Berättelse till K. Medicinalstyrelsen öfver af undertecknad den 3-5 december 1907 förrättad inspektion af sjukvården å Upsala hospital och asyl.

Närvarande: å hospitalet öfverläkaren e.o. professor Frey Svensson, samt biträdande läkarne docenten H. Lundborg, P. H. N. Sjöbring och Norrbin; å asylen: asylläkaren Karl Norén samt underläkarne C. W. Ekecrantz och Ulrika Eriksson –Undertecknads näst föregående inspektion ägde rum den 16-19 november 1906.

Hospitalet
Patientantalet uppgick till 462, nämligen: å manssidan 29 patienter af första klass, 231 patienter af allmän klass å hospitalet samt 12 länspatienter; summa 272.; å kvinosidan: 179 patienter tillhörande hospitalets allmänna klass och 11 länspatienter; summa 190. Till en ledig plats å kvinosidan var en patient efterskrifven.

De 5 under 1906 anmälda kvinorna ha efterskrifvits men på vederbörande målsmans begäran tillsvidare erhållit anstånd med inträde å anstalten.

Af de från länspaviljongen öfverflyttade är endast en man de öfriga kvinor. Från länspaviljongen hade emellertid dessutom utskrifvits till asylen 1 man 3 kvinor, såsom aflidna 2 män, till hemorten ss tillfrisknade 3 män, 2 kvinor; ss förbättrade 2 män, 3 kv. samt ss oförbättrade 2 män 1 kvina.

Kroppsliga hälsotillståndet hade varit godt. Vid inspektionstillfället voro 3 män, men ingen kvina sängliggande för kroppslig sjukdom. Antalet säkert konstaterade fall af lungsot var vid inspektionstillfället 1 å manssidan och 4 å kvinosidan Desutom voro 2 män och 1 kvina misstänkta. En man och 4 kvinor hade sedan föregående inspektion aflidit i lungsot. Angående olycksfall är att erinra om det af patienten Wallander den 15 mars detta år föröfvade våldsdådet, hvarvid tre patienter ljöte döden. Med anledning häraf besökte jag samma dag Upsala hospital och har rörande hvad som då förekom afgifvet särskild berättelse. Wallander vistas nu om dagarna ensam i matrummet till afd. XIV öfre. Han står under ständig uppsigt af en skötare som i en särskild bok få kvittera mottagande af detta uppdrag. Wallander uppför sig lugnt och stillsamt men kan alltjämt icke säga huruvida han åsyftar ytterliggare "offer".

Vidare är att omnämna ett olycksfall, hvarom medicinalrådet Stenbäck redan hade torde hafva lemnat redogörelse i sin senast afgifven inspektionsberättelse. Som af belägda obduktionsprotokoll framgår, handlar det om en i kroppsligt hänseende mycket försvagad individ, hvilken genom försumlighet från betjäningens sida aflidit under badet. Här har jag endast att tillägga att enligt hvad öfverläkaren Svenson meddelade mig, biträdande läkaren Sjöbring, som närmast handhar sjukvården å afdelningen, genast blifvit tillkallad, men underlåtit att infinna sig. Dr Sjöbring förklarade med anledning häraf, att ifrågavarande uppgift vore riktigt, men att han haft den uppfattningen att patienten ifråga vore så ytterligt dålig att någon åtgärder för uppehållande af hans lif under förhanden varande omständigheter vore ändamålslösa, så mycket mera som det uppgafs att patienten redan vore död. Dr Sjöbring förnekande dock icke att han väl insett att ett olycksfall förelegat och att patienten sannolikt eller möjligen ljudit döden genom drunkning. Då jag icke kan finna Dr Sjöbrings förklaring tillfredställande har jag ansett mig böra omnämna saken för Medicinalstyrelsen. I detta sammanhang torde jag äfven böra upplysa om att den för patientens vård ansvariga öfversköterskan, hvilkens tjänstgöring förut likväl icke varit alldeles utan anmärkning, genast blef afskedad i följd af sin ådagalagda försumlighet.

