Till Kgl. Medicinalstyrelsen!
Jämlikt nådiga stadgan ang. sinnessjuka den 14 juni 1901 får jag härmed afgifva berättelse öfver min verksamhet under år 1909 som öfverinspektör för sinnessjukvården i riket, hvilken befattning jag under ifrågavarande år uppehållit dels från årets början till och med den 21 februari under framlidne medicinalrådet G Schuldheis’ sjukdom dels, efter erhållet förordnande för 5 år, från och med 1 april.
Följande anstalter och inrättningar hafva af mig under året inspekterats på här nedan nämnda tider:

I. Offentliga anstalter för sinnessjuka.
Malmö asyl den 6 februari, Kristinehamns hospital 11-13 februari, Stockholms hospital 30 maj, Göteborgs hospital 5-6 juni, Vänersborgs hospital och asyl 8-9 juni, Vadstena hospital och asyl 25-26 juni, Växjö hospital och kriminalasyl 29 juni-2 juli, Korsbergakolonien 3-5 juli, Nyköpings hospital 9 juli, Visby hospital 7 november, Piteå hospital och asyl 29 november-1 december, Härnösands hospital 5-6 december, Lunds hospital 15 och 17 december, Lunds asyl 20 december, Stockholms hospital 27 december Upsala hospital och asyl 29-30 december.

II. Enskilda, med K.M:ts tillstånd upprättade, anstalter för sinnessjuka.
Sigtuna sjukhem 26 maj, Katrinelund vid Malmö 16 december, Holmehus vid Malmö 16 december, Solliden vid Åkarp 16 december, Karlshäll 28 december, Peterska hemmet 31 december.

III. Med K.M:ts tillstånd upprättade anstalter för obildbara sinnesslöa.
Berättelse häröfver har jag lämnat i min till K. Medicinalstyrelsen ingifna "Redogörelse för de med statsmedel understödda sinnesslöanstalterna i riket åren 1907-1909".

IV.Sinnessjukafdelningar vid lasarett och därmed jämförliga anstalter.
Vadstena länslasarett 26 juni, Karlshamns länslasarett 28 juni, Nyköpings länslasarett 10 juli, Katarina upptagningsanstalt 18 oktober, Östersunds länslasarett 8 december.

V. Försörjningsinrättningar och fattiggårdar.
Sinnessjukafdelningen vid Gibraltar i Göteborg 4 juni, Nyköpings fattiggård 10 juli, Östersunds fattiggård 8 december,Sinnessjukafdelningen vid Helsingborgs försörjningsinrättning 19 december.

Inspektionsförrättningarne ha ägt rum i öfverensstämmelse med på förhand uppgjorda af K. Medicinalstyrelsen fastställda reseplaner.

I fråga om de offentliga anstalterna för sinnessjuka är följande att anföra:
Fullständig inspektion har ägt rum endast en gång å hvarje anstalt. Därjämte har Stockholms hospital besökts en gång med anledning af från därstädes intagen patient insänd klagoskrift.
Flera af anstalterna hafva erhållit ett ökadt antal öfvervakningsplatser, i det Göteborgs och Stockholms hospital samt Lunds asyl erhållit nya öfvervakningsafdelningar och vid Lunds hospital förutvarande öfvervakningsafdelningar blifvit utvidgade.

Göteborgs hospital har erhållit sina nya lokaler för öfvervakning inom Göteborgs stads under året i bruk tagna upptagningsanstalt, hvilkens största paviljong är anordnad för öfvervakning af oroliga och halforoliga kvinnliga patienter. Därmed har Göteborgs hospital, som länge lidit af brist på tillräckligt antal öfvervakningsplatser, i detta hänseende blifvit väl försedt, i det här numera finnas 3 öfvervakningsafdelningar för hvardera könet, nämligen å manssidan: en för lugna å 9 platser i hufvudbyggnaden (afd. III) och två, för oroliga resp. halforoliga å hvardera 15 platser inom den omändrade s.k.cellpaviljongen (I a och Ic), samt för kvinnor: i hufvudbyggnaden (afd. III) en för lugna med ursprungligen 9 platser, men under året utvidgad med ännu ett rum med 6 platser, användt för kroppsligt sjuka, och i stadens ofvannämnda paviljong två, som nämnts, för oroliga och halforoliga med hvardera 20 platser.Hela antalet öfvervakningsplatser uppgår sålunda här numera till 39 å manssidan och 55 å kvinnosidan; motsvarande resp. 24% och 38% af hela antalet platser (å manssidan 162 och å kvinnosidan 143).

Å Stockholms hospitals kvinnosida har stora sofsalen å afd. II, öfre botten, rymmande 8 platser, apterats till vaksal för lugna, hvarigenom antalet öfvervakningsafdelningar å denna könssida, där behofvet af platser å dylik visat sig betydligt större än å manssidan, ökats till 3 med ett sammanlagdt platsantal af 37. Den tillförene för lugna afsedda öfvakningsafdelningen användes numera för halforoliga.

Beträffande Lunds asyl, som förut å hvardera könssidan endast haft en öfvervakningsafdelning, omfattande de två 1 tr. upp belägna sofsalarna å afd. B II med tillsammans 23 platser, har på kvinnosidan äfven motsvarande salar afd. B I anordnats till öfvervakningsafdeln.

