Meriter

Darin, t.o. m. vt. 1867 Svensson, Robert Erik Leonard, f. 11 jan. 1843 i Malmö, d. 4 mars 1923 i Lund. Föräldrar: bryggaren Erik Svensson och Rebecka Kock. Elev vid h. elementarläroverket i Malmö 1 sept. 1852; student i Lund 17 sept. 1860; fil. kand. 30 jan. 1864; disp. 22 apr. 1865; fil. doktor 7 juni 1865; företog studieresor till Frankrike och England juli 1865—febr. 1866, till universitetet i Bonn apr.—aug. 1867, med statsanslag till Berlin 30 sept.—dec. 1874, till Paris sommaren 1885 och till Norge och Danmark sommaren 1897 (K. brev 18 juni 1897). Vik. lektor i främmande levande språk och modersmålet vid h. elementarläroverket i Malmö vt. 1864; vik. adjunkt i franska och modersmålet vid karolinska katedralskolan i Lund 2—20 maj 1865 samt i engelska 1 mars—28 maj 1866; docent i franska vid Lunds universitet 27 okt. 1868—vt. 1871; adjunkt vid karolinska katedralskolan i Lund 25 nov. 1868; lektor i levande språk vid h. elementarläroverket i Kalmar 18 maj 1870 (tilltr. 1 maj 1871); lektor i franska och engelska vid h. allmänna läroverket i Malmö 2 juni 1875; ledamot av kommittén angående en examen för blivande elementarlärare 31 aug. 1877—30 sept. 1878; tillkallad sakkunnig i ecklesiastikdepartementet för överläggningar angående läroverkens undervisningsplaner okt. 1879; ledamot av stadsfullmäktige i Malmö 1884—1908 och var därunder bl. a. ledamot av valberedningen 1886 och 1889—1900, av museikommittén 7 febr.—3 dec. 1890, av hälsovårdsnämnden 1891—1906 (v. ordförande 1893—1904, ordförande 1905—06) och av styrelsen för Malmö museum 1891—1912; ledamot av riksdagens andra kammare för Malmö stad 1887 A och 1887 B samt 1894—1906 och var bl. a. ledamot av konstitutionsutskottet 1900—06; åtnjöt tjänstledighet för hälsans vårdande delvis ht. 1895, ht. 1903 och ht. 1906—jan. 1908; ledamot av läroverkskommittén 26 maj 1899—8 dec. 1902; erhöll avsked från lektorsbefattningen 24 jan. 1908 med pension från 1 febr. 1908. Ledamot av utländskt lärt sällskap; RNO 1887; fil. jubeldoktor i Lund 31 maj 1915.

Gift 16 juni 1881 i Malmö med Helga Andersson, f. 21 mars 1861 i Kristianstad, d. 25 nov. 1930 i Stockholm, dotter till provinsialläkaren i Kristianstads distrikt, sedermera i Malmö distrikt Nils Lukas Andersson och Eufrosyne Magdalena Henrietta Schmitt.

Biografi

D. var en man med rika kunskaper och lycklig lärarebegåvning. Genom utländska studieresor, bl. a. i Tyskland 1874 och Frankrike 1885, skaffade han sig vidsträckta erfarenheter i pedagogiska och skolorganisatoriska ting, vilka kommo till användning i olika uppdrag av dylik art. Så deltog han 1877—78 i en kommitté, som hade till uppgift att utarbeta förslag till stadgar för en för blivande elementarlärare avsedd examen. Kommitténs förslag gick ut på införandet av en för lektorer och adjunkter gemensam examen, s. k. lärarekandidatexamen, vilken skulle avläggas inför en av K. M:t förordnad examenskommission och omfatta minst sex kunskapsämnen. Examen skulle anordnas med särskilt avseende på skolans behov, och varje examensämne skulle erhålla en med motsvarande skolämne analog betydelse och omfattning. För lektorskompetens uppställdes särskilda fordringar, nämligen dels kvalificerade betyg i lärarekandidatexamen i tjänstens huvudämne, dels disputationsprov, som kunde avläggas antingen inför examenskommissionen eller inför vederbörande fakultet. På sistnämnda punkt reserverade sig D., i det han ansåg disputationsprovet uteslutande böra förläggas till vederbörande fakultet. Någon praktisk betydelse fick kommittéförslaget icke, men. det förtjänar att ihågkommas, då det på vissa punkter företer likheter med tankar och krav på en enhetlig lärareexamen, som i senare tid framträtt.

