Inspektionsberättelse 20. 21/2 1901. Wexiö Hospital
Berättelse till Kungl. Medicinalstyrelsen öfver af undertecknad den 20 och 21 februari 1901 verkstäld inspektion af Wexiö Hospital
Vid inspektionen närvarande Öfverläkaren E. Lindell och bitr. läkaren P. Gustafsson.
Senaste inspektionen förrättades af undertecknad d. 24-26 Aug. 1900.
Omsättningen bland de sjuka under år 1900:

Af de oförbättrade öfverflyttades 26 män till Upsala Asyl.

Dödsorsakerna under år 1900 hafva varit: Tuberculos 4 fall; Pneumonia acuta 3 fall; paralysis cordis 1 fall; Carcinoma mammae et pulm. 1 fall; cancer hepat. et pancr, 1 fall; dementia paralytica 2 fall; drunkning 1 fall.
För det senare är redogjordt i föregående inspektionsberättelse.

Under år 1901 hafva tills dato utskrifvits 3 män och 5 kvinnor.

Dödsorsakerna hafva för innev år, 1901, varit: Tuberculos 1 fall; pneumonia acuta 1 fall; vitium org. cordis 1 fall; paralysis cordis 1 fall.

Antalet närvarande sjuka den 20/2 1901. 115 män, 106 kvinnor = 221.

Antalet kriminalpatienter utgör för närvarande 17 (12 män, 5 kvinnor). Af dessa äro 14 (10 män, 4 kvinnor) otillräknelige förklarade; 1 (kvinna) är straffånge; 1 (man) ransakningsfånge samt 1 (man) undersökningspatient. Med afseende på begångna brott är deras gruppering följande: Stöld 4; våld 3; mordbrand 2; mord 1; mord jemte mordbrand 1; barnamord 1; dråp 1; våld jemte stöld 1; misshandel 1; hemfridsbrott 1; hemfridsbrott jemte misshandel 1. 2:ne kriminalpatienter förutom ofvannämde undersökningspatient hafva under år 1900 mottagits. 7 hafva öfverflyttats till Upsala asyl.

Utskrifna i vederbörlig ordning hafva dessutom blifvit en man, som förklarats otillräknelig på grund af sinnessjukdom och en kvinlig straffånge, hvilken i fängelset insjuknat. Bådadera hade under vistelsen å hospitalet i det allra närmaste tillfrisknat. För sisnämda kvinna utverkades hos Kungl. Majt. benådning från fortsatt straff. (se föreg. inspektionsberättelse.)

Den för observation och undersökning å Hospitalet intagne Anders Håkansson–Bjelk har å anstalten allt sedan inkomsten förhållit sig såsom frisk. Af förhållandena i öfrigt synes emellertid framgå, att han vid tillfället för den brottsliga gerningens (hemfridsbrott) begående varit i saknad af förståndets bruk. Då hans sjukdom sannolikt är af recidiverande (periodisk?) art har det varit lämpligt att underkasta honom någon längre tids observation.

Öfriga under 1900 emottagne kriminalpatienter äro: 1) Claes Edvard Liljeblad – Otillräknelig förklarad. (Åtalade gerningen = våld). Hans tillstånd är otvetydigt; han röjer osammanhängande storhetsideer, uppgifver sig vara "stor sångkonstnär", vill arangera konserter etc. Är stundom mycket orolig och förgriper sig på betjeningen. Bullersam om nätterna. Vårdas å oroliga afdelningen.
2) Peter Stefanus Jansson, otillräknelig förklarad (åtalade gerningen= mordbrand). Typisk dementia. Arbetar å skomakareverkstaden. Stilla och foglig, lämpar sig tvifvels utan för asylvård.

Under inspektionsdagarne voro 58 män och 26 kvinnor sysselsatte med diverse arbeten. Å mansavdelningen arbetade såsom Skräddare 2; Skomakare 3; Snickare 2; Smed 1; med diverse handräckning 14. Med vedsågning 23; drefplockning 8; stenknackning 5. Summa 58 = 50% af samtlige män.
Å kvinnoafdelningen arbetade: Med strumpstickning 6; Sömnad 3; Spånad 8; Väfnad 3; diverse arbeten inomhus 3; i tvätten 3. Summa 26 = 24% af samtlige kvinnor, hvilken siffra tydligen angifver att kvinnorna å detta hospital till stor del utgöras af kroniskt sjuka, förkomna individer, omöjliga att sysselsätta.

