//14/7 Afskrift t. dir. Säter//
Berättelse till Kungl. Medicinalstyrelsen över av undertecknad den 25-29 juni 1915 förrättad inspektion av sjukvården vid Säters hospital.
Närvarande voro överläkaren dr .Ernst Göranson, extraläkarna dr N.C.J. Enebuske och medicine kandidaterna Munke och Selldén.

Närmast föregående inspektion förrättades av överinspektören A. Petrén den 1-3 juni 1914. Den 26 juni vårdades på sjukhuset 841 patienter, 438 män och 403 kvinnor, av vilka 19 män och 9 kvinnor å länsplats. Av männen voro 4 permitterade. Över det fastställda platsantalet voro alltså (frånräknat de permitterade) å statsplats intagna 5 män och 4 kvinnor, under det att å länets upptagningsavdelning en plats var ledig å vardera könssidan. Sedan föregående inspektion hade intagits 79 män och 116 kvinnor, av dessa 16 män och 10 kvinnor å länsplats. Av de å statsplats intagna hade 19 män och 33 kvinnor överflyttats från annat statssinnessjukhus, från Stockholms hospital 2 män, från Uppsala hospital 25 kvinnor och från Kristinehamns hospital 17 män och 8 kvinnor.
För de å sjukhuset intagna, från annat statens sinnessjukhus ej överflyttade hade tiden mellan ansökningens mottagande och den sjukes intagning varit:

Sedan föregående inspektion hade utskrivits:

Av dessa utskrivna hade 11 män och 20 kvinnor ävenledes sedan föregående inspektion intagits med nedanstående fördelning på de olika kategorierna:

Av de på länsplats intagna 16 männen hade 2 överförts till statsplats och 5 utskrivits och av de 10 kvinnorna 3 utskrivits.
Anmärkas bör, att patienterna å länsplats numera å detta sjukhus införas i samma journal som de å statsplats intagna, och deras överföring till statsplats utmärkes endast genom datumändring. - Särskild journal för länspatienter föres ej. - Ovanstående redogörelse för de under året intagna och utskrivna innefattar alltså också de å länsplats intagna och utskrivna.
Av de å länsplats intagna hade den 26 juni å sådan plats vårdats

Exspektanternas antal hade sedan föregående inspektion ökats med 1 man och 5 kvinnor och utgjorde nu 125 män och 47 kvinnor.
Ansökningshandlingarna fördelning å de olika anmälningsåren var följande:

Bland exspektanterna fanns ingen kriminalpatient.
Den 26 juni voro 57 män och 90 kvinnor sängliggande; av dessa lågo 8 män och 20 kvinnor till sängs av somatisk orsak, de övriga av psykisk orsak. Några särskilda tuberkulosavdelningar finnas ej, då sådana icke ansetts vara av behovet påkallade. Sedan föregående inspektion hade 9 män och 9 kvinnor avlidit i lungtuberkulos. Angående övriga dödsorsaker är att anmärka att av de sedan föregående inspektion avlidna 30 kvinnorna, en del avlidit i komplikationer till influensa under en rätt svår epidemi, som under den förflutna vintern utbrett sig till ett ganska betydande antal av såväl patienterna som personalen. I övrigt är angående hälsotillståndet intet annat att anmärka än en förgiftning efter förtärande av kalvsylta, som träffade 189 personer, av vilka 50 bland sjukvårdspersonalen. Den yttrade sig i stark diarré i förening med feber. De sjuka repade sig emellertid snart, och förgiftningen krävde intet dödsfall. Kalvsyltan har sedan dess ersatts med annat födoämne
Sedan föregående inspektion har intet olycksfall eller självmord förekommit.
Av skyddsmedel förekommo den 26 juni på manssidan isolering för två män under hela dagen, båda på fasta paviljongen, och handskar för två män tillsamman 28 timmar. På kvinnosidan förekommo inga skyddsmedel.
Under maj månad 1915 använda skyddsmedel:
Män. Isolering 3 pat., 66 ggr., 792 timmar;
Handskar 5 pat., 105 ggr., 2191 timmar;
Kvinnor. Isolering 2 pat., 2 ggr., 1 timme;
Handskar 1 pat., 31 ggr., 296 timmar.

