//Cirk. 10/2 05. Föredr. 13/3 1905//
//13/3 till Överst Ämb att tillställa stadsfullmäktige//
Berättelse till Kungl. Medicinalstyrelsen öfver af undertecknad nedannämnda dagar förättad inspektion af Stockholms stads sinnessjukvård.

I Katarina sjukhus,
den 9 januari. Närvarande: dr Ivan Bystedt och amanuensen K.O.N. Olander. Mitt näst föregående besök ägde rum den 11 april 1903, då likväl sjukhuset ej var tillfullo iordningsställdt för sinnessjukvård.
För närvarande beräknas platsantalet till 106 men sängantalet är enligt uppgift å manssidan 57 och å kvinnosidan 62. summa 119 Patientantalet under inspektionsdagen uppgick till 46 män och 56 kvinnor = 102.
Mansafdelningen, som utgör stadens upptagningstation för akut sinnessjuka män, omfattar tre öfvervakningsafdelningar, näml. en för oroliga, en för lugna och en för mera slöa patienter. De båda förstnämnda innehålla hvardera tre enkelrum; å öfriga afdelningar finnes intet enkelrum
Å den oroliga öfvervakningsafdelningen äro stationerade 2 manliga vårdare under dagarne och en för natten. Dessutom finnes en vårdare för patienter som äro sysselsatta med yttre arbeten samt en dräng. För öfrigt är sjukvårdsbetjeningen å sjukhuset uteslutande kvinlig, hvilket enligt hvad dr Bystedt upplyste endast medfört fördelar. Äfven de 2 nattvakterna å de lugna afdeln. äro kvinliga öfvervakn.
Oakttadt det ringa antalet enkelrum och den öfvervägande kvinliga betjäningen lär ingen större svårighet yppat sig vid vården af äfven ganska svåra fall; sådana inkomma naturligtvis i relativt stort antal å denna afdelning.
Betjäningssiffran här uppgå till 14 d.v.s. en skötare eller sköterska på högst fyra patienter.
Antalet sängliggande män var under inspektionsdagen 32, näml. 11 å den oroliga öfvervakningen, 11 å den lugna och 10 å öfvervakningen för slöa.
Ordning, snygghet samt en viss grad af prydlighet var öfverallt rådande. Äfven å den oroliga afdelningen rådde vid mitt besök relativt lugn och tystnad.
Ett olycksfall inträffade under föregående år, i det att en höggradigt agiterad patient plötsligt afled under ett långbad. Dödsorsaken befanns vara en pneumoni, som under lifvet ej kunnat diagnosticeras. Ehuru denna händelse såsom redan antydts, synes vara att anse som ett rent olycksfall har sedemera långbad endast undantagsvis användts
Tvångströja och skyddshandskar användas enligt uppgift aldrig. Isolering förekommer någon gång, men antecknas ej, hvilket likväl synes mig böra ske.
Osnygghetslistor föras på sätt, som numera allmänt brukas å statens anstalter; af dessa listor inhämtades att under sist förflutna månad antalet osnygga i medeltal för dag uppgått till 2.1.
Antalet arbetande män uppgick för dagen till 9. Under föregående månader hade antalet "dagsverken" varierat mellan 200-500 pr månad och således uppgått till cirka 7-18 pr dag. Utom något utarbete och handräckningssysslor förekommer skomakeri, korgarbete och borstbinderi. Klagomål anfördes af kontorsskrifvaren i K. Järnvägsstyrelsen J. Törnblad, hvilken äfven i oktober 1904 till K. Medicinalstyrelsen insändt en klagoskrift. Denna, som öfverlemnats till mig för yttrande, innehåller bl. annat att pat. som han själf säger är "hörselpatient". Detta befanns äfven vara fallet, ty pat. omtalade för mig en mängd hörselvillor, hvilka bland annat hänförde sig till Medicinalstyrelsen, prinsessan Ingeborg och hennes hoffröken m.m. Pat. var f.ö. för tillfället beskedlig och foglig. Hon skulle snart utskrifvas på försök.
