Bihang 2
Jämlikt nåd. stadgan ang. sinnessjuka den 14 juni 1907 får jag härmed afgifva berättelse öfver min värksamhet som öfverinspektör för sinnessjukvården i riket under år 1906.

Följande anstalter, inrättningar och hem hafva af mig under året inspekterats på här nedan nämnda tider:

I Offentliga anstalter för sinnessjuka
Uppsala hospital den 15 mars Vadstena hospital och asyl den 20-23 mars Hernösands hospital den 17-18 april Nyköpings hospital den 8 maj Stockholms hospital den 3 och 5 juni Växjö hospital och kriminalasyl den 22-25 juni Lunds hospital och asyl den 28-30 juni Malmö asyl den 2 juli Koberga kolonin den 5 juli Piteå hospital och asyl den 26 och 27 juli Vänersborgs hospital och asyl den 15-17 augusti Göteborgs hospital den 23 augusti Stockholms hospital den 21 oktober Kristinehamns hospital den 20-21 november Uppsala hospital och asyl den 3-5 december.

II Enskilda med K.M:t.s tillstånd upprättade anstalter för sinnessjuka
Solna sjukhem den 3 maj Sigtuna sjukhem den14 maj Vångelsta sjukhem den 10 juni Fru Sjögrens sjukhem i Uppsala den 10 juni Katrinelund den 1 juli Holmehus den 1 juli Karlshäll den 28 november.

III Med K.M: t.s tillstånd upprättade anstalter för obildbara sinnesslöa
Härför redogöres i särskild berättelse

IV Enskilda ej legitimerade hem för sinnessjuka resp. sinnesslöa
Dahlbergs hem å Brogård, Tensta socken den 9 juni samt ett aktat enskildes hem i Henberga s:n den 5 juli.

V Länslasarett och jämförliga anstalter
Söderhamns länslasarett den 11 april Hudiksvalls länslasarett den 13 april Umeå länslasarett den 15 april Hernösands länslasarett den 18 april Örebro länslasarett den 6 maj Nyköpings länslasarett den 9 maj Västerås länslasarett den 11 maj Dessutom länsupptagningsanstalterna vid hospitalen i Hernösand Lund, Kristinehamn och Uppsala vid inspektion af dessa hospital samt Stockholms Hälsvårdsnämnds anstalter den 27 och 29 april.

VI Försörjningsinrättnigar
Vänersborg den 17 augusti Falun den 18 oktober Dessutom har jag besökt inrättningarne i Helsingborg och Norrköping i och för muntliga öfverläggningar med vederbörande rörande ifrågasatta nybyggnader.

Inspektionsförrättningarne har liksom under föregående år ägt rum i öfverensstämmelse med på för hand uppgjorda af K. Medicinalstyrelsen fastställda reseplaner. Inspektionena af Kristinehamns och Göteborgs hospital samt Vänersborgs hospital och asyl, som enligt planen skulle ägt rum i maj, nödgades jag dock på grund af oupphörligt återkommande förhinder uppskjuta till eftersommaren resp. hösten. Hvarje resa har i allmänhet omfattat en tid af 2-4 veckor utan beträffande Stockholms omgifningar, hvarest kortare resor företagits vid lämpliga tillfällen.

Med afseende å de offentliga anstalterna för sinnessjuka är följande att anmärka.

Fullständig inspektion har ägt rum endast en gång å hvarje anstalt, samt har i så fall omfattat 1-4 dagar. Kortare besök af särskild anledning ha gjorts en gång på Uppsala hospital och en gång å Stockholms hospital.

Vid årets inspektioner har jag haft att undersöka 1 062 nyintagna patienter, mot 1 324 under föregående år. Största antalet kommer på Vänersborgs hospital och asyl (280 pat.) Växjö hospital (99 pat) Göteborgs hospital (111 pat.) samt Vadstena hospital och asyl (88 pat.) Å sistnämnda anstalt hade ett ovanligt stort antal dödsfall inträffat. Å öfriga nu nämnda anstalter berodde den relativt stora omsättningen på att nyvunna platser tagits i bruk.

Från annan anstalt hade öfver flyttats 81 patienter nämligen till Växjö hospital 30, till Vänersborgs hospital och asyl 33 och till Upsala asyl (fr. hospitalet) 15 etc.

