Öfverinspektörens näst föregående inspektion ägde rum 15-17 september 1908.

Hospitalet.
Inspektionsdagen den 17 december utgjorde antalet hospitalet tillhöriga patienter 359, nämligen å 1:sta klass 15 män och 15 kvinnor, summa 30 samt å allmän klass 164 män och 165 kvinnor, summa 329. I denna senare siffra är äfven inräknad en man, som sedan den 27/11 var afviken, och en man, som var permitterad. Denne senare vistades å Lunds lasarett i och för operation på grund af sjukdom inom gallvägarne.

Sedan näst föregående inspektion hade å hospitalet intagits 41 män och 43 kvinnor. Beträffande väntetiden för dessa se närslutna Bil. A. Som af denna framgår hafva fullt hälften intagits inom 3 månader efter det ansökan inlämnats. Af samtliga nyintagna hade 4 män och 9 kvinnor åter utskrifvits som tillfrisknade. Af länspatienter hade sedan förra inspektionen 4 män och 2 kvinnor utskrifvits tillfrisknade, 1 man och 1 kvinna aflidit samt 5 män och 9 kvinnor öfverflyttats till hospitalet. Angående den tid de kvarvarande länspatienterna vårdats här se närslutna Bil. B. Dessa hade alla exspektansplats vid hospitalet och ingå sålunda i den ofvan anförda exspektanssiffran.

Antalet arbetande uppgick inspektionsdagen den 17 december å manssidan till 63 och å kvinnosidan till 97, utgörande 35,4% resp. 54,8% af samtliga å allmän klass och å länsplatser intagna. Angående de arbetande patienternas fördelning å de olika sysselsättningarna hänvisas till bifogade Bil. C. Det kroppsliga tillståndet hade sedan förra inspektionen i allmänhet varit godt. Å kvinnosidan hade under denna tid intet dödsfall inträffat i tuberkulos och å manssidan endast 2. Ett själfmord hade ägt rum den 2/2 1909, då en å 1:sta klass intagen 60-årig man hängt sig i sitt rum. Denne hade vårdats å anstalten sedan maj 1908 och hela tiden visat sig tungsint och deprimerad samt yppat tankevillor af vid dylik stämning vanlig art (ansett sig ej vara värd att lefva, trott sig vara obotligt sjuk o.s.v.), äfvensom lidit af hallucinationer af hotande innehåll; i allmänhet hade han vistats å sitt rum, då han ej gärna ville vara ute å dagrummet bland de andra. Olycksfallet hade anmälts för vederbörande kronofogde. Antalet inspektionsdagen den 17 december sängliggande utgjorde å manssidan 33, däraf 4 på grund af kroppslig sjukdom, och å kvinnosidan 35, däraf 5 af kroppslig sjukdom, alla de öfriga af mental indikation.

Antalet nattbetjäning är å kvinnosidan 6, af hvilka en är stationerad på 1:sta klass, en å lugna och en å oroliga öfvervakningsafdelningen samt 2 å öfre B II för tillsyn af osnygga och opålitliga patienter, som här hafva sina sofplatser men som på dagarna vistas uppe, hvarjämte en patrullerar å alla till allmän klass hörande afdelningar. Å manssidan är nattbetjäningens antal mindre, då här endast finnes en skötare å den nattliga öfvervakningen å öfre B. II. Enligt hvad osnygghetslistorna utvisade, hade under de gångna månaderna af året antalet osnygga per dygn utgjort i medeltal 5,3 per dygn å bådadera könssidorna. Af skyddsmedel, som innebära mekaniskt tvång, förekommo å kvinnosidan badtäcken i 2 fall och handskar i 1 fall, å manssidan handskar i 9 fall (på grund af förstörelselusta) och isolering i 1 fall. Denne senare patient, en kroniskt sinnessjuk, som visar blind och hänsynslös våldsamhet mot omgifningen, hade på grund af sin farlighet varit isolerad större delen af året. Äfven en kvinna hade på grund af våldsamhet varit isolerad en stor del af året, ofta emellertid på egen begäran.

