Den 5 sistlidne maj öppnades länets paviljong för män och den 1 juni dess paviljong för kvinnor. Vägen till denna senare hade blifvit iordningsställd af hospitalet, sedan öfverenskommelse skett mellan landstingets förvaltningsutskott och hospitalsdirektionen på så sätt, att landstinget med 600 kronor ersätter hospitalet för detta arbete.
Då nu dessa paviljonger rymma hvardera cirka 30 platser, medan länet jämlikt nådiga brefvet den 9 juni 1905 endast äger att disponera 15 platser för hvardera könet, har i och med länspaviljongernas öppnande det för staten disponibla antalet platser ökats med cirka 15 för hvardera könet. Då någon ökning i det redan förut rätt stora antalet reservplatser icke är af behofvet, får jag med anledning häraf föreslå, att antalet staten tillhöriga platser bestämmes till 1030, däraf 515 för män och 515 för kvinnor.
Antalet första inspektionsdagen närvarande, hospitalet tillhöriga patienter utgjorde 1 005, däraf 505 män och 500 kvinnor. Uti dessa siffror äro äfven inräknade 2 män och 2 kvinnor, som voro permitterade. Antalet lediga platser var sålunda - om man utgår från ofvan föreslagna platsantal - å manssidan 10 och å kvinnosidan 15. Efterskrifne voro 3 män. Ingen patient var afviken.
Antalet länspatienter var endast 3, däraf 2 män och 1 kvinna, hvarjämte 1 kvinna var anmäld. Anledningen till att länets platser hittills rönt så ringa efterfrågan uppgafs vara den, att mången kommun – enligt hvad som försports – fann den för dessa stadgade afgiften af 2 kronor per dag väl dryg.
För intagning å länets platser fordrar öfverläkaren, till hvilken ansökan i fråga, som dock är ställd till lasarettsläkaren i Vänersborg, enligt öfverenskommelse med denne insändes, samma handlingar, som för intagning å statsanstalt äro föreskrifna, naturligen dock med det undantag att därvid erforderlig ansvarsförbindelse är ersatt af sådan utaf särskildt formulär. Denna förbindelse öfversändes till direktionen för Vänersborgs lasarett, när intagning skett, jämte upplysning om dagen härför, liksom äfven meddelande lämnas denna, när utskrifning resp. öfverflyttning till statsplats ägt rum.

Till intagning å Vänersborgs hospital och asyl voro anmälde 126 män och 41 kvinnor, summa 165. Af desse voro 46 män anmälde år 1907, 56 män och 21 kvinnor år 1908 samt 24 män och 20 kvinnor under innevarande år. Bland exspektanterna var en straffånge, men ingen otillräknelig förklarad.
Sedan näst föregående inspektion hade å anstalten intagits 49 män och 87 kvinnor, summa 136. Beträffande väntetiden för dessa se närslutna Bil. A. Som synes framgår af denna, att af kvinnorna fullt 1/2 och af männen betydligt mer än 1/3 intagits inom 1 månad efter det ansökan blifvit gjord. Det upplystes, att under senare månaderna åt akut insjuknade mera konsekvent lämnats företräde framför andra anmälde. Uppenbart är att ett sådant förfaringssätt, som ju ock har stöd i gällande stadga angående sinnessjuke (§. 27,a) måste få till resultat, att omsättningen ökas och anstalten blir till mera gagn, än då intagningen sker uteslutande efter ansökningarnas ålder.

Tvenne själfmord hade förekommit under förra sommaren, då en manlig och en kvinnlig patient dränkte sig i älvfen. Den förre, som vid tillfället i fråga var sysselsatt med skördearbete, hade lämnat arbetslaget under föregifvande, att han skulle gå ned till älfven för att dricka, den senare åter hade smugit sig bort under en promenad i parken, i hvilken ett tiotal patienter i sällskap med en sköterska deltogo. I båda fallen hade anmälan gjorts till vederbörande polismyndighet.
Ett svårare olyckstillbud hade under innevarande år ägt rum uti badrummet å afdelning 10, i det en patient tog sig för att skrufva på hett vatten till ett badkar, i hvilket en annan patient, fru R., vid tillfället ifråga låg i långbad. Denna slapp emellertid från affären med några svårare brännsår å underbenen. Med anledning af denna olyckshändelse hade i de oroligaste afdelningarnas (5 och 10) badrum de kranar å badkarens tilloppsrör, hvilka här tidigare funnits (liksom sådana fortfarande finnas i alla öfriga badrum), blifvit borttagna, och annan anordning gjord, så att tilloppet af varmt vatten kan regleras endast medelst tapplåsnycklar.
På tal om olyckshändelser må äfven omnämnas en rymning, som mellan jul- och nyår förlidet år företogs af en manlig patient. När denne därvid passerade öfver älfven brast isen, så att han fick stöflarna fulla med vatten; därpå vandrade han hela natten, som var mycket kall; sedan han blifvit omhändertagen och återförd till anstalten visade det sig, att han förfrusit högra foten, å hvilken därför alla tårna måst amputeras.

