Carl O Kylberg

4 Kylberg, Carl Oscar, bror till K 3, f 23 sept 1878 på Vasängen, Fridene, Skar, d 6 jan 1952 i Sthlm, Osc. Inskr vid Slöjdfören:s skola i Gbg 93, studier vid Tekn skolans i Sthlm byggnilinje okt 95—97, studier vid Berlins högskolas arkitekturavd i Charlottenburg 99—00, vid Valands målarskola i Gbg 01—02. Målare.

G 11 juni 21 (enl vb för Gbg, Domk) på Styrsö, Göt, m gymnastikdir Ruth Liljeblad, f 5 juli 87 i Norrköping, d 16 juni 67 i Sthlm, Osc, dtr till kassören Nils Fredrik L o Tekla Augusta Svanström.

I Carl K:s föräldrahem rådde en sträng ordning o en bigott religiositet. Familjens ekonomi var svag, men man levde efter förmåga ett ståndsmässigt liv. Av sin far fick K tidigt lära sig teckna på ett pedantiskt, detaljkärt sätt. När familjen 1882 flyttade till Sthlm, inskrevs K i Jakobs skola, o sommarloven 84—91 fick han tillbringa hos sin mors farbror frih Fredrik von Essen på Kavlas i Västergötland. Här levde han ett glatt o bekymmersfritt liv, helt olikt det i föräldrahemmet. Det har gjorts gällande, att K:s självhävdelse o ekonomiska sorglöshet grundlades på Kavlas. Sommaren 93, då föräldrarna flyttade till Gbg, mönstrade K på skolskeppet Abraham Rydberg, men fann att sjömanslivet inte var något för honom. Upplevelser under denna tid av hav o segelfartyg kom dock senare till uttryck i hans konst. För att förbereda en utbildning till arkitekt inskrevs K vid Slöjdföreningens skola i Gbg o fick praktisera vid ombyggnaden av Hellidens gård, som hans morbror Alfred von Essen då tillträtt. Med dennes hjälp kunde han i okt 95 fortsätta sina studier vid Tekniska skolans i Sthlm byggnadslinje, som han 97 lämnade med svaga betyg, utom i perspektivritning. Återkommen till Gbg tog han arbete som murarpraktikant. Det var en svår tid, som fick sitt slut, när grosshandlaren Robert Dickson, som var svärfar till två av K:s morbröder, lovade bekosta hans fortsatta utbildning i Berlin. 99—00 var han inskriven vid dåv högskolans arkitekturavdelning i Charlottenburg men ägnade mindre intresse åt arkitektstudierna än åt konst- o musiklivet i staden samt läsning av klassisk o modern litteratur, som var förbjuden i föräldrahemmet. Här mognade också hans beslut att bli målare. Fadern motsatte sig dock dessa planer o betecknade en av K hemsänd pastell som slarv. Robert Dickson var mer förstående o lovade fortsatt stöd, på villkor att K förlade sina studier till Paris. Pengar skickades också till fadern, som emellertid innehöll dem, varför K medellös o efter en fysisk kollaps måste sändas hem.

Så småningom fick K faderns tillstånd att studera vid Valands konstskola i Gbg, där han var inskriven 01—02. Lärare var då Carl Wilhelmson. Under denna tid o närmast därefter utförde K bl a västkustmotiv i olja (ett på Waldemarsudde), där påverkan från Wilhelmson är tydlig, samt ett självporträtt i gouache 03 med intryck från den jugendkonst han sett i Berlin. Då förhållandet till fadern alltjämt var spänt, levde K tidvis ett bohemiskt liv tillsammans med jämnåriga konstnärskamrater som Ole Kruse, Ivar Arosenius o lutsångaren Gunnar Bohman samt delade en tid ateljé med Gerhard Henning. Han försörjde sig på tillfälliga uppdrag, affischer o skämtteckningar i pressen o utgav 05 Äfventyrs-jakten, Sagobok för barn. K:s främste uppdragsgivare blev dir Gösta Fraenckel, som representerade en tysk kalifirma o gjorde reklam för konstgödning. I skriften Abcd i landtbruk visade K med groteska överdrifter konstgödningens välsignelser.

