Knut Mikaelsson

Knut Mikaelsson (kallad mäster Knut), avrättad 21 febr 1527 i Sthlm. Var baccalaureus, när han inskrevs vid Leipzigs univ:s fil fak 16 aug 05, magister in artibus där 28 dec 08, prebendat i Uppsala stift sommaren 09, kanik i Västerås stift trol 14, domprost i Västerås (vald av domkap) 21, avsatt sept 23.

K, som var från Sthlm, inskrevs 1505 vid Leipzigs univ, där han tre år senare blev magister. Hemkommen följande sommar placerades han först i Uppsala stift men flyttades till Västerås, där han vid sidan av kollegan Peder Jakobsson "Sunnanväder" kom att tillhöra den inom kapitlet starka Sten Sture-fraktionen. Som riksföreståndarens representant mottog han 18 i Skara med en stor hedersgåva den påvlige legaten Arcimboldus o blev dennes ombud i avlatshandeln.

K engagerade sig verksamt i Gustav Erikssons befrielsekamp o skall i dess begynnelseskede ha tjänstgjort som kansler (Peder Svart). Redan 21 blev han emellertid domprost i Västerås. Vid kungavalriksdagen i Strängnäs 23 förordade han i en latinsk oration Gustav Eriksson o postulerades vid midsommartid av Uppsala domkapitel till ärkebiskop, troligen med kungens goda minne. Men kort därefter ändrades bilden. Han avsade sig, enligt kapitlet på grund av kyrkans stora nöd, dock förmodligen efter k påtryckning (Carlsson). Den definitiva brytningen kom sept 23, då Gustav I vid ett dramatiskt möte på kapitelsalen i Västerås avlägsnade Peder Jakobsson o K från biskops- resp domprostämbetena. Orsaken var prelaternas opposition mot kungens hårda ekonomiska kyrkopolitik men också deras missnöje med att deras forna fiender o medtävlare alltmer favoriserades, bl a bröderna Johannes o Olaus Magnus, av vilka den förre i aug 23 föreslogs till ärkebiskop i stället för K.

I början av 25 drog K till norra Dalarna, där Peder Jakobsson satt igång det s k första dalupproret, vilket dock fram på sommaren ebbade ut. De båda prelaterna flydde till Norge, varifrån K mot lejdebrev utlämnades i juli 26. Vid en rättegång i Sthlm 9 aug inför medlemmar av riksrådet o Sthlms magistrat — ej en andlig domstol som utlovats — förklarades han skyldig till högförräderi. Riksråden bad dock kungen att benåda honom. Då även Peder Jakobsson kommit i kungens hand, fick de tillsammans göra ett skymfligt intåg i Sthlm, enligt Peder Svarts skildring klädda i gamla trasiga korkåpor o ridande baklänges på svultna hästar, K med en biskopsmössa av näver på huvudet. På Stortorget tvingades de dricka bödeln till. Båda avrättades offentligt, K i Sthlm 21 febr 27, tre dagar efter Peder Jakobssons halshuggning i Uppsala.