De sålunda öfverflyttade har jag icke ansett nödigt att underkasta någon undersökning. Af de direkt från hemorten intagna har jag likaledes, nu liksom under föregående år icke kunnat eller ansett det vara skäl att närmare undersöka ett ganska stort antal sedan många år obotligt sjuka och synbarligen djupt sjukna individer. Deras behof af anstaltsvård ger mig tillkänna vid första anblicken och de försök till samtal som jag då och då ansett mig böra göra ha städes visat sig utan resultat, då de äro alltför förslöade eller orediga för att kunna meddela sig. Såsom jag förut anmärkt träffar man bland dessa sjuka en och annan som synes kunna omhändertagas af fattigvården eller anhöriga men nästan alltid gifva närmare för frågningar vid handen att i hemorten inga resurser finnas för patientens vårdande.

Bland de patienter som kräft någon närmare undersökning ha som vanligt påträffats åtskilliga konvalscerande eller i det närmaste tillfrisknade, äfvensom sådana hvilka af andra skäl kunnat ifrågasättas till utskrifning. I intet af dessa fall har jag ansett mig böra förordna om utskrifning utan efter öfverläggning med öfverläkaren öfverlämnat frågan till hans åtgärd i sinom tid.

I ett fall har öfverläkaren vid Stockholms hospital hemställt till mig att i enlighet med min instruktion förordna om utskrifning af en pat. Frågan gällde en bekant, farlig inbrottstjuf, straffången O. H. Andersson, alias "Kapten Tippo", hvilken visat en så framstående skicklighet i att rymma, att han icke utan våda för den allmänna säkerheten syntes kunna vårdas å hospital. Då hans sjukdom i och för sig icke kunde anses nödvändigt kräfva hospitalsvård – han led sedan många år af vissa hypocondriskt förryckta ideér af den art som torde vara mycket vanlig bland fångar – så förordnade jag i öfverensstämmelse med Öfverläkaren hemställan att Andersson skulle utskrifvas och öfverlemnas till vederbörande K.Bfhde.

I detta sammanhang är att nämna att följande för brott tilltalade personer som på grund af sinnessjukdom ej kunnat till ansvar fällas efter mitt hörande utskrifvits med K. Medicinalstyrelsens medgifvande näml:

E. E. Hultgren (mordbrand) från Stockholms hospital Fru. L. Weiberg (stöld) från Stockholms hospital A. Johansson (sedlighetsförbrytelse) från Växjö kriminalasyl Elsa Andersson (stöld) från Uppsala hospital.

Med afseende å de sjukas vård och behandling är följande att nämna:
Betjäningspersonalen torde äfven under 1907 hafva varit tämligen stabil, men som bekant ha kraf på väsentligen ökade löner gjort sig gällande.

Den 15 mars inträffade å Uppsala hospital ett svårt olycksfall i det att en där vårdad kriminalpatient, Wallander afdagatog tre andra patienter samt svårt skadade en fjärde. Med anledning häraf har jag i afgifven berättelse öfver de närmare omständigheterna vid olyckan framhållit att densamma bland annat måste tillskrifvas "en hel serie hvar för sig tämligen obetydliga underlåtenhetsfel, förbiseenden och försummelser", hvarför ansvaret bland annat äfven fölle på de läkare som haft W:s vård och tillsyn sig anförtrodda Från många synpunkter kunde dock ifrågavarande underlåtenhetsfel anses fullt förklarliga.

Vid inspektion å samma anstalt i december månad fick jag kännedom om ännu ett olycksfall som timat därstädes och hvarvid en af anstaltens läkare syntes hafva ådalagt försumlighet af den art att jag ansåg mig böra bringa densamma till K. Medicinalstyrelsens kännedom.

Vid ifrågavarande tillfälle hade den för patientens vård ansvariga sköterska icke iakttagit hvad som enligt instruktioner ålåg henne i följd hvaraf hon blifvit afskedad.

De skolade öfversköterskornas kvalifikationer, i allmännhet hafva varit föremål för psykiatriska föreningens öfverläggningar och under året föranledt en framställning till K. medicinalstyrelsen.

Beträffande hufvudsakligen den lägre sjukvårdsbetjäningens förhållande vid den Wallanderska olyckan har jag anmärkt att denna del af personalen "med en bedröflig tanklöshet och passivitet åflydt från olika håll meddelade föreskrifter, utan att taga hänsyn till dessa föreskrifters oförenlighet sinsemellan". Hvad betjäningen felat kunde icke tillskrifvas olydnad eller försumlighet utan "bristande personliga kvalifikationer".

Emellertid må i detta sammanhang erinras om att fordringarne på dessa personliga kvalifikationer alltmera stegrats, äfvensom att betjäningen i allmänhet så vidt jag erfarit motsvarat billiga anspråk samt blifvit alltmera fötrogen med andan i de moderna behandlingsmetoder som nu äro förhärrskande å hospitalen. Därtill har naturligtvis bland annat bidragit de undervisningskurser som äfven under detta år pågått å ett flertal hospital med elever från egna och främmande anstalter.

