Berättelse till K. Medicinalstyrelsen öfver af undertecknad den 22-25 juni 1907 förrättad inspektion af sjukvården å Växjö hospital och kriminalasyl.

Närvarande t.f. öfverläkaren, asylläkaren E. Lauritzen, bitr. läkaren H. Boberg och t.f. underläkaren med.kand Elfsberg.

Hospitalet
Platsantalet, som sedan 1905 varit fastställdt till 220, nämligen 115 å manssidan och 105 å kvinnosidan, hvaraf 5 platser å hvardera könsidan afsedda för första klass, har nu, efter tilkomsten af kollonivillan å Brändö udde och, sedan Kronobergs och Blekinge läns upptagningsanstalt blifvit färdig, genom Medicinalstyrelsens skrifvelse den 30 december 1906 bestämts till 290, nämligen 145 å hvardera könssidan, hvaraf 5 i första klass, 120 för hospitalets patienter samt 10 för hvardera af Kronobergs och Blekinge läns patienter

Så väl i den stora som i den lilla hospitalsbyggnaden på gingo ännu en del reparationsarbeten, i följd hvaraf beläggningen å de särskilda afdelningarne vid inspektionstillfället i viss mån afvek från den beräknade. Länspaviljongen var fullt färdig, men möbleringen ännu ej fullständigt ordnad, i följd hvaraf den vid inspektionstillfället ej var till fullo belagd. De lokala förhållandena synes vara ändamålsenliga, möbleringen var prydlig och smakfull och det hela gjorde ett mycket godt intryck. Belägenheten af paviljongen kan jag dock icke finna vara den lämpligaste, då olägenheter torde kunna befaras af grannskapet wid asylen för manliga kriminalpatienter intill denna byggnad, afsedd för de mest omtåliga kvinliga patienterna, de nyinsjuknade, de konvalescerande och dem som kunna lämnas ett viss mått af frihet. I någon mån torde ifrågavarande olägenheter kunna mildras eller förekommas genom planteringar mellan de båda byggnaderna

Vid inspektionstillfället var antalet patienter 274, nämligen 150 män 124 kvinnor. Af männen tillhörde 137 hospitalet däraf 5 i första klass, samt af kvinnorna 115 hvaraf 6 i första klass Af länspatienterna voro 8 män och 5 kvinor från Kronobergs län samt 5 män och 4 kvinor från Blekinge län Till intagning å hospitalet voro anmälda 58 patienter, hvaraf 33 män och 25 kvinor. Af männen hade 10 anmälts under 1906 alla öfriga under 1907. Sedan näst föregående inspektion hade intagits å hospitalet 129 patienter, nämligen 62 män och 67 kvinor. Väntetiden för dessa räknadt, från ansökningens inkomst till direktionen, hade uppgått till

mindre än 1 mån i 24 fall, hvaraf 12 män å 12 kv; 14 af dessa åter utskr. tillfriskn
1-3 mån i 28 fall, hvaraf 13 män å 15 kv; 3 utskr.friska 1 fbd
3-6 mån i 36 fall, hvaraf 15 män å 21 kv; 4 utskr.friska 1 fbd
6-12 mån i 10 fall, hvaraf 2 män å 8 kv;
1-2 år i 1 fall, hvaraf å 1 kv;

Öfverflyttade:
från Upsala hosp. 1 hvaraf 1 män
från Upsala asyl 19 hvaraf 9 män, 10 kv;
från Lunds hosp 3 hvaraf 3 män
från Lunds asyl 7 hvaraf 7 män

af dessa sedermera öfverflyttade till Korsberga: 13 män och 10 kvinor Af länspatienter hade intagits: från Kronobergs län 8 män och 7 kvinor (den första 7/1 07) hvaraf åter utskrifvits 1 kvina till hospitalet och 1 kvinna till hemmet, förbättrad; från Blekinge län hade intagits 6 män och 4 kvinor (den första 13/1 07); af dessa hade en man utskrifvits frisk och en kvina öfverflyttats till Växjö hospital samt 1 till Vadstena hosp. och asyl. Af de kvarvarande länspatienterna hade 5 män och 5 kvinor vårdats å anstalten mindre än 1 månad, 3 män och 3 kvinor 1-3 månader samt 5 män och 1 kvina 3-6 månader. 13 voro anvisade exspektantplats å Växjö hospital, 3 voro hänvisade till anstalterna i Vadstena, resp. Lund, angående 3 hade Med.Styrelsens beslut ännu ej meddelats; en ansågs kunna snart utskrifvas såsom frisk, hvarför ansökningshandlingarne ej remitterats till Med.Styrelsen; för en var ansökan om hospitalsvård ännu ej gjord. Allmänna hälsotillståndet hade i allmänhet varit godt Vid inspektionstillfället voro 2 män och 9 kvinor sängliggande för kroppslig sjukdom eller svaghet.