Sedan D. 1884 invalts i stadsfullmäktige i Malmö och även beklätts med andra kommunala uppdrag, utsågs han vid ett fyllnadsval till sin stads representant i andra kammaren och tog där sitt inträde vid januaririksdagen 1887. Under tulldebatten deklarerade han sig som frihandlare, seende i de föreslagna spannmålstullarna »ett konstlat och jag vågar säga giftigt botemedel, som skall medföra oberäkneliga vådor icke blott för det ekonomiska livet utan än mera för det sociala och politiska» (28 febr. 1887). Efter riksdagsupplösningen på våren 1887 återvaldes D. utan någon egentlig valstrid, men vid de ordinarie septembervalen samma år blev han utslagen av Karl Herslow, som då återbördades till riksdager, efter några års frånvaro. Då denne 1893 lämnade riksdagen, blev det D: s tur att återväljas, och han tillhörde sedan andra kammaren en lång följd av år (1894—1906). Han räknades till den 1895 bildade frihandelsvänliga centern och gick efter dennas upplösning 1897 som vilde, tills han 1900 anslöt sig till det då uppkomna liberala samlingspartiet. Helt naturligt ägnade D. även i riksdagen stort intresse åt undervisningsfrågor. Redan under majriksdagen 1887 hade han uttalat sig för en reform av den akademiska undervisningen i den riktningen, att universiteten mer än hittills skulle fylla uppgiften att vara »högskolor för tjänstemannabildningen» (25 juni 1887). Under sin senare riksdagsmannabana ivrade D. för en tidsenlig läroverksreform, och han försummade sällan ett tillfälle att efterlysa ett regeringsinitiativ i denna sak (21 apr. 1894, 2 maj 1896 m. fl. tillfällen). Då frågan 1899 aktualiserades genom Ernst Carlsons betydelsefulla motion om en avgångsexamen i 15—16 års åldern och latinets framflyttning, skyndade D. att deklarera sin fulla anslutning till detta förslag, som markerade »en vändpunkt i de svenska läroverkens historia» (19 apr. 1899). Kort efteråt insattes han i den stora läroverkskommittén (1899—1902), som drog upp grundlinjerna till den nya organisationen och vars arbete satte frukt i 1904 års läroverksreform. Liksom dennas målsmän i allmänhet förde D. under dessa år en kamp på två fronter. Å ena sidan hävdade han gentemot den klassiska bildningens vänner, som motsatte sig latinets framflyttning, att latinet icke längre hade »monopol på att vara det humanistiska bildningsmedlet» utan i skolorna måste maka åt sig till förmån för de moderna språken (19 apr. 1899). Å andra sidan bekämpade han i den stora läroverksdebatten 1904 de rena bottenskolemännen (Fr. Berg och E. Hammarlund), som påyrkade realskolans beskärande och anpassning till folkskolan och endast ville ha ett främmande språk obligatoriskt i realskolan; såsom språkman och med hänsyn till det praktiska livets krav förfäktade D. med iver nödvändigheten av minst två obligatoriska språk även på detta stadium (3 maj 1904).

