//21/2 Medstyr fastställer antalet sjukplatser (sid.2) enligt förslaget.
- förordnar överflyttning af Grönström (sid. 13) till Visby hosp, vid tid som bestämmes af Visby Läkaren. Avskrift till dir- Skrif till dir i Visby.//.

Närvarande: å hospitalet; öfverläkaren, e.o. professor F. Svensson. samt t.f. biträdande läkare, med. kand, Henrik Sjöberg och Nils Marén; och asylen t.f. asylläkaren, docenten H. Lundberg samt t.f. underläkaren M. Lundblad och Siri Vikander,- Undertecknads näst föregående inspektion ägde rum den 8-12 november 1904.

A. Hospitalet
Utrymmet har hittils beräknats till 270 platser, hvaraf 30 tillhörande första klass, å mansafdelningen, samt, på senare åren, till 170 platser å kvinnoafdelningen. Genom tillkomsten af-Upsala läns upptagningsanstalt, som nu helt nyligen tagits i bruk hafva 24 platser tillkommit å kvinnoafdelningen, hvaremot å andra sidan hospitalet tillagts skyldighet att tillhandahålla 12 platser å hvarje könssida för sinnessjuka från Upsala län, på grund hvaraf- å manssidan beläggningssiffran för hospitalets egna patienter måste i motsvarande grad minskar och det ökade utrymmet å kvinnosidan på samma sätt reduceras till förmån för sistnämnda patienter. Det för staten tillgängliga antalet platser borde alltså beräknas till 30 å första klass samt 228 å allmän klass vid mansafdelningen samt till 182 å allmänn klass vid kvinnoafdelningen.
Med hänsyn därtill, att utrymmesförhållandena å manssidan kunna betecknas såsom goda, under det att det städse varit förenadt med svårigheter att hålla beläggningen å kvinnoafdelningen uppe vid den bestämda siffran, föreslogs vid inspektionen af öfverläkaren, att platsantalet för hospitalspatienter skulle ökas med två å manssidan och reduceras med två å kvinnosidan, hvarigenom äfven vunnes bekvämligheten af mera afrundade beläggningstal.
Då jag på grund af min fleråriga tjänstgöring å detta hospital till fullo kan vitsorda riktigheten af hvad öfverläkaren anfört beträffande utrymmesförhållandena å mans- och kvinnoafdelningarna får jag tillstyrka hans förslag och hemställer sålunda , att utrymmet hädanefter beräknas på följande sätt:

Den främste mannen å expektantlistan var anmäld den 3 maj 1904, den främsta kvinnan den 21 augusti 1903; 10 af anmälningshandlingarna (hvaraf 4 rörande män och 6 rörande kvinnor) voro vid tillfället remitterade till K. Medicinalstyrelsen.

Två män och 7 kvinnor hade öfverflyttats till asylen. I likhet med hvad som bestämts för Lunds hospital och asyl torde äfven här böra uttryckligen medgifvas rätt för öfverläkaren att direkt överflytta ett visst antal patienter årligen från hospitalet till asylen, hvarigenom de nyinsjuknades intressen blefve bättre tillgodosedda.
Sedan näst föregående inspektion har en visserligen ej särdeles utbredd, men däremot mycket svårartad pneumoniepidemi förekommit å kvinnosidan och kräft 4 dödsfall, alla träffande patienter. De i staden och trakten sedan länge gängse difteri- och scarlatinaepidemi hafva med enstaka fall berört ekonomibetjäningen å anstalten, men hafva ej spridt sig till sjukafdelningarna å hospitalet.
Vid inspektionstillfället voro 3 män och 10 kvinnor sängliggande för kroppsliga sjukdomar eller krämpor, de flesta af ringa betydelse.

