Osterman, släkt



Band 28 (1992-1994), sida 409.

Biografi

Osterman, släkt, härstammande från Matthäus Ostermann, bondson från Wiemelhausen vid Bochum, Westfalen, som var borgare och advokat i Bochum från 1593 och borgmästare ännu 1618. Hans son Johann Ostermann (ca 1610–75) var protestantisk kyrkoherde i Bochum och efterträddes av sin son Johann Konrad Ostermann (ca 1647–1712). Den senare var far till Heinrich Johann Friedrich (Andrej Ivanovitj) Ostermann (1687–1747) som blev rysk friherre 1721, vicekansler 1725 samt greve och utrikesminister 1730 och som bl a underhandlade med Goertz om fred 1718–19 och var rysk fullmäktig vid fredsunderhandlingarna i Nystad 1721. Hans son Ivan Andrejevitj Ostermann (1725–1811) var ryskt sändebud i Sverige 1760–74, kom i intim kontakt med mösspartiet och fungerade i realiteten i kraft av politiska och ekonomiska resurser som ett slags partichef under riksdagarna.

En bror till Johann Konrad Ostermann uppges (Amburger; Rönström) vara Christopher Diedrich O (d sannolikt 1724) som flyttade till Karlskrona där han fick burskap 1683, var rådman 1705–19 och blev titulärborgmästare 1719. Han var föreståndare för stadens tyska församling. Från honom härstammar en stor sv släktgren.

Hans sonson, överkommissarien vid Amiralitetskollegiet Christopher Diedrich O (1720–95) var farfar till Christofer Didrik O (1787–1868) som genomgick Krigsakademin på Karlberg 1802–05 och blev underlöjtnant vid örlogsflottan 1805. Under krigsåren deltog han bl a som befälhavare för slupen Jarramas i den s k äntringsaffären vid Jungfrusund 1808 och erhöll därför tapperhetsmedalj. Han blev löjtnant 1809 och slutligen kommendör 1845 samt erhöll avsked 1862. Christofer Didrik O var bl a tygmästare i Karlskrona 1823–49 och varvschef där 1837–49. Han blev LÖS 1819 och LKrVA 1842.

Dennes son Justus Christoffer O (1833–1908) genomgick Krigsakademin 1847–51 och blev 1851 sekundlöjtnant vid flottan där han avancerade till kommendör 1887 och erhöll avsked 1896. Justus O hade ett flertal tjänstgöringsuppdrag till sjöss och lands och var bl a chef 1878–81 för skeppsgossekåren i Karlskrona, 1885–87 för skolorna vid flottans station där och 1888–93 för Marinförvaltningens intendentsavdelning samt 1893–95 varvschef vid flottans station i Sthlm. Han hade även kommunala uppdrag i Karlskrona, bl a som ledamot av stadsfullmäktige. Han blev LÖS 1878 och LKrVA 1889.

Justus O var far till kaptenen Otto Ivar O (1876–1932) som var VD och styrelseledamot i Sthlms dagblad ab 1913–18 och huvudredaktör vid tidningen 1917–19.

Bror till Ivar O var John Christoffer O (1877–1952) som blev civilingenjör vid KTH 1902. John O var efter olika anställningar direktör 1929–34 i ab Osram-Elektraverken och övertog 1934 dess tillverkning av installationsmaterial och värmeapparater och grundade Elektriska ab John O i Sthlm där han var VD från 1934. Företaget hade till en början 140 000 kr i aktiekapital, vilket genom sparade vinstmedel successivt ökades och 1951 uppgick till ca 1,5 milj kr. 1950 var antalet industriarbetare i bolaget 100 och det årliga tillverkningsvärdet ca 4 milj kr. Företaget övertogs efter John O:s död av hans son ingenjören Justus Ragnar O (1908–85), under vilkens ledning företaget ytterligare expanderade och utlokaliserades till Alvesta. Ragnar O kvarstod som VD till 1963 då företaget sammanslogs med ab Eldon-verken i Nässjö.

