Berättelse till Kungl. Medicinalstyrelsen öfver af undertecknad den 18 juni 1910 förättad inspektion af sjukvården å Göteborgs hospital.
Närvarande: öfverläkaren K. Vickström samt biträdande läkarna C. G. Trägårdh och W. Pålsson. Undertecknads näst föregående inspektion ägde rum den 5-6 juni 1909.
Antalet inspektionsdagen närvarande, hospitalet tillhöriga patienter utgjorde 230, däraf 109 kvinnor och 121 män, . I sistnämnda siffra är dock äfven en afviken inräknad. Då alltså alla platser – frånsedt den senares – voro besatta, var ingen efterskrifven.
Antalet närvarande, staden tillhöriga patienter utgjorde 66, däraf 36 män och 30 kvinnor. Då stadens platser äro till antalet 75, däraf 41 för män och 34 för kvinnor, voro alltså af dessa platser obesatta 5 för män och 4 för kvinnor.
Hela antalet närvarande sjuka utgjorde sålunda 296, däraf 157 män och 139 kvinnor. Medan de slutna afdelningarna voro belagda fullt, till och med något litet öfver den ordinära beläggningssiffran (å manssidan 144 i stället för 142, å kvinnosidan 130 i. st. f. 129), funnos å kolonivillorna vakanser å den för män till ett antal af 7 och å den för kvinnor till ett antal af 5. Å den förra vårdades nämligen inspektionsdagen 13 patienter och å den senare 9, hvilka siffror innebära en ökning af resp. 3 och 4 sedan förra inspektionen.
Med anledning däraf att de öppna villorna ännu icke kunnat fullständigt beläggas, hade några patienter icke blifvit inackorderade hos de gifta skötare, hvilka sedan början af året bebodde de 4 nyuppförda bostadslägenheterna för sjukvårdsbetjäning. De uti dessa för patienter afsedda lokalerna stodo sålunda alltjämt tomma, och framhöll öfverläkaren, hurusom det säkerligen skulle bli mycket svårt, om icke omöjligt, att vid denna lilla anstalt kunna besätta såväl dessa 12 familjevårdsplatser som de 20 uti manssidans kolonivilla befintliga platserna.
Å statens platser hade sedan förra inspektionen intagits 22 män och 15 kvinnor, summa 37 patienter. Mer än ½ af dessa hade – såsom framgår af närslutna Bil. A., hvilken utvisar väntetiden för de nyintagna – intagits inom 3 månader efter ansökningens inkomst till direktionen, medan den längsta väntetiden varit 1 á 2 år (nämligen för 1 man och 4 kvinnor). Endast 5 af de nyintagna, alla kvinnor, hade förut vårdats här som stadens patienter. Af sådana hade sedan förra inspektionen intagits 39 män och 29 kvinnor, af hvilka en stor del åter blifvit utskrifna som tillfrisknade eller förbättrade.
Angående den tid de å stadens platser vid inspektionstillfället närvarande vårdats därstädes se närslutna Bil. B. Som af denna framgår hade flertalet af dem vistats här mellan 6 och 12 månader.
Då hvarje å en stadens plats intagen sjuk omedelbart uppföres som exspektant till statsplats, ingå alltså alla här vårdade, staden tillhöriga patienter uti exspektantsiffran. Denna uppgick vid mitt besök till 87.

Af dessa hade emellertid det stora flertalet (66), som redan nämnts, redan vård å anstalten som stadens patienter.
Bland exspektanterna fanns en kriminalpatient, Erik Gustaf Valentin Johansson, straffånge å Härlanda centralfängelse, för hvilken ansökan inlämnades i oktober 1909. Han hade sålunda ännu åtskilliga före sig, och enligt upplysning, som jag af vederbörande fängelseläkaren erhöll, vore han icke i något trängande behof af anstaltsvård.
Antalet arbetande uppgick inspektionsdagen till 45 på manssidan, utgörande c. 28,6% af samtliga närvarande män, och till 43 på kvinnosidan, utgörande c. 30,9% af samtliga närvarande kvinnor, hvilken senare siffra, vid jämförelse med motsvarande från förra inspektionstillfället, innebär en ej obetydlig ökning. Fördelningen af de olika sysselsättningarna framgår af närslutna Bil. C.
