En sedan länge å anstalten vårdad patient, {Norman} har varit isolerad under Januari, Februari, Mars och större delen af April månader.
En nyintagen patient, Eriksson, han kunnat vara ute hvarje dag, men måste då han är inomhus hållas instängd, emedan han eljes visat sig förstörande, våldsam och benägen att tränga sig ut. Han var i början af anstaltsvistelsen ett par gånger belagd med tvångströja.
De af Eriksson och {Norman} bebodda rummen äro försedda med galler för fönstren och motsvarande säkerhetsåtgärder å dörrarne.
Galler för fönstren fanns äfven i ett rum som beboddes af en kvinlig patient, fröken Olsson, lidande af s.k. ångestmelankoli. Hon har varit osnygg och störande, samt velat skada sig själf, hvarför hon under 24 nätter och dessutom stundtals om dagarne haft skyddshandskar.
Tvångsmedel hafva således användts i ganska stor utsträckning hvilket utan tvifvel till väsentlig del berott därpå att anstalten saknar nödiga resurser för en fullt ändamålsenlig vård af mera svårskötta patienter. På grund af bristen å platser för mera bemedlade å statens hospital är det å andra sidan förklarligt att de enskilda anstalterna stundom nödgas mottaga patienter hvilka rätteligen ej där borde intagas. För öfrigt synes det stundom vara motvilja och misstro mot hospitalen som föranleda de sjukas anhöriga att hellre söka plats å enskilda anstalter för sina skyddslingar än att anlita den vida billigare och för svårare former utan tvifvel i allmännhet bättre vård som statens anstalter erbjuda.
Angående snygghetsförhållandena inhämtade jag af förda anteckningar att under senare tid en patient ofta varit graft osnygg, samt att två af de sjuka i regeln väta i kläderna resp. i bädden hvarje dag.
Kroppsliga hälsotillståndet har enligt uppgift varit godt; ingen nämnvärd olyckshändelse har inträffat; ej heller något själfmord.
Vid granskning af intagningshandlingarne anmärktes att A. bilagan rörande ofvannämnda löjtnant Elliot endast kunde företes i afskrift; originalet kunde vid tillfället ej tillrättaskaffas. Ansökningshandlingarne rörande ofvannämnda Eriksson hade enligt uppgift insändts till Direktionen för Upsala hospital, hvarför rörande denna patient endast afskrifter af intagningshandlingarne voro tillgängliga.
I föregående inspektionsberättelse har anmärkts att i sjukjournalerna datum för upplägande af status praesens ej angifvits, hvilken uppgift sedermera af anstaltens läkare bestridts. Jag måste med beklagande erkänna att jag i förenämnda hänseende lemnat oriktig uppgift; hvarpå denna berott kan jag tyvärr ej nu förklara; troligen ligger förklaringen i att jag misstydt de anteckningar jag vid förra inspektionen nedskref. För öfrigt gäller om journalerna samma omdöme som jag förut uttalat.
Af intagningshandlingar, journaler och samtal med de sjuke kunde jag öfvertyga mig om att behof af anstaltsvård vid intagningen förelegat och äfven fortfarande var för handen. Några klagomål, värda att omnämnas, rörande obefogad intagning eller rörande behandlingen förekommo icke.
Rörande tillämpningen af § 36 af nåd. stadgan ang. sinnessjuka den 14 Juni 1901, anmärktes att i en del intagningshandlingar visserligen fans uppgifvet att den sjuke egde laglig förmyndan, utan att dock detta var på annat sätt bestyrkt, men att beträffande en del andra patienter ingen uppgift fans om att förmyndare tillsatts eller att anmälan därom skett. Sedermera har jag från anstaltens innehafvare erhållit bestyrkt afskrift af från vederbörlig domstol lemnad intyg om att i sist omförmälda fall föreskrifterna i ofvannämnda § 36 blifvit iakttagna. Beträffande de fall i hvilka som förut nämnts uppgift lemnats i intagningshandlingarne om förmyndareskap uttalade jag vid inspektionen den mening att sådan uppgift, ehuru ej vidare styrkt, kunde tagas för god. Emellertid torde det vara önskvärdt att äfven i dylika fall intyg från vederbörande domhafvande infordras, så att vid inspektioner ingen tvekan må kunna uppstå rörande iakttagandet af här ifrågavarande föreskrift.
Inspekterande läkaren, t.f. Öfverläkaren vid Upsala hospital Ernst Göransson hade enligt företedda anteckningar besökt anstalten den 17 Januari, 25 Mars 9 Maj och 26 Juli innevarande år.
Anstalten gör i det hela ett godt intryck och förtjänar utan tvifvel fortfarande allmännhetens förtroende. Att i vissa afseenden förhållandena kunde vara bättre med afseende å vården af mera akuta och svårskötta fall har ofvan påpekats, men för lindrigare och kroniska fall erbjuder anstalten helt visst lika goda och stundom t.o.m bättre vilkor än statens anstalter.
Georg Schuldheis

Bil. 1
Att till RådstufvuRätten den 14:de nästlidne augusti ankommit en af Erik A. Eriksson under adress Sigtuna Sjukhem den 11 i samma månad till Rådstufvurätten ställd ansökning därom, att taga åtgärder genom RådstufvuRättens försorg måtte vidtagas i afseende å förmyndarevård för i berörde Sjukhem intagne sinnessjuke Arne Höjer, varder i enlighet med härstädes förda diarier, härigenom till bevis meddeladt.
Stockholms RådstufvuRätts första Afdelning den 11 September 1903
Ex officio
Olof Törner

Att från Sigtuna Sjukhem den 13 i denna månad med allmänna posten till RådstufvuRätten här i Staden inkommit anmälan, i enlighet med § 36 af Kongl Maj:ts nådiga stadga angående sinnessjuka, rörande löjtnanten vid Kongl. Flottan Gunnar Ottosson Elliot: det varder härigenom till bevis meddeladt. Carlskrona i Rådhuset den 28 Augusti 1903
Ex officio
A. Lidman

Till Sigtuna Sjukhem.
Med anledning af skrifvelsen den 11 i denna månad får Rådstufvurätten härigenom meddela, att Rådstufvurätten genom beslut denna dag förklarat e. Jägmästaren Axel Evald Sandstedt omyndig och till förmyndare för honom förordnat hans fader Apotekaren E. T. Sandstedt härstädes. Jönköping den 31 Augusti 1903
På Rådstufvurättens vägnar
Wilhelm Palmgren

Utdrag af förmynderskapsprotokollet hållet å lagtima vintertinget i Sköns tingslag å tingsstället i Ljusta den 2 februari 1903

§. 34.
Sedan Hemmansegaren O. A. Näslund i Ödåker förut innevarande dag af Häradsrätten blifvit omyndig förklarad, forordnades till hans förmyndare Ombudsmannen Gustaf Bernhard Modin i Skönsberg.
Som ofvan
På Häradsrättens vägnar
Carl Eng. Bengtson
Med originalet lika lydande intyga
A. Tjelldin R. Hedvall
Att å andra sidan samt ofvanstående afskrifter äro lika med orginalen intyga
Uno Hallerström C. A. Hallqvist.