Å öfvervakningsafdelningarne voro vid tillfället sängliggande 42 manliga och 34 kvinliga patienter. Utrymmet å dessa afdelningar ansågs af öfverläkaren väl knappt beträffande manssidan; särskildt för mera oroliga patienter. I följd häraf var för tillfället afd. öfre XIV tagen i bruk för de oroligaste samt den mindre öfvervakningen å öfre XV för halforoliga. Meningen var att smånnigom anordna hela öfre XV till öfvervakningsafdelning och då åter hitflytta de oroligaste. Å kvinosidan hade yppat sig den olägenheten att klosetten å den oroligaste afdelningen (i länspaviljongen) på grund af sitt läge alltför afsides från vaksalarne ej kan användas-
Några skyddsmedel innebärande mekaniskt tvång förekommo ej vid inspektionstillfället. Af förda anteckningar framgick att under den gångna delen af året en man och tre kvinor kortare tider varit iklädda skyddsvantar på grund af kirurgisk operation, men att eljes intet medel innebärande mekaniskt tvång kommit till användning.
Af förteckningarne öfver osnygghet framgick att antalet osnygga under den förflutna delen af året uppgått till 9.4 å manssidan och 5 å kvinosidan räknadt i medeltal för dag; I procent af beläggningssiffran alltså resp 3.4 och 2.6% Å manssidan hade osnygghetsfrekvensen tämligen stadigt minskats mot årets slut (i okt och nov 7.1 pr dag = 2.6%); å kvinosidan hade frekvensen varierat tämligen oregelbundet ehuru ej mycket från den ena månaden till den andra.

Utom de arbetande äro här inom parentes upptagna 26 kvinor såsom "sysselsatta" med plockning af trasor, stickning af enklaste slag m.m. sådant som icke kan rubriceras såsom nyttigt arbete. Att ifrågavarande sysselsättningar icke desto mindre är af icke ringa gagn såsom befordrade lugn och ro bland de djupast sjukna patienterna är påtagligt.

Med afseende å betjäningen är att nämna att kvinlig sådan nu är anställd å en af 1:sta klassafdelningarne för män (N:r X) samt att någon olägenhet däraf ej förmärklig. Under året har öfverläkaren hållit en repetitionskurs för öfversköterskorna, hvarjämte tvenne kurser i sjukvård genomgåtts för den lägre betjäningen en under våren af asylläkaren Norén och en under hösten af bitr. läkaren Sjöbring.

Vid granskning af intagningshandlingarne anmärktes att Bil. A rörande N:r 4402 Boström varit mera än en månad gammal vid ansökningens inkomst till direktionen, hvilket förklarades bero på ett förbiseende. Vidare är att omnämna intagningshandlingarne rörande gossen Karl Gustaf Brodd, hvilka här i afskrift bifogas. Af dessa framgår att Brodd, som ehuru ännu ej 10 år gammal visat sig i hög grad samhällsvådlig, blifvit intagen på grund af ansökan från K. Bfhde i Upsala län med stöd af läkarebetyg enl. Bil. A, af innehåll att B. möjligen vore sinnessjuk och för observation i behof af vård å hospital. Sedermera och långt efter det B. blifvit intagen å hospitalet har en formelt viktig Bil. A. inkommit. Förfarandet vid Brodds intagning kan naturligtvis icke anses fullt formenligt men i realiteten är intet att erinra däremot då B. utan tvifvel lider af sjuklig sinnesbeskaffenhet af den art att hans internering varit af tvingande behof påkalladt. Brodd vårdades ännu vid inspektionstillfället å anstalten. Han företedde i intellektuelt hänseende en viss grad af undermålighet men hade enligt journalen visat sig i moralikt hänseende alldeles hållningslös och i det närmaste omöjlig att påverka. Hans på sista tiden ådagalagda försök att hålla sig till sanningen hade icke krönts med nämnvärd framgång och hans okynne hade varit af tämligen hänsynslös och gemen art t.ex att hälla urin i mjölken för kamrater o. d.

