Zelma C E Hedin

3 Hedin, Zelma Carolina Esolinda, f 31 maj 1827 trol i Sthlm, d 11 febr 1874 där (Svea art). Föräldrar: underlöjtn o tullinspektören Carl Wilhelm Bergnéhr o Charlotta Wilhelmina Christina Philp. Elev vid K teatern 1 jan 40, debut 8 dec 42, engagerad där 1 juli 45—30 juni 68, premiäraktris 52, gästspel vid Nya teatern i Hfors sept 68, på Mindre teatern i Sthlm 68—69, avskedsrecett på K teatern 10 juni 69, gästspel på K dramatiska teatern april— maj 71.

G 1) 29 juni 45 (—49) i Sthlm (Hedv El) m skådespelaren Lars Gustaf Kinmansson, f 15 april 22 där (Klara), d 26 jan 87 där (Hovf), son till skådespelaren Lars Adolf K o Hedvig Dahlström; H kallade sig efter skilsmässan för en tid fru Bergmansson; 2) 12 juni 54 i Sthlm (Hovf) m revisorn Gustaf Henrik Leonard Hedin i hans 1:a g, f 25 maj 28 där (Ad Fredr), d 1 jan 94 där (Svea art), son till kanslirådet Sven Anders H o Clara Elisabeth Westman.

Som brukligt kom Zelma H tidigt in vid elevskolan och debuterade på scenen ett par år senare vid 15 års ålder som Lotta i Brodertvisten. Liksom sin något äldre syster den i Danmark verksamma sångerskan Leocadie Gerlach (se art i DBL) tycks hon ha haft "en stor och vacker figur". H skall strax ha väckt uppmärksamhet för sin skönhet mer än för sin begåvning. Hon blev aldrig någon stor konstnär, men var däremot "en utmärkt utilitet, en sällsynt välutrustad representant för de eleganta världsdamerna i den finare franska komedin, en förträfflig grisett och subrett..." (F Hedberg). Roller som Hertiginnan i Ett glas vatten eller Fru de Nohan i Den gifte mannen i staden och på landet gav henne tillfälle till glittrande komedispel. Hon hade en nätt sångröst som passade för vådevillen, men för de stora tragiska rollerna lämpade sig inte hennes naturell.

Det romantiskt känslosamma blev lätt ihålig deklamation i H:s mun. Det hindrade inte, att hon hade stor publik framgång även i detta fack såsom Elisabeth i Maria Stuart, Rosaura i Livet en dröm eller som Lady Macbeth. Hennes rollista omfattade 200 titlar (Wijkanders teaterkalender Thalia 1868). I hennes rollgestaltningar kunde man spåra koketta och intriganta drag, och hon skall även privat ha spelat grande intrigante vid teatern, då hon vid mitten av 50-talet var ensemblens ledande kvinnliga kraft (Nordensvan). Teaterchefen O U Torsslow hade annonserat en repris på Köpmannen i Venedig med sig själv som Shylock och H som Portia — men i sista stund bad hon att bli befriad från rollen, och då någon annan för ögonblicket inte fanns att tillgå fick föreställningen inhiberas. Episoden vittnar om H:s maktposition vid teatern. Sådant skulle emellertid hämna sig senare under den Edholmska direktionen, då hon fick känna sig undanskjuten. Därför tog H avsked just som hon stod på höjdpunkten av livfull spiritualitet. Ett benbrott med åtföljande sjuklighet gjorde, att hon också i övrigt fick inskränka sina framträdanden. En säsong var H engagerad vid Mindre teatern, och hon gästspelade vid några tillfällen på Dramatiska teatern. Där stod hon sista gången på scenen i Hyresgäst och husägare vid sin svåger Svante H:s (H 2) recettföreställning 24 maj 1873.