Emanuel Gabriel Björling

2. Emanuel Gabriel Björling, f. 2 dec. 1808 i Västerås, d 3 nov. 1872 därstädes. Föräldrar: rådmannen och handlanden Karl Adolf Björling och Anna Margareta Lagerwall. Student i Uppsala 17 okt. 1826; disp. 15 nov. 1828 (De idea ecclesiæ ejusque in religione momento, p. posterior; pres. K. E. Fahlcrantz); fil. kand. 21 dec. 1829; disp. 22 maj 1830 (De motu corporum rigidorum, p. X; pres. J. Svanberg); fil. magister 16 juni 1830. Lärare i Hillska skolan å Barnängen vid Stockholm 9 febr. 1831; rektor därstädes 28 juli 1835; tillika docent i mekanik vid Uppsala universitet 4 juni 1836, överflyttade till Uppsala 1840; uppfördes på tredje förslagsrummet till mathematum inferiorum professionen, vid Uppsala universitet 18 maj 1842; docent i samma ämne 28 apr. 1843; lektor i matematik i Västerås läroverk 28 febr. 1845 (tillträdde 1847); tjänstgjorde intill förflyttningen till Västerås dels som docent vid universitetet, dels som lärare vid Uppsala lyceum; rektor vid Västerås läroverk 1842–50 och 1855–62; ledamot av kommittén angående stiftsvis inrättade pensionsanstalter för folkskollärare (bet. 25 maj 1855) och av kommittén angående ordnandet av pensionsväsendet för folkskollärare och deras änkor och barn 22 apr.–19 dec. 1864. Erhöll av Vetenskapsakademien den Feraierska belöningen 1846, 1847, 1853, 1856 och 1858; LVS 1845; LVA 1850; RNO 1858.

Gift 5 juli 1837 med Sofia Emilia Böttiger, f. 9 mars 1809, d 9 mars 1891, dotter till apotekaren i Västerås Karl Fredrik Böttiger.

B. var på sin tid en av de få svenskar, som utövade ett mera anmärkningsvärt vetenskapligt författarskap inom den rena matematikens område. Bland hans talrika arbeten märkas sådana angående serier, differentialekvationer, allmän funktionsteori, elliptiska funktioner m. m. Ett särskilt intresse ägnade han åt frågor rörande de s. k. principala värdena av potenser, logaritmer och cyklometriska funktioner. Han arbetade härvid parallellt med den store franske matematikern A.-L. Cauchy och blev även av denne uppmärksammad (jfr Cauchys »Exercises d'analyse» etc, T. 3, p. 387). I det hela kommo dock icke hans rent vetenskapliga skrifter att sätta några mera framträdande spår i matematikens utveckling.

Så mycket större blev däremot hans betydelse för svensk matematisk elementarundervisning, framför allt genom den från honom härrörande »Elementarlärobok i algebra». Om denna läroboks vidsträckta användning vittna de många upplagorna; den första utkom 1832, den nionde och sista 1873–76. Och vad som gav denna lärobok en epokgörande betydelse var kort sagt dess strävan efter vetenskaplig grundlighet och noggrannhet. I utförliga förord till de olika upplagorna betonar och utlägger förf. betydelsen härav. Särskilt kan i detta avseende hänvisas till fjärde upplagans förord, där han bl. a. uttalar den förhoppningen, att boken »ehuru avpassad efter nybörjarens behov, måtte kunna tjäna såsom säker och tillräcklig grund för ett efterföljande vetenskapligt studium av analysen». I sin strävan efter vetenskaplighet rönte B., såsom naturligt kunde vara, stark påverkan av Cauchy; till denne och den »rensning av elementen», han företagit, hänvisar B. beständigt. Därför blev hans bok också ett mycket tidsenligt arbete. Att man senare på vissa håll funnit densamma »alltför vetenskaplig», och att det å andra sidan i våra dagar nog kan sägas, att dess vetenskaplighet i vissa avseenden är relativ, blir en sak för sig. Ingen kan frånkänna B. äran av att inom vårt land hava varit den, som för alltid gjort slut på det slags löslighet i begreppsbildning och bevisföring, som på detta undervisningsfält tidigare var rådande.

Om B:s personlighet har en minnestecknare sagt: »Blid och överseende mot andra, var han sträng mot sig själv och fullgjorde sina plikter med ett nit och en trohet, som sällan, om någonsin, blivit överträffade.» Hans skicklighet som lärare beskrives såsom enastående. Allmänt vitsordas på samma gång, att han i sällsynt grad vann sina lärjungars tillgivenhet. Den aktning och respekt, han allmänt åtnjöt, säges bl. a. hava tagit sig uttryck däri, att han på sin tid var den mest inflytelserike medlemmen av domkapitlet i Västerås.