K ville fortsätta sina studier o antogs 05 vid Konstnärsförbundets skola i Sthlm, men sjukdom o brist på medel gjorde att han ej kunde infinna sig. Till Sthlm kom han dock 06 o fick genast vänner bland teaterfolk samt var med vid inredningen av Intima teatern. Han medverkade också i Söndags-Nisse o andra skämttidningar o fick fortfarande uppdrag av Fraenckel. För sin "blädderbok" om konstgödsel erhöll han 14 av denne 2 000 kr i arvode, vilket tillät honom att göra en fem veckors studieresa till Paris o Italien, där han studerade gammal o ny konst.

Sommaren 16 hyrde K egen ateljé vid Lilla Vattugatan 16 o målade somrarna 17—19 i Skåne, där han framförallt fann sina motiv i Skanör o Dalby. Medel till sitt uppehälle fick han bl a genom att komponera kommersiella "ormspel", tärningsspel med motiv från landets största städer. Under 10-talets senare år började K:s första måleriska frigörelse, o resultatet kunde han visa upp på Februarigruppens utställning i Liljevalchs konsthall 19, där han deltog med 14 dukar. Utställningen blev en kritikerframgång; man betonade det intima draget i hans konst o fann inflytanden från Cézanne samt betecknade hans deltagande som utställningens angenämaste överraskning. Men han hade alltjämt svårt att sälja sina målningar, led tidvis nöd, var sjuk o deprimerad.

När K 21 gifte sig med gymnastikdirektören Ruth Liljeblad, förändrades hans liv helt. Hon övertog hemmets praktiska omsorger, o han fick arbetsro. Efter en bröllopsresa till Frankrike bosatte sig paret i Gbg, där hon hade sin praktik. Sommaren 22 hyrde de en villa nära Helsingör o köpte 23 den närbelägna villan Grönatorp, där de vistades sommartid tom 30. Nya sommarhem i Danmark skaffade sig K 31 utanför Hornbæk o 37 i Ellekilde på Själlands nordkust. Sommarhemmen o Sundet blev nu ofta återkommande motiv i K:s konst.

I Gbg deltog K med fyra målningar i utställningen Sv konst på Chalmers 23 men väckte ingen uppmärksamhet. Samtidigt fortsatte han sitt arbete med barnböcker o utgav 24 Kalle och Ulla och sprätten. S å tillkom akvarellserien Lejonet Leo med självbiografisk bakgrund (tr 39). Besviken på Gbg beslöt sig K att åter flytta till Sthlm o förberedde sin första separatutställning i Gummesons konsthandel 26. Recensenterna förvånades över att intimisten från 19 nu utvecklats till "en av de största, rikaste o finaste kolorister vår konst i närvarande stund äger" (G Johansson). NM inköpte målningen Skörd, utförd i Helsingör 24, men i övrigt gick försäljningen trögt. K:s andra separatutställning i Sv-franska konstgalleriet 31 blev inte bara en kritikerframgång utan även en försäljningssuccé. S å deltog han i Unionalens utställning i Khvn, där Statens Museum for Kunst inköpte målningen Meditation, utförd 25—26. Utställningarna följde sedan tätt både i Sthlm o den sv landsorten, i Khvn, Paris, Brügge, Budapest o Pittsburg, USA. Särskilt viktig för K var utställningen 36 i Gbg, där han tidigare inte kunnat göra sig gällande, men sedan blivit mycket uppmärksammad som impulsgivare till 30-talets gbgs-kolorister. Han deltog även i Biennalen i Venedig 38.

