Biografi

Ekström, släkter. Talrika svenska släkter bära namnet E. Mera bemärkta sådana äro följande elva släkter.

a) Göteborgssläkten E. härstammar från kyrkoherden i Träslöv (Hall.) Jacob Ekström (f. 1671, d. 1716), vars farfar uppges ha varit hemmansägare i Partille sn (Göt. o. B.). J. E:s son, kyrkoherden i Tanum (Göt. o. B.), kontraktsprosten, teol. doktor och fil. magister Mathias E. (f. 1703, d. 1778) var riksdagsman i prästeståndet 1765–66. Den sistnämnde var fader till borgmästaren i Marstrand, tituläre lagmannen, slutligen häradshövdingen i Fräkne, Inland, Orust och Tjörn Peter E. (f. 1740, d. 1825), som var en bemärkt medlem av riksdagens borgarstånd 1778–79, 1786, 1789 och 1792. Personligen skildras han av en vän (J. A. Ehrenström) såsom »en man av mycket förstånd, kvickhet och kraftfullhet». I sitt gifte med Gertrud Ulrica von Öltken var han fader till den dugande juristen Peter Ulric E. (f. 1785, d. 1865), handels- och politiborgmästare i Göteborg 1815–44, med lagmans titel från 1816. Denne var svärfar till den bekante Göteborgsläkaren Charles Dickson (bd 11, s. 190). Familjen P. U. E. hade ett drag av melankoli omvittnat av senare ättlingar.

b) Värmlandssläkten E., utgrenad i Sverige och Finland, härstammar från klen- och vågsmeden i Filipstad Anders Göransson (d. 1674), bosatt där sedan åtminstone 1649. Hans son, hammarsmeden där Nils Andersson (d. 1710), var farfar till gruvfogden i Persberg, Färnebo sn (Värml.) Nils Ekström (f. omkr. 1702, d. 1782), som jämte sina syskon i början av 1730-talet antog släktnamnet; de från tre hans bröder utgångna grenarna E. äro alla utdöda. Son till N. E. var handlanden i Filipstad, bruksidkaren på Herrhult i Kroppa sn (Värml.) 1775–84, sedan på Persberg i Färnebo till 1804 Nils E. (f. 1745, d. 1815), som senare bodde på sin gård Hedtorp i Järlåsa sn (Upps.); hans gren fortlever i Sverige. Den sistnämndes bror Olof E. (f. 1755, d. 1839) var bergsbruksidkare på Nyttsta 1781–86 och Finshyttan 1787–88, båda i Filipstads bergslag, samt brukspatron på Kengis bruk i Pajala sn (Nb.) från 1796, men överflyttade dit först 1801. Då driften gick med förlust, nödgades han emellertid i olika omgångar 1803 och 1809 sälja bruket, varav han ägde 2/3. Han var riksdagsman i bondeståndet 1792 och 1800 samt ståndets fullmäktig i Riksgäldskontoret och direktör i Riksgäldsdiskonten 1792–1801. Vid riksdagen 1800 satt han i ekonomiutskottet. Hela Kengis bruk inköptes av hans yngre son brukspatron Jonas E. (f. 1788, d. 1833), som blott efterlämnade en dotter. Med Olof E: s äldre son ekonomidirektören samt häradsskrivaren i Torneå härad, tituläre häradshövdingen Nils E. (f. 1785, d. 1870) överflyttade en släktgren till Finland, där den fortlever. Denne Nils E. var en märkesman i Tornedalen och användes vid flera gränsregleringar, så bl. a. 1827 och 1839 rörande Finlands gräns mot Norge. Han förordnades 1833 att som ombud för finska gränsallmogen överlägga med svenska gränsbefolkningen om forsrensning i Torne älv. Han ägnade sig senare åt jordbruk och sakförarverksamhet. Denne Nils E. var genom tvenne olika söner farfar till kusinerna Fritz Walter E. (f. 1871, d. 1920), juris professor i Helsingfors, och Julia (Jully) Maria E. (f. 1865, d. 1919), g. 1883 m. senatorn, verkliga statsrådet August Ramsay. Under namnet Jully Ramsay är hon känd för sin insats på den svensk-finska adelsgenealogiens fält genom framför allt verket »Frälsesläkter i Finland intill Stora ofreden» (1909–16), ett monumentalt arbete, som förde forskningen starkt framåt och som, oaktat självfallet nödiga revideringar, alltjämt är oumbärlig för all bredare svensk-finsk släktforskning. – Genealogi över släkten E. finnes i Wilskmans nedan anförda släktbok.

c) Smålandssläkten E. från Tryserums sn (Kalm.). Om denna och om läkaren Johan lsrael Ekström, 1827 adlad af Ekström, se af Ekström, släkt.

d) Sörmländska prästsläkten E., se särskild släktart. Ekström, nedan s. 199.

e) Dalslandssläkten E. från Ödeborgs sn (Älvsb.) Om denna och om läkaren Carl Johan Ekström, 1836 adlad Ekströmer, se Ekströmer.

f) Dalarösläkten E. härstammar från trädgårdsmästaren Jonas Ekström (f. 1730), som inflyttade till Dalarö 1755. Bland dennes söner märkas snickaren och schatullmakaren i Stockholm Carl Fredric E. (f. 1760, d. 1839), som blev mästare 1795. En son till den sistnämnde var expeditionschefen i Riksmarskalksämbetet Fredric Wilhelm E. (f. 1824, d. 1905), som jämte tvenne systrar donerade 40 000 kr. till Frimurarbarnhuset i Stockholm och 30 000 kr. till Sophiahemmet där.