Beträffande förekomsten af olycksfall är att nämna, att en pat., som i föregående inspektionsberättelse omnämndes såsom afviken från kolonivillan å Brändö udde, sedermera, den 28 juni anträffades död å en afsides belägen plats i närheten af anstalten, efter allt att döma omkommen genom själfmord (hängning). I detta sammanhang har jag äfven att, efter t.f. öfverläkarens muntliga relation, omnämna en del klagomål som hafva förekommit mot de å kolonivillan på Brändöudde vårdade patienterna: Från åtskilliga håll hade förnummits en viss rädsla för dessa patienter, äfvensom mera allmännt hållna klagomål öfver att de förorsakat promenerande och vägfarande en del ej närmare specificerade obehag. Särskildt hade dessutom en godsägare Sylvan å Skirsnäs, ett par kilometer från Brändöudde, anfört, att en patient inkommit i hans trädgård, samt att vid ett annat tillfälle någon patient antastat honom med en begäran om pengar till tobak, äfvensom att man anträffat en mängd tomma ölflaskor under några buskar, vid hvilka patienter från Brändöudde uppehållit sig. De två här ofvan särskildt angifna patienterna hade erkänt hvad som anförts mot dem. Beträffande ölflaskorna hade det icke kunnat utrönas huruvida dessa tömts af patienterna eller huruvida de i så fall verkligen innehållit öl. Ifrågavarande flaskor ansågos med sannolikhet härröra från vägfarande och hade möjligen användts af patienterna till kärl för deras svagdricka. - En uppgift att en patient tagit en på vägen gående lös häst ansågs med säkerhet kunna hänföras till en händelse därvid en pat faktiskt fasttagit en skenande häst som slitit sig lös. - Vid undersökning af hithörande förhållanden utröntes dessutom att en pat. vid Brändöudde hade till främmande försålt af honom fångad fisk, samt med öfverskötarens bifall behållit de sålunda förvärfvade pengarne.

I anledning häraf förflyttades ifrågavarande skötare till annan mindre ansvarsfull plats, hvarjämte i följd af förenämnda klagomål patienterna å Brändöudde förbjödos att utan särskildt tillstånd lämna koloniens område under sina fristunder, Dessutom inskränktes tillåletsen att gå utan sällskap till och från hospitalet till de allra mest pålitliga patienterna – till ett antal af åtta. – och betjäningspersonalen vid kolonivillan ökades med 1 skötare.
På särskild förfrågan af mig uppgafs att öfverläkaren besöker kolonien regelbundet en gång i veckan, biträdande läkaren 2-3 g.gr i veckan, samt underläkaren vid asylen 1 gång i veckan och uppsyningsmannen i regeln, men ej undantagslöst hvarje dag. Det torde således kunna hända att en eller annan dag kolonien icke får besök af hvare sig läkare eller uppsyningsman. Detta förhållande kan väl svårligen vara af någon väsentlig betydelse, men bör naturligtvis om möjligt ändras, exempelvis genom att som undantagslös regel införes den ordningen att endera läkare eller alt uppsyningsmannen besöka kolonien hvarje dag. För öfrigt skulle nu inom kort telefon upprättas till kolonien, hvarförutom tagits i öfvervägande dels möjligheten att bereda kolonipatienterna syselsättning i största utsträckning enbart å koloniens eget område, dels ock att anordna bostad för en gift skötare i en å området befintlig mindre stuga, som i detta syfte vid mitt besök höll på att omändras.

Man torde kunna hoppas att genom de nu nämnda vidtagna, förberedda och påtänkta anordningarne berättigade anledningar till klagomål för framtiden skola kunna förekommas, synnerligast som med tiden ett strängare urval af patienter lämpade för kolonivård säkerligen kan ske. Det är nämligen gifvet att för närvarande, då i följd af fleråriga omändrings och reparationsarbeten jämnvigten i omsättnings förhållandena bland hospitalets patienter varit väsentligen rubbadt, stora svårigheter måste möta för beläggningen af en i förhållande till hospitalet i dess helhet så pass stor öppen afdelning, särdeles som hospitalet därjämte har och haft att fylla Korsberga kolonien.
Man synes äfven kunna hoppas att allmänheten rätt snart skall lära sig inse den stora humanitära betydelsen af friare vårdformer för de sinnessjuka och för den skull med mera jämnmod finna sig i de förvisso i allmänhet föga afsevärda obehag som uppkommit och hädanefter möjligen kunna uppkomma i följd af kolonivillan å Brändöudde. Ifrågavarande obehag synas för öfrigt icke hafva varit af annan art än de som litet hvarstädes kunna förekomma i följd af uppträdande från icke sinnessjuka personers sida.