Osnygghet under maj månad 1915:
Män:1:a gr. 67; 2:a gr. 32; 3:e gr. 7; 4:e gr. 6 S:a 112
Kvinnor:1: a gr. 323; 2:a gr. 27; 3:e gr .13; 4:e gr. - S:a 363
Alltså en daglig osnygghetsprocent på platsantalet av endast 0,85% på manssidan, under det att på kvinnosidan den dagliga osnygghetsprocenten varit jämt 3%.
Antalet arbetande patienter utgjorde den 26 juni på manssidan 134 på kvinnosidan 170, alltså resp. omkring 31% och omkring 42%.
De arbetande voro på följande sätt fördelade på olika arbetsområden:

Överläkaren var mycket belåten med den ambulerande arbetsföreståndarinnan, som genom en del lättare mera intresseväckande arbeten kunde få en del annars arbetsovilliga i arbete.
På öppendörrpaviljongerna vårdades den 26 juni 19 män och 9 kvinnor. Frigående voro 30 män och 27 kvinnor; alltså resp. 6,9% och 6,7% av beläggningssiffran för dagen.
Ansökningshandlingarna angående nyintagna patienter genomgingos och voro anmärkningsfria.
Antalet den 26 juni vårdade kriminalpatienter var 39 män och 4 kvinnor.
Sedan föregående inspektion hade intagits två kriminalpatienter: n:o 546 Carl Verner Eriksson från Västerås och n:o 614 Lars Erik Karlsson från Fellingsbro. Den förre, anklagad för hemfridsbrott men strafflös förklarad, är född den 7 oktober 1891. Han hade med en båtshake slagit sönder en del fönsterrutor i en bostadslägenhet i Skultuna, inträngt i köket och med båtshaken bearbetat dörren till ett annat rum för att skaffa sig tillträde dit. Han har på sjukhuset visat en tämligen enkel hebefren sjukdomsbild, varit relativt lugn med ett avbrott av ej särdeles svårartad oro under omkring en månads tid. Den senare var en för hemfridsbrott och misshandel dömd straffånge, som den 7 december 1899 intagits på Stockholms hospital och därifrån överflyttats till Säter den 12 juni 1915.
Den i föregående inspektionsberättelse omnämnde för mord å barn (14 dagar gammalt) tilltalade, strafflös förklarade n:o 401 Anna Sofia Johansson från Avesta, hade utskrivits enl. § 52 den 30 juli 1915 (1914) n:o 331 Johan Oskar Johansson från Piteå (tilltalad för inbrottsstöld, strafflös förklarad) och n:o 356 Johan Oskar Lundin från Norrbärke (tilltalad för stöld, strafflös förklarad) hade avlidit och n:o 326 Herrdin Erik Edvardsson (Olofsson) från Lillhärad (tilltalad för misshandel och stöld, strafflös förklarad) hade överflyttats till Östersunds hospital.
N:o 492 Daniel Andersson Lindholm från Rättvik, som omnämnes i föregående inspektionsberättelse, hade efter omkring ett halvt års vistelse på sjukhuset utskrivits enl. § 52 den 22 juli 1914, men nu åter intagits. Lindholm är starkt belastad: "hela släkten är konstig eller sinnessjuk". Han hade sysselsatt sig med murning och skogsarbete, under senare tiden ofta berusat sig, brukade gå från gård till gård och ställa till trassel, slå sönder fönster och dörrar, misshandlade män och kvinnor. Tidtals tungsint och grubblande, upprepade gånger uttalat självmordstankar. Flera gånger dömd för misshandel. Den 11 mars 1913 uppträdde han våldsamt och förövade på flera ställen hemfridsbrott och häktades. Vid rannsakningen framhöll han, att länsman och grannarna sammangaddat sig mot honom, klagade över omgivningens elakhet och förföljelse. Under vistelsen på Säters hospital och efter utskrivningen symtomfri till i mitten av december 1914, då han åter blev folkskygg, uttalade