Osnyggheten bland de sjuka är rätt stor. Af männen hade under inspektionsdagarne enligt företedd förteckning 14(bland dem 5 i gröfre grad), af kvinnorna 19 (bland dem 5 i gröfre grad) varit osnygga. Emellertid ha å osnygga och halforoliga afdelningen sedan årets början begagnats särskild nattvakt med uppgift att öfvervaka snyggheten och regelbundet upptaga de sjuka, och det är att hoppas att ihärdighet å dennes sida så småningom skall visa sig hafva en god verkan. En ytterligare förbättring ifråga om betjeningen lär äfven blifva anställandet af en skolad sköterska såsom biträde åt förestånderskan samt för bättre uppsigt och ordning på den afdelning, der hon skall handhafva sjukvården. Anslag till sådan sköterska finnes nu men vid inspektionstillfället hade ännu ingen person med lämpliga egenskaper kunnat anskaffas. Ett försök som blifvit gjordt med en sköterska från Sabbatsberg utföll ej efter önskan. På grund af rädsla för de sjuka måste denna sköterska afstå från platsen.

Ansökningshandlingarne angående de efter öfverinspektörens senaste besök intagna sjuka granskades. I sammanhang härmed antecknades: att pat. N:o 918 fröken U. E. O-g, hvilken tvenne gånger förut vårdats å hospitalet och senast blifvit utskrifven d. 1/8 1900, ånyo intogs den l /10 l900, hvarvid dock fullständiga handlingar, med hänsyn till den kännedom Öfverläkaren hade om den sjuka och den korta tid som förflutit sedan hon senast å Wexiö hospital vårdades, ej pröfvats vara nödiga. U. E. O-g. intogs alltså på ansökan och ett kortfattadt läkareintyg utfärdadt af biträdande läkaren vid hospitalet P. Gustafsson, uti hvilket intygades att fröken U. O-g åter "vore sinnessjuk och i trängande behof af vård å Hospitalet". Då Nådiga Stadgan ang. sinnesjuke af 2 Nov. 1883 icke gifver stöd för en dylik förenkling af föreskrifna former, bör den begagnade genvägen för framtiden undvikas, huru önskvärdt det mången gång kan synas vara, att man till den sjukes bästa finge använda densamma eller liknande tillvägagångsätt.

I öfrigt fanns intet mot ansökningshandlingarne att anmärka utan voro dessa i vederbörlig ordning.
Såväl af nämda handlingar som af de öfver de sjuke förda journalerna framgick tydligt, att resp. personer varit i behof af vård å Hospital vid tiden för deras mottagande derstädes; om deras fortsatta och närvarande behof kunde jag öfvertyga mig genom de i journalerna ordentligt förda daganteckningarne äfvensom genom besök å afdelningarne och samtal med de sjuka.
Klagomål och framställningar rörande utskrifning gjordes af ett par patienter. Bland dessa har I. R. B., lidande af kronisk paranoia, vid föregående inspektioner städse gjort sina anspråk på friheten gällande, hvarvid ständigt lika otvetydigt framgått hans sjukliga tillstånd. Han röjer en mängd systematiserade förföljelse-(förgiftnings)idéer och visade sig äfven nu i allt oförändrad, hvarföre hans begäran om utskrifning ej kunde bifallas. Detsamma gäller I. P. Br-n, kriminalpatient. Hans sak har vid senare årens inspektioner städse varit före och förevar äfven nu ehuru utan annat resultat än vid föregående tillfällen. Br-n som långt ifrån kan betraktas såsom psykiskt frisk, ehuru han med energi och under all slags advokatyr för sin sak söker disscinulera sina sjukliga idéer, måste betraktas såsom en opålitlig och samhällsvådlig person. En tredje patient I. A C-n, begärde äfven att blifva utskrifven; dock kunde hans anhållan, lika litet som i föregående fall, beviljas, då de sjukliga idéerna voro alltför påtagliga och inga andra omständigheter talade för lämpligheten af att skilja honom från anstalten. Någon utskrifning af sjuka i enlighet med Nådiga Stadgans § 45 fann jag ej lämpligt att tillstyrka.