Klagomål anfördes äfven af juris studeranden Ragnar Brunell, som intagits den 23 sistlidne december och således vårdats här omkring två veckor. Angående hans föregående lif och anledning till hans intagning finnes närmare uppgifter i bilagda journalafskrift. Vid mitt besök fann jag honom vid ganska godt lynne. Han yrkade visserligen bestämdt på att genast eller "senast om torsdag" få komma ut, men syntes för öfrigt ej taga situationen vidare tragiskt. Angående de omständigheter som föranledt hans intagning yttrade han sig på direkta frågor beredvilligt, förnekade i det hela icke de faktiska uppgifterna i intagningshandlingarne, men framställde sitt uppförande såsom en naturlig reaktion efter "kraschen" (som. han själf uttryckte sig) d.v.s. när hans småningom förtviflade affärer nödgade honom att åter uppsöka föräldrahemmet. Utan att direkt urskulda sitt lefnadssätt ådagalade han dock vid tal härom en omisskännelig nonchalans och en icke ringa grad af omdömeslöshet. Detsamma var fallet med afseende på hans något sväfande framtidsplaner och särskildt hans tilltänkta giftermål, för hvilket han icke syntes finna något hinder hvarken i konflikten med föräldrarne eller i hans utan deras mellankomst fullständiga medellöshet och påtagliga oförmåga att försörja ens sig själf. Han upplyste i detta hänseende att han ansåg sig hafva utsigt att få af en namngifven person låna en större summa på obestämd tid. I betraktande af att han så ofta och i rätt hög grad nödgats anlita faderns offervillighet torde väl ifrågavarande låneutsigter få anses mindre sannolika.
Hans för närvarande häftiga ovilja mot fadern torde väl till en del kunna förklaras genom de upprepade konflikterna dem emellan, men förefaller dock onaturligt stegrad, och är utan tvifvel i grund och botten fullkomligt omotiverad, hvilket jag senare haft tillfälle att öfvertyga mig om genom samtal med fadern, som med tårade ögon uttalade föräldrarnas bekymmer öfver deras enda barns framtid. I parentes kan nämnas att fadern härvid meddelade en del ytterligare detaljer om sonens lefnadssätt. Han hade bland annat för att skaffa pengar åt sin fästmö vid ett tillfälle under stark kyla pantsatt sin öfverrock samt köpt böcker på kredit och sålt eller pantsatt dem. Fadern ansåg bestämdt, att en sjuklig växling i sonens lynne och stämning var för handen, och att perioderna af exaltation med oregelbundet lefnadssätt blifvit allt tätare. Fästmön, hvilken jag äfven talat med, säger sig icke alls veta af några sådana växlingar eller öfverhufvud något sjukligt hos den unga Brunell.
Frånsedt oviljan mot fadern och den ofvan anmärkta omdömeslösheten samt en under förhandenvarande förhållanden må hända väl glädtig och bekymmerslös sinnesstämning kunde jag mitt besök icke finna något abnormt hos honom.
All sannolikhet synes mig tala för att det här handlar om en periodisk psykos af den maniskt-depressiva typen, men fullt visst är detta tyvärr icke då mannen ifråga icke under tillräckligt lång tid varit under sakkunnig observation och det således icke är utredt huruvida de uppgifna lynnes- och stämningsväxlingarne uppträda spontant eller hurvida de varit att tillskrifva yttre omständigheter. Hela historien vittnar dock om en sjuklig sinnesbeskaffenhet, om än sjukdomen lemnat oberörd den sjukas formella reda och egentligen tagit sig uttryck inom hans viljelif nämligen i ett abnormt handlingssätt.
I alla händelser kan jag ej finna något att anmärka mot att han på sätt som skett blifvit omhändertagen. Att för någon längre tid mot hans vilja vårda honom inom en sluten anstalt torde väl dock för närvarande icke vara lämpligt eller önsvärdt. Jag meddelade dr. Bystedt denna min uppfattning och tillrådde honom att genom föräldrarnas bemedling söka förskaffa den sjuka någon annan tillflyktsort. Utsikten härtill syntes vid inspektionstillfället lofvande, enär pat. föregående dag haft besök af modern, hvilken han mottog vänligt; vid inspektionen yttrade han äfven önskan att ånyo få träffa henne samt syntes ej obenägen att söka komma öfverens med henne.
Senare har jag erfarit att pat. visat sig ytterst ovillig mot föräldrarne och ej velat höra talas om någon medverkan från deras sida. Ett par veckor efter mitt besök afvek han från sjukhuset