Bror till Ivar och John O var Carl Hans O (1883–1941) som var en av pionjärerna inom den sv bilbranschen. Efter utbildning och flera års utrikes bankpraktik grundade Hans O 1908 en bilfirma i Sthlm, 1915 ombildad till ab Hans O med ett aktiekapital på 400 000 kr (ökat 1919 till 1 milj kr och 1934 till 1,5 milj kr), där han var VD till sin död. Viktigt för företagets utveckling var att Hans O 1915–16 kom i förbindelse med General Motors (GM) i USA, vilket resulterade i att han 1918 fick generalagenturen för Buick och Cadillac och senare blev återförsäljare för GM:s hela sortiment, förutom nämnda bilmärken även t ex Pontiac och Chevrolet. Han låg även i stor utsträckning bakom initierandet av GM:s sammansättningsfabrik i Sverige. I takt med bilismens utveckling under mellankrigstiden expanderade företaget successivt. Årligen såldes under andra hälften av 1920-talet i genomsnitt 1 876 bilar, den genomsnittliga årsomsättningen var under samma period 9,5 milj kr och antalet anställda närmare 200. Motsvarande årsmedeltal under följande decennium var 2 454 bilar, 10,9 milj kr och närmare 250 anställda. 1932 inköptes Centralgaraget med plats för 500 bilar, och flera dotterbolag bildades såväl under som efter Hans O:s levnad, såsom Ostermans Service ab 1935 och ab Aero Service 1943 (från 1946 Ostermans Aero ab). Hans O insåg tidigt bilismens betydelse och hade en stark tro på dess nytta för mänskligheten. Ett glamoröst monument över tidens entusiasm inför teknikens utveckling skapades i och med uppförandet av Ostermans marmorhallar 1937. Där inrymdes Europas största bilutställning, med försäljning och där fanns även en modern och komplett service- och verkstadsanläggning i sex våningar – "ett palats enkom för bilservice" – med en total golvyta på 24 000 kvadratmeter.

Under andra världskrigets bensinbrist med påföljande låga bilförsäljning initierade Hans O en experimentverkstad för alternativa drivmedel och introducerade ett vedeldat gengasaggregat. Han tillverkade och sålde även kolugnar för produktion av gengasbränsle.

Hans O var även VD för ab Scania-Vabis i Södertälje 1920–21, ordförande i Sv annonsörers förening 1924–41 samt tf kubansk generalkonsul i Sthlm från 1924. Han var en av pionjärerna inom sv bilsport och engagerad i K Automobilklubben (KAK), vars andra vinterpokal han 1925 erövrade för alltid. Han har beskrivits som en dynamisk, energisk och krävande företagsledare, plikttrogen, viljestark och mycket temperamentsfull. Efter hans död övertogs företagets ledning av hans änka och brorsonen Lennart O (f 1911) – son till John O – som var VD 1941–61. Företaget såldes 1979. Dess arkiv finns på Företagsarkiv, Sthlm.

Bror till Ivar, John o Hans O var kaptenen vid flottan Justus Wilhelm O (1880–1947) som 1920 blev chef för gummiavdelningen i brodern Hans' firma. 1926 blev Wilhelm O anställd av The Fisk Tire Export Co. Inc., USA, som VD för Gummiab Fisk, Sthlm, varigenom han blev ansvarig för distributionen av Fisks bilringar i Sverige. När skatten på bilringar togs bort i Sverige 1937, blev det ekonomiskt attraktivt att tillverka sådana inom landet. Med hjälp av inhemskt kapital köptes därför 1939 det KF-ägda Skandinaviska gummiab, Viskafors, och Fisks bilringar började tillverkas där. Wilhelm O var VD för bolaget, och han kvarstod som sådan till sin död. 1946 sysselsatte företaget 580 industriarbetare och var den tredje största gummiindustrin i landet. Det bytte 1949 namn till Viskafors gummifabrik ab. Wilhelm O efterträddes av sin son Gösta O (f 1912, d 2004) som var VD för Firestone-Viskafors ab 1947–70.

En brorson till Christopher Diedrich O (f 1720) var kh och prosten i Rommele, Älvsb, Johan Christopher O (1750–1829), som var riksdagsman 1810 och 1817–18. Hans son Justus O (1791–1865) var kh i Rommele från 1830 och blev prost 1848. Han var riksdagsman 1840–41, 1844–45, 1847–48 och 1860 och bl a ledamot av bevillningsutskottet vid sina bägge första riksdagar. Han har karaktäriserats som gammalkonservativ och rojalist "som makat sig åt vänster" (Liljecrona). Han verkade förgäves för statsbidrag till Sv missionsällskapets verksamhet i Lappmarken, men fick dock med sig prästeståndet, vilket sågs som ett betydelsefullt erkännande av missionssällskapets arbete.