Antalet patienter å kolonivillan var vid inspektionstillfället 27, hvadan alltså 7 platser därstädes ej kunnat beläggas af brist på lämpliga patienter. Å den nya länspaviljongen vårdades 19 patienter å öfvervakningsafdelningen en trappa upp. Nedre våningen, afsedd till öppen afdelning användes hittils endast om nätterna, för 14 pat. Utom å denna paviljong finnas äldre öfvervakningsafdelningar å stora och lilla hospitalsbyggnaden. Antalet patienter som å dessa afdelningar lågo till sängs i mentalt - kurativt syfte uppgick till sammanlagdt 17 män och 36 kvinnor. Angående användningen af skyddsmedel som innebära mekaniskt tvång inhämtades af företedda anteckningar, att någon isolering ej förekommit, att skyddströja kommit till användning för en kvinna under 41 dygn, samt en man under några dagar, äfvensom att dessutom i en del fall användts badsegel och skyddshandskar. Osnygghetslistorna utvisade att antalet osnygga under jan – maj å manssidan uppgått till 1,9 och å kvinnosidan till 3,6 i medeltal för dag, motsvarande ungefär 1,3% och 3,6% af medelbeläggningssiffran (uppskattad till resp. 140 och 100), således en mycket obetydlig osnygghetsfrekvens, särskildt i betraktande af den lifliga omsättningen.

Af samtliga patienter tillhörande allmänn klass voro alltså 48,2% af männen samt 22% af kvinorna sysselsatta. Angående tillsynen af de sjuke är att nämna, att å mansafdelningen tjänstgöra 2 nattvakter i stora hospitalsbyggnaden, samt 2 i lilla byggnadens flygel. Enligt uppgift äro dörrarne till alla enkelrummen härstädes öppna om nätterna, en anordning som väl knappast är nödvändig från öfvervakningssynpunkt, men som å andra sidan kan innebära en viss fara. Å kvinnosidan tjänstgöra två nattvakter i stora byggnaden, 4 i den lilla, näml. 2 vid öfvervakningssalarne och 2 i flyglarne samt 2 i länspaviljongen, för tillfället 1 å hvardera våningen. Ifrågavarande natt-tjänstgöring går i tur bland betjäningen. Dessutom förekommer å hvardera könssidan patrullerande nattvakt särskild anställd för detta ändamål och utan dagtjänstgöring.

Vid granskning af intagningshandlingarne anmärktes rörande N:o 1418 att ansökningen som var daterad den 18.9.1906 ankommit till direktionen den 26.9.,under det att bil.A. och undersökningen hvarpå denna grundade sig var daterad den 18.8., hvadan alltså i detta fall ett förbiseende torde hafva ägt rum. Angående de nyintagnas behof af anstaltsvård förekom ingen anledning till tvekan. Några äldre patienter gjorde framställning om utskrifning nämligen:
Johan August Karlsson. 45 år. Int. 1896. Handlingane upplysa bl.a., att han sedan 9 år före intagningen varit oförmögen att taga vård om sig själf. På hospitalet har han hela tiden varit foglig och beskedlig, pålitlig och arbetsam; sedan kolonivillans öppnande skött dess värmeapparat. Han röjer en del fjolliga storhetsidéer om stor rikedom, går ibland in på hospitalskontoret och "säger upp sin plats", men återgår sedan till sitt arbete. Har aldrig gjort försök att afvika. - Det är väl icke troligt att denna pat. skulle visa sig farlig om han blefve utskrifven, men med all säkerhet skulle han få det betydligt sämre än under nuvarande förhållanden och skulle säkert icke kunna göra den nytta som nu. Jag afböjde därför hans begäran om utskrifning. Johan Adolf Jonsson, verkmästare. I det hela fredlig och arbetsam, men röjer tidtals sinnes- och tankevillor af paranoisk anstrykning, som han ej kan korrigera. Senast hade han en dylik period i slutet af 1906, hvarför en längre period af stadigvarande förbättring synes mig böra afvaktas

K.A.K. Nyström Dem. från (alkoholintoxic). Pat. skulle utskrifvas i maj 1906, men då hans far kom för att afhämta honom började han utfara mot denna i ovett och hotelser samt ville handripligen öfverfalla honom, i följd hvaraf utskrifningen inställdes. Han har sedermera tidtals uppfört sig utan anmärkning, men tidtals varit missnöjd och ngt retlig, vägrat arbeta och sökt stifta missnöje bland de öfriga patienterna. Vid mitt samtal med honom framkom han med beskyllningar mot betjäningen ang. misshandel mot angifna patienter. Dessa beskyllningar visade sig vid värkställd undersökning dels afse ett bråkigt uppträdande af en svårskött pat. och dels rikta sig mot andra skötare än de som verkligen ingripit vid tillfället i fråga.

Kriminalpatienten Sven August Algot Larsson, i föregående berättelse omnämnd såsom möjligen lämplig till utskrifning. Han har emellertid sedermera vid ett par tillfällen visat sig ej kunna motstå tillfälle att berusa sig, då sådant erbjudit sig. Med hänsyn härtill och då det här handlat om en alkoholpsykos på basen af en allmänn psykisk undermålighet, synes det icke rådligt att för närvarande tänka på utskrifning af denna pat.