Omsättningen af betjäningen har i allmänhet icke varit så afsevärd, men vid vakanser har det icke alltid varit lätt att erhålla lämpliga ersättare. Särskildt å kriminalasylen i Växjö har beläggningen af detta skäl något fördröjts.

Vid inspektion af Göteborgs hospital meddelades att ett relativt mycket stort antal manliga skötare på kort tid lämnat hospitalets tjänst för att ingå äktenskap. I anledning häraf framhöll jag i min berättelse angelägenheten af att bostäder för gifta skötare anordnades äfven vid detta hospital och i anslutning härtill har sedermera underdånig framställning i detta afseende gjorts af K. Medicinalstyrelsen.

Användningen af kvinlig betjäning å mansafdelningen A å lunds asyl har fortfarande icke medfört några olägenheter. Öfversköterskan har medföljt vid läkareronderna äfven å mansafdelningens öfriga afdelningar, äfven den oroligaste, utan att därvid blifva utsatt för några obehag.

Å Uppsala och Stockholms hospital ha ytterligare ett par kvinliga sköterskor anställts å mansafdelningen.

Betjäningens arbetstid är lång, i allmänhet skulle jag tro omkring 14 timmar (från kl 6 fm till kl. 8 e.m) vanligen utan särskilda raster för måltiderna hvilka intagas å afdelningarne, och stundom med samma enformiga och betungande sysselsättning under hela dagen. Särskildt å öfvervakningsafdelningarne, där en oafbruten spänd uppmärksamhet och vaksamhet fordras torde denna långa arbetstid utan omväxling i arbetet i längden verka ofördelaktigt både för betjäningen och för tillsynen. Det förefaller mig som man kunde och borde råda bot härför genom att för hvarje afdelning fastställa ett arbets-schema med bestämd arbetsfördelning för hvar och en af sjukvårdspersonalen, sålunda att hvar och en af dem någon stund hvarje dag erhålla skyldighet att förrätta gångsysslor, tillsyn å dagrum resp. promenad-gård o.d. och därigenom finge någon omväxling från tjänstgöringen å vaksal. En om än kort ledighet hvarje dag skulle säkerligen också kunna beredas betjäningen på detta sätt. Denna angelägenhet kan naturligtvis icke ordnas utan noggrann hänsyn till dagordningen å hvarje särskild anstalt samt de å olika afdelningar varierande förhållandena. Den lär sålunda icke kunna ordnas genom K. Medicinalstyrelsens ingifvande, men synes mig förtjänt af att diskuteras af psykiatriska föreningen.

Beträffande öfvervakningsafdelningarne är å de flesta hospital ingen förändring att anteckna.

Å Växjö hospital hade vid midsommartiden än ny och särdeles tilltalande öfvervakningsafdelning för kvinnor ordnats i den nya länspaviljongen.

Vid Vänersborgs hospital och asyl hade på sensommaren de s.k. hospitalspaviljongernas öfvervakningsafdelningar helt nyligen och ännu ej fullständigt tagits i bruk.

Vid Kristinehamn hade i Oktober ett par af de nya öfvervakningsafdelningarne för kvinnor börjat att beläggas, men fördelningen af patienterna å de olika afdelningarne var ännu helt provisorisk.

Vid Lunds hospital har utrymmet å öfvervakningsafdelningarne visat sig otillräckligt. I någon mån har denna brist under året afhjälpts genom anordnande af en afdelning för nattlig öfvervakning om 16 platser å hvardera könssidan Men särskildt å kvinnosidan torde mera omfattande åtgärder af nuvarande olägenheter icke kunna undvikas. Härnösands hospital hade öfvervakningsafdelningarne å länspaviljongen endast i ringa omfattning kommit till afsedd användning, hvilket väl till en del beror på att hospitalet är litet och omsättningen obetydlig samt sänglägebehandling således ej ofta indicerad.

Sammanlagda antalet af dem som vid mina inspektioner varit sängliggande i (mentalt terapeutiskt syfte har uppgått till 492, motsvarande 8 % af de närvarande (motsvarande siffror för 1906 är 451 och 7,7 %).

Utrymmet å öfvervakningsafdelningarne har till icke ringa del tagits i anspråk äfven för kroppsligt svaga och sjuka (245 vid inspektionstillfällena). Antalet af manifest lungsot lidande synes i år hafva varit något större än i fjol (Då alla hithörande siffror referera sig blott till en viss bestämd dag å hvarje särskild anstalt kan dock i själfva verket ingen slutsats härutin an dagas) Högst var antalet å Vänersborg (9 män, 11 kvina) och å Lunds hospital (6 m, 13 kv). Å Vänersborg har en särskild sal reserverats för dessa sjuka och å Piteå finnes en särskild tuberkulospaviljong. Det vanliga är eljes att de förläggas hvar det bäst passar sig, de som kunna anses medföra smittofara i enkelrum.