I fråga om bruket af tvångsmedel antecknades att 1 man och 2 kvinnor på grund af våldsamhet voro isolerade, samt att ytterligare en kvinna under ronderna på grund af bråkigt och störande uppträdande hölls å isoleringsrum. S.k. skyddshandskar användes af tvenne kvinnor som brukade rifva sönder kläderna; en tredje var iklädd s.k. mufftröja, enär hon eljest skadade sig genom att rifva af ett förband.

Angående terapeutiska åtgärder må anföras att behandlingen med thyroidea tabletter hvilken i föregående inspektionsberättelse omnämts, i tvenne fall haft god effekt. Fallen rörde tvenne kvinliga patienter, 18 resp 19 år gamla, hvilka båda insjuknat i en stuporöst konfus form och som efter 6 veckors till 2 månaders behandling med thyrtabletter återvaknade och återstäldes till helsa.

Rörande tillfälliga sjukdomar hade sedan sista inspektionen förekommit ett par fall af akut pneumoni. Tvenne sjuka lågo för närvarande i influensa; tvenne i tuberculos samt 1 i erysipelas.

Snygghet och ordning rådde öfver allt der sådant kunde vidmakthållas. Läkarne röjde ett stort intresse för de sjukas vård och ledningen af hospitalet förtjenar allt beröm.
I ett vigtigt afseende saknar ännu Wexiö Hospital förutsättningar för det tidsenliga ordnandet af sjukvården. Det är alltså lifligt att hoppas, att de omfattande byggnadsplaner, hvarigenom anstalten bland annat skall tillförsäkras öfvervakningsafdelningar, snarast möjligt skola kunna förverkligas.

Bror Gadelius

Berättelse till Kongl. Medicinalstyrelsen öfver af undertecknad den 12 och 13 aug. 1901 verkstäld inspektion af Vexiö Hospital.
Närvarande vid inspektionen voro Öfverläkaren E. Lindell och T.f. biträdande läkaren Fagerström. Som mitt biträde vid förrättningen tjenstgjorde med. lic. J. Freidenfelt. Närmast föregående inspektioner förrättades af Generaldirektören m.m. K. Linroth den 1901, samt af undertecknad den 20 och 21 Febr. 1901.
Närvarande sjuka: 116 män; 106 kvinnor. Kvarliggande från 1900: 111 män; 106 kvinnor. Under år 1901 tills dato intagne: 19 män; 29 kvinnor. Summa vårdade under 1901 tills dato: 130 män; 135 kvinnor.

Dödsorsakerna för de året 1901 aflidna hafva varit: Pneumonia acuta, 3 fall; Empyema 2 fall; Vitium organicum cordis 1 fall samt Paralysis cordis 2 fall.
Plats i mån af utrymme har å hospitalet beviljats: 25 män, 16 kvinnor. Tills dato hafva under året inkommit ansökningar om hospitalsvård för 58 män, 38 kvinnor.
På grund af bristande utrymme hafva af dessa till Kongl. Medicinalstyrelsen remitterats ansökningarna för 24 män, 15 kvinnor. Af förenämde sjuke tillhörde:

Dessutom hafva skriftliga och muntliga förfrågningar om platser för sinnessjuka gjorts i större mängd utan att föranleda ansökningsingifvande, i flertalet fall sannolikt på grund af erhållna upplysningar om de ringa utsikterna för erhållande af snar vård.
Antalet kriminalpatienter utgör för närvarande: 12 män, 3 kvinnor. Den senast intagne kriminalpatienten är No. 967 Johan Viktor Andersson, hvilken till hospitalet öfverlemnats för observation och undersökning. Närmast föregående observationspatient Anders Håkansson Bjelk utskrefs och afhemtades från hospitalet den 11/7 innevarande år, sedan Öfverläkaren om honom afgifvit utlåtande. Bjelk var vid afresan frisk.
Ofvannämde Johan V. Andersson är 26 år från Öland; häktad och tilltalad för hemfridsbrott. Ransakning med honom har förevarit inför Ölands Södra Mots Häradsrätt. Enär han af fängelseläkaren Engdahl i Kalmar misstänktes lida af sinnessjukdom, möjligen på epileptisk grund, är han i enlighet med Kongl. Medicinalstyrelsens beslut å hospitalet i ofvannämda ändamål intagen. Andersson, hvilken är ofärdig i högra armen, som är förkrympt och paretisk med något kontrakturerad hand (hemiplegia spastica infantilis), och hvilkens högra ben äfven märkbart är smalare och mindre kraftigt än det venstra, gör enl. journalen ett i hög grad imbecillt intryck, hvilket ingalunda jäfvas af hans utseende och allmänna sätt att te sig. Af ransakningshandlingarna framgår, att han såsom barn haft slaganfall och sedermera upprepade gånger haft anfall med ryckningar.
Antalet arbetande patienter utgjorde å mansafdelningen 59 och å kvinnoafdelningen 30 (50 resp. 28%). De förrättade arbetena synas å nedanstående specifikationer.
Mansafdeln.: Skräddare 2; Skomakare 3; Smed 1; Snickare 2; Gruslastare 4; Grundläggningsarbetare 5; Trädgårds och Jordarbetare 15; Tvättbiträde 1; Köksbiträde 1; Renhållningsbiträde 6; Med drefplockning 15; Med diverse arbeten 4. = 59.
Kvinnoafdeln.: Med strumpstickning 9; med sömnad 6; med väfnad 3; med spånad 7; Tvättbiträden 2; med diverse arbeten 3. = 30.
Tyvärr är alltjemt antalet arbetande sjuka å detta hospital synnerligen ringa, ett förhållande, som fram för allt gäller kvinnorna. Såsom i föregående inspektionsberättelser antydts, torde de låga siffrorna i detta afseende vara ett uttryck för de sjukas andliga förfall. Det är att hoppas, att framtida förbättringar i sjukvården, en skolad och om de sjukas tillsyn, deras sysselsättande m.m. mera mån betjening, så småningom skall komma att visa sig fruktbärande uti detta hänseeende. Samma önskemål gäller äfven i fråga om de sjukas renlighet. Enl. öfver de sjukas osnygghet förda listor har antalet osnygga män under innevarande månad vexlat mellan 8-10, hvaraf 2-5 varit osnygga i lindrigare, 5-6 i gröfre grad. Antalet osnygga kvinnor är betydligt större. 23 kvinnor hafva under månaden varit mer eller mindre osnygga; af dessa 3-7 i gröfre grad.

Intagningshandlingarna rörande de sedan sista inspektionen mottagne sjuka granskades utan anmärkning. Såväl af intagningshandlingar som af de å hospitalet förde sjukjournalerna framgick tydligt de sjukas behof af hospitalsvård. Deras närvarande tillstånd och behof af sådan vård pröfvades af mig under besök å sjukafdelningarna och samtal med de sjuke. Flere patienter begärde att blifva utskrifne och protesterade mot vistelsen å hospitalet; deras framställningar i detta afseende, hvilka af mig pröfvades, kunde emellertid icke bifallas, då dessa patienter allt för tydligt lade i dagen sin abnorma sinnesbeskaffenhet. Min uppfattning härom stödde sig på undersökningar, hvilka samtalsvis anstäldes med de sjuka. Härom må följande anföras: Johan Alfred Wattman, apotekare, ogift, 44 år. Intogs å Wexiö hospital den 25/5 innevarande år. W. har haft anställning på åtskilliga apotek, senast i Mörbylånga å Öland från Dec. 1900. Redan under början af sin vistelse i Mörbylånga synes han´ ha visat sig egendomlig och i saknad af arbetslust. Till lynnet var han uppbrusande, våldförde sig på sin förmans hushållerska; afsköt på grund af agg mot apoteksdrängen hagelskott genom fönstret till dennes bostad, sade sig ega stora rikedomar, skröt med sin bekantskap med kungliga personer, särskilt konungen af England, med hvilken han påstod sig vara bjuden på en lusttur till Medelhafvet, och till hvilken han afsända telegram o.s.v. Har kallat sig sjelf: "flickornas älskling i Norrland"; "den blonde Balder" m.m. På apoteket har han uppträdt som allenarådande; har ej velat tillåta egaren blanda sig i dess skötsel. W. har under senare år i hög grad missbrukat alkohol.