Kriminalpatienternas antal uppgick till 9, nämligen 5 otillräkneliga män 1 otillräkneliga kvinna 2 kvinl straffångar och 1 obs pat. Angående den sistnämnda, Sigrid Ohlsson hade utlåtande nyligen afgifvits till K. Medicinalstyrelsen. Sedan näst föregående inspektion hade ingen kriminalpatient intagits, frånsedt denna observationspatient. En otillräknelig man hade öfverflyttats till kriminalasylen och två otillräkneliga kvinor hade aflidit.

Kriminalasylen
Antalet patienter uppgick inspektionsdagen den 22 juni till 78, hvadan alltså 22 platser voro obelagda. Öfvervakningen för lugna hade ännu ej tagits i bruk under dagarne och detsamma gäller afdelningen för halforoliga (IV) en trappa upp. I dessa afdelningar äro dock placerade resp. 9 och 5 patienter under nätterna. Utrymmet är som bekant beräknadt för 100 patienter, men, då golfytan, resp. luftkuben i soflokalerna äro ganska drygt tilltagen och dessutom ett antal reservplatser beräknats torde beläggningssiffran kunna ökas med ungefär 10, i hvilket hänseende direktionen synes böra anmodas att inkomma med nödiga beräkningar och förslag. I lokalt hänseende hafva åtskilliga mindre förstärkningsarbeten och förändringar vidtagits särskildt beträffande fönsterlåsen. Sedan asylen togs i bruk under sistlidne vår (1906) hafva intagits tillsammans 84 patienter, hvaraf 48 på grund af till direktionen för Växjö hospital direkt eller genom remiss från K. Medicinalstyrelsen inkommna ansökningar.

De återstående 36 hafva öfverflyttats från andra anstalter nämligen
från Växjö hosp. 5
från Kristinehamns hosp 5
från Göteborgs hosp 6
från Vadstena hosp och asyl 9
från Nyköpings hosp. 2
från Hernösands hosp. 3
från Lunds hosp. och asyl 4
från Upsala hosp. 2
Af de sålunda intagna voro 75 straffria på grund af otillräknelighet, 1 ransakningsfånge, 2 straffångar samt 6 observations patienter. Af de sistnämnda äro nu 1 straffri och 1 dömd, alltså att anse som straffånge. Utskrifna äro 2 straffria (1 frisk, 1 afliden) samt 2 observationspatienter (1 frisk, 1 oförbättrad); alltså summa 4. Af de (nominellt) kvarvarande 80 äro nu 74 straffria, 1 ransakningsfånge, 3 straffångar samt 2 observationspatienter. Två, båda straffria, hafva afvikit, nämligen Nyberg och Blank-Sjöberg, hvarom närmare uppgifter torde återfinnas i Generaldirektören Linroths senaste inspektionsberättelse. Angående ofvannämnda ransaknings- och straffångar är följande att nämna

P. L. Brolin var af 5 eller 6 olika häradsrätter förklarad saker till en mängd å olika platser begångna stölder, då han, innan han skulle slutdömas, enligt K. Medicinalstyrelsens förordnande den 10.11.1887 för observation intogs å Växjö hospital. Målet har sedermera icke blifvit afdömdt, hvadan patient torde vara att anse som ransakningsfånge

Otvifvelaktigt straffånge år förre portbetjänten K. E. Åberg från Haparande, hvilken, sedan Medicinalstyrelsen, efter det han varit föremål för observation å Växjö kriminalasyl, afgifvit utlåtande rörande hans sinnesbeskaffenhet, blifvit dömd till lifstids straffarbete af K. M:t. Hans tillstånd är dock sådant att han ännu ej kan börja aftjäna detsamma (se nedan) Bland straffångarne är äfven uppförd Hans Johansson Werner fr. Qverrestad, hvilken är dömd till 5 års straffarbete för våldtägt. Emellertid var hans sinnessjukdom fullt utvecklad då domen delgafs honom, hvarför det möjligen kan vara omtvistligt huruvida domen vunnit laga kraft. I annat fall är han naturligtvis att anse som ransakningsfånge. I realiteten torde denna fråga vara skäligen likgiltig då Werners sinnesbeskaffenhet är sådan att hans återförande till straffanstalt näppeligen kan ifrågakomma.