Kolonivillan vid Vänersborgs hospital hade vid mitt besök i augusti ännu ej börjat beläggas, och enligt vid tillfället gjord beräkning uppgick antalet för kolonivård lämpliga manliga patienter till endast omkr. hälften af villans beläggningssiffra.

Kolonivillan i Växjö var vid midsommartiden icke till fullo belagda; en god del af de här förut vårdade patienterna hade såsom lämpliga för kolonivård öfverflyttats från andra hospital. En del klagomål öfver patienterna i kolonien hade förekommit från närboende och förbipasserande personer, att vissa patienter förorsakat en del obehag syntes icke kunna bestridas, men dessa obehag voro icke af annan art än sådana som äfven icke sinnessjuka stundom gifva anledning till. För öfrigt hade redan åtgärder vidtagits till förekommande af förnyade klagomål.

Kolonivillan i Piteå var nära till fullo belagd af patienter från hospitalet. Här som i Växjö voro erfarenheterna af kolonivården öfvervägande gynnsamma.

Kolonivillan i Kristinehamn var mot årets slut färdig men vid mitt besök i Oktober ännu ej tagen i bruk.

Tillfälle till familjevård hos gifta skötare bosatta i för dem särskildt uppförda byggnader har, liksom under föregående år, förekommit vid Kristinehamn (18 platser) och vid Piteå (12 pl). I Kristinehamn hade högst 17, i allmänhet ej mera än 15 af dessa platser varit belagda; i Piteå däremot alla 12, frånsedt alldeles enstaka dagar. Å båda anstalterna hade en del omflyttningar, tillfälliga eller definitiva, ägt rum, men i allmännhet hade de en gång utflyttade patienterna kunnat stanna i familjevård. Ett par hade utskrifvits till hemmet. Trenne skötareboställeshus vid Uppsala asyl äro, det närmaste färdiga men hade ännu vid årets slut icke tagits i bruk.

Familjevården vid Växjö hospitals koloni i Korsberga socken har under året fått en afsevärdt större omfattning en förut, sedan Växjö hospital efter genomgången ombyggnad åter kunnat till fullo beläggas, och sedan ett antal för {snäve} vård former lämpliga patienter dit öfverflyttats från andra anstalter, åtskilliga nya hem, hvaribland en del som förut utan kontroll mottagit sinnessjuka, hade trädt i hospitalets tjänst: åtskilliga dylika okontrollerade hem fortfara dock alltjämt att konkurrera med hospitalet. De äro likväl numera i likhet med föregående år underkastade regelbunden tillsyn af vederbörande provinsialläkare. Värksamheten vid kolonien har i det hela fortgått ostridt och utan att nämnvärda olägenheter eller svårigheter yppat sig (frånsedt besväret med de månatliga resorna för öfverläkaren och olägenheten för hospitalet af öfverläkarens frånvaro).

Lägenheten Tomtebo har af staten inköpts för att asteras till centralhem för kolonien. men då för detta ändamål erfordras en del förändringar i hufvudbyggnaden hade lägenheten vid mitt besök ännu ej tagits i bruk för sitt ändamål. Efter öfverläggning med öfverläkaren har jag föreslagit en förändring i instruktionen för förestånderskan därhän att hon hädanefter ej skulle vara ovillkorligen skyldig att hvarje dag besöka alla hem i kyrkbyn, hvilket förslag vunnit K. Medicinalstyrelsens bifall.

I näst föregående årsberättelse fäste jag uppmärksamheten vid angelägenheten att K Medicinalstyrelsen till närmare pröfning upptago frågan om anordnande i större utsträckning än hittils af organiserad under offentlig kontroll stående familjevård.; samt hemställde om denna frågas hänvisning till psykiatriska föreningen för en eventuel förberedande utredning. Föreningens yttrande gicko emellertid endast ut på behofvet af ytterligare utredning, i följd hvaraf på mitt förslag och med begagnande af ett af t.f öfverläkaren Lundgren gifvet uppslag K. Medicinalstyrelsen gjorde underdåning hemställan att vederbörande hospitalsdirektionen skulle erhålla bemyndigande och nödiga medel att försöksvis i samband med anstalterna anordna kontrollerad familjevård. K. M:t har emellertid återremitterat detta ärende och anbefallt K. Styrelsen att med tillhjälp af tvenne sakkunniga utarbeta en detaljerad plan för den kontrollerade och organiserade familjevårdens ordnande.