Å Lunds hospital har genom länspaviljongernas tillbyggnad och omändring å bådadera könssidorna platsantalet å öfvervakningsafdelningarna för lugna ökats från 10 till 15 (däraf 1 dock beräknas som reservplats). Å denna anstalt finnes stort behof af nya lokaler äfven för öfvervakningsafdelningar för oroliga, då de lokaler, som för närvarande användas härför, både äro allt för trånga och från flere andra synpunkter mindre tjänliga för ändamålet.

Vid mina inspektioner af sjukvården å Nyköpings och Piteå hospital framhöllo resp. öfverläkare behofvet af nya öfvervakningsplatser vid dessa anstalter, hvilket behof jag ock i mina berättelser öfver nämnda inspektioner på grund af hvad jag vid dessa inhämtat ang. antalet sängliggande m.m. kunnat konstatera.

Å ett par anstalter, nämligen Upsala hospital samt Vänersborgs hospital och asyl, hafva under året nya platser med enbart nattlig öfvervakning tillkommit, i det sådan anordnats vid den förra anstalten på manssidan i en sal med 8 sängar å afd. XVI, öfre botten, och vid den senare anstalten på hvardera könssidan uti tvenne salar à 12 sängar hvardera (3 B och 3 b resp. 8 B och 8 b).

I fråga om förändringar inom sjukvårdslokaler är för öfrigt att anteckna följande. Å Upsala hospital har afd. VI (den s.k. cellpaviljongen), hvars platsantal uppgick till 33, blifvit utrymd i och för ombyggnad. På grund häraf har för vård af en del hospitalet tillhöriga kvinnliga patienter provisoriskt tagits i bruk vindsutrymmet öfver afd. B II å asylens kvinnosida, där permanent öfvervakning för 18 patienter anordnats; därjämte hafva äfven de vanliga asylafdelningarna på kvinnosidan hållits något öfverbelagda för beredande af plats åt några hospitalet tillhöriga kvinnliga patienter. Af sådana vårdades vid min inspektion sammanlagdt 25 å asylen. Den vanliga beläggningssiffran å hospitalets kvinnosida (162) har dock icke kunnat fullt upprätthållas.

Vid Växjö kriminalasyl, som förut haft endast 2 promenadgårdar, af hvilka den ena, försedd med högt plank, varit gemensam för de för de svårare patienterna afsedda afdelningarna III, IV och V, den andra, omgärdad endast med lägre spjelstaket, för afdelningarna I, II och VI, har hvardera af dessa uppdelats uti tvenne, hvarigenom vunnits den stora fördelen att äfven under vistelse ute kunna i större utsträckning skilja de olika afdelningarnas patienter åt. Den förutvarande ordningen med gemensam promenadgård för afdelningarna II och VI, till hvilka anstaltens alla utarbetare höra, samt afdelning I, hvilken såsom varande en öfvervakningsafdelning hyser åtskilliga rymningslystna och intrigerande patienter, hade varit till stor olägenhet, då förfärdigandet af dyrkar, vapen, m.m. lämpligt material härigenom lätt kunde tillföras dessa senare. Då det vidare visat sig olämpligt att kring dessas promenadgård endast hafva ett lågt spjelstaket, som det är relativt lätt att komma öfver, har sådant bibehållits endast kring den för afdelningarna II och VI afsedda promenadgården, medan den för afdelning I erhållit plank af 3,6 meters höjd, som – till yttermera förhindrande af rymning – i hela sin längd försetts med en ryttare af trä, bestående af en kortare, mindre sluttande skänkel på insidan och en längre, starkare sluttande skänkel på utsidan, båda i hela sin utstäckning plåtbeslagna, hvarigenom en öfre kant, lämplig att fatta tag i, helt och hållet undvikes.

Mellan min under föregående och under här ifrågavarande år förrättade inspektion af sjukvården å anstalten hade verkställts de redan vid tidpunkten för den förra beviljade, men då ännu knappast påbörjade förstärkningsarbetena. Dessa hafva hufvudsakligast bestått däri, att uti alla sofrum, hvilka ej hafva ständig öfvervakning, tapplåsen i fönsterna blifvit försedda med säker mekanism, så att de icke med några dyrkar e.d. kunna öppnas, att alla ytterdörrar, alla utgångsdörrar från afdelningarna (utom betr. afd. II och VI, där de lugnaste patienterna vistas) och alla till afd. V hörande dörrar blifvit förstärkta med järnplåt (som dock är öfvermålad, så att den ej är direkt synlig), samt att 7 enkelrum å sistnämnda afdelning blifvit cementerade, hvarjämte i de 5 af dessa rum grofva järngaller blifvit anbringade mellan ytter- och innanfönstret, hvilket senare fått järnramar och tjockt glas, medan i de 2 återstående, hvilkas dörrar för öfrigt i sin helhet blifvit plåtbeslagna, fönstret blifvit delvis uppmuradt, så att förändring till s.k. stormcell alltså skett. Den sålunda verkställda förstärkningen i byggnadens konstruktion har visat en påtagligt gynnsam verkan på patienterna, i det öfverfall och svårare hotelser sedan mera sällan förekommit. I öfrigt hafva förstärkningsarbetena äfven haft den fördelen med sig, att det blifvit möjligt att mera individualisera behandlingen och gifva de mera pålitliga patienterna större frihet en hvad som förut kunnat ske på grund av den jäsning och det missnöje detta bland åtskilliga andra patienter skulle medfört, medan insikten om att läkaren numera äger för disciplinens upprätthållande nödiga resurser visat sig verka dämpande på förefintliga tendenser till komplotter och myteri.

