[Ankomstdatum saknas.]

Korsberga, Småland insp. berättelse 14-15 aug. 1901.

Berättelse till Kongl. Medicinalstyrelsen öfver af undertecknad d. 14-15 augusti 1901 förrättad inspektion af vissa privathem för sinnessjuka i Korsberga, Småland.
Närvarande vid inspektionen Öfverläkaren vid Vexiö Hospital E. Lindell, prostinnan Pontén, fröken Cl. Forsander m.fl. – Med Lic. J. Freidenfelt tjenstgjorde som mitt biträde.

1) Sjukhemmet Tomtebo, egarinna fröken Pontén:
Hemmet är vackert beläget och eger ljusa rymliga, hemtrefligt och propert inredda rum lämpade för sjuka af burgnare klass. En del af rummen äro belägna en trappa upp å en luftig och väl hållen vind.
De inackorderade voro 6 till antalet, af hvilka en uppgafs icke vara sinnessjuk. Med undantag af en kvinna, fröken L, var det samma personer, hvilka jag vid mitt besök förra året träffade. De vårdade voro stillsamma, kroniskt sinnessjuka, som kunna vistas med familjens medlemmar och deltaga i hemlifvet och det bästa förhållande syntes vara rådande mellan de sjuka och deras vårdare. En af patienterna fröken L. vistas dock helst för sig sjelf. Hon är mera aktuelt beherskad af sina sjuka föreställningar än de öfriga och syntes vara mera svårskött.
3 af de inackorderade (medräknadt den nominelt själsfriske) voro män, 3 kvinnor. Hemmets egarinna var äfven vid detta tillfälle borta. Hennes mor, prostinnan Pontén, jemte 2 systrar voro behjelpliga med de sjukas tillsyn. Detta hem förtjenar i allo de bästa rekommendationer.

2) Sjukhemmet Vänhem, egarinna fröken Cl. Forsander.
Hufvudbyggnaden utgöres af en tvåvånings prydlig frontispisvilla, särdeles vackert inredd, visande egarinnans goda smak och sinne för prydlighet. Till denna hufvudbyggnad sluter sig en rödmålad enklare annexbyggnad innehållande badrum och en trappa upp tvenne rum, i hvilka 2:ne sjuka jemte vårdarinna hafva sin bostad. En tredje byggnad, posthuset (fröken Forsander är nemligen äfven ortens postförestånderska) var nyuppförd och ej fullt färdig. Äfven här voro 2:ne patienter inrymda. I allt vårdades 8 sjuka å Vänhem. En af dessa, den ende manlige inackorderade, tandläkaren K, uppgafs vara frisk.
Alla byggnaderna äro uppförda af trä. Hvad rör den förstnämda annexbyggnaden lärer denna sedan senaste inspektion hafva nedbrunnit, detta genom en derstädes inhyst sinnessjuk kvinnas åtgörande. Denna patient blef sedan intagen å Vexiö hospital, hvarest hon förnärvarande vårdas.

En af de sjuka i hufvudbyggnaden, en dement äldre fru, bodde enligt egen önskan i ett vindsrum, till hvilket man från andra våningen kom genom en ytterst trång och brant trätrappa. Detta var den enda nedgången och då å vinden åtskillig lätt antändlig material förefanns yrkade jag bestämdt på att den sjuka fortast möjligt skulle trots sina protester erhålla ett annat rum, påpekande vindsrummets oanvändbarhet som bostad för någon af de sjuka. De öfriga sjukrummen liksom sällskapsrummen i denna byggnad voro prydligt och hemtrefligt inredda och den bästa ordning var rådande.
I den rödmålade annexbyggnaden var ett rum särskildt anordnadt och försedt med en del säkerhetsåtgärder för hemmets oroligaste patient fröken W. Ehuru en vårdarinna uppgafs hafva sitt sofrum omedelbart intill, torde, särskildt af en tillgänglig a-bilaga att döma, berörda patient ej lämpa sig för denna afsides privatvård. Ofvannämda tillbud till en svårare olycka torde utgöra en varning, hvilken, såsom det vill synas, af hemmets egarinna alltför litet beaktats.
Mina anmärkningar rörande det alltför stora antalet sjuka och deras delvis alltför svårskötta art syntes fröken Cl. Forsander finna obefogade. I ett bref som hon sedermera tillskrifvit mig säger hon sig hafva funnit "hela" inspektionen "mera personlig än saklig."
Fröken F. är en energisk, synnerligen tilltagsen och sjelfrådig kvinna med ringa respekt för gällande föreskrifter och hennes verksamhet i Korsberga fordrar helt visst mera kontroll än den hittills kunnat underkastas. Med detta omdöme har jag ingalunda velat frånkänna hennes sjukhem dess många goda egenskaper.
Hvad den öfriga sinnesjukvården i Korsberga, vid tidpunkten för mitt besök, angår, bodde i öfriga familjer, handlande och arbetare, blott en och annan sinnessjuk. De allra flesta hade på grund af föregående inspektioner och derigenom utöfvadt tryck efter hand, genom fröken Ponténs åtgöranden, afskickats till resp. hemorter. Någon ännu existerande användning af tvångsmedel kunde denna gång inte spåras.

I nedanstående hem var att anteckna:
Lönnedal, skomakare Hallgren, 1 manlig sinnessjuk (stillsam melankoliker)
Nordanskog, handlanden C. J. Svensson, 2:ne lättskötta, kroniskt sjuka, kvinnor.
Hammarslund, smeden Kjellkvist, 1 stupid kvinna (kommunen betalande)
Holm, hemmansegare C, Isaksson 1 dement man, stillsam.
Löneberg, handlanden Johansson, 2:ne män, lättskötta.
Anneberg, snickare Andersson, 1 dement man, osnygg och derigenom ganska svårskött. (Detta hem är såsom i föregående berättelse framhållits genom bristande ordnings och renlighetssinne olämpligt för sinnessjukas vård)
Å öfriga ställen, som i fjor af mig besöktes fanns numera ingen.
Den förut under fröken Ponténs öfverinseende skeende behandlingen med kräksalt etc. förekommer ej vidare.

Bror Gadelius.