Berättelse till K. Medicinalstyrelsen öfver af undertecknad den 26-27 juli 1907 förättad inspektion af sjukvården å Piteå hospital och asyl. Närvarande t. f. öfverläkaren Axel Lundgren och bitr. läkaren O. O Ottosson. Undertecknads näst föregående inspektion ägde rum den 21-22 juni 1906
Antalet sjukplatser beräknas till 370, hvaraf 204 å manssidan och 166 å kvinnoafdelningen. Å hvardera könssidan finnas 16-18 platser å öfvervakningsafdelning. Af platserna å manssidan beräknas 18 (ursprungligen 20) å den nya kolonivillan, 12 i familjevård hos gifta skötare samt 10 å den s.k. epidemipaviljongen.
Antalet patienter under inspektionsdagarne uppgick till 369, hvaraf 202 män och 167 kvinnor; en af de sistnämnda permitterad. Till fyllande af de 2 lediga platserna å manssidan hade 2 patienter efterskrifvits.
Af männen vårdades 16 i kolonivillan, 12 i familjevård och 7 i epidemipaviljongen.
Exspektanternas antal uppgick till 115, af dessa voro anmälda

Alla de åt det anmälda äro sinnesslöa eller sådana sinnessjuka som efter gjord förfrågan befunnits utan olägenhet kunna vårdas i hemmet. Omsättningen har varit relativt liflig, i det att sedan näst föregående inspektion intagits 38 män och 40 kvinnor; summa 78. Väntetiden för dessa, räknadt från ansökningens inkomst till direktionen, hade uppgått till:

Med afseende å kroppsliga hälsotillståndet är intet af särskildt intresse att omnämna. Vid inspektionstillfället voro 4 män och 3 kv. sängliggande för kroppslig sjukdom, nämligen lungtuberkulos (utom en kvinna lidande af annan sjukdom). Antalet af lungtuberkulos lidande uppgick till 11, hvaraf 6 män och 5 kvinnor. Af samma sjukdom hade sedan näst föregående inspektion aflidit 3 män och 7 kvinnor. Å öfvervakningsafdelningarne voro vid inspektionstillfället sängliggande, på grund af mental indikation, 9 män och 5 kvinnor. Angående resultatet af kolonivården under innevarande år inhämtades att till kolonien öfverflyttats tillsammans 28 patienter, hvaraf 7 återflyttats till de slutna afdelningarne 6; af dessa 1 i följd af kroppslig sjukdom och 5 på grund af psykisk försämring; till familjevård af utrymmmesskäl 5, utskrifna till hemmet 4; kvarvarande (af de under året utflyttade): 13

Af de i familjevård under året befintliga hade 2 utskrifvits 2 på grund af försämring i det psykiska tillståndet öfverflyttats till slutna afdelningar och 2 af samma skäl till kolonivillan. Antalet i familjevård befintliga hade hela tiden varit 12.

Vid inspektionstillfället var en man isolerad enligt egen önskan hvarjämte en man (paralytiker) var iklädd skyddshandskar. För öfrigt förekommo inga skyddsmedel innebärande mekaniskt tvång. Af anteckningarne rörande användning af sådana medel sedan årets början inhämtades, att tvenne män tidtals på egen begäran varit instängda i eget rum samt att isolering för öfrigt förekommit i tre fall, nämligen beträffande en man under 5 dygn på grund af våldsamhet, en annan man 2 ggr resp 4 och 10 timmar af samma orsak, samt beträffande en epileptisk kvinna några dygn i 3 olika repriser och en annan kvinna i 2 repriser, en gång under 3 dygn, en gång under 1 ½ dygn. –Dessutom hade skyddshandskar kommit till användning för 3 patienter; för 2 af dessa uteslutande på grund af kirurgisk indikation Af osnygghetslistorna framgick att under tiden 1 juli 1906–30 juni 1907 antalet osnygga uppgått till 6,12 i medeltal för dag å manssidan samt å kvinnosidan 6,7, motsvarande resp. 3% och 4% af den beräknade beläggningssiffran
Inspektionsdagen den 26 juli uppgick antalet arbetande till 152, hvaraf 83 män och 69 kvinnor. Af samtliga denna dag närvarande voro alltså 41,1% af männen och 41,4% af kvinnorna sysselsatta.

