Meriter

Ehrenflycht, Sven Erlandsson, d. 1713 på Hunnestad, Skårby sn (Malm.). Inspektor över greve 0. W. Königsmarcks gods i Skåne; landkommissarie under kriget 20 dec. 1676–79; adlad 3 juli 1679; överkrigskommissarie i generalguvernementet. Skåne, Halland och Blekinge 6 dec. s. å. och kvarstod i denna befattning till sin död. – Ogift.

Biografi

Litteraturens uppgifter, att E. skulle varit son till borgmästaren i Vadstena Erland Svensson (d. 1657), ha icke verifierats i undersökt arkivmaterial.

Kriget med Danmark 1675–79 och de i samband med detta stående inrikespolitiska förändringarna i Sverige beredde plats för nya män i politik och förvaltning. Mot den bakgrunden bör Sven E:s karriär och verksamhet i mycket stor utsträckning ses. Båda ha ett nära samband med kriget i Skåne, med dess säregna karaktär av inbördeskrig, och med Johan Gyllenstiernas utnämning till generalguvernör över Skåne, Halland och Blekinge. E:s förtrogenhet med de skånska förhållandena gjorde honom särskilt lämpad för de uppdrag, som tilldelades honom under kriget. Redan nu torde han också i sin egenskap av krigskommissarie ha kommit Gyllenstierna nära. Han gjorde sig känd som en hänsynslös förföljare av snapphanarna och som skicklig ledare av spioneriet mot danskarna. För de skånska präster och bönder, som härvid gingo hans ärenden, utverkade han 1681 kungliga ynnestbevis i form av skattefrihet och kontantbelöningar. Själv hade han tidigare belönats med adelskap för sina insatser. Men i folktraditionen fick han på grund av sina hårdhänta metoder namnet Sven »Banketröja».

När det omfattande skånska reformprogrammet i slutet av 1679, efter freden med Danmark, definitivt fastställdes, utnämndes E. till överkrigskommissarie i generalguvernementet. Utnämningen vittnar om Karl XI:s och Gyllenstiernas höga uppskattning, men också om att det var den under kriget framvuxna organisationen med sitt personalbestånd, som lades till grund för den planerade uppbyggnaden och reformerna i de forna danska provinserna. Sin första uppgift som överkrigskommissarie fick E., då han tillsammans med kamreraren och krigskammarrådet Niclas Jonsson Cronacker sattes att handha den samtidigt med utnämningen beslutade indelningen av kavalleriet i Skåne. Denna uppgift var å andra sidan oupplösligt förenad med reduktionen av de svenska donationerna i landskapet och avslutandet av arrendekontrakt på de sålunda med 1680 års ränta reducerade sätesgårdarna.

Vid Gyllenstiernas död i juni 1680 började en strid mellan kamreraren Jöran Adlersteen (se denne) å ena sidan, E. och Cronacker å den andra. E. avreste omedelbart efter dödsfallet till Karl XI för att driva igenom sina synpunkter. I utförliga och för belysning av Gyllenstiernas verksamhet som generalguvernör betydelsefulla memorial framlade han dennes planer rörande reformarbetet i Skåne. E. lyckades också till en tid bibehålla konungens förtroende. Men sedan Rutger von Ascheberg (se denne) börjat förvalta sitt; ämbete som generalguvernör, blevo E: s åtgärder och rapporter till Karl XI utsatta för bister, delvis berättigad, kritik av Ascheberg och Adlersteen. Den av E. och Cronacker verkställda indelningen förklarades 1681 för värdelös, och E. fick ej – trots påstötningar direkt hos Karl XI – hand om den beslutade nya.

Trots att E. sålunda skjutits åt sidan, bibehöll han under hela den följande tiden tjänsten som överkrigskommissarie. Han användes flitigt vid avslutandet av arrendekontrakt och vid husesynsförrättningar. Den erfarenhet, som han förskaffat sig som förvaltare av de königsmarckska godsen, först det reducerade Herrevadskloster, sedan Marsvinsholm och andra, har härvid 1 kommit väl till pass. Sina förbindelser med Königsmarcks familj uppehöll han för övrigt ända till sin död. Han arrenderade Marsvinsholm av fältmarskalkens arvingar ännu under sina sista år. Även på ett annat område har E:s förtrogenhet med skånska godsförhållanden kommit till användning. Han fick 1689 tillsammans med häradshövdingen Wickman Tigerschiöld uppdraget att slutföra sjättepenningsräfsten. På våren 1694 kunde E. och hans medhjälpare lämna slutgiltig rapport och till Kammarkollegium överlämna det omfattande aktmaterial, som utgör sjättepenningskommissionens arkiv.

Författare

j. Rosén.

Källor och litteratur

Källor: Riksregistr., Biographica, Skrivelser till konungen, Sjättepen-ningskommissionens handl, allt i RA; Skånska generalguvernementets arkiv. Landsarkivet i Lund. – Rutger von Aschebergs ämbetsberättelse 1693 (Scandia, 17, 1946). – G. Clemensson, Flottans förläggning till Karlskrona (1938); G. Ljunggren, Skånska herregårdar (1852–63); J. Rosén, Sjätte-penningen och den svenska godspolitiken i Skåne på 1600-talet (Scandia, 15, 1943); dens. Skånska privilegie- och reduktionsfrågor 1658–1686 (Skrifter utg. av K. hum. vetenskapssamf. i Lund, 38, 1944). – Meddel. av landsarki- varien fil. dr Sten Engström, Vadstena.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Sven Erlandsson Ehrenflycht, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/16669, Svenskt biografiskt lexikon (art av j. Rosén.), hämtad 2024-04-23.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:16669
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Sven Erlandsson Ehrenflycht, urn:sbl:16669, Svenskt biografiskt lexikon (art av j. Rosén.), hämtad 2024-04-23.