g) Lidköpingssläkten E. härstammar från proviantmästaren Henrik Ekström, vars son Magnus E. (f. 1736, d. 1792) var klädesfabrikör i Lidköping, sedan i Mariestad. Deras son grosshandlaren i Stockholm Henrik E. (f. 1768, d. 1846) hade sonen Carl Henrik Rudolf E. (f. 1818, d. 1903), expeditionschef i Civildepartementet 1862, landshövding i Värmlands län 1864–70 och i Jönköpings län 1870–88; han satt även i riksdagens första kammare 1880–82. Bland hans barn med Hildegard Boheman märkes översten och chefen för Upplands artillerireg. 1905–18 Hugo Gustaf Theodor E. (f. 1852, d. 1927), g. m. Elisabeth Augusta Tranchell. Släkten fortlever.

h) Upplandssläkten E. från Husby-Lyhundra sn i Roslagen (Sth.), se särskild släktart. Ekström, nedan s. 203.

i) Västmanland-Dalasläkten E. (urspr. från Stockholm) , se särskild släktart. Ekström, nedan s. 209.

j) Ölandssläkten E., se särskild släktart. Ekström, nedan s. 213.

k) Gästriklandssläkten E. Sjökaptenen i Gävle S. L. Ekström var fader till konsistorienotarien i Karlstad Per Ludvig E. (f. 1847, d. 1922), vars son är den bekante industrimannen och uppfinnaren diplomingenjören Per Gustaf (Gösta) E. (f. 1882. d. 1949). Denne hör till de tekniker, vilka under 1900-talets första decennier verksamt bidragit till cellulosakemiens framsteg. Han och ingenjör H. Wallin lyckades tekniskt och ekonomiskt lösa det viktiga problemet att ur sockerämnena i sulfitluten framställa etylalkohol, d. v. s. vanlig sprit. Gösta E. gjorde sina experiment vid Skutskärs sulfitfabrik, och i maj 1909 började fabriksmässig sprittillverkning där enligt hans metod, den första sulfitsprittillverkningen i världen. På E:s initiativ bildades s. å. a.-b. Ethyl för sulfitsprittillverkning med Gösta E. som verkst. direktör sedan 1913.

Författare

Källor och litteratur

Källor:

a) J. A. Almquist, Riksdagen i Gefle 1792 (1895) ; S. P. Bexell, Riksdags-historiska anteckningar eller bidrag till svenska kyrkans och riksdagarnes historia ur preste-ståndets arcb.lv. [2.] Riksdagarne 1755–1778 (1839), s. 63 ; Elsa Björkman-Goldschmidt, Harriet Löwenhjelm (3 :e uppl., 1947), s. 67; J. R. Danielson Kalinari, Finland under gustavianska tiden, 1 (1925), s. 381; J. A. Ehrenström, Ef terlemnade historiska anteckningar, utg. af S. J. Boethius, 2 (1883), s. 365; E. Kleberg, Borgarståndets inre organisation intill 1809 (1929); S. A. Leijonhufvud, Minnesanteckningar, utg. af H. L. von Dardel (1919); V. Millqvist, Svenska riksdagens borgarstånd 1719–1866 (1911); W. Swalin, Bidrag till Kongl. Maj:ts kanslis personalhistoria efter 1809 (1892) ; [V. Örnberg], Svenska ättartal, 8 (1892).

b) C: F: Palmstierna, Sverige, Ryssland och England 1833–1855 (1932); A. Ramsay, Nils Ekström. En märkesman i Tornedalen (Historiallinen arkisto, 44, 1938); H. Samzelius, Kengisverken och dessas ägare 1645–1901 (Personhist. tidskr.,4, 1902, tr. 1903), s. 58-64; Släktbok, utg. av A. Wilskman, 2 (Skrifter utg. av Sv. litteratursällsk. i Finland, 138, 1918—33); F Wernstedt Fullmäktige i Riksgäldskontoret 1789–1939 (1939). – Nekr över Jully Ramsay i Hist. tidskr. för  Finland, 4, 1919. s. 57 f, Personhist. tidskr., 20, 1918—19 (1919), s. 165 ff.

f) Hovförs:s dödbok 1905. – Meddelanden från Svenska slöjdföreningen år 1901; G. Upmark, Möbler i afdelningen för de högre stånden (1912–13); S. Wallin, Nordiska museets möbler, från svenska herremanshem, 3 (1935) ; V. Örnberg], Svenska ättartal, 11 (1896).

g) C. Bromander, Länsstyrelsen i Karlstad (1929) ; W. Swalin, Bidrag till Kongl. Maj:ts kanslis personalhistoria efter 1809 (1892); Svenska släktkalendern, utg. av G. Elgenstierna, 10, 1930 (1929).

k) Aktiebolaget Ethyl 1909–1919 (1920) ; K. uppfinnare (Sv. folket genom tiderna, 11, 1940), s. 244 f.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Ekström, släkter, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/15907, Svenskt biografiskt lexikon, hämtad 2024-04-16.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:15907
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Ekström, släkter, urn:sbl:15907, Svenskt biografiskt lexikon, hämtad 2024-04-16.