Berättelse till Kongl. Medicinalstyrelsen öfver af undertecknad den 15, 16 och 17 April 1903 förrättad inspektion af sjukvården å Upsala hospital och asyl. Närvarande: t.f. öfverläkaren E. Göransson och t.f. underläkaren vid asylen O. Kinberg, den sistnämnde såsom undertecknads sekreterare samt dessutom under den 15 biträdande läkaren F. Magnusson, samt under den 17 t.f. asylläkaren A. Petrén och underläkaren A. R. Fagerström. Näst föregående inspektion af överinspektören egde rum den 6-8 Februari 1902.

Hospitalet.
Antalet patienter under inspektionsdagarne uppgick till 272 män och 173 kvinnor. Utrymmet är beräknadt för 270 män och 170 kvinnor, hvadan alltså å båda könsafdelningarne en ringa öfverbeläggning var för handen. Ytterligare en manlig patient var efterskrifven.

efter ansökningshandlingarnes inkomst till Direktionen.

Exspektanternas antal uppgick till 106 hvaraf 65 män och 41 kvinnor; af dessa voro 67 anmälda under år 1902 och 39 under 1903.

Angående det kroppsliga hälsotillståndet å anstalten sedan föregående inspektion är intet särskildt att anmärka. Bland dödsorsakerna hafva som vanligt förekommit åtskilliga fall af tuberculos. Ett suicidium har inträffat, nämligen den 14/11 1902, då Nissar Kerstin Hansdotter afhände sig lifvet genom strangulation. Som fallet är omnämndt af medicinalrådet Stenbeck i nyligen afgifven inspektionsbetättelse torde jag ej här behöfva uppehålla mig vid detsamma.

Antalet arbetande patienter uppgick enligt uppsyningsmannens, resp. förestånderskans arbetslistor den 15 April till 84 bland männen och 61 bland kvinnorna De voro sysselsatta med följande arbeten.

Bokbinderi och borstbinderi äro sysselsättningar som införts på senaste tid. Antalet arbetande å manssidan torde i allmänhet varit ett par tiotal högre under föregående år än vid inspektionstillfället.

Antalet osnygga uppgick å mansafdelningen den 12, 13 och 14 April till resp. 20, 17 och 20, samt å kvinnoafdelningen till 11 (den 15 April). Medeltal för Mars resp. 17 och 13.

Med afseende på användning af tvångsmedel inhämtades att någon isolering icke förekommit å anstalten sedan föregående inspektion. (En man är vissa tider stundtals inlåst på egen begäran för att få vara i fred för kamraterna). Å mansafdelningen har skyddshandskar då och då användts i ett fåtal fall. Den 16 April hade tre patienter sådana handskar. Å kvinnoafdelningen förekom intet tvångsmedel under inspektionen och har ej förekommit sedan Maj månad 1902, då handskar användes.

Sänglägebehandling under permanent öfvervakning användes fortfarande i relativt stor utsträckning. På kvinnoafdelningen hade nyligen utom den egentliga öfvervakningsafdelningen å afd. III anordnats en mindre öfvervakningsstation i ett par små rum å afd. I för osnygga och störande, hvarjämte nattlig öfvervakning för ej fullt pålitliga patienter årerinförts å afd. II. Dessutom vårdas som förut en del oroliga, bråkiga och svårskötta patienter under sängläge och ständig öfvervakning om dagarne i enhetsrummen å cellafdelningen. Betjeningen öfvervakningsafdelningarne äro instruerade att föra noggranna anteckningar så väl angående de sjukas somatiska förhållanden sam växlingarne i det psykiska tillståndet.

En manlig patient anförde klagomål öfver betjeningen å öfvervakningsafdelningen för oroliga. Jag känner sedan gammalt ganska noga denna pat. och vet väl att hans uppgifter måste upptagas med största försiktighet, men tyvärr synes det sannolikt att hans klagomål icke alldeles saknade grund. Som bevis på huru litet man kan lita på betjeningen anförde öfverläkaren att en af hospitalets äldsta och hittils mest betrodda skötare nyligen öfverbevisats att hafva handgripligen tillrättavisat en patient.

