Till Kongl. Medicinalstyrelsen.
Med anledning af föreskrifterna i 11 § 11 mom. och 15 § 7 mom. af Kongl. Stadgan angående sinnesjuke den 2 November 1883 får Direktionen härjemte öfverlemna läkarens vid hospitalet berättelse om sjukvården vid anstalten under år 1897 med tillkännagifvande, att, då nämnda berättelse jemväl fullständigt redogör för förvaltningen under året, Direktionen icke har något att derutöfver anföra. Nyköping den 12 Maj 1898.
På Hospitalsdirektionens vägnar:
Hj von Köhler/Edward Ahlmen

1:o Byggnader.
I Östra Paviljongen har, i öfverensstämmelse med föreskriften i årets inspektionsberättelse, i hvardera våningen utbyte egt rum mellan betjeningsrummet och det strax utanför afdelningen belägna sjukrummet, hvilket förut användts till sofrum åt slöa, osnygga patienter. Dessa, af hvilka ett par i allmänhet äro sängliggande äfven på dagen, hafva således numera sina sängplatser i omedelbar närhet af afdelningens dagrum. De stora fördelarne med denna omändring beträffande vården af dessa sjuke hafva redan i förra årsberättelsen blifvit framhållna. Å andra sidan är det ej förenadt med någon olägenhet att betjeningen har sina sofrum något utanför afdelningarne, då regelbunden nattvakttjenstgöring eget rum inom dessa (såväl som öfvriga) sjukafdelningar.
Östra Paviljongen har vidare under året erhållit nya promenadgårdar i stället för de gamla trånga och fuktiga gårdarne, hvars plank på grund af sitt usla skick blefvo utdömda. Samtidigt med det fullständigt nya plank uppfördes, blef äfven gårdarnes läge något ändradt, så att de numera ej som förut skjuta fram på stora gårdsplanen Kvinnoafdelningens promenadgård är belägen å paviljongens södra gafvel och går fram i rät {linie} med byggnadens vestra sida, medan de {manlige} patienternas promenadgård har sin plats {längs} södra delen af paviljongens östra sida. {Mellan} dessa båda gårdar äro de nyuppförda, mycket ändamålsenliga klosetterna belägna, äfvensom 4 {styck} smågårdar, tvenne för hvardera könet. Dörrarne till dessa smågårdar äro delvis genombrutna (med 4 runda hål), hvarigenom det är möjliggjordt {för} dagvakterna å stora promenadgårdarne att observera och egna tillsyn åt de sjuke, som eventuelt hållas isolerade å smågårdarne.
Beträffande den gamla (norra) {byggnaden} hafva ej heller under detta år några {reparationer} ehuru eljest ytterst välbehöfliga, blifvit {ifrågasata}, i afvaktan på förverkligandet af det {redan} förra året framstälda förslaget att ombygga {hela} denna paviljong. I sjukvårdens intresse vore {detta} förslags snare realiserande högeligen önskvärdt, {enär} det då blefve möjligt att i olika paviljonger {skilja} de båda könen, hvilka nu med hvarandra {delar} både den gamla byggnaden och den vestra {paviljongen} ett förhållande som i flere hänseenden {måtte} anses mindre lämpligt. Som exempel på olägenheter detta förhållande medför vill jag nämna {…} hurusom i vestre paviljongen {kvinnoafdelningens} förråd äro belägna å vinden öfver {mansafdelningen} (vinden öfver kvinnoafdelningen användes till {förrådsplats} åt sysslomannen), hvilket gör det nödvändigt för {den} kvinliga betjeningen att alltemellanåt passera {genom} den manliga afdelningen. Vidare är det en olägenhet, som för närvarande ej kan undvikas, att de både könen få använda gemensamt badrum enär det endast finnes ett sådant i hvarje paviljong, och detta är i den vestra paviljongen dertill beläget mellan de båda olika könsafdelningarne och tillåter sålunda en mycket beqväm kommunikation mellan dessa. Ett afhjelpande af dylika missförhållanden genom könens skiljande till olika paviljonger är derför högeligen önskvärdt snarast möjligt.
Här må äfven anmärkas att saknaden af öfvervakningsafdelningar är ganske kännbar, då omsättningen af de sjuke vid dette hospital är relativt stor (under året 44 nyintagne, medan hela antalet sjukplatser är 140) och flertalet intagne fall äro af akut art. I Kgl. MedicinalStyrelsens förslag till ombyggnad af den gamla paviljongen finnes äfven ett förslag angående anordnandet af en öfvervakningsafdelning uti denna, och i den förra årsberättelsen är ett förslag framlagdt angående anordnandet af en öfvervakningsafdelning äfven i den vestra paviljongen, sedan denne blifvit upplåten för endast ettdera könet.
Beträffande oekonomiafdelningen väcktes redan förlidet år förslag att flytta köket från dess nuvarande mycket olämpliga plats i gamla byggnaden och förlägga det öfver det nuvarande tvätthuset, som samtidigt skulle tillbyggas och utvidgas såsom numera varande alldeles otillräckligt och ur stånd att motsvara sitt ändamål. Ett af Hofintendenten, m.m., A. Kumlien uppgjort förslag till denna nya oekonomibyggnad har varit tillstäldt Hospitalets Direktion, som efter företagen granskning förklarat sig ej hafva något att deremot erinra.
Äfven har förslag till uppförande af en ny byggnad, afsedd för bostad åt läkare, expeditionslokaler, m.m., från Kgl. MedicinalStyrelsen ankommit till Hospitalets Direktion, som deröfver afgifvit yttrande.
Obduktionshuset befinner sig {i} ett så dåligt skick, att reparationer deraf ansetts vara mindre lämpligt, men har kostnadsförslag till ett nytt obduktionshus {från} Hospitalets Direktion blifvit insändt {till} Kgl. MedicinalStyrelsen. Någon {lämpligare} plats för byggnaden än den nuvarande har Direktionen ej kunnat finna.
Hospitalets byggnader ha {under} året erhållit bättre skydd mot eldfara, {..} dels åskledaren blifvit kompletterad {och} försatt i ett fullständigt skick, dels brandposterna å gården jemte slangar blifvit försedda med snabbkoppling enligt Billmans {..}stam.
Å parkens södra gräns längs {Sågaregatan} har nytt spjelstaket blifvit uppsatt. Af {det} gamla staketet finnes nu endast kvar sträckan längs parkens norra gräns, men har i 1898 {års} reparationsförslag hemställan gjorts om anslag till nytt spjelstaket äfven härstädes.
Här må slutligen anmärkas, att {det} förut öppna diket längs Sågaregatan {under} året blifvit igenlagdt.