Beträffande sjukjournalerna är att omnämna att å kvinosidan genom docenten Lundborgs försorg journalerna rörande de nyintagna försetts med en kort och koncis öfversigt af sjukdomshistorien, hvilket naturligtvis i hög grad underlättar inspektionens uppgift och äfven i öfrigt bör kunna vara till afsevärdt gagn.
Som vanligt förekommo en del klagomål och yrkanden på utskrifning från vissa patienters sida. Af dessa torde jag här böra omnämna arbetaren Fredrik Ferdinand From från G:a Upsala, hvilkens utskrifning blifvit påyrkad af hans fader i en till direktionen ingifven skrifvelse, From har enligt intagningshandlingarne och sjukjournalen visat symtom af paranoiska förföljelseidéer samt hotat sina förmenta förföljare med revolver. Vid samtal med From nekade han emellertid att ingå på någon redogörelse för ifrågavarande föreställningar och hotelser, under hvilken förhållanden jag naturligtvis icke kunde vidtaga någon åtgärd med afseende å hans utskrifning. I detta sammanhang vill jag äfven erinra om patienten Nehrman, omnämnd i föregående berättelse. Han har icke heller under det förflutna året visat några tecken till sinnessjukdom Vid samtal med honom uppgaf han att han någon gång besvärades af "reminiscenser" af hvad som händt under hans sjukdom, utan att dock kunna eller vilja närmare redogöra för arten af dessa reminiscenser. Då patienten nu så länge varit symtomfri synes han knappast vidare i behof af eller berättigad till anstaltsvård. I betraktande af pat:s utbrott af sinnessjukdom förut yppat sig plötsligt och utan förebud samt med hänsyn till den synnerligen svåra våldsamheter han vid ett sådant utbrott ådagalagt innebär det dock uppenbarligen en stor risk att lämna honom utan tillsyn. Öfverläkaren antydde såsom en eventuell utväg att Nehrman skulle kunna utskrifvas men erhålla sysselsättning å hospitalet såsom bokbindare, hvari han förvärfvat god färdighet. Om i hospitalet utgiftsstab beviljades ett anslag exempelvis under rubrik "omkostnader för bokbinderiet" torde detta förslag kunna realiseras. Nehrman själf skulle enligt hvad jag kunde uppfatta vara tacksam för den nu ifrågasatta anordningen.
Den i förra berättelsen omnämnda pat. Evert Wilhelm Dahlström från Tunaberg, hvilken anhöll att bli förflyttad till Nyköpings hospital, har utskrifvits såsom tillfrisknad

Sedan näst föregående inspektion hade i enlighet med mitt förslag 2 otillräkneliga män näml. Anders Gustaf Johansson (Modig) Öberg och Johan Magnus Bernhard Pettersson öfverflyttats till kriminalasylen i Växjö
Nyintagen var otillräknelig förklarade Lundsten, hvilken efter det han förklarats icke kunna till ansvar fällas förvarats å Falu länsfängelse under omkring 1½ år.
I öfrigt äro följande kriminalpatienter att omnämna
1:o Ollas Olof Jonsson, straffånge, antagligen sjuk vid brottets begående. Var nu tillfrisknad, hade af nåd erhållit befrielse från återstående straff och skulle utskrifvas till hemmet

2:o Karl Oskar Berg "otillräknelig". Pat. synes hafva genomgått en cykel af manisk–depressiv psykos, började med en depressiv fas, hvarpå följt ett utprägladt maniskt tillstånd. Han hade nu enligt uppgift icke visat några maniska symtom sedan årets början, i följd hvaraf öfverläkaren hade för afsigt att hemställa om hans utskrifning. Vid mitt samtal med honom kunde han emellertid icke redogöra för sitt sjukdom eller för sitt nuvarande tillstånd, röjde icke någon sådan sjukdomsinsigt som man kunnat vänta sig af en frisk menniska och var med ett ord så vidt jag kunde döma ingalunda tillfrisknad. Jag kan således icke för närvarande tillstyrka hans utskrifning; så mycket mindre som han af anamnesen att döma synes vara en i moraliskt hänseende abnormt utvecklad individ med samhällsvådliga tendenser. Det är ju icke uteslutet att pat. vid samtal med mig – en för honom främmande person – tedde sig annorlunda än under vanliga förhållanden, men en fortsatt observation af hans sinnestillstånd synes mig dock af behofvet påkallad