Rörande detaljerna af sjukvården och därmed sammanhängande förhållande må här anföras:

Den sedan flera år svåra stagnationen å de offentliga anstalterna har under året såtillvida ökats som antalet exspektanter, hvilket föregående år i följd af den mängd nya platser som då tögos i bruk sjunkit till 1 835, nu åter stigit till icke mindre än 2 060.

Någon ljusning har dock inträdt till följd af antydda nytillkomna platser så till vida att antalet under det löpande året anmälda är relativt något högre än förut och att antalet patienter som i god tid, d.v.s inom en månad efter ansökan, kunnat intagas å hospitalen varit betydligt större än föregående år.

Å andra sidan har dock antalet exspektanter som väntat mera än 4 år äfven vuxit något relativt taget, och å asylerna har väntetiden alltjämt i flertalet fall varit 1-2 år för kvinor samt 3-4 år eller t.o.m 4-5 år för män.

Nedanstående tablåer torde i någon mån belysa hithörande förhållanden

Antalet arbetande har under de dagar jag förrättat mina inspektioner uppgått till sammanlagdt 2 680 motsvarande 43,6% af de närvarande samt 49,7% af dem som icke på grund af sängläge varit förhindrade att arbeta. Härvid äro frånräknade 164 patienter hvilka betecknas såsom "sysselsatta" utan att dock förrätta något nyttigt arbete.

Å de särskilda anstalterna har antalet arbetande i % af de icke sängliggande varierat från 73,4 till 39,6. Främst stå Kristinehamns hospital, Malmö asyl Lunds hospital och Hernösands hospital i nu nämnd ordning. Tar man i betraktande hvarje könsafdelning för sig finner man siffror varierande från 76,1% till 30,5. Främst kunna vid denna jämförelse Lunds hospitals kvinoafdelning, Kristinehamns hospitals kvinnoafdelning och samma hospitalsmansafdelning

Malmö asyls mansafdelning etc. Förhållandena hafva i det hela varit ungefär de samma som näst föregående år i detta hänseende, dock med den väsentliga skillnaden att Uppsala asyl och särskildt dess kvinoafdelning föregående år stod mycket högt på skalan, hvilket sannolikt berodde på att de "sysselsatta" inräknats i de verkligen "arbetande".

Angående orsakerna till att patienterna ej kunnat sysselsättas eller hållas till arbete föras inga anteckningar å hospitalen och asylerna. Enligt hvad jag inhämtat har dock orsaken (frånsedt naturligtvis sängläge) å vissa anstalter i ett icke ringa antal fall varit bristen på lämpligt arbete, särskildt svårigheten att anskaffa materiel till drefplockning.

De arbetandes fördelning efter kön och olika sysslor framgår af nedanstående

Åtgärderna till förkommande af osnygghet bland patienterna hafva blifvit alltmera effektiva så att äfven under detta år statistiken i genomsnitt visat gynsammare siffror än under näst föregående.

Sålunda har antalet osnygga i procent af beläggningssiffran å mansafdelningarne sjunkit från 6,1 % år 1904 till 4,4 % 1906 och 4. % år 1907 om man tager medeltalet från samtliga anstalter å kvinoafdelningarne ha motsvarande siffror varit 9.7, 6.5, 5,75; således en ännu större förbättring

Under året ha de vackraste siffrorna förkommit å mansafdelningarne vid Växjö hospital, Vänersborgs h., Lunds asyl och hospital Uppsala asyl etc, i nu nämnd ordning, samt å kvinoafdelningarne vid Uppsala hospital, Hernösands hospital, Uppsala asyl etc.

Vid Kristinehamns hospital har sedan de nya afdelningarne tagits i bruk osnygghetssiffrorna sjunkit till mindre än hälften af det förut vanliga

Å Uppsala asyl har antalet patienter som osnyggat varit mycket stort {men} det oaktadt antalet fall af osnygghet som ofvan antydts mycket obetydligt

Angående användning af skyddsmedel som innebära mekaniskt tvång är endast att anföra att detta äfven under redogörelse året förekommit mycket sparsamt och endast af giltiga grunder. Å anstalterna i Vadstena och Hernösand ha inga som helst sådana medel kommit till användning, å Växjö, samt Kristinehamns och Uppsala hospital har inga isoleringar förekommit och äfven å andra anstalter utan Göteborgs hospital endast i helt och hållet enstaka fall, samt öfverallt i regeln blott korta tider hvarje gång. Skyddströja har användts i ett par tre fall på grund af kirurgisk indikation På några anstalter har badtäcke vid långbad kommit till användning. Relativt oftare ha användts skyddshandskar eller -vantar.