2:o Uppvärmning, upplysning, luftvexling.
I den gamla byggnaden är ventilationen mycket otillfredställande och kakelugnarne i allmänhet i ett mer eller mindre {dåligt} skick, men några större förändringar {härutinnan} äro dock ej i årets reparationsförslag {ifrågasatt} i afvaktan på hela denna paviljongs ombyggnad, enär det i samband härmed enligt Kgl. MedicinalStyrelsens förslag kommer att införas nytt ventilations- och uppvärmningssystem i denna byggnad.
Beträffande belysningen har ej någon förändring vidtagits, men sedan Kgl. MedicinalStyrelsen antagit stadens anbud att förse hospitalet med elektriskt ljus, torde inledningen häraf snart vara att förvänta.

3:o Dagordning, snygghet, afträden.
Någon förändring i dagordningen har ej under året vidtagits.
I gamla byggnaden är anordningen af klosetter för dagbehof fortfarande otillfredställande. Så finnes det här å nedre våningen intet afträde å mansafdelningen, utan äro de här befintlige manspatienterna nödsakade att äfven under kallare årstider använda det ute på promenadgården belägna afträdet. Och för de kvinliga patienter, som om dagarne vistas i arbetsrummen i byggnadens vestra ända, finnes intet särskildt afträde, utan äro dessa renliga och lugna patienter hänvisade till den klosett, som är belägen inom den för halforoliga och snuskiga patienter afsedda afdelningar i husets östra ända.
Torkrummet har visat sig mindre väl motsvara sitt ändamål, i det att tillräcklig hetta ej erhålles. I det sista reparationsförslaget (för år 1898) är derför hemställan gjord om insättande af ännu ett värmelement.

4:o Bad- och tvättanstalter.
Endast i Östra Paviljongen (cellafdel ningarne) finnes särskildt badrum för {hvardera} könsafdelningen. I de öfriga paviljongerna hafva som redan blifvit anmärkt – båda könen {gemensamt} badrum, en olägenhet som ej kan bli afhjelpt för än könen blifvit skilda till olika paviljonger.
Kallbadhuset har under sommaren hufvudsakligen blifvit användt af arbetande manlige patienter.
Det gamla, otidsenliga tvätthuset, {öfver} hvars brister klagomål flere gånger blifvit fram ställda, är mycket otillräckligt och ur stånd att fylla sitt ändamål. Förslaget till dess utvidgning och tillbyggnad har jag redan förut omnämt.
Extra tvätthjelp har under tvättdagarne städse behöft anlitas, och har Kgl. {Medicinal} Styrelsen dertill beviljat begärda medel.

5:o Utrymme.
Hospitalet rymmer efter sista utvidgningen 140 platser, deraf för män 74 och för kvinnor 66. Fördelningen på de olika paviljongerna ställer sig sålunda:
I Gamla byggnaden 30 män, 22 kvinnor; I westra paviljongen 23 män, 23 kvinnor; I Östra paviljongen 21 män, 21 kvinnor; Under årets början voro några platser {på} kvinnosidan lediga, men sedan hafva i {allmänhet} alla sjukplatser varit upptagna, och för att {det} skulle bli möjligt att bereda inträde för {a..} angående hvilka ansökningar hit {inkommit} jemte dem Kgl. Medicinal Styrelsen förordnat till intagning härstädes, hafva flere obotliga, lugna patienter (jemlikt § 45 i gällande hospitalsstadga) under året blifvit utskrifna.
Antalet under året vårdade har utgjort 178; antalet intagne 44; de sednare alltså utgörande 24,7 % af de förra.
Antalet under året afförde har utgjort 38, alltså i förhållande till vårdade 21,3 %. Af dessa 38 hafva 19 utskrifvits såsom friska (10,67 %), 9 som förbättrade (5 %), 4 oförbättrade (2,2 %) och 6 döde (3,3 % af de under året vårdade).

