Iserhielm, släkt

Iserhielm (före adl Iser), släkt, härstammande från den förmögne borgaren i Skara Hans Iser (levde 1622), som enligt släkttraditionen (Fryxell) skall ha inflyttat från Tyskland. Hans son kaplanen Johannes Iser (1589—1669) i Vase, Värml, var far till kontraktsprosten Johannes Iser (1629—89) i Fryksdal, Värml, som var rdgm 1675, 1682 o 1686 o LSU vid de båda senare riksdagarna. Dennes son kontraktsprosten Johannes Iser (1672—1737) i Fryksdal var rdgm 1723. En systerdtr till honom var mor till kamreraren Fredrik Fryxell (bd 16), som i sin släktbok meddelat uppgifter om släkten Iser.

Kontraktsprosten Johannes Isers (d 1689) bror Matthias Iser (1645—1725) uppges som pastor vid Livregementet till häst från 1674 ha vunnit Karl XI :s ynnest o blev hovpredikant 1676, kh i Maria församling i Sthlm 1678, pastor primarius i Sthlm 1681 o biskop i Västerås 1711. Han var rdgm vid samtliga riksdagar 1680—-1719, ledamot av SU vid alla utom den sista o av Stora kommissionen vid förmyndarräfsten 1680—82. 1702 tog han initiativ till en aktion mot Sthlms pietister. Han var svärson till den betydande kopparhandlaren Olof Nyman i Falun o uppges ha varit sin tids rikaste sv biskop. 1685 köpte han säteriet Mässvik i Bro, Värml. Han ägde även järnbruket Kvarntorp i Nedre Ullerud, Värml (Alm-quist; Olsson), hus i Sthlm samt 1705—19 (Wollin) mässingsbruket i Nyköping. 1687 —99 innehade han som pant säteriet Göksholm i Stora Mellösa, ör (Biographica; Aktorats- o ersättningskontorets arkiv). Isers lärdom lär ha varit mindre än hans administrativa skicklighet o sällskapstalanger.

Hans barn adlades 1689 med namnet I. Sonen revisionssekreteraren Carl Olof I (1681—1748), som några dagar före sin död fick avsked med justitiekanslers titel, efterlämnade en betydande boksamling o en mängd handskrifter, av vilka ett 40-tal nu i Westinska saml, UUB, o en i RA (Avskr:saml, vol 78). Genom sitt äktenskap med en styvdotter till Olof Hermelin (bd 18) hade han kommit i besittning av säteriet Torsätra i Västra Ryd, o han hade även förvärvat säterierna Lövsta o Negelstena i Håbo-Tibble, allt i Sth. Alla dessa tre säterier kom att ärvas av I:s ättlingar långt in på 1800-talet. Hans son hovjunkaren Carl Wilhelm I (1724—1802) på Torsätra kom även i besittning av säteriet Tranbygge i Västra Ryd o arrenderade 1753—69 säteriet Sundby i samma socken. Hans intressanta uttalanden 1772 för sedermera prof A G Barchæus om jordbruksproblem har utnyttjats av modern forskning (Boëthius; Utterström). I äktenskap med en systerdtr till David Henrik Hildebrand (bd 19, s 35) var han far till Carl Johan I (1761—1817) till Torsätra. Denne blev protokollssekreterare i justitierevisionsexpeditionen 1788, revisionssekreterare 1792, ledamot av Högsta domstolen 1806 o justitieråd 1809. Carl Johan I:s bror Henrik Wilhelm I (1763—1819) till Tranbygge befordrades vid krigsexpeditionen till expeditionssekreterare 1796 o statssekreterare 1809. Han väckte 1810 uppseende genom att vägra kontrasignation av konungens bifall till G C v Döbelns anhållan att få adoptera sin illegitime son o nedlade sitt ämbete. S å blev han vice president i kommerskollegium o ledamot av rikets allmänna ärenders beredning. — Släkten utdog på manssidan 1831.

Utan påvisbart samband med denna släkt var gästgivaren Johan Israelsson Iser (1684 —1771), som var son till inspektören Israel Gabrielsson (d 1705, 65 år) i Skälstad, Kvillinge, Ög, o farfar till underläkaren Carl Jacob Iser (1785—1809). Denne skrev Sv entomologi, 1: 1—3 (1806), Genealogiske o biografiske anteckningar hörande till Norrköpings stads hist, 1 (1806), Journal uti vetenskaperna, sköna konsterna o antiken, 1 (1806) o det stora verket Folkslagens hist, 1—2 (1807—09).