor tumör, intagande kinden och gående omkring örat. Exstirpation d. 15/4. Täckningslambå från halsen. Utg. läkt d. 18/5. JOHAN WILHELM BERG

Carcinoma regionis submaxillaris.
Man, 60 år, int. d. 5/7. Recidiv i lymfkörtlarna å halsen efter operation för läppkräfta. Exstirpation d. 7/7. Utg. läkt d. 29/7. Carl Jakob Rossander

Carcinoma glandulae thyreoideae.
Qvinna, 34 år, int. d. 27/12. Ville ej underkasta sig operation, då hon fick veta, att utgången var tvifvelaktig (liksom fallet).

Carcinoma vesicae urinariae.
Qvinna, 62 år, inskickad för cystitis. Befanns ha cancer i blåsan, vagina och uterus. Utskrefs såsom inoperabel.

Carcinoma ventriculi.
Qvinna, 58 år, befanns likaledes inoperabel.

Carcinoma mammae.
Qvinna, 54 år, int. d. 26/10. Märkte vid jultiden en liten svulst vid högra axelhålan. Den sträckte sig med en fortsättning in i mamma och till axillen. Men hjertat var sjukt, i lungspetsarna fanns tuberkulos och hon led af starka genitalblödningar. Något sjukligt i vagina eller uterus kunde dock ej upptäckas. Hon ansågs emellertid ej lämplig att operera.

Qvinna, 60 år, int. d. 28/7. Cancern temligen stor, adherent vid bröstvårtan och huden. Den mycket feta pat. oper. d. 29/7; axillen hvari några misstänkta knölar funnos, utrymdes fullständigt. Läkt d. 26/8. Carl Jakob Rossander
Qvinna, 74 år, int. d. 21/5. Åkomman 1 år gammal. Hela h. mamma intages af den fasta tumören, som är ulcerad på några c. m. Den 23/5 amputatio mammae. Huden både upptill och nedtill fridissikerades i sådan utsträckning att såret kunde fullständigt förenas. Läkning absolut p. pr. Utg. d. 2/6. Visade sig efter 2 månader utan recidiv. Carl Jakob Rossander

Carcinoma axillae.
Qvinna, 70 år, int. d. 12/6. Patienten har undergått operation för cancer i högra mamma 2 gånger, när upplyser ej journalen. Visade nu en dufäggstor, fast tumör i h. axillen. Exstirp. d. 16/6. Den fria randen af musc. pectoralis major var infiltrerad; likaledes funnos några fria knölar emellan de båda pectoralmusklerna, hvilka äfven aflägsnades. Utskr. nära läkt d. 30/6.

Lupus.
Qvinna, 20 år, int. d. 20/1. Åkomman hade sitt säte på öfverläppen och näsvingarna. Behandlades med evidement och kauterisation, Paquelin. Sedan iodpenslingar. Utskr. läkt 29/3.

Flicka, 13 år, int. d. 21/4. Åkomman hade förstört hela nässpetsen, dessutom funnes flera stora sår i munnen och svalget, epiglottis var bortulcererad. Excision af näsan gjordes d. 2/5. Täckningslambåer fr. kinden. Såren i munnen läktes under iodoformbehandlilng. Utg. d. 5/6.

Man, 44 år, int. d. 27/5. Det sjuka partiet sträckte sig öfver hela v. ansigtshalfvan och v. näsvingen. Kauterisation med Paquelin. Utg. med vackert ranulerande sår d. 1/6.