Summa afförde 16 män och 18 kvinnor = 34. Vid 1898 års slut kvarlågo 155 män och 146 kvinnor, sa 301. Mortaliteten har uppgått till 1,19% af samtlige vårdade. Dödsfallen hafva förorsakats af: lungtuberkulos i 1 fall, lungoedem i 1 fall, lunginflammation i 1 fall och magkräfta i 1 fall.

Bland tillfälliga sjukdommar må nämnas: erysipelas i 3 fall, tuberculosis pulmonum i 3 fall, chorea i 2 fall.

Af de den 31 dec. 1898 närvarande 301 patienterne hade 270 = 89,7% varit sjuke längre tid än 2 år, öfver 10 år 139 = 46,1%. Tillfriskningsprocenten bland de af enkel sinnessjukdom lidande utgjorde 57,6% för dem, hos hvilka sjukdomen egt bestånd mindre än 2 år före intagningen och 30 % för dem, hos hvilka sjukdomen varat mera än 2 år före intagningen.

Antalet kriminalpatienter uppgick vid 1898 års slut till 11 = 3,6%, däraf 10 män och 1 kvinna, alla förklara de otillräknelige.

Under tiden 1 jan. t.o.m. d. 7 aug 1899 hade intagits 5 män , däraf 1 kriminalpatient, som gjort sig skyldig till hemfridsbrott och förklarats otillräknelig, samt 19 kvinnor, sa 24.

Summa 11 män och 16 kvinnor= 27.

Dödsorsakerna i de strax ofvan anförda fallen hade varit marasm i 1 fall, kroniska njurinflammation i 2 fall, lungtuberkulos i 5 fall, bukhinneinflammation i 1 fall.

Allmänna hälsotillståndet f.n. tillfredsställande.

Jämlikt den för öfverinspektören gällande instruktionen - §§ 3, 4, 5 - har vid inspektionen uppmärksamheten företrädsvis varit riktad,
1:o å undersökning af behofvet af hospitalsvård beträffande de efter inspektionen 1898 intagne och ännu kvarvarade sjuke;
2:o å dem bland patienterne, hvilkas utskrifning såsom tillfrisknade eller väsentligen förbättrade eller med anledning af bestämmelserna i § 45 af nådiga stadgan angående sinnessjuke den 2 nov. 1883 kan i frågasättas.;
3:o å anvädningen af tvångsmedel.;
4:o å möjligen framstälda klagomål från de sjukes sida.

Beträffande punkt 1 må anföras följande:
Intagningshandlingarna angående i frågavarande sjuke granskades och befunnos i behörigt skick. De öfver desse liksom öfrige sjuke förda journalerna voro omsorgsfullt affattade och flitigt försedda med anteckningar, utvisande läkarens nit och intresse för sig förelagda åligganden. Såväl genom nyssnämnda granskning af handlingar och sjukjournaler som ock genom upprepade besök å sjukafdelningarna och samtal med de sjuke vann jag den öfvertygelsen, att de i detta moment afsedda sjuke verkligen varit i behof af vård å anstalt och vid inspektionen fortfarande voro det.

Beträffande punkt 2 må meddelas, att till utskrifning under den närmaste tiden voro påtänkte 3 kvinnor och 2 män, hvilka, för den händelse däras sinnestillstånd ytterligare förbättras, böra kunna anmälas till utskrifning. Utskrifning af sådana sjuke, hvilka åsyftas i § 45 af nådiga stadgan angående sinnessjuke, synes mig hafva egt rum i den omfattning, som af förhållandena medgifvits.

Beträffande användningen af tvångsmedel må anföras följande:
Isolerade voro 9 män och 4 kvinnor. Af männen låg en naken i halm; han angafs vara våldsam och förstörande; en var tillfälligt isolerad på grund af reparation; han besitter en mycket stor kroppstyrka och vill tränga sig ut; å s.k. luftceller vårdades 4, en våldsam och lömsk, en osnygg, smetande, påträngande men ej våldsam, en opålitlig, förstörande, en våldsam; af de öfrige var en såväl isolerad som nattetid iklädd tvångströja på egen begäran, en var en redlös epileptiker och en tuberkulös. De isolerade kvinnorna voro våldsamma och förstörande; 2 voro äfven iklädda tvångströja, en epileptisk, på grund af suicidala tendenser i samband med anfallen, en tillfälligt i och för matning.

