John E Kruse

Kruse, John Erik, f 13 okt 1865 i Malmö, Caroli, d 15 juli 1914 i Djursholm. Föräldrar: handl Lorentz Edvard K o Maria Benedicta Anna Flensburg. Mogenhetsex vid h a l i Malmö vt 83, inskr vid LU 19 sept 83, FK 14 dec 86, eo amanuens vid LU:s konstmus 11 maj 92, FL 13 maj 93, disp 5 okt 95, eo amanuens vid NM 7 febr 96, FD vid LU 31 maj 97, bibliotekarie vid FrKA ht 99, ord amanuens o förest för NM:s handteckn- o gravyravd:ar 25 aug 00—1 juli 12.

G 17 mars 99 i Malmö, S:t Petri, m Hilda Elvira (Vivi) Bergh, f 5 maj 72 där, ibid, d 13 febr 66 i Danderyd, Sth, dtr till handl Peter B o Kristina Charlotta Kock.

Vid Lunds univ studerade John K främst estetik med litteratur- o konsthistoria, från 1890 med Henrik Schück som lärare. Han disputerade 95 på avh Hedvig Charlotta Nordenflycht o erbjöds docentur men avböjde, då museibanan syntes honom mer lockande. Sina litterära intressen övergav han dock aldrig helt. Genom sin vän Karl Wåhlin blev han medarbetare i tidskriften Ord och Bild, där han bl a skrev om Oscar Levertin (06).

Vid NM, där K utnämnts till ordinarie amanuens 00, förordnades han till föreståndare för handtecknings- o gravyrsamlingama o nedlade ett stort arbete på dessa samlingars tillväxt, vård, vetenskapliga bearbetande o popularisering. För inköpen var han beroende av museets dåv lekmannanämnd, som emellertid inte visade särskilt stort intresse för konst, som förvarades i portföljer. K fick därför ofta lita till enskilda donatorer. Gauffin uppger, att K varje år fick gå med tiggarlista under armen med sitt eget namn överst. Efter mönster från Berlin lät K montera äldre värdefulla handteckningar, som han förvarade i starka portföljer. Han ordnade instruktiva tillfälliga utställningar i den s k gravyrsalen, den första 01 med nymonterade italienska blad. Genom olika tidskriftsuppsatser och tidningsnotiser arbetade han för att göra samlingarna kända o tog på ett föredömligt sätt hand om besökarna i gravyrsalen. Hans insatser för museets popularisering gällde inte bara hans eget samlingsområde. Tillsammans med Carl G Laurin m fl ordnade han t ex redan 98 söndagsvisningar för arbetare. Gauffin kallar honom också i en tidningsnekrolog för kulturspridare.

På egen begäran erhöll K från 1 juli 12 avsked från sin tjänst för att mera helt kunna ägna sig åt vetenskapliga o litterära sysselsättningar. Han kvarstod dock i ledningen för Föreningen för grafisk konst, där han 04 blivit sekreterare o från 13 även ordf. När Föreningen NM:s vänner konstituerades 11, kallades han att tillsammans med kronprinsen o Thorsten Laurin utgöra föreningens styrelse.

K:s författarskap kom efter hans anställning vid NM att främst ägnas konsten. Hans första större arbete gällde texten till bildverket Från den retrospektiva konstutställningen i Sthlm 1898 (99), följt 01 av en monografi över Petter Gabriel Wickenberg. Över Carl Larsson, hans närmaste vän bland konstnärerna, skrev han den första mer omfattande biografin. Material ur museets teckningssamlingar publicerade han 05—07 i bildverket Teckningar ur Nationalmuseum, där olika häften ägnades Rembrandt o Sergel.

Rembrandt blev framför allt föremål för K:s forskning. Redan 01 redogjorde han i NT för Rembrandt-forskningen under de senaste åren. En biografi kom 07 följd 12 av boken Rembrandts färger. Under sina sista år arbetade han med en kritisk genomgång av Rembrandts arbeten i NM, som först 20 publicerades av prof Carl Neumann i Heidelberg, följd av en sv upplaga 21. Genom hans makas försorg utgavs slutligen 23 en samling av K:s efterlämnade essayer om Rembrandt.

K beskrives som en spenslig man med en smittande stilla arbetsglädje. Han var musikalisk o spelade gärna piano i sitt hem villa Rosentorp i Djursholm. "I hans utsökt fina väsen låg något av 'noli me tangere', en skygg rädsla för offentligheten" (Gauffin).