6:o Mathållning, matlagning, utspisning.
Förslaget om kökets förläggande ofvanpå tvätthuset har jag redan förut omnämt. Dess nuvarande, mellan afdelningarne inklämda läge är mindre lämpligt, hvartill kommer att förrådsrum nästan alldeles saknas.
Mathållningen bestrides på oförändradt sätt. Utvägning af proviant sker dagligen med undantag af sön- och helgdagar. I spisordningen har ej under året skett någon förändring, men Kgl. MedicinalStyrelsen har godkänt ett i den för 1898 uppgjorda utgiftsstaten framställt förslag att till Lördagens middag utbyta sill och potatis samt ölsupa mot salt oxkött med potatis ochchoclad. Maten har varit god och är af de sjuke omtyckt; deremot visar betjeningen fortfa-rande motvilja mot den till tilläggsportionerna hörande margarinen, hvilket dock måste bero på en ingrodd fördom, då varans beskaffenhet tyckes vara god.
Medelpriset för dag för patientportion har utgjort 30,55 öre mot 32,03 öre under föregående år. För manlig betjeningsportion har medelpriset för dag utgjort 39,66 öre och för kvinlig 40,89 öre {.} i fjol åter utgjorde medelpriset för dag för betjeningsportion 44,75 öre.

7:o Inventarier och möbler.
Inredningen af läkarens expeditionsrum har fullbordats och ett större skrifbord dertill anskaffats, ändamålsenligt inredt med lådor och fack. Telefon har på hospitalets bekostnad blifvit uppsatt i {läkarens} ett stycke från hospitalet belägna {bostad} en välbehöflig anordning, hvars {lämplighet} framhölls vid årets inspektion.
För snickareverkstaden har en hyfvelbänk med tillhörande svarf anskaffats.
För smidesverkstaden har anslag blifvit begärdt till en borrmaskin, med {hvars} anskaffande, enligt Kgl. MedicinalStyrelsens beslut, dock skall anstå, tills tvätthuset blifvit ombygdt, enär den ångmaskin, som sedan kommer att drifva tvättapparaterna, äfven torde kunna drifva borrmaskinen.
Till en elektrisk {vattenståndssmätare} för stora vattenreservoiren hafva beviljats be begärda 135 kronor, men då sedan blifvit inhemtat, att en duglig sådan betingar ett {pris} av 475 kronor, kommer den felande summan {att} begäras samtidigt med det att anslag {begäres} för reparationer under 1898.

8:o Beklädnad och sängkläder.
De sjukes beklädnad har under året bragts i erforderligt skick, så att den motsvarar det nuvarande behofvet, men särskildt å manssidan hafva några förråd ännu ej hunnit samlas. Såväl vår som höst har någon extra arbetshjelp behöfts till de sjukes klädespersedlar, hvaremot alla erforderliga skodon göras af hospitalets egen personal. Betjeningens kläder förfärdigas utanför hospitalet.

9:o Betjening.
Antalet sjukvårdsbetjening har varit detsamma som under föregående år, för dagbevakningen alltså 8 sjukskötare, motsvarande 1 på 9,25 sjuke, och 8 sköterskor, motsvarande 1 på 8,25 sjuka. Af dessa sköterskor tjensgör den ena dock tillika som städerska å läkareexpeditionen, kontoret, i förestånderskans och uppsyningsmans bostad. Bland sjukskötarne finnes det en som är kunnig i trädgårdsskötsel, och sköter han parken och leder trädgårds- och jordbruksarbetena; under de sex sommarmånaderne, som denne är upptagen häraf, skötes hans plats vid sjukvården af en extra sjukskötare, hvartill anslag under detta år blifvit beviljadt.
Inom alla sjukafdelningar eger regelbunden nattvakttjenstgöring rum. Å kvinnosidan bestrides denne af alla sköterskorna turvis och för att kunna bereda dem ledighet dagen efter fullgjord nattjenstgöring är en extra sköterska anstäld, som cirkulerar på afdelningarne och städse sköter den ledigas plats. Inom manliga afdelningen bestrides nattvakttjenstgöringen fortfarande af en utanför hospitalet boende person, som tillika tjenstgör som yttre nattvakt, och har denne person städse {utmerkt} sig för plikttrohet och pålitlighet.
I oekonomibetjeningens antal har ingen förändring under året egt rum. Den {utgöres} alltså fortfarande af 1 maskinist och 1 eldare, tillika biträdande {maskinist} och smed; 1 snickare, 1 skomakare och 1 {skräddare} 1 oekonomidräng, som tillika är svinskötare och ombesörjer renhållningen; 1 kokerska och 2 kökspigor; 1 tvätterska och 2 tvättpigor samt 1 bagerska och 1 bageripiga.
Ombytena bland betjeningen hafva under året varit mycket talrika; de fleste {af} de afflyttade hafva sjelfva sagt upp sina platser af olika orsaker, såsom giftemål, erhållande af bättre aflönade platser, m.fl., men en del af {dem} hafva blifvit från anstalten skilda på grund {af} visad olämplighet för de tjenster de {innehafde} Starkast har omsättningen varit bland den man liga betjeningen, hvilken, då den sedan många {år} tillbaka vid hospitalet anstälde {maskinisten} undantages, i sin helhet blifvit förnyad. {Af} den vid årets slut befintliga kvinliga betjeningen hafva 5 sjuksköterskor samt {båda} köks- och båda tvättpigorna blifvit under {året} anstälda. I allmänhet har det visat sig lättare att anskaffa betjening för sjukvården {än} oekonomibetjening. Svårast har det varit att erhålla handtverkare, hvilka i allmänhet tyckas anse den för dylik betjening här anslagna aflöningen (300 kronor jemte fritt vivre) väl liten; äfven visa dessa numera stor obenägenhet att fullgöra söndagstjenstgöring på sjukafdelningarne, hvarmed de turvis fått aflösa hvarandra (med tjenstgöring 1 ½ söndagar af 3) för att sjukbetjeningen skall bli i tillfälle att få hvar tredje söndag ledig. Fråga är derför om det ej blir nödvändigt att få anlita extra hjelp till Söndagstjenstgöringen på manssidan.