Beträffande intagningshandlingarne há som vanligt förekommit en del mindre anmärkningar, mest af formell natur och ingen af beskaffenhet att här kräfva särskildt omnämnande.

I mina näst föregående årsberättelser har jag fästat uppmärksamheten vid behofvet af vissa förändringar i gällande bestämmelser i nåd. stadgan ang. sinnessjuka, dels i hvad dessa angår skillnaden mellan hospital och asyl, hvilken enligt min mening borde bortfalla dels och med afseende å intagningsvilkoren för personer, hvilka, tilltalade för brott i anseende till sinnessjukdom ej kunnat till ansvar fällas. Sedan 1907 års Riksdag beviljat anslag till upprättande af ett antal hospitalsläkaretjänster och K. M:t med anledning däraf anbefallt medicinalstyrelsen att inkomma med förslag till de ändringar i berörda nådiga stadga som på grund af de ny tjänsternas inrättande kunde befinnas nödiga, har ännu ett moment tillkommit som gör vissa förändringar i stadgan erforderlig. Enligt uppdrag af K. Styrelsen har jag också under året aflämnat ett utkast till förslag i här ofvan nämnda hänseenden. Sedan numera K. Styrelsen gjort underdånig framställning om tillsättande af en komitté med uppdrag att taga i öfvervägande en förändrad organisation af Medicinalstyrelsen och i samband därmed eventuelt upprättande af en själfständig öfver styrelse för hospitalen, där emellertid en omarbetning af stadgan angående sinnessjuka böra avstå till den att frågan om en särskild öfverstyrelse för hospitalen blir afgjord.

Den af mig berörda frågan om upphäfvande af skillnaden mellan hospital och asyl synes likväl åtminstone i viss mån kunna lösas oberoende af förstnämnda ännu sväfvande spörsmål. Jag kan nämligen för min del icke finna någon af K. M:t lemnad föreskrift af beskaffenhet att hindra K. Medicinalstyrelsen från att meddela förändrade bestämmelser rörande förhållandet mellan hospitalet och asylen vid anstalterna i Uppsala och Lund därhän att för förflyttning af patienter mellan hospitalet och asylen medgifves och att hospitals- och asylpatienter vid uppstående ledighet å hospitalet eller asylen finge intagas oberoende af om patienten ursprungligen anmälts till hospital eller asyl.

II Enskilda med K. M:t.s tillstånd upprättade anstalter för sinnessjuka
Under året har i vissa pressorgan förekommit klagomål mot Sigtuna sjukhem gående ut på att anstalter tillhöriga patienter lemnadts allt för mycken frihet att gå fritt i staden till fara och obehag för dess innevånare. Under årets lopp torde i själfva verket ett och annat enstaka uppträde hafva förekommit, liksom äfven en eller annan patient tidtals kunnat vara till något obehag åtminstone för i staden främmande personer (t. ex tillfälliga sommargäster) Emellertid har jag städes funnit anstalten vara skött på ett i det hela tillfredställande sätt. En olägenhet är att anstalten stundom nödgas mottaga mera svårskötta patienter än dess resurser strängt taget tillåta, men samma olägenhet yppar sig icke sällan öfver å och andra enskilda anstalterna, med undantag endast för Solna sjukhem.

Å Vångelsta, Karlshäll och Holmehus har omsättningen varit obetydlig.

För öfrigt har intet varit att anmärka rörande här ifrågavarande anstalter.

III Med K: M:t.s tillstånd upprättade anstalter för obildbara sinnesslöa
För dessa redogöres i särskild berättelse

IV Enskilda ej legitimerade hem för sinnessjuka och sinnesslöa
Med anledning af ingången anmälan att en ogift kvina som åtnjöt vård å ett enskildt hem i Tensta s:n i Uppsala län därstädes framfödt ett barn till hvilket en å samma hem vårdad manlig patient förmodades vara far, besökte jag under våren detta hem och erhöll då sådana upplysningar att möjligheten af att kvinnan i fråga blifvit hafvande annorstädes icke kunde uteslutas. Å andra sidan fann jag dock att hemmets innehafvare gjort sig skyldiga till oförstånd och bristande omtanke med afseende å tillsynen af sjuka som blifvit dem till vård anförtrodda, nämligen genom att försumma en betrygande separation under nätterna af manliga och kvinliga patienter. Dessutom hade de öfverträdt gällande författningar så tillvida att de längre tider vårdat mera än 5 patienter samtidigt; stundom ända till nio. För denna förseelse ha de sedan blifvit åtalade och bötfällda.

De enskilda hem i Korsberga hvilka icke trädt i hospitalets tjänst har under årets inspektioner icke gifvit anledning till svårare anmärkningar om än förhållandena flerstädes icke varit i alla tillfedställande.

