Berättelse till K. Medicinalstyrelsen öfver af undertecknad den 25 och 26 juni 1905 förrättad inspektion af sjukvården å Piteå hospital och asyl. Närvarande: t.f. öfverläkaren A. Lundgren och biträdande läkaren C. Lundborg. Undertecknads näst föregående inspektion ägde rum den 11 och 12 juli 1904.
Antalet sjuka under inspektionsdagarne uppgick till 309, nämligen 158 män, hvaraf en vid tillfället afviken, samt 151 kvinnor, hvaraf en permitterad. Platsantalet beräknas som förut till 156 å manssidan och 150 å kvinnosidan. – Epidemipaviljongen som hittils varit använd för fri vård af några manliga patienter, hade för någon tid sedan utrymts, dels på grund af att för tillfället endast ett par för vård härstädes lämpliga patienter funnos, dels äfven emedan paviljongen behöfde repareras En sal å nedre botten af afd. A, som förut användts som förrådsrum har i stället tagits i bruk som sofrum för 5 å 6 patienter. Utrymmet i sofrummen torde som jag förut anmärkt vara något knappt på sina ställen. För närvarande hade dock inga sängar behöft placeras i daglokaler. Exspektanternas antal uppgick till 121 (mot 96 vid föregående inspektion).

Den i föregående berättelse meddelade uppgiften att de år 1899 och 1900 anmälda exspektanterna utgjorde resp. 1 och 4 torde hafva berott på ett missförstånd.
Förut omnämnda sinnesslöa Anton Nilsson från Nederkalix hvilken anmälts 1897 och som synes varit utsatt för svår vanvård har ej intagits dels på grund af att de trängande fallen af akut insjuknade ansetts böra hafva företräde, dels på grund af att ingen ny påminnelse afhörts, oakttadt ett par patienter från samma kommun nyligen intagits.
T.f. öfverläkaren hade nyligen gjort förfrågningar rörande det fortfarande behofvet af anstaltsvård för en del äldre exspektanter och hade dessa förfrågningar lämnat följande resultat: I fyra fall (2 män, 2 kv.) hade svar ej erhållits, 9 af de anmälda (6 män, 3 kv.) hade tillfrisknat, 7 (2 män 5 kv.) voro ej för närvarande i behof af anstaltsvård, 7 (5 män och 5 kv) voro fortfarande i behof af sådan vård, 1 (kv.) hade "försämrats".Sedan näst föregående inspektion hade intagits 30 patienter, nämligen 13 män och 17 kvinnor:

Intet själfmord eller svårare olycksfall har förekommit. Angående kroppsliga hälsotillståndet bland patienterna har intet särskildt varit att anmärka, med undantag af att lungtuberkulos förekommit i ett relativt stort antal fall; sedan årets början ha 5 dödsfall af denna sjukdom inträffat. T.f öfverläkarens afsikt att separera de tuberkulösa i epidemipaviljongen synes mig därför välbetänkt. Vid inspektionstillfället voro 6 män och 2 kvinor sängliggande för kroppslig sjukdom eller svaghet.
Antalet arbetande den 23 (män) resp 22 (kvinor) juni hade enligt företedda arbetslistor uppgått till 74 å manssidan och 89 å kvinnosidan, sålunda fördelade på följande sysslor:

Genom ett mera praktiskt ordnande af bränsletransporterna har antalet härmed sysselsatta patienter kunnat högst betydligt nedbringas till fromma särskildt för trädgårdsarbetet. Kvinliga patienters deltagande i sistnämnda arbete förtjänar äfven särskildt omnämnas.

Angående snygghetsförhållandena inhämtades af de på vanligt sätt förda listorna, att under närmast föregående dygn 13 män och 10 kvinnor varit osnygga (däraf graft resp. 3 och 1.) Under senare halfåret 1904 hade antalet osnygga per dag i medeltal uppgått till 13.2 å manssidan och 7.4 å kvinosidan, motsvarande resp. 8.5 och 4.9% af den beräknade beläggningssiffran. För månaderna Januari-Maj 1905 voro motsvarande siffror resp. 13.8 och 8.26 d.v.s. 8.9% och 5.5%, således en ringa ökning. En närmare granskning gaf dock vid handen att under sistnämnda tid antalet graft osnygga nedbringats till ungefär hälften af den siffra som under juli-december 1904 var den vanliga.