Vid granskning af intagningshandlingarne anmärktes att i några fall Bil. A var daterad före bil. B. och att den senare således icke i enlighet med gällande bestämmelse företetts för betyggifvande läkaren före A.bilagans afgifvande Anmärkta förhållande torde visserligen i regeln vara praktiskt sedt betydelselöst, men detta torde icke utgöra tillräckligt skäl att ignorera berörda bestämmelse.

Journalerna voro väl förda och i god ordning. Genom studium af intagningshandligar och journaler samt, där så syntes af behofvet påkalladt, genom samtal med de sjuka kunde jag öfvertyga mig om att behof af anstaltsvård vid intagningen förelegat och fortfarande var för handen. Ett par af de sedan sista inspektionen intagna samt äfven ett par äldre patienter förmenade sig vara friska och yrkade på utskrifning, nämligen:

Herman Henrik Jansson född 1876, intagen 5.10.1902. Röjde vid samtal en mängd förföljelseidéer, talade om något slags folk - troligen doktorer eller detektiver som taga kraften ur honom med maskiner och elektricitet etc.

Per Johan Årman fr. Öster Löfsta, född 1870, intagen 3.11.1902. Sjukdomen började enligt uppgift 1896, då han bl.a. blef våldsam mot modern, som han t.o.m. hotat till lifvet. 1898 slog han en arbetskamrat i hufvudet med en yxa, dömdes till straffarbete, återkom den 8.3.1901, till hemorten, hvarest han blef till en skräck för grannarne. Hallucinerade: hörde och såg rummet fullt af onda andar som "maskinade" honom i hufvudet. Rymde från hospitalet den 10.11.02 men återkom efter några dagar. Vid samtal förnekade han eller sökte bortförklara såväl flertalet af anamnesens uppgifter som de under hospitalsvistelsen framkomna symtomen.

Gustaf Reinhold Dalberg fr. Upsala, född 1870, intagen 25.1.02. Starkt ärftligt belastad. Började efter influenza vid tiden för studentskrifningarne bli oduglig till arbete. År 1891 började han grubbla öfver uppfinningar, röjde snart förgiftningsideer. Har hotat att döda sig själf och sina närmaste, har varit förstörande, röjt en mängd hypocondriska idéer och stundom haft hörselvillor. Har anrett fiendskap från faderns sida som orsaken till att han "inspärrats" här Pat., som vid inspektionstillfället vistades å den öppna afdelningen, är uppenbarligen en på grund af imbecillitet eller förvärfvad svagsinthet i hög grad undermålig person, som är väl i behof af det skydd hospitalet erbjuder.

Olof Vilhelm Norberg fr. Sundsvall född 1868, intagen 22.11.1901. Började under vintern 1900 få syn- och hörselvillor, blef på våren 1901 nedstämd, något virrig, oförmögen till arbete, sinnesvillorna tilltoge, en allmänn försämring inträdde, pat. blef benägen att drifva omkring etc. Röjde vid inkomsten näringsvägran och katatonisk stereotypi. Kunde ej sköta sig själf, ansåg sig hypnotiserad. Den 28.8.1902 permitterades han såsom förbättrad, trots läkarnes afrådan men återkom den 4.9. emedan han hemma visat sig "alldeles omöjlig". Han hade bl.a. under hemresan stoppat tåget "så att han måste bindas". Vid inspektionen röjde han något visst manieradt och teatraliskt i sitt uppträdande samt en anmärkningsvärd omdömeslöshet. Uppläste en del skriftliga promemorier, innehållande diverse tämligen pjollriga remformförslag för sjukvården å hospitalet, samt öfverlemnade slutligen till mig en förbindelse å 1 000 kronor ställd till innehafvaren.

Knut Hjalmar Cornelius fr. Stockholm, född 1869, intagen den 29.4.1902. Pat. hade egentligen att anföra en del anklagelser mot öfverläkaren, hvilken på åtskilliga sätt förföljt honom, "bråkat med mitt utseende" - "tagit af mig håret" – "hållit mig förkyld en längre tid – genom maten förstås" – "håller ett fruntimmer på taket som knackar i taket" etc. Påstod äfven att personer som besöka andra patienter "ställa sig och skälla ner honom".