Betjäningspersonalen har under året varit betydligt mera stabil än förut. Antalet är oförändradt å hospitalet, men 7 nya sköterskor hafva tillkommit å länspaviljongen. Af dessa är en öfversköterska och tillika biträdande föreståndarinna, 2 göra endast nattjänst, hvadan för den egentliga dagtillsynen återstå 4 sköterskor för 24 patienter.
Å mansafdelningen har den förändringen vidtagits, att en kvinnlig sköterska anställts å den öppna s.k. konvalescentafdelningen samt att å hvar och en af första klass afdelningarna (10 och 11) anställts en kvinnlig sköterska, med hufvudsaklig tjänstgöring i matsal och kök. Hvarje utsträckning af kvinlig betjänings användning å mansafdelningarne är utan tvifvel från flera synpunkter glädjande. Men att å samma afdelning hafva både manlig och kvinlig betjäning torde rätteligen kunna förorsaka olägenheter. Öfverläkaren uppgaf äfven att han, ehuru ifrågavarande anordning hittils icke medfört några obehag, likväl vore betänkt på att med tiden införa uteslutande kvinlig betjäning å den ena af första klassafdelningarna, något som helt säkert äfven var bättre.
Betjäningens undervisning har pågått äfven under innevarande höst, så tillvida som föreståndarinnan och hennes biträde gifva kurser för eleverna. Huruvida någon undervisning af läkarna kunde återupptagas ansågs tvifvelaktigt och ej oväsentligen beroende på om särskilda arvoden för sådant ändamål kunde påräknas. Då emellertid från och med nästkommande år ytterligare en biträdande läkare blir anställd å hospitalet, och därigenom samtliga läkarnes arbetsbörda torde kunna i ett eller annat afseende lättas, synes man kunna hoppas, att vederbörande af intresse för saken skola söka att om också i mindre omfattning anordna nya undervisningskurser- äfven om särskilda arvoden härför icke blifva tillgängliga.

Beträffande öfvervakningsafdelningarne har ingen förändring vidtagits å mansafdelningen. Öfverläkaren framhöll emellertid som ett framtida önskemål, anordnandet af ytterligare en öfvervakningsafdelning härstädes, nämligen för de allra oroligaste och osnyggaste, hvilka icke lämpligen kunna vårdas å den nuvarande öfvervakningen å afd. 14, som visserligen ursprungligen afsetts för oroliga, men nu i allmännhet hyser öfvervägande relativt mindre störande patienter. Något definitivt förslag förelåg icke, men saken synes mig i sinom tid vara förtjänt af öfvervägande.
Å kvinnoafdelningen har länspaviljongen tagits i bruk uteslutande för öfvervakning af nyankommande halforoliga å ena afdelningen samt å andra afdelningen af mera oroliga. I samband härmed har den permanenta dagtillsynen för sängliggande patienter å afd VI, (cellpaviljongen) indragits. I öfvrigt är tillsynen ordnad på samma sätt som föregående år (frånsedt en tillfällig indragning af öfvervakningen å afd. I. kvins. på grund af ofvannämnda där pågående reparation) Å öfvervakningsavdelningarna voro vid inspektionstillfället sängliggande 27 män och 40 kvinnor på grund af psykiatriskt- terapeutiskt indikation. // å konv.af.d. å manssidan hade under de tre sista månaderna vårdats i medeltal 15 pat.//.

Sedan min näst föregående inspektion hafva intagits följande kriminalpatienter:
Bernard Valdemar Sirberg, Undersökningspatient: diagnos: Idiotia, samt följande "otillräkneliga";
2) Johan Oskar Lundin (stöld)
3) Klas Reinhold Karlsson (hemfridsbrott och misshandel)
4) Mats Leander Pitkänen A son Sillén, (mordförsök)
Denne pat. är finsk undersåte, född 1850; har vistats i Sverige sedan sitt 18:de år. Enligt embetsskrifvelse från K. Justitiedepartementet af den 18 november 1904 har Kungl. Majestät väl funnit bestämmelserna i konventionen med Ryssland angående återsändande af lösdrifvare tiggare och förbrytare "i förevarande fall tillämpliga (men) likväl med afseende å hvad i ärendet förekommit, i nåden förordnat att Sillén icke skall för närvarande hemsändas till Finland."