Då det, enligt hvad jag sålunda vid min inspektion inhämtade, icke längre syntes vara något hinder för fullföljande af den plan, som Kgl. Medicinalstyrelsen i sin skrifvelse den 31 maj 1901, hvari anslag till kriminalasylens uppförande begärdes, framlagt för dennas verksamhet –enligt hvilken plan till vanliga hospitals- och asylafdelningar skulle öfverflyttas sådana fall, som där kunna vårdas – och då en evakuering af anstalten med hänsyn till det alltjämt ökade antalet expektanter, vid min inspektion uppgående till 18, hvaraf alla utom 3 förvarade å fängelse, var välbehöflig, framlade jag i min inspektionsberättelse förslag om öfverflyttande till Vänersborgs hospital och asyl af 10 patienter, däraf flertalet lugna och arbetsföra och ingen tillhörande de rymningslystnas eller intrigerandes kategori. Detta förslag bifölls ock af Kgl. Medicinalstyrelsen. Med Kgl. Medicinalstyrelsens medgifvande hafva vidare från kriminalasylen 2 patienter öfverflyttats till Växjö hospital för att inackorderas hos gift skötare, som från den 31 januari i inackordering mottagit 3 manliga patienter, samtlige kriminalpatienter.

Förutom dessa 3 hafva icke några nya familjevårdplatser hos betjäning under året tillkommit. Dessa platser, hvilkas antal numera uppgår till sammanlagdt 51 hafva alla varit besatta.

Under året hafva 4 nya kolonivillor tillkommit, nämligen vid Göteborgs hospital i och med öppnandet af Göteborgs stads upptagningsanstalt en för män med 20 platser och en för kvinnor med 14 platser samt vid Vänersborgs hospital och asyl i och med öppnandet af Älfsborgs läns upptagningsanstalt likaledes en för män och en för kvinnor, hvardera 29 platser. Vänersborgs sinnessjukanstalt har sålunda numera sammanlagdt 3 kolonivillor, däraf 2 för män med tillsammantagna 58 platser.

Vid mina inspektioner voro dessa kolonivillor ännu blott delvis belagda; sålunda var deras beläggningssiffra vid Göteborgs hospital resp. 10 och 5 vid Vänersborgs hospital och asyl 15 (å kvinnosidans) och 44 (å manssidans två tillsammantagna).

Kolonivillorna vid Kristinehamns hospital hade vid mitt besök därstädes (i februari) ännu icke blifvit tagna i bruk å någondera könssidan, men skulle den å manssidan, hvilken könssida då var fullbelagd på 32 platser när, i dagarna öppnas.

Hvad åter de äldre kolonivillorna beträffar, har den vid Piteå hospital varit i det allra närmaste fullbelagd, och funnos å den vid Växjö hospital vid min inspektion endast ett mindre antal platser obesatta. Beläggningen af den senare underlättas i någon mån därigenom att den användes som genomgångstation för den från andra anstalter till Växjö hospital öfverflyttade för familjevård lämpade fall.

Hufvudsakligast genom dylika öfverflyttningar hade Växjö hospitals familjevårdskoloni i Korsberga afsevärdt ökat under under året. Af de 105 patienter, som vid min inspektion af kolonien där vårdades, hade 57, däraf 27 män och 30 kvinnor, ursprungligen tillhört Växjö hospital, medan från andra anstalter öfverflyttats tillsammantagna 48, däraf 11 män och 11 kvinnor från Upsala hospital och asyl, 12 män från Lunds hospital och asyl, 6 män från Nyköpings hospital, 3 män från Vadstena hospital och asyl samt 2 män och 3 kvinnor från Stockholms hospital. Vid detta tillfälle hade emellertid ännu icke till kolonien utflyttats 5 af 10 de män, som tidigare på året från Upsala asyl öfverflyttats till Växjö hospital, hvarjämte må nämnas att efter nämnda tidpunkt öfverflyttandet hit från Vänersborgs hospital och asyl af 5 för familjevård lämpliga män under året blef beslutad.

Vid min inspektion af Korsberga besökte jag alla till kolonien hörande hem, och gjorde de i allmänhet ett mycket godt intryck beträffande ordning och renlighet. Å flera ställen hade man sedan mitt förra besök verkställt reparationer å byggnaderna, delvis i föreningar med utvidgningar.

Beträffande grunderna för patienternas intagning tillämpas numera vid flera anstalter den principen, att akut insjuknade städse erhålla företräde framför andra anmälda, på grund hvaraf ett stort antal af de vid mina inspektioner nyintagna kunnat mottagas redan inom 1 månad efter ansökningens inkomst, så ifråga om Stockholms och Piteå hospital i c. 2/3 af fallen, beträffande Göteborgs, Kristinehamns och Vadstena hospital i c. 1/2 af fallen samt i fråga om Vänersborgs hospital betr. fullt 1/2 af de nyintagna kvinnorna och betydligt mer än 1/3 af de nyintagna männen. Uppenbart är ju, att sådant förfaringsätt, som ock har stöd i gällande stadga angående sinnessjuka (§ 27 a jämförd med med § 33) måste få till resultat, att omsättningen ökas och anstalterna bli till mera gagn än då intagningen sker uteslutande efter ansökningens ålder. Så länge icke statens anstalter hafva platser för alla sinnessjuka, som äro behof af hospitalsvård, synes det mig också vara mest ändamålsenligt, att vård i första hand beredes åt de akuta fallen, i hvilka det under gynnsamma förhållanden kan finnas hopp om tillfrisknande.