Någon åtgärd med anledning af ofvannämnda personers framställningar fann jag mig icke kunna vidtaga.

Kriminalpatienternas antal var 28 män och 2 kvinnor Sedan föregående inspektion hafva J. P. Mattsson (stöld; otillräknelig) och Frida Johansson (barnamord; otillräknelig) med Medicinalstyrelsens medgifvande utskrifvits såsom till frisknade. O. V. Ögren (straffånge; stöld) afvek under förra året från anstalten, häktades kort därefter i Falun för stöld, hänvisades åter till Upsala hospital för observation, hvarefter han återsändes till Falun, där han frikändes emedan han enligt Medicinalstyrelsens yttrande "saknat förståndets fulla bruk". K. Befattn.hafv. i Upsala län har nu ansökt om Ö:s intagande på Upsala hospital såsom förrymnd patient. Ärendet är för närvarande beroende på Medicinalstyrelsens pröfning

Olof Viktor Lundmark fr. Gideå (straffånge; mened etc) Insjuknade i fängelset efter en strafftid af ungefär 2½ år; fick ingifvelser från gud, sade sig vara orättvist dömd, påstod att hustrun var en äktenskapsbryterska, skulle blifva frälsare, regent öfver Sverige och världen ("världsprins"); hade både riksakten och världsakten på sin sida, hade kommit till jorden för en milliard år sedan, varit korsfäst 3 gånger. Intogs å hospitalet den 3.2.1899. Har där varit lugn och stillsam, men vidhållit ofvannämnda tankevillor ända till maj 1901 då han började erkänna dem som sjukliga. Har nu visat sig i allo normal under fullt ett år. Vidhåller dock att han är orättvist dömd och är ej välvilligt stämnd mot hustrun. Det lär varit ifrågasatt att söka nåd för L. men då detta ansetts kunna medföra tidsutdräkt har L. själf föredragit att få återgå till fängelset, dit han nu inom kort skulle hämtas. Fallet har egentligen sitt intresse däri att ingen kunde vänta ett tillfrisknande efter så exorbitanta ock barocka storhetsidéer.

Erik Johan Larsson fr. Stockholm (anstiftande af mened etc; otillräknelig) yrkade som vanligt på utskrifning, fallet har flera gånger varit under öfvervägande och är omnämndt i flera föregående inspektionsberättelser. T.f. öfverläkaren meddelade emellertid nu att han beslutit sig för att hos Medicinalstyrelsen göra framställning om Larssons utskrifning. Larssons sinnestillstånd är visserligen alldeles oförändradt och intet har tillkommit egnadt att göra saken mindre omtvistlig. Emellertid finnes det onekligen några omständigheter som tala för sannolikheten att Larssons utskrifning icke skall komma att medföra olägenheter, på grund hvaraf jag icke anser mig böra afstyrka t.f. öfverläkarens framställning.

Carl Johan Carlsson fr. Väddö (misshandel; otillräknelig) afvek från hospitalet för 3:dje eller 4:de gången den 16 April 1899 och har sedan ej afhörts i hemorten eller vid hospitalet. Han är emellertid fortfarande upptagen i hospitalets rullar. Då föga sannolikhet synes finnas att han åter skall låta sig ertappas – han torde för öfrigt få anses vara sannolikt icke samhällsvådlig – kan jag icke finna någon mening i att han fortfarande är upptagen bland hospitalets patienter, utan torde han utan olägenhet kunna afföras.

Sedan föregående inspektion hafva intagits följande kriminalpatienter:
Ofvannämnda Ögren samt K. J. Westling fr Hedemora för observation. Båda hafva efter afslutad undersökning ånyo utskrifvits.