Utskrifna är följande kriminalpatienter:
1) Per Erik Jansson, "otillräknelig", (misshandel), samt
2) Karl Johan Johansson "otillräknelig" (mordbrand) till Vänersborgs hospital och asyl.
3) Oskar Sigvard Sundström, omnämnd i min förra inspektionsberättelse och där rekommenderad till utskrifvning, utskrifven enligt K. Med. Styrelsen beslut den 5 sistlidne Maj. Öfverläkaren upplyste att han haft meddelande angående Sundström sistlidne juli, då det syntes arta sig väl för honom.
4) Ofvanämnda, Sirberg efter afslutad observation
5) Hanna Lydia Karlsson fr. Näfverstad, "otillräknelig" (mordbrand), till Vänersborgs hospital och asyl.
Beträffande de nyintagna patienternas behof af anstaltsvård vid tiden för ansökningen, vid ankomsten till hospitalet och allt fortfarande förekom icke i något fall anledning till tvekan. Två kvinnor voro, såsom förut är nämndt, permitterade; ytterligare två kvinliga patienter befunno sig i mera framskriden konvalescens.
Sedan min näst föregående inspektion hade utskrifvits 1 man jämlikt § 50, 1 man jämlikt § 48,3, 2 män jämlikt § 51, 3 kv. jämlikt § 50, 2 kv. jämlikt § 48,3, 2 kv. jämlikt 51
En del klagomål öfver obefogad internering och kvarhållande å anstalten, resp. öfver behandlingen förekommo som vanligt, och öfverlämnades i detta hänseende till mig klagoskrifter från landskamreraren D. Klinghammar, redaktören Per Meiland och ingeniören C. Lundberg, samtliga vårdade å första klass. Enär dessa patienter sedan länge äro af mig kända såsom otvifvelaktigt sinnessjuka och i behof af anstaltsvård, samt då deras klagoskrifter dels äro påtagligen sjukligt motiverade, dels röra sig om bagateller af föga betydelse, anser jag det icke nödigt att här bifoga eller kommentera ifrågavarande skrifter. Rörande följande, i föregående berättelse omnämnda patienter, må meddelas. Knut Hjalmar Cornelius, lider af kronisk sinnessjukdom utan att utsigt till hälsans återvinnande kan anses vara för handen. Han är ganska vresig och missbelåten, slår någon gång sönder saker och ting, och är en och annan gång handgriplig mot omgifningen, men är i det hela icke särdeles svårskött. På grund häraf, och då pat. torde hafva en god ekonomisk ställning, torde han lämpligen böra öfverlämnas till enskild vård, för beredande af plats för sinnessjuk som är i större behof af vård å statens anstalt. -Öfverläkaren, som delade min här uttalade mening, skulle i och för den sjukes eventuella utskrifning sätta sig i förbindelse med hans närmaste anhöriga. Karl Erik Jansson fr. Hedemora. Ingen förbättring har inträdt och någon utsigt att kunna utskrifva patienten torde för närvarande ej förefinnas. Kalles Anders Olsson fr. Rättvik, lär enligt meddelande vid årets början befinna sig vid god jämnvigt i hemmet.
I samband med den omtalade öfverflyttningen af 14 manliga patienter till Vänersborg hade jag bort nämna, att, såsom öfverläkaren påpekade, genom denna förflyttning ingen lättnad ernåtts för hospitalet, enär flertalet af de ledigblifna platserna måste reserveras för patienter tillhörande Upsala läns upptagningsstation vid hospitalet. På grund häraf synes mig en öfverflyttning af ytterligare 14 manliga patienter från Upsala hospital till Vänersborgs hospital och asyl vara att förorda.

B. Asylen.
Antalet närvarande sjuka den 3 november uppgick till 785, hvaraf 392 män och 393 kvinnor. Då beläggningssiffran beräknas till 400 å hvarje könssida, voro alltså tillsammans 15 platser, nämligen 8 å mans- och 7 och kvinnosidan lediga, beroende på att nyligen 14 män och 14 kvinnor öfverflyttats till Vänersborgs hospital och asyl. 7 män och 5 kvinnor voro efterskrifna, hvadan snart nog beläggningen åter torde vara fulltalig,

De 7 år 1900 anmälda männen voro nu efterskrifna, hvadan de äldsta manliga expektanterna äro anmälda i början af år 1901. De åren 1902 och 1903 anmälda kvinnorna äro dels idioter, med hvilkas intagning ansetts böra anstå, och hade dels nu efterskrifvits hvadan de äldsta sinnessjuka kvinliga expektanterna äro anmälda under början af år 1904. En del från Stockholms stads fattigvårdsnämnd nyligen ankomna, här ofvan inräknade ansökningar, hafva remitterats till Vänersborgs hospital och asyl. Sedan näst föregående inspektion hade intagits 26 män och 36 kvinor; summa 62.