Som straffånge betecknas slutligen Johan August Hellström, omnämnd i ett par om ej flera af mina inspektionsberättelser rörande Hernösands hospital. Hellström är född 1877. Dömdes den 10.8.1899 för tredje resan stöld men måste på grund af sinnessjukdom afbryta straffet redan den 12.9. s. å. Intogs å Hernösands hosp. den 2.12.1899. Rymde därifrån den 12.3.1900. Åtalad för stöld förklarades han straffri på grund af sinnessjukdom (i Östersund) och återintogs å Hernösands hospital den 8.6.1900. Rymde åter den 25.9.1900, åtalades för stöld vid Indals häradsrätt, förklarades ånyo straffri och återkom till hospitalet den 21.10.1900. Rymde för tredje gången den 10.9.1901, begick flera stölder men återfördes, utan att ha blifvit åtalad, den 29.9.1901. - Rymde för fjärde gången den 2.10.1905, uppehöll sig med ärligt arbete till den 11.11. s. å. då han återfördes till hospitalet:
Visserligen synes frågan om utskrifning af Hellström böra behandlas jämlikt § 52 af nåd. stadgan ang. sinnessjuka, men då Hellström, om han skulle blifva utskrifven, uppenbarligen har att fortsätta det 1899 afbrutna frihetsstraffet torde det nog vara riktigast att rubricera honom såsom straffånge.

Några anmärkningsvärda kroppsliga sjukdomar ha ej förekommit. Vid mitt besök voro 2 patienter sängliggande för kroppsliga krämper .
Intet själfmord har förekommit. Som olycksfall torde kunna räknas att ofvannämnda Nyberg, som är en utan tvifvel ganska farlig patient, lyckats afvika och ej kunnat ertappas. Rymningen af Blank-Sjöberg (se ofvan) torde knappast innebära någon fara för den allmänna säkerheten. – Dessutom hafva förekommit trenne rymningar, näml. 2 ggr af en pat. Dahlgren och 1 gång af en pat. Lindström; båda ha återförts inom kort stund. Flertalet patienter äro i formelt hänseende rediga och uppföra sig till det yttre anständigt och ordnadt. Antalet arbetande uppgick till 27 för dagen (6 i drefplockning, 13 i trädgårds och planeringsarbeten, 8 med handräckning inom afdelningarne); osnygghet förekommer endast i enstaka fall, medeltalet för dag uppgår icke till fullt en – våldsamma uppträden hafva varit ytterligt sällsynta och isolering har endast behöft tillgripas i två fall nämligen en gång beträffande en epileptiker, Landelius, i samband med hopade epileptiska anfall, samt en gång för en ytterligt opålitlig och vid lägligt tillfälle hänsynslöst våldsam patient Olof Jönsson, som varit isolerad i 48 timmar. Dessutom har förekommit skyddshandskar för en pat. under 4 dagar på grund af kirurgisk indikation.

Asylläkaren höll emellertid icke desto mindre före att sammanförandet inom en anstalt af enbart kriminella element medförde stora olägenheter. Alla patienter hafva ett gemensamt intresse, hvarom deras tankar kretsa, och som, hvar två eller tre af dem äro församlade, oföränderligen ger uppslag till samtal och öfverläggningar, nämligen orättfärdigheten i denna internering på obestämd tid, som motsats till den till viss tid fixerad förlust af friheten de eljes kunnat påräkna. Ordningen, stillheten och lugnet kunde därför anses till god del skenbar, komplotter, fara för gemensamt planerade rymningar och våldsåd låg ständigt i luften och det erfordrades en städse spänd uppmärksamhet för att kunna i tid afskilja element som visade tendens till sammangaddningar x) vid meddelande af ordningsföreskrifter måste också den största försiktighet iakttagas för undvikande af öppet trots, som bland dessa patienter lätt kunde få allmänn spridning. Den tvångsfria behandlingen vore nästan betingad af nödvändigheten, enär asylen knappast äger resurser att möta öppet våld. – Lyckligtvis erbjuder asylen å andra sidan ganska goda möjligheter att afskilja från hvarandra opålitliga element. Sänglägebehandling som disciplinärt – ehuru föregifvet terapeutiskt – medel hade äfven gjort goda tjänster. Inspektionsdagen voro 10 pat. sängliggande af mental indikation, däraf 3 i enkelrum.

Angående betjäningen, hvars kvalifikationer å en anstalt som denna har en särskild betydelse, meddelade asylläkaren bifogade tablå, hvaraf framgår, att omsättningen varit synnerligen stor och att det mött betydande svårigheter att erhålla dugligt folk. Särskildt må påpekas att nästan alla till tjänst antagna f.d. militärer visat sig oanvändbara. – De vid inspektionstillfället i tjänst anställda ansågos emellertid i det hela rätt väl kvalificerade. 7 af dem äro gifta, och 7 ännu ej antagna till ordinarie skötare. Svårigheterna att erhålla betjäning voro dock ej öfvervunna, ty det hade hittills visat sig omöjligt att komma till en högre numerär än 23. För att fullständigt kunna belägga asylen beräknades ett behof af 29 – 30.