10:o De sjukes sysselsättning och förströelser.
Tillsammans 12 103 dagsverken hafva under året utförts, 6 229 af manliga och 5 874 af kvinliga patienter.
Tvenne manliga patienter biträda med handräckningsarbeten i tvätten och tvenne biträda regelbundet oekonomidrängen med renhållningen och vid svinskötseln. I öfrigt äro de flestemanliga patienter sysselsatta, vintertid i vedbodarne och sommartid med trädgårds- och jord-bruksarbete; för detta ändamål har ¼ tunnland intill hospitalet gränsande jord blifvit förhyrdt.

11:o Religionsöfningar och undervisning
Beträffande dessa saker hänvisas till den af hospitalspredikanten afgifna, bifogade årsberättelsen, hvilken äfven innehåller en förteckning öfver under året anskaffade böcker.

12:o Underhållsdagar.
Antalet underhållsdagar under
året har för hela sjukantalet varit 49 827
deraf i andra betalningsklassen 4074
deraf i tredje betalningsklassen 43 309
samt utan afgift (kriminalpatienter) 2 444
Antalet underhållsdagar för den {betjening} som åtnjuter hospitalets utspisning, {hafva} under året varit 11 593. Medeltalet underhållsdagar för hvarje sjuk har utgjort 279,9.
Medeltalet sjuke för hvarje dag har varit 136,5.

13:o Utgifter.
Den af t.f. sysslomannen G. Dahl aflemnade öfversigten öfver utgifter för Nyköpings Hospital under år 1897 upptager följande poster:

Om härifrån afräknas utgifterna för byggnads- och reparationsarbeten (6 362,25), så befinnes kostnaden för den egentliga {sjukvår}den hafva uppgått till 59 070,14 kronor. Fördelas detta belopp på underhållsdagarne befinnes medelkostnaden för hvarje sjuk per dag {vara} 1,185 kronor och för hela året 432,71 kronor.
Utspisningen för de sjuke visar {en} medelkostnad för hvarje sjuk per dag {af} 32,4 öre och för hela året kronor 118,26.
Läkemedelskostnaden för hvarje {sjuk} per dag har utgjort 1,458 öre och per år 5,32 kronor.

