Berättelse till Kungl. Medicinalstyrelsen öfver af undertecknad den 3 juni 1911 förrättad inspektion af sjukvården å Visby hospital.
Närvarande anstaltens läkare Fredrik Magnusson. Undertecknads näst föregående inspektion ägde rum den 7 november 1909. Senast inspekterades anstalten den 1910 af Generaldirektör K. Linroth.

Antalet inspektionsdagen närvarande patienter utgjorde 66, däraf 35 män och 31 kvinnor. Alla platser voro sålunda upptagna, incl. de 4 reservplatserna å manssidan. En man, ej inräknad i ofvannämnda siffra, var permitterad. Endast 3 exspektanter funnos, däraf 2 manliga och 1 kvinnlig. Den senare, som vårdats å lasarettet, men därifrån hemsändts, hade blifvit efterskrifven, men ej afhörts. Af männen hade den ene, som vårdades på fattighuset i Visby, blifvit förbigången – han var anmäld sedan juli 1910, medan beträffande den andre, äfvenledes ett kroniskt fall, begäran om anstånd med platsen framställts.

Sedan undertecknads näst föregående inspektion hade intagits under år 1909 1 man och 1 kvinna, under år 1910 8 män och 10 kvinnor samt under innevarande år 4 män och 2 kvinnor, summa alltså 13 män och 13 kvinnor. Beträffande väntetiden för dessa hänvisas till närslutna bilaga. Som af denna framgår hade mer än hälften intagits inom 1 vecka efter det ansökan blifvit ingifven, många däraf samma dag handlingarna varit fullständiga, medan den längsta väntetiden utgjort mellan 6 och 12 månader. I sistnämnda fall har det städse varit fråga om kroniskt sjuka (i 1 fall idiot), hvilkas handlingar brukat öfversändas till Kungl Medicinalstyrelsen, medan detta – som redan af det ofvan anförda framgår – icke skett i fråga om de akuta fallen.

Af de nyintagna hade 10 åter blifvit utskrifna, däraf de stora flertalet som tillfrisknade. Sedan undertecknads förra inspektion hade utskrifvits enligt § 48, mom. 3, en kvinna samt jämlikt § 50 två män och en kvinna. Den sistnämnda hade emellertid inom ½ år åter måst intagas.
Å kvinnosidan hade under här ifrågavarande tid inträffat 4 dödsfall i tuberkulos. Ifrågavarande patienter hade under denna sin sjukdom alla vårdats å enkelrum, där efter hvarje dödsfall desinfektion med formalin ägt rum. Vid inspektionstillfället fanns en kvinna, lidande af tuberkulos; hon vistades för sig själf i enkelrum.
Bland de manliga patienterna, af hvilka flertalet bo i den äldre byggnaden, hade hälsotillståndet varit godt. Antalet sängliggande utgjorde å mansssidan 6, däraf 5 af mental indikation och 1 af tillfällig kroppslig sjukdom, samt å kvinnosidan 4 af mental indikation, däraf 3 lågo på vaksalar och 1, som på grund af bråkighet behöfver hållas separerad från de öfriga, å enkelrum för öppen dörr.

Några skyddsmedel, som innebära mekaniskt tvång, hade icke blifvit använda sedan mitt förra besök.

Antalet arbetande uppgick till å manssidan 27, fördelade å följande sysslor: i vedgården 4, i tvätten 1, med städning och skurning 4, med klädpiskning 3 och med drefplockning 15, samt å kvinnosidan 19, däraf 5 med sömnad, en med spånad, 6 med strumpstickning, 2 med kardning, 2 med väfnad och 3 med handräckningsarbeten. Af männen voro sålunda c. 77 % sysselsatta och af kvinnorna c. 61 %.

Granskningen af intagningshandlingarna gaf icke anledning till någon anmärkning. I ett fall hade intagning skett på polisremiss jämlikt § 31, mom. 2; här hade sedermera fullständiga handlingar blifvit anskaffade, äfven Bil. A, som utfärdats af en af stadens läkare, sedan han å hospitalet undersökt patienten i fråga.

Bland de nyintagna var en kriminalpatient, intagen för observation. Denne hade sedermera åter utskrifvits till fängelset. I öfrigt hade en kvinnlig straffånge aflidit.
Antalet närvarande kriminalpatienter utgjorde 6, däraf 5 män, af hvilka 3 voro otillräkneligförklarade och 2 straffångar, samt 1 kvinna, otillräkneligförklarad (för mordbrand).
Sistnämnda patient, en äldre imbecill, som för några år sedan hit öfverflyttats från Uppsala asyl, begärde att få bli utskrifven, hvilket dock, med hänsyn till hennes besvärliga lynne, icke kan tillstyrkas. I öfrigt förekommo icke några klagomål. Den i föregående inspektionsberättelser närmare omnämnde kriminalpatienten (Hägglund) begärde nu endast att få bli öfverflyttad till Västerviks hospital.

