James Keiller

2 Keiller, James, son till K 1, f 21 mars 1836 i Partille, Göt, d 22 mars 1918 i Gbg, Kristine. Utex från Chalmersska slöjdskolan 53, tekn studier i England o Skottland, burskap som handlande i Gbg 3 febr 60, konstruktör o deläg i firman Alexander Keiller & co, Gbg, 60—67, VD o disp för Gbgs mek verkstadsab 29 juli 67—06 (ordf i styr 67— 09), led av styr för Navigationsskolan 70—-04, av beredn för byggn av tekn undervisn:anst 71—77, av styr för Renströmska bad- o tvättanst 73—03 (ordf där 98—03), av stadsfullm 75—06, av bl a beredn för renhålln:väsendets ordnande 75—-78, för utvidgn av hamnen 76—77, för slutuppgörelse mellan staden o Gbgs gasab för den framtida förvaltn av gasverket 85—88, för ordnande av stadens torghandel 85—01, av komm för förbättrandet av Gbgs kanaler i sanitärt hänseende 85—88, av styr för slöjdfören 87—06, för Gbgs elektriska ab 88, för Särö ab jan 93—jan 95, av byggn:komm för konstslöjdmus 01-—08, av komm för ordnande av folkkonserter 03—06, av beredn för statsanslag till slöjdfören:s skola 03. — LVVS 81.

G 8 mars 66 i Gbg, Kristine, m Hilda Falck, f 6 maj 39 där, Domk, d 21 jan 27 där, ibid, dtr till grosshandl Johan Anders F o Wilhelmina Prytz.

Som ingenjör o industriman ägnade K den yrkesmässiga delen av sin verksamhet helt åt den mekaniska verkstaden, som i samband med Alexander K & co:s konkurs 1867 överläts till ett nybildat bolag, Gbgs mekaniska verkstads ab — med K som VD — för ett pris, som låg 200 000 rdr under bokföringsvärdet på grund av för stor produktion av lantbruksredskap, vilka måste realiseras. Som delägare ingick grosshandlarna Olof Wijk d y o J W Wilson.

Då man ej kunde få tillstånd till en upphalningsslip för fartyg på gbgssidan av Göta älv, överfördes varvsrörelsen under K:s ledning 67 till det 55 inköpta området på Hisingen. Efter överflyttningen expanderade varvet snabbt. Man kunde nu draga nytta av den av Alexander K redan 58 tillverkade compoundångmaskinen o framställningen av modellfartyg till den växande sv lastbåtsflottan bidrog till alltfler order o ökad produktion under de goda konjunkturerna fram till mitten av 70-talet. Vid Parisutställningen 78 fick Gbgs mekaniska verkstad guldmedalj för en sjöångmaskin. S å utökades aktiekapitalet från 500 000 kr till 750 000 kr. Härefter kunde två moderna slipar byggas.

Varvets ökade behov av utrymme gjorde det angeläget för K att förverkliga tanken på en torrläggning av de vidsträckta Hisingsvassarna mellan Lindholmen o Kvillebäck. Efter långvariga förhandlingar med övriga markägare kunde de omfattande planerna för uppdämning, pumpning o utfyllnad sättas i verket, o 85 blev området stadsplanereglerat o fick namnet Hisingstad.

I takt med markutfyllningen flyttades plåtslageri- o ångpanneverkstäderna från Skeppsbron till Hisingen liksom tillverkningen av järnvägsvagnar, vilket möjliggjorde en utbyggnad av gjuterierna o maskinverkstäderna på gbgssidan. Ytterligare moderniseringar gjordes under 90-talet, o sedan 97 drevs anläggningarna här uteslutande med elektricitet från Gbgs elektriska ab, där K även var styrelseledamot. Till varvet hörde en särskild ångcentral för elström. 06 ombildades företaget till Gbgs nya verkstads ab (10 år senare Götaverken ab) o i samband härmed avgick K som direktör men kvarstod som den nya styrelsens ordf tom 08. Efter sin avgång skänkte K det natursköna Ramberget till Gbgs stad, för att där skulle inrättas det fritidsområde, som idag bär namnet Keillers park.

Liksom fadern utmärkte K sig genom energi, framsynthet o teknisk fantasi. Det var bl a tack vare hans öppenhet för nya tekniska möjligheter som Gbgs mekaniska verkstad lyckades uppnå o befästa sin ställning som ett av de ledande företagen i sv näringsliv. Också på det kommunala området gjorde K en insats som ledamot av stads- o kyrkofullmäktige. Särskilt intresserade han sig varmt för tekniska undervisningsanstalter o annan yrkesbildning.