[Ankomstdatum och Diarienummer saknas]

Berättelse till Kongl. Medicinalstyrelsen öfver af undertecknad den 8 Augusti 1908 förrättad inspektion af sjukvården å Visby hospital.

Allmänna hälsotillståndet har sedan förra inspektionen i allmänhet varit godt. Något olycksfall eller själfmord har icke ägt rum. Sistlidne juni månad ägde däremot en rymning rum, i det en kriminalpatient, vid namn Hägglund, från promenadgården (där en semestervikarie för tillfället hade tjäntgöring) tog sig öfver planket; han infångades emellertid i närheten af sitt 3 à 4 mil från staden belägna hem och återfördes samma kväll till hospitalet.
Inspektionsdagen voro 4 kvinnor och 5 män sängliggande, alla af psykiatrisk indikation. Af dessa lågo 1 kvinna och 2 män uti enkelrum (med öppen dörr); den ene af dessa män hade icke någon säng, utan låg på madrass å själfva golvet, enär han slog sönder allt han fick tag uti; han hade äfven visat sig opålitlig och våldsam mot betjäningen, som han understundom hotade att "slakta".
Något långbad användes icke inspektionsdagen, icke heller något skyddsmedel, som innebär mekaniskt tvång. Något dylikt har icke blifvit användt sedan förra inspektionen, med undantag däraf att en kvinna, som var störande för reparationsarbetena å afdelningen, under D:r Magnussons semester varit isolerad 4 dagar 3 ½ timmar dagligen. Osnygghetslistorna utvisade, att antalet osnygga varit mycket ringa.

Af samtlige patienter voro sålunda c. 54,5 % af männen och c. 58 % af kvinnorna sysselsatta. För att få sysselsättning åt alla arbetsdugliga manliga patienter inköpes numera (sedan 1906) ved, som sågas och hugges å anstalten samt därpå återsäljes, medan patienterna tillförene brukade hyras ut till dylikt arbete i staden.
Ansvarstiden för omändringsarbetena af förra lasarettsbyggnaden hade utgått den 9 Juni i år och pågingo de vid afsynningen bestämda efterarbetena, utgörandes af en del mureri- snickeri- och målningsarbeten, ännu vid inspektionstillfället. Den elektriska belysningen hade blifvit färdig för ett par veckor sedan. Äfven hade de från fångvården beställda möblerna erhållits. Frånsedt de väl smala korridorerna gjorde afdelningarna i denna byggnad nu ett tilltalande intryck.
Å hvardera könsafdelningen finnes en öfvervakningsafdelning, bestående af förutom 3 enkelrum ett rum med 6 sängar och ett med 4 sängar. Som en olägenhet med den nuvarande anordningen anförde anstaltens läkare emellertid dessa afdelningars belägenhet rakt öfver hvarandra, hvarigenom äfven den andra afdelningen blef störd, så snart å någon af dem en patient {va.} orolig och stojande. Sålunda hade under detta år den kvinnliga öfvervakningsafdelningen emellanåt blifvit störd af den ofvannämnde {orolige} manlige patienten. D:r Magnusson menade för den skull, att det på längden ej vore lämpligt att hafva mer än ett kön i denna {byggnad} och att, om den planerade utvidgningen af {anstalten} först efter längre tid komme att {verkställas}, det blefve nödigt att taga i öfvervägande huruvida ej den gamla hospitalsbyggnaden kunde i större utsträckning tagas i bruk för manliga sjuka. Som bekannt är en del utaf denna sedan december 1906 åter upplåten för {sådane} manlige patienter, hvilkas sjukdom är af mera kronisk, obotlig art. Dessa lokaler gjorde emellertid ett mycket frånstötande intryck. Däremot användes de i tidigare inspektionsberättelser omnämnda cellerna uti tvätthuset {icke} vidare.