Vid min granskning af intagningshandlingarna har jag icke haft någon annan anmärkning att göra, än att vid några anstalter beträffande ett par A-bilagor attesten visserligen varit daterad mindre än 1 månad före ansökningens inkomst till direktionen, men att senaste läkarundersökning dock ägt rum mer än 1 månad före tidpunkten härför. I alla dessa fall förelåg emellertid stort behof av hospitalsvård.

Liksom i min förra årsberättelse kan jag äfven här anföra ett synnerligen belysande exempel på olämpligheten af nu gällande bestämmelse, att Bil. A erfordras för intagning af till kategorien otillräknelig förklarade hörande kriminalpatienter. En i Göteborgs hospital den 26 maj intagen patient (Olof August Kristiansson) hade i ett den 9 december 1908 af Kgl. Medicinalstyrelsen afgifvet utlåtande förklarats otillräknelig för dråp på eget barn, begånget den 2 november s.å. i ett depressivt tillstånd. Det läkarebetyg, som låg till grund för detta utlåtande, var utfärdadt af vederbörande proviansalläkare, hvilken samma dag dråpet begåtts undersökt patienten i fråga. När ansökan om hospitalsvård för Kristiansson därpå den 30 december 1908 ingafs till Direktionen för Göteborgs hospital, fanns uti de denna åtföljande handlingarna intet annat läkarbetyg än detta. Vid beviljandet af expektansplats å samma hospital föreskref Kgl. Medicinalstyrelsen att ny Bil A skulle infordras, då det ovannämnnda läkarbetyget var utfärdadt mer än en månad före ansökningens ingifvande. Läkaren å Uddevalla kronohäkte, där Kristiansson i afvaktan på plats å hospital förvarades, synes emellertid ej hafva ansett sig kunna utfärda någon ny A-bilaga vid denna tidpunkt, då denne redan befann sig i konvalescentsstadium, ty i stället för sådan insändes endast en ny afskrift af det läkarbetyg af den 2 november 1908, som, intaget i rannsakningsprotokollet, redan var vidfogadt intagningshandlingarna. Intagningen torde sålunda i detta fall från ren formell synpunkt strängt taget icke hafva varit i öfverensstämmelse med hvad som beträffande dylikt fall föreskrifves i § 30 af gällande stadga angående sinnessjuka. Då emellertid enligt mitt förmenande en fortsatt anstaltsvistelse här var i hög grad indicerad enär det blifvit upplyst, att sjukdomen haft periodiskt förlopp med försämring på höstarna – inspektionen i fråga ägde rum i juni , gjorde jag dock icke någon anmärkning öfver Kristianssons intagning. Skulle Öfverläkaren hafva underkänt intagningshandlingarna i dess definitiva skick, hade ju också följden häraf blifvit en omedelbar frigifning från fängelset, hvarigenom Kgl. Medicinalstyrelsen sålunda blifvit beröfvad hvarje befogenhet att bestämma öfver tidpunkten för återbördandet åt samhället af en person, som den nyligen förklarat otillräknelig för ett groft brott.

Å Kristinehamns hospital har en i Norge för mord till lifstids straffarbete dömd men sedermera på grund af sinnessjukdom benådad, svensk medborgare (Lars Eriksson), hvilken i flere år vårdats å Trondhjems kriminalasyl, jämlikt Kgl. Maj:ts nådiga resolution intagits utan vanliga ansökningshandlingar, endast med stöd af den öfver honom vid nämnda asyl förda sjukjournalen.

Bland de vid mina inspektioner nyintagna funnos ett par som blifvit lagförda, trots det deras sinnessjukdom varit notorisk. Sålunda hade en af de å Växjö kriminalasyl intagna (Åman Jon Jonsson) ett par år tidigare utskrifvits från Upsala hospital utan att vara tillfrisknad, hvarefter han, skyende människor, tagit sin bostad uti en afsides i skogen belägen koja: efter att hafva föröfvat inbrott i en matbod och därvid tillgripit något mjöl och bröd blir denne person härför häktad och lagförd (!). Vidare hade en å Upsala hospital intagen man (Mats Anders Persson) haft expektansplats vid anstalten öfver 1 år, då han häktades för tidelag med kokalf, hvarefter – sedan han efter utlåtande af Kgl. Medicinalstyrelsen blifvit förklarad straffri härför – ny ansökan för honom gjordes, nu af Kgl. Maj:ts Befallningshafvande. Äfven bland befintliga expektanter funnos ett par (C. Klingenberg, expektant vid Lunds asyl och H. V. Melander, expektant vid Upsala asyl), som blifvit häktade och lagförda efter det ansökan om hospitalsvård i laga ordning skett och expektansplats erhållits. För stäfjandet af en dylik "fabricering af kriminalpatienter" synes mig nödvändigt att nu gällande bestämmelse om afgiftsfri vård för medellös person, som på grund af sinnessjukdom blifvit straffri förklarad, vid en blifvande revision af hospitalsstadgan borttages.

I detta sammanhang må nämnas, att en å Nyköpings hospital intagen man (Karl August Jonsson), hvilken, häktad såsom misstänkt för mordbrand, i brist på laga bevis ej kunnat till ansvar fällas, vårdas fritt; han hade emellertid intagits som observationspatient samt af Kgl. Medicinalstyrelsen förklarats sinnessjuk och samhällsvådlig, hvarpå Rätten förordnat att han skulle öfverlämnas till Kgl. Maj:ts Befallningshafvande att om honom taga nödig vård.