Att D. 1900 insattes i konstitutionsutskottet väckte en viss förvåning, då han icke just räknades till det liberala partiets starkare och mera representativa krafter. Det nya uppdraget inriktade emellertid D:s intresse på konstitutionella spörsmål; i dechargefrågor och grundlagsfrågor lät han ofta höra sin röst, därvid ej sällan hävdände sin självständiga mening gentemot både partivänner och utskottsmajoritet (t. ex. i den beryktade von Dittenska utnämningsfrågan 1900 och i motståndet mot öppen votering i riksdagen 1901 och 1903). I de viktigaste frågorna följde D. dock sitt partis ledning. Under den stora härordningsdebatten 1901 anslöt han sig, »efter allvarligt övervägande av alla omständigheter», till Sixten von Friesens avslagsyrkande, och 1904 pläderade han med påfallande hetta för K. Staaffs motion om kontroll över lagars och författningars efterlevnad inom armén och flottan — uppslaget till militieombudsmannaämbetet. Strikt följde D. partilinjerna i rösträttsfrågan. Såväl i utskottet som i kammardebatterna förordade han 1900 och 1902 den av Sixten von Friesen framburna liberala partimotionen om kommunalstrecket såsom varande »på ett naturligt sätt framvuxet ur vårt statsskicks historiska grund» och såsom företeende »de renaste och bestämdaste linjerna». Då denna lösning 1902 visade sig ogenomförbar, anslöt han sig till Ivar Månssons skrivelseförslag om utredning, men han gjorde det endast för att ett positivt uttalande skulle komma till stånd och ansåg sig icke därmed på något sätt ha bundit sig vid det proportionella valsättet. Tvärtom motsatte han sig vid samma riksdag användandet av denna metod vid val till riksdagens utskott, och han ställde sig 1904 och 1905 avvisande till Boströmska regeringens rösträttsförslag om allmän rösträtt med proportionella val till andra kammaren. Särskilt under rösträttsdebatten 1905 kritiserade D. med skärpa det proportionella valsättet, som visserligen kunde vara »en mycket vacker teoretisk konstruktion» men i praktiken skulle visa sig olämpligt, i det att det skulle medföra »en mekanisk anordning av riksdagsmannavalen» och svårigheter för den enskilde valmännen att överblicka verkan av sin röst (4 maj 1905). D. röstade vid båda dessa tillfällen liksom även 1906 för det Staaffska rösträttsförslaget på majoritetsvalens grund.

D. var otvivelaktigt en både kunnig och intresserad riksdagsman, men hans framställningssätt var icke alltid lyckat, han uttröttade kammaren med långrandiga anföranden och blev därför mindre uppmärksammad och uppskattad än han säkerligen förtjänat. Genom sjuklighet tvingades han att 1906 upphöra med såväl riksdagsmannaskap som läraretjänstgöring.

Författare

G. Jacobson.

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Några jemförelser mellan franskan i 12: te och 16: de ¦århundradet. Af R. E. L. Svensson. Lund 1865. (1), 46, (1) s. (Gradualavh.) ¦— Observations sur la syntaxe du verbe dans 1'ancien francais. Af Robert Darin. Lund 1868. (1), 53 s. (Avh. f. docentur.) — Iakttagelser rörande utbildningen af lärare i fremmande lefvande språk och undervisningen i dessa språk vid de högre skolorna i Berlin. Reseberättelse. Kalmar 1875. 24 s. (Bil. till Redogörelse för elem.-läroverken och pedagogierna i Kalmar stift... 1874/75.) — Iakttagelser rörande utbildningen af lärare i främmande lefvande språk i Frankrike. Reseberättelse. Malmö ¦ 1886. 4: o 8 s. (Bil. till Redogörelse för allm. läroverken i Malmö, Ystad och Treleborg . .. 1885/86.) — Några ord om de främmande lefvande språkens ställning enligt läroverkens nya undervisningsplan (Pedag. tidskr., Arg. 31, 1895, s. 506—508; undert.: JR. D.). — Iakttagelser angående undervisningen i 'främmande lefvande språk i norska och danska skolor. Reseberättelse. [Malmö 1898.] 4: o s. I—XI. (Bil. till Redogörelse för allm. läroverken i Malmö och Trelleborg... 1897/98.)

Källor och litteratur

Källor: Eckl.-dep. handl. 18 jan. 1876, 22 jan. 1881 och 24 jan. 1908 -samt Lunds univ.-kanslers avgjorda handl. 27 okt. 1868 (meritförteckn.), RA. —u Andra kammarens protokoll och handlingar; kommittébetänkanden 1878 och 1902; samtida tidningar; E. Kölgren, Matrikel öfver rikets allm. läroverk... (1905); [V. Millqvist], Andra kammarens män 1897—1899, af Spec-tator (1899); dens., Andra kammarens män 1900—1902. af Spectator (1902);-nenno\Sv' riksdaSskalender 1903 (1903); V. Spångberg, Polit. fysionomier

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Robert E. L. Darin, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17286, Svenskt biografiskt lexikon (art av G. Jacobson.), hämtad 2024-04-23.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17286
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Robert E. L. Darin, urn:sbl:17286, Svenskt biografiskt lexikon (art av G. Jacobson.), hämtad 2024-04-23.