Angående ansökningshandlingarne för de direkt utifrån intagna upplystes att 15 af dessa inkommit i första hand till direktionen för Wäxiö hospital och då beviljats utan remiss till Medicinalstyrelsen. x) Till förekommande af sådana hade bl.a hittils tillämpats den regeln att icke låta tvenne olika afdelningar sammanföras å promenadgården. Icke mindre än 27 patienter kunde betecknas såsom i ett eller annat hänseende opålitliga och farliga. Vid granskning af intagningshandlingarne fäste jag mig vid att vederbörande fängelseläkare vid afgifvande af attest enl. Bil A. för pat. Bourghardt åberopat K. Medicinalstyrelsen utlåtande att B. på grund af abnorm psykisk utbildning är i saknad af förståndets bruk. Jag nämner detta för att ytterligare understryka min mening om olämpligheten af den i stadgan ang. sinnessjuka den 14 juni 1901 nytillkomna föreskriften att A. bil. erfordras för den som "tilltalade för brott, i avseende till sinnessjukdom förklarats icke kunna till ansvar fällas." 10 ansökningar, hvaraf 2 dock ej ännu föredragits i direktionen, om inträde å asylen förelågo vid inspektionstillfället: att patienterna i fråga ännu ej kunnat mottagas berodde väsentligen på att betjäningspersonalen icke ansågs tillräcklig för ett större antal patienter än det vid tillfället förefintliga.

Sjukjournalerna voro förda med utförlighet, sakkunskap och omsorg. Med ledning af dem och genom i regeln kortare samtal med patienterna kunde jag utan svårighet bilda mig en öfvertygelse om behofvet af anstaltsvård för dem. En hel del patienter både nyintagna och äldre yrkade emellertid på utskrifning, i följd hvaraf jag med dem höll längre samtal. Följande patienter bland dessa torde här böra omnämnas.

Johannes Dahlgren fr. Högsäter (misshandel). Pat. lider af masshallucinationer från flera sinnesområden samt barocka paranoiska tankevillor. Befann sig i ett tillstånd af höggradig oro. Någon tanke på utskrifning kan för närvarande ej ifrågakomma Dahlgren hade till Med.Styrelsen afsändt en skrifvelse som här bifogas.
Landelius, ett par gånger omnämnd i mina inspektionsberättelser från Vadstena hospital; epileptiker, som gjort sig skyldig till svåra våldsdåd. Har alltjämt täta anfall med djup omtöckning, men har på senare tid i följd af noggrann öfvervakning ej behöft isoleras. Är en synnerligen svårskött, farlig och ömtålig patient. Kan ej ifrågakomma till utskrifning

Bourghardt. Då rättsmedicinskt utlåtande rörande denna pat. helt nyligen föredragits i K. Medicinalstyrelsen, torde jag här kunna inskränka mig till att i korthet erinra om att B. är en i psykiskt hänseende undermålig och degenererad individ, som alltsedan barndomen visat sig omöjlig både i skolan och hemmet och som efter uppväxten visat täta lynnesväxlingar af sjuklig art utpreglade moraliska defekter och perversiteter samt en absolut oförmåga att anpassa sig i samhället. Vid upprepade samtal med honom kunde jag konstatera att denna i handlingarne lämnade beskrifning måste vara i allo korrekt. Han är utan hvarje tvifvel en i följd af sjuklig sinnesbeskaffenhet samhällsoduglig individ, som icke utan skada för sig och andra kan undvara anstaltsvård och – disciplin. Han aflämnade vid besöket här bifogade rader.

Karl Viktor Jonsson fr. Väddö (Dynamitattentat). Enl. handlingarne skall pat. före och vid brottets begående röjt en hel del egendomliga sinnes– och tankevillor – bl.a. skall han å främmande orter – han är sjöman – hafva sett olika personer från hemorten. Å asylen har han i detta hänseende – liksom vid mitt samtal med honom – städse beträffande dessa sinnes villor yttrat sig undvikande, gjort halfva medgifvanden att han väl i så fall varit sinnessjuk, utan att dock ådagalägga någon pålitlig sjukdomsinsigt. Sista journalanteckningen upplyser, att han observerats utan yttra anledning brusa upp, blifva häftig, svära och mumla för sig själf, under hotfullt stirrande gående af och an. Själf förnekade han riktigheten af denna uppgift. Med all sannolikhet kvarstå hos pat. en hel del sjukliga symtom. Han sade sig trifvas rätt bra å asylen; "har aldrig haft det så lugnt och bra" Ådagalade ingen nämnvärd ifver att bli utskrifven, förnämligast på den grund att hans lilla förmögenhet alltmera smälter ihop, då han betalar afgift enligt bestämmelserna för andra klass. Huruvida pat. författningsenligt skulle kunna medgifvas afgift enligt tredje klass torde välvara ovisst, men i ett fall som detta där möjligheten af pat:s återställande till hälsan icke kan anses utesluten är det onekligen obilligt och uppenbarligen till skada för pat:s framtida utsigter att tära på hans kapital, då räntorna däraf torde räcka till afgift enligt tredje klass. – Att utskrifva patienten synes mig för närvarande icke kunna tillrådas

Herman Teodor Andersson fr. Ekerö (snatteri och fylleri) Pat. är alkoholist, och har begått åtalade gärning under rusets inflytande. Att döma af handlingarne torde han med all sannolikhet ej kunna afhållas från att ånyå förfalla till alkoholmissbruk om han lämnas åt sig själf, men för öfrigt torde han kunna anses som en ofarlig individ, som, förutsatt att han komme under god omvårdnad och tillsyn utan olägenhet skulle kunna utskrifvas.