Däremot erlägges afgift för ett par af de nyintagna, för begånget brott på grund af sinnessjukdom straffri förklarade, för hvilka vederbörande fattigvårdsstyrelse gjort ansökan. I mina resp. inspektionsberättelser har jag framhållit, att äfven i dessa fall § 52 uti hospitalsstadgan bör i fråga om utskrifning tillämpas, då de ju faktiskt tillhöra kategorin otillräknelig-förklarade.

Beträfande ofvannämnda benådade lifstidsfånge har Kgl. Maj:t föreskrifvit, att i fråga om honom nämnda paragraf jämväl skall vara tillämplig.

I ett par fall hade kriminalpatienter, sedan meddelande om att plats vore ledig lämnats, icke blifvit insända. Så hade beträffande en för mordbrand åtalad 22 års man, som af Kgl. Medicinalstyrelsen förklarats afvita och därpå (i februari 1908), på ansökan af vederbörande fattigvårdsstyrelse, erhållit expektansplats, meddelande erhållits, att han numera ej vore i behof af den sökta platsen, och beträffande en till Växjö kriminalasyl hänvisad patient (Bergström) anmälan ingått, att han under väntetiden blifvit intagen å Stockholms stads provisoriska sinnessjukhus och där tillfrisknat.

//Vidare inhämtade jag vid min inspektion af Upsala asyl att ansökan angående en för mordbrand häktad, men på grund af sinnessjukdom-hvilken enligt i oktober 1902 utfärdad Bil. A {varit} ute flera år samt yttrat sig i utpräglad slöhet – strafflös förklarad patient (Anders Hedman), som erhållit expektantsplats å denna anstalt, af vederbörande Kgl. Maj:ts befallningshafvande i april 1906 blifvit återkallad, med förmälan, att han blifvit som frisk utskrifven från Falu lasaretts sinnessjukafdelning, där han under väntetiden erhållit vård.//

Med anledning af sistnämnda fall kan jag icke underlåta att fästa uppmärksamheten på det egendomliga förhållandet, att till kategorien otillräknelig förklarade hörande kriminalpatienter, som intagits å en icke staten tillhörig anstalt eller afdelning för sinnessjuka, kunna utskrifvas utan att beslut härom underställes Kgl. Medicinalstyrelsens pröfning, då föreskriften härom i § 52 af gällande hospitalsstadga endast synes gälla statens egna sinnessjukanstalter.

Enligt nämnda paragraf hafva efter det jag i ärendet afgifvit yttrande följande patienter utskrifvits :
1:o Lisa Broberg från Göteborgs hospital; hade under tjänstgöring som sköterska å epidemisjukhus drabbats af en helt akut sinnessjukdom, vid hvars utbrott hon i april 1908 dödat 1 af de i hennes vård anförtrodda barnen; konvalescent sedan i september samma år. //Denna patient har sedermera erhållit ett nytt utbrott af sinnessjukdom, hvarvid hon emellertid omedelbart 4 blef återintagen 5 å anstalten 1 med stöd af vanliga 2 intagnings-3 handlingar.//
2:o Karl Viktor Jansson från Växjö hospital, dit han för erhållande av familjevård den 30 januari öfverflyttats från kriminalasylen, där han intogs under år 1906; hade i oktober 1905 begått dynamitattentat mot en grannes stuga utan att dock åstdkomma någon skada; hans psykos af paranoid form med en del egendomliga sinnes- och tankevillor; dessa försvunno emellertid så småningom och vid min inspektion under föregående år hade han redan sjukdomsinsikt; med hänsyn till hans något inbundna väsen tillstyrte jag dock icke utskrifning i min berättelse öfver denna inspektion, utan tillrådde till en början öfverflyttning till familjevård hos skötaren; under denna friare vårdform förbättrades han ytterligare, lade bort sin forna butterhet och uppförde sig oklanderligt, hvarför jag i min berättelse öfver årets inspektion tillstyrkte hans utskrifvning. Det kan förtjäna anmärkas, att denna patient under hela anstaltsvistelsen fick erlägga 2:dra klass afgift, då han ägde något tillgångar, så att han ej kunde erhålla medellöshetsbetyg; då räntorna emellertid ingalunda räckte till för afgiftens gäldande, minskades hans tillgångar för hvarje dag han vistades vid anstalten. Följden af ett sådant förhållande, som ju endast kan vara till skada för konvalescensens fortskridande, blir naturligtvis den, att de omständigheter, under hvilka den tillfrisknade återvänder till samhället, bli mindre gynnsamma, ju längre utskrifningen dröjer.
3:o Jöns Rasmusson från Växjö kriminalasyl, där han intagits i november 1907; närmare omnämnd i min förra årsberättelse med anledning däraf att han blef för misshandel häktad efter det Bil. A för intagning å hospital blifvit utfärdad; då fängelseläkaren, efter det han blifvit straffri förklarad i juni 1907 utfärdade ny A-bilaga, var han redan konvalescent. Han hade haft ett föregående anfall af sinnessjukdom (liksom det sista av manisk art), under hvilket han vårdats å Lunds hospital. Hade han icke denna gång häktats, fastän notoriskt sinnessjuk, och sålunda "gjorts till kriminalpatient", hade han gifvetsvis mycket förr blifvit utskrifven.