Vidare hafva intagits nyssnämnda Westling (mordbrand; otillräknelig) sedan han på grund af Medicinalstyrelsens utlåtande förklarats icke kunna till ansvar fällas, samt K. A. Larsson från Karlskrona (mordbrand; otillräknelig) och K. I. Johansson fr. Frändefors (mordbrand; otillräknelig)

Slutligen fäste jag min uppmärksamhet vid en patient Kalls Anders Olsson fr. Rättvik, född 1856, intagen 11.12.02, hvilken synes vara att anse som kriminalpatient ehuru han icke intagits såsom sådan. Han skall hafva sjuknat för omkring 4 år sedan efter hustruns död, sedan hvilken tid han visat sig retlig, häftig, oregerlig, grym mot djur, våldsam mot omgifningen samt ofredat grannar och förbipasserande så att han ansetts för allmänna säkerheten vådlig. Han har äfven i kyrkan utfarit i svordomar och hotelser mot länsmannen och komministern. Blef af flere personer åtalad för hemfridsbrott, ärekränkning, hotelse till lifvet och misshandel. Medicinalstyrelsen, hvars yttrande inhämtats, har afgifvit det utlåtande att han vid tiden för åtalade gerningar varit af sinnessjukdom beröfvad förståndets bruk. – Å hospitalet har han varit vänlig, foglig och arbetsam, ibland ängslig, har städse förnekat allt hvad som ofvan uppgifvits om hans förhållande i hemorten, påstått sig vara alldeles frisk samt yrkat på att komma hem. Någon uppgift om vederbörande domstols utslag i målen har icke kommit hospitalsdirektionen till handa, men torde böras infordras. Om såsom sannolikt är, domstolen förklarat honom på grund af sinnessjukdom icke kunna till ansvar fällas bör vid hans eventuela utskrifning iakttagas bestämmelserna i § 52 af gällande stadga ang. sinnessjuka

Asylen
Antalet patienter uppgick till 800, hvaraf 400 män och 400 kvinnor.

Sedan föregående inspektion hade intagits 134 patienter, nämligen 23 män och 134 kvinnor. Af dessa hade

//Frågetecken i marginalen; felskrivning av antal kvinnor.//

Exspektanternas antal uppgick till 221, hvaraf 184 män och 37 kvinnor. Af dessa hade anmälts

Angående allmänna hälsotillståndet i somatiskt hänseende är att anmärka 2 fall af tyfoidfeber, hvaraf ett med dödlig utgång. Af dödsorsakerna under år 1902 förekom tuberculos i 10 fall.

Ett anmärkningsvärdt stort antal olycksfall har inträffat, nämligen 7 fractura coll. femoris (2 hos män 5 hos kvinnor), 1 fractura caput humeri (kv.), 1 fractura tibiae et fibulae (m.), 1 fractura oss. metacarp., 1 exarticulatio digiti. Alla hafva uppkommit genom yttre våld (knuffar, sparkar o.d) från andra patienter. Anledningen till att dessa olyckshändelser icke kunnat förekommas ligger utan tvifvel däri, att afdelningarne äro mycket för stora, hvarigenom det är omöjligt för den relativt fåtaliga betjeningen att i tid afstyra sammanstötningar mellan de sjuke

Inspektionsdagen voro sängliggande 11 män, hvaraf 8 för kroppslig sjukdom, svaghet eller vanförhet och 3 på grund af psykiatrisk indikation, samt 23 kvinnor, hvaraf 18 af ofvan först nämnda anledning och 5 af sistnämnda. Männen voro – med ett par undantag – placerade å infirmeriet å afd. A1; af kvinnorna lågo 11 å infirmeriet och 12 å afd. B,under ständig tillsyn dygnet om i en sal som har utrymme för 17 patienter. Närgränsande sofsal har 16 sofplatser och egnas här om nätterna liggande patienter äfvenledes tillsyn af i förstnämnda sal placerade nattvakt. Desutom finnes en gående nattvakt för hela B. pavillonen och en för C. pavillonen. Å mansafdelningen går en nattvakt på C och vissa delar af B. Dessutom har nyligen anordnats permanent nattbevakning å en sal i B. pavillonen, afsedd närmast för epileptici.

Att nattbevakningen emellertid ej är onödigt stor torde framgå bl.a. däraf att antalet osnygga är ganska betydligt, nämligen i medeltal för sistförflutna månad 30 på manssidan (hvaraf 7 groft osnygga) och 67 (hvaraf 14 graft) å kvinnosidan.