Det kroppsliga hälsotillståndet har sedan förra inspektionen i allmänhet varit godt. Några epidemier hafva icke förekommit, och af tuberkulos hafva endast 2 patienter, en man och en kvinna, aflidit under nämnda tid.

Den 7 sistlidne augusti hade en manlig patient, hamnarbetaren Brundin, sedan många år svår alkoholist, blifvit öfverkörd och dödad af ett järnvägståg i en kurva af banan, som passerar invid anstaltens område. Det ansågs sannolikt, att själfmord härvid förelegat. Dagen före olyckshändelsen hade Brundin haft besök af sin hustru, med hvilken han därvid synts hafva varit i gräl. Han hade blifvit intagen å hospitalet den 11 juni 1909, lidande af en akut alkoholpsykos med syn- och hörselhallucinationer, men den sista månaden varit symtomfri, deltagit i utarbetet och haft rättighet att gå fritt på området. Hans utskrifning hade äfven varit påtänkt, och hade samtalet med hustrun sannolikt rört sig härom.
Antalet sängliggande utgjorde inspektionsdagen 69, däraf 20 å manssidan och 49 å kvinnosidan, de förra alla och de senare till allra största delen af psykiatrisk indikation. Icke mindre än c. 35% af de närvarande kvinnorna vårdades sålunda sängliggande. Å kvinnosidan voro också alla platser å öfvervakningsafdelningen för lugna och flertalet platser (34 af 40) å vaksalarna för oroliga upptagna på dagen. Två till sistnämnda afdelning hörande patienter lågo för öfrigt vid inspektionstillfället i långbad, hvaremot sådana icke användes på manssidan.
Båda de långbadande kvinnorna hade badtäcke.I öfrigt förekommo icke inspektionsdagen några skyddsmedel, som innebära mekaniskt tvång.
Af sådana hade sedan förra inspektionen förekommit – förutom badtäcke i ett tiotal fall – dels isolering, dels skyddshandskar. På kvinnosidan hade bortåt ett tiotal kvinnor på grund af våldsamhet och oro undantagsvis varit isolerade kortare stunder, ½ á 2, högst 4 timmar åt gången. Under innevarande år hade dock ingen isolering förekommit å denna könssida. Å manssidan hade under förra året isolering under längre tid på grund af oro och förstörelselusta förekommit, i det en patient varit isolerad från den 8 juni till juli månads slut, en patient från den 9-20 september och en från den 18-25 oktober. Därjämte hade äfven å denna könssida isolering förekommit under kortare tider, ett par till högst 6 timmar åt gången, uti enstaka fall, däraf under innevarande år: i januari en patient på grund af oro några timmar, i mars en patient på grund af våldsamhet i 4 timmar och i maj en patient i 6 timmar på grund af mot fönstren riktad förstörelselusta. Skyddshandskar hade användts för tvenne män under längre tid, (månader å rad) på grund af begär att rifva sönder sig.
Osnygghetslistorna utvisade, att under de gångna månaderna af året antalet osnygga af olika grader i medeltal per dygn

Inom sjukvårdslokalerna hade icke några förändringar sedan förra inspektionen blifvit företagna.
Granskningen af intagningshandlingarna gaf icke anledning till någon anmärkning. I fråga om formerna för intagning å stadens platser må nämnas, att numera fullständiga intagningshandlingar bruka föreligga vid intagningen, så att intagning på polisremiss (utan bilagor) endast undantagsvis förekommit. Därvid har emellertid felande handlingar – enligt hvad det upplystes – infordrats inom 3 dagar.
Icke mindre än 6 kriminalpatienter (alla män) funnos bland de sedan förra inspektionen intagne, däraf 1 straffånge (äfven otillräkneligförklarad för i fängelset begånget dråp), 2 otillräkneligförklarade och 3 observationspatienter. Af dessa senare hade 1 sedermera blifvit öfverförd till kategorien otillräkneligförklarade och 1 blifvit återförd till fängelset. Af de nyintagne otillräkneligförklarade hade den ene åter blifvit utskrifven. Den vid förra inspektionen närvarande kvinnliga observationspatienten hade sedermera blifvit öfverförd till kategorien otillräkneligförklarade.
Antalet närvarande, hospitalet tillhöriga kriminalpatienter utgjorde 16, däraf 1 observationspatient (manlig), 9 otillräkneligförklarade (1 kvinna och 8 män) och 7 straffångar (alla män). Af dessa senare var emellertid en, hvilkens rymning är omnämnd i förra inspektionsberättelsen, fortfarande afviken.
Förutom nu nämnda, hospitalet tillhöriga kriminalpatienter fanns därjämte bland stadens patienter en kvinnlig rannsakningsfånge, närvarande redan vid förra inspektionen. Hon hade under de sista månaderna befunnit sig i full konvalescens, men med hänsyn därtill att internering i en fängelsecell otvifvelaktigt skulle vara till skada för hennes psykiska tillstånd, hade hon fått kvarstanna å anstalten i afvaktan på ordnandet af utskrifningsformaliteterna, för att hon måtte slippa återvända till fängelsecellen. Af hennes sjukdomshistoria synes nämligen framgå, att den sinnessjukdom, som tydligt manifesterade sig i fängelset, börjat redan före brottets begående.
En af de å hospitalet vårdade, till kategorien otillräkneligförklarade hörande kriminalpatienterna anser jag icke längre behöfva anstaltsvård, nämligen Olof August Kristiansson, i förra inspektionsberättelsen närmare omnämnd af det skäl, att han blifvit intagen utan att vederbörande fängelseläkare utfärdat någon Bil. A. Kristiansson hade den 2 november 1908 uti ett depressivt tillstånd (som synes hafva varat i flera år med tidvis uppträdande exacerbationer) ihjälslagit sin 3-åriga dotter, men hade symtomen af hans sinnessjukdom vid intagningen å hospitalet, som ägde rum i maj 1909, redan försvunnit, i det hans då visade depression – han var bedröfvad öfver den skedda gärningen – närmast vore att anse som en normal reaktion mot denna. Med undantag af ett par veckor under förra hösten, under hvilka han visade sig något orolig, har han under den tid af något öfver ett år som han nu vistats å anstalten, uppfört sig lugnt och stilla samt länge deltagit i utarbetet. Han bad vid inspektionen att om möjligt innan höstarbetet få komma hem till hustru och barn, hvilka för sin försörjning behöfva hans arbetskraft – han äger ett helt litet ställe, som föder en ko, men är äfven kunnig i snickeri, hvarmed han i öfrigt försörjt sig.
Två af de öfriga kriminalpatienterna begärde på ett mera pockande sätt att blifva utskrifna, nämligen den sedan förra inspektionen otillräkneligförklarade observationspatienten, Hans Peter Hansson, 6 gånger straffad för stöld och förut 2 gånger vårdad å Lunds hospital, en gång som straffånge (17/8 1899 – 14/5 1900) samt en gång efter otillräknelighetsförklaring (10/2 1901 – 14/2 1902), samt anstaltens kvaerulant, Joachim Olsson, omnämnd i föregående inspektionsberättelser. I ingetdera af dessa två fall kan utskrifning tillstyrkas. I fråga om sistnämnde patient, af hvilkens medel 2:dra klass afgift utgår, må nämnas, att direktionen, med anledning däraf att räntan å hans tillgångar icke räcka till för denna afgift, försökt att få det för hans befrielse från afgiften nödiga intyget, utan att dock hafva lyckats. härutinnan. Det förhållandet, att det genom gäldandet af afgift för hans underhåll å anstalten årligen sker en minskning i hans tillgångar, kan naturligen endast vara ägnadt att försämra hans psykiska tillstånd och göra honom än mera hätsk.
Den patient (Victor Lundén), hvilken jag – med anledning af till Justitieombudsmannen ingifven klagoskrift – vid förra inspektionen hade i uppdrag att särskildt undersöka, och hvilken jag då konstaterade fortfarande vara sinnessjuk, hade sedan dess, på släktingars begäran, blifvit utskrifven, ehuru icke tillfrisknad.
Alfred Petrén