M Fredrika (Fredda) A Hammar

Hammar, Magdalena Fredrika (Fredda) Andrietta, f 28 april 1847 på Averstad, Ölserud (Värml), d 25 dec 1927 i Sthlm (Engelbr). Föräldrar: godsäg Petter H o Anna Pettersson. Lärarinna, missionspionjär.

Under språkstudier i Frankrike bodde Fredda H hos pastor Th Monod och dennes familj i Paris, och denna kristna miljö gjorde ett starkt intryck på henne. Från Frankrike reste hon till England, och efter återkomsten till Sverige arbetade hon under 1870-talet som guvernant. På hösten 1882 startade H en flickskola på Humlegårdsgatan 5 i Sthlm, som hon ledde till 1897.

Inom Sthlms högre kretsar uppstod i början av 1880-talet en väckelse. Under intryck av denna och efter att på nytt ha besökt familjen Monod fördes H 1885 fram till en personlig religiös avgörelse. Under vintern 1893—94 besöktes hon av vännen och författarinnan Anna Mathilda Roos, som ville förmå henne att åtaga sig missionsavdelningen i KFUK:s tidskrift Hemåt, vilket hon först avböjde men sedan accepterade. På våren 1894 bildade hon och Anna Roos föreningen Kvinnliga Missions Arbetare, K M A. Först året därpå konstituerades föreningen och fick stadgar och styrelse. H blev styrelsens självskrivna ordförande. K M A:s uppgift blev inte bara att sända kvinnor ut på missionsfältet. En väsentlig del av arbetet bestod i att aktivera kvinnor i hemlandet, så att missionärerna kunde underhållas. En mängd stödföreningar bildades därför både bland vuxna och barn.

H började även missionsarbete bland Jämtlands samer och på sommaren 1895 delade hon ut böcker och skrifter på midsommarmässan i Kolåsen i Jämtland. Hon deltog i denna mässa under en lång följd av år, och samerna låg henne alltid varmt om hjärtat. K M A lät 1908 uppföra Fjällgård, ett ålderdomshem för jämtlandssamer.

K M A:s verksamhet växte hastigt och redan efter 6 år hade föreningen 12 verksamhetsområden bl a i Kina, Indien och Nordafrika. H hade ett starkt personligt inflytande på sina medhjälpare, och hon skrev regelbundet uppmuntrande brev till missionärerna. I en liten bok antecknade hon alla som hon ville komma ihåg med förböner. Hennes arbete gav impulsen till dotterföreningar i Danmark, Norge, Finland och Tyskland.

H var försynt, tillbakadragen och fysiskt bräcklig. Sedan ungdomen led hon av nedsatt hörsel, som med tiden övergick till fullständig dövhet och medförde känsla av isolering och ensamhet. Men hon ägde en eldsjäl för spridandet av kristendomen och kunde entusiasmera folk för sin sak.