Kvinnoafdelningen mottager alla sina patienter från upptagningsstationen vid Brännkyrkagatan 71, och omfattar mera lugna, lättskötta och kroniciterande fall, fördelade på tvenne öfvervakningsafdelningar för resp. 22 och 9 patienter samt en afdelning för arbetande med 31 platser. Betjäningen utgöres af 9 sköterskor, hvaraf 2 för nattjänst; alltså en sköterska på 6 å 7 patienter.

Antalet sängliggande för dagen var 27. Äfven här användes alltså, liksom å mansafdelningen, sänglägebehandlingen i stor utsträckning

Inga tvångsmedel förekommo. Antalet osnygga hade under december månad uppgått till i medeltal 2 om dagen.
Antalet arbetande är ungefär 20 – 30 dagligen, hvilka sysslar med diverse kvinliga handarbeten, äfven väfnad.

Ett par patienter anförde klagomål öfver obefogadt kvarhållande, hvilka klagomål emellertid icke voro af beskaffenhet att här kräfva närmare omnämnande.

II Filialer till Katrina sjukhus.
i huset Södermannagatan 13, den 28 januari. Närvarande ofvannämnda herrar Bystedt och Olander.
På grund af bristande utrymme å Katrina sjukhus anordnades denna filial för 26 män i maj 1904 och två dagar före mitt besök eller den 26 januari 1905 hade i samma egendom ytterligare några rum tagits i bruk för kvinor till ett beräknadt antal af högst 20.
Lokalerna äro inrättade så godt sig göra låtit i byggnadens förut till vanliga bostadslägenheter begagnade rum. En del förändringar hafva vidtagits, badrum har anordnats å mansafdelningen samt tvättrum å båda könsafdelningarne; elektriskt ljus har inledt och och f.ö. har en som det synes genomgående reparation af golf väggar och tak företagits, så att det hela ter sig prydligt och välordnat, samt så ändamålsenligt som de lokala förhållandena medgifvit. Egentliga enkelrum åtminstone sådana som lämpa sig för isolering saknas och fönstren komma som i ett vanligt boningshus öppnas inifrån af hvem som helst. Det är klart att under sådana omständigheter endast särskildt omsorgsfullt utvalda patienter af lugnare och slöare sinnesbeskaffenhet här kunna vårdas. Till egendomen hör en för båda könen gemensam plankinhägnad mindre gård med ett par träd. Maten hitföres från Katrina sjukhus.
Vid inspektionstillfället utgjordes betjäningspersonalen af 8 sköterskor, hvaraf en baderska och en patrullerande nattvakt, samt en förestånderska.
Antalet patienter uppgick till 26 å manssidan och 12 å kvinnosidan. Några af de manliga patienterna voro sängliggande. Endast ett fåtal af de sjuka voro sysselsatta med handräckning å afdelningarne, strumpstickning m.m.

