Ottar "vendelkråka"

Född:500-talet
Död:500

Kung


Band 28 (1992-1994), sida 426.

Meriter

Ottar "vendelkråka", levde möjligen på 500-talet. Fader: en sveakonung vid namn Angantyr (bd 1; enl Beowulfskvädet) eller Egil (enl isländska uppgifter). Sveakonung.

Biografi

O uppträder under namnformen "Ohtere" tidigast i det fornengelska Beowulfskvädet, som daterats till omkr 900. I kvädet är han endast i korthet omnämnd som tillhörande skilvingarnas ätt och far till sönerna Eanmund och Eadgils, vilka efter hans död sökte hjälp hos "geaterna" mot sin farbror Onela. "Geaterna" har identifierats med götar (Stjerna; Schück; Nerman; Chambers; Wessén), jutar (Fahlbeck; Weibull) eller gutar (Rausing; Ganghoim; Gräslund).

O förekommer också i det sannolikt dock först på 1100-talet (Krag) diktade genealogiska skaldekvädet Ynglingatal, enligt vilket O skall ha stupat mot danskarna i Vendel. Denna ort har i Snorre Sturlassons Heimskringla identifierats med Jyllands nordligaste del. Enligt Heimskringla skall danskarna ha gjort en träkråka, som de efter O:s död sände till Svitiod med hälsning, att mer var inte O värd, och han skall därefter ha fått öknamnet "vendelkråka".

I Historia Norvegiae och Heimskringla uppges O som far till sveakonungen Adils (bd 1), vilken i Ynglingatal kallas Ales fiende. Namnen Adils och Ale (bd 1) är de nordiska motsvarigheterna till Beowulfskvädets Eadgils och Onela. Dessa överenstämmelser har ansetts bevisa, att O och hans anhöriga existerat, ehuru Beowulfskvädet och de isländska källorna har olika uppgifter om hans fars namn.

I Vendels sn i norra Uppland finns en åtta meter hög gravhög, som i källor från 1670-talet kallas Uttershögen och Ottershögen. Tre liknande högar i Gamla Uppsala har ansetts härröra från O:s far och farfar samt hans son Adils, vilka enligt Heimskringla höglagts i Uppsala. Man har därför gjort bedömningen, att Heimskringla felidentifierat orten Vendel i Ynglingatal, och att den stora högen i Vendel är O:s grav, särskilt som kråkor i äldre tid var ett gängse öknamn på invånarna i det uppländska Vendel.

Datering av O:s liv har gjorts med anledning av ett bysantinskt mynt från 476 eller 477 i Ottarshögen i Vendel och Beowulfskvädets omnämnande av O:s fars baneman geaterkonungen Hygelacs fall på ett härnadståg till Frisland, som identifierats med ett i frankiska källor nämnt tåg av en dansk konung Chlochilaichus omkring 516.

Det har emellertid hävdats (Lukman), att överensstämmelserna mellan Beowulfskvädet och Ynglingatal inte bevisar, att uppgifterna där är riktiga, utan att båda återger vandringssägner, som ursprungligen gällt hunnerkonungarna Octar och Attila, vilka sålunda skulle ligga bakom uppgifterna om O och Adils. Denna uppfattning har tidigare ej vunnit tilltro (Berendsohn 1944; Boberg; Jansson 1944–45), men nyligen har starka indicier framlagts för att den är riktig (Krag).