Beträffande förekomsten af kroppsliga sjukdomar är att anmärka, att sedan förra inspektionen förekommit icke mindre än 9 fall af tyfoidfeber, däraf 2 bland sköterskorna och 7 bland de kvinnliga patienterna. Af dessa senare hade 2 aflidit. Äfven under föregående år hafva åtskilliga fall af tyfoidfeber förekommit, äfven dessa alla å kvinnosidan. Flertalet af dessa tyfoidfeberfall (eller icke mindre än 13 af samtliga 23) hafva, som af närslutna Bil. B synes, inträffat å afdelning 10; de öfriga fallen åter hafva varit spridda öfver afdelningarna 7, 8 och 9. Under sådana förhållanden blefve det gifvetvis ett både mödosamt och kostbart arbete att medelst bakteriologiska undersökningar söka få reda på den eller de kroniska bacillbärare, hvilka sannolikt äro källan och orsaken till denna endemi.
Bland dödsorsakerna har tuberkulosen spelat den största rollen. Bland de närvarande patienterna funnos också vid mitt besök å hvardera könssidan öfver ett tiotal lidande af denna sjukdom. Några af dessa gingo uppe, men de flesta voro sängliggande. Då det rum å 8 platser i afdelning 4 (för män) resp. afdelning 9 (för kvinnor), som alltjämt användts för tuberkulösa, icke längre varit tillfyllest för detta ändamål, användes numera för dylika sjuka äfven ett 5-mans rum å afdelning 3A resp. 8A. Äfven ett par andra 5-mans rum uti dessa paviljonger användes såsom infirmeri för kroppsligt sjuka.

Antalet under andra inspektionsdagen sängliggande var 115, däraf 48 å manssidan och 67 å kvinnosidan. Af dessa voro 27 män och 36 kvinnor sängliggande på grund af psykiatrisk indikation samt 21 män och 31 kvinnor af kroppslig sjukdom eller svaghet. Af intresse kan vara att med dessa siffror jämföra antalet platser å öfvervakningsafdelningarna. Som af ofvanstående tablå framgår, finnes permanent öfvervakning för sängliggande anordnad på manssidan å 4 afdelningar och på kvinnosidan å 5 afdelningar, hvartill kommer enbart nattlig öfvervakning å 3 afdelningar på hvardera könssidan. Antalet öfvervakningsplatser å de olika afdelningarna synes å nedanstående tabell:

För erhållande af bättre kommunikationer mellan vaksalarna för oroliga och till dessa hörande badrum hade t.f. öfverläkaren vidare i nämnda reparationsförslag anhållit att äfven få upptaga en dörr dels mellan badrummet uti afdelning 4 resp. 9 och närgränsande vaksal, dels mellan badrummet uti afdelning 5 resp. 10 och närgränsande till afdelning 5B resp. 10B hörande rum, i samband med hvilken förändring den permanenta öfvervakning för kroniskt sjuka oroliga kvinnor, som nu är anordnad å afdelningen 10A, skulle flyttas till här omnämnda rum å afdelning 10B. Realiserandet af dessa förslag skulle gifvetvis vara till gagn för sjukvården, då oroliga patienter härigenom sluppe passera resp. dagrum, när de skola föras i bad. I fråga om badrummet i afdelning 5 resp. 10 fordrar det gjorda förslaget icke alls någon ändring uti rörledningarna, då badkaren här äro placerade å den vägg som är mottsat den, uti hvilken dörren skulle upptagas.

Osnygghetslistorna utvisade, att under de gångna månaderna af året antalet osnygga af olika grader i medeltal per dygn varit följande:
beträffande männen 5,73 af 1:sta graden, c. 2 af 2:dra graden och c. 0,3 af 3:dje graden
beträffande kvinnorna 10,16 af 1:sta graden, c. 2 af 2:dra graden och c. 1 af 3:dje graden.
Natten mellan inspektionsdagarna hade 9 män och 5 kvinnor varit osnygga af 1:sta graden, 2 män och 2 kvinnor af 2:dra graden samt en man och 2 kvinnor af 3:dje graden.
Någon isolering hade icke förekommit å kvinnosidan under detta år, hvaremot å manssida en epileptiker varit isolerad några dygn under hvardera af de 3 första månaderna, samt en synnerligen våldsam och svårskött patient, som i öfrigt hela dagen är i långbad, alltjämt dagligen är isolerad 2 timmar på morgonen. I öfrigt hafva cirka ett tiotal manliga patienter tidvis haft skyddshandskar, dels af kirurgisk indikation, dels för förstörelse af kläder. Äfven några kvinnliga patienter hafva tidvis haft skyddshandskar, därvid i allmänhet af kirurgisk indikation.