Tvångsmedelslistorna för tiden juli-december 1904 utvisade (enl. af t.f. öfverläkaren verkställdt sammandrag) att skyddströja användts å 3 män i resp. 1125,715 och 572 timmar samt å 2 kvinor i resp. 2 119 och 247 timmar; att isolering användts för 6 män i resp. 115, 103, 71.58, 23 och 4 hela dygn. samt för 3 kvinor i resp 38, 29 och 14 hela dygn; att mufftröja användts å en kvina hvarje dag i å en kv 130 t:ar; att handskar användts å en män och en kvina mest hela tiden; att en man varit fixerad i bädden hvarje natt under okt.-dec. på grund af kirurgisk indikation. Under tiden jan-juni 1905 hade sistnämnda åtgärd varit i bruk under 24 nätter i Januari; samma månad hade en man haft tröja i 4 dagar och en man tröja 4 ggr i tillsammans 8 t:ar. I April hade en man (idiot) haft tröja 8 nätter i följd af kirurgisk indikation (paraphimosis). Af kvinorna hade en haft muffklädning 22 dagar och en skyddströja 6 dagar i januari; en skyddströja 2 timmar i februari, och en isolerad 2½ dagar i samma månad. Slutligen hade en kvinna varit isolerad 3 ggr i sammanlagdt 3½ dagar i mars månad. Under de senaste månaderna har intet som helst tvångsmedel kommit till användning.

Till detta synnerligen glädjande förhållande torde bland annat hafva bidragit att provisoriska öfvervakningsafdelningar blifvit anordnade å båda könsafdelningarne, i det att å afd. B. en sofsal med 6 sängar tagits i bruk för sagda ändamål. Här har vid behof permanent tillsyn under dagarne förekommit; från den 15 juni har anslag beviljats till aflöning åt en sittande nattvakt å hvarje könssida. Endast å manssidan hade dock vid inspektionen sådan trädt i tjänst.

Den 26/6 voro å ifrågavarande salar sängliggande fem män – hvaraf dock endast 3 på grund af psykisk indikation, samt en kvinna Frånsedt tillkomsten af nyssnämnda nattvakter äro betjäningsförhållandena oförändrade. Dock har sedan sistlidne September månad ingen öfversköterska kunnat anskaffas, oakttadt lön af 400 kronor + 100 kronor i kortförbättringspengar för en sådan finnes i utgiftsstaten uppfördt. Väsentliga anledningen härtill torde väl vara hospitalets aflägsna belägenhet.

Vid granskningen af intagningshandlingarne anmärktes endast att i två fall bil. A. och i 6 fall bil. B. voro affattade enligt föråldrade formulär. I ett fall gällde betygen en nyligen intagen patient, för hvilken nya betyg skulle infordras. De önskemål beträffande sjukjournalernas förande som jag i förra berättelsen fästat uppmärksamheten vid hade nu iakttagits. Af intagningshandlingar och journaler samt genom samtal med de sjuka i de fall där sådant syntes möjligt och af behofvet påkalladt kunde jag utan svårighet öfvertyga mig om de nyintagnas behof af anstaltsvård vid intagningen och allt framgent. Några nämnvärda klagomål öfver obefogad internering eller kvarhållande å anstalten eller öfver behandlingen förekommo ej –om följande pat. undantages:
Nils Holmqvist, gift bonde från Norsjö, född 1870. Handlingarne upplysa att han "för 6 år sen" var grubblande och oredig samt att han vintern 1902-03 visade sig folkskygg och förstämd och gjorde ett själfmordförsök. Var sedan retlig, hotade att skada sig själf och andra, visade nedsatt arbetslust, sade sig frukta för följderna af onani och för straff samt för att förlora förståndet. Vårdades aug. 1903-sept 1904 å Skellefteå lasarett, var där bråkig, opålitlig, orolig, besvärlig, väsnades och skrek, sade sig brinna invärtes och trodde att han fick gift i maten. Han intogs å hospitalet den 26.9.04. Har där visat sig formellt redig, ådagalagt godt sinne men röjt en hel del barocka förföljese- och storhetsideér, sagt sig vara "förvandlad", "spådd och såld till onden" eller till frimurarne, "narrad till idiot", "dödad" etc. Har "förlorat sitt naturliga blod", "gjort ifrån sig i tarmkanalen", "stått utan inelfvor", "fått naturliga tänder", kan botas endast af "vismän", anser sig vara det i uppenbarelseboken omtalade "vilddjuret". Har i sitt uppträdande varit efterhängsen, pockande, hotfull, någon gång bråkig och våldsam. Han tilltvingade sig ett längre samtal med mig och var därvid ytterst påstridig samt yrkade energiskt på att såsom icke i minsta mån sinnessjuk genast få lämna hospitalet, erbjöd mig ersättning om jag ville tillkalla länsman etc. Han talade formellt redigt, ville icke inlåta sig på ofvannämnda tankevillor som "ej hörde hit", men medgaf dock att han vore "vilddjuret" och att "här står verldens visaste man". Någon tvekan om att pat. är sinnessjuk och fortfarande i behof af anstaltsvård synes mig icke kunna föreligga.
Olof Otto Eriksson hemställde, utan att anföra klagomål, om utskrifning så snart som möjligt. Han intogs den 29.5 1900 såsom kriminalpatient ("otillräknelig" för stöld) Född 1882. Morfadern sinnessjuk, själfmördare. Pat har varit enfaldig och något trög. Efter en phimosisoperation sommaren 1897 blef han orolig, oredig, visade nedsatt arbetslust, blef slö och likgiltig, röjde hörsel- och synvillor. Tillståndet synes hafva varit ungefär detsamma då han i oktober 1899 tillgrep ett ur. Häktad och lagförd fick han i mars 1900 ett utbrott af ökad oro och agitation samt hallucinationer i fängelset, hvarest han äfven en tid vägrade att äta.
Vid inkomsten till hospitalet var han något agiterad, men på samma gång täml. slö, undvikande, oredig. I juli samma år blef han mera agiterad och förstörande samt osnygg; men snart nog lugnare, redig och arbetsam. Sedan har af journalen att döma tillståndet varit oregelbundet växlande. Än har han varit "hygglig", foglig, arbetsam och tämligen pålitlig, än okynnig och opålitlig, pratsam, stursk och uppstudsig, hvarjämte sömnen tidtals och kanske oftast varit dålig; dessutom har han än haft dålig matlust, blifvit mager, känt sig klen och matt, än tilltagit i vikt, varit vid godt hull och känt sig frisk. Sedan sistlidne april har han i det hela haft en bättre period, men endast omkring en månad har han sofvit godt utan sömnmedel samt varit i mera påtaglig jämnvikt. Erikssons egenskap af kriminalpatient synes mig icke böra utgöra något hinder för hans utskrifvning, mer i betraktande af de täta och oregelbunda växlingarne i hans tillstånd och då någon längre tids sinnesjämnvikt ännu icke förekommit synes det mig väl tidigt att nu ifrågasätta hans utskrifvning.

En kvinlig patient var som nämnts permitterad; ytterligare 4 kvinnor befunno sig i god konvalescens. Å manssidan var däremot ingen konvalescent, om man ej vill beteckna nyssnämnda Eriksson såsom sådan.

Angående i föregående berättelser omnämnda patienter må nämnas: Adam Olsson från Ursvik afvek den 1.6.05. Han har ej afhörts i hemorten. J. F. Berg utskrefs frisk den 13.6.05, men insjuknade strax efter hemkomsten och intogs ånyo (med stöd af nya betyg) den 23.6.05. G.L.Danielsson försämrades kort efter föregående inspektion. Han har sedan åter blifvit bättre, men frågan om hans utskrifvning har naturligtvis fått hvila.

Rörande kriminalpatienterna är följande att anföra: Anders Ferdinand Wiklund, omnämnd i föregående berättelse, observationspatient. Utskrefs efter afslutad observation den 3.9.04., frisk, till fängelset. Lär hafva blifvit frikänd som otillräknelig och torde hafva försatts på fri fot samt sändts till hemorten. Någon ansökan om hans intagning å hospitalet har åtminstone ej afhörts.

Jakob Jakobsson {Suni} fr. Uleåborg. Intogs på förordnande af Med. Styrelsen i och för observation och undersökning den 9.2.05. Utskrefs efter afslutad observation den 10.5.05 såsom icke sinnessjuk Han var åtalad för mordbrand. För öfrigt har ingen kriminalpatient intagits eller utskrifvits Antalet kriminalpatienter vid inspektionstillfället uppgick till 10 män (9 "otillräkneliga", 1 fängelsefånge, den sistnämnda i förra berättelsen på grund af felaktig uppgift uppförd som otillräknelig) samt 2 kvinnor (båda "otillräkneliga")
Georg Schuldheis