I fråga om de lokala förhållandena är att anteckna, att länspaviljongerna, efter det tillbyggnaden för ökning af platsantalet från förutvarande 10 till 14 (jämlikt nådiga brefvet den 5 juli 1908) blifvit verkställd, i början på året åter börjat beläggas, manssidans den 21 januari och kvinnosidans den 12 februari. I sitt nuvarande skick innehåller hvardera länspaviljongen en sal med 8 sängar och en med 5 samt 2 enkelrum (af hvilka det ena ej ingår i platsantalet utan beräknas som reservrum) äfvensom ett rymligt, smakfullt möbleradt dagrum. Medan dessa paviljonger, hvilka – som förut – användas till öfvervakningsafdelning för lugna, numera äro för detta ändamål både tillräckligt rymliga och synnerligen ändamålsenliga, gäller däremot motsatsen om de lokaler, som användas till öfvervakningsafdelning för oroliga (å afd. C.) Denna öfvervakningsafdelning rymmer med sin nuvarande, väl täta beläggning 11 platser, hvilket antal alls icke motsvarar behofvet; äfven är den i öfrigt från flera synpunkter mindre lämplig för sitt ändamål, i det endast en större sofsal finnes, så att patienterna ej kunna i nödig utsträckning fördelas, särskild klosett till afdelningen saknas o.s.v. Behofvet af nya öfvervakningsafdelningar för oroliga är sålunda synnerligen kännbart.

Granskningen af intagningshandlingarna gaf icke anledning till någon anmärkning. Sjukjournalerna voro omsorgsfullt förda. Utskrifning begärdes på manssidan af några äldre paranoici, hvaraf ett par aflämnade klagoskrifter, som här bifogas (Bil. D och E), och å kvinnosidan af en imbecillica, som visat periodvis uppträdande häftiga vredesutbrott. I intet af dessa fall kunde klagomålen föranleda till någon åtgärd. Den vid inspektionstillfället afvikne, som tillhörde 1:sta klass, hade den 20/2 1909 intagits på grund af kronisk intoxikation med alkohol och andra gifter. Under vistelsen härstädes hade han uppfört sig väl och arbetat på kontoret samt på sista tiden emellanåt haft permission att vistas utom området; vid ett dylikt tillfälle hade han försvunnit och sedan ej afhörts. Öfverläkaren meddelade, att han aldrig framställt någon begäran om utskrifning, men att sådan, om den påyrkats, knappast kunnat förvägras honom. Af journalen framgick också, att han under vistelsen å hospitalet icke visat några symtom af sinnessjukdom i egentlig mening. Antalet vid inspektionen närvarande kriminalpatienter utgjorde 19, däraf 13 män och 6 kvinnor. Af de förra voro 10 otillräkneligförklarade och 3 straffångar, af de senare alla otillräkneligförklarade. En manlig kriminalpatient, tillhörande kategorien otillräkneligförklarade, hade sedan förra inspektionen aflidit. Två män, hvilka intagits som observationspatienter, hade båda åter utskrifvits till fängelset.

Asylen.
Antalet inspektionsdagen den 20 december närvarande patienter uppgick till 833, däraf 415 män och 418 kvinnor. Tre platser voro sålunda lediga å manssidan. Efterskrifna voro 2 män; den återstående lediga platsen var reserverad för patient, som skulle öfverflyttas från hospitalet. Sedan förra inspektionen hade endast 3 män och 4 kvinnor därifrån öfverflyttats till asylen. Förutom dessa 6 hade 18 män och 24 kvinnor under ifrågavarande tid intagits härstädes. Beträffande väntetiden för dessa se närslutna Bil. F. I regel hade intagningen skett i den ordning de blifvit anmälda; i ett par fall hade dock, på vederbörande fattigvårdsstyrelses begäran, 2 patienter från samma kommun fått byta tur. Det fall, där intagning skett inom ett års väntetid, gäller en epileptiker (Lundgren), hvilken efter att redan hafva erhållit exspektansplats härstädes, blef häktad för hemfridsbrott och, sedan Kungl. Medicinalstyrelsen afgifvit infordradt yttrande i ärendet, därpå straffri förklarad, hvarefter Kungl. Styrelsen förordnade, att han skulle intagas, så snart plats kunde honom beredas.