Skyddshandskar användes i 6 fall för att förekomma smetning och sönderrifning eller för att hindra patienten från att skada sig själf. Enligt tvångsmedelslistorna, hvilka granskades, växlade antalet isolerade å mansafdelningen mellan 4 och 8 pr. dygn; af öfriga tvångsmedel hade användts handskar, tröja, samt bindsäng i ett fall för en patient, som ådagalagt intensiva suicidala tendenser. Å kvinnosidan hade isolerats somliga dagar 1-3 à 5 patienter, andra dagar ingen; handskar och tröja användes i ett mindre antal fall i ofvannämndt syfte.

Antalet osnygga växlade något; under föregående dygn hade 8 män och 8 kvinnor vätt under eller på sig, 5 män och 7 kvinnor varit groft osnygga.

Antalet arbetande uppgick till 50 män och 47 kvinnor.

Af några patienter gjordes framställning om utskrifning från anstalten. Ingen af dessa framställningar kunde af mig beviljas. Med afseende härå erinrar jag om
P.A.L-g., intagen d. 8/6 97; förut vårdad å hospitalet två gånger under diagnosen mania. Vid intagningen irriterad, missnöjd, bråkig, röjde storhetsidéer, förestälde sig vara utsedd till borgmästare, misskände personer, trodde sig skola skjutas genom nyckelhålen. Sedermera har hans tillstånd växlat mellan perioder af relativt lugn och sans och perioder af oreda, förvirring och irritation. Han har först på sistone kunnat sysselsättas. För närvarande befinner han sig sedan någon tid i en lugnare period, men är fullständigt i saknad af hvarje sjukdomsinsikt, anser sig orättvist hitförd och obehörigen kvarhållen, röjer omdömeslöshet i sitt läge, en mycket för hög tanke om sig själf och sin egen duglighet samt använder i sitt uttrycksätt en del bombastiska fraser i filosofiskt-spekulativ stil, hvilka ådagalägga, att han rör sig på ett område, som han ej är vuxen. Han kan ej anses så pass återstäld, att en utskrifning bör ifrågakomma, så mycket mindre som han med all sannolikhet skulle mot sina förmenta ovänner framställa anspråk, hvilka, ej tillfredsstälda kunde locka honom åtgärder af farlig natur.

A.H.L-m. Kriminalpatienten, intagen d. 16/6 1897, anklagad för stöld, förklarad för otillräknelig. Hos L., som under vistelsen å hospitalet stått under diagnosen: insania epileptica, har här ej iakttagits mera än ett epileptiskt anfall. Han är af ett ombytligt lynne, ofta vresig och oberäknelig, retlig, snäsig och öfvermodig. I juni månad hade han under några dagar en depressionsperiod. Sedan dess har han förhållit sig lugn och sansad, dagligen varit i arbete på egen hand. På grund af det oberäkneliga i hans lynne och den nyligen ådagalagda sjukliga förändringen i sinnesstämmningen kan han f.n. ej föreslås till utskrifning.

N.J.N.K-n fr. Skellefteå. Kriminalpatient. Intagen d. 21/4 1898. Diagnos: Melancholia (Paranoia?). Efter 1894, då han genomgick en tyfoidfeber, flera gånger sjuk i "hjärnaffektioner". Enligt flera intyg, utfärdade under tiden d. 14/1-15/2 98 hade patienten några veckor visat sig ovanligt tyst, sluten och grubblande, stundtals gifvit om total sinnesfrånvaro vittnande svar, ofta undersökt mötande personers ansikten för att se, om de hade "antikrists märken". Af patientens egen berättelse vid förhör inför härasdrätt d. 19/1 98 framgår: den 11 jan. 98 bemäktigade sig den tanken patienten, att han skulle göra blinde korgmakaren L. "något illa; han var vid tillfället sjuk och viste ej, hvad han ville, kunde emellertid ej blifva fri från denna tanke utan gick omsider till L. samspråkade med honom om "just ingenting", allt under tanke att misshandla honom, kämpade med tanken att aflägsna sig för att sålunda undvika misshandeln; till slut segrade dock den första tanken, hvarför han bemäktigade sig en å platsen varande knif och tilldelade L. ett hugg i halsen. Genast härefter insåg han, att han gjort något orätt och aflägsnade sig springande.