Vid granskningen af intagningshandlingarne fäste jag min uppmärksamhet vid följande
1:o beträffande bil. A rörande N:o 925 Karl Johan Sandström. Ansökan ankom den 14.1. 1907. Bil. A. var utfärdad af dr B. Aurelius på grund af den 8.12. 1906 företagen undersökning, samt var försedd med följande påskrift; "att C. J. S. vid idag företagen undersökning befunnits fortfarande vara sinnessjuk samt i trängande behof av vård å hospital intygas härmed på heder och samvete. Umeå den 11 jan. 1907 Teodard Hammarin leg. läkare underläkare vid länslasarettet i Umeå."

2:o beträffande N:o 951 Matilda Karolina Jakobsson. Ansökan ankom den 15.4.1907. Bil. A. var utfärdad af Dr O. Wiklander i Neder Kalix på grund af den 6.12.1906 värkställd undersökning samt försedd med följande den 1. maj 1907 daterad påskrift af nämnda läkare: "att enkan M. K. J., hvilken af mig idag ånyo blifvit undersökt fortfarande befunnits vara sinnessjuk på sätt ofvan är angifvet samt i stort behof af vård å hospital intygas på heder och samvete." Att dylika påskrifter icke författningsenligt kunna anses giltiga har jag haft flera anledningar att påpeka. Den här sist omnämnda som härleder sig från samma läkare som utfärdadt A. bilagan är dock –det måste medgifvas -formulerad på ett i realiteten tillfredsställande sätt. Sjukjournalerna voro förda på ett tillfredsställande sätt. Med ledning af dem kunde jag utan svårighet öfvertyga mig om de nyintagnas behof af anstaltsvård. Som vanligt yrkade en del patienter på att blifva utskrifna under anförande att de vore fullt friska.

Af dessa torde här i korthet böra omnämnas E. L. Wennberg från Sveg, hvilken röjde de mest barocka storhets- och förföljelseidéer Hans anhöriga ha emellertid icke kunnat öfvertyga sig om att han är i behof af anstaltsvård, utan hafva då intet annat hjälpt gjort hemställan om hans utskrifning hos K. Majestät. Då denna framställning genom Medicinalstyrelsen remitterats till t. f. öfverläkaren torde Styrelsen snart nog kunna motse en utförlig redogörelse för detta i själfva verket mycket otvetydiga fall. Åtskilliga patienter befunno sig i mer eller mindre framskriden konvalescens eller syntes af andra skäl kunna i sinom tid ifrågasattas till utskrifning. I detta sammanhang kan nämnas att sedan näst föregående inspektion utskrifvits 5 män och 10 kvinnor såsom förbättrade eller icke vidare i behof af anstaltsvård. Kriminalpatienternas antal uppgick till 10, nämligen 9 män, hvaraf 8 otillräkneliga och 1 fängelsefånge samt 1 kvinna, "otillräknelig" Sedan näst föregående inspektion har en kvinlig kriminalpatient, "otillräknelig", aflidit. Dessutom har en observationspatient varit intagen från den 28.11.1906 till den 25. jan 1907 då hon utskrefs såsom icke sinnessjuk.

Angående den i flera föregående berättelser omnämnda kriminalpatienten Olof Otto Eriksson fr. Obbola var sedan näst föregående inspektion i journalen antecknadt:
1906.28.12. Sedan midsommar ganska hygglig och pålitlig; mera pålitlig och dämpad. 1907.6.3. Något mera liflig och rörlig. 20.3. Hemkom efter besök i staden något berusad (i följd af försumlighet från den medföljande skötarens sida) Något morsk och pockande 30.6. I det hela lugn och jämn, men benägen för skämt och skoj. Vid en del permissioner ej hemkommit på utsatt tid, sökt slingra sig med olika förklaringar. Är flitig då han får något arbete som intresserar honom. Eljes loj och lat. 25.7. Sista tiden punktlig; har ej missbrukat sin frihet, arbetat oklanderligt.
Pat:s tillstånd är sålunda i det hela oförändradt och det förefaller mig fortfarande tvifvelaktigt huruvida han skulle kunna reda sig i hemorten. Emellertid kan han knappast anses vådlig för allmänna säkerheten och har ju långa tider uppfört sig såsom en frisk menniska, på grund hvaraf alla skäl tala för lämpligheten af att permittera honom för någon tid, som icke torde tilltagas allt för knappt, ej gärna mindre än 3 månader. § 54 af stadgan angående sinnessjuka lägger dock hinder i vägen för öfverläkaren att permittera denna patient men då beslutanderätten rörande utskrifning af sådana patienter som denne tillkommer Medicinalstyrelsen enligt § 52 torde däraf följa att Styrelsen är oförhindrad att permittera honom på viss tid; och får jag för min del tillstyrka bifall till en sådan åtgärd om direktionen därom skulle göra framställning.