Med afseende å kroppsliga tillståndet inhämtades, att 2 lindriga fall af scaralatina inträffat bland de sjuka och 1 fall af tyfoidfeber bland betjäningen. 11 patienter, hvaraf 6 män och 5 kvinnor hade under året aflidit af tuberkulos: vid inspektionen förekommo 6 utbildade och 4 börjande eller misstänkta fall af samma sjukdom. Tillsammans voro 7 män och 16 kvinnor sängliggande för kroppslig sjukdom eller svaghet. Intet allvarsammare olycksfall var att anteckna, men å kvinosidan hade ett relativt stort antal mindre kroppsskador inträffat i följd af handgripligheter mellan de sjuka.

Betjäningspersonalens antal har sedan näst föregående inspektion ökats med 5 på manssidan och 3 på kvinnosidan, samt utgöres nu, utom uppsyningspersonal, af 41 skötare å manssidan samt 44 sköterskor + 3 sömmerskor å kvinosidan.
Genom det ökade antalet betjäning har det blifvit möjligt att ordna tillsynen af de sjuka på ett mera tillfredställande sätt. Så finnes numera två öfvervakningsafdelningar å mansafdelningen, nämligen utan den förutvarande på B II (med två skötare för dagen samt en sittande och en gående nattvakt). Jämväl en ny å C II, omfattande 2 salar å 13 sängar jämte enkelrummen i närgränsande korridor. Antalet betjäning och fördelningen af dess tjänstgöring är lika som på B II. Å kvinoafdelningen har en dagsköterska tillkommit å förutvarande öfvervakningen på B II, där tillsynen är ordnad som på motsvarande afdelning å mans. Å C II omfattar öfvervakningen nu 2 salar, med två dagsköterskor samt en sittande och en gående nattvakt (förut 1 sal och 1 dagsköterska). Vidare har å B I anordnats en ny öfvervakning, omfattande en sal å 17 sängar, jämte tillhörande korridor, hufvudsakligen för tillsyn af mera lindrigt osnygga, med 1 sköterska för dagen och 1 för natten. Den gående nattvakterna patrullera äfven på närgränsande afdelningar, å kvinnosidan dock endast inom samma paviljong. Samtliga nattvakter å såväl mans -som kvinnosidan göra numera endast nattjänst. Den förut delvis brukliga anordningen att nattjänsten gick i tur bland hela eller viss del af betjäningspersonalen är därmed afskaffad å denna anstalt utom beträffande tiden till kl 10 e. m.
Å öfvervakningsafdelningarne voro vid mitt besök sängliggande tillsammans 18 män och 24 kvinnor för psykiatriskt-terapeutiskt ändamål, samt dessutom flertalet af de kroppsligt sjuka och svaga. I de tillstötande synliga korridorerna vistades dessutom ett mindre antal uppevarande patienter, hvilka af en eller annan anledning icke lämpligen kunde vistas å dagarna eller gemensamma enhetssalar. Några af dessa patienter voro dock sysselsatta. Utom det gagn öfvervakningsafdelningarna i och för sig innebära, medföra de å denna anstalten den fördelen att trängseln å de här väl knappt tilltagna dagrummen blir mindre kännbar.