Medicinalstyrelsen säger i sitt utlåtande af d. 4/3 98: "antagligen beröfvad förståndets bruk vid brottets begående". Enligt status praesens d. 27/4 98 företedde han en viss slöhet och likgiltighet, lindrigt trycksstämning, var redig, fasthöll sin mening om antikrists märke, ansåg sig hafva varit illa tåld och utsatt för afundsjuka; hörselvillor funnos ej. D. 13/5 börjar han deltaga i trädgårdsarbete. Sedan har tillståndet varit växlande; d. 7/10 är han dyster och fåordig, d. 4/2 99 säger han sig nog veta, hvad det är för en djäfvul, som rår för hans hufvudvärk och nämner d. 6/2, att det är en patient J.P.; d. 2/4 tror han, att andra tala illa om honom, d. 2/7 säger han, att han sett ett brinnande hjul rulla framför sig.

L.P.P-n fr. Byske. Vid sjukdomens början lär han hafva betett sig hotfullt mot omgifningen och med yxa och knif öfverfallit personer utan kända motiv eller, som det uppgifves, på grund af inbillade förolämpningar. Intogs 96. Under första tiden berättade han om en del förföljelser och förgifningar, för hvilka han ansett sig utsatt. Understundom visade han sig mycket irriterad, utfor i de ilsknaste skällsord mot omgifningen. Äfven som sent som i maj 98 framstälde han påståendet, att en läkare sökt förgifta hans hustru. Sedermera har han spekulerat i luftsegling, gjort ritningar till flygapparater o.s.v. Under innevarande år har han röjt storhetsidéer, sagt sig vara millionär, hvarjämte hans oberäkneliga och sjukliga lynne tagit sig häftiga utbrott. På sista tiden mera behärskad, men tankevillorna kvarstå. Under sådana förhållanden anser jag en utskrifning icke kunna tillstyrkas för närvarande.

I öfrigt framfördes inga klagomål från de sjukes sida.

De svårigheter vid betjeningens rekrytering, hvilka vid de svenska hospitalen i allmänhet gjort sig gällande under de senaste åren, tyckas vid Piteå hospital hafva varit särskildt framträdande. En af öfverläkaren vid inspektionen öfverlämnad tablå åskådliggjorde detta sakförhållande på ett fullt tydligt sätt. Ur densamma framgick, att betjeningssiffran ej kunnat hållas fulltaglig, vare sig å mans- eller kvinnoafdelningen; så hade förekommit 1 vakans på kvinnosidan och 4 vakanser på manssidan; den förra hade bestått hela detta år, under det att vakanserna på mansafdelningen hade växlat mellan 1-4; fulltalig hade betjeningen å mansafdelningen varit endast d. 29/3-3/4. Vid inspektionen utgjorde vakansernas antal 4, nämligen 3 män och 1 kvinna. Oaktadt dessa ogynsamma förhållanden, och ehuru vikarie ej kunnat anskaffas, hade semester likväl måst beviljas betjeningen, af hvilken flera i annat fall sagt sig skola afgå. Härtill kommer ytterligare en omständighet, den nämligen, att uppsynningsmannen genom sjukdom varit förhindrad fullgöra sin tjänst sedan april månad, och att vikarie för honom ej kunnat anskaffas. Att en dylik reduktion af betjeningen af t.o.m. öfver 20% skall vara till stort men för den egentliga sjukvården ligger i öppen dag, och anstaltens behöriga funktionering försvåras i hög grad däraf. En af följanderna är, att isoleringssiffran med nödvändighet under dylika ogynsamma förhållanden ställer sig högre än hvad som skulle blifva händelsen, om betjening i tillräckligt antal funnes till förfogande.

Svårigheternas afhjälpande anser öfverläkaren närmast vara af ekonomisk art. Då vanliga dagsvärkare erhålla 3-5 kr. pr. dag, är det mindre att förvåna sig öfver, att de finna den af hospitalet erbjudna aflöningen otillräcklig. Under alla omständigheter synes mig åtgärder höra vidtagas till afhjälpande, så vidt ske kan af de påpekande missförhållandena.

Antalet exspektanter uppgick till 33. På grund af den mängd kroniskt sjuke, som finnes å Piteå hospital, och som till stor del ditförts från andra anstalter, blifver omsättningen obetydlig. Följden är ock, att anstalten, med afseende på antalet platser ej motsvarar ortens behof; en tillökning af densamma torde sålunda befinnas vara önskvärd. Ett annat önskningsmål af stor betydelse för anstalten är anordnandet af öfvervakningsafdelningar.

God ordning och snygghet var rådande å sjukafdelningarna. Läkarne synas besjälade af stort nit och intresse i handhafvandet af sjukvården.
Teodor Nerander.
Ernst Göransson.