Sedan förra inspektionen hade {astalten} fått ny såväl uppsyningsman som förestånderska. Den förre hade varit skötare vid Upsala asyl och senast bitr. uppsyningsman vid {Vänersborgs}hospital och asyl, medan förestånderskan, {som} erhållit sin sjukhusutbildning vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg, varit bitr. förestånderska {vid} Piteå hospital och asyl.
Sjukvårdspersonalen utgöres i öfrigt af 5 skötare å mansafdelningen och 5 sköterskor å {kvinnoafdelningen. Af dessa tjänstgör å hvardera könssidans öfvervakningsafdelning 1 såsom nattvakt, hvilkens tjänstgöring räcker från 10 e.m. till 6 f.m. Denna går icke i tur, utan bestrides städse af samma person. Den kvinnliga nattvakten bebor eget rum å anstalten; den manliga nattvakten, som likaledes har bostad å anstalten, är gift med tvätterskan. I gamla hospitalsbyggnaden finnes icke någon nattlig tillsyn.
Av de 4 dagskötarna behöfves under tiden, då - såsom nu en längre tid varit fallet - någon mera orolig patient finnes, 2 ständigt å öfvervakningsafdelningen. Af de öfriga har en tjenstgöring å promenadgården, man skall denne äfven ombesörja städningen i gamla hospitalsbyggnaden, där på dagen inga patienter finnes frånsedt måltiderna, hvilka intagas här af dem, som här af sina sofplatser. Den 4:de dagskötaren har tillsynen med arbetena i vedgården. Så snart en skötare har ledigt, måste nu antigen arbetet här inställas eller promenadgården bli utan skötare, en situation, som inträder ganska ofta, då skötarne hafva ledigt en eftermiddag i veckan från kl. 2-6,45 e.m. utan då han haft eftermiddagsledighet under veckans söndag. Hvarje söndag har en skötare ledigt 2-6,45 e.m. och en 9-11,45 f.m., hvilken senare sedan får tjänstgöra till kl. 10 e.m, till hvilken tid en af dagskötarna alltid måste sitta i öfvervakningsafdelningen. D:r Magnusson framhöll, hurusom det vore stort behof af en 5:te dagskötare. Denne skulle då aflösa den skötare, som hade eftermiddagsledighet, ombesörja städningen å gamla hospitalsbyggnaden och göra en del förekommande handräckningsarbeten; i öfrigt kunde han så arbeta å skomakarverkstaden. Till skötare antagas här nämligen gärna personer, som är yrkeskunniga; af de nuvarande skötarna är sålunda en hemma i skomakeri- och en i skrädderiyrket.

Af hvad jag sålunda inhämtade, synes det mig uppenbart, att en ökning uti skötarnas antal är väl behöfligt. Däremot kunde jag icke bli öfvertygad om nödvändigheten af en ökning äfven i sjuksköterskornas antal, hvilket den nya förestånderskan ansåg behöfligt. Det synes mig tvärtom som en dagpersonal af 4 sköterskor borde vara tillräcklig å kvinnosidan, då hela denna afdelning ligger i en våning och då här ingen af personalen behöfver vara med på arbete utom afdelningen såsom på manssidan, fastän nu sköterskorna hafva något mera ledighet. De hafva sålunda ledigt en eftermiddag i veckan 2-10 samt hvarannan Söndag, därvid ena gången mellan 10-2, den andra mellan 2-8. Lördagseftermiddagar hafva de rättighet att arbeta för egen räkning, utan att dock få lämna afdelningen.
Några kurser för betjäningen hafva icke hållits vid Visby hospital, man skola två skötare och 2 sköterskor i höst vara med på de kurser, som då gifvas i Vadstena, för hvilken tid vikarier komma att anställas.

Granskningen af intagningshandlingarna gaf icke anledning till annan anmärkning än att dessa betr. en d. 6:te sistlidne juli intagen patient ej voro fullständiga, i det Bil. B och prästbeviset ännu icke erhållits, hvarför de på nytt skulle infordras.
Angående de nyintagnes behof af anstaltsvård förekom icke någon anledning till tvekan . Tvenne patienter klagade öfver deras olaga kvarhållande å hospitalet. I båda fallen var det fråga om manico- depressiv psykos med temligen periodiskt förlopp, och befunno sig båda dessa patienter vid inspektionstillfället i ett hypomant stadium utan sjukdomsinsikt, hvadan någon utskrifning här icke synes mig kunna ifrågakomma.
En patient (straffången Herman Nilsson) klagade öfver att han fått hyoscininjektioner. Dessa hade emellertid ansetts nödvändiga, då han genom oväsen störde hela huset, äfven den ofvanför befintliga kvinnoafdelningen.