De, som voro anmälda under åren 1901 och 1902, hade blifvit förbigångna af olika skäl, ett par för att de voro idioter, några emedan de - som ofvan nämnts – bytt tur med andra, flertalet dock emedan, då plats blifvit ledig, anmälan ingått, att behof af densamma för närvarande ej förelåge. Till dessa senare hör äfven en imbecill epileptica, som år 1901 blifvit förklarad straffri för barnamord. Ännu en till kategorien otillräkneligförklarade hörande kriminalpatient fanns bland exspektanterna. Denne (Edvard Charles Klingenberg från Lund), för hvilken ansökan om intagande å Lunds asyl inlagts redan i december 1903, blef den 22/4 1904 efter utlåtande af Kungl. Medicinalstyrelsen förklarad straffri för begången stöld, hvarpå han af Konungens Befallningshafvande blef öfverlämnad åt fadern, som nu begärde att i afvaktan på den sökta platsen själf få vårda honom. Äfven fanns bland exspektanterna en man, som vid ansökans ingifvande år 1903 var straffånge. Då denne (Karl Viktor Pettersson från Ljungby) år 1901 blifvit för stöld dömd till 4 års straffarbete, är han emellertid nu redan för länge sedan frigifven. I sitt nuvarande skick – med ansökan gjord af Kungl. Fångvårdsstyrelsen och i saknad af ansvarsförbindelse – äro ifrågavarande ansökningshandlingar alltså numera icke författningsenliga. Fastän det i den föreliggande Bil. A är upplyst, att personen i fråga redan vid ankomsten till fängelset var "sinnesslö", synes det mig likväl, förutom utbyte af ansökan utaf vederbörande och komplettering i ofvan nämnda hänseende, före intagning äfven böra fordras en ny Bil. A, som utvisar, att behof af vård å sinnessjukanstalt fortfarande, äfven under nuvarande förhållanden, är tillfinnandes.

Angående det kroppsliga hälsotillståndet är att nämna, att sedan förra inspektionen ett fall af tyfoidfeber förekommit, i det nästlidne september en kvinna å B II sjuknade häri. Hon vårdades å därvarande öfvervakning, och något nytt fall har sedan dess ej inträffat å anstalten. Bland dödsorsakerna må särskildt nämnas tuberkulos, hvaraf sedan förra inspektionen 6 män och 13 kvinnor aflidit. Vid inspektionstillfället voro ett par å hvardera könssidan sängliggande på grund af denna sjukdom. Dylika sjuka vårdas här å öfvervakningssal eller, när tillståndet så fordrar, å enkelrum. Hela antalet sängliggande utgjorde å manssidan 39, däraf 15 af kroppslig sjukdom och 24 af mental indikation, samt å kvinnosidan 55, däraf 29 af kroppslig sjukdom eller ålderdomssvaghet och 26 af mental indikation. Några af dessa lågo å C-afdelningarna, ett par å hvardera könssidan å infirmeri å A, men det stora flertalet å öfvervakningsafdelning å B. Sedan förra inspektionen, vid hvilken tidpunkt här å bäggedera könssidorna fanns öfvervakning endast å B II, omfattande de 2 salarna en tr. upp med resp. 11 och 12 sängar, hade öfvervakning å kvinnosidan anordnats äfven å motsvarande salar å B I, hvilken öfvervakningsafdelning öppnats sistlidne maj. I staten för år 1910 hade Direktionen nu begärt för anordnande af öfvervakningsafdelning äfven å manssidans B I nödig ökning i betjäningens antal. Att en dylik ökning af öfvervakningsplatserna är af behofvet påkallad, framgår tydligt af den ofvan anförda siffran på de å manssidan sängliggande.

Af skyddsmedel, som innebära mekaniskt tvång, förkommo vid inspektionen handskar i 5 fall (däraf 2 män och 3 kvinnor) på grund af skadegörelse- resp. förstörelsebegär; därjämte hade 2 kvinnor handskar nattetid. Sedan förra inspektionen hade skyddströja användts i 3 fall på grund af kirurgisk indikation samt isolering i 2 fall, i det en man (epileptiker) på grund af våldsamhet var isolerad 4 timmar sistlidne juni och en kvinna (likaledes lidande af epilepsi) varit isolerad några gånger från 2 till 5 timmar åt gången. Antalet arbetande uppgick inspektionsdagen den 20 december å manssidan till 130, utgörande 30,6% af samtliga manliga patienter, och å kvinnosidan till 199, eller om 19, som endast arbetade stundtals, frånräknas, till 180, utgörande 43,3% af samtliga kvinnliga patienter. Angående de arbetande patienternas fördelning på de olika sysselsättningarna hänvisas till Bil. G. Tvifvelsutan skulle flera fall kunna utväljas, som vore lämpade för öfverflyttning till familjevårdskolonien i Korsberga, men framhölls det mot ett dylikt förslag den svårighet att fylla A-afdelningarna (där det icke finnes någon nattvakt) med lämpliga patienter, som däraf skulle bli följden. Särskildt på manssidan hade det för öfrigt redan under nuvarande förhållanden sina svårigheter att kunna fylla A-afdelningarna, då endast mera lugna patienter kunna vårdas här med hänsyn därtill, att på dessa afdelningar all betjäning är kvinnlig. Då detta visat sig ej vara utan sina olägenheter, hade i staten för 1910 begärts att få förestånderskan å manssidan, hvilkens plats nyligen blifvit vakant, utbytt mot en biträdande uppsyningsman.