Flere kriminalpatienter voro vid mina inspektioner afvikna, nämligen :
1:o Straffången Mård, afviken från Vadstena hospital och asyl i juni 1908; hade beredt sig tillfälle att rymma under arbete i trädgården.
2:o Straffången Berglund, afviken från Göteborgs hospital de 4 september 1908; hade beredt sig tillfälle att komma ut från ett af den s.k. cellpaviljongens badrum genom ett fönster, som af försummelse från betjäningens sida vid tillfället i fråga icke varit låst med tapplås.
3:o Straffången Stolpe, afviken från Malmö asyl den 14 januari 1909; hade – då han under ett par år uppfört sig ordentligt och hans i fängelset uppkomna förföljelseidéer synts vara försvunna – erhållit löfte om att ansökan om nåd från återstående strafftid skulle för honom ingifvas, men afvaktade han ej resultatet häraf. Rymningen, som ägde rum tidigt på morgonen mellan det nattvakten (kl. 4) slutat sin tjänstgöring och dagvakten börjat sin, hade tillgått så, att han lösgjort den järnplåt, som på insidan täckt nyckelhålet uti dörren till hans rum, hvarefter han sannolikt öppnat denna och öfriga dörrar han behöfde passera med dyrk; vid afvikandet medtog han äfven en del anstalten tillhöriga kläder och filtar.
4:o Rannsakningsfången Wahlström, afviken från Upsala hospital den 19 oktober 1909; såsom varande lugn och ofarlig, lidande af kronisk sinnessjukdom, hade han, som hjälpte till i köket med vedbärning m.m., haft rättighet att gå fritt på området; rymningen synes hafva skett vid mörkrets inbrott.
5:o Otillräknelig förklarade Berg, afviken från Upsala hospital den 7 juni 1909; var konvalescent efter en psykos af manisk art, och hade hans utskrifvning varit på tal redan vid föregående års inspektion; han arbetade uti snickareverkstaden och hade sedan förra året haft rättighet att gå fritt på området.
6:o Otillräknelig-förklarade Frändén, afviken från Stockholms hospital den 14 april 1909; häktad för stöld, hade han ursprungligen intagits som observationspatient men förklarats afvita; rymningen ägde rum ett par veckor efter det han fått besked att han skulle stanna kvar å anstalten i stället för att avtjäna straff.

En kriminalpatient, otillräknelig-förklarade Thunström, intagen å Upsala asyl, har under året rymt icke mindre än 3 gånger, sista gången med tillhjälp af falsk nyckel, men hvarje gång frivilligt återkommit inom några få dagar.

Vidare hafva tvenne vid föregående års inspektioner afvikna kriminalpatienter blifvit återförda, nämligen för stöld otillräknelig-förklarade Blank-Sjöberg till Växjö kriminalasyl och straffången Nyström till Stockholms hospital. Den förre, en "hållningslös" imbecill hade blifvit häktad för nya stölder, medan den senare, en af förgiftnings- och andra förföljesidéer lidande paranoiker, som varit afviken alltsedan juni 1906 och under dessa 3 år enligt egen uppgift vistats på fri fot och verkat som homöopat i Norrland (han hade blifvit dömd för våldtägt och kvacksalfveri), anhållits emedan han sprungit ifrån en järnvägsrestaurang utan betala där intagen måltid.

Länsupptagningsanstalterna vid hospitalen i Lund, Växjö, Vänersborg, Kristinehamn, Upsala och Härnösand hafva inspekterats i samband med inspektionen af dessa hospital liksom ock Göteborgs stads vid Göteborgs hospital belägna upptagningsanstalt i samband med inspektionen af detta hospital.

Sistnämnda upptagningsanstalt samt länsupptagningsanstalten vid Vänersborg, hvilka under året hafva öppnats, voro vid inspektionen (i juni) icke fullbelagda, i det å Göteborgs stads upptagningsanstalt (som började beläggas i februari) då ännu voro lediga å manssidan 17 platser (af 41) och å kvinnosidan 15 platser (af 34), medan å Älfsborgs läns anstalt, som då helt nyligen tagits i bruk, endast voro intagna 2 män och 1 kvinna.

Utvidgningen af länsanstalten vid Lunds hospital, hvarigenom platsantalet å hvardera könssidan höjts från förutvarande 10 till 14, blef fullbordad så att paviljongerna åter kunde tagas i bruk i januari resp. februari månad.

Antalet platser å länsanstalten vid Härnösands hospital har jämlikt nådigt bref den 18 juni 1909 blifvit bestämdt till 12 för hvardera könssidan mot 10 förut (då enkelrummen ej inräknades i platsantalet, utan endast betraktades som reservplatser).

I fråga om öfriga af mig under året besökta länsupptagningsanstalter är följande att anföra.

Sinnessjukafdelningen vid Karlshamns lasarett, hvilken inrymmer 2 celler af den äldre, fängelseliknande typen med otillräcklig belysning och mycket dåliga ventilationsanordningar, måste betecknas som fullkomligt otjänlig för vård af sinnessjuka. Vid inspektionen stod afdelningen också tom, och upplystes det, att den under senare år endast undantagsvis för kortare tider användts för mycket oroliga patienter och att den sedan juli månad föregående år ej alls var tagen i bruk, då de två sinnessjuka, hvilka lasarettet enligt landstingsbeslut är skyldigt mottaga, vår dats å de vanliga sjukafdelningarna. Då denna nödfallsåt gärd naturligen lätt kan föranleda allvarliga olägenheter, är det att hoppas, att lasarettet blir befriadt från skyldigheten att mottaga sinnessjuka, sedan Västerviks hospital blifvit öppnadt, då Blekinge län torde få lättare att erhålla anstaltsvård åt sina sinnessjuka.