Väfnad för män har införts sedan min näst föregående inspektion. De hittils gjorda försöken hade varit uppmuntrande och förhoppning syntes förefinnas att med tiden kunna öka antalet väfvare. Antalet osnygga dygnet före inspektionen hade uppgått till 15 å manssidan och 18 å kvinosidan. 1 man och 3 kvinor hade varit graft osnygga. En granskning af osnygghetslistorna sedan mitt föregående besök gaf vid handen, att snyggheten under denna tid högst väsentligt förbättrats, både å manssidan och kvinosidan. Vid förra inspektionen uppgick antalet osnygga i medeltal för dag under den 3 närmast föregående månaderna till 36.8 å manssidan (= 9.2% af beläggningssiffran) samt 45.8 å kvinosidan (= 11.5%). Under de sista månaderna af 1904, äfven som under januari 1905 voro motsvarande siffror ungefär lika höga, delvis något högre, men sedan sistlidne februari månad har en påtaglig minskning inträffat. Å manssidan sjönk osnygghetssiffran hastigt till ett medeltal af 26.4 (= 6.25%): har sedan än varit något högre, men vissa månader betydligt lägre – ända till 16.6 (= 4.25%) under juli. Medeltalet för hela tiden februari–oktober 1905 har uppgått till 21.7 = 5.4 %. – Å kvinnosidan har minskningen varit mera jämn och kontinuerlig, från 44.7 = 11.2% i februari, 37.8 = 9.5% i mars etc. till 22.6 = 5.6% i oktober. Medeltalet för hela perioden kunde ej bekvämligen uträknas. Om man tar hänsyn endast till de graft osnygga visa sig ungefär samma gynnsamma siffror. Dessa synnerligen vackra framsteg i en praktiskt sedt viktig gren af sjukvården är utan tvifvel till stor del att tillskrifva de förbättrade anordningar med afseende å öfvervakning som blifvit möjliga genom den skedda ökningen af betjäningspersonalens antal, men ledningens energi och förmåga att intressera betjäningen för denna del af deras kall har säkerligen äfven spelat en viktig roll som förtjänar att med erkännande omnämnas.

Vid inspektionstillfället hade 2 män skyddshandskar, båda på grund af kirurgisk indikation. Några andra s. k. tvångsmedel förekommo ej. Tvångsmedelslistorna för årets föregående månader utvisade följande:
Isolerade hade varit: En man en gång under 2 timmar, an annan 2 ggr under tillsammans 25 minuter, och en tredje 3 ggr under resp. 2 ½ t., 6 t:ar och 2 dagar. – En kvinna 1 gång under 1 timme. Två kvinor 3 gånger under tillsammans resp 1 och 2 dagar, samt en kvinna 28 gånger från en till några timmar hvarje gång.
Lifbälte hade kommit till användning för tre män kortare stunder eller tider på grund af kirurgisk indikation.
Handskar hade använts för ett tiotal män och ett tiotal kvinor under kortare tider, samt för en kvinna permanent under längre tid.
Med afseende å intagningshandlingarne rörande Kristina Eriksdotter fr. Tång, Barbro Olsdotter fr Torp, Anna Lovisa Eriksson fr. Kjula, Helga Amalia Bergström fr. Brännkyrka, Karl Oskar Svensson fr. Hjulsjö och Frans Peter Svensson fr. Fröderyd, alla af äldre datum, anmärktes att A. bilagorna varit föråldrade vid ansökningens ankomst, men blifvit godkända på grund af förnyad läkareattest – I ett fall var den förnyade attest icke afgifven på heder och samvete ( ans. ang. Anna Lovisa Eriksson) I två fall härleder sig den förnyade attesten från annan läkare än den som afgifvit den ursprungliga A. Bilagan (ans. ang. Olsdotter och F. B. Svensson)
Beträffande anmälan om förmyndarevård tillämpas samma ordning å asylen som å hospitalet