Af tvångsmedel användes under inspektionsdagen isolering för en man, samt skyddshandskar för 9 män och 7 kvinnor. En granskning af tvångsmedelslistorna för närmast föregående månader utvisade att tvångsmedel användts högst sparsamt och uppenbarligen endast i yttersta nödfall.

Antalet arbetande uppgick inspektionsdagen till 142 bland männen och 122 bland kvinnorna, fördelade på följande sysslor:

Antalet kriminalpatienter uppgick till 34, nämligen 28 män och 6 kvinnor. Af männen voro 20 förklarade otillräkneliga, 6 voro straffångar och 2 ransakningsfångar. Kvinnorna voro samtliga "otillräkneliga".

Sedan sista inspektionen har en manlig kriminalpatient aflidit och en ny intagits nämligen J.A. Svelander fr. Timrå född 1884, int. 7.3.03. Häktad för stöld blef han i fängelset i Hernösand våldsam och oregerlig i samband med upprepade epileptiska anfall, så att han ej kunnat slutransakas. Att döma af hans tillstånd under den korta tid han vistats å asylen torde han snart nog kunna utskrifvas. Utlåtande rörande hans sinnesbeskaffenhet är ej begärdt, men då sådant möjligen kan komma att ske, uttalade jag önskvärdheten, att pat. måtte med särskild noggrannhet undersökas och observeras innan han eventuelt utskrifves.

Vid granskningen af intagningshandlingarne anmärktes endast att i några fall A.bilagan var daterad före bil. B. Journalerna rörande de nyintagna voro i god ordning - att döma af dem jag tog närmare kännedom om. Jag ansåg mig nämligen här kunna frångå det förföringssätt jag eljes brukar använda nämligen att genomläsa alla de nyintagnas journaler, detta på grund däraf att asylpatienterna oftast förete en så enahanda och typisk tillståndsbild att kännedomen om sjukdomens historia för mitt ändamål vanligen kan anses vara utan praktiskt intresse Jag lät därför under ronden utpeka för mig alla nyintagna men tog endast kännedom om en och annan journal, för såvidt vederbörande pat.s tillstånd syntes i något afseende förtjänt af närmare undersökning. Vidare studerade jag handlingarne rörande de patienter som kunde ifrågakomma till utskrifning jämlikt § 48, mom. 3 eller § 50 af gällande stadga angående sinnessjuka samt rörande dem som anförde klagomål öfver sin internering och yrkade på utskrifning; och sökte jag genom samtal med de sjuka kontrollera intagningshandlingarnes och sjukjournalernas uppgifter. Jag meddelar här nedan i korthet några notiser om de patienter som kunde påtänkas till utskrifning och om några af dem som framställde yrkanden att blifva utskrifna men förbigår sådana klagomål som framfördes af de ständiga kunderna vid inspektionerna, hvilkas historia i föregående berättelser blifvit relaterade, och hvilkas tillstånd fortfarande var oförändradt.

Med stöd af § 12, mom. 3 jämfördt med § 50 i stadgan ang. sinnessjuka förordnade jag om utskrifning af följande patienter:
Karl Gustaf Ekman fr. Stockholm, 54 år. Intagen å Malmö asyl 1882, öfverförd till Upsala asyl 26.2.1901. Sedan sistnämnda tidpunkt alltid stilla, foglig, renlig, sköter sig själf, ligger å allmännt rum.

Paul Emil Bertolf Haglund fr. Bohult, 59 år, intagen 1.12.1900. Sjuk sedan sitt 32:dra år. I allmänhet stillsam och foglig, men ej velat kvarstanna å något ställe. Vårdats å Nyköpings och Vadstena hospital. Utskref från sistnämnda 1897. Stilla, beskedlig, snygg, men sysslolös.

Karl Gustaf Lindqvist fr. Hållnäs, 39 år, intagen 16.7.1901. Blef sinnessjuk vid 18 års ålder. Alltid varit foglig, förut svårmodig, men småningom slöat till allt mera, är fredlig och beskedlig, ligger för det mesta, sköter sig själf, är snygg, ligger å allmänt rum.

