//Afskrift till 1:st {provinciallek i Sthlm cirkulation}//

Som mitt biträde tjenstgjorde Med. Kand. A. Granholm.
Anmälan angående detta hem och klagomål rörande de sjukas behandling derstädes hade till mig framförts af en person, hvilken sjelf skriftligen i ifriga ordalag uppmanats att göra allt möjligt för ett afslöjande af rådande missförhållanden.
Egendomen Granby består af tvenne byggnader, den ena ett mindre tvåvånings trähus, den andra en liten trävilla belägen ett stenkast från den förra. I den förstnämda byggnaden logerade hemmets egare, löjtnant Jansson och dennes hustru samt en inackorderad medelålders herre, A. E-S. I den mindre villan, inrymmande två rum på nedra botten och tvenne rum en trappa upp, bodde 3 sinnessjuka kvinnor jemte sköterska och en piga. Vid mitt besök voro herr och fru Jansson borta. Jag mottogs af herr A. E-S, hvilken vid min ankomst på förmiddagen var märkbart onykter. Herr E-S gjorde af allt att döma intryck af att lida af kronisk alkoholism. Å hemmet syntes han ega fri tillgång till spritvaror. Som jag i hufvudbyggnaden ej påträffade någon annan än herr E-S, hvilkens upplysningar på grund af det tillstånd, hvari han befann sig, voro föga tillfredsställande, sökte jag i den mindre byggnaden finna någon som kunde gifva mig besked om de sinnessjuka. Jag fann här de trenne inackorderade kvinliga sjuka jemte deras sköterska.
Allt befann sig å detta ställe i den största oordning, till en del sannolikt beroende på det julstök, som för tillfället pågick. Åtskilliga omständigheter syntes dock vittna om rätt mycken vårdslöshet. I ena rummet, i hvilket bodde en af de sinnessjuka kvinnorna, stod en mindre betänkligt lutande järnkamin, hvilkens eld de sjuka sjelfve tycktes sköta; det hela uppenbart förenadt med den allra största eldfara och utan att några försigtighetsmått tagits med hänsyn till de sjukas trygghet. Under mitt samtal med sköterskan uppgaf denna att hon ej hade samvete fördölja, det ej allt i hemmet vore som det borde vara. "Löjtnanten vore gammal, och hans fru, som hade smak för spritvaror, försummade i åtskilliga afseenden de sjuka. Någon egentlig tillsyn och omvårdnad från familjen Janssons sida kom sålunda icke de inackorderade till del. Man skötte sina egna nöjen och glömde bort de sjuka. Maten vore ock si och så."
En af de sjuka kvinnorna, en ung fröken S. klagade öfver behandlingen och påstod, att man klådde henne o.s.v. Naturligtvis kunde jag ej utan vidare lita på hennes uppgifter och sporde sköterskan derom. Denna tillstod att hon plägade "ruska" den sjuka för att få henne lydig. Sköterskan gjorde ett sanningsenligt intryck. Äfven af trovärdiga personer i Sigtuna hörde jag mindre goda berättelser om detta hem, och det uppgafs äfven här för mig att fru J. sjelf röjde smak för spritvaror. Förhållandet med herr A. E-S vittnade ju ock föga till hemmets fördel och syntes bekräfta gängse rykten. Ehuru med ett ord något bestämdt bevis för sanningen af allt hvad till hemmets nackdel för mig berättats under besöket ej kunde ernås, talade dock åtskilligt för försumlighet gent emot de sinnessjuka och för olämpliga egenskaper hos de personer, hvilka här åtagit sig de sjukas vård. Öfverinspektörens uppmärksamhet synes mig derför böra vara riktad på detta hem och förnyade besök böra göras till erhållande af full visshet angående hemmets beskaffenhet, hvilken syntes mig vara af temligen misstänkt art.

Bror Gadelius