//föredr. 25/7 02, cirk. 2.7.02., 25/7 Afskrift till {Stadsf…} gn magistraten med//

Berättelse till Kongl. Medicinalstyrelsen öfver af undertecknad den 6 Maj 1902 förrättad inspektion af sinnessjukvården å försörjningsinrättningen i Jönköping.
Närvarande voro: Andre stadsläkaren E. V. Zetterberg och inrättningens syssloman.

Inrättningen besöktes under år 1900 af dåvarande t.f. öfverinspektören, docenten Bror Gadelius som i sin berättelse påpekat åtskilliga missförhållanden med afseende på sinnessjukafdelningens skötsel och lokaler, hvilka missförhållanden ännu kvarstå oförändrade. Jag kan därför inskränka mig till att erinra om att nämnda afdelning till sin hufvudsakliga del består af 8 celler af vanlig fängelsetyp.
Af dessa celler voro vid mitt besök 7 upptagna af följande sinnesjuke:

1:o A. N. man; sjuk sedan 8 år, varit ett år å Vexiö hospital; vistas å fattiggården sedan 4 år, har hela tiden varit isolerad. Kunde i början hafva kläder men gick nu halfnaken. Upphäfver ideligen genomträngande tjut.

2:o B., kvinna. Utskrefs för omkring 4 år sedan från hospital, vistades sedan ute omkring 1 år har sedan 3 år varit instängd å försörjningsinrättningen. Ligger i halm och traser så godt som naken.

3:o A. J. man. Vårdats å Eksjö lasarett till för en månad sen. Instängd liksom de förra. Har kläder.

4:o H. A. man. Instängd sen ett år. Har kläder. Ondsint och förbittrad; paranoiker.

5:o I. L., kvinna. Kom för en månad sen från Eksjö; vidare anteckningar af förbiseende ej gjorda.

6:o och 7:o 2 män instängda; låga till sängs halfklädda. Få enligt uppgift tidtals vara ute.

Utom cellerna med tillhörande korridorer finnas tvenne medelstora rum af hvilka, så vidt jag rätt fattade de lemnade upplysningarne, det ena utgör bostad för sköterska och det andra tjenar till sofrum för 3 sinnessjuka.
En koncekvent, d.v.s. omdömeslös ins. Fängningsjarrgon, tillämpad ungefär så långt som tillgången på celler det tillåter synes således vara det å afdelningen rådande systemet. Dess följder äro påtagliga. Till en början kan pat. tidtals vara ute, iakttager ett någorlunda ordnadt uppförande och behåller kläderna på. Isoleringen gör honom dock så småningom allt mindre social i vanor och dräkt, hvilket gör instängningen permanent. Förfallet pågår nu i allt raskare takt och snart har man för sig sådana "konstprodukter" af systemet som de två här ofvan förut omnämnda sjuke. Har det en gång kommit så långt är det icke stora utsigter att åter vänja de sjuke vid en mera mänsklig tillvaro; oftast bli nog sådana patienter så länge de lefva en ofta olidlig börda för fattigvården eller hvem som annars får omhändertaga dem. Systemet torde således i längden ställa sig onödigt dyrt - oafsedt att det från andra synpunkter är dåligt.
Jag har ansett mig böra framhålla detta emedan jag vid inspektionen fick den uppfattningen att man vid en ifrågasatt om – till – eller nybyggnad af den nuvarande afdelningen för sinnessjuke ämnar bibehålla samma antal celler som hittils eller t.o.m öka det, hvilket utan tvifvel skulle vara en synnerligen olycklig åtgärd.

Den ifrågasatta förändringen bör snarare gå i motsatt riktning. Fönsterna i cellerna böra nedhuggas, enkelrummens antal bör reduceras och rum beredas för de sjuke i mindre sofsalar om nätterna samt i gemensamma dagrum under återstoden af dygnet. Förekommer någon afsevärd tillströmning af akuta fall bör gärna ett sofrum reserveras för dessa att användas för sängläge äfven om dagarne. Anläggningskostnaderna för en afdelning af denna typ bör bli relativt billig, ty det är uppenbarligen dyrare att bygga många enkelrum än ett mindre antal större rum. Driftkostnaden blir däremot dyrare om enkelrummen och isoleringarnes antal reduceras, ty i samma rum kräfves större antal betjenning – man kan exempelvis beräkna 1 skötare på 7-8 sjuke. Men med mindre tvångsmedel och mera tillsyn kan verklig vård beredas de sjuke, hvarigenom förbättring eller hälsans återställande kan vinnas och därmed en i genomsnitt afsevärdt kortare vårdtid för hvarje sjuk än med nuvarande system som tenderar att försämra tillståndet och således äfven att förlänga den tid under hvilken fattigvården har att bära kostnaderna för den sjuke.

Å försörjningsinrättningen vårdas äfven ett antal sinnesjuke och idioter tillsammans med friska hjon. Det vore naturligtvis från många synpunkter önskligt att äfven dessa sinnessjuke kunde beredas plats i samma särskilda afdelning för sinnessjuke som nu planeras. Ett tillskott af stillsamma, pålitliga och arbetsdugliga patienter underlättar naturligtvis alltid skötseln af en afdelning för sinnessjuke och å andra sidan kunna nog sådana patienter vara i behof af något bättre tillsyn än som kan beredas dem bland de friska hjonen. Äfven med hänsyn till dessa sistnämnda synes de sinnessjukes afskiljande önskvärdt.

Georg Schuldheis