Han intogs å Kalmar lasarett, derifrån han lyckades, då han i sitt uppförande visade sig lugn och sansad, återkomma till hemtrakten. Då han emellertid genast efter hemkomsten på nytt uppförde sig störande, blef han för andra gången afförd till nyssnämda lasarett, hvarifrån han till hospitalet öfverflyttades. Å hospitalet har han i allmänhet uppfört sig stilla och lugnt, så att han derstädes beviljats vissa friheter, att på egen hand promenera i parken, fiska m.m. Vid samtal med den sjuke fann jag honom lugn, foglig men temligen loj och omdömeslös. Han ville ej erkänna, att han uppfört sig på något störande sätt, allraminst har han varit sinnessjuk och behöft komma på hospital. Vid särskild påminnelse om någon af ofvanstående sjukliga föreställningar eller vanvettiga tilltag kan han visserligen fås att medge, att det nog varit litet besynnerligt tänkt eller gjordt, men i allmänhet äro hans medgifvanden ytterst ringa, och mera påfallande är den omdömeslöshet, som röjer sig i en del förklaringsförsök och ursäkter för det passerade. Då W. varit i hög grad begifven på alkohol, är det ej osannolikt, att denna omdömeslöshet hos honom är en bestående defekt; i alla händelser torde det vara lämpligt och för den allmänna säkerheten rådligast, att han tills vidare kvarstannar å hospitalet.

Sara Rebecka Nilsdotter. Intagen den 12/5 1851. Kriminalpatient. 86 år. Frikänd på grund af sinnessjukdom för ansvar. Hennes brott var mord å egna barn jemte mordbrand. Den sjuka, som i jemt 50 år vårdats å hospitalet, har helt nyligen på grund af reparation flyttats från det rum, der hon länge bott, till ett annat. Denna förändring i hennes vanor har vållat ett tillfälligt uppflammande af hennes psykos (hallucinationer), och beherskad af en dermed sammanhängande oro, yrkar hon nu dagligen på att få komma tillbaks till hemmet. Att denna hennes önskan icke kan bifallas, är ju af många skäl klart, och sannolikt är, derest hon får lefva, att hon snart återkommer i sitt förra, mera förnöjsamma tillstånd.

Karl Johan Andrén. 65 år. f.d. handlande. Intagen d. 20/1 1901. Dömdes 1898 för förfalskningsbrott m.m till 3 års 7 månaders straffarbete. Sjuknade i fängelset med en mängd religiöst paranoiska idéer. Protesterar ständigt mot sin vistelse på hospitalet men röjer alltjemt samma sjukliga idéer, och är ofta skrikig, bullersam och äfven våldsam. Hans yrkande på utskrifning kunde ej bifallas.

Hvad angår bruket af tvångsmedel antecknades, att på manssidan voro under inspektionsdagen den 13/8 tvenne sjuka isolerade på grund af våldsamhet och förstörelsebegär, hvarjemte en tredje patient nattetid, på grund af suicida tendenser, måste vara iklädd skyddströja.

Å kvinnosidan var en patient försedd med muffklädning, en dito med handskar, samt tvenne till följd af våldsam oro isolerade.

God ordning och den största möjliga renlighet och snygghet iakttogs å hospitalets sjukafdelningar. I vården af de sjuka visade läkarna nit och intresse, och anstaltens ledning sköttes på ett förtjenstfullt sätt.

/Vexiö Hosp. Insp.ber. 12 och 13 aug 1901./
Bror Gadelius
/Josef Freidenfelt.