Granskningen af intagningshandlingarna gaf ej anledning till någon anmärkning. Bland de nyintagna fanns – som redan ofvan nämnts – en kriminalpatient (Lundgren från Sölvesborg). Fastän vederbörande fattigvårdsstyrelse betalar afgift för denne, synes mig dock i fråga om utskrifning § 52 uti gällande hospitalsstadgan böra tillämpas, då han tillhör kategorien otillräkneligförklarade. Sedan förra inspektionen hade 3 kriminalpatienter alla män, aflidit. Antalet närvarande kriminalpatienter uppgick till 26, däraf 20 män och 6 kvinnor. Af de förra voro 11 otillräkneligförklarade, 5 straffångar och 4 rannsakningsfångar, af de senare 5 otillräkneligförklarade och en straffånge. Af patienter, som begärde utskrifning, kan den sistnämnda förtjäna att särskildt omnämnas:
Anna Maria Pettersson från Linnared i Småland, 62 år. Dömdes den 29/6 1887 för mord och mordförsök till lifstids straffarbete. Sjuknade i fängelset med ängslan för halshuggning samt manikaliska anfall med förföljelseidéer. Intogs å Växjö hospital den 18/4 1889, hvarifrån hon den 10/7 1895 övferflyttades till Lunds asyl. Vid inkomsten hit var hon exalterad och har sedan omväxlande visat perioder af exaltation och af nedstämdhet och ängslan; dessemellan har hon äfven haft lugna perioder, så vintern 97-98, år 1903 och år 1905, då hon till och med gick fritt i parken en längre tid. År 1906 fick hon en ny manisk fas med efterföljande ängslan och oro. Sedan dess har hon nu i fullt 3 år befunnit sig i en lugn period. Då hon under det samtal, som jag med anledning af hennes begäran om utskrifning hade med henne, blifvit upplyst, att hon såsom varande lifstids straffånge enligt gällande stadga endast kunde utskrifvas till fängelset, framställde hon i stället att få bli öfverflyttad till Växjö hospital, där hon hoppades någon gång kunna få höra något från sin hemort. I öfrigt klagade hon öfver att behöfva vistas här på asylen bland en sådan mängd patienter, som ej sällan kommo i gräl med hvarandra.
Det upplystes vid inspektionen, att det å asylen finnes flera dylika fall af periodisk psykos med långvariga lugna perioder, under hvilka patienterna i fråga lämpligen kunnat vistas å öppen-dörr-afdelningen, dit de emellertid ej kunde flyttas såsom tillhörande asylen, å hvars stora, slutna afdelningar de sålunda måste vistas äfven under dessa tider, då en något friare vårdform varit möjlig. Dylika fall synas mig utgöra en synnerligen god illustration till lämpligheten af ett upphäfvande utaf skillnaden mellan hospital och asyl, hvarigenom en fullt rationell fördelning af patienterna blefve möjlig, så att hvar och en af dessa kunde vid hvarje tidpunkt få vistas på den afdelning, som med hänsyn till hans tillstånd är för honom lämpligast.
Alfred Petrén

Bil. A. [Lund 1909]
Sedan näst föregående inspektion hade intagits å hospitalet och asylen 41 män och 43 kvinnor; summa 84 . Väntetiden för dessa, räknadt från ansökningens inkomst till direktionen, hade uppgått till:
			Häraf		Från länspav.	Åter utskrifna:
			män	kvinnor		tillfriskn.	förb.	oförb.	döde	ej sinnessj
mindre än 1 månad i	21	fall	16	5		4			1	1 x
1-3 månader i	23	"	8	15		3				1 x
3-6 månader i	10	"	5	5	3	4
6-12 månader i	10	"	3	7	2	1
1-2 år i	17	"	8	9	9	1
2-3 år i	3	"	1	2
3-4 år i		"
4-5 år i		"
mera än 5 år i		"
Öfverf. fr. hospital i		"
x Observationspatienter.
Bil. B.[Lund 1909]
De länet tillhöriga patienterna hade vårdats här:
	mindre än 1 månad		1-3 månader	3-6 månader	6-12 månader	öfver 1 år
män	3		4	3	4
kvinnor			4	3	4	1
summa	3		8	6	8	1