Vid inspektion af Östergötlands läns upptagningsanstalt vid Vadstena gamla lasarett framställdes, med anledning däraf att det visat sig behof af flera platser för män, förslag att aptera 2 rum i den utrymda gamla lasarettsbyggnaden till vård af sinnessjuka. Med hänsyn till de olägenheter det från vårdsynpunkt skulle medföra att hafva ett så ringa antal platser fördelade på två byggnader föreslog jag emellertid, att man i stället skulle börja utvidgningen med att till vaksal (för 4) aptera den invid mansafdelningens celler belägna snickareverkstaden samt att till sofrum för (3) lugnare patienter aptera badrummet, då nytt sådant kunde inredas uti det i samma byggnad belägna obduktionsrummet. Lokaler för såväl obduktioner som snickeriarbeten kunde nämligen lätt erhållas annorstädes.

Vid Östersunds lasaretts sinnessjukafdelning hade den förändringen blifvit gjord, att en dörr upptagits mellan de båda könsafdelningarna för att betjäningen lättare skulle vid behof bispringa hvarandra. Denna utgöres af 1 skötare och 2 sköterskor på ett platsantal af 12, 6 å hvardera könssidan; direkt öfvervakning nattetid förekommer här i allmänhet icke, men anordnas sådan när det med hänsyn till något falls särskilda beskaffenhet är nödigt.

Å upptagningsafdelningen för sinnessjuka vid Nyköpings lasarett, hvilken rymmer 10 platser för hvardera könet och hvilkens personal utgöres af, förutom öfversköterska, 3 sköta re och 2 sköterskor, är däremot särskild nattvaktstjänstgöring anordnad, hvilken de 4 nätterna i veckan bestrides omväxlande af dessa senare (som därvid hafva ledigt påföljande dag till kl. 5), medan de tre öfriga nätterna tjänstgör en extra kvinnlig nattvakt, som är boende utom anstalten.

En ny enskild anstalt för sinnessjuka har under året tillkommit, i det Fru E. Norrman jämlikt nådigt bref 16 april 1909 erhållit tillstånd att vårda sinnessjuka kvinnor till ett antal af högst 8 uti den af henne förhyrda villan Solliden vid Åkarps järnvägsstation. Lokalerna ifråga hade af mig i december föregående år blifvit besiktigade. Anstalten öppnades i augusti.

En af de förutvarande anstalterna Katrinelund vid Malmö har utvidgats, i det uti dess för oroligare patienter afsedda flygelbyggnad 2 nya enkelrum inredts, hvarefter platsantalet jämlikt nådigt bref den 24 september 1909 höjts från förutvarande 10 till 12.

Å Karlshäll har inledts såväl vattenledning som elektrisk belysning, hvarjämte ett badrum, äfven försedt med W. C., blifvit inredt en trappa upp i hufvudbyggnaden.

Beträffande städernas sinnessjukvård är att anteckna, att Hälsingborgs stad låtit på något afstånd från själfva försörjningsinrättningen uppföra en tidsenlig sinnessjukafdelning, som öppnades i november. Platsantalet är här beräknadt till 64, men torde kunna höjas till 70. Till läkare å afdelningen har man haft förmånen få en person, som tidigare under ett par år haft anställning vid hospital, nämligen regementsläkaren Ernfried Möller. Han gör dagligen rond och för äfven journaler öfver alla patienter. Vid inspektionen (i december) uppgick dessas antal till 50, däraf 19 män och 31 kvinnor. Betjäningsförhållandena voro då ännu icke ordnade på ett tillfredsställande sätt. Anslag hade nämligen icke beviljats till mer än, förutom förestånderskan, 3 sköterskor och 3 skötare; då denna personal i sin helhet var behöflig för de sjukas tillsyn på dagarna, men å kvinnosidan behofvet af särskild nattvaktstjänstgöring visat sig oafvisligt, hade läkaren emellertid antagit en sköterska utöfver det beviljade antalet. I min berättelse öfver inspektionen anmärkte jag, att det förelåg behof af en ytterligare ökning å hvardera könssidan. Å vinden fanns godt utrymme för anordnande af flera betjäningsrum, som i så fall behöfdes.

Göteborgs stads vid dess försörjningsinrättning belägna sinnessjukanstalt visade en rätt betydande öfverbeläggning; antalet här vårdade utgjorde sålunda vid inspektionen 347, medan platsantalet är beräknadt till 310; någon minskning i patientantalet hade här ej skett sedan stadens upptagningsanstalt vid Göteborgs hospital öppnats; intagningarna uppgingo till i medeltal 1 per dag. I fråga om sjukvårdspersonalen hade vid årets början den förändringen vidtagits, att å öfre botten å manssidans hospitalsafdelning (med öfvervakning för oroliga) den förutvarande kvinnliga betjäningen, för hvilken närvarande patienter visat sig vara alltför svårskötta, utbytts mot manlig. Såväl å hospitalsafdelningens nedre botten (med öfvervakning för lugna) som å asylafdelningen användes däremot på manssidan fortfarande endast kvinnlig betjäning. Sjukvårdspersonalen, hvars numerär med årets början ökats, uppgår numera till 16 å hvardera könssidans hospitalsafdelning (motsvarande 1 på 5 à 6 patienter) och till 9 resp 8 å asylafdelningarna (motsvarande 1: 9 à 10), siffror som ju utvisa att proportionen mellan antalet betjäning och patienter här numera är ungefär densamma som vid statens sinnessjukanstalter; dock förefanns behof af en yrkeskunnig person till ledare af de manliga patienternas arbeten uti det under föregående år nyuppförda verkstadshuset, där det för dessa afsedda arbetsrummet vid mitt besök stod tomt. I samband med den ofvannämnda ökningen utaf betjäningen anordnades vid årets början en öfvervakningsafdelning å hvardera könssidans asylafdelning. Därmed har anstalten numera 3 öfvervakningsafdelningar å hvarje könssida.

