Lönnroth, släkt

Lönnroth (Lönroth), släkt, härstammande från trädgårdsmästaren Anders Månsson (d 1696, 48 år gammal) i Örebro, som kort efter sin död nämnes med släktnamnet Lönnrot. Han var far till bruksförvaltaren Sven L (d mellan 1729 o 1733) vid Hasselfors bruk i Skagershult, Ör, som var svärson till brukspatronen Jacob Robsahm på Bofors i Karlskoga. Han efterträddes som bruksförvaltare av sin son Emanuel L (d 1755, 49 år gammal), som var ingift i adelssläkten von Braunjohan. En annan son (Edsbergs häradsrätts arkiv) var Anders L (d 1780, 67 år gammal), som blev bergsfogde i Kronobergs län 1749 och rådman i Karlshamn 1762.

Sven L:s bror jägmästaren Magnus Lönrot (d 1741, 62 år gammal) i Stora Ulvgryt, Täby, Ör, var i sitt tredje äktenskap – med en dotter till brukspatronen Daniel Robsahm på Villingsberg i Knista (nu Hidinge), Ör, en bror till Sven L:s svärfar – far till borgmästaren i Askersund Carl Magnus Lönnrot (1720–71). Den sistnämnde var riksdagsman 1755–56, 1760–62 och 1765–66 (mössa). I äktenskap med en syster till riksrådet greve Eric von Stockenström var han far till Eric Magnus Lönnrot (1754–96), som blev assessor vid Svea hovrätt 1788 och ledamot av HD 1794. Han uppges ha varit aktad och älskad av allmänheten, och hans vota präglas av försynt vederhäftighet och den samvetsgrannaste prövning. L ägde säteriet Bisslinge i Ed, Sth. Från 1795 var han mestadels sjukledig på grund av långvarig frossartad feber och hypokondri (Wedberg). L begick självmord genom att hoppa ut genom fönstret. Son till honom var hovrättsrådet i Svea hovrätt Otto Ludvig Lönnrot (1794-1859).

Dennes brorson prosten Carl August Lönroth (1831–1901) i Tyresö, Sth, var far till Elisabet Ebba Sofia Lönroth (1871–1948). Elisabet Lönroth avlade småskolelärarinneexamen 1888 och var 1896–1909 lärarinna vid Strängnäs elementarläroverk för flickor. Hon skrev ett flertal böcker och skrifter med religiöst innehåll, bl a Bibliska gestalter, 1–2 (2 upphör 1911–12 o 1915–19) och romanen Arne Bindt eller Gud, ödet och jag själv, 1–2 (1926). Bror till henne var kontraktsprosten Carl Ulrik Lars Lönroth (1866–1941) i Örebro. Carl Lönroth publicerade bl a Nya blad till Strängnäs stifts herdaminne, [1–]2 (1910–17), Ur böckernas bok och kyrkans historia, 1–2 (tills med Hjalmar Lindén; 2 uppl:or 1922; 3:e uppl av del 1 1934) och Ur väckelserörelsernas historia i Närke under adertonhundratalet (1936) samt var tillsammans med Wilhelm Zetterstedt redaktör för Från gamla prästhem i Södermanland och Närke (Minnen från gamla sv prästhem, 7, 1931). Söner till honom var kh Lars Olof Gunnar Lönroth (1904–74) i Burs, Gotl, och överläkaren vid Nyköpings lasaretts röntgenavdelning Knut Georg Henrik Lönnroth (1914–69).

Farbror till Carl och Elisabet Lönroth var Knut Johan L (1826–85). Knut L blev magister i Uppsala på avhandlingen Observationes criticae plantas Suecicas illustrantes (1854) och publicerade Vexternas metamorphoser (1859). Han var docent i botanik i Uppsala 1859–60, lektor i naturvetenskap vid Kalmar högre allm läroverk från 1859 (tilltr 1860) till sin död och folkskoleinspektör där 1869–76. Bland L:s skrifter från senare år kan nämnas Berättelse om en botanisk resa i östra Småland och på Gotland (Öfversigt af VA:s förhandl:ar, 39:17, 1882). Hans botaniska samlingar köptes 1887 av Uppsala botaniska museum med undantag för släktet Hieracium, som kom till riksmuseets botaniska avdelning. L:s sonson prof emeritus i historia vid GU Erik L (f 1910) är i sitt första äktenskap – med en syster till Olof Lagercrantz (bd 22, s 88) – far till prof i litteraturvetenskap vid GU Lars L (f 1935), docenten i nationalekonomi där Johan L (f 1937) och docenten i bakteriologi där Ivar L (f 1940).

Utan genealogiskt samband med denna släkt var den som djurmålare bekante majoren Arvid Fredrik L (1823–80), vars far, major Arvid L (1767–1858) i Gbg, var bondson från Gränna. Till en tredje släkt hörde den kände finländske prof Elias Lönnrot (1802–84), vars farfar, den nyländske skräddaren Matts Lönnrot, var son till en soldat Erik Losteen och tog namnet efter den nära hans hem flytande bäcken Vaahteroja (finl vaahtera betyder lönn).