14:o och 15:o Vetenskapliga iakttagelser och anmärkningar till tabellerna.
Såsom praedisponerande orsaker {till} sinnessjukdomen hos de under året intagne 44 patienterna uppgifves ärftligt anlag (se {.} Nr 5) hos 8 män (=42,1%) och 9 kvinnor (=36%) eller tillsammans 38,6%, samt dryckenskap hos {fadern} i 10 fall (4 män och 6 kvinnor), motsvarande 22,7% {af} de intagne. Rörande sjukdomarnes orsaker må {…} öfrigt endast anmärkas, att influenza i {tvenne} fall uppgifves.
Vid årets början kvarlågo 6 kriminalpatienter, 5 manliga och 1 kvinlig. {Bland} de förra har ingen visat någon förbättring {under} året. Den sednare, hvilken intogs 1896 under diagnosen Mania periodica, har ibland varit orolig, stundom äfven förstörande, ibland deprimerad och gråtande, tidvis åter lugn och arbetsam, men städse häftig och ondsint till lynnet, så att om {någon} konvalescens är ej att tala.
Under året har en kriminalpatient intagits, nemligen för stöld och förfalskning häktade ransakningsfången Johan August Carlsson från Granhult i Kronobergs län. Då dennes sjukhistoria tyckas mig hafva ganska stort intresse, tillåter jag mig att derur anföra följande:
Hans farfar har varit sinnessjuk och beröfrat sig lifvet medelst hängning. Han sjelf har varit medelmåttigt begåfvad, lärt sig läsa försvarligt och skrifva "något"; af föräldrarna har han blifvit mycket bortklemad, och derigenom vants vid stor sjelfrådighet och betänkligt egensinne, så att han ej velat lyda; då han efter konfirmationen (1890) skulle sättas till arbete, visade han sig trilsk, elak och motsträfvig samt fällde hotfulla yttranden mot föräldrarne, som att slå ihjel dem, tände eld på ladugården, o.d., hvilka uttryck föranledt allmän rädsla för honom i hembygden. I Maj 1893, började han bli grubblande och dyster, retlig och orolig. Han intogs då å Vexiö hospital den 20 Juni 1893, der han i början var trög och långsam, läste böner och sade sig frukta helvetet. Såväl i Juli som Augusti hade han emellertid sedan häftiga maniakaliska utbrott med oreda och förvirring. I Semptember började han arbeta, i Oktober var han redig och d. 8 November 93 utskrefs han som frisk.
Den 24 Februari 1896 tillgrep han ur en låst byrålåda en hans morfar tillhörig sparbanksbok, hvarefter han köpte papper och stålpennor i en handelsbod, der han råkade tvenne bekanta, hvilka han, under förevändning att få medhafdt bläck pröfvadt, anmodade att skrifva sina namn på ett pappersark. Ovanför dessa namn skref han sedan en fullmagt, hvars formulär han sjelf uppfann, för sig att uttaga penningar ur Sparbanken och tecknade derunder sin morfaders namn, åberopade såsom vittnen till den egenhändiga namnteckningen de båda personer, som först skrifvit sina namn å papperet. Dagen derpå erhöll han på denna fullmagt 200 kronor af sparbanksbokens innehåll. På anmälan af fadern häktades han den 12 November 1896. Enligt intyg af fängelseläkaren. afgifvet d. 11/1 1897, hade dittills intet varit att anmärka mot den häktades helsotillstånd {...} sig i somatiskt eller psykiskt hänseende, {...} det att han sagt sig vara besvärad af hufvudvärk och susning eller ringning för öronen; hvarför fängelseläkaren (D:r A.E. Goldkuhl) då afgaf det {ut...de}, att – ehuru nämnde Johan Aug. Carlsson åtminstone en gång haft ett anfall af sinnessjukdom samt hans emellanåt ådagalagda mer och {min...} bisarra beteende sannolikt har sin följd i {någon} psykopatisk belastning – hans vid de {..lade} brottsliga handlingarnas begående ådagalagda slughet och hemlighetsmakeri syntes göra det i högsta grad sannolikt, att {ha...} vid dessa tillfällen varit vid lika normal sinnesbeskaffenhet som för närvarande och sålunda egt förmågan att sina handlingar fritt och otvunget bestämma och deras följder bedöma, ---. I hufvudsaklig öfverenstämmelse med detta intyga {afg...} sedan Kgl. MedicinalStyrelsen den 27/1 1897 {det...} utlåtande, att, äfven om nämde Johan August Carlsson, som under år 1893 varit sinnessjuk, alltsedan sin utskrifning från hospitalet lidit af en kvarstående sjuklig sinnesstämning , intet giltigt{st...} blifvit anfördt för antagandet, att han vid åtalade brottens begående varit beröfvad förståndets bruk. I Februari månad 1897 började han emellertid visa tydliga tecken till sinnessjukdom, talade oredigt och osammanhängande samt uppgaf höga rop från morgon till qväll, dervid utvisande stor uthållighet. Efter att ha visat sig mycket orolig och bullersam under 8 dagars tid, hvarunder han äfven ätit oregelbundet och ett par gånger orenat i cellen, blef han lugnare, men var fortfarande för det mesta oredig samt pratade för sig sjelf nästan hela dagarne, synbarligen lidande af hörselvillor, och stundom tycktes han äfven besvärad af synvillor. Den 11/3 1897 afgaf fängelseläkaren nytt utlåtande, af innehåll att, ehuru sannolikhet finnes för att den häktade åter skall blifva mägtig förståndets bruk, det dock icke kan förväntas, att detta skall inträffa inom kort tid, utan antagligen kommer att kräfva flera månader, hvarför han anses vara i stort behof af att så fort som möjligt erhålla vård å hospital. Den 22/4 1897 intogs han å Nyköpings hospital Han visade då inga tecken till sinnesvillor, var lugn, stillsam och foglig, talade redigt och sammanhängande, men visade stor försigtighet vid besvarandet af alla frågor, som berörde hans föregående lefnadsförhållanden och de med hans brott sammanhängande omständigheterna; han erkände emellertid brottet, men förnekade att han någonsin varit sinnessjuk; liksom ock att han har varit intagen på Vexiö hospital, samt påstod, att han under sin vistelse på Vexiö cellfängelse endast hade "gjort sig galen." Redan den 26/4 började han ordenligt deltaga i trädgårdsarbete, och i Maj började han erkänna, att han varit sinnessjuk och vårdets å Vexiö hospital; beträffande sitt uppförande å cellfängelset uppgaf han då, att han varit "förvillad", men att han gjort sig värre än han var, samt att han skulle kunnat delvis beherrska sig, om han velat. Under den närmast följande tiden ökade han betydligt i vigt, från 70 kilo vid inkomsten till 88 kilo d. 31/7 97. Han fortfor att alljemt deltaga i arbete, men svor ofta under arbetet och kommenderade de öfriga, hade stora tankar om sin egen duglighet och ansåg ingen utföra arbetet så väl som han; hade ofta obefogade klagomål öfver maten. I Februari 1898 började han emellertid att visa ändradt uppförande, upphörde med sitt morska och skrytsamma sätt, {äf....} som med alla klagomål, blef foglig, snäll och beskedlig, visade sig mycket villig och duglig till det arbete han sättes att utföra. Vid samtal d. 31/3 98 visade han godt minne och erkände allt som i anamnesen {f..} uppgifvet om honom; uppgaf äfven att han ensam hade skuld i all oenighet, som rådt mellan honom och fadern och att denna berott derpå att han varit för hetsig till lynnet. Han visade full sjukdomsinsigt och uppgaf att han 1:sta gången blef sinnessjuk 1893, då han vårdades å Vexiö hospital 20/6-8/11, 2:dra gången åter sedan han blef intagen "på häktet;" han uppgaf bestämdt, att han var frisk och hade sitt fulla förstånd vid brottens gående; orsaken till dessa angaf han vara dom, att han velat skaffa sig respengar till Amerika, hvilket fadern ej ville lemna, men han påstod ock, att han tänkt skicka tillbaka pengarne, när han blefve {...} tillfälle dertill. Han begärde då enträget att få komma tillbaka till fängelset för att erhålla sin {....} aftjena sitt straff och sedan återfå sin frihet. Den 6/4 1898 utskrefs han som frisk och öfverlemnades till Konungen Befallningshafvande {f..} undergående af fortsatt ransakning.
Bland öfriga under året (1897) intagne sjuke finnes det vidare ett fall, som erbjuder ett mera ovanligt intresse, hvarför jag äfven af dennes sjukhistoria gör en kortare resumé:
Wilhelm Blank Sjöberg, som föddes den 13 November {186.} hade i barndomen "svårt för att lära" och visade ett stridigt lynne, så att han aldrig tålte motsägelser och stundom hade riktiga raseriutbrott; någon kramp visade han emellertid aldrig. D.J. Jansson 1885 tog han värfning vid Göta Artilleriregemente, der han visade sig hafva särdeles små kunskaper och genom sitt uppförande flere gånger ådrog sig tillrättavisning och disciplinstraff. D. 26/5 1887 afvek han från tjensten, gick först arbetslös omkring i Sverige, men begaf sig hösten 1887 till Norge. Ej heller här lyckades han skaffa sig något arbete, utan dref omkring bettlande i landet, uppgifvande en mängd olika, falska namn, af fruktan för att hans rymning skulle upptäckas. På sommaren 1888 begick han under sitt kringströfvande lif enstöld, för hvilken han dömdes till 8 månaders straffarbete, som aftjenades 25/7 1888-7/3 1889. Under denna tid visade han sig beskedlig och uppförde sig väl, men var dålig till att arbeta. Derefter blef han sänd hem till Sverige, men vände efter kort tid tillbaka till Norge, der han åter började drifva omkring som bettlare. Härunder begick han en ny stöld den 21/5 1889, häktades derför d. 24/5, men rymde redan d. 22/6, fortsatte med bettlandet och vagabondlifvet samt begick flere nya stölder i Augusti 1889. Häktad härför rymde han under transporten, men greps åter d. 29/8. I ransakningshäktet tände han d. 29/9 89 eld på några träpinnar, som han ställt upp emot cellväggen, men allarmerade omedelbart derpå sjelf vakten. Den 1/2 1890 blef han för de nämda stölderna och för mordbrandsanläggningen dömd till 10 år och 3 månaders straffarbete, hvilket straff dock genom Kgl. Resolution blef nedsatt till 8 år minus 8 dagar. D. 17/2 1890 började han aftjena detta straff å Akershus straffanstalt. Äfven här visade han mycket små kunskaper, hvarför anstaltens lärare började att undervisa honom, man upphörde snart åter härmed, då intet synnerligt resultat uppnåddes. Deremot lärde han sig korgarbete så bra att han kunde göra mycket vackra stolar. Under början af strafftiden visade han ej någon {anmärknings.…}stämningsvexling, men vid början af Mars 1891 inträdde en expansiv (maniakalisk) period, hvilken, med ett par korta afbrott, höll sig ända till sommaren {189.}. I början af denna expansiva period gjorde han ett öfverfall på vaktbetjeningen (hvarför han dömdes till 6 års straffarbet,) och uttalade sig efteråt med den största fräckhet om detta, som han fann väl {för....} han uttalade vidare hotelser att dräpa Direktören visade böjelse för Blasfemi beträffande religiösa {...ker}, var starkt misstänkt för att vara invecklad i rymningskomplotter både 1890, 1892 och 1895, {v..} äfven misstänkt för att vara medveten om en medfånges mord på en vaktbetjening, angående {hvil..} förbrytelse han uttalade sitt bifall till hvad som {s....}. Under en stor del af den expansiva perioden smetade han ner sin cell med exkrementer och förstörde sina matkärl och annat bohag. I December 1890 hade han en kortvarig depressions- period och liknande inträdde äfven i Maj 1892, och slutligen efterträddes den expansiva perioden i November {..} af en längre depressionsperiod, som fortfor under återstoden af vistelsen inom straffanstalten. {Härund...} var han nedtryckt och missnöjd, såg allt i mörkt, {..} sade afven sjelfförebråelse, uttalade önskan att dö och sjelf taga lifvet av sig. Härtill kom på sista {..den} tvångsföretällningar, han tålde ej att se öfverordnade, i synnerhet när de voro i uniform, han isolerades på egen begäran i en torncell och varnade vakten för att gå in till honom, då han ej "kunde hålla sig" och {..j.} kunde svara för hvad han i så fall kommer att {g..} han kände en drift att mörda en af anstaltens funktionärer, helst Direktören, hos hvilken han en gång infann sig med en knif i rockärmen och i den fasta föresatsen att sticka honom, hvilket han dock ej utförde den gången, men han fruktade för att han ej skulle kunna stå emot en andra gång. Undersökt af läkare med afseende på sinnesbeskaffenheten, visade han sig under examinationen mycket deprimerad och fick flera häftiga anfall af gråt, i synnerhet då det blef tal om tvångsföreställningarne. Sammanfattningen af undersöknings-läkarnes intyg innehöll, att han var en i andligt hänseende klent utrustad individ, som efterhand fått böjelse för vagabondlif, hvartill sedan kommit en sjuklik stämmningsvexling och under sednare år dessutom tvångsföreställningar, samt att det skildrade tillståndet vore en sinnessjukdom (komplicerad Imbillicitet), som, enligt hvad erfarenheten visat, gör de sjuke för den allmänna säkerheten vådlig. Själfva utlåtandet, dateradt d. 26/1 1897, löd: "Vi antager: 1:o at Vilhelm Johansson Blank (Sjöberg) har vaeret sindssyg allerede paa den tid, da de förste Straffedomerne overgick han her i landet, att han den hele tid siden har varit sindssyg, og at han framdeles er det; 2:o at han paa grund af sindssygdern er farlig for den offentlige sikkerhed."
Med anledning af detta utlåtande blef han benådad från återstående strafftiden och hemsändes till Sverige.Han anlände till Göteborgs cellfängelse d. 17/8 1897. Enligt dervarande fängelseläkares (Dr. Carlander) utlåtande, dateradt d. 29/9 97, hade under vistelsen derstädes ingen anmärkning kunnat göras mot hans uppförande, han var städse redig med godt minne för alla små förseelser, hvilka alla han sjelf hänförde till ett begär att göra myndigheterna förtret, {..}emot han ständigt framhöll, att han aldrig varit sinnessjuk, utan endast låtsat sig så vara, för att derigenom få lindring i de honom {…dömda} straffen. Utlåtandet gick ut derpå, att, ehuru han för närvarande företedde en period {..} lugn och derunder visade sig redig, han dock {sakna..} sjukdomsmedvetande, fortfarande vore sinnesjuk och för allmänna säkerheten farlig. Han intogs å Nyköpings Hospital den 25 November 1897. I början af vistelsen här visade han sig misstänksam och {tro…} sig utsatt för förföljande af Direktören på Akershus straffanstalt, hvilken enligt hans mening bor {..till} honom och derför låtit spärra in honom på härvarande hospital, som han trodde var afsedt endast för sådana, som skola {instäng..} och oskadliggöras för alltid. I öfrigt visade han sig lidndrigt deprimerad, talade föga och iaktog en viss förbehållsamhet, men var ordentlig i sitt uppförande och fogade sig villigt efter anstaltens ordningsregler. Den d. 19/12 1897 beredde han sig emellertid tillfälle att rymma, men greps åter d. 21/12, då {…} vid återförandet till hospitalet satte sig till {vålds….} motstånd. D. 5/1 1898 är antecknadt, att han sedan rymningen uppfört sig utan anmärkning och att han villigt och omsorgsfullt biträder betjäningen med inom afdelningen förekommande göromål.
Alltsedan dess har han visat samma ordentliga och exemplariska uppförande och städse varit mycket foglig, snäll och beskedlig. Några förföljelsegriller eller andra sjukliga ideér har han ej visat {..der} denna tid, ej heller någon {stämnings…}. Han erkänner oförbehållsamt riktigheten af {a.} som i anamnesen uppgifves om honom, men fasthåller städse med stor bestämdhet, att han aldrig varit sinnessjuk, utan endast "spelat tokig", både då när han var bullersam, förstörande och orenlig, då han gjorde mordbrandsanläggningen (hvilken han för öfrigt uppger var alldeles ofarlig, då det endast var några träpinnar och allt omkring af sten), då han begick öfverfallet å vaktbetjeningen (hvarom han för öfrigt säger att han ej ville göra någon nämnvärd skada, hvarför han ej heller begagnade något tillhygge, utan endast slog till honom med sjelfve handen i ansigtet), äfvensom då han visade sig ledsen och yppade drift att mörda Direktören; han uppger bestämdt, att alla de omnämnda tvångsföreställningarne endast varit påhitt af honom och att han aldrig känt som då han uppgifvit. Meningen med detta hans uppförande uppger han hafva varit den, att han skulle bli förklarad sinnessjuk och sänd till Ganstads anstalt för sinnessjuka, med beräkning att bli fri sedan han uppfört sig ordentligt der ett par månader, då han hade sig bekant att det hade gått så med flere medfångar, hvilka från Ganstad fått läkareintyg, att de ej tålde fortsatt fängelselif. Han säger sig hafva sett flere sinnessjuka å Askershus och tog mycket efter dem, men lade äfven sjelf till, försökte att visa sig "så egen och vrång och besynnerlig som möjligt" och var derför "fräck det värsta han kunde" samt försökte "både på den ene {…..} och på den andre". Beträffande sitt vagabondlif i Norge säger han att han af fruktan för straff för rymningar från regementet ej vågade stanna kvar i Sverige, och att han var tvungen att bettla sig fram, då han på grund af sin dåliga klädsel ej kunde få något arbete. Orsaken till stölderna uppger han vara den, att han var utblottad på allt och ej hade något att äta. I sina uppgifter är han städse mycket konsekvent. Med undantag af hans egendomliga uppgifter om simulation, kan intet abnormt hos honom påvisas utom särdeles klena kunskaper (kan t.ex. ej ordentligt multiplikationstabellen i fråga om de högre talen), en ganska trög tankegång (märkbar vid det enklaste räkneexempel i addition eller subtraktion) samt möjligen något nedsatt minne (så kan han ej alltid säkert uppge anamnesen anförda data ur hans lif till tiden {..} allt tydande på en mindre grad af imbecilitet.
Nyköpings Hospital den 8 Maj 1898.
Alfred Petrén
T.f. Hospitalsläkare.