III Södra provisoriska sinnessjukhuset,
Brännkyrkagatan 71, den 28 januari. Närvarande: ofvannämnda Herrar Bystedt och Olander. Sjukhuset har af mig besökts en gång förut, nämligen den 11 april 1903.
De lokala förhållandena äro oförändrade. De mot söder vettande rummen, hvilka användas för öfvervakning af lugna, göra i det hela ett ganska godt intryck; för de mot gården belägna, mörka rummen gäller däremot motsatsen; särskildt äro enkelrummen ganska afskräckande. Mot ett par mindre rum som vetter utåt Brännkyrkagatan kan anmärkas, att de på grund af sin belägenhet knappast skulle kunna utrymmas tillräckligt fort i händelse af eldsolycka. Hela huset, med dess smala trappor och gasbelysning är för öfrigt från denna synpunkt så otillfredsställande som möjligt för sinnessjukvård.
Platsantalet beräknas till 42, hvarvid dock enkelrummen räknas som reservutrymme. I regeln användes de endast om nätterna för de patienter som om dagarne äro placerade å öfvervakningssalen för oroliga, hvilken sal således är utrymd om nätterna.
Antalet för dagen vårdade var 39. Af dessa voro 29 sängliggande; 7 af dem å nyssnämnda öfvervakningssal, hvarest oron vid mitt besök var ganska betydlig. Enligt uppgift är antalet sängliggande vanligen relativt större. En kvinna vistades i ett enkelrum, ej instängd. Långbad kommer på grund af lokala förhållanden endast undantagsvis till användning.
Isolering användes enligt uppgift nästan aldrig annat än vid måltider (förmodligen på grund af att betjeningen, upptagen af utportionering, diskning etc då ej kan tillse mera oroliga element.) För öfrigt gäller om tvångsmedlen här det samma som vid Katrina sjukhus.
Under december månad hade 19 olika patienter varit osnygga; medeltalet för dag uppgick till nära 6.
Endast en och annan af patienterna var sysselsatt. beroende på att patienter som kunna vara uppe och arbeta snarast möjligt öfverflyttas till Katarina sjukhus
Personalen utgöres af förestånderska samt 10 sköterskor, hvaraf 2 sittande nattvakter och 1 patrullerande.

Sjukvården å de tre här ofvan omnämnda under hälsovårdsnämnden lydande anstalterna för sinnessjuka bestrides af dr Ivan Bystedt samt amanuensen Olander. Dr Bystedt som tillika är praktiserande läkare har förut dagligen besökt både provisoriska sinnessjukhuset vid Brännkyrkagatan och Katarina sjukhus. Efter tillkomsten af filialen vid Södermannagatan har han emellertid icke alltid medhunnit att besöka alla tre anstalterna dagligen. Amanuensen gör i alla händelser hvarje dag ronder på alla tre ställena.
Hufvudjournal eller s.k liggare har förut förts efter samma formulär som är föreskrifvet för statens anstalter, men föres nu mera enkelt beroende på att sjukvården å de kommunala sjukhusen redovisas på annat sätt än å statens hospital och asyler.
Specialjournaler föras numera för hvarje patient. I följd af det ofta förekommande dröjsmålet med införskaffandet af upplysningar rörande de nyintagna uppsättas dock dessa journaler stundom först en längre tid efter intagningen. Återgifvandet nyss nämnda upplysningar i journalerna föranledde mig till ett par anvisningar beträffande vissa detaljer med afseende å datering m.m. Redogörelsen för tillståndet vid inkomsten var i allmänhet knapphändig nog i jämförelse med hvad som är brukligt å statens anstalter. I en del journaler voro ganska flitiga daganteckningar gjorda, i andra saknades sådan alldeles eller i det närmaste, hvilket naturligtvis i en del fall berodde på att pat. tämligen nyligen intagits.
Att osnygghetslistor föras är förut omnämndt äfven som att förekommande isoleringar icke registreras. Å öfvervakningsafdelningarne föres af betjeningen dag och nattanteckningar rörande de psykiska förhållande och kroppsliga funktioner, såsom sömn, matlust, afföring etc. Äfven viktlistor förekomma.
Sjukvården skötes i det hela efter moderna principer och kan delvis äfven i tillämpningen betecknas som tillfredställande, men de lokala förhållandena lemna mycket öfrigt att önska, hvarjämte läkarekrafterna utan tvifvel äro otillräckliga särskildt med hänsyn till splittringen af sjukvården på tre olika anstalter samt i betraktande af att flertalet patienter inkommer endast på grund af polisremiss och ett enkelt läkarebetyg af innehåll att personen i fråga är sinnessjuk och i trängande behof af vård å hospital.
I följd af sistnämnda omständighet synes den första undersökningen af hvarje särskildt nyinkommet fall böra kräfva större skyndsamhet och tidsutdräkt än då, såsom fallet är å statens hospital, upplysningar om den sjukes föregåenden äro tillgängliga redan vid hans intagning.
De nyintagnas antal å här ifrågavarande anstalter är såsom af bilagda af amanuensen Olander meddelade tablå relativt mycket stort, afsevärdt större än på äfven de största af statens hospital. Med afseende å den mest maktpåliggande delen af sinnesjukvården, nämligen omsorgen om de nyintagna, eller hvad som ofta är därmed liktydigt, de nyinsjuknade är alltså värksamheten å Stockholms hälsovårdsnämnds sinnessjukhus den mest omfattande i riket, hvilket gör de nämnda bristfälligheterna så mycket mera anmärkningsvärda.
I detta sammanhang kan jag slutligen icke underlåta att påpeka det egendomliga förhållandet att delivanter icke mottagas å dessa sinnessjukhus utan å stadens sjukhus för kroppsligt sjuka, hvilket väl torde vara till största obehag för dessa sistnämnda.