3:o Elsa Andersson fr. Norberg, dömd i jan 1906 af Upsala läns södra domsagas häradsrätt till 2 månaders straffarbete för en del under egendomliga omständigheter begågna småstölder. Domen öfverklagades i Svea Hofrätt som anhöll om K. Medicinalstyrelsens utlåtande rörande E. A:s sinnesbeskaffenhet. Med anledning häraf anmodade K. Styrelsen öfverläkaren vid Upsala hospital, dit E. A. den 27.1.06 öfverförts såsom sinnessjuk från fängelset, att närmare undersöka pat:s sinnesbeskaffenhet och med utlåtande häröfver inkomma till K. Styrelsen. Sedan öfverläkaren och i öfverensstämmelse honom K. Medicinalstyrelsen afgifvit utlåtande af innehåll att Elsa Andersson vid åtalade gärningar varit af sinnessjukdom beröfvad förståndets bruk och på grund häraf E. A. förklarats icke kunna till ansvar fällas har hennes far i skrifvelse till K. Medicinalstyrelsen den 3 sistlidne maj anhållit att hon måtte såsom frisk från hospitalet utskrifvas, hvilken anhållan emellertid t.f. öfverläkaren H. Lundberg i infordradt utlåtande och med stöd af bifogad journalafskrift icke ansåg sig kunna tillstyrka. Härefter remitterades ifrågavarande handlingen till mig, med anmodan att vid blifvande inspektion af Upsala hospital verkställa undersökning rörande E. A:s sinnestillstånd och behof af anstaltsvård
Af sjukjournalen inhämtade jag att patienten sedan t.f. öfverläkaren Lundbergs ofvannämnda utlåtande afgafs stadigt förbättrats, lynnet hade blifvit jämnare och de stuporösa symtomen hade småningom försvunnit. Däremot hade hon under sommaren visat symtom af blindtarmsinflammation, för hvilken sjukdom hon på hösten öfverflyttades till akademiska sjukhuset i Upsala. Hon återkom därifrån den 3 december, således min första inspektionsdag å hospitalet, symtomfri, men utan att hafva blifvit opererad. Föräldrarna hade nämligen önskat att därmed skulle anstå till dess att hon finge återkomma till hemmet i Norberg, hvarest tillfälle gifves till lasarettsvård. Enligt hvad öfverläkaren upplyste har pat. ett godt och berjadt föräldrahem. Vid mitt samtal med pat. visade hon sig något skygg och tillbakadragen samt föga meddelsam men hade bra reda på sig och röjde god sjukdomsinsigt, företedde inga egenheter i sitt uppträdande eller tal. Hon torde kunna anses i det närmaste återställd eller åtminstone så förbättrad att hon kan utskrifvas till hemmet, särskildt i betraktande af att hon där torde kunna få god omvårdnad och tillsyn. Tilläggas bör äfven att pat. tydligen är snäll, foglig och välartad till sin natur och att någon fara för omgifningen icke torde vara att frukta äfven om hennes sinnestillstånd mot förmodan skulle försämras.
Rörande de båda vid tillfället närvarande undersökningspatienterna Pehrsson fr. Wilhelmina (mord) och Gunnar Sigurd Bertil Åkerstein fr. Sköfde har jag ingen anledning att här afgifva något yttrande, ehuru de båda från rättmedicinsk synpunkt voro af synnerligen stort intresse.

Asylen
Antalet patienter uppgick till 801, nämligen 401 män och 400 kvinor, af hvilka en man var afviken och en kv. permitterad

Angående kroppsliga hälsotillståndet bland patienterna är intet särskildt att omnämna (Bland den kvinliga betjäningen hade förekommit ett fall af tyfoidfeber som nu öfvergått till konvalescens). Vid tillfället voro 21 män och 29 kvinnor sängliggande för kroppslig sjukdom eller svaghet. Bland dem förekommo 10 fall af konstaterad lungsot, 4 å manssidan, 6 å kvinosidan. Sedan näst föregående inspektion hade 8 män och 7 kvinor aflidit i lungsot.
Följande olycksfall äro att omnämna.
1:o Kriminalpatienten Westin, omtalad i flera föregående berättelser såsom en obotlig rymmare och af detta skäl hitflyttad från Hernösands hospital, lyckades den 6 sistlidne oktober, trots den skarpaste tillsyn att afvika vid ett besök å klosetten, dit han tillåts att begifva sig ensam. Enligt hvad sedermera utrönts hade han lyckats förskaffa sig och troligen någonstädes å gården haft gömdt ett s.k nyckelämne och därigenom kunnat öppna en dörr till det fria. Hans lik anträffades den 10 i samma månad öfverkördt af ett tåg mellan Rosersberg och Väsby.

2:o Brita Elisabet Ölund. Född 1886. Diagnos: Idiotia Pat. har under vistelsen å anstalten visat sig ytterligt svårskött, oregerlig och hänsynslöst våldsam. Det enda som kunde lugna henne var injektion af 1, senare 2 mgm Hyoscin 2 ggr dagligen. Den 12 augusti på e.m. fick hon 2 mgm Hyoscin (hade ej fått sådant förut på dagen) och insomnade efter en halftimme samt lades till sängs å vaksal. Nattvakten hade enligt journalen "sin sittplats bedvid patientens säng" och hörde henne smacka vid något tillfälle midt i natten. Vid 4 tiden rörde hon på sig då hon oroades af en bredvidliggande patient. Kl. 6 på morgonen befanns hon vara död. Vid läkarens ankomst låg hon i halft framstupa ställning åt vänster, ansiktet blåsvart, nedborradt i kudden. Ur mun och näsa rann blodfärgad vätska och uppkräkta matrester. Kroppen var ännu till största delen varm men med börjande likstelhet i armarne. Vid obduktionen fans inga aspirerade ämnen i luftvägarne. Hurvida dödsorsaken närmast varit kväfning eller hjärtförlamning i följd af hyoseinintoxication ansågs tvifvelaktigt.