Bilaga 1
Till Kongl. Direktionen öfver hospitalet i Nyköping.
I öfverensstämmelse med instruktionen för tjänstemännen vid Statens Kur- och vårdanstalter för sinnessjuke får undertecknad s.s. predikant vid hospitalet i Nyköping härmed afgifva föreskrifven ämbetsberättelse öfver min verksamhet derstädes under förlidet år 1897. Då denna verksamhet fortgått på ungefär enahanda sätt som under föreg. år af min tjänstetid vid hospitalet och då intet särskildt anmärkningsvärdt under detta år tilldragit sig i fråga om min verksamhet vid hospitalet, inskränker jag mig till att meddela följande:
Allmän Gudstjenst har förrättats hvarje Sön- och högtidsdag på förut bestämd tid kl. 9.15 f.m. men på de större högtidsdagarna äfvenså hvarannan söndag under sommarmånaderna, då jag ss. kommunister har att hålla Ottesångsgudtjenst i Nyköpings Östra kyrka, har tiden för Gudstjensten å hospitalet måst framflyttas till kl. 1.30 e:m. å nämnda dagar. Sjelfva predikan, som hållits öfver de vanliga predikotexterna och under passionstiden {underst…} öfver något stycke af passionshistorien, har räckt om omkr. 25 högst 30 minuter och hela Gudstjensten omkr. ¾ timme och har Gudstjensten begynt och slutat med psalmsång med ledning af orgelharmonier. De Gudstjenstbesökandes antal har vexlat mellan 30 och 40 personer, hvilka i allmänhet med åtminstone yttre andakt deltagit uti Gudstjenstförandet, så att några störande uppträden ej förekommit. Huruvida några af dem mottagit något djupare intryck af ordets predikan, är svårt att afgöra, men det är att hoppas, att icke Guds ords utsäde varit alldeles förgäfves.
Nattvardsgång har under året hållits blott 2:ne gånger den ena gången för en manlig och den andra gången för trenne qvinliga patienter. Tillfälle till Nattvardsgång har dock stått öppet för dem, som dertill ansetts skickade, men inga andra än dessa 4 personer hafva velat begagna sig deraf och jag har ej ansett mig böra utöfva något slags tryck i detta afseende. De patienter, som tillfriskna, önska helst att gå till Nattvarden i hemorten tillsammans med sina anhöriga.