K var omstridd, o varken gemene man eller en del konstnärer kunde förstå hans färgkonst, där det visionära o formupplösande alltmer tog överhand. Med framgångarna växte också motståndet, som kulminerade när NM på K:s stora retrospektiva utställning i FrKA 37 inköpte målningen Uppbrottet, utförd 35. Enligt museets dåv stadga skulle inköpen av modern sv konst underställas K M:ts prövning. Denna bestämmelse hade sedan länge varit helt formell, men nu inlade ecklesiastikminister Arthur Engberg sitt veto mot förvärvet. Skådespelerskan Tora Teje inköpte o skänkte då målningen till museet, som hade rätt att själv bestämma om mottagandet av gåvor. I den livliga pressdiskussion som följde påstod Engberg bl a, att målningen var ofullgången i sitt utförande o besynnerlig i sin helhetsverkan. Han stöddes i sin uppfattning av bl a Isaac Grünewald, som framhöll, att det måste finnas balans mellan färg o form o att "om en konstnär medvetet slopar endera måste det nödvändigtvis bli en bankruttförklaring". Engberg motiverade sedan utförligt sin konstuppfattning i ett skoltal i Karlshamn. Inköpsärendets behandling väckte oro för den framtida statliga kulturpolitiken, då Engbergs veto till tiden helt sammanföll med det nazistiska Tysklands förföljelse av "entartete Kunst". Medan striden varade, vistades K huvudsakligen i Danmark, som han alltjämt ofta besökte o där hans konst var allmänt uppskattad. Då K:s motståndare bl a gjort gällande, att han inte kunde teckna, ordnade museichefen Leo Swane 37 på Statens Museum for Kunst en särskild utställning av K:s teckningar o akvareller. K kallades 48 till HedL av danska FrKA; en motsvarande hedersbevisning fick han aldrig i Sverige. — Efter utställningen på FrKA följde nya i Sthlm, i landsorten o i Hfors. Dessutom deltog K i Golden Gate-utställningen i San Francisco 39, i en sv samlingsutställning i London 45 o i UNESCO-utställningen i Paris 46.

K:s måleriska frihet växte med åren sakta o utan häftiga kast. Hans stil var helt personlig, o själv har han uppgivit, att han lärt av sina föregångare o av hela den konsthistoriska traditionen, inte av enstaka målare. Men han sade sig ha haft särskilda förälskelser o nämnde Turner, Delacroix, van Gogh o Matisse. Tidigare har han framhållit sin beundran för Cézanne, o andra har som hans förebilder särskilt nämnt Ivan Aguéli o Karl Isakson. Beträffande den sistnämnde torde dock ingen direkt påverkan föreligga, men väl en gemensam i det danska konstklimatet.

Redan under första världskriget blev K pacifist. När andra världskriget utbröt, blev han djupt skakad o började dagen efter krigsutbrottet måla pentatyken Frid på jorden (Västerås stad), en klart religiös bildsvit. K:s tankar, som han från mitten av 20-talet började skriva ner i en "dagbok", kom i mycket att kretsa kring andliga ting. Han studerade nyindisk filosofi, främst Swani Vivekandas skrifter, o nådde en personlig syntes mellan indisk o kristen religion. För K var "livet en religiös uppenbarelse, och konstnären den, vilken det tillkom att tolka det sköna undret" (R Hoppe 36). I en utställning på Liljevalchs konsthall 46 framgick hur stor plats det religiösa måleriet fått i K:s senare konst. Även målningar med så neutrala namn som Trädet, Källan m m blev för honom religiösa symboler.

Efter Liljevalchsutställningen följde nya i Sthlm, i landsorten o i Khvn. Då K var en av de få moderna sv konstnärer som väckt internationellt intresse inbjöds han som förste nordiske konstnär att ordna en separatutställning i Musée Nationale d'Art Möderne i Paris 51, som 52 överflyttades till Palais des Beaux Arts i Brüssel. Själv kunde K på grund av sjukdom inte närvara vid parisutställningens öppnande, o innan den överflyttats till Brüssel, hade han avlidit. En minneskollektion visades på Biennalen i Venedig 52, i Liljevalchs konsthall 54 o på Moderna museet i Sthlm 76.