Med anledning af här bifogade klagoskrift från förre sjukskötaren Lans meddelade t. f. öfverläkaren följande: Lans antogs i tjänst den 21 maj 1907 men lämnade olofligen tjänsten redan den 30 juni eller 1 juli. Förnämsta anledning härtill torde hafva varit att Lans ådragit sig skulder i staden, och genom öfverläkarens och sysslomannens ingripande föranleddes att vid aflöningen den 30 juni betala denna skuld. Han fick nämligen besked om att han ej kunde få kvarstanna i tjänsten om han ej ordnade sitt mellanhafvande med fordringsägaren. Lans var under sin tjänstgöring för öfrigt lat och försumlig, samt sökte vid ett eller annat tillfälle ehuru förgäfves att utbekomma förskott å sin aflöning. Lans uppgift att patienterna vid utarbete icke hafva stöflar vore sanningslös. Ingen af dem hade klagat öfver vätan eller öfver arbetets beskaffenhet. Inga förkylningssjukdomar hade förekommit.

Att maten är riklig och god torde utan vidare vara klart. Sillen utlämnades alltid sköljd och rensad, utom till en afd. (A å kvins) där patienterna själfva företaga rensningen. Brödet var vid mitt besök af två slag, nämligen dels hårdt, synnerligen väl gräddadt och utmärkt godt, dels mjukt, i min smak icke så godt som det hårda, men så vidt jag kunde finna väl gräddadt. Flera patienter och till betjäningen hörande personer tillfrågades om det mjuka brödet. De flesta voro nöjda men några omtalade att gräddningen stundom kunnat vara något ojämn. –

Med afseende å den påstådda starka omsättningen bland betjäningen upplystes att under år 1906 flyttat 8 skötare (antalet enl. stat 27) samt under innevarande år 5 hvaraf en för sjukdom en för att fullgöra sin värnplikt; 2 -bland hvilka Lans själf hade olofligt lämnat tjänsten och en hade afskedats såsom olämplig. I min senaste årsberättelse har jag framhållit angelägenheten af anordnande i större utsträckning än hittills af organiserad under offentlig kontroll stående familjevård för sinnessjuka. Med anledning häraf anhöll Medicinalstyrelsen hos Psykiatriska föreningen om dess yttrande i denna fråga. Föreningens uttalande torde ännu icke inkommit till Medicinalstyrelsen, men enligt hvad jag inhämtat kommer detsamma att gå ut på behofvet af ytterligare utredning.

Emellertid framkastade t.f. Öfverläkaren Lundgren vid Psykiatriska föreningens möte en tanke, som han nu vid inspektionen återkom till, nämligen att för realiserande af planen får organiserad familjevård i ökad utsträckning borde ställas till vederbörande direktioners förfogande en efter omständigheterna afpassad summa, som finge användas till att bestrida kostnaderna för utackordering på hospitalets bekostnad, och under den kontroll, af lämpliga, anstalten tillhörande patienter i den utsträckning som vid hvarje särskild anstalt vore möjligt. För egen del hade han lyckats finna åtminstone ett hem –i Piteå stad –där man vore villig att mottaga ett par patienter från hospitalet.
Den utväg som t.f. öfverläkaren Lundgren sålunda anvisat synes mig vara enkel och praktisk och torde väl strängt taget vara den enda som under nuvarande förhållanden står till buds för åvägabringande af åtminstone en början till familjevård i samband med hospitalen:
Liksom i Korsberga torde man kunna förutsätta en inackorderingsafgift af något mindre än en krona i medeltal för dag och patient, sålunda förslagsvis 300 kronor årligen. Antaget att å flertalet hospital inackordering kunde anskaffas för 10 patienter –och mera kan man näppeligen beräkna under det första året så skulle för hvarje hospital erfordras ett anslag af högst 3 000 kronor. Hospitalens antal utgör, med frånräknande af Växjö, tolf, hvadan alltså för samtliga hospital skulle erfordras högst 36 000 kronor, eller då vid vissa anstalter antagligen till en början alls inga eller blott helt enstaka utackorderingar kunna komma i fråga –i rundt tal 30 000 kronor. Någon särskild ersättning till vederbörande läkare –och eventuellt äfven sysslomän –torde må hända under första året ej behöfva sättas i fråga. Eljes lär väl ett anslag för detta ändamål icke behöfva öfverstiga 1 500 á 2 000 kronor; hvilken summa kan beräknas ingå i ofvannämnda 30 000 kronor.
Som regler för utackorderingarne kunde lämpligen tillsvidare fastställas de för Korsberga kolonien gällande –i tillämpliga delar.

