Gustaf Mengden, von

von Mengden, Gustaf, f 17 april 1625 (Neumann; jfr Album academicum), d 16 dec 1688 (Neumann; Witte). Föräldrar: lantrådet, assessorn o översten frih Otto v M o Gertruda v Rosen. Inskr vid univ i Dorpat 23 jan 43, vid univ i Leiden maj 46, lantmarskalk i Livland 21 jan 53–27 juli 60, major senast 56, lantråd 27 juli 60, assessor i Dorpats hovrätt 19 mars 64, överste för den livländska adelns rusttjänst 13 aug 68, generalmajor 29 mars 75–21 maj 78, led av kommissionen för generalrevision av haketalsjämkningen i Livland 7 febr 87.

G m Barbara Finck v Finckenstein (Russwurm 1877; ej hos Joachim o Klinkenborg), d 12 nov 1682 i Riga, enligt en uppgift (Elgenstierna) dtr till Albrekt F o Catharina v Oelschnitz, enligt en annan (Genealog Handbuch) till Christoph F o Katharina Hedwig v Halle.

M utmärkte sig sommaren 1656 som major i kriget mot ryssarna. Han var då den ene av de båda befälhavarna för ett av generalmajor H E Streiff v Lauenstein utsänt rekognosceringsparti, som 21 juli mellan Menzen och Neuhausen drev ryska dragoner och några kosacker på flykten. Då Streiffkort därpå slog en rysk styrka vid floden Aa, fick M en kula genom kroppen. Han befann sig under Karl X Gustavs andra danska krig i Helsingör hösten 1658 och i Stettin i febr 1659 (brev till MG De la Gardie).

1662 (Genealog Handbuch) ledde M en livländsk deputation till Sthlm (jfr v Bock), och 1666 var han en av de fyra legater som med Simon Grundel Helmfelt (bd 17) i spetsen förhandlade med ryssarna vid Pliusa nära Narva och där undertecknade en traktat. 1678 ledde han den deputation som den livländska adeln sände till Karl XI i Skåne för att avvärja den hotande reduktionsfaran och som lyckades utverka en välvilligt formulerad k resolution.

Faderns 1668 ingångna olyckliga tredje äktenskap förorsakade sådan fiendskap mellan M och styvmoderns släktingar att hennes svåger generalmajor Jacob Staël v Holstein utmanade M på duell 1679. Denna duell slutade med att Stael v Holstein blev ihjälskjuten av M som hade hjälp av sin äldste son, överstelöjtnanten Otto Reinhold v M. De måste därför gå i landsflykt till Kurland (Arkivfragment), varifrån M fortsatte till Danzig och Khvn (E 1499 o Esplunda arkiv). Sonen dömdes 1680 till döden i sin frånvaro och uppges ha dött i landsflykt 1687 (v Bock), men M kunde 1682 återvända till Livland efter att ha botat 3 000 dlr silvermynt (Russwurm 1873).

Från landsflykten hade M 1681 genom en skrivelse till lantråden i Livland måst försvara sig mot beskyllningar för att 1678 ha överskridit sina befogenheter och varit alltför villig till samarbete med Karl XI. Efter hemkomsten blev han emellertid ledare för den livländska adelns motstånd mot reduktionen. Den vägrade erkänna reduktionsbeslut av den sv riksdagen, där den ej var representerad, och ville ej heller själv fatta beslut om reduktion. Utan tillstånd av generalguvernören Krister Horn (bd 19) sammankallade M 1684 lantråden och andra i Riga varande adelsmän för överläggningar, och s å var han ett av de båda lantråd som förmådde Horn att sammankalla en lantdag. Ett plakat 1685 om att adeln endast i tio år skulle få behålla norrköpingsbeslutsdonationer, som sålts eller förpantats, föranledde M och några andra ledande adelsmän att uppsöka Horn och anhålla om sammankallande av en ny lantdag, men denne vägrade tillmötesgå deras begäran. Det har ansetts (Isberg), att en av dem i hela det livländska ridderskapets namn författad odaterad skrivelse till Karl XI med protest mot reduktionen var deras reaktion i denna situation. Då en lantdag sammankallades 1686, tillkom på M:s initiativ ytterligare en skrivelse till konungen.

M är också känd som författare av koraler och religiösa dikter samt av en smädedikt, i vilken han kallade fem sv reduktionsmän "Düwelskinder" (djävulsbarn).