En bror till Justus O var farfar till Oscar Fredrik O (1874–1956). Oscar O avlade officersexamen 1894, blev kapten vid Norrlands artilleriregemente (A 4) 1904 och var som artilleristabsofficer 1902–12 och 1914–15 chef för Arméförvaltn:ens artilleridepartements konstruktionsavdelning 1908–12 och 1914–15. Han var fälttygmästare 1916–26, blev överstelöjtnant 1918 och överste i armén 1922. Oscar O tjänstgjorde 1926–30 som chef för Bodens artillerireg (A 8), utnämndes till brigadchef vid Norra arméfördelningen 1931 och blev generalmajor 1933. 1934 utnämndes han till generalfälttygmästare, var inspektör för artilleriet 1934–37 och chef för fälttygkåren 1937–39. Han erhöll avsked som generallöjtnant 1939. Oscar O beskrivs som en omdömesgill och skicklig artilleriofficer, tekniker och organisatör. Hans kunskaper tillvaratogs även av Sv officersförbundet vars förste ordförande han var 1932–36. Han blev LKrVA 1911.

Oscar O:s brorson var Tell Justus O (1912–64). Justus O blev civilingenjör vid KTH 1936 och var 1936–55 verksam vid Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, där han var ansvarig för forskning och undersökningar rörande broar, bl a analys av brister som hade geotekniska orsaker. Han ägnade sig också åt frågor kring hamnkonstruktioner och var 1951–53 konstruktionschef vid Gbgs hamn. Han arbetade i stor utsträckning med betong och gav namn åt förfabricerade enheter, s k Justus-valv som användes som vägkulvertar. Han utnämndes till professor i brobyggnad vid Chalmers 1956 men avsade sig professuren för att verka vid Statens geotekniska institut, där han blev överingenjör och chef 1955 samt överdirektör från 1961. Som sådan ägnade han sig i stor utsträckning åt frågor som gällde Göta älv-dalens stabilitet. Hans forskning om lera fick internationell uppmärksamhet. Justus O:s idérikedom och teoretiska kunskaper kombinerade med omfattande erfarenhet gjorde att hans forskningsresultat blev praktiskt användbara. Han blev LIVA 1962.

En bror till Johan Christopher O var farfars far till Einar Gustaf Edvard O (1902–64), som blev ML vid UU 1929. Einar O var från 1941 överläkare och sjukhuschef – den förste – vid det statliga sinnessjukhuset Sidsjön i Sundsvall. Han utgav flera skrifter på det psykiatriska området, var sakkunnig i sinnessjukhuslagstiftningskommittén 1954–64 och expert i mentalsjukvårdsberedningen 1963–64. Han var landstingsman 1943–63 och ledamot av AK (fp) 1945–48. Han blev med hedersdr vid UU 1963. Son till honom är chefsläkaren vid Akademiska sjukhuset i Uppsala docenten MD Per Olof O (f 1939).

Författare

CHC



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Källor och litteratur

Källor o litt: Allmänt: Anna Rönströms saml, ser 11:11, LUB; E Amburger, Heinrich Ostermann aus westfälischem Bauern- und Burgergeschlecht, der russische Staatsmann, und die Grafen Ostermann (Beiträge zur Westfälischen Familienforschung, 18, 1960); Genealogisches Handbuch des Adels, bd 35 (1965); [C F Hempel], Merckwürdiges Leben und trauriger Fall des ... Andrea Grafen von Ostermann (1743); Sv släktkal 1978; Örnberg, 6 (1890).

Christopher Diedrich O (d 1724): J Bromé, Karlskrona stads hist, 1 (1930); P Wilstadius, Släkten Schlyter i Ronneby o Karlskrona under 1600-talet (SoH 1976-77, s 274).

Christopher Diedrich O (1720–95): J Kleberg, Amiralitetskoll – Marinförvaltn. Biogr anteckn:ar 1634-1934 (1934).

Christofer Didrik O (1787–1868): Amiralitetskoll:s hist, 3, 1803–1877 (1977); C M Björnstjerna, nekr över Christofer Didrik O (KrVAH 1869, s 92 ff); B E Fornell, nekr över Christofer Didrik O (TiS 1870, s 5ff); L L v Horn, Biogr anteckn:ar, 3:1 (1934); Hulthander; Karlskrona stads hist, 3 (1930); Styrbjörns äntring den 17 aug 1808 (TiS 1842, s 208-221).