Arvid Johansson, fattighjon från Göteborg (Sedlighetsförbrytelse mot minderåriga). Pat. som till Medicinalstyrelsen insändt bifogade skrifvelse är imbecill med enstaka epileptoida anfall. Hans förbrytelse har varit af tämligen ofarlig art och i det hela är pat. en beskedlig stackare, som knappast behöfver vårdas å en anstalt som denna, utan väl skulle kunna vistas å en sluten försörjningsinrättning, sådan som Gibraltar i Göteborg där han i själfva verket vistats upprepade gånger, men hvarifrån han oförståndigt nog tid efter annan utskrifvits. Med anledning häraf får jag tillstyrka hans utskrifning jämlikt § 48 mom 1 och 3 af nåd. stadgan ang. sinnessjuka, för så vidt direktionen finner anledning att därom göra framställning.

Peter Laurentz Brolin fr. Blentarp. Ransakningsfånge (se ofvan). Pat. röjde vid tiden för brottens begående eller åtminstone vid de med anledning däraf företagna ransakningarne en del förryckta ideér. Sannolikt kvarstå ännu åtminstone rester af dessa, men det är knappt antagligt att de på länge haft någon nämnvärd betydelse för pat:s handlingssätt. Han är sedan flera år redig och ordnad i sitt uppträdande, ganska mångsidigt arbetskunnig, i vissa hänseenden pålitlig, men å andra sidan ganska bekväm, själfrådig och benägen för öfversitteri och herrsklystnad. Han har i flera repriser medgifvits ganska stor frihet, men aldrig under någon längre tid kunnat sköta sig oklanderligt. Att utskrifva honom torde både af praktiska och formellt – juridiska skäl icke kunna ifrågasättas, men jag framkastade vid min inspektion en tanke på att han skulle kunna öfverflyttas till Korsberga om något inackorderingsställe där husfadern har tillräcklig auktoritet för att beherrska patienten stode att finna. Öfverläkaen Lindell, med hvilken jag senare haft tillfälle att rådgöra i denna fråga, ansåg emellertid Brolin mycket för själfrådig för att passa i Korsberga.

Hellström (se ofvan) vid flera tillfällen har jag haft anledning att taga i öfvervägande frågan om H:s utskrifning, då han å den anstalt han vårdats varit beskedlig och frånsedt sina rymningstendenser lättskött. Hans imbecillitet och allmänna hållningslöshet samt hans ständigt upprepade stölder så snart han kommit på fri fot, göra det dock högst antagligt att han icke skulle kunna reda sig på egen hand. En fortsättning af det honom ådömda frihetsstraffet åter skulle med all säkerhet endast gifva anledning till förnyadt utbrott af den akuta psykos som ursprungligen föranledt hans intagning å hospital.

Följande patienter torde slutligen förtjäna ett kortare omnämnande:
Segerfelt, öfverflyttad från Göteborgs hospital, där han med skäl ansågs för en särdeles opålitlig och farlig patient, har rönt ett synnerligen gynnsamt inflytande af förflyttningen. Han har behandlats med den största hänsyn, erhållit ett visst mått af frihet och en del andra mindre förmåner, hvarför han visat sig mycket tacksam, har inom vissa gränser ådagalagt hederskänsla och fullkomlig pålitlighet, men är å andra sidan synnerligen styfsint och omedgörlig, förstår att beträffande småsaker genomdrifva sin vilja. Har antydt att hans i viss mån förändrade uppförande beror på en bättre behandling i Växjö än i Göteborg. En skrifvelse, författad af pat. år 1901 synes gifva vid handen att pat. åtminstone enligt sin egen uppfattning simulerat en del af de symtom som föranledt hans frikännande: Båda dessa antydningar torde dock böra upptagas med största försiktighet. Han önskar ej någon utskrifning, ty han inser att hans ställning efter en sådan skulle blifva mycket vansklig.

