Föredr. 15.8.02.
Ink. till Medicinalstyrelsen 5 AUG. 1902
//6/5 Cirk 15/8 afskrift till MO med anmodan om yttrande//

Berättelse till K. Medicinalstyrelsen öfver af undertecknad den 24 Juli 1902 förrättad inspektion af Visby hospital.
Närvarande voro t.f. lasaretts- och hospitalsläkaren E. H. Lind samt sysslomannen G. Mellin Senaste inspektionen förrättades den 29 Augusti 1901 af docenten B. Gadelius.

Hospitalet har plats för 17 män och 15 kvinnor. Samtliga platser voro vid inspektionstillfället belagda. Endast en ansökan om plats å hospitalet var för närvarande beviljad. Ytterligare en hade nyligen inkommit men var ännu hvilande i afvaktan på komplettering af tillhörande betyg. Sedan sista inspektionen har intagits en kvinna nämligen i slutet af år 1901 samt två män, båda under innevarande år. Af dessa senare har en åter utskrifvits såsom förbättrad till hemorten.

Intagningshandlingar och journaler rörande de nyintagna granskades utan anmärkning. Deras behof af anstaltsvård framgick tydligt såväl af berörda handlingar som af de sjukes tillstånd vid inspektionstillfället. Den kvinliga patienten var kroniskt sinnessjuk; den manliga hade hastigt insjuknat i början af sistlidne Juni efter ett par veckors prodromer, samt kunde intagas redan några dagar efter sjukdomens utbrott. Han hade i hemmet varit hotfull och våldsam, misstänkt hustrun för otrohet, velat döda henne och barnen för att tillförsäkra dem saligheten, sagt sig vara Messias m.m. Vid inkomsten till hospitalet var han exalterad, ondsint, bråkig, hvadan han under under 6 dagar under Juni hölls isolerad. Sedermera har han i det hela förhållit sig lugnare till för några dagar sedan då han åter blef bråkig och våldsam, ehuru som det synes mer i följd af okynne och exaltation än ondsinthet. Han har emellertid varit isolerad de tre sista dagarne. Vid inspektionen var han nöjd och belåten, sade sig trifvas väl med att vara inne. Var någorlunda redig, men röjde sinnes- och tankevillor, samt bristfällig sjukdomsinsigt. Då sjukdomen torde vara botlig är det naturligtvis af så mycket större vigt att isoleringen ej utsträckes öfver det oundgängligen nödvändiga.

Kroppsliga helsotillståndet har enligt uppgift i det hela varit godt; intet dödsfall har inträffat. Ett tillbud till olyckshändelse är att anteckna. Den 26 April lyckades en kvinlig patient, Maria Johanna Nygren, bereda sig tillfälle att hoppa ut genom ett fönster en trappa upp. Hon kunde omedelbart efteråt gå obehindradt och befans vid närmare undersökning endast hafva ådragit sig en lindrig kontusion å h. höften.

Angående användning af tvångsmedel inhämtades att, utom ofvannämnda man, under senare tid blott en patient, nämligen en sedan lång tid tillbaka periodiskt – maniakalisk kvinna varit isolerad enstaka dagar på grund af höggradig oro och förstörelsedrift. Under nätterna äro på grund af utrymmesskäl ständigt 3 män och 3 kvinnor isolerade, hvilket dock gifvetvis ej är att anse som tvångsåtgärder.

Osnygga voro under inspektionsdygnet 2 män och 3 kvinnor.

Sysselsatta voro 10 män, hvaraf 8 i trädgårdsarbete, en med snickeri och en med handräckning, samt 10 kvinnor med diverse handarbeten, sömnad spånad, strumpstickning etc.

Af äldre patienter som kunde ifrågakomma att utskrifvas må nämnas:
1:a Den i tvenne föregående inspektionsberättelser omnämnda kriminalpatienten Herrmanna Johanna Nilsson har sedan sistlidne höst tidtals varit mycket svårhandterlig och ömtålig till humöret. Sednast i slutet af Mars månad hade hon en dylik period och torde ej kunna anses ännu vara i jämnvikt hvarför någon utskrifning af henne för närvarande icke kan anses tillrådlig.
2:a Anders Viktor Bergklint. Intagen å anstalten 1899. Hade någon tid därförut insjuknat under vistelse i Amerika. Har enligt journalen en längre tid visat sig stillsam, lugn, flitig och duglig i arbete men något slö och likgiltig. Har icke visat något intresse för den på sista tiden väckta frågan om utskrifning. Hans far lär vara villig samt hafva resurser att taga vård om honom. Vid samtal med denne patient fann jag honom tämligen minnesslö, med bristfällig sjukdomsinsigt utan intresse för omgifningen eller för sin framtid, stillsam, beskedlig af jämn, indifferent sinnesstämning. Det handlar här uppenbarligen om en aflupen form af dementia praecox, d.v.s. pat. är snarare att anse som en psykisk invalid än som psykiskt sjuk. Han bör utan svårighet kunna vårdas utom anstalt. Efter samråd med den sjukes anhöriga skulle läkaren vidtaga åtgärder för hans utskrifning.

Några klagomål öfver behandlingen eller öfver obefogad internering förekommo ej.

