Malm, släkter

Malm, släkter.

1 Handlanden Mathias M (d 1739, 50 år gammal), som från 1723 kan beläggas som handlande i Nykarleby, var far till rådmannen där Kilian M (1727–77). Denne var riksdagsman 1771–72 och sympatiserade med hattpartiet. En äldre son var Niclas M (1724–85), som 1747 gifte sig med en rådmansdotter från Jakobstad, dit han flyttade två år senare. Där ägnade han sig åt att bygga och sälja fartyg, mest fregatter, och blev stadens störste skeppsredare, varjämte han drev en rätt obetydlig kramhandel och från 1768 ledde en tobaksfabrik. Så småningom blev M en av stadens främsta köpmän och kallades Stor-Malmen. Från 1761 tillhörde han stadens tolv äldste, och 1769–70 var han riksdagsman, men till skillnad från den yngre brodern anslöt han sig till mösspartiet. 1770—78 var M rådman efter sin svärfar. En av hans döttrar gifte sig med den främste av Jakobstads köpmän i nästa generation, kommerserådet och portugisiske konsuln Adolph Lindskog, och släkten M kom så småningom att framför alla andra dominera affärslivet i staden och bli dess märkligaste. Sonen handlanden Johan M (1751–1804) i Jakobstad, som studerat vid Uppsala universitet från 1767 och vid universitetet i Åbo från 1772, var rådman 1783–1803 och riksdagsman 1789. Han var morfar till skalden Johan Ludvig Runeberg. En annan son, handlanden Niclas Nilsson M (1765–1825) i Jakobstad, var riksdagsman 1800. Den främste av bröderna var Pehr M (1768–1827), som blev rådman i Jakobstad 1803 och representerade staden vid lantdagen i Borgå 1809 samt blev kommerseråd 1812. Han var far till rådmannen, kommerserådet, lantdagsmannen och sv-norske vicekonsuln i Jakobstad Peter M (1800-68), vilken jämte sin son kommerserådet och sv-norske vicekonsuln i Jakobstad Otto August M (1838–98) kom att bli den mest betydande inom denna släkt.

2 Jonas M (d 1783, 77 år gammal) började sin bana som auskultant vid sjömilitiekontoret i Karlskrona 1726. Han var under de närmast följande åren skrivare på ett skepp i konvojtrafik på Spanien och Portugal. 1729 kom M som auskultant i amiralitetskontoret till Gbg, och 1730 blev han skrivare vid Bohusläns första roteringskompani. 1734 blev M byggnings- och materialskrivare vid amiralitetsvarvet i Gbg, och 1749 avancerade han till kassör och proviantmästare vid amiralitetet där. Han var far till Alexander M (1748–1801), som inskrevs vid UU 1767. Han blev konsistorienotarie i Gbg 1775 och fick sin fortsatta karriär där. Han blev gymnasieadjunkt 1778, lektor i grekiska 1779, andre teol lektor 1785 och förste teol lektor 1795. M fick prof:s titel 1794 och blev teol dr 1800. Han var riksdagsman 1789 och har från denna riksdag efterlämnat en dagbok (F 619, UUB).

En annan son till Jonas M var grosshandlaren och skeppsredaren Jonas M (1745–1808), som från 1794 var en av Trollhätte kanals revisorer och 1799–1805 ledamot av borgerskapets äldste i Gbg. Han var en av de fem göteborgsköpmän som 1797 tog initiativ till inrättandet av en ny diskont i Gbg för diskontering av riksgäldssedlar. 1799 köpte M besittningsrätten till landeriet Kvibergsnäs vid Gbg. Bouppteckningen efter honom visar, att han också ägde salterier och trankokerier vid Älvsborgs fästning och i Marstrands skärgård, och att han hade handelsförbindelser med Khvn, Helsingör, Hamburg, Amsterdam, Dunkerque, London, Plymouth, Cork, Guernsey, Le Havre, Petersburg, Barcelona, Livorno, Neapel och Brasilien. Litteraturuppgiften (Fischer; Redbergslid ...), att M skulle ha varit konsul, har ej kunnat verifieras. M var far till grosshandlaren Johan Niclas M (1775–1829) i Gbg, vilken som riksdagsman 1809–10 jämte sin göteborgskollega Berndt Santesson genom en motion tog initiativet till beslutet om näringsfrihet för kvinnor. Niclas M var ledamot av borgerskapets äldste 1809–15 och rådman 1824–29 samt fick vid obekant tidpunkt kommerseråds titel. 1810–18 var han en av Gbgs direktörer i Göta kanalbolags diskont. Hans son grosshandlaren Fredric M (1811–56) i Gbg ledde från 1842 D Carnegie & Co:s (bd 7) järn- och trävaruexport. Då denna del av firmans verksamhet från 1845 avvecklades, fortsatte han att för egen del driva järn- och träexportaffärer och blev en av de främsta i Gbg på detta område. M:s son kanslisekreteraren i finansdepartementet Hugo Theodor M (1842–1902) är känd som ungdomsvän till Pontus Wikner, från vilken 68 brev till honom finns i UUB (de flesta tr i P Wikner, Skrifter, 11, 1923). Hugo M:s son Fredrik M (1879–1962) var byråchef i Vattenfallsstyrelsen 1920–1944.

Niclas M:s bror grosshandlaren Sven (ej Lars) Peter M (1779–1825) i Gbg var riksdagsman 1812 och ledamot av borgerskapets äldste från 1816. Halvbror till dem var grosshandlaren Wilhelm M (1794–1839) i Gbg, som var ledamot av borgerskapets äldste 1825–29. Hans son Peter Wilhelm M (1825–65) i Gbg blev 1856 kompanjon till sin förutnämnde halvkusin Fredric M, vars firma han övertog 1857 efter dennes död. Denne Wilhelm M var från 1863 ledamot av Gbgs stadsfullmäktige. Hans bror Johan Maximillian (Max) Fredrik M (1838–86) ledde länge samma firma, som från början av 1870-talet utvecklades till ett ganska betydande företag med intressen i Svartå bruk i Närke och Älvsbacka bruk i Värmland. Max M var från 1883 ledamot av Gbgs stadsfullmäktige. Efter hans död drevs firman av hans och broderns änkor med broderns son direktör Fredric Hjalmar Wilhelm M (1857–1934) som den ene av prokuristerna. 1893 måste firman inställa betalningarna. Max M, vars änka gifte om sig med upptäcktsresanden major Sten Edvard Gleerup (bd 17, s 162), var far till kommerserådet Nils Peter M (1880–1962).

Intet samband har kunnat spåras mellan denna släkt och direktören i Ostindiska kompaniet Jonas M Eriksson (1718–75) i Gbg, vilken i litteraturen (Weibull; BachCl) med orätt uppges som far till den förutnämnde grosshandlaren Jonas M. Hans far, mönsterskrivaren Eric M (1693–1720) i Silleberg, Rackeby, Skar, var son till bonden Jon Eriksson i Fläggården i Uvereds by och socken, Skar.