Liksom förut användes sänglägebehandling i terapeutiskt syfte, bland annat till förekommande af osnygghet, i jämförelsevis stor utsträckning och med godt resultat, sålunda voro å öfvervakningsafdelningarne utom de kroppsligt sjuka, sängliggande 30 män och 38 kvinnor
Denna relativt stora mängd sängliggande minskar naturligtvis i afsevärd mån trängseln å daglokalerna och därmed äfven oron därstädes. Skyddsmedel innebärande mekaniskt tvång hade också behöft anlitas endast i mycket ringa omfattning. 1 man och 1 kvina hade någon kortare tid haft skyddshandskar. Dessutom måste en kvina vanligen hållas isolerad en eller annan timme hvarje dag under pågående städning, emedan hon eljes våldsamt öfverfaller betjäningen med därvid tillgängliga tillhyggen. Den gynnsamma inverkan af sänglägebehandlingen visade sig också å osnygghetslistorna. Af dessa inhämtades att under den förflutna delen af året antalet osnygga i medeltal för dag uppgått till 11.3 å manssidan och 11.7 å kvinosidan, motsvarande alltså resp 2.8 och 2.9% af beläggningssiffran; en så mycket vackrare resultat som antalet för osnygghet benägna individer enligt hvad listorna utvisade hade uppgått till omkring 75 å hvardera könssidan.

Angående rubriken "sysselsatta" hänvisas till berättelsen ang. hospitalet. Antalet patienter som få gå fritt å området uppgick till 37 hvaraf 20 män och 17 kvinnor. Vid granskningen af intagningshandlingarne ammärktes att bil. A rörande G. A Hagberg var mera än en månad gammal vid ansökningens ankomst till direktionen, ehuru sedermera försedd med ny påskrift.

En straffånge samt två otillräkneliga, bland hvilka ofvannämnda Westin, hade aflidit. Ingen ny kriminalpatient hade tillkommit. Rörande de nyintagnas behof af anstaltsvård förekom ingen anledning till tvekan
De klagomål och yrkanden på utskrifning som förekommo voro icke af beskaffenhet att här behöfva omnämnas.
Georg Schuldheis

Avskrift
Den 5 september 1907 förrättade undertecknad besiktning och liköppning i rättsmedicinsk form å döda kroppen efter Karl Gustaf Bouvin, 66 år, intagen ss. patient å Uppsala läns upptagningsanstalt för sinnessjuka. Bouvin var mig personligen bekannt. Vid förrättningen närvaro med. lic. Birger Norrbin och med. kand. Torsten Hellman. Protokollet fördes af Norrbin.
Af den medföljande journalen från Upptagningsanstalten inhemtas, att Karl Gustaf Bouvin är född den 26/2 1841, att han sedan c:a 7 år visat symptom af sinnessjukdom, som alltjämt fortskridit till allt större slöhet, att han sedan den 27/10 1906 vårdats å Upptagningsanstalten och under denna tid kroppsligen varit mycket nedkommen med vikt - 51 kg. vid inkomsten, 47 d. 28/8, att han sedan början af Augusti 07 haft liggsår, att då Bouvin på morgonen d. 3 sept. 07 lades i ett badkar med "litet" vatten för att tvättas, sköterskan, som hade honom om hand för "ett par minuter" lämnat badrummet och vid återkomsten funnit honom ha glidit ned från remmen med hufvudet och legat med hufvudet under vatten, att sedan Bouvin genast upptagits och lagts på sin bädd, han visat enstaka ryckningar, men i öfrigt inga lifstecken. Liket har förvarats i Uppsala Hospitals likkällare.

Yttre besiktning.
1) Liket ligger naket, upplagdt på obduktionsbordet.
2) Kroppen ngt under medellängd, tämligen klent byggd med sparsamt underhudsfett, klen muskulatur.
3) Allmänna hudfärgen blek. På baksidan af halsen och bålen utbredda, blåröda fläckar, som vid insnitt visa sig bero på blodöfverfyllnad i hudkärlen. Likstelheten kvarstår i extremiteter och käke. Vänstra benet böjdt i ngt spetsigt vinkel, höger ben med obetydlig böjning i knäleden. Högra armen böjd i armbågen i en ngt trubbig vinkel, vänster arm rak.
4) Å huden vid yttre ändan af venstra skulderbladskammen synes en knappt 10-öresstor brun, intorkad fläck å hvilken öfverhuden är afskrapad. Öfver inre ändan af högra nyckelbenet en oval ettöresstor brun, förtorkad skorpa, under hvilken finnes en knappt ärtstor, varfylld håla, hvars botten utgöres af en lös, blodrik väfnad. Öfver högra // l ? //vändknölen finnes en 2-öresstor, rödblå fläck; vid insnitt visar den sig betäckt af en tunn, torr, ljusröd skorpa och sakna öfverhud; underliggande och omgifvande väfnad tämligen fast, blodrik. Å bröstet i venstra bröstvårtslinjen, 10 cm. under bröstvårtan, synes ett 1-öresstort, 3-kantigt formadt, hvitglänsande ärr.
5) Hufvudsvålen är oskadd. Ansigtet blekt.
6) Ögats bindehinnor bleka, med i hvardera ögat 2 eller 3 punktformiga blodutådringar.
7) Läpparnas, näsans och munnens slemhinnor bleka.
8) Intet främmande innehåll i mun och näsa. Ur munnen ingen främmande lukt.
9) Yttre hörselgången utan främmande innehåll.
10) Halsen företer intet anmärkningsvärdt.
11) Bröstkorgen välbildad.
12) I venstra ljumsken ned emot pungen en äggstor, mjuk uppdrifning med oförändrad hud och vid anslag trumlik ton. I högra ljumsken en valnötsstor ganska fast ansvällning, som från ljumsken låter sig förskjutas ned i pungen. Båda ljumskportarna genomsläppa med lätthet fingerblomman.
13) Pungen liten och hopskrumpnad.
14) Yttre könsöppningen och stolgångsöppning utan anmärkning.
15) Intet tecken till yttre våld.

Inre besiktning.
16) Hufvudsvålens insida öfverallt blekt gulröd, endast obetydligt starkare färgad i bakre hälften.
17) Kalotten, som lossnar med stor svårighet, särskildt i främre partierna, är likformad och af vanlig tjocklek, men saknar nästan alldeles svampaktig väfnad.
18) Hårda hjärnhinnan förtjockad af vanlig spänning. I långa blodledarens bakre hälft svartrödt flytande blod. Hårda hjärnhinnans insida glatt och glänsande.
19) Mjuka hjärnhinnan tunn och glänsande med ökad klar tunnflytande vätska i maskrummen, särskildt i bakre delarna där maskrummen äro utspända till bönstora blåsor. Någon ökad blodfyllnad i kärlen i fårorna och på vindlarna.
20) Hjärnans båda sidokamrar utvidgade och fyllda med riklig mängd klar, tunn vätska.
21) Mjuka hjärnhinnan på hjärnans bas tunn och fuktigt glänsande med gråhvita fläckar och stråk, knappt genomlysande.
22) Af pulsådrorna på hjärnans bas är den till högra fåran mellan pann- och tinningloberna gående utspänd, tom med allmänt förtjockad vägg. I öfrigt äro de hopfallna och visa inga allmänna eller fläckvisa förtjockningar. Blodådrorna å hjärnans bas i bakre delen starkt blodfyllda.
23) Stora hjärnans vindlar starkt atrofiska, särskildt i bakre delarna. Hjärnans grå substans med blekt gråröd färg. Hjärnans hvita substans blek med minskad blodprickighet, men normal fuktighet. Mjuka hjärnhinnan lossar lätt.
24) Blodåderflätverken i hjärnans sidokamrar hålla i sina bakre delar blåslika, ärtstora, med klar vätska fyllda utbuktningar.
25) Mellan fyrhögarne och lilla hjärnan finnes fästad vid mjuka hinnan en ärtstor, gråbrun, halffast, fuktigt glänsande svulstbildning.
26) Blodledarna på skallens bas innehålla tämligen rikligt svartrödt flytande blod.
27) Hufvudskålens ben oskadade.
28) Ur den öppnade bukhålan ingen främmande lukt och i densamma intet främmande innehåll. Bukhinnan öfverallt glatt och glänsande, blek.
29) I den öppnade luftstrupen tämligen riklig, klar blodfärgad, tunnflytande, på ytan lätt skummande vätska. Ljudspringan tätt sluten.
30) Lungorna sammandraga sig ofullständigt vid bröstkorgens öppnande. Venstra lungan i sin spets sammanvuxen med bröstkorgsväggen. Venstra lungsäcken tom. Högra lungan i öfre och främre delen sammanvuxen med bröstkorgsväggen medelst tämligen lösa bindväfssträngar. I högra lungsäcken omkring 50 kbcm. klar, blodfärgad vätska.
31) På insidan af hjärtsäckens yttre blod i främre, öfre delen större och mindre omkring hampfröstora, upphöjda bleka fläckar, som kännas skrapande mot knifven. Hjärtsäcken tom.
32) Lungpulsådern och höger afdelningen af hjärtat innehålla en riklig mängd mörkfärgadt flytande och lefradt blod. Kroppspulsådern och venstra afdelningen af hjärtat nästan blodtomma.
33) Hjärtat tämligen starkt fettbelagdt. På framsidan och på baksidan öfver båda kamrarna finnes på hvardera stället en omkring 5-öresstor senig, fuktigt hvitglänsande fläck på hjärtats ytterhinna. Inga blodutådringar.
34) Hjärtat något förstoradt. Spetsen bildas endast af venstra kammaren. Venstra kammarväggens bredd, 1 cm. från basen, 14 mm. Högra kammarväggen af vanlig tjocklek. Hjärtats hålrum af vanlig storlek. Vid basen af den tvåflikiga valveln några smärre kalkhårda knottror. Valvler och mynningar i öfrigt utan anmärkning. Hjärtköttet fast, blekt, likformigt färgadt. Hjärtats kranspulsådror utvidgade, slingriga utan fastare partier.
35) Slemhinnan i svalget och öfre delen af matstrupen blek eljest utan anmärkning.
36) Struphufvudets och luftstrupens slemhinna blek, med obetydlig slemmig beläggning.
37) Matstrupen underbindes.
38) Vänstra lungan ngt större än vanligt, af luftkuddig konsistens. Serösa öfverdraget öfverallt glatt och glänsande. Under detta synes i nedre delarne och särskildt i kanterna på loberna små till hampfröstora, oregelbundet formade, mer eller mindre skarpt begränsade, blekt blodfärgade fläckar. Under lunghinnan öfverallt tätt utströdda ända till knappnålshufvudstora luftblåsor. Vid tryck å väfnaden framkommer en ymnig, ej grumlig, starkt skummande vätska.
39) Högra lungan visar enahanda beskaffenheten, utom att i öfre lobens undre partier finnes ett nötstort, fast, ej lufthaltigt område, som höjer sig starkt öfver ytan och ur hvilken vid tryck framkommer en grumlig, ej lufthaltig vätska.
40) Mjälten af vanlig storlek, slapp och sladdrig. Kapseln rynkad af i öfrigt normalt utseende. Snittytan blek med starkt framträdande trabekelvärk och tämligen smörjig beläggning på knifven.
41) Magsäcken starkt utspänd, innehåller omkring 800 kbcm. vattentunn, ej slemmig vätska, i hvilken i riklig mängd finns uppslammade små, hvitgrå fladror. Slemhinnan tunn och blek för öfrigt utan anmärkning.
42) Tunntarmen innehåller en riklig mängd smutsigt gul slemmig vätska. Slemhinnan blek af i öfrigt vanligt utseende.
43) Groftarmens innehåll af vanligt utseende. Slemhinnan blek.
44) Lefvern af vanlig storlek och konsistens med vanlig teckning å snittytan. Gallblåsan visar intet anmärkningsvärdt.
45) Njurens storlek och konsistens af vanlig beskaffenhet. Snittränderna ej svällande. Barken af vanlig tjocklek, gråröd, tydligt strimmig af blåröda, smala, från märgen till ytan gående strimmor.
46) Stora kroppspulsådern har i hela sitt förlopp talrika, till ettöresstora förtjockningar, dels fasta, dels mjuka, antingen hvita, upphöjda och glatta eller såriga på inre ytan gulaktiga partier. Mellan dessa finnas indragna veck, i den uppgående delen mera oregelbundet förlöpande, i den nedgående delen längslöpande.
47) För öfrigt intet att anmärka.
Sålunda befunnet, sanningsenligt dikteradt, uppläst och justeradt intygar
Henrik Sjöbring.
leg. läkare.

Att alla kaviteter blifvit öppnade och protokollet af obducenten under förrättningen dikteradt, intyga:
Torsten J:son Hellman.
Assistent vid Patol.Inst.
Upsala.
Birger Norrbin.
Med.Lic.
Vidimeras:
Frey Svenson.

Afskrift.
Till Kungl. Direktionen öfver Uppsala hospital och asyl.
Under åberopande av härvid bilagda handlingar får Konungens befallningshafvande anhålla, att Karl Guataf Brodd från Gamla Uppsala måtte snarast möjligt intagas å Uppsala hospital. Uppsala slott i landskansliet den 19 juni 1907.
LandshöfdingeÄmbetet:
Rob. Hagen
Rickard Bring
Vidimeras:
Frey Svenson

Till Konungens Befallningshavande i Uppsala län.
Enligt vad i min till Konungens Befallningshavande ingivna rapport av den 23 nästlidne maj omförmäles, hade nämnde dag eld utbrutit å Aug. Pettersson tillhöriga hemmanet N:O 5 i Gamla Uppsala by dävid åtskilliga uthusbyggnader och i dem förvarad lösegendom uppbrunno. Huru elden uppkommit var till en början okänt, men man har nu erhållit visshet därom, i det att smedens Brodds i Gamla Uppsala by nioåriga son Gustaf Brodd erkänt sig hava anlagt eld i en invid de nedbrunna byggnaderna befintlig halmstack. Förutom detta har Guataf Brodd gjort sig skyldig till andra förseelser. Så har han upprepade gånger förövat snatteri hos åtskilliga personer, samt vidtagit sådana åtgärder å Uppsala-Gävle järnväg, att fara för järnvägsdriftens begagnande kunnat uppkomma. Då härtill kommer, att Gustaf Brodd hotat att utföra ytterliga eldsanläggningar, kan han med skäl anses såsom en för allmänna säkerheten vådlig individ, så mycket mera som han icke torde vara fullt normal och således oförmögen att bedöma sina handlingar. Av barnavårdsnämnden i Gamla Uppsala hava åtgärder vidtagits för att få Gustaf Brodd intagen å kolonien Hall, enär gossen synes vara så vanlottad vanartad, att hemmets och skolans uppfostringsmedel befinnas otillräckliga för hans tillrättafående, men hava dessa åtgärder icke lett till åsyftat resultat, enär gossen ej uppnått den för intagande å kolonien Hall stadgade åldern av fyllda 10 år. Han är nämligen född den 19 februari 1898. Jämte anmälan härom får jag vördsamt hemställa, huruvida icke Gustaf Brodd skulle kunna varda ställd under läkares observation för utrönande av hans sinnesbeskaffenhet. Uppsala i Vaksalahärads kronolänsmanskontor den 17 juni 1907.
Fr. Fryklöf.
Vidimeras:
Frey Svenson.

Till Kungl. Direktionen för Uppsala hospital (asyl).
Med bifogade af i nådiga Stadgan angående sinnessjuke den 14 Juni 1901 föreskrifna intyg angående sinnessjuka Karl Gustaf Brodd från Gamla Uppsala församling i Uppsala län, nämligen,
1. prästbevis (flyttningsbetyg), utfärdadt af Kyrkoherde C. R. Martin
2. läkarbetyg, utfärdadt den 19/6 1907 af Doktor B. Egerström (Bil. A.)
3. af vederbörande prästerskap samt
attesteradt utlåtande från personer i den sjukes närmaste omgifning (Bil. B);
4. ansvarsförbindelse för betalningen af vårdafgiften, får jag i egenskap af den sjukas ordförande i Gamla Uppsala fattigvårdsstyrelse-hälsovårdsnämnd härmed anhålla om förenämnda Karl Gustaf Brodds s mottagande till vård i 1:sta (2:dra) (3:dje) betalningsklassen på det under Eder förvaltning stående hospital (asyl).
Gamla Uppsala den 18 juni 1907.
(Namn) E. E. Eriksson
(Titel) Fattigvårdsstyrelsens ordförande.
(Postadress.) Gamla Uppsala.
Vidimeras:
Frey Svenson.
N:o intagen i klassen den 19

Avskrift.
Bilagan A
till Kongl. Maj:ts förnyade nådiga Stadga angående sinnessjuke den 14 Juni 1901.
(Innan nedanstående frågor besvaras, skall läkaren taga del af bilagan B, utom i de fall, hvarom förmäles i §§ 30 och 31 af hospitalsstadgan).

Intyg
På grund af ofvan meddelade upplysningar och af iakttagelser, gjorda vid den af mig¹)1907 den 19 juni verkstälda undersökning, anser jag²) Karl Gustaf Brodd möjligen vara sinnessjuk och i³) att han för observation behof af vård å⁴) hospital hvilket härmed på heder och samvete intygas.
Uppsala den 19 juni 1907. 19
Birger Egerström.
Legitimerad läkare.⁵)
Biträdande provincialläkare.
Vidimeras:
Frey Svenson.

På grund af ofvan meddelade upplysningar och af iakttagelser, gjorda vid den af mig¹) den 7 nov. 1907 verkstälda undersökning, anser jag²) Karl Gustaf Brodd, Gamla Uppsala vara sinnessjuk och i³) behof af vård å⁴) hospital, hvilket härmed på heder och samvete intygas.
Uppsala den 7 november 1907.
Birger Egerström.
Legitimerad läkare.⁵)
Bitr prov.läkare.
Vidimeras:
Frey Svenson.