Gemensam morgon och aftonbön har dagligen hållits af betjeningen undantagandes de gånger, då den af mig förättats. Under årets 4 första månader har jag i likhet med hvad under föreg.år skett besökt hospitalet en eftermiddag i veckan och då föreläst för patienterna något ur historiska, naturvetenskapliga, skönlitterära eller religiösa skrifter samt afslutat mitt besök med gemensam aftonbön. Men från början af Maj månad har jag utbytt detta veckobesök mot 2:ne besök i veckan vanligen på Onsdags- och Fredagsmorgonen kl. ½ 8 ,hvarvid jag läst någon bibelbetraktelse och hållit gemensam morgonbön med både den manliga och qvinliga afdelningen i det s.k. nya huset. Psalmsången och orgelspelningen har dervid skötts af förestånderskan för den qvinliga afdelningen. Efter morgonandakten har jag då och då besökt patienterne å dagrummen och samtalat med dem liksom ock en hvar af dem, som det önskat, haft tillfälle att meddela sig med mig.
Någon särskild religionsundervisning utom vid predikningarna, andaktsstunder och ensk. samtal har ej förekommit.
Boksamlingen har genom det större anslag till inköp af böcker, som under året erhållits, ökats ej obetydligt, såsom synes af medföljande förteckning. De flesta böckerna hafva inköpts genom Öfverläkaren Doktor Lindells försorg.
Då fullständig förteckning öfver boksamlingen lemnades i fjol, följer denna gång blott förteckning öfver under året tillkomna och afförda böcker. Alla böcker äro inbundna och har Förestånderskan för den qvinliga patient afdelningen, Fröken Sundwall, dervid nedlagt mycken omsorg och arbete, hvarföre hon är välförtjent af någon uppmuntran.
Nyköping den 30 April 1898
F. O. Sandsten

Bilaga 2
Förteckning
å under år 1897 tillkomna och afförda böcker uti Nyköpings hospitals bibliotek:

Nyköping den 30 April 1898
F.O Sandsten