Bil. C.[Lunds Hospital och Asyl 1909]
Antalet arbetande inspektionsdagen.
Arbetets art	män	kvinnor	Arbetets art	män	kvinnor
Biträde:			Tranport	31	32
i bageriet			Måleriarbete	2
i köket		4	Nystning
i ladugården			Nätbindning
i maskinhuset			Sadelmakeriarbete
i smedjan			Skomakeriarbete	2
i stallet			Skrädderiarbete	1
i svinhuset			Snickeriarbete
i tvätten		3	Skurning
vid renhållning			Städning
			Sömnad		26
			Strumpstickning		30
Skrifarbete			Spolning
Bokbinderiarbete	3		Spånad
Boktryckeriarbete			Väfnad		6
Borstbinderiarbete			Väfnad af band
Diskning			Vedsågning och huggning	4
Diverse yttre arbeten	2		Trasplockning		3
Diverse inre arbeten			Tagelplockning
Drefplockning			Transporter	6
Handräckning å afd.	26	4	Trädgårdsarbete	17
Häckling			Träslöjd
Jordbruksarbete			Trikåstickning
Kardning			Ylleplockning
Klippning af lappar, trasor m. m.
Lagning		21
Mureriarbete
Transport	31	32	Summa	63	97

Bil. D.
En anmälan
Till Herr "Öfverinspektören". öfver Lunds Hospitals Lazaretts Institution.
Härmed får jag, Wilhelm Muhl, meddelst denna anmälan, vördsammast anhålla, om följande:
1:o att, undertecknad, "Wilhelm Muhl", med nedanstående namnbeteckning, "Wilh Muhl" få genast (= ofördröjligen) medan Ni, Herr Öfverinspektör är här på bemälde. Institution blifva utskrifven ock utsläppt, utaf följande skäl: "att jag riskerar det värsta, nemligen: "att blifva förderfvad till min, såväl kropp som andra själsegenskaper utaf min antagonist" Öfverläkaren Herr Oskar Teodor Nerander, eller rättare sagt, utaf "den person", såsom han utaf en del personer benämnes för "Professor Nerander" – För denne såkallad "Professorn", riskerar jag, Muhl, att blifva på hans Embetsåtgörande förderfvad "till Kropp ock Själ". Att märka: hvarför undertecknad påstår detta, är följande: a) att, bemälde "Professor" har dels sjelf och dels genom andra låtit uppgifva falska uppgifter både om mitt namn och person; och äfven om "mina närmaste" och desse anser jag, "Wilhelm Muhl", att vara i främsta rummet min maka;

2:o min 84 åriga gamla mamma (= moder) och mina syskon b) att bemälde Professor har varit i fleres närvaro i högsta grad brutal mot mig flerfaldiga gånger inom denna Institution, hvilket jag kan ock vill bevisa att så har varit fallet om så skulle erfordras utaf Eder, Herr Inspektör? – Ånyo, begär undertecknad "Wilhelm Muhl", att varda, medan Ni {är}här, utskrifven från Lunds Hospitals Lazarett (= Lunds Hospital) – Likaledes får jag påpeka: "det vägras mig att få mer än detta ark papper, som jag har måst taga andra hälften till annat bruk; äfven detta kan betraktas att vara brutalt mot mig, med mera, m.m. etc, m.m; Jag anhåller vördsammast, att få mig i handom lämnad ett protokollsutdrag af denna anmälan i lagstadgad tid. Fri och öppen talan förbehålles Lunds Hospitals Lazarett för
Söndagen, den 19:de December 1909
Wilh Muhl
{ad..}
Ytterligare får undertecknad anmäla: att all "ordning", "skick" och "fason" nedtrampas i mångt och mycket, härstädes. Äfven uraktlåta Institutionens "Doktorer" och H:r "Tjenstemän" att respektera det, från Slottet i Stockholm daterade ock utgifna "Kungliga Nådiga brefvet, för den 2:dre November 1693, säger: Sextonhundranittiotre som förvaras inför (= hos) Malmö Rådstufvurätt, för år 1899, säger: Adertonhundra nittionio
Ut Supra
Wilh Muhl
{ad.}