K. E. Åberg (se ofvan). Sedan utlåtandet angående A:s sinnesbeskaffenhet af asylläkaren afgifvits har bl.a. följande anteckningar om Å:s tillstånd gjorts i sjukjournalen: 4.4.1907. Tillståndet lika som under status presens: Samma ängslan för det förestående dödsstraffet. Fruktar likafullt för att vara smittad af baciller och för lungsot. Säger sig vilja dö. 19.4. Underrättades om K. M;t:s dom gående ut på lifstids straffarbete. Tycktes däraf ej taga något som helst intryck. Företer en snarare mera stereotyp och katatonisk sjukdomsbild än förut; vill ej äta; vägrar särskildt att dricka mjölk; alltjämt sängliggande. - Vid mitt besök kunde han ej förmås att i minsta mån meddela sig. Det lider naturligtvis intet tvifvel att sjukvården å kriminalasylen är förenad med stora svårigheter och det synes mig fortfarande kunna ifrågasättas huruvida detta system att inom en särskild anstalt sammanföra enbart kriminalpatienter af en viss kategori öfverhufvud taget är rationelt och lämpligen bör fullföljas, men å andra sidan har man dock redan att anteckna det faktum att värksamheten å Växjö kriminalasyl hittills gifvit ett godt resultat – ett i själfva verket snarast oväntadt godt resultat – och detta ehuru den första tiden efter en anstalts öppnande gifvetvis alltid är den vanskligaste. Det synes mig därför vara för tidigt att definitivt uttala sig om systemet, och äfven för tidigt att nu yttra sig om de modifikationer i det samma som emellertid påtagligen snart måtte komma under diskussion, bland annat därför att asylen snart torde bli till fullo belagd och därmed samma missförhållanden åter komma att inträda som varit närmaste anledningen till dess inrättande.
Georg Schuldheis

Afskedade:
För fylleri och misshandel af kamrat 1
För fylleri 5
För förtärande af spritdryck å vaktrummet i öfverlastade kamraters sällskap. 2
För försumlighet och olämplighet 2

Till insp af Växjö Kriminal asyl. 1907.
Wexio an X oktober. 8:de
Komunal Styrelsen
Stockholm.
Ärade Farman.
Jeg tilllater mig herigenom att raportere jeg har sitte arestera nu ett år var den 7:de oktober för 20, kroner, og den tiden synes mig förlong da jeg påo samme tid kan tjene 2 000 kroner, og ber af venlig het ni er god og jör mig fri. Jag sat förs i Uddevalla arestera i fra 7:de october 1905 till juni 1906 altså i 8:te månader med 2 gånger mat mat om dagen, og sedan transportera ned till Smaåland
Som jeg nu sitter, så sant det finnes en lag og rett till i Sveriges rike Så ver god og jör mig fri vill jeg blive dem taknemli teknar jeg med agtelse mitt namn, Johannes Dalgren fra Högseter
Adres. Wexiö and X
Hospital:s arest
Småland
Helst snart
Bourghardt

Till Öfverinspektören!
Jag har visserligen under de sista fem åren varit mycket ombytlig på platser i Amerika, men jag har skött dem till belåtenhet så att jag alltid fått goda arbetsbetyg då jag slutat. Jag har aldrig förut stulit något på nån plats, och min största önskan är att få en plats då jag kommer ut igen, och sköta mig bättre. Om jag under loppet af ett år sköter mig ordentligt, kan jag då få bli utskr?
Wexiö hospitals Anex den 5 Febr. 1907.

Till Högedle Herr Generalderiktör "Linderoth." Stockholm.
"Förlåt jag besvärar."
Mitt namn är "Arvid Johansson" - - från Göteborg. Jag har en följd af - - år, varit intagen på Gibraltars försörjningsinrättning i Göteborg, och der jag äfven åtnjutit vård. Någon spesiell sjukdom har jag ej, utan det var egentligen för jag ej hade något arbete, som jag blef intagen derstädes. Men när jag blef frigifven derifrån sista gången råkade jag genom en förseelse komma i fängelse och derifrån till Wexiö hospitals Anex, der jag för närvarande vistas och åtnjuter wård. Men nu ville jag fråga Herr Generalderiktören, om det vore möjligt, att få komma tillbaka till Gibraltars Försörjningsinrättning igen för här i Småland trifs jag ej på något vilkor hvarföre jag önskade att Generalderiktören vore af den stora godheten och anstalltade om så jag fick komma tillbaka till Gibraltars försörjningsinrättning igen. Den vård jag har erhållit på dessa ställen, är ej af det slag att jag kan på något sätt gilla densamma, men i förhållande till "Wexiö Anex", så är det bättre att vara på Gibraltars Försörjningsinrättning för här är det Kriminalhospital, och ej så att man får arbeta och försörja sig sjelf. För närvarande är jag ganska frisk och arbetsför hvarför jag beder om att snart få komma till Gibraltars försörjningsinrättning.
Om snart svar beder!
Högaktningsfullt. Arvid Johansson
Patient på Wexiö Anex.
Min adress är: Arvid Johansson
Wexiö Hospitals Anex.
Wexiö.

P.S. Detta brefvet är nu skrifvit med tilllåtelse af härvarande Läkare "Docktor Lauritzsén. D.S.