Vid inspektionen fanns å manssidan en kriminalpatient, en för sedlighetsbrott otillräknelig-förklarad imbecill epilektiker, som i oktober 1907 utskrifvits från Växjö kriminalasyl, enär han från anstaltssynpunkt visat sig mycket lättskött. En annan kriminalpatient (Algot Johansson), som i februari hade hitremitterats från Härlanda centralfängelse, hade den 24 maj afvikit; rymningen hade skett, medan han i sällskap med en skötare var på väg till en specialist för att få undersökt sina öron.

Å Katarina sjukhus och Grubbens asyl i Stockholm har jag ej gjort någon fullständig inspektion utan endast kortare besök med anledning af från därstädes intagna patienter erhållna klagoskrifter.

Nyköpings och Östersunds fattiggårdar, hvilkas sinnessjuka i allmänhet bodde å de vanliga salarna, har inga andra särskilda lokaler för sinnessjuka än 2 isoleringsrum. Medan dessa å sistnämnda anstalt voro ljusa med ett halffönster af vanlig höjd, visade de i Nyköpings fattiggård den äldre, mera fängelseliknande typen med högt upp sittande litet fönster, som därtill var försedt med ett galler af breda järnband, som ytterligare minskade ljusytan. I en af dessa celler låg vid inspektionen en äldre man isolerad i en synnerligen förskämd luft; det upplystes, att han på grund af osnygghet och klådighet då ej haft kläder eller varit ute på 4 månaders tid. Ansökan om hospitalsvård hade i detta fall icke blifvit gjord. Det kan emellertid med skäl ifrågasättas, huruvida icke i hvarje fall, där å försörjningsinrättning intagen sinnessjuk under längre tid isoleras i cell, dylik ansökan borde göras. Det synes mig nämligen betänkligt, att en person på detta sätt i ordets egentliga bemärkelse inspärras och detta under månadtal, utan att någon undersökning af hans sinnesbeskaffenhet i enlighet med anvisningarna i den för intagning å hospital föreskrifna Bil. A blifvit verkställd eller sjukjournal öfver honom uppsatt. Här är åter en fråga, som enligt mitt förmenande förtjänar att tagas i öfvervägande vid en blifvande revision af gällande stadga ang. sinnessjuka.

Beträffande min verksamhet i öfrigt är följande att anföra.
I 5 fall har jag med anledning af till Justitieombudsmannen ingifna klagoskrifter öfver "olaga internering" afgifvit yttrande, sedan jag blifvit i tillfälle att å ifrågavarande anstalt undersöka klaganden. I alla dessa fall kom jag till det resultat, att fortsatt anstaltsvård vore behöflig.

Vid min inspektion af sjukvården å Visby hospital förrättade jag äfven ekonomisk inspektion af anstalten.

Såsom referent för hospitalsärenden har jag varit adjungerad i Kgl. Medicinalstyrelsen under följande tider: 18-21 januari 28 april-8 maj 16 juli 2-7 augusti 25 augusti-15 september 11-13 oktober samt 22-25 oktober

Dels härunder och dels eljest har jag handlagt resp. biträdt vid handläggningen af icke mindre än 35 rättsmedicinska mål, däribland 5 civilmål.

Vidare har jag tillsammans med af Kgl. Medicinalstyrelsen i enlighet med nådigt bemyndigande tillkallade sakkunnige: fängelseläkaren Thure Petrén och öfverläkaren Olof Kinberg utarbetat yttrande ang. riksdagens skrifvelse den 8 april 1908, däri anhållits "om framläggande af förslag till lagbestämmelse därom, att, då tilltalad person blifvit af underdomstol dömd till döden eller till straffarbete på lifstid och saken för den skull underställts högre domstols pröfning, utlåtande ang. den tilltalades sinnesbeskaffenhet skall, därest sådant icke till underdomstolen af Kgl. Medicinalstyrelsen afgifvit, infordras från denna myndighet, innan den högre domstolen företager målet till pröfning! x)

Äfven har jag till hufvusakligaste delen utarbetat kommitterades yttrande med anledning af de i nådigt bref den 16 april 1909 anbefallda undersökningarna rörande nytt hospital i Norrland, för hvilket ändamål jag besökte såväl Öhnet å Frösön som Vännäs lägerplats, den senare tillsammans med generaldirektör K. Linroth, samt biträdt vid uppgörande af program för Kopparbergs läns upptagningsanstalt vid Säters hospital.

Slutligen må nämnas att jag enligt nådigt bemyndigandeblifvit kallad att som sakkunnig biträda fattigvårdslagstiftningskommitténs arbete i hvad det afser uppgörande af förslag till lag angående behandling af alkoholister, på grund hvaraf jag under hösten i 2½ veckor deltagit i dess plenisammanträden.

Alfred Petrén

x) Detta vårt yttrande är under titeln: "Kriminalpolitiska riktlinier och förslag" publiceradt i Allm. Sv. Läkartidningen, N:o 48, 1909.