Stockholms hälsovårdsnämnds upptagningsanstalter äro inrymda i mer eller mindre otidsenliga lokaler, men allt är ordnadt på ett fullt sjukhus mässigt sätt. En välbehöflig tillökning af läkarekrafterna har ägt rum i det att ytterligare en underläkare blifvit anställd.

Vesterås lasaretts afdelning för sinnessjuka har genomgått en genomgripande förändring hvarigenom vunnits dels ökadt utrymme dels ändamålsenligare lokala anordningar. Sjukvården har i allo ordnats på bästa sätt, så vidt förhållandena det medgifvit.

Vid lasaretten i Umeå, Söderhamn och Hudiksvall ha uppförts nya paviljonger för sinnessjuka, vid de båda första lasaretten af samma, i det hela ändamålsenliga typ., Paviljongen i Hudiksvall är af något mindre omfång och af något äldre typ. Paviljongen i Umeå hade ännu icke tagits i bruk. Vid de båda andra hade införts den anmärkningsvärda nyheten att använda uteslutande kvinlig betjäning; å båda platserna dock till alldeles otillräckligt antal, så att bland annat isolering måste användas i vida större omfattning än de sjukas tillstånd kräfde, och de sjukas vistelse i det fria måste inskränkas mera än önskligt. En ökning af betjäningspersonalen med åtminstone en manlig skötare ansåg jag därför oundgängligen nödvändig.

Vid Örebro lasarett anmärktes en väl torftig utrustning af möbler, gardiner och prydnader.

Afdelningen för sinnessjuka vid Hernösands lasarett är fortfarande mycket otillfredställande, men då trots tillkomsten af en länsupptagningsanstalt vid Hernösands hospital, efterfrågan å platser är mycket stor har lasarettsläkaren icke ansett sig kunna stänga afdelningen i fråga, något som likväl {vore} önskvärdt.

Å ett par lasarett anmärktes att vinterkläder och ytterkläder för de sinnessjuka ej tillhandahållas, hvilket naturligtvis har till följd att dessa sjuka under den kallare årstiden ej kunna få vistas ute.

Vid inspektion af Stockholms hospital fäste jag min uppmärksamhet vid intagningshandlingarne rörande en i Södertelje omhändertagen sinnessjuk person. I omräkningen anhåller magistraten i nämnda stad om snar hjälp för den sjuke emedan han "under tiden icke kan förvaras på annat ställe än i härvarande stadshäkte".

En sådan försumlighet och likgiltighet med afseende å omvårdnaden om sinnessjuke i en så pass stor kommun torde lyckligtvis vara sällsynt om icke enanstående i vårt land.

I en föga mindre stad nämligen Vänersborg hvars försörjningsinrättning jag under året besökt träffade jag dock förhållanden som icke voro mycket bättre i här ifrågavarande hänseende.

Å försörjningsinrättningen i Falun finnas några enkelrum för sinnessjuka, hvilka på ett undantag när äro ganska tillfredställande. Ordning och snygghet voro rådande och tillsynen var efter omständigheterna väl ordnad om än icke motsvarande de högsta fordringar.

Å Norrköpings försörjningsinrättning hvarest vårdas omkring ett femtiotal eller flera sinnessjuka äro de lokala förhållandena synnerligen bedröfliga och vården om de sinnessjuka i följd häraf och trots vederbörandes synbarligen goda vilja allt annat än tillfredställande. Genom fattigvårdsstyrelsens energi har emellertid under året utverkats anslag till en ny försörjningsinrättning med en särskild paviljong för sinnessjuka.

Äfven i Helsingborg har under året den segslitna frågan om nya lokaler för kommunen tillhöriga fattiga sinessjuka fått en efter allt att döma lycklig lösning.

Enligt hvad jag erfarit har i Lund nu tagits i bruk en ny försörjningsinrättning med särskild afdelning för sinnessjuka – Den var emellertid ej tagen i bruk vid mitt besök därstädes.

Detsamma gäller en ny paviljong för sinnessjuka vid Malmö stads försörjnings inrättning samt en afdelning för sinnes sjuka vid stadens nya sjukhus.

Från den 27 augusti till och med den 28 september samt den 8-11 oktober har jag tjänstgjort såsom referent för hospitalsärenden inom K. Medicinalstyrelsen samt därvid bland annat handlagt de allra flesta till hospitalsväsendet hörande riksdagspetita för året. Dessutom har jag som vanlig handlagt eller biträdt vid handläggningen af åtskilliga rättsmedicinska utlåtanden rörande sinnesbeskaffenhet, samt har deltagit i uppgörande af förslag till nytt hospital vid Östersund och därvid utarbetat det program som sedermera blifvit i hufvudsak följdt samt redigerat det till förslaget hörande utlåtandet och beskrifningen.

