[Ankomstdatum och Diarienummer saknas.]

Hemmet innehafves af tvenne systrar fröknarne U och C. Ljungberg.
Mitt besök föranleddes af en anmälan till Konungens Befallningshafvande i Göteborgs och Bohuslän att å hemmet intagna sinnessjuke uppträdt störande för närboende, hvilken anmälan i sin ordning gaf anledning till provinsialläkaren G Ekeroths inspektion af hemmet. I dennes rapport derom till Kongl. Medicinalstyrelsen anföres bland annat, att af de 7 i hemmet inackorderade patienterna endast en emellanåt plägade utstöta skrik, men att systrarne Ljungberg på uppmaning förklarat sig villiga att genast vidtaga åtgärder för denne patients aflägsnande från hemmet; och yttrar Ekeroth, hvilken väl vitsordar hemmets ordning och renlighet, till sist, att, enär, efter hvad han kunnat utröna, systrarne Ljungberg egnade sina patienter god vård och tillsyn samt ingen möjlighet funnes att få alla sådane sinnessjuke, om hvilka det här vore fråga, intagna å Asyl, han ansåge, att systrarne Ljungberg borde få fortfara med sin verksamhet, likväl med det villkor, att svårare sinnessjuke eller sådane, som för grannarne vore störande, icke finge i hemmet mottagas.

Vid mitt besök mottogs jag af systrarne Ljungberg, hvilka förde mig omkring i hemmet (ett tvåvånings trähus) och visade mig de sjuka och de rum, der de vårdades. Den i D:r Ekeroths rapport omnämde sjuke hade förflyttats från hemmet och de kvarvarande voro stillsamma och kroniskt sinnessjuka. En af de sjuka syntes vara temligen osnygg. Att hemmets resurser och inredning m.m voro föga lämpade för vården af dylika sjuke visade sig tydligt vid inspektion af de rum denne bebodde. Dessa buro tydliga spår af att den sjuke temligen ostördt fick söla ned omkring sig. Ett par af de sjuka voro män, en orkeslös gubbe och en förslöad yngre man, återstoden äldre kvinnor. Ehuru sålunda för tillfället ingen risk syntes innebäras i detta hopblandande af könen i samma hus är förhållandet dock att anse såsom i princip fördömligt.
Den betänkligaste omständigheten med detta hem ligger deruti, att en af de systrar L. som äro innehafvarinnor af detsamma sjelf varit intagen som sinnessjuk å Göteborgs Hospital, derifrån hon afvek utan att vara till helsan återstäld. Att hon vid mitt besök å hemmet ännu var sinnessjuk framgick tydligen af hennes beteende.
Med påfallande oresonlighet talade hon vidt och bredt om alla de förföljelser och lidanden för hvilka de varit utsatta, och den misstänksamhet hvarmed hon uppfattade mitt besök, hvari hon vädrade nya förföljelser, gaf tydligen tillkänna, att hon sjelf snarast måste medräknas bland de sjuka i hemmet, hvilka den andra systern hade att tillse. Den senare syntes dock vara en förståndig menniska hvilken med försigtighet föll undan för systerns sjukliga egenheter. Emellertid såg hon kroppsligen klen ut. En tjenarinna är behjelplig i vården af de sjuka.
Att detta hem sålunda fyller sitt ändamål under synnerligen knappa och otillfredsställande förhållanden torde alltså böra framhållas, ehuru å andra sidan måste medgifvas att bristen på platser å våra statsanstalter ofta framtvingar ännu sämre vilkor för de vårdbehöfvande än de som här bjudas.
Öfverläkaren å Göteborgs Hospital som af mig tillspordes rörande hemmets beskaffenhet skänkte detsamma rätt goda vitsord, gifvetvis bedömande detsamma efter nyss antydda relativa måttstock: bättre någon vård än ingen.
Vid en blifvande inspektion af Göteborgs Hospital torde ytterligare besök böra göras å hemmet Lundby, Hökegården.
Bror Gadelius