Johan Fredrik Pettersson fr. Beateberg, 62 år, intagen 18.12.00. Sinnessjuk 1865-84 samt 1894-95 (16.2). Sedan "normal" till Augusti sistnämnda år. Intagen å Kristinehamns hospital s.å., hvarifrån han öfverflyttades till Upsala asyl. Har här hela tiden varit stillsam, foglig, sköter sig själf, är en af anstaltens duktigaste arbetare. Pratar ibland för sig själf om dagarne, men är tyst om nätterna; ligger å allmänt rum.

Lars Månsson fr. Höj, 58 år, intagen 28.11.1900, Sjuknade 1878. Intogs å Lunds hospital 1879, öfverflyttades till Malmö asyl 1884 och därifrån till Upsala. Redan 1886 anmärktes i journalen att pat. med förståndig behandling skulle kunna vårdas i hemmet. Har å Upsala asyl varit foglig, fredlig, renlig; duktig arbetare.

Augusta Andersdotter fr. Ö. Haninge, 23 år, intagen 8.3.1902. Undermålig från barndomen, insjuknade 1896, blef bråkig, larmande, förvirrad, hallucinerande, men sedermera småningom alltmera slö och ordfattig. Sedan inkomsten ständigt stilla, beskedlig, snygg, sköter sig själf, kan föga sysselsättas.

Ebba Märta Charlotta Löwenhielm fr. Stockholm, 24 år, intagen 15.3.02. Idiotia. Under anstaltsvistelsen Ständigt glad, flinar; okynnig, ibland retlig och kan då knuffa till hvem som kommer i hennes väg. Vanligen beskedlig och lättledd. Måste hjälpas med klädsel. Snygg. Vårdas å lugnaste afdelningen.

Ännu ett par patienter kunde påtänkas till utskrifning enligt § 50, men då det med sannolikhet kunde förutses att de i hemorten skulle blifva föremål för vanvård syntes det af humanitetsskäl viktigast att låta dem förblifva å anstalten. Tyvärr saknas äfven beträffande ofvannämnda utskrifna garantier för en god eller ens tillfredställande vård och både de själfva och de som skola omhändertaga dem vore utan tvifvel bättre betjenade med deras kvarhållande å anstalten, men i betraktande af det för närvarande orimligt stora antalet exspektanter, af hvilka säkerligen en del äro i mycket stort behof af anstaltsvård, bör, synes det mig, allt göras som är möjligt för beredande af plats för dessa sist nämnda.

Bland de patienter som yrkade att blifva utskrifna må omnämnas följande.
Beda Maria Dillman fr. Vesterås, 66 år. Int. 17.5.1902. Alltsedan barndomen egen, konstig, ömtålig och konstig till humöret samt tidvis uppträdande tvångsföreställningar med ångestkänsla; kroppsligt klen. Tillståndet i det hela stationärt med ringa växlingar. Torde knappast kunna anses vara föremål för anstaltsvård, som anlitats väl hufvudsakligen af ekonomiska skäl. Pat:s utskrifning har äfven förut varit ifrågasatt men har uppskjutits på grund af hennes knappa ekonomiska omständigheter och mindre goda förhållande till hennes närmaste anhöriga (en syster). Ytterligare underhandlingar för pat:s utskrifning skulle emellertid nu inledas.

Anna Augusta Hahn fr. Vernamo, 33 år, intagen 12.5.1902. Sedan 1894 svårmodig, tyst och sluten, kroppsligen mycket klen. Under toniserande behandling å asylen har pat. betydligt förbättrats, så att hon numera knappt företer några psyko-patologiska symtom, men väl fortfarande en rätt höggradig anaemi. Med hänsyn till sistnämnda omständighet skulle först efterhöras huruvida förhållandena i pat:s hem äro sådana att försämring af tillståndet ej är att befara af en utskrifning.

Märta Dorph fr. Stockholm, 30 år, intagen 9.5.1902. Hysterisk sinnessjukdom sedan 13-14 år. Ingen nämnvärd förbättring under anstaltsvistelsen. Torde kunna vårdas i hemmet, hvilket äfven lär vara moderns önskan. Skulle senare genom Öfverläkarens försorg utskrifvas.

