Meriter

Peter Thure Gerhard Drufva, f. 22 jan. 1767 på Nyborg, Håtuna sn (Upps.), d. 6 okt. 1822 där. Föräldrar: översten Gerhard Störning Drufva och friherrinnan Maria Dorothea von Kochen. Volontär vid Upplands reg. 1767; förare 8 april 1769; sergeant 10 febr. 1772; fänrik 20 dec. 1774; löjtnant med indelning 18 dec. 1776; stabskapten 30 april 1783; kapten med kompani 18 maj 1785; sekundmajor 9 sept. 1789; premiärmajor 10 aug. 1792; överstelöjtnant 3 april 1796; överste i armén 9 febr. 1809; avsked 10 juni s. å.; led. av Patriotiska sällskapet 24 sept. 1803; förestod landshövdingeämbetet i Gävleborgs län en kort tid 1813; v. landshövding i Värmlands län 10 aug. 1814; på begäran entledigad sept. s. å.; vice ordf. i Uppsala läns hushållningssällskap 1814—16; friherre enligt 37 § R. F. 8 aug. 1815; landshövding i Västmanlands län 12 nov. 1816 och ståthållare på Västerås slott 1819; deltog i riksdagarna 1789, 1809, 1810, 1812, 1815, 1817 och 1818; RSO 1790; LLA 1815; KNO 1818.

G. 8 juni 1788 i Stockholm m. Ulrika Melin, f. 1 febr. 1767, d. 11 okt. 1834 i Stockholm, LFrKA 1784, dotter av majoren Lars Melin och Ulrika Herbst.

Biografi

Samtidigt med sitt rent formella ungdomsavancemang vid Upplands regemente bedrev D. studier dels i Uppsala dels i en pension i Stockholm, där han inhämtade militära kunskaper och övade sig i teckning. Under Gustav III: s ryska krig kommenderades han 1788 med sitt regemente till Finland och bivistade bl. a. kanonaden vid Fredrikshamn. Efter att följande år ha överfört svenska rekryter till Finland deltog han på skärgårdsflottan i första slaget vid Svensksund (24 aug. 1789). Där blev han fången och hölls sedan som krigsfånge i Volodomirska guvernementet i Ryssland till fredsslutet 1790. Under kriget mot Napoleon avreste D. i dec. 1806 som befälhavare för en bataljon av Upplands regemente till Stralsund och var närvarande, då denna stad belägrades av en fransk armé. I början av 1808 kommenderades han till Norge, där han deltog i erövringen av Liers skans (april 1808). Någon tid därefter avgick han med regementet till krigsskådeplatsen i Finland. Här deltog han bl. a. i träffningarna vid Lappfjärd (29 aug.) och vid Ömossa (6 sept.). Det är sistnämnda tillfälle, som Runeberg förevigat i sin dikt Wilhelm von Schwerin: »Och överstelöjtnant Drufva, han stod bekymrad nu: 'Här dugde ej att ha sprucket mod, det brast itu.'» Här gjorde den 15-årige underlöjtnanten vid artilleriet Wilhelm von Schwerin sin vackra insats, varom D. i sin rapport säger, att den unge greven och de flesta av hans folk »visade den utmärktaste köld och rådighet». Vid Oravais (14 sept.) anförde D. den andra svenska brigaden och skyddade på landsvägen återtåget »på ett sätt, som lika mycket hedrade honom som hans tappra trupp och dess befäl» (Montgomery). Här blev Schwerin dödligt sårad och dog strax efteråt; på detta dödsfall syftar Runebergs bekanta ord: »Och ur Drufva såg man pressas rart vin, — en stor, klar tår.» Det var D: s »i affären vid Oravais ådagalagda tappra förhållande», som enligt fullmaktens ord främst motiverade hans befordran till överste efter finska fälttågets slut (9 febr. 1809). Efter Oravais-slaget förde han befälet över första svenska brigaden — Upplands och Västmanlands regementen — ända till truppförbandets upplösning vid Torneå (5 dec. 1808).

Efter krigets slut tog D. avsked ur krigstjänsten och ägnade sig åt skötseln av egendomen Nyborg. Han gjorde även en insats i länets hushållningssällskap, där han bl. a. ivrade för odling av timotej. Efter kort förordnande i Karlstad 1814 var han från 1816 landshövding i Västmanlands län till sin död. Under D:s landshövdingetid invigdes kyrkogården i Västerås. Ett vackert eftermäle fick han av sin närmaste man i länsstyrelsen, kammarrådet Ekelund: »Vi ha förlorat en hövding, som gjorde sig berättigad till vår vördnad likasom till vår kärlek. Kraftfull i vården av egna ämbetsplikters fullgörande och underlydandes, var hans rådighet för oss en tillflykt i tjänsteutövningen, hans välvilja en ljuv uppmuntran».

Författare

G. Jacobson.

Arkivuppgifter

Jämte tjänsteskrivelser finnas brev från D. till B. C. Quiding och i Wirsénska samlingen i Riksarkivet samt till L. v. Engeström och C. C. Gjörwell d. y. i K. biblioteket.

Källor och litteratur

Källor: M. Björnstierna, Anteckningar, 1 (1851); S. E. Bring, Uppsala läns kungl. hushållningssällskap 1815—1915, 1 (1915); C. V. Bromander, Länsstyrelsen i Karlstad 1779—1929, [1] (1929), s. 43—47; Cecilia Bååth-Holmberg, Människor av eld och tro, 2:a uppl. (1916); [J. G. Collinl, Lef-nadsteckningar öfver de utmärktare personerna under kriget emot Ryssland åren 1808 och 1809, 1 (1861), s. 115 ff.; G. Montgomery, Historia öfver .kriget emellan Sverige och Ryssland åren 1808 och 1809, 1—2 (1842); G. v. Schantz, Tal öfver... Petter Thure Gerhard Drufwa (1822); Sveriges krig åren 1808 och 1809, 5 (1910); samtida tidningar.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Peter Thure Gerhard Drufva, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17659, Svenskt biografiskt lexikon (art av G. Jacobson.), hämtad 2024-04-16.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17659
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Peter Thure Gerhard Drufva, urn:sbl:17659, Svenskt biografiskt lexikon (art av G. Jacobson.), hämtad 2024-04-16.