Bil. E.
Till Jourhafvande Ronden å Lunds Hospital att öfverlemnas till Herr Inspektör!
Undertecknad har varit på Lunds hospital uti 9 år. Han förärade Herr Professor Ödman och Herr Docktor Lauritzen hvar sin liten tafla som han sjelf förfärdigadt De höllo till godo. med var sin tafla. Då Herr Docktor Gadelius reste härifrån var undertecknad ej på Snickareverkstaden kunde derför ej förära någon tafla, men skildes uti ett godt förhållande till honom. Ja dessa trenne Herrar Docktorer som skött Professuren under den tid jag legat här med dem är det ett godt förhållande. Men Herr Professor Nerander hatar och förföljer mig för hvarje dag och har gjordt det en längre tid. Ty begär jag flyttning ifrån C afd: sägande att jag aldrig har trifvits här och att det inverkar menligt på min helsa. Nej ingen flyttning. Begär jag att gå ut och arbeta med utsigt till utskrifning härifrån; Nej det beviljas icke. Men nu får jag dock upplysa om att jag för 2 år sedan blifvit lofvad utskrifning. Herr Docktor Sjövall kommer till mig och säger: "Han får bereda sig att ännu en liten tid stanna här" Strax före jul sade han. "Han får bereda sig att stanna här öfver Jul". Naturligtvis hade Herr Docktor Sjövall ej på eget bevåg så ung i tjensten här på platsen vågat säga sådana ord, utan antagligen hade Herr Professor Nerander tillåtit honom att säga dessa ord. Tvänne år hafva förflutit sedan dess, men Herr Professor Nerander håller mig fortfarande kvar, ofta har jag påmint om hemskickning eller någon sysselsättning Men alltid Nej till svar! Ett bref rekommenderadt skrifvit afsändes ej af honom. Det föregafs till skäl att jag ej hade frimärken. Dock har flera bref afgått härifrån då jag ej haft frimärken. Herr Docktor Gustafsson måste uppträda som en verkande orsak innan det skickades. Sorgligt är att skrifva men nödd och tvungen är jag att framdraga att för 4 eller 5 år sedan uteblef Julbalen den indrogs för Hospital och Asylpatienter under skäl att det ej fanns penningar i kassan. Då detta sades af Herr Professor Nerander om Nyåret ty ingen ville räcka honom handen då han kom ronden, då sade en patient inpå A1 afd: till honom. Att i Herr Professor Ödmans tid var der ett årligt anslag till Julbalen och den uteblef aldrig Ja det fanns ej penningar gafs till svar af Herr Professorn. Strax derefter på en bal räckte en fruntimmerspatient ut tungan då Herr Professor Nerander tilltalade henne.
Huru glad skulle jag ej blifva om jag hade någon sysselsättning och blefve flyttad härifrån finge vara en smula i sällskap med verksamma menniskor och få inandas något af lifvets luft. samt slippa att gå sysslolös det är både ledsamt och långsamt. Nu begär jag af Herr Inspektör att behjerta denna min skrifvelse och tacksam skall jag blifva om dessa mina önskningar uppfylles. Bästa Herr Inspektör haf hjerta för en ung man 9 års vistelse på Hospital dag och natt längtadt derifrån men dock ej blifvit flyttad derifrån – Mina medborgerliga rättigheter åtnjuter jag i samhället och mycket mycket glad skulle jag blifva bästa Herr Inspektör om jag åter finge lof att upptaga kampen för tillvaron. jag vill såsom förr då jag hade verkningskrets jag vill på rekommendationens väg gå fram. Hvilken glädje för mig frihetens härliga luft med hvilket välbehag skall jag ej värdera densamma. Jag vädjar nu till en Gentleman och då är jag förvissad om att dessa mina önskningar ej med likgiltighet passeras förbi, utan att de uppfylles, och jag får frihet jag får sysselsättning jag kan förtjena penningar och på ett hederligt sätt försörja mig. Den Tanken gör mig så glad och lycklig. Med aktning och förhoppningar om snar flyttning beder
Axel Fornell
Hospitalspatient
Lunds Hospital den 15/12. 1909.