Inspektionsdagarna förekommo å kvinnosidan icke några tvångsmedel, hvaremot å manssidan en epileptiker (sedan 3 dagar före inspektionen) var isolerad i s.k. stormcell och en annan patient på grund af förstörelselusta hade skyddshandskar nattetid. 4 manliga och 5 kvinnliga patienter behandlades medelst långbad. Några badsegel vid dessa hade under de sista månaderna icke behöft användas.
Antalet arbetande patienter var å manssidan 193 och å kvinnosidan 254, utgörande 38,2% resp. 50,8% af de närvarande patienterna. Angående de arbetande patienternas fördelning å de olika sysselsättningarna hänvisas till närslutna Bil. C.
Vid granskningen af intagningshandlingarna anmärktes, att beträffande N:o 669 Josefina Johansdotters Scherman och N:o 588 Otto Andersson den läkarundersökning, på grund hvaraf Bil. A utfärdats, ägt rum mer än 1 månad före det ansökan inkommit.
Någon tvekan om behofvet af anstaltsvård kunde emellertid ej finnas i dessa fall, lika litet som i fråga om öfriga nyintagna.

Af de i öfverinspektörens berättelse öfver förra inspektionen omnämnde, som vid denna framkommo med klagomål öfver anstaltsvistelsen, har Anna Lena Johansdotter blifvit utskrifven. Däri omnämnde Johan Lagerstedt yrkade fortfarande på att blifva öfverflyttad till "Gibraltar". Då han emellertid, i synnerhet nu sedan han fått sin bostad i den ena öppendörrpaviljongen, skulle förlora mycket i både frihet och trefnad genom en öfverflyttning till sinnessjukafdelningen vid Göteborgs stads försörjningsinrättning, kan jag ej förorda hans utskrifning dit.

I öfrigt förekommo åtskilliga klagomål och yrkanden på utskrifning. Bland dessa förtjänar dock endast ett fall att särskildt omnämnas. Detta gäller en kvinna, Lovisa Andersson, född den 1 oktober 1861, som under 20 års tid vårdats å Stockholms hospital, där hon till en början under många år var isolerad, men sedermera fick lugnare perioder, då hon kunde vistas ute bland de andra patienterna; alltsedan öfverflyttningen till Vänersborgs hospital har hon nu icke alls haft några orosperioder och har under dessa c. 3½ år ständigt biträdt i stora köket; sedan öppendörrpaviljongen för kvinnor blifvit öppnad, har hon haft sin bostad uti denna. Då hon emellertid numera längtar efter sin hemtrakt (belägen i Värmland), tillrådde jag öfverläkaren att skrifva och höra efter, om hon där har några släktingar, som kunna och vilja taga mot henne.
Sedan förra inspektionen hade 3 manliga kriminalpatienter blifvit intagna, däraf 1 otillräknelig förklarad och 2 observationspatienter. Af dessa senare hade den ene åter utskrifvits till fängelset. Förutom denne hade ännu 2 manliga kriminalpatienter utskrifvits, i det en tidigare intagen observationspatient likaledes återförts till fängelset och 1 otillräknelig förklarad aflidit. Antalet närvarande kriminalpatienter utgjorde 20, däraf 10 manliga och 4 kvinnliga otillräknelig förklarade, 3 manliga och 2 kvinnliga straffångar, samt 1 manlig undersökningspatient.
T.f. öfverläkaren meddelade, att det under de 2 första månaderna (mars-april) af hans tjänstetid härstädes ett par gånger förekommit misshandel mot de sjuka, som föranledt honom att uppsäga resp. afskeda de härvid skyldige. Sålunda hade en sköterska för våld mot patient blifvit uppsagd och äfvenså en skötare för det han sparkat och slagit en patient, hvarvid dock den förmildrande omständigheten förelåg, att denne först öfverfallit skötaren i fråga och slagit hans näsa i blod. Ögonblickligt afsked hade en här sedan 4 år anställd skötare erhållit för det han tagit in en patient, som uppträdt något okynnigt, på ett rum och här på det gröfsta misshandlat honom. Slutligen hade en skötare blifvit uppsagd på grund af subordination mot uppsyningsmannen.
Denne senare uppsägelse gaf emellertid anledning till stor oro bland medlemmarna af platsens fackförening, hvilkens ordförande å dennas vägnar gjorde framställning om den ifrågavarande skötarens återtagande i tjänst. För att kunna möta en med anledning af det afslag, som på denna framställning gafs, eventuell strejk, annonserade t.f. öfverläkaren nu i flera tidningar, däribland Stockholmstidningens landsortsupplaga, efter skötare i händelse af behof; resultatet häraf blef en mängd ansökningar. Den befarade strejken uteblef emellertid, och syntes denna affär i dess ställe leda till en brytning inom fackföreningen, så att åtskilliga skötare utgingo ur denna, hvilken för öfrigt aldrig räknat tillnärmelsevis hela sjukvårdspersonalen inom sina led. Enligt hvad man kunnat förmärka hade det under de sista månaderna också varit lugnt bland betjäningen.
Slutligen må äfven omnämnas, att under nuvarande regim ett bättre förhållande mellan läkarna syntes hafva inträdt.
Alfred Petrén