Georg Johan Maydell

Maydell, Georg Johan, f 1648, djuni 1710 (Rgk; Likv) i Reval. Föräldrar: majoren Otto Johan M o Anna Maria v Offen. Page hos Simon Grundel-Helmfelt (bd 17) 58, musketör vid Frantz Knorringhs (bd 21, s 371) regemente i Narva 3 jan 61, förare vid v Gerttens reg aug 61, fänrik vid Åbo läns infanterireg 3 sept 62, vid J Georg v Dourers reg i spanska nederländerna 66, kaptenlöjtn där 14 jan 67, kapten vid Sanctoswiniska reg där 15 dec 68–6 maj 75, överstelöjtn vid Jochim v Sydows dragonreg i Stade 19 maj 76, vid Leonard Johan Wittenbergs dragonreg 20 sept 77, överste vid Tavastehus läns infanterireg 8 febr 86, frih 26 juni 93, v Iandsh i Nylands o Tavastehus län 24 okt 96–24 sept 97, generalmajor av infanteriet 7 mars 00, generallöjtn av infanteriet o överbefälhavare i Finland 5 april 03, general 5jan 06–2 jan 07.

G 1) juli 1680 i Reval, Domk, m Hedvig Helena Taube, d några dagar före 22 jan 1690 där (Elg), dtr till Oberlandesgerichtsrat Fromhold T o Margaretha v Löwen; 2) m frih Helena Creutz i hennes andra g, f 18 nov 1657 i Falun (Elg), d 1 juni 1730 i Sthlm, Nik, dtr till riksrådet frih Lorentz C (bd 9) o frih Elsa Duwall samt förut g Stenbock.

M som fötts tio veckor före faderns död i trettioåriga kriget (M 1111) deltog som nyutnämnd överstelöjtnant vid ett värvat dragonregemente i den sv arméns marsch mot Skåne hösten 1676 och utmärkte sig i slaget vid Halmstad, där han blev sårad. Följande år blev han förlagd till Kalmar och deltog i försvaret av Borgholm mot danska landstigningsförsök. I maj 1678 övertog han med en skvadron dragoner defensionsverket på Oland, och senare på året flyttades han till Estland, där han höll strandvakt på Ösel.

Vid krigsutbrottet 1700 tjänade M med sitt regemente under general Otto Vellingk i Livland och spelade en ledande roll i slaget vid Jungfernhof 6 maj, då sachsarna tvangs retirera över Düna. I slaget vid Narva 20 nov stred han på vänstra flygeln under Karl XII och general Carl Gustaf Rehnsköld. M deltog också i övergången av Düna 1701 (KKD 3). Vintern 1702 lyckades han föra en kår av förstärkningsmanskap från Sverige genom Litauen till huvudarmén.

I april 1703 utnämndes M till generallöjtnant och överbefälhavare i Finland med fria händer att leda krigsföretagen vid gränsen och själv utse alla officerare under överstes rang. På sensommaren anlände han till Viborg med sitt regemente. Under de följande åren förde han med underlägsna trupper en seg försvarskamp vid Karelska näset. Han nyanställde manskap och befäl, vapenövade gränsallmogen och utsatte gränsposteringar. I aug 1704 gjorde han ett misslyckat försök att undsätta Narva, och följande år anföll han två gånger tsar Peters anläggningar på ön Retusaari och förstörde dem. I okt 1706 ledde han med kraft och framgång försvaret av Viborg under tsarens belägring.

Kort efteråt begärde M avsked från en ärofull krigarbana, trött på den tunga bördan som finsk överbefälhavare och kanske också trött på defensionskommissionens klander och intrigerna från sin efterträdare, generalmajoren Georg Lybecker (bd 24). Karl XII beviljade hans ansökan med beklagande och lät honom behålla generalslönen till sin död.

M dog i Reval 1710 kort före stadens fall. Hans egendom och arkiv gick förlorade. Hans änka Helena Creutz lyckades fly till Sthlm, där hon 1718 vistades i "ett svårt och medellöst tillstånd". – M var en erfaren och handlingskraftig officer som under sin överbefälhavartid lyckades skydda Finland från fiendens härjningar.