Med anledning däraf att K. Medicinalstyrelsen nyligen gjort underdånig framställning om en utredning af frågan om Styrelsens omorganisation, och i samband därmed eventuelt inrättande af en särkild öfverstyrelse för hospitalsväsendet anser jag mig böra fästa uppmärksamheten vid en fråga som i detta sammanhang synes mig förtjänt att tagas i öfvervägande.

Enligt K. Kungörelsen den 31 december 1904 tillkommer det från och med år 1905 – K Medicinalstyrelsen att utöfver öfverinseende öfver statsunderstödda anstalter för obildbara sinnesslöa som äro afsedda att mottaga endast sådana sinnesslöa, och enligt samma K. Kungörelse tillkommer det öfverinspektören för sinnessjukvården i riket att utöfva närmaste tillsynen af dessa anstalter.

De anstalter för obildbara sinnesslöa som äro anordnade i samband med uppfostringsanstalter och arbetshem för bildbara sinnesslöa äro däremot underkastade den inspektion som statsrådet och Chefen för K. Eklesiastikdepartementet bestämmer för sistnämnda anstalter.

Denna inspektion har enligt särskildt uppdrag sedan flera år utöfvats af undertecknad, i följd hvaraf den närmaste tillsynen öfver samtliga statsunderstödda sinnesslöanstalter tillfälligtvis under någon tid ålegat en och samma person. Att en sådan anordning innebär väsentliga fördelar torde bäst inses om man tar i betraktande huru förhållandet skulle ställa sig om inspektionen af sinnesslöanstalterna blefve fördelad på två händer.

För närvarande finnas sju fristående asyler för obildbara sinnesslöa och det är endast dessa som jag i egenskap af öfverinspektör för sinnessjukvården har befattning med. Åtskilliga af dem hafva väl utvecklingsmöjligheter, men andra, som ägas af enskilda personer torde möjligen icke kunna uppehållas efter nuvarande innehafvarens död, och tillkomsten af nya fristående asyler är af många skäl icke önskligt, liksom icke heller för närvarande trolig.

Antalet asyler som stå i samband med skolor och arbetshem är för närvarande (1907.) fem, men under 1908 tillkomma två och dessutom förligger vid åtminstone fyra anstalter planer på asylafdelningar. Dessa asyler hafva i allmänhet större utvecklingsmöjligheter och större utsigt till fortvaro då de äro förenade med äldre anstalter med större stabilitet och ofta säkrare ekonomi enär flertalet af dem tillhöra vederbörande landsting.

Utvecklingen synes med ett ord kunna gå i den riktning att asyler öfvervägande kunna att ordnas i samband med de i regeln landstingen tillhöriga skolorna och arbetshemmen, i följd hvaraf K. Medicinalstyrelsens och öfverinspektörens befattning med sinnesslövården sannolikt blir relativt allt mindre, under det att det alldeles öfvervägande flertalet sinnesslöanstalter, blir underkastade en inspektion som icke ens nödvändigtvis kommer att omhänderhfvas af läkare, en inspektion, hvarmed Medicinalstyrelsen i alla händelser icke kan å Embetets vägnar taga någon befattning. Frågan om statsbidrag till asylerna blefve fördelade på två af hvarandra alldeles oberoende myndigheter allteftersom asylerna äro fristående eller ingå som ett led i en fullständig anstalt och en enhetlig ledning af asylerna blefve omöjlig.

Å andra sidan äro begreppen bildbar och obildbar endast relativa, en stor mängd gränsfall finnas och en tudelning af sinnesslövården i enlighet med dessa begrepp är lika konstlad som en klyfning af sinnessjukvården med hänsyn till botligheten visat sig vara. De frågor som röra sinnesslövården äro i själfva verket i hufvudsak desamma för olika kategorier af sinnesslöa afven om nyansen af problemen förekomma och äfven om för de bildbara tillkommen rent pedagogiska görsmål. Att de olika grenarne af sineslövården lämpligast böra stå under en gemensam ledning afses mig därför otvifvelaktigt.

Vidare står vården om de sinnesslöa i så pass nära samband med sinnessjukvården – å vissa utländska anstalter finnas till och med sinnesslöskolor vid hospitalen – att det naturligaste vore att anförtro öfverenseendet öfver sinnesslövården åt samma myndighet som handar sinnessjukvården i, en anordning som ju ingalunda behöfde utesluta en särskild pedagogisk inpektion af skolafdelningarne å sinnesslöanstalterna.
Stockholm 1 april 1908

Georg Schuldheis