Berättelse till K. Medicinalstyrelsen öfver af undertecknad den 3 och 5 juni 1907 förrättad inspektion af sjukvården å Stockholms hospital. Närvarande: t.f. öfverläkaren Alfr. Petrén, t.f. biträdande läkaren H. Fröderström och t.f. amanuensen Ulrika Eriksson. Undertecknads näst föregående inspektion ägde rum den 12 och 13 november 1906.

I dessa äro inräknade dels tvenne för tillfället afvikna manliga kriminalpatienter (den ena af dem hade beredt sig tillfälle att rymma någon stund före min ankomst till hospitalet den 3/6) samt dels fru L. Weilertz, hvilken intagits för observation och sedermera vårdats å anstalten såsom "otillräknelig", men nu, den 3/6, med Medicinalstyrelsens medgifvande lemnade anstalten såsom tillfrisknad. Vidare är i patient antalet medräknad en kvinna som permitterats till hemmet.

Efterskrifna voro en man och en kvinna

Bland exspektanterna märktes ett antal år 1904 af hälsovårdsnämnden i Stockholm anmälda, hvilka enligt ingånget meddelande utskrifvits från stadens upptagningsanstalter, men på begäran af förste stadsläkaren fått kvarstå bland exspektanterna såsom möjligen ånyo i behof af anstaltsvård.
Med anledning häraf uttalade jag såsom min mening att en ansökan om hospitalsvård bör anses förfallen när patienten ifråga visar sig icke längre vara i behof af sådan vård, samt att, om behof af hospitalsvård ånyo yppar sig, ny ansökan med företeende af nytt läkarebetyg, bör göras. Det lär nämligen icke kunna anses öfverensstämmande med hospitalsstadgans andemening att en ansökan om hospitalsvård skall vara giltig för annat anfall af sinnessjukdom, än det som denna ansökan afser.

Sedan näst föregående inspektion hade intagits 54 patienter hvaraf 31 män och 23 kvinnor. Denna relativt lifliga omsättning beror dels därpå, att en ny öfvervakningsafdelning för män under januari månad kunde tagas i bruk, dels därpå att i samma månad 15 kvinliga patienter öfverflyttades till Vänersborgs hospital och asyl.

Nyssnämnda nya öfvervakningsafdelning för män är förlagd en tr upp å f.d. afd. III, samt innefattar en större sal för 12 sängar, ett enkelrum afsedt för första klass patienter, ett mindre dagrum, ett nyinrättadt badrum samt klocett. Rummens dekorering och målning är synnerligen prydlig och smakfull och det tilltalande intrycket förhöjes ytterligare af en del taflor på väggarne samt rikligt med krukväxter. Ingenting skiljer dessa lokaler från sjukrum för kroppsligt sjuka om icke att å dessa senare ofta mindre omtanke är nedlagd på anordningar för de sjukes trefnad.
Betjäningen är under dagarne kvinlig, med den nattliga tillsynen bestrides af en skötare
För öfrigt äro inga nämnvärda lokala förändringar att omnämna.
Det kroppsliga hälsotillståndet har varit godt. Vid inspektionstillfället voro 5 män och 9 kvinnor sängliggande på grund af kroppsliga krämpor eller allmänn svaghet. Intet fall af säkert diagnosticerad lungtuberkulos fanns för tillfället, men en patient var i detta hänseende misstänkt.

13 män och 20 kvinnor voro sängliggande – hela dagen eller vissa timmar – på grund af mental indikation; de flesta å öfvervakningssalar och tillhörande annexrum, men några å egna rum på andra afdelningar.
Å öfvervakningsafdelningane finnes nu å hvardera könssidan 28 platser, nämligen 16 (hvaraf 3 i enkelrum) å den oroliga öfvervakningen och 12 å den lugna (oafsedt nyssnämnda enkelrum. för första-klass-patienter å manssidan). T.f. öfverläkaren ansåg att detta antal öfvervakningsplatser någorlunda motsvarade behofvet, men att det vore önskligt och fördelaktigt att kunna anordna permanent nattlig tillsyn för en del opålitliga patienter som gå uppe under dagarne.

Ang. användning af skyddsmedel som innebära mekaniskt tvång inhämtades af de på föreskrifvet sätt förda anteckningarne, att under året förekommit isolering af 2 patienter i januari, 3 i februari och 1 i mars, i sammanlagdt 23 olika repricer, växlande i längd mellan 35 minuter och 5 timmar, och upptagande en sammanlagd tid af 24 timmar 40 min. Tvångströja hade användts å en pat. under en månad på grund af kirurgisk indikation. Dessutom hade i några fall förekommit klädningslif eller tröja med blindärmar (i listorna uppförda under den vilseledande benämningen "skyddströja"), badregel och skyddshandskar.
Inspektionsdagen hade en man tröja med blindärmar och två män handskar i följd af förstörelsedrift. Två kvinnor hade af samma orsak haft handskar föregående natt.

Medeltalet för dag utgjorde sålunda å manssidan 4,8, motsvarande ungefär 4 % af beläggningssiffran (beräknad till 120) samt å kvinnosidan 11,7 motsvarande ungefär 9,7 %.

Angående betjäningen är följande att nämna: å mansafdelningen finnas 3 sittande nattvakter, näml. en å den lugna öfvervakningsafdelningen, och två å den oroliga; dessa hafva ingen dagtjänstgöring. En patrullerande nattvaktstjänst bestrides i tur och ordning bland den öfriga manliga betjäningen. (hvar 15:de natt); Å kvinnosidan tjänstgör en nattvakt å den lugna öfvervakningen utan dagtjänst; å den oroliga förrättas nattvakten i tur bland de därstädes tjänstgörande under 3 månader; den patrullerande tjänstgör liksom å mansafdelningen.
Å mansafdelningen äro anställda 2 skolade öfversköterskor, näml. en å oroliga öfvervakningen och en å första klass samt därjämte å den nya lugna öfvervakningen. Dessutom äro å öfvervakningsafdelningarne anställda tillsammans 4 sköterskor.
Tvenne manliga första – klass – patienter hafva visat sig icke kunna fördraga kvinlig betjäning och ha därför flyttats till annan afdelning. Eljes har ingen olägenhet varit förenad med kvinliga sköterskor användning å manssidan.

För tvenne sofiasystrar har under våren hållits undervisningskurs af t.f. öfverläkaren (utan ersättning). En kurs för den lägre betjäningen skulle under instundande höst hållas af dr Fröderström mot ett för ändamålet anvisadt arvode af 300 kronor.

Vid granskning af intagningshandlingarne anmärktes: vid N:o 3141. Dagen för läkareundersökningen ej angifven; vid N:o 3171 Samma felaktighet. I detta fall var dock A. bil. utfärdad af öfverläkaren å det sjukhus där den sjuke oafbrutet vårdats en längre tid; vid N:o 3157 Vederbörande prestmans attest å bil. B. Saknades;
Dessutom är att nämna, att i flera fall anteckning saknades om dagen för ansökningens inkomst till direktionen. I allmänhet kunde man dock af andra omständigheter sluta sig till att bil. A. i dessa fall ej varit för gammal.

Slutligen torde förtjäna omnämnas (N:o 3181) en ansökan från magistraten i Södertelje för Erik Gustaf Lindström fr. Sjägestad, omhändertagen såsom sinnessjuk i nämnda stad. Magistraten omnämner i sin ansökan att plats för L. finnes hvarken å anstalt "härstädes" eller å (Stockholms län) upptagningsanstalten för sinnessjuka vid Ulfsunda, samt fortsätter: "Magistraten vågar snarast möjligt motse svar å denna sin förfrågan, emedan den sinnessjuke under tiden icke kan förvaras på annat ställe än i härvarande stadshäkte". (Dat. 4/5 07)

Att kommunernas omsorg om sinnessjukvården flerstädes lämnar mycket öfrigt att ömka har jag ofta haft anledning att påpekas, men att i ett så pass stort och ekonomiskt bärkraftigt samhälle som Södertelje finna en sådan försumlighet och likgiltighet med afseende på omvårdaden om de sinnessjuka, som den, hvarom magistratens nyss anförda skrifvelse vittnar, torde lyckligtvis vara sällsynt om ej enastående. – Jag vill därför hemställa huruvida icke K. Medicinalstyrelsen kan finna anledning att fästa vederbörandes uppmärksamhet vid detta förhållande.

Sjukjournalerna befunno sig i god ordning samt voro förda med omsorg sakkunskap och synbart intresse.

Genom samtal med patienterna och med ledning af journalerna kunde jag utan svårighet öfvertyga mig om det nyintagnas fortvarande behof af anstaltsvård
Åtskilliga patienter, särdeles bland de äldre, framställde en del klagomål och yrkanden på utskrifning. Någon anledning att här närmare redogöra för ifrågavarande yrkanden och klagomål föreligger dock icke.

Angående kriminalpatienterna är följande att anföra:
Sedan näst föregående inspektion hade intagits 1:o straffången E. F. K. Jönsson – Lindstrand, dömd för fjärde resan stöld samt 2:o straffången Carl Axel Rönn, dömd för dråp, misshandel och stöld.
Otillräknelig förklarade L. Weilertz lämnade som förut nämnts hospitalet under första inspektionsdagen.

Antalet kriminalpatienter är sålunda relativt mycket stort å detta hospital. särskildt den många straffångarna äro till allvarsamt obehag. Riktigast vore utan tvifvel, att straffanstalterna själfva beredde vård för dessa sinnessjuka så länge strafftiden varar.
Åtskilliga af kriminalpatienterna fordra här ett särskildt omnämnande.
1:o Erik Edvard Hultgren, omnämnd i min berättelse för år 1905, hvari jag på anförda grunder framhöll, att Hultgren, ehuru intagen efter ansökan af Stockholms stads hälsovårdsnämnd, vore att anse som kriminalpatient ("otillräknelig") samt att frågan om hans utskrifning således borde underställas Medicinalstyrelsens pröfning. Hultgren synes nu vara frisk, på grund hvaraf jag tillstyrker att hans utskrifning må medgifvas.
t.f. Öfverläkaren hemställde om öfverflyttning till Växjö kriminalasyl af ett par "otillräkneliga", hvilka utan att vara egentligen svårskötta, likväl upptaga enkelrum resp. utrymme för långbad, nämligen:
2:o Anders Gustaf Adolf Lindvall, 20 år, imbecill, åtalad för mordbrand och hemfridsbrott. Pat. är tidtals beskedlig och arbetsduglig, men har rätt ofta ganska stormande utbrott af oro och agitation, så han måste ligga i långbad och ibland måste hafva enkelrum;
3:o Per Valfrid Hagman. 31 år, dementia paranoides, åtalad för våld; enstörig och otillgänglig, håller sig envist i ensamheten på sitt rum.

Vidare ansågs följande två patienter kunna flyttas till Växjö
4:o Bror Gustaf Hjalmar Bergwall, 37 år, dementia {prundua}, åtalad för våld; otillgänglig och inbunden, men oförarglig, så när som på att han ständigt är missnöjd med maten. Ligger å allmänt rum och sköter sig själf
5:o Carl Persson 59 år. Paranoia.; åtalad för misshandel och skadegörelse. Utmärkt arbetare med handräckning inomhus; kort och vresig, anser sig rå om anstalten och tål ej förändringar i "sitt" hus. Ligger å gemensamt rum.

Om ytterligare öfverflyttning till Växjö från andra hospital anses böra förekomma synes mig ifrågavarande 4 patienter utan betänkande kunna rekommenderas.
6:o Straffången Jakob Antio Henriksson fr. Öfver Torneå, dömd till 9 års straffarbete för mordförsök etc., under rusets inflytande. Började enrumsstraffet å Långholmen den 6.12.02 och skulle få öfvergå till gemensamhetsfängelse den 6.12.05. Blef i början af december 1904 plötsligt sinnessjuk, ytterligt störande, ursinnigt våldsam samt osnygg; fruktade för gift i maten. Intogs å Stockholms hospital den 21.1.05. Redan fram på våren samma år blef han lugnare och har sedan varit arbetsam, pålitlig och stillsam, ehuru ganska ofta något irriterad öfver att ej få återkomma till Långholmen och aftjäna sitt straff. Föreställningen att han blifvit förgiftad i fängelset kan han ej öfverge och röjer i det hela en ofullständig sjukdomsinsigt.
I likhet med t.f. öfverläkaren anser jag pat:s fortsatta vistelse å hospital onödig. Då emellertid ett återfall i sjukdomen otvifvelaktigt är att vänta om pat. skall återgå till enrumsstraff torde det vara angeläget att söka utverka tillåtelse för pat. att omedelbart efter utskrifningen få öfvergå till gemensamhetsfängelse.
7:o Straffången Anna Lovisa Eriksson fr. Ripsa s:n Södermanlands län, dömd till 3 ½ års straffarbete för barnamord. Ankom till Stockholms länsfängelse den 5.10.04. I samband med en erysipelas visade hon redan den 27 i samma månad tecken till sinnessjukdom, blef efter feberns upphörande i hög grad oregerlig och störande. Intogs å Sthlms hospital den 4.5.05. Var då något uppspelt, hallucinerade lifligt, ansåg sig hafva blifvit pinad med elektricitet i fängelset men hade rätt bra reda på sig. Efter omkring ett år blef lynnet jämnare, sinnesvillorna syntes borta, hon började arbeta, men visade sig tämligen undermålig, något erotisk och kom lätt i tvist med kamraterna. Ännu i slutet af år 1906 hade hon ej fullständigt korrigerat sina tankevillor rörande elektriciteten, men insåg att rösterna varit sjukliga. Sedan längre tid har hon nu uppfört sig utan anmärkning och synts tillfullo inse det sjukliga i sina föreställningar om elektricitetens inverkan. Längtar mycket att slippa från hospitalet och undrar om hon skall behöfva komma tillbaks till fängelset.
t.f. öfverläkaren meddelade att nådeansökan skulle ingifvas angående befrielse för patienten från återstående straff, särskildt med hänsyn till den påtagliga faran för återfall om straffet skall fortsättas.
Georg Schuldheis