förföljelseidéer, hotade sin moder till livet. Efter intagningen visade han sig tidtals deprimerad, klagade över att behöva gå bland "idioter": "Det är som ballonger, slår man till dem, blir det intet kvar", uppgav att han hade "tankar", som räknade upp allting. Senare bortkommen, tagit av sig skjortan och använt den till nattkärl, hört "gubbar", som knackat i källaren. En gång klagat över att han haft onda andar i sängen, sprang upp och ville anfalla nattskötaren: skulle först slå ihjäl honom och sedan gå ut i skogen och taga livet av sig själv. Han vårdas nu å "fasta" avdelningen.
På "fasta" avdelningen vårdades 29 patienter, av vilka 13 äro kriminalpatienter, till de övriga höra en benådad straffånge, en som begått attentat mot norske konungen och ovannämnde Andersson Lindholm, som förut varit kriminalpatient. Förflyttning till denna avdelning var beslutad angående två patienter på Uppsala hospital, av vilka dock den ene nu avlidit.
Framställning om utskrivning gjordes skriftligen av n:o 457 Pellas Anders Andersson från Rättvik. Av skrivelsen framgår nogsamt, att Andersson fortfarande anser, att en "tjuvliga" bestående av en hel del namngivna personer i hemtrakten genom sina inbrott i hans hem och andra trakasserier och provokationer är skulden till de upprepade fall av misshandel, t.o.m. under användande av livsfarligt vapen, som han gjort sig skyldig till. Att det icke kan bliva tal om utskrivning av en patient med så framträdande vid vissa bestämda personer fixerade förföljelseidéer, torde vara uppenbart.
Anhållan om utskrivning gjordes ävenledes av 164 Gustaf Konrad Nyberg från Norrköping och 171 Oskar Andersson från Mjölby, men är deras tillstånd sådant att någon tanke på möjligheten att villfara deras begäran icke kan uppstå.
Enträngen begäran att få komma ut för att inackorderas i enskild familj framställdes ävenledes av n:o 372 Notarien Bror Karl Nikolaus Engblom från Siljansnäs. Pat., som är stark psykopat och morfinist, kokainist, heroinist och - i brist på annat - alkoholist, har förut vårdats på Uppsala hospital i två omgångar, senaste gången under flera års tid, och överflyttades till Säters hospital den 23/1 1913. Under vistelsen på Uppsala hospital gjordes ett par försök att låta honom vårdas i enskild familj och under Sätersvistelsen ha gjorts tvänne sådana försök, det ena 24/9-3/12 1913, det andra 8/4-24/4 1914, samtliga försök ha slutat med brått återfall och allehanda trassel. Nu lär patienten ett par månader varit "så gott som" utan narcotica och syntes vara vid god kroppslig hälsa och, som det föreföll, rätt väl psykiskt balancerad. Något formellt hinder för en försökpermission finnes naturligtvis ej, då Engblom ej är kriminalpatient men det är naturligt, att hos överläkaren efter så många fruktlösa försök, som visst icke varit utan obehag för omgivningen, en tvekan om lämpligheten att göra ännu ett skall ha uppstått, så att han velat hänskjuta saken till överinspektörens avgörande. För egen del är jag fullt så tveksam som överläkaren, men, för så vitt en inackordering, där icke manlig auktoritet saknas, kan erhållas, synes mig dock på patientens eget enträgna yrkande ännu en försökpermission kunna förordas. Dock böra naturligtvis de, som skola taga patienten i sin vård, vara underkunniga om, att han vid första tecken till återfall bör återföras.

Frey Svenson