Kriminalpatienternas antal utgjorde vid inspektionstillfället 6, däraf 4 män och 2 kvinnor. Af dessa äro 2 män och 1 kvinna otillräkneligförklarade samt likaledes 2 män och 1 kvinna straffångar. Ingen kriminalpatient har blifvit utskrifven sedan förra inspektionen. Däremot är en af de manlige straffångarna sedan dess intagen. Om denne, hvilkens namn är Nils Abel Hägglund, må följande anföras:
Han är född 1866, har dels varit sjöman, dels grofarbetare. År 1882 straffades han för stöld och har sedan flera gånger undergått förvandlingsstraff för böter. Förlidet år dömdes han för hot med lifsfarligt vapen mot tjänsteman (landtbruksingeniör) under tjensteutöfning, hvilket straff han avtjänat å länsfängelset i Visby 24/2 1907 - 30/11 1908, då han öfverflyttades till hospitalet, enär han uttalade hotelser att han, sedan han återfått friheten, skulle, i fall han "ej finge rätt", skjuta den ofvannämnde tjänstemannen, äfvensom yttrade, att han skulle hämnas på andra personer, som förföljt honom och gjort honom orätt, med ett ord visade bilden af en paranoia quaerulans och såsom quaerulant ansågs vara samhällsfarlig. Vid mitt samtal med honom yrkade han på "upprättelse" för det han blifvit oskyldigt dömd och frågade med hvad rätt landtbruksingeniören fick gå och trampa ner hans säd, förnekade helt och hållet, att han hotat skjuta denne; han försäkrade, att han ej ville komma ut, förr han fått upprättelse, utan till dess stanna antingen här eller i fängelset, i fall man nu ville sända honom tillbaka dit (där han ännu har ett par dagar af strafftiden att aftjäna).
D:r Magnusson upplyste, att Hägglunds familj, sedan den genom hans häktande mist sin förförsörjare, lede nöd och att hustrun för den skull bönfallit att få honom utskrifven. Då hon emellertid blifvit upplyst om, att ett kvarstannande å Gotland därvid säkerligen skulle få till följd fortsatt quaerulande med anklagelseskrifter mot tjänstemän och myndigheter å ön, hade hon tänkt sig att de skulle flytta öfver till fastlandet, där hon menade, att mannen, som är en duktig arbetare, nog skulle kunna taga sig fram. D:r Magnusson trodde sig veta, att hustrun hade mycken makt öfver mannen, så att hon härvidlag nog skulle sätta sin vilja igenom.
Beträffande möjligheterna af en utskrifning i detta fall synes mig denna kunna ifrågakomma endast i den händelse hustruns planer på en öfverflyttning till fastlandet kunna realiseras. Som bekant framhålla ju nämligen åtskilliga psykiatrier, hurusom en definitiv förflyttning till ny omgifning och annan ort är ett af de viktigaste momenten i de förryckta quaerulanternas behandling, och hurusom denna åtgärd i en del hithörande fall också onödiggöra den lifslånga anstaltsinterneringen, som ju städse förvärrar dessa patienters tillstånd och som därför bör tillgripas endast i fall, där andra åtgärder icke förmå att hindra ett fortsatt quaerulerande och att skydda samhället (jämför min uppsats: Studier öfver paranoia quaerulans, Hygiaea, September 1904, sid 979).

Det upplystes vidare af D:r Magnusson betr. detta fall, att de dagar, som voro kvar af strafftiden, gällde fövandlingsstraff, och att det ingalunda vore osannolikt, att böterna ifråga skulle kunna gäldas genom insamling i hemorten, där sympatierna till stor del lära vara på Hägglunds sida. Skulle detta ske, vore han alltså icke längre straffånge.

Alfred Petrén.