Ransakningsfången är dömd af Hofrätten, men torde domen ej vunnit laga kraft på grund af att den icke kunnat delgifvas den anklagade, i följd af hans iråkade sinnessjukdom. Nyintagna kriminalpatienter voro 1:e den i flere föregående berättelser omnämnda ynglingen Westin, som på grund af K. Medicinalstyrelsens beslut öfverflyttats från Hernösands hospital, samt Karl Lundberg-Warg fr. Femebo "Otillräknelig" (resande af lifsfarligt vapen).
Rörande i förra berättelsen omnämnda patienter må här meddelas: Stina Winroth, hvilken syntes kunna ifråtgasättas till utskrifning, har öfverflyttats till Vänersborg, oförbättrad. Detsamma är fallet med Gustaf Jansson fr. Mo och Natalia Richtterff fr. Göteborg - kriminalpatienten Lina Grönström längtar fortfarande intensivt att få komma till sin hemtrakt Gottland, och då nu platser torde vara lediga å Visby hospital får jag hemställa att K. Medicinalstyrelsen måtte förordna om Grönströms öfverflyttning till nämnda hospital. Med afseende å de nyintagnas behof af anstaltsvård förekom ingen anledning till tvekan. Några äldre patienter yrkade att blifva utskrifna. Af dessa må här omnämnas:
Jonas Wiksten från Fors s:n, Jämtlands län, 50 år, intagen i juni 1903. Har sedan sitt 11:te år lidit af epileptiska anfall. Sedan 1902 hafva symtom af sinnesjukdom börjat yppa sig. Samma år åtalades han för resande af lifsfarligt vapen, oljud och misshandel, men frikändes, efter inhämtande af Med. Styrelsens utlåtande, 28/402 på grund af sinnessjukdom. Han öfverlämnades af K. Bhfde till de kommunala myndigheterna i hemorten, hvarest han dels fick gå på rote och blef i hög grad vanvårdad, dels senare lemnades åt sig själf med ett obetydligt underhåll. Under vistelsen å anstalten har han visat det för epileptici vanliga ofördragsamma och retliga humöret samt ibland kommit i konflikter med kamraterna. Anfall hafva ej förekommit på ett par månader. Af det nu anförda torde framgå att det ej gärna kan komma ifråga att under den närmaste tiden utskrifva Wiksten. Frågan härom torde för öfrigt jämlikt 52 § af stadgan angående sinnessjuka underställas K. Med. Styrelsens pröfning.
Erik Edvard Eriksson Ågren, fr. Alnö, Västernorrlands län, 46 år. 1887 och 1892 anfall af delirium tremens; vid sistnämnda tillfälle själfmordsförsök. Intogs 1893 å Hernösands hospital och öfverflyttades till Upsala asyl den 8.1.1901. Har i det hela uppfört sig ganska fogligt och fredligt, men anser sig hafva pengar att fordra, har stora anspråk på skadeersättningar, hotar med stämningar och röjer i allmänhet en omdömeslös benägenhet att "qvaerulera", hvarför han säkerligen om han blefve utskrifven skulle förorsaka betydliga obehag i hemorten.
Petter Mattson fr Hällaryd, född 1854, intagen i december 1902. Trauma capitis vid 20 år ålder. Omkring 1886 tydligen de första tecknen till börjande epilepsi. Efter 1892, då det första utpräglade anfallet uppträde, hafva anfallens frekvens hastigt tilltagit. År 1900 blef han virrig häftig och våldsam, misshandlade sin hustru. Vid inkomsten till asylen var han "ständigt omtöcknad, slö, likgiltig och minnesslö". Rörelserna osäkra. Har sedan varit omdömeslös, egensinnig, retlig, ofördragsam, oresonlig; kommer lätt i konflikter med omgifningen och har en gång varit i hög grad våldsam (april 1905). Hvarken Ågren eller Mattson torde således kunna ifrågakomma till utskrifning.
Sedan näst föregående inspektion hafva utskrifvits
1 man ss tillfrisknad 1 man enl § 48,3 och 3 män enl § 50
1 man ss tillfrisknad 2 kv enl § 48,3 och 2 män enl § 50
2 pat ss tillfrisknad 3 pat enl § 48,3 och 5 män enl § 50

Båda de ss tillfrisknade utskrifna patienterna voro periodiskt sjuka. Den kvinliga pat. har ånyo intagits, och var vid inspektionstillfället åter i det nämnda frisk. Antalet af insania epileptica lidande uppgick till 24 män och 14 kvinnor. Idioternas antal var 20 män och 12 kvinnor; 3 af hvardera könet epileptiska.

Georg Schuldheis