IV Asylen för sinnessjuka vid stadens allmänna försörjningsinrättning. Fleminggatan 22, 26 januari
Närvarande: Öfverläkaren G. D. Wilkens och underläkaren Wahlström. Asylen har förut inspekterats af d.v. öfverinspektörerna Nerander (9.10.1900) och Gadelius (8.2.1901).
Asylen, som uppfördes under midten af 1890-talet den togs i bruk den 1 februari 1896 beräknades ursprungligen för 200 patienter, men blef småningom belagd med ända till 300. Redan öfverinspektören Nerander anmärkte därför behofvet af utvidgning eller tillbyggnad af asylen, och för ett par tre år sedan företogs, bl.a. med åberopande af detta yrkande, en påbyggnad af asylen. Denna påbyggnad, som förorsakat att asylen nu innehåller tre, delvis fyra våningar, kunde tagas i bruk i Oktober 1904.
Den nyuppförda våningen är å sidoflyglarne anordnad i full öfverensstämmelse med underliggande lokaler, hvaremot i midtelpartiet, hvari botten- och första våning inrymma blott enkelrum, anordnats fyra sofrum om fyra platser hvartdera jämte betjeningsrum etc.
Utrymmet är nu beräknadt för 315 patienter, nämligen å hvarje könssida högst 126 platser i 12 sofsalar om 10-11 sängar, 8 platser i 2 sofsalar om 4 sängar, samt 16 (å kv. afd 18) enkelrum. Härtill komma i souterrängen 15 platser å kvinosidan. Här finnes äfven 2 celler, de enda å hela asylen.
Golfytan i de stora sofsalarne uppgår vid nämnda beläggning till 4.3-4.8 kvm och luftkuben till 16-7 å 17.1 kbm. pr säng, hvilket ju är rätt knappt men dock försvarligt under förutsättning att dessa salar endast användas om nätterna. Detta är emellertid ej fallet, enär i flera salar patienter ligga till sängs äfven om dagarna. Härtill kommer att asylen redan är någor öfverbelagd och utrymmet i vissa sofrum således mindre pr sjukplats än ofvan angifvits
I dagrummen är golfytan 2.2 km för hvar patient. Äfven med någon öfverbeläggning torde väl detta få anses rätt tillräckligt. Både dagrum och matrum användas numera endast för afsedt ändamål. Tvenne arbetssalar finnas.
Golfven i de nya lokalerna äro cementerade och belagda med linoleummattor. Å de nedre våningarne äro golfven af trä, oljade och fernissade. Äfven dessa äldre lokaler syntes vara omsorgsfullt underhållna, snygga och ordentliga samt å de lugnare afdelningarne med en viss ansats till prydlighet. I det hela göra de lokala förhållandena ett godt intryck.
Belysningen sker med elektriskt ljus uppvärmningen genom centralvärmeledning (varmluft och ångkaminer) En personhiss förmedlar kommunikationen mellan de olika våningarne. Promenadgårdarne ligga mot söder, men något inklämdt mellan asylens båda flyglar, samt förefalla väl små.
Personalen utgöres utom öfverläkaren af en för denna asyl enbart anställd underläkare, vidare en uppsyningsman och en förestånderska, en skolad öfversköterska för hvarje könssida, 14 skötare och 6 sköterskor på mansafdelningen samt 22 sköterskor på kvinnoafdelningen.
Enligt vanlig beräkning d.v.s. med frånseende af uppsyningsman och förestånderska, är betjäningens antal 44, hvilket utgör 1 på 7.2 patienter, om asylen är belagd enligt beräkning. I betraktande af anstaltens natur är alltså betjäningen ganska talrik. Att äfven å mansafdelningen kvinlig betjäning delvis kommit i bruk förtjänar särskildt påpekas som en fördel. Fattiga från andra afdelningar biträda numera ej vid asylen.
