//föredr. 21/7 02//
//21/7 Skrifvelse med Afskrift till Magistraten//

Berättelse till K. Medicinalstyrelsen öfver af undertecknad den 12 Maj 1902 förrättad inspektion af sinnessjukvården å Karlskrona försörjningsinrättning
Närvarande voro inrättningens läkare Dr A. Rudberg, en representant för fattigvårdsstyrelsen, inrättningens syssloman samt som undertecknads sekreterare Med. Kand. Olof Kinberg.

Å inrättningen vårdades vid tillfället bland de psykiskt normala försörjningstagaren 3 sinnessjuke män 1 manlig idiot samt 2 sinnessjuke kvinnor. Dessa sjuke syntes icke vara i behof af annan tillsyn och vård än som kan komma dem till del genom de friska rumskamraterna; de lokaler hvari de vistades voro rymliga samt efter omständigheterna ordentliga och snygga.
Den stora mängden af inrättningens sinnessjuke försörjningstagare – vid inspektionstillfället 28 till antalet – vårdas i en särskild, för något 10 tal år sedan uppförd, mindre tvåvåningsbyggnad af tegel, från början inrättad för sitt nuvarande ändamål. Den inrymmer å nedra botten en afdelning för män samt en trappa upp en alldeles likadant anordnad afdelning för kvinnor. Hvarje afdelning innehåller nio celler, som ligger på ömse sidor om en i midten af byggnaden och i dess längdaxel löpande korridor; åt ena sidan utmynnar denna i ett mindre dagrum. Dessutom finnes i hvarje våning ett betjeningsrum. Dagrummen ha en golfyta af 20 m²; fönstern äro här af samma storlek som i ett vanligt boningsrum Cellerna ha en golfyta af i det allra närmaste 6 kvm; samt ett kubikinnehåll af 19,5 m³. Fönstern sitter högt uppe vid taket samt äro 1,20 m breda och 0,80 m höga, således 0,96 m². Till skydd för fönsterrutorna är i flertalet celler å nedra botten anbragt en bleckplåt försedd med cirkelrunda hål af 12 mm. diameter och belägna på samma (12 mm) afstånd från hvarandra. Antalet hål torde således uppgå till omkring 20; hvarje hål är knappt 2 kvcm Den verkliga fönsterytan uppgår således till omkring 40 kvcm d.v.s. motsvarar en kvadratisk glugg där hvarje sida mäter 6-7 cm i längd. – Å kvinnoafdelningen 1 tr. upp finnes inga dylika skyddsplåtar.

Vid inspektionstillfället vårdades å afdelningen 14 män och 14 kvinnor. Af de förre låg om nätterna 3 i dagrum, de öfriga 11 voro fördelade i den 9 cellerna, af hvilka således två hyste två sjuke hvardera. Å kvinnoafdelningen lågo två sjuke i dagrummet, hvadan här 3 af cellerna voro dubbelt belagda.
Å mansafdelningen voro i medeltal dagligen 6 osnygga; 4 voro ständigt isolerade och endast undantagsvis kan någon af de sjuke tillåtas att vistas i det fria. Vintertiden lär beläggningen i allmänhet vara afsevärdt större så att då antalet osnygga och isolerade äfvenledes plägar öfverskrider ofvan anförda siffror. Om dagarna får då dagrummet stundom hysa 7-8 patienter.
Ordningen och snyggheten å mansafdelningen var i hög grad otillfredsställande. Flere af de sjuke lågo vid mitt besök i sina exkrement eller å sängkläder inpyrda med smuts och orenlighet, klosettkärlen voro flerstädes icke tömda samt voro frånsedt detta förhållande synnerligen snuskiga så att det uppenbarligen framgick att de icke på mycket länge vid tömningarne blifvit ordentligt rengjorda. Tillsynen och vården bestreds af en äldre f.d. handtverkare, hvilken då hans ofvan omnämnda försumlighet påpekades gaf svar som vittnade om att han saknade de enklaste begrepp om snygghet renlighet och ordning. Han är uppenbarligen alldeles oanvändbar å sin nuvarande plats.
Å kvinnoafdelningen rådde större ordning och t.o.m. en viss grad af prydlighet, men snyggheten i bäddar och klosetter var äfven här långt ifrån oklanderlig.
Afdelningen för sinnessjuke å Karlskrona försörjningsinrättningen synes mig vittna om samhällets offervillighet och goda vilja att draga försorg om de sinnessjuke. Olyckan är emellertid att den från början är mindre ändamålsenligt anordnad samt att den nu är så öfverbelagd att den äfven under förutsättning af god vårdpersonal näppeligen kan på ett tillfredsställande sätt fylla sitt ändamål. Luftkuben i cellerna är knappt nog redan för en person; att i dem hysa två sjuke – därtill stundom osnygga sådana är från hygienisk synpunkt otillständigt. Detsamma gäller användande af det för sitt egentliga ändamål väl knappt tilltagna dagrummet till sofrum. Hvarje könsafdelning borde i själfva verket aldrig hysa mera än 9 sjuka.
Men oafsedt öfverbeläggningen kan man med fog anmärka den otillräckliga belysningen i cellerna särdeles å mansafdelningen. Anordningen med de perforerade bleckplåtarne som skydd för fönsterrutorna vill jag ej karaktärisera efter förtjänst men anser mig böra påpeka att fönsterrutorna kunna skyddas på vida enklare sätt nämligen 1:o genom att inskränka isoleringarne under dagen af opålitliga patienter och ställa dessa under noggrann tillsyn å daglokalen 2:o genom att anordna inre träluckor, som vid behof kunna tillslutas under nätterna eller 3:o genom inrättande af tjockt glas (10-12 mm) i ett eller annat rum, där under sådana förhållanden särskildt förstörande sjuke i värsta fall kunna isoleras. Ståltrådsgaller i flyttbara ramar kunna äfven komma i åtanke, ehuru ej icke göras. – Om dessa eller liknande åtgärder vidtagas kan man t.o.m. utan betänkande nedhugga de nuvarande cellgluggarne till vanliga fönster, hvarigenom hela afdelningen skulle få ett menskligare och mindre afskränkande utseende till fördel för de sjuke och till fördel för den allmänna uppfattningen af den vård som kräfves för och egnas sinnessjuka personer.
Särskilda promenadgårdar för sådana sjuke som icke kunna utan tillsyn tillåtas att vistas å inrättningens område är äfven ett angeläget önskemål. Att hålla menniskor, det må vara friska eller sjuke, inomhus oafbrutet under veckor månader eller år lär icke kunna inverka annat än skadligt både i psykiskt och kroppsligt hänseende.

Om en tillbyggnad kommer till stånd – hvilket i själfva verket torde vara oundvikligt – behöfver denna knappast innehålla något enkelrum. Erfarenheten har visat att isolering af sinnessjuke icke är så nödvändigt i den utsträckning man förut trott.
Nödvändigt är däremot att sörja för att ordentlig och duglig betjening förefinnes i tillräckligt antal. Å statens anstalter för sinnessjuke finnes i medeltal en skötare eller sköterska på 9 patienter. Skötarne hafva 350-400 kronor i begynnelselön, sköterskorna omkring 200. Därtill kommer bostad lyse, värme, tvätt och kost. – Måhända kan det anses väl drygt för en kommun att åtaga sig slika kostnader. När det gäller vanliga sjuke tviflar dock ingen på att den bästa vården i längden blir den billigaste. Den som har erfarenhet om sinnessjukvård vet att förhållandet är detsamma med sinnessjuke.

Georg Schuldheis