Peter Möller, von

von Möller, Peter (före adl Möller), f 20 maj 1809 i Helsingborg, d 28 nov 1883 i Sthlm (enl db for Skummeslöv, Hall). Föräldrar: handl Jöns Lorentz Béen o Helena Maria Zoll o adopterad av sin faster Elisabet Maria Béen o kommerserådet Peter Möller. Genomgick herrnhutarskolan i Christiansfeld, Slesvig, 15–22, kadett vid Karlberg 9 maj 23, utex 20 nov 27, kornett vid Skånska husarreg 19 dec 27, arrendator på Skottorp, Skummeslöv, Hall, 33, ägare från 46, löjtn o andre adjutant vid Skånska husarreg 25 mars 34, avsked med ryttmästares nhov 12 juli 39, sekr i Hallands läns hushållmsällsk 45–59, v ordf 55, ordf från 60, led av komm ang ny bevillnrförordn maj 58–juli 59, adl 4 maj 60, deltog i riksdagarna 62–66 (led i bevillmutsk 62–63), led av FK från 67 (led i lagutsk 67–72, i särsk utsk 67, i KU från 73), led av komm ang ny lag rör vattenrätten mars 63–nov 64, v ordf i Hallands läns landsting 63, ordf 64–68, led av komm ang ordn av förvalta av statens fastigheter o ang upplåtande till nybyggen av mark i Norrland nov 75–maj 76. – LLA 42 (hed led 77), LVVS 58, LVA 66, LSkS 66, HedLVHAA 74.

G 1) 1 april 1838 i Helsingborg m Charlotta Birgitta Rooth, f 15 aug 1819 där, d 10 april 1842 på Skottorp, Skummeslöv, Hall, dtr till konsuln Carl Henric R o Jeanette Ulrika Hjelm; 2) 31 maj 1847 i Alingsås m frih Sofia Elisabet Silfverschiöld, f 14 juli 1827 i Bo, Ör, d 1 mars 1870 på Skottorp, dtr till överstelöjtn frih Carl S o Laura Tarrass.

M adopterades tidigt av sin faster Elisabet Maria Béen och handlanden, sedermera kommerserådet, Peter Möller, som var barnlösa. Adoptivfadern var framgångsrik affärsman i Helsingborg. Han lade grunden till en avsevärd förmögenhet och inköpte de halländska godsen Skottorp 1813 och Dömestorp 1815. M:s ungdomsår präglades av utbildningen på den stränga herrnhutarskolan i Christiansfeld och kadettskolan på Karlberg där han kom i kontakt med bl a C F Ridderstad och C A Adlersparre (sign Albano, bd 1). Här grundlades hans intresse för kulturhistoria och politik.

Efter fosterfaderns död 1831 kallades M av sin adoptivmor att sköta de stora godsen och 1833 fick han dem på arrende. 1835–36 företog M omfattande studieresor till bla Tyskland, England och Skottland och från England förde han 1836 in nötboskap av bättre ras, som sedermera spreds till andra län. M argumenterade för att kreaturen skulle födas väl och "icke på vanligt svenskt sätt endast lifnäras eller svältas".

En uppmärksammad och epokgörande insats var M:s tidiga import av guano till Sverige för konstgödsling. Guano hade omkring 1840 börjat användas ute i Europa och redan efter något år kom den genom M till Halland. Gödslingsmetoden spreds snabbt till andra delar av landet. Den gamle bruksägaren och riksdagsmannakollegan C G Indebetou (bd 19) menade att M också "bordt haft Guanoöarna i sin vapensköld". Genom olika tidskrifter och broschyrer försökte M föra ut sina idéer och som ett led i dessa strävanden grundade han Hallands läns hushållningssällskaps tidning, som dock fick läggas ned redan efter ett par år.

Som lantbrukare var M en föregångsman även på andra sätt. Han anordnade tidigt lantbruksmöten och särskilt berömt är mötet på Dömestorp 1845 då jordreformatorn Edvard Nonnen höll föredrag. Det anordnades utställningar av hästar, nötboskap och åkerbruksredskap och även plöjningstävlingar. M framhöll mot slutet av sin levnad att visserligen hade de tekniska landvinningarna haft stor betydelse för jordbrukets dynamiska utveckling under 1800-talet, men själva förutsättningen för dessa framsteg var det lagstiftningsarbete som ägde rum i början av seklet, som "återförenade de spridda tegarna, sprängde de sammanträngda byarna och tvingade till betesmarkers och allmänningars uppodlande, samt då rättighet att besitta svensk jord tillerkändes hvarje medborgare utan hänseende till stånd".

M verkade för att genom upplysning och bildning förbättra de underlydande böndernas situation. Han inrättade under sitt första arrendeår, 24 år gammal, en folkskola i Skummeslöv. Han lät uppföra ett skolhus, bekostade skolans utrustning och deltog sedan inte bara i planeringen av utan också direkt i undervisningen. Han inspekterade skolan regelbundet. Eleverna kom från hela södra Sverige och M sörjde för att de fick tillfredsställande inkvartering.

M intresserade sig särskilt för Hallands historia och språk. Under sina resor samlade han på sig uppteckningar från olika personer i länet och gjorde även omsorgsfulla språkliga iakttagelser. Ett resultat av detta intresse var den uppmärksammade Ordbok öfver halländska landskapsmålet som utkom 1858 och året därpå belönades med SA:s stora guldmedalj. M:s etnologiska och kulturhistoriska samlingar publicerades delvis i praktverket Hallands herregårdar 1869–71 och Bidrag till Hallands historia 1874. Det sistnämnda vilar på omsorgsfulla arkivforskningar och har haft stor betydelse för modern medeltidsforskning, framför allt genom sin skildring av Axelssönernas roll i nordisk 1400-talshistoria. I strödda utkast rörande sv jordbrukets historia gav M en intelligent och välskriven översikt över modernäringens utveckling, länge utan motsvarighet.

För sina förtjänster adlades M i samband med Karl XV:s kröning 1860 och han tog introduktion på riddarhuset 1862. M började sin långa riksdagsmannabana vid mogen ålder. I voteringen 1865, angående det k förslaget om ståndsriksdagens upplösning, röstade han för detta dock utan att yttra sig i plena. I FK kvarblev han som representant för Hallands län ända till sin död. M tog genom åren främst del i de debatter som handlade om jordbrukets utveckling och beskattning. Hans mångåriga ledamotskap av lagutskottet medförde att han gärna yttrade sig i lagfrågor. M agiterade kraftfullt mot exploatörers möjligheter att inkräkta på jordägarnas rätt till sin egendom.

M:s intresse för den nya riksdagsordningen och särskilt för FK, eller överhuset som han kallade den, kom honom att samla in uppgifter från ledamöterna av dess första årgång. Han gav 1875 ut sina anteckningar om 1867 års FK. M kan som riksdagsman karaktäriseras som plikttrogen, ärlig och betrodd; dock var hans insatser sällan av mera avgörande slag.

M var mycket musikalisk och stödde ofta unga musikstuderande ekonomiskt. Samtida har beskrivit honom som glad och gästfri, vänfast och pålitlig, andra har framhävt hans drag av "konservativ lantjunker med ett lynne som samtidigt var fromt och sentimentalt och ystert skämtfullt".