Författare

Hans Gillingstam



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Källor och litteratur

Källor o litt: TJ Arne, Vendel före Vendeltiden (Fornv 1932), s 5 o 15; G Behre, Sv rikets uppkomst (1968), s 16 f, 20, 22, 29, 45 o 48; Beowulf and the fight at Finnsburg, ed F Klaeber (3rd ed with supplement, 1950), s 438; W A Berendsohn, Zur Vorgeschichte des "Beowulf" (1935), s 270 ff; dens, rec av Lukman, nedan a a (ANF 57, 1944); S Beyschlag, Konungasögur (1950), s 59 f; E Björkman, Studien uber die Eigennamen in Beowulf (1920); I M Boberg, rec av Lukman, a a (Fortid og nutid, 15, 1943–44); [S] B[olin], O (Sv uppslagsbok, 22, 2. uppl, 1952); S Bugge, Zum Beowulf (Zeitschrift fiir deutsche Philologie, 4, 1873), s 214; dens, Studien iiber das Beowulfepos (Beiträge zur Geschichte der deutschen Sprache und Literatur, 12, 1887), s 12 o 16 f; R W Chambers, Beowulf (3. uppl, 1959); The dating of Beowulf, ed by C Chase (1981); G E[khol]m, Ottars-högen (Sv uppslagsbok 22, 2. uppl, 1952); S Elleli0j; Studier over den äldste norrane historieskrivning (1965); P Fahlbeck, Beowulfsqvädet såsom källa för nord fornhist (Antiqvarisk tidskr för Sverige, 8:2, 1884–91), s 12, 16, 18, 22, 24, 33, 61 f o 69; dens, d:o (VHAAH 33:3, 1924), s 4; R T Farrell, Beowulf, Swedes and Geats (Saga-book, 18, 1972); E A Fredborg, Det första årtalet i Sveriges hist (1917), s 18 f, 21, 23, 25 o 29; L Gahrn, The Geatas of Beowulf (Scandinavian journal of history 1986), s 98 f o 100; dens, Sveariket i källor o historieskrivn (1988); dens, Svearne i de uppländska folklanden o det sv rikets uppkomst (Uppland 1993), s 13 f o 24; T Gang-holm, Beowulf, gutarnas nationalepos (1992); F Genzmer, Die skandinavischen Quellen des Beowulfs (ANF 65, 1950), s 41 -44 o 47; B Gräslund, Folkvandringstidens Uppsala (Uppland 1993), s 191–200; N Howe, Migration and mythmaking in Anglo-Saxon England (1989), s 165; V Jansson, rec av Lukman, nedan a a (Lychnos 1944–45); dens, Namnet Ottar (Ortnamnssällsk:s i Uppsala årsskr 1947); C Krag, Ynglingatal o Ynglingesaga (1991); G Langenfelt, Beowulf o Fornsverige, 1 (d:o 1961), s 37; dens, d:o, 2 (d:o 1962), s 31 f; W W Lawrence, Beowulf and epic tradition (1928), s 89 o 340; L Levander, Sagotraditioner om sveakonungen Adils (Antikvarisk tidskr för Sverige, 18:3, 1908), s 1, 5 o 17; E Linderholm, Vendels-högens konunganamn i socknens 1600-talstradi-tion (Namn o bygd 1919); S Lindqvist, Ottars-högen i Vendel (Fornv 1917); dens, Uppsala högar o Ottarshögen (1936); dens, Uppsala o Jelling (Jelling. Det gamle kongesaede, 1955), s 89 o 96 ff; dens, Beowulf dissectus (HVUÅ 1955–1956:2, 1956–58), s 74 o 83; N Lukman, Skjol-dunge und Skilfinge. Hunnen- und Herulenköni-ge in ostnordischer Uberlieferung (1943), s 19, 25,36,40,84 f, 108 f, 113 f, 119,122 f, 144,147, 154 o 162 f; O Lundberg, O (S-T 6 aug 1916); B Nerman, Studier över Svärges hedna litt (1913), s 53, 61 o 205 f; dens, Vilka konungar ligga i Uppsala högar? (1913), s 10–15; dens, Svärges älsta konungalängder som källa för sv hist (1914), s 4, 10 f o 16; dens, O o Ottarshögen i Vendel (UFT 7, 1913–17); dens, Ynglingasagan i arkeologisk be-lysn (Fornv 1917), s 228, 230, 232 o 243-246; dens, Det sv rikets uppkomst (1925), s 64 ff, 99, 101 f, 104 ff, 117, 119f, 131, 137-140 o 145-148; dens, Sveriges rikes uppkomst (1941), s 82 ff, 87 ff, 92 ff, 96-101 o 104; L-A Norborg, Källor till Sveriges hist (1968), s 43 o 48; G Rau-sing, Beowulf, Ynglingatal and the Ynglinga Saga (Fornv 1985); H Schück, Studier i Ynglingatal (1905), s 4, 16, 18 o 38; dens, Folknamnet Geatas i den fornengelska dikten Beowulf (1907), s 16; dens, Studier i Beowulfsagan (1909), s 29; dens, Sveriges förkristna konungalängd (1910), s 3 f; K Stjerna, Vendel o Vendelkråka (ANF 21, 1905); dens, Svear o götar under folkvandringstiden (Sv fornminnesförems tidskr, 12, 1905), s 348 o 351; dens, Essays on questions connected with the old English poem of Beowulf (1912); G Storm, Yder-ligere Bemasrkninger om den skotske "Historia Norvegiae" (Aarboger for nordisk Oldkyndighed og Historie 1873), s 381; dens, Monumenta histo-rica Norvegiae (1880), s 100; S Tunberg, Götarnas rike (1940), s 65 f, 70, 78 o 81; E Wadstein, Norden o Västeuropa i gammal tid (1925), s 16 f o 30 ff; C Weibull, Om det sv o det danska rikets uppkomst (HT för Skåneland, 7, 1917-21), s 324 o 327 (omtr i dens, Källkritik o hist, 1964); dens, Die Geaten des Beowulfepos (1974); dens, Beowulfs geater (Historielärarnas fören:s årsskr 1976/77); E Wessén, De nord folkstammarna i Beowulf (VHAAH 36:2, 1927), s 32; N Åberg, Vendelgravarna o Uppsala, högar i deras hist miljö (Fornv 1949), s 201; W Åkerlund, Studier över Ynglingatal (1939), s 98 ff.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Ottar "vendelkråka", https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7845, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hans Gillingstam), hämtad 2017-12-16.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:7845
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Ottar "vendelkråka", urn:sbl:7845, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hans Gillingstam), hämtad 2017-12-16.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se