Arvid Fredrik Kurck

7 Kurck, Arvid Fredrik, sonson till K 6, f 27 maj 1735 i Malmö, d 6 april 1810 på Jordberga, Källstorp, Malm. Föräldrar: kaptenen frih Axel Gustaf K o Margareta Tott. Hovjunkare 28 april 48, auskultant i Göta hovrätt 10 sept 51, notarie där 2 maj 53, v fiskal 7 mars 58, deltog i riksdagarna 60— 89, assessor 29 juni 62, led av tulldir 70—72, generalauditör 30 juli 71, revisionssekr 16 dec 74, president i Vasa hovrätt 27 juni 75, i Göta hovrätt 18 juni 81, led av HD 15 maj 92, president i kammarkoll 1 nov 92—7 juli 01, led av rikets ärenders allm beredn 22 jan 93, en av rikets herrar 17 maj 93, greve 1 nov 97 (ej introd). — Serafimerriddare 87.

G 20 maj 55 (skilsmässa), m frih Helena Ulrika v Nolcken, f 11 nov 35 i Stralsund, d 26 aug 01 (på Östaröd i S:t Olof, Krist, enl db för Källstorp, Malm), dtr till presidenten Eric Mathias v N o Christina Margaretha Lode.

K blev tidigt föräldralös — fadern dog, när han endast var fyra år gammal — o hans uppfostran leddes av lagmannen Carl Hallenborg. Sina juridiska studier tycks K ha bedrivit i Lund under David Nerman-Ehrenstråhles ledning. Han inskrevs 51 i Göta hovrätt, där han kvarstannade i nära tjugo år o befordrades till assessor 62. Han deltog i riksdagarna från 60, men hans bana blev domarens, inte politikerns. Sin främsta insats som riksdagsman gjorde han, då han i ett uppmärksammat memorial 23 maj 69 med juridiska skäl sökte visa att de angripna riksråden ingalunda gjort sig skyldiga till lagbrott. I maj 72 uppfördes han på rådsförslag.

K visade tidigt prov på självständighet o rättrådighet. Som generalauditör o senare revisionssekreterare uppmärksammades han av Gustav III, o då denne anförtrodde honom presidentskapet i den nyinrättade hovrätten i Vasa, var detta ett vittnesbörd om den aktning han åtnjöt. På denna post kvarstannade K i drygt fem år, varefter han förflyttades till presidentstolen i Göta hovrätt.

K lyckades länge bibehålla Gustav III:s förtroende. Ännu i dec 88 var han sålunda bland de tre kandidater som Olof Wallquist föreslog till lantmarskalksposten. Som en av adelns representanter i bankoutskottet 89 räknades han väl till oppositionen men synes i utskottet snarast ha intagit en medlande hållning. Av en anteckning i C-G Nordins dagbok i maj 91 synes framgå, att en viss misstämning mot K efter riksdagen kommit till uttryck från kungens sida, o efter dennes död räknades han till den nya regimens anhängare.

15 maj 92 blev K ledamot av HD, där han stundom fungerade som ordf. Sålunda presiderade han i aug 92 vid handläggningen av besvärsmålet rörande de i kungamordet inblandade o deltog därefter 15 aug i den konselj, som förvandlade de fyra dödsdömdas straff till evig landsflykt. Också i handläggningen av det Armfeltska högmålsbrottet medverkade K till en början o utsattes därvid för Reuterholms bearbetning i syfte att ändra hovrättens utslag i strängare riktning. Påtryckningarna, som främst åsyftade att Aminoff skulle hållas i fängsligt förvar, ägde rum i drastiska former. Om Reuterholm verkligen, som han själv ansåg, lyckats övervinna K:s motstånd, är ovisst. Denne deltog varken i målets slutliga handläggning i HD eller i justitiekonseljen 22 sept 94.

Efter utnämningen till president i kammarkollegiet 92 flyttade K till Sthlm. Såsom ledamot av HD o rikets ärenders allmänna beredning, där han tog inträde 13 febr 93, intog han under förmyndarstyrelsen o Gustav IV Adolfs första regeringsår en framskjuten ställning i det offentliga livet. Han anlitades flitigt i olika uppdrag bl a som ordf för de kommittérade över spannmålsmagasinsinrättningen, senare magasinsdirektionen, från mars 93 o som ledamot i den kommitté, som i jan 97 tillsattes för att granska Erik Ruuths förvaltning o domen över honom. Till de uppdrag, som regelbundet anförtroddes K, hörde också ledamot-skåpet i de tillförordnade regeringar, som var vanliga under dessa år. Första gången detta skedde var 2 juli 93, sista gången 20 febr 01.

K:s hälsa var då svag o i början av juli 01 begärde han sitt avsked, vilket beviljades 7 juli. Sina sista år tillbringade han på sin egendom Jordberga i södra Skåne. — Han var en av den gustavianska epokens mest aktade ämbetsmän o domare. Enligt Wedberg var han "en man av hög andlig resning, med klar tanke, stark o rättrådig vilja".