Ifrågavarande detaljer torde behöfva nogrannare öfvervägas, men visst är att en utveckling af familjevården i samband med hospitalen knappast är möjlig förrän vederbörande direktion och läkare hafva ofentligt bemyndigande att igångsätta saken samt för detta ändamål nödiga medel till förfogande. På grund af hvad jag sålunda anfört får jag hemställa att K. Medicinalstyrelsen behagande hos K. M:t göra framställning om anvisande af ett anslag, för år 1908, af 30 000 kronor, för anordnande försöksvis af i samband med hospitalen stående familjevård, af hvilken summa, förutom utackorderingsafgifterna äfven torde få bestridas eventuel ersättning åt verderbörande sysslomän (3) och (2) läkare (1). Om en sådan framställning vunne K. M:ts bifall borde sedan samtliga direktioner, utan den i Växjö, anmodas inkomma med utgiftsstat för försöksvis anordnad familjevård i den omfattning de lokala förhållandena vid hvarje särskild anstalt kunna tillåta.
Georg Schuldheis

Bilaga
Nr 1101 HD
Ink. till Medicinalstyrelsen 6 Juli 1907
Till Kongl. Medicinal styrelsen i Stockholm
Härmed får jag vördsamt anhålla om att lemna nogra upplysningar som enligt min och alla Sjötares åsikt är anmärkningsvärd inom Piteå Hospital.
för det första får Patienterna arbeta och slita stå många gånger för myck ont under det ogymsamma väderlegen det har hänt under den tid jag har haft anställning i Hospitalet att det har regnat och patienterna utkommenderats i arbete äfven enligt andra sjötares uppgift har då sjuke fått vara under kyla så väl slask ute i arbete och fått frusa och slita ont, i manga tillfällen har patienterna fått utföra sådant arbete som icke en frisk Meniska skulle villa göra till exempel stå i gödsel kasas och arbeta ibland uren och gödsel till knä med dåliga stöfvlar (Skor) en utaf patienterna klaga mig och sade att han får mista sludet utaf helssan om han ej fick sådant arbete som vore så beskaffat att han fick vara torr om fötterna. Fördet andra har Hospitalet för dålig mat (lite närande) för sådana Patienter som äro i arbete. Vilket enligt min åsikt icke kan återge den sjuke kraft eller styrka i Närfvena alla som jag har talat vid tror sig ej kunna arbeta i nogot Kropsarbete med den födan i längden, icke jag åt dit minstone, det finnes middagar för både patienter och Sjötare sådana att di får Norsk sill okogat ostekt öfven så osjöljd, och rabarber kräm och en brödbid detta är sant och torde bevisa att icke utaf högre befäl drages nogon vidare omsorg och förhållandet och det är ju ej att vänta bättre när en del utaf Hospitalets högre tjenstemän super och ligger sjuk i Dilirium på Lasareter till exempel Suslomannen.

För det tredje försämras förhållandet inom Hospitalet angoen Patienternas vård därföre att den underordnade personalen bytes om så ofta så att det är nyt folk nära på alltid, och orsaken är dertill den att di blir behanlat på ett sådant sätt eller på olagligt sätt hvilket jag fått se för mina egna ögon äfven di komenderas utöfver föreskrifterna. För det fjärde så får patienterna äta råa limper och i högsta grad dåligt bagat hvilket enligt min egen erfarenhet förstör Magen, Jag får nu till sist bedja att Medicinalslyrelssen tager vad ofvannämda i betraktande och ställer allt till di gånges bästa
Piteå den 2 Juli 1907
F. O. Lans
f.d. Skjötare