Flertalet af patienterna å Visby hospital äro lugna, stillsamma och slöa kronikt sjuke. Antalet arbetande är relativt stort, ordning och snygghet synas upprätthållas på ett tillfredställande sätt. Journalerna äro utförliga och omsorgsfullt förda samt vittna om att läkaren med intresse och noggrannhet följer förändingarne i de sjukes tillstånd och på bästa sätt vårdar sig om dem.

Det ringa antalet exspektanter å denna anstalt synes antyda att utrymmet ungefär motsvarar behofvet af anstaltsplatser för Gotlands län. Emellertid förhåller det sig helt visst ej så. Den ringa omsättningen å anstalten och den däraf följande svårigheten att vid behof kunna mottaga nya patienter gör säkerligen att enskilda och kommunen ofta anse det lönlöst att söka plats för sina sinnessjuka skyddslingar, ehuru de väl inse att behof af anstaltsvård föreligger. Den utvidgning af Visby hospital som torde komma att ega rum när det nuvarande lasarettet blir disponibelt är således utan tvifvel af behofvet påkallad.
Georg Schuldheis

//Föredr. 29.8.02. Cirk. 6.8.02. 29/8 Afskrift till magistraten//
Berättelse till K. Medicinal Styrelsen öfver af undertecknad den 25 Juli 1902 förrättad inspektion af sinnessjukvården å försörjningsinrättningen i Visby.
Närvarande voro Stadsläkaren N.K.H. Krook och inrättningens syssloman.

Å försörjningsinrättningen torde vistas inemot ett tjugotal sinnesslöa och sinnessjuka; någon exakt siffra torde knappt kunna uppgifvas ty det måste åtminstone från praktisk synpunkt alltid blifva i viss mån en smaksak huru man skall rubricera de mångahanda medfödda och förvärfvade psykiska defekter som förekomma bland individer å en inrättning som denna. Såsom "i egentlig mening sinnessjuke" uppgåfvos tre män, men under min gång genom inrättningens olika lokaler påträffade jag dessutom åtminstone fem eller sex som redan vid första anblicken röjde sig såsom uppenbarligen svagsinta, förryckta eller sinnesslöa.
Af de ofvannämnde tre sinnessjuke männen hade en, B…ström, relativt nyligen insjuknat i en typisk melankoli; enligt uppgift var han nu märkbart bättre, men företedde dock vid mitt besök en ganska djup depression med karaktäristiska tankevillor Han lär i början af sjukdomen velat taga lifvet af hustrun men skall icke hafva gjort själfmordsförsök. Han arbetar flitigt med målning inom inrättningen; vanligen under öfverinseende af sysslomannen; om nätterna ligger han å allmänt rum tillsammans med psykiskt normala försörjningstagare. - Erfarenheten har alltför ofta visat att melankolici äfven under synbarligen lugnare perioder göra sig skyldiga till sjukligt betingande våldsdåd mot sig själfva och andra. Den tillsyn som kan beredas B. å försörjningsinrättningen är således om en efter förhållandena ganska god, dock knappast fullt tillfredställande.
En annan af de i egentlig mening sinnessjuke G…..lin, melankoliker var sysselsatt med drefplockning å arbetssalen; han ligger om nätterna å s.k. "dårcell"; af sådana finnes en för män och en för kvinnor; den utgöres af ett mindre rum med utrymme, enligt vanliga beräkningsgrunder för två - i nödfall tre personer och är afdeladt med grofva träribbor i tvenne afdelningar. Den inre, d.v.s. mot fönstret belägna användes vid behof till förvaring af svårskötta sinnessjuke, hvarvid i den yttre afdelningen placeras ett mera pålitligt fattighjon som har till uppgift att tillse den sjuke. I den kvinliga "dårcellen" är fönstret af vanlig storlek, i den manliga litet och beläget högt uppe vid taket; för båda finnas grofva järngaller. - Beträffande tillsynen af G. gäller i det hela detsamma som ofvan sagts beträffande B. Den förres sjukdom synes dock vara af mera kronisk art, hvadan han torde vara mindre opålitlig än B.
Slutligen är att omnämna en gammal djupt sjunken, alldeles förvirrad sinnessjuk M….ström, med periodiska utbrott af oro. Ansökan om vård å asyl är gjord för denne patient. Han vistas om dagarne hvar som helst inom inrättningen eller å dess område samt ligger om nätterna vanligen i "straffcell" - ett rum med 4-5 kvm golfyta samt nästan mörk. Endast obetydligt ljus kan hit intränga genom en glugg ungefär ½ kvm stor, som vetter mot förstugan, hvarest äfven midt på dagen endast halfdager råder. Ifrågavarande straffcell är egentligen afsedd till förvaring af berusade eller eljes oregerliga fattighjon. Luften i cellen var vid mitt besök unken och instängd. samt stinkande af den sjukes uttömningar.
I öfrigt rådde öfverallt god ordning och en i betraktande af inrättningens natur anmärkningsvärdt tillfredställande renlighet. Sysslomannen syntes hysa intresse för beredande af en god vård och tillsyn af de sinnessjuke och sinnesslöa som vistas å inrättningen. Beklagligtvis äro dock de lokala förhållandena härför synnerligen ogynsamma. Här, som så ofta å liknande inrättningar, finnas för de kroppsligt sjuke väl ordnade sjukrum samt i sjukvård förfaren betjening under det att intet eller så godt som intet blifvit gjort för de sinnessjuke och sinnesslöe, hvarken med afseende på lokaler eller betjening.

Georg Schuldheis