Justus Christoffer O: TU 7:90 o 85: 29, KB; Amiralitetskoll-.shist, 4, 1878–1920 (1981); Hulthander; Karlskrona stads hist, 3 (1930); Kleberg; SPG; O W Virgin, nekr över Justus Christoffer Ö (KrVAH 1908, s 200f); L Åkerhielm, Justus Christoffer O (TiS 1908, s395ff).

Otto Ivar O: PKs porträttmatr ... 1924 (1924) o 1936 (1935); O Rabenius, Mellan Sthlms strömdrag (1943); Väd 1931.

John Christoffer O: Sv bankförems klippsaml, RÅ; Sv industrikal, flera årg; SvTeknF; Verkstäderna 1952, s 59; Väd 1951.

Justus Ragnar O: Sv bankfören.s klippsaml, RA; G Randholm, Ragnar O har avlidit (DN 11 sept 1985); Väd 1985.

Carl Hans O: Sv bankfören:s klippsaml, RA; Aktieägarnas uppslagsbok, flera årg; Hans O död (SvD 15 juli 1941); N Nordberg, Karossmakarens berättelser (1969); NF:s sportlex, 5 (1943); Ostermans första 70. Ostermans 1908 — 78 (broschyr; [1978]); SMoK; Sthlms näringsliv, 2 (1924); O Wilson, Det förtrollade palatset (Teknikens värld 1993, nr 8); Väd 1941.

Justus Wilhelm O: Sv bankfören:s klippsaml, RA; K Sjökrigsskolan 1867–1942, 2 (1942); N Holmberg, Från Montezumas Tenochtitlan till Viskafors [Tillägn Wilhelm Österman ... 2 juli 1945] (1945), s 87 ff; G Osterman, Gummit o dess roll i sv näringsliv (1965), s 12 f; Sv industrikal 1946; Sv officersmatr, 3, ed P G Sjövall (1935); Väd 1947. - Nekr i SvD 1 dec 1947.

Johan Christopher O: Gbgs hm; M Seth, Personreg till rikets ständers prot ... 1809 ... — 1866 (1935).

Justus O: S Förhammar, Reformvilja eller riksdagstaktik? (1975), s 103; Gbgs hm; C W Liljecrona, Bakom riksdagens kulisser. C W Liljecronas dagbok under riksdagen 1840-41 (1917), s 149; M Seth, Personreg till rikets ständers prot... 1809 ... –1866 (1935); B Sundkler, Sv missionssällsk 1835-1876 (1937); G S Swensson, Den parlamentariska diskussionen kring den kommunala självstyr i Sverige 1817-1862 (1939), s 147.

Oscar Fredrik O: Boden: Fästningen, garnisonen, samhället (1990); J E Gester, Generallöjtn Oscar Fredrik O (KrVAH 1956), s 389 f; J Kleberg, Arméförvaltn. Biogr anteckn:ar 1866–1930 (1936); K Göta artillerireg, 2 (1962); Minnesskr med anledn af Artilleristabens 100-årsdag den 4 maj 1907, ed G A E Lagerfelt (1911); O Månsson, Industriell beredskap... (1976); Sv officersmatr 1, ed P G Sjövall (1936); Sv artilleriet förr o nu (1944), s 41,196 o 237; Väd 1953; K Wahlbäck, Finlandsfrågan i sv politik 1937–1940 (1964). – Art:ar i SvD 4 sept 1934 resp 4 sept 1944.

Tell Justus O: B Börjeson, Justus O in memoriam (SvD 4 april 1964); Geotechnique, vol 14:4 (1964), s 349ff; Väd 1963.

Einar Gustaf Edvard O: A Huss, Vi Hussar (1965), s 100; Sv läkare, ed S Holmberg (1959); Tvåkammarriksdagen 1867–1970, 5 (1992); Väd 1963.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Osterman, släkt, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7824, Svenskt biografiskt lexikon (art av CHC), hämtad 2019-02-21.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:7824
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Osterman, släkt, urn:sbl:7824, Svenskt biografiskt lexikon (art av CHC), hämtad 2019-02-21.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se