Antalet närvarande sjuka inspektionsdagen uppgick till 326, hvaraf en del epileptici och några sinnesslöa. Under 1904 hade intagits 147, hvaraf 66 från statens hospital eller asyler eller från Stockholms stads provisoriska sinnessjukhus å Söder, 43 från försörjningsinrättningens öfriga afdelningar samt 38 direkt utifrån
På grund af nybyggnadens fullbordande under detta år var omsättningen något större än vanligt. Under år 1903 uppgick den till 135.
Sänglägebehandling användes i rätt stor utsträckning. Vid mitt besök voro å mansafdelningen i 2 sofsalar samt å kvinnoafdelningen i 4 sofsalar samt dessutom i några enkelrum tillsammans 51 patienter sängliggande, nämligen 12 män och 20 kvinnor för kroppslig svaghet eller sjukdom och 11 män och 18 kvinnor för sinnessjukdom.
Nattlig tillsyn är anordnad genom 3 patrullerande nattvakter, hvaraf 1 manlig och 2 kvinliga.
Nattjänstgöringen omfattar hvarje gång tiden från kl 9 till 1 eller från 1-6 samt går i tur bland hela betjäningspersonalen.
En manlig och två kvinliga patienter voro iklädda tvångströja. Anteckningar härom föras. Isolering förekommer enligt uppgift sällan, men antecknas ej, hvilket likväl böra ske.
Listor öfver osnygghet förekomma men torde icke omfatta alla afdelningar. Antalet för dagen osnygga uppgafs till 7 å manssidan och 9 bland kvinnorna.
Uppgifter om antalet arbetande hvarje dag insamlas icke. Inspektionsdagen voro 21 män och 28 kvinor sysselsatta å arbetssalar, samt 36 män och 33 kvinor å afdelningarne. Alltså tillsammans 148 arbetande af 326 = 45.4%; således en icke så dålig arbetssiffra för en asyl. Öfverläkaren anmärkte för öfrigt att de arbetande i regeln, så snart som deras tillstånd f.ö. det medger, öfverflyttas till någon af inrättningens öfriga afdelningar. Förteckningar öfver å asylen under 1904 utförda arbeten bifogas här.
Specialjournaler föras öfver hvarje patient. Redogörelsen för tillståndet vid inkomsten syntes i a. vara af för ändamålet tillräcklig utförlighet. Daganteckningar förekomma å en del journaler ganska rikligt, i andra, särskildt de som gällde nyare fall, voro daganteckningarna få eller inga.
Öfverflyttning till asylen af å inrättningen intagna fattiga bestämmes af öfverläkaren, som äfven beslutar om de sjukas återförande till andra afdelningar.
Å dessa afdelningar vistas enligt uppgift omkring 200 sinnessjuka, hvadan hela antalet sinnessjuka å denna inrättning torde uppgå till omkring 500. (Dessutom vårdas omkring 500 kroppsligt sjuka i ett särskildt för dem afsedt sjukhus.)
Jag besökte ett par af försörjnignsafdelningarna, hvilka både med afseende å lokala förhållanden, utrymme och betjäning äro vida mindre väl utrustade än asylen för sinnessjuka. För dessa sjuka måste det därför anses som en fördel att få plats å denna för dem särskildt afsedda afdelning.
Å en mindre fattigvårdsinrättning torde man vara tvungen att tolerera sammanblandningen af sinnessjuka med andra fattiga, men å en inrättning som den här ifrågavarande borde väl en sådan sammanblandning icke ifrågakomma. Då sinnessjukvården vunnit en sådan omfattning som här är fallet vore det för öfrigt utan tvifvel lyckligaste om dess samband med fattigvården löstes.

Georg Schuldheis
Stockholms Stads Allmänna Försörjningsomr.

Arbeten å Asylens Kvinnl Afd: 1904.
{.}8 lufter Gardiner
{.}6 sty Gardinhållare
{.}5 sty Bordskappor.
{.}2 sty Täcken, stickade
{.}00 sty Näsdukar märkta
{.}00 sty Handdukar
{.}39 sty Linnen
{.}80 sty Örngott
{.}20 sty Skjortor
{.}82 sty Förkläden
{.}80 sty Mössor
{.}20 sty Buldankoftor
{.}33 sty Buldankjolar
{.}60 sty Kuddvar
{.}10 sty Madrassvar
{.}56 sty Blå koftor
{.}5 sty Blå kjolar
{.}435 Säckar lagade
{.}40 par Strumpor vidstickade.
I medeltal pr. vecka lagat:
{.}25 sty Linnen och Skjortor
{.}25 par Strumpor
{.}25 sty: Buldanskjolar
{.}2 sty: Buldankoftor
{.}5 sty: Blå kjolar
{.}5 sty: Blå koftor
{.}5 sty: Rockar
{.}5 par Byxor,
samt diverse annan lagning.

Stockholms Stads Allm. Försörjningsinrätt.

Arbeten å Asylens Manl. Afd: 1904.
{.}274 sty:Rullgardiner
{.}5 000 sty: Klosettkapslar
{.}584 sty: Halmbuffert
{.}0 sty: Halmmattor
{.}0 sty: Bänkar
{.}2 sty: Klädhängare
{.}18 sty: Borstskaft
{.}5 sty: Klosetlock,
{.}35 sty: Sängbräden
{.}60 sty: Soffklossar
{.}6 sty: Pallar
{.}3 sty: Ventilkäppar
{.}11 par Halmskor

Reparationer
{.} sty: Bänkar
{.} sty: Badtrallar,
{.}8 sty: Stolar,
{.}6 sty: Golf.
{.}2 sty: Bord
{.}66 sty: Glasrutor insatta.
Repning af dref 307 kg.
Repning af trassel 10 säckar
Repning af tagel 3 säckar
Samt dessutom en mängd diverse mindre arbeten.

Målning
174 sty. Sängar
30 sty. Stolar
10 sty. Portativa Klosetter
1 sty. Bord.
4 sty. Bänkar
12 sty. Gårdsoffor
2 sty. Klädskåp
6 sty. Enkelrum
6 sty. Sofsalar
1 sty. Dagrum
6 sty. Badrum
4 sty. Thèkök
2 sty. Klosettrum
2 sty. Sköljrum
2 sty. Förrådsrum.

Fernissning
29 sty: Större och mindre Golf
4 sty: Badrumssoffor
9 sty: Badtrallar

Vid fördelning af underhållsdagarnes antal på patientantalet, befinnes medeltalet underhållsdagar för hvarje vårdad ha utgjort 138,21.

Katarina Sjukhus d. 9/1 1905
K.O.N. Olander
Amanuens.

//Hänvisas till Öfverinspektören för Sinnessjukvården i riket Stholm den 4 Aug. 1904 Linroth//

Generaldirektören
H. Herr. Lindroth
Svartmangatan. //10//
Sthlm
Generalderiktören. Herr Lindroths och Medicinalstyrelsen!
Undertecknad vill härmed vördsamt fråga om jag kan få komma ifrån asylen Flemmingatan N:o 22 där jag inkom den 4 November 1902. samt jag är varken sjuk eller Sinnesrubbad samt har ej något anfall och är fullt arbetsför person. Hvarför odmjukast beder att få komma ut i friheten i och för att arbeta för min existens på ett ärligt sätt utibland normalt folk ty jag är en fredlig person

Med Högaktning Tecknar
G. W. Högborg
Målare
Sthlm den 18 aug 1903 g R.G.