Johanna Matilda Andersdotter fr. Linneryd, 48 år, intagen 3.9.1901. Sedan 1887 månatligen eller mera sällan återkommande raseriutbrott. Å Växiö hospital under 1890 samt 1898-1901. Vid intagningen å Upsala asyl något ojämn och retlig till lynnet, men småningom betydligt förbättrad; stark hemlängtan. Till en början skulle underrättelse inhämtas om förhållandena i pat:s hem.

Valborg Hellström från Stockholm, 38 år, intagen 14.5.1902. Degenererad individ. För 4 år sedan obestämda förföljelseidéer, ansåg sig vara föremål för uppmärksamhet och gyckel etc, röjde hypokondriska tankevillor. Varit retlig mot föräldrarne. Under vistelsen å asylen foglig, beskedlig, indolent, sofver mycket, vanligen sysslolös, men på senare tid mera verksam. Synes böra utskrifvas efter underhandlingar med hennes anhöriga.
Sigrid Vestergren, dementia praecox, läkt med defekt; och Teres Andersson, periodisk psykos på neurastenisk bas (?) skulle genom öfverläkarens försorg utskrifvas, för såvidt förhållande i deras resp. hem befunnes icke utgöra något hinder.

Emmy Pettersson fr. Håbo-Tibble, 37 år, intagen 16.1.01. Insania epileptica. Tidtals rätt lugn och arbetsam, men ojämn och retlig till lynnet, stundom med våldsamma vredesutbrott, hvarigenom hon är en skräck för sköterskor och kamrater. Kan säkerligen icke utan stor våda utskrifvas.

Nathalia Richthoff; sinnessjukdomen och behofvet af fortfarande anstaltsvård otvetydiga.

t.f. Asylläkaren meddelade att han i den mån tiden medgifvit noggrannare studerat hvarje pat:s sjukhistoria och därvid redan påträffat åtskilliga som kunnat utskrifvas jämlikt § 50, och i följd häraf äfven sedan föregående inspektion blifvit utskrifna. Det torde i detta sammanhang förtjäna påpekas att både asylläkare- och underläkaretjänsterna äro af natur att vara öfvergångsplatser, och erfarenheten har äfven visat att dessa platser ofta ombyta innehafvare. En följd häraf är äfven att dessa läkare stundom knappt hinna göra sig fullt förtrogna med den ofantliga mängden sjuka, förrän ett ombyte af tjänst erbjuder sig. Då det stora flertalet asylpatienter på grund af sin slöhet vanligen icke själfva kunna påkalla läkarnes uppmärksamhet, kan det därför hända, om läkareombytena blifva allt för täta, att en och annan pat., som skulle kunna utskrifvas får kvarblifva onödigt länge emedan en förändring i hans tillstånd icke blifvit så noga observeradt.
Georg Schuldheis.

Bilagan A
till Kongl.Maj:ts förnyade nådiga Stadga angående sinnessjuke den 14 Juni 1901.

Innan nedanstående frågor besvaras, skall läkaren taga del af bilagan B, utom i de fall, hvarom förmäles i §§ 30 och 31 af hospitalsstadgan.

Frågor, som böra af legitimerad läkare besvaras angående person, för hvilken sökes inträde å offentlig eller enskild anstalt för sinnessjuke.

Intyg.
På grund af ofvan meddelade upplysningar och af iakttagelser, gjorda vid den af mig1) under Augusti 1902 verkstälda undersökning, anser jag2) bemälde Fil. Lic. Gustaf Reinhold Lindstam vara sinnessjuk och i3) trängande behof af vård å4) Hospital hvilket härmed på heder och samvete intygas.
Upsala den 24 Augusti 1902
Fr. Vict. Asklin. legitimerad läkare.5)
Underläkare å Akad. Sjukh.
Rätt afskrifvet betygas. Upsala 23/IV 03. Olof Kinberg.

1) år och dag. 2) den sjukes fullständiga namn och boningsort. 3) är behofvet trängande, skall det angifvas; der så ske kan, må läkare äfven annorledes gradera behofvet. 4) hospital eller asyl (ettdera bör angifvas, och är den sinnessjuke i båda fallen berättigad till intagning å enskild anstalt för sinnessjuke). 5) jemte tjenstetitel.