Vid den af herr Generaldirektören senast förrättade inspektionen framställdes af anstaltens läkare det förslag, att sjuklokalerna uti den förutvarande lasarettsbyggnadens båda våningar toges i anspråk för kvinnor och att hela manssidan sålunda förlades till gamla hospitalsbyggnaden, å hvars öfre våning öfvervakningsafdelning med nödiga bilokaler (badrum och klosett) anordnades på sätt i berättelsen öfver nämnda inspektion är närmare angifvet. Enligt detta förslag skulle antalet platser å kvinnosidan bli 42 (mot nuvarande 31) eller – i händelse genom uppsyningsmanstjänstens indragning lokaler blefve lediga i portvaktshuset för läkarexpedition, så att det för närvarande härtill använda rummet äfven kunde tagas i anspråk för sjukvårdsändamål – 46, medan åter antalet platser å manssidan blefve minskadt till 21, hvadan evakuering af cirka ett 15-tal män till annan anstalt alltså blefve behöflig. Under förutsättning att vid denna evakuering medtoges endast sådana kroniskt sjuka, hvilka aldrig af anhöriga efterfrågas, finner jag ifrågavarande förslag innebära afgjorda fördelar framför nu rådande förhållanden. Den nuvarande olägenheten att på kvinnosidan, som här städse är den oroligaste af de båda könssidorna, icke kunna tillräckligt särskilja lugnare och mera oroliga patienter blefve sålunda, afhjälpt därigenom, att en särskild afdelning för oroliga kvinnliga patienter erhölles uti ifrågavarande byggnads nedre våning, hvars sjuklokaler nu användas till öfvervakningsafdelning för män; i detta sammanhang må ock nämnas, att härvarande badrum har utrymme för ännu ett badkar, i fall sådant skulle visa sig behöfligt för –långbad. Hvad åter manssidan beträffar skulle genom reduktionen uti antalet kroniska fall den fördelen vinnas, att tillräcklig sysselsättning skulle kunna beredas alla arbetsföra, hvilket med den nuvarande numerären har sina svårigheter, då intet annat arbete utomhus än vedhuggning står till buds. Äfven skulle genom hela manssidans förflyttning till gamla hospitalsbyggnaden den nuvarande olägenhetan att här icke hafva någon nattvakt undanrödjas.

På grund af hvad som sålunda blifvit anfördt får jag för min del förorda det af d:r Magnusson framställda förslaget, i all synnerhet som härigenom platsantalet å kvinnosidan skulle för rätt afsevärd tid framåt bli fullt tillräckligt för provinsens behof, medan å manssidan genom den föreslagna evakueringen äfvenledes plats för alla nyinsjuknade skulle kunna under den närmaste tiden beredas, till följd hvaraf den definitiva lösningen af Gottlands sinnessjukvårdsfråga, hvilken enligt mitt förmenande – på grunder som i berättelsen öfver min förra inspektion äro närmare angifna – bör gå ut på en förflyttning af anstalten till lämplig plats utanför staden, utan olägenhet skulle kunna anstå till dess inom det öfriga Sverige blifvit anskaffadt det för beredande af omedelbar vård åt hvarje anstaltsbehöfvande sinnessjuk nödiga antalet platser. Endast skulle jag förutom de föreslagna, i herr Generaldirektörens ifrågavarande inspektionsberättelse omnämnda lokala förändringarna äfven vilja föreslå inledandet af elektrisk belysning uti åtminstone vissa af gamla hopitalsbyggnadens lokaler (såsom daglokaler, vaksal med bilokaler och sofrumskorridorer), så att man här sluppe de otidsenliga fotogénlamporna.

Vid inspektionen gjorde jag mig närmare underrättad om hvilka manliga patienter, som, med iakttagande af ofvan uttalade princip, skulle kunna ifrågakomma vid evakuering till annan anstalt. Af sådana må först nämnas trenne, som icke tillhöra Gottlands län utan äro hemmahörande i Småland. Dessa äro:

I fall här förordade förslag vinner Kungl. Medicinalstyrelsens bifall, får jag alltså föreslå, att ofvan anförda manliga patienter, uppgående till ett antal af 20, öfverflyttas till Västerviks hospital, så snart denna anstalt öppnas – med den inskränkning dock att, för den händelse familjevård hos skötare icke skulle bli anordnad vid denna anstalt, tvenne af ifrågavarande patienter, hvilka torde vara synnerligen lämpade för familjevård, nämligen Herman August Severin Östergren och Johan Petter Johansson Gardell i stället öfverflyttas till Växjö hospital, den förre i så fall för vidare transport till familjevårdskolonien i Korsberga, den senare (såsom varande kriminalpatient) för erhållande af familjevårdsplats hos skötare.
I fråga om de öfriga 2 manliga patienterna, hvilka vid senaste, af herr Generaldirektören förrättade inspektionen af Visby hospital föreslogos till öfverflyttning i familjevård, lämpar sig den ene af dem, Ahlstrand, på grund af sin höga ålder (77 år) ej härför, medan den andre af dem, Olof Frans E. Nyström, icke upptagits i förteckningen här ofvan, då han ofta efterfrågas af sina syskon, hvilka